Avskalad James Bond

Nyligt hemkommen från bio. Kallt är det ute och lite snöblåsigt. Så kinderna och låren känns lite som isbitar. Tur man hade sin Fi-mössa i väskan att ta till på promenaden från stan och hem.

Det har varit en trevlig kväll. Träffade Raimond före bion och fikade. Sen såg vi då den store actionhjälten James Bond. Som kanske mest kändes som en bitterfitta, om jag ska vara riktigt ärlig. Så mycket hjältefeeling vet jag inte om jag fick direkt. Och ja, jag vet inte vad jag ska säga om filmen, Quantum of Solace, för övrigt. Som sagt är jag inget större fan av sådana där filmer, men den hade väl sitt underhållsvärde. Lite smårörig story, väldigt tajt klippt så att man stundtals hade svårt att hänga med i vad som faktiskt hände (vilket mest var slagsmål, folk som föll genom ett antal olika takfönster, hoppade mellan balkonger som gärna rasade, kastade sig ur exploderande hus etc). Det var väl inga överimponerande rollprestationer heller direkt. Judy Dench är förståss Judy Dench och Daniel Craig fyller väl ut rollen som Bond. Inga stående ovationer dock. 5/10 kanske?

Kvällens fråga måste ändå vara: varför betalar man 100 spänn för att gå på en premiär om man sen ändå sitter och sms:ar helt meningslösa sms till allehanda kompisar under större delen av filmen? Ibland önskar jag att jag hade modet att be folk lägga ner, det nästan ficklampstarka ljuset från displayen som tändes ideligen störde faktiskt. (Yep, Sara goes surtant.)

Bond-kväll

Ikväll blir det i vart fall bio med Raimond. Det kan nog verka lite uppiggande. Vi ska knö oss in på premiären av Bond. Inte egentligen min typ av film, får erkännas. Det är ungefär lika svalt som Indiana Jones-äventyren, men bio är alltid bio. Det var den film vi kunde enas om den här gången. Jag har inte sett den förra men det verkade inte spela någon roll. Jag har mest somnat till några av de gamla Bondisarna, så eg har jag rätt dålig koll på denna gentleman.

Läste en recension i Svd som sågade den bl.a pga bristande kvantitet av sexscener och för att Bond frågar nån bartender om innehållet i en drink. Inte riktigt den riktiga Bond, tydligen. Han har väl influerats av debatten om den "mjuka mannen" och blivit soft på äldre dar kanske... =)

Ja, vi får se. Den kanske är riktigt bra. Alltid bäst utgångsläge att gå på en film man inte har några höga förväntningar på.

Hjärnspöken

Nej, inte har jag blivit sjuk men hängigt känns det. Vet inte vad som är fel. Känner mig lite märklig. Vaknade och kände mig nästan ledsen imorse, med huvudet fullt av gammalt skräp som jag tänkt varit färdigältat sedan länge. Vet inte, kanske är nån slags hormonell felsnurr, har dessutom känt mig konstant hungrig sen i tisdags, vilket har varit smått plågsamt att inte ge efter. Eller så är det det faktum att jag åter kommit på att det antagligen blir jul i år igen som barrikaderat sig i hjärnbarken. Hm, Sara behöver en promenad innan städandet tar vid, tror jag.

Så blir det film igen

Det jag egentligen skulle skriva var ju att jag lyckats se en del film igen. Here it goes.

På vägen ner till Stockholm såg jag Leatherheads (eller "I spel och kärlek" på svenska...) med George Clooney och Renée Zellweger. Trodde nog att den skulle vara bättre, måste jag säga. Filmen utspelar sig 1925 och kretsar kring den amerikanska fotbollsligan. Dodge Conolly's (Clooney) lag förlorar en viktig sponsor och han tar till en vågat grepp genom att rekrytera en ung collegespelare som dessutom är känd som krigshjälte. Ryktet går att hjältehistorien inte riktigt är vad den verkar och en ung kvinnlig reporter (Zellweger) som på ett "okvinnligt" vis önskar stiga i graderna på redaktionen tar sig an utmaningen att locka fram sanningen.
Mest tycker jag nog att det en långsam film som bara stundtals engagerar och känns kul. Ibland känns Clooney och Zellweger nästan som inklippta 2000-talsmänniskor i en 20-talsfilm, de känns inte riktigt äkta. Filmen har som sagt sina poänger ibland, men de är lite för få, och slutet känns ganska klyshigt. 5/10

Under helgen såg sen Joakim och jag dels Hancock (som jag skrivit om tidigare och gav 8/10) och Iron Man med gudomlige (jepp, can't help it) Robert Downey Jr som Tony Stark. Jag har inte läst Iron Man som serietidning och hade som inga referenser till historien, men det var en bra film. Inte lika lysande och nyskapande som Hancock kanske, men verkligen helt okej. Lite kul att det är teknik bakom hans superpower och inte skumma medfödda eller radioaktivt förvärvade egenskaper. Jeff Bridges och Gwyneth Paltrow gör också godkända roller. 7/10 blir det.
(Mitt goda öga för Downey grundar sig främst på min upplevelse av Chaplin som jag såg ett antal gånger under 90-talet, en väldigt bra porträttfilm då som säkert håller fortfarande.)

Mellan Sundsvall och Umeå på väg upp igen hann jag nästan med att se två filmer till som visades på bussen. Den första, National Treasure: Book of Secrets hade jag nog inte själv valt att hyra eller så. Äventyr á la Indiana Jones är inte riktigt min kopp te. Nicholas Cage och Ed Harris spelar nåt slags konkurrenter om vems släkt som är modigast (!) och vems släkting som egentligen låg bakom mordet på president Lincoln. Ja, kanske lockar det några, men i mina ögon är det halvintressant. Jag förstod dock att killarna i 10-12-årsåldern framför mig tyckte den var bra så kanske är jag fel målgrupp. Kvinnorna (där bla Helen Mirren utgör en av dem) har klassiska halvhjälteroller där de får några tillfällen att brilljera men ändå inte så att det överskuggar de "riktiga" hjältarna. Halvspännande men godkänt, 4/10.

Efter den visades Caramel (Sukkur Banat), en libanesisk/fransk film om fyra kvinnor som tillsammans arbetar på en skönhetssalong i Beirut. I allmänhet är det kvinnor som spelar huvudrollerna här och männen som blir något mer bleka biroller. En kvinna har en affär med en gift man och väntar förgävs på hans erkännande, en är orolig för sitt åldrande och för att inte få en plats i ljuset som skådis, en är homosexuell och den sista ska gifta sig men är inte oskuld. Runt dessa fyra kvinnor finns ytterligare kvinnor som gör väldigt karismatiska roller och som alla visar olika spektra av att vara kvinna i en patriarkal värld. Det är en varm film, med mycket känsla och den engagerar till viss del. Men på nåt sätt blir det tyvärr lite för långsamt och visuellt för min smak. Det tar lång tid innan jag känner mig inne i filmen. Men när slutet närmade sig och jag var tvungen att gå av bussen utan att hinna se de sista fem minutrarna så kändes det ganska trist. Så visst, den övervann mig mot slutet. Och när den sjunkit in får den nog också högre betyg än jag först tänkte. 6/10 iaf.

Nummer ettusen!

Såg plötsligt att jag just skrivit 999 inlägg, vilket innebär att detta är nummer ettusen. Koolt. Som en hel bok.

Vinterdäck - check!

Seg som kola är jag. Inget städande har det blivit och lägenheten är ordentligt dammig och rörig. Inte alls kul. Imorgon bara måste jag. Har bokat tvättid med så det får bli stora rengöringsdagen. Kanske ska jag på bio med Raimond också om vi hittar nåt vi båda vill se. På lördag kan det nog bli "Låt den rätte..."-dags med Mattias. Han har varit här ikväll och lagat middag åt mig, inte alls dumt. Jag i min tur har kokat potatis och fisk åt kissarna så jag tror alla är rätt nöjda idag.

Jag har i vart fall bytt däcken idag. Som jag misstänkte kom mörkret redan kring 16 idag så det blev i ett skumt ljus från en gatlampa ute på gården. Och tröttheten gjorde sig tillkänna så jag bad Mattias att ta fjärde däcket. Skönt att det är gjort iaf. Det har varit vitt på marken i stort sett hela dagen, och temperaturen har legat kring noll. När jag skjutsade Mattias till jobbet imorse kanade jag runt lite i tegsrondellen, så det är mer än hög tid för vinterdäck. Nu är det bara att hoppas att jag fick på mina något bättre än andra.

Influensadags?

Jag börjar snart undra om det är dags att bli sjuk. Har känt mig helt supertrött sen igår. När jag kommit hem efter jobbet både tisdag och onsdag den här veckan har halsen kliat nåt fruktansvärt och jag har nästan räknat med att vakna upp i feber. Men istället har det inte känts nåt när jag vaknat på eftermiddagen. Och igår kom som aldrig farten tillbaka. Jag somnade ett par timmar under kvällen och lyckades ändå somna vid 1-2-tiden inatt. Steg upp före nio imorse men har sovit i soffan ett par timmar i eftermiddag och känner mig alldeles frusen nu.

Jaja, det blir som det blir. Känner oavsett lite oinspirerad att skriva nåt kul. Den här veckan fanns så många möjligheter till roliga saker att göra, men frågan är vad som blir av. Det var tal om bio, att gå på Betnér ikväll, Popup (med Hello Saferide tex) på lördag osv. Men vi får se. Mattias verkade sugen på bio i helgen, men då kan inte resten som ev ville med, så jag får väl hitta nån delning på nåt vis. Vi får se.

Pop your fat paws up!

Apropå fat fight:

Sara segar

Imorse drabbades jag åter av en släng "ge mig ett nytt jobb, snälla någon!"-sjuka. Kände mig superless på jobbet verkligen och hade inte kunnat längta mer efter morgonpersonalen. Jag var för första gången på länge ganska trött inatt. Kände mig smått frånvarande när jag kom hem imorse och måste ha somnat på rekordtid. Försökte sen stiga upp i skaplig tid för att om möjligt vända dygnet lite, vilket mest resulterat i att jag suttit framför tv:n och ätit lunchsoppa med "vaka-av-dimma" i huvudet. Jag vet att jag borde klä mig och ta en promenad, men gosh vad det tar emot. Det är ju lite nu eller aldrig, det är grått ute så det lär bli mörkt fort ikväll.

Jag måste också engagera mig i att byta däcken snart. Det var småhalt imorse igen (och hela 6 minus igår morse) så det är hög tid. Nu har jag dessutom fått tillbaka bilen från bromsbytandet som Mattias snälla pappa Roland har gjort åt mig så jag har ingen ursäkt. Men det får bli imorgon, orkar inte idag.

I love these guys!

Fröken Evil

Jag måste erkänna en riktigt ful, evil sida hos mig själv just nu. Belinda Olsson är en kool kvinna som liksom funnits med hela min feministiska era och även om vi inte alltid är överens så gillar jag henne och hennes sätt att skriva. Jag råkade stupa över hennes bloggsida på tv8 och läste att hon håller på med nåt viktprojekt i sitt program där; hon ska gå ner i vikt i tv, helt enkelt. Inget nytt där förutom det (iaf lite befriande) att det inte ska ske med hjälp av konstiga alger, råa ägg eller annat konstigt som ingen normal människa skulle få för sig att göra hemma. Iaf så råkade jag då se hennes startfakta (vikt, midjemått etc) och den riktigt dåliga sidan av fröken Sara blev motvilligt glad/lättad över att se att denna söta Belindatjej, som inte ser avancerat överviktig ut, faktiskt hade större mått än undertecknad. Elakt va? Ja, riktigt elakt. Sådär "tjej-elakt". Jag brukar inte vara sån men nu gick det som inte att stoppa.

Men jag gillar ju Belinda som sagt och hennes viktkamp inspirerar mig också. Och ger mig en bild av att även framgångsrika koola kvinnor kan ha några extra kilon runt polcirkeln. Så det är inte menat elakt. Jag har själv startat en viktkamp. Jag tänker inte skriva så mycket om det ifall det går åt skogen men efter första veckan ser det bra ut, så mycket kan jag säga.

Jag brukar ju...

...gratulera vänner här så jag får såklart även gratta Johan på 28-årsdagen en dag sent! Ett och ett halvt år kvar till krisen, give or take... =)

Heading home!

Nu far jag hem igen och lämnar Stockholm för den här gången. Nästa gång är det väl lagom till julstressen, gissningsvis. Känns lite halvbra att stiga upp före sju en dag som denna då jag ska ut och jobba ikväll. Men förhoppningsvis hinner jag slumra på tåget/bussen och kanske en stund när jag kommit hem. Det känns som borta bra men hemma bäst just nu, jag önskar nog bara att jag hade en jobbfri kväll ikväll. Nu var det inte så att vi överaktiverade oss här igår när jag kom från mötet direkt. Vi åt mat och såg superhjältefilm x2 vilket var trevligt. Lite filmrecensioner kommer framöver.

Efter styrelsen

Känns som det varit lite stilla i nyhetsvärlden under helgen, har det inte? Eller så har jag bara inte riktigt haft tid att hänga med. Mordet i norrbotten har fått en plats betydligt längre ner på nyhetssidorna till fördel för betydligt mindre intressanta nyheter (vad sägs om Stjärnor på is?) vilket känns tidigt. Kanske är folk hösttrötta och klickar på mer konstruerade nyheter? Jag inbillar mig iaf att antalet klick på respektive nyhet åtminstone lite har med att göra vart de får vara på nyhetssidorna.

Jag var på styrelsemöte igår och jag har väl inga stora nyheter därifrån egentligen även om det var ett bra möte med mycket konstruktivt som blev gjort. Inledningen till det som nästa år blir EU-valet är i full gång och persoligen känns det både spännande och lite småmotigt. Men det är en betydligt kortare valrörelse den här gången så det blir betydligt mindre slit, skulle jag gissa. Vad min egen roll kommer att bli känner jag mig dock långt ifrån färdigbesluten med egentligen. Först har vi kongress i februari då min madatperiod i styrelsen går ut. Två år har jag suttit då, jisses. Det har gått fort och varit både slitsamt, trevligt och lärorikt. Ställer jag inte upp till omval (vilket det lutar åt nu såhär sista nomineringsdagarna) så kommer jag garanterat att sakna det på flera sätt.

Ska bara vila ögonen lite...

Ja, det blev inte riktigt som planerat. Plötsligt började det kännas att jag varit vaken sen före sex och att Joakim inte heller fått så mycket sömn. Jag "skulle bara vila ögonen" en kvart på hans säng, men när jag vaknade till igen hade han somnat på madrassen i vardagsrummet. Så vi tog det lite trista beslutet att stanna inne. Dessvärre hade Ica hunnit stänga så det blev en pizza och varsin folköl hemma över trevligt samtal och sen en film som jag också lyckades somna till... Vaknade till eftertexterna. Till mitt försvar hade jag varnat för att jag skulle somna om vi såg nåt så.

Imorgon blir det kanske bio i stan efter mötet istället. Just nu är jag mest glad över nyheten att det är inatt man ska dra tillbaka klockan, så jag får en extra timme att sova ut på imorgon. Gott! Enda gången jag kalgar över att dra tillbaka klockan är när det är min jobbhelg, men så är inte fallet i år, så jag får helt dra nytta av det istället.

Nu ska jag somna i min bok!

Trängselshopping in Stockholmo

Man blir allt lite sliten av att trängas med alla stockholmare, turister och andra som fått lön och suktar efter shopping. Men det var trevligt. Alltid kul att gå i affärer med Joakim. Och så hittade jag en jacka. Precis en sån jag hade tänkt att jag inte skulle köpa, men nu kändes och satt den så bra att det ändå blev så. Min röda är ju för tunn så den kunde jag inte ha så länge till, och planen var att köpa en ny i bra färg (eftersom alla påpekar att jag borde överge min annars så svarta garderob för nåt mer färgglatt) men nu blev det ändå en kappliknande sak med huva i svart. Lite tråkvarning kanske. Men jag är toppnöjd så då är det väl bra så. Trots att ingen väska hittats, vilket jag hade hoppats på. Jackan kom iaf väl till pass på en gång då Stockholm är ganska kallt.

Ikväll verkar det bli indiskt och ev bio eller nåt annat. Joakim tycks ölsugen så nån öl lär det kanske bli eller två. Men innan dess ska jag läsa på lite inför mötet imorgon. Ska bli kul att träffa styrelsen igen, känns som länge sen på nåt vis.

Nattåg till Stockholm

En tågresa senare sitter Sara i Fisksätra, Stockholms framsida...eller nåt. Det gick bra att åka tåg, jag blev ensam i en kupé för tre ("damer") hela natten. Det skulle kommit på nån vid midnatt i Långsele men det dök aldrig upp nån. 10,5 timmar tog det, ungefär, men då stod vi nästan 40 minuter i Vännäs av nån anledning. Jag tror att tåget från Luleå hakades på det jag kom med från Umeå. Det fanns eluttag i kupén så jag såg film och stickade (ett återupptaget projekt) ett par timmar innan jag la mig vid elva-tiden. Småslumrade och läste om vartannat ett par timmar sen.

Man sover ju lite sådär på tåg. Eller jag gör det iaf. Nu var det förvänansvärt fräsch vagn jag hamnade i som bara var lite dragig men åtminstone ganska ren (vilket de inte varit tidigare). Men så jättebra sov jag ju inte. Ungefär en gång i timmen vaknade jag och varje gång tänkte jag: "Var är jag? Har jag försovit mig? Ligger det nån mer här inne?". Varje gång. Så nojig för att inte vakna (och så tycker jag att det är läskigt att sova i samma rum som okända). Inte för att det skulle vara ett problem, larmet som tjöt kvart över sex hade jag definitivt inte missat och jag skulle ju av på slutstationen så...det är mest noj-Sara som inte funkar med nattåg kanske.

Tåget var framme en kvart tidigt så jag kunde ringa på och väcka Joakim redan strax efter halv åtta i morse. Han bjöd på lyxig frukost och nu känner jag mig ganska så pigg iaf.

Frälsis och tvättprojekt

En väldigt lugn natt på jobbet. Det kan ha varit att det var tokrusk hela natten nästan, med storm och regn. Eller så var det att personalen hade satt på dansmusik på avdelningen igår eftermiddag efter att de piggaste kommit tillbaka från andakten med frälsis (som dock inte verkar ha uppskattats så mycket "men så mycket halleluja", som nån sagt, och en annan frågat om det inte skulle bli gofika snart...) och sen dansat runt med dem tills de var trötta. Kanske var det en kombination, men de var ganska lite spring inatt. De sov välförtjänt gott.

Jag somnade också gott imorse, till ljudet av regnet som slog mot rutan och en snusande Mattias. Men nu är jag uppe sen ett par timmar, har dragit igång ett massivt tvättprojekt i tvättstugan, tänkte fara efter biljetterna och handla mat och sand till katterna för helgen och sen kanske kanske hinna städa lite innan nattåget går vid 20-tiden. Lite småhektisk dag, men jag tar det som det kommer. "Vaka av"-dimman fyller mitt huvud så jag ids helt enkelt inte jobba upp mig.

Bloggfilosofi

En snabb koll i några sidor av min egen blogg och jag inser att den är lite av allt nästan samtidigt. Ja, nån modeblogg är det ju inte iofs (som om världen behöver fler såna), men utöver det finns nog allt i en enda salig blandning. Idag har jag dessutom lagt till en dos "åh, titta på mina söta katter"-tråkbloggande. Men ja, fan det är min blogg. Jag får lov. Bara så.

Bloggar is fantastic!

När ens drömmar blir lite högljudda

Det här är den konstigaste, kanske läskigaste recension jag läst. Men bland de roligaste samtidigt. Lite så att jag inte visste om jag skulle skratta högt eller bli röd om kinderna. Skojigt.

Fler som uppskattar höstens mysmöjligheter

Jag tror att vi har nåt att lära av katter vad gäller att njuta för stunden.

Och att inte störa när det är som gosigast.

Och att inte alla uppskattar kameror.

Min egen home makeover har startat

Trevlig dag igår! Först lite småhysterisk shopping som dock resulterade i en massa bra. Bra shopping är när man inte handlar kläder i mitt fall. Jag gjorde ett besök på Blomsterlandet i syfte att göra av med de presentkort vi fick till jul förra året på jobbet. Och det var ju inte svårt. Jag gjorde av med en del till utöver presentkorten. Åkte förbi Clas Ohlsson också och köpte ett par fönsterlampor. Så från att ha helt kala fönster är nu vardagsrumsfönstren riktigt hemtrevliga. Måste bara köpa dubbelhäftande tejp så att det inte knuffas ner av kisserumpor...

Sen handlade jag presenter till Tor; han fick Amy Diamonds skiva och en Clone Wars-affisch. Han verkade nöjd över det när jag for dit för lite kalasande framåt kvällen. Han studsade runt till musiken säkert halva tiden jag var där och Anna och Uffe verkade nöjda över att han nu hade mer än en låt med henne att köra på repeat. Tor skulle kunna kicka rumpa med alla i "So you thinnk you can dance", han är den sötaste dansare jag sett.

Sen jobb som var sådär lagom halvstökigt. Men det var en ganska trevlig natt faktiskt. En natt till och sen Stockholm.

Världens barn behöver mat och rättvisa, inte surrogatkossor

Ja, vad säger man? Det här är ju bara så knasigt. Istället för att acceptera att en ganska stor del av världens befolkning är intoleranta mot laktos så försöker man lösa det genom genmanipulera kor så att de ger "mänsklig bröstmjölk". Hur sjukt är inte det? Är det verkligen så att asiater (som vad jag vet är de som i störst utsträckning är intoleranta, finnar är väl en annan större grupp) saknar mjölken i sin kost så mycket, eller försöker man åter igen skapa ett behov som inte finns?

Naturligtvis finns argumentet då att det skulle ha en bra bieffekt för världens barn, men vore det inte bättre för världens barn om man kunde lösa fattigdomen och matbristen istället för att föra in en genmanipulerad kossa? Vaccin, rent vatten osv kostar inte så mycket, det gör nästan varje frivilligorganisation gällande. Så varför sitter då gubbarna i pengatäten och fortsätter att trycka på sina? Vem finansierade tex forskningen med kon?

Edit: Peter Nilsson på Djurens Rätt kommenterar inte oväntat saken på liknande sätt.

Beslutsångest igen

Jo, min beslutsångest består i resan till helgen. Det är styrelsemöte på söndag och jag har skjutit på beslutet om när jag ska resa och hur lite för länge den här gången. Joakim ville att jag kom tidigt på lördag för att kunna ta en sväng på stan och eftersom jag lovat bort mig på bio med Mattias fredag kväll skulle det innebära läskigt flyg. Nu såg jag igår kväll att flyget ovanligt nog är fullbokat så alternativen är dagtåg och komma fram mot eftermiddagen på lördagen eller att skjuta på bion till nästa vecka och ta nattåget ner fredag kväll. Hm? Avskyr att ta beslut som påverkar andra också. Speciellt när alla säger "gör som du vill". I mitt huvud blir det "jamen vad vill du att jag ska vilja då?". Grejt.

Inte bli sjuk

Vaknade halv nio imorse av en våndande Mattias som inte kunde bestämma sig för att gå till jobbet eller inte. Skönt att inte bara jag har beslutsångest. Han stannade till slut och det var väl klokt. Han hade ganska ordentlig huvudvärk. Det konstiga var att jag med kände av huvudet och det är sällan jag vaknar så trots min prenumeration på åkomman annars. Så en stund funderade vi om det var influensa kanske. Men sen sov jag ett par timmar till med mantrat "inte råd att vara sjuk" cirkulerande och mår alldeles bra nu. Seg mest.

Dagen består antagligen i att köpa en liten present till Tor och så fara hem till Anna, Tor o CO på lite sent kalas. Sen är det jobb ikväll. Om jag hinner ska jag fara ner till stan och köpa de fönsterlampor jag spanade in igår men som jag inte kunde bära hem eftersom förpackningarna var ganska stora. Nu ska det väl snart bli slut på mörkret i min lägenhet.

This is England!

Jag har sett This is England. En riktig brittisk film som gav mig lite flashbacks till Trainspotting från -96 som jag minns att jag såg två gånger på bio. Dialekten, miljöerna, känslan av realism är där. Däremot spelar inte musiken en riktigt lika stor roll i This is England, vilket är lite synd. Kanske ville man inte koppla ihop ska-musiken med rasismen i filmen. Men musiken finns där.

This is England handlar iaf om Shaun (proffsigt spelat av Thomas Turgoose), vars pappa dött som soldat i Falklandskriget och som nu bor ensam med sin mamma. Han blir retad i skolan för sina utsvängda byxor och känner sig allmänt utanför. En dag träffar han på ett gäng skinheads, med söta Woody i täten, som tar emot honom som en i gänget, den ganska stora åldersskillnaden till trots. Snart har också Shaun rakad skalle, en Ben Sherman-skjorta och ett par Doc Martens-kängor (90-talsminnen!). När sen Woodys gamla kompis Combo kommer ut från fängelset blir allt annorlunda och gänget delas upp. Shaune överger sin lojalitet mot Woody för Combo istället och saker förändras.

Den var bra, helt klart sevärd, men kanske inte riktigt så bra som jag hade förväntat mig. Jag kan inte sätta fingret på det, men det var som att något saknades. Och så hade jag nog i ärlighetens namn lite svårt för Shaunes kärleksrelation till den betydligt äldre (väl?) Smell, det gav mig en olustig känsla jag inte gillade.
Det var kul att filmen visade att skinnskallekulturen faktiskt inte kommer från rasisterna utan från början var en utveckling från modskulturen med bl.a (den underbara, omöjligt-att-inte-dansa-till) ska-musiken som kännetecken.

Filmen är snygg, rollprestationerna är väldigt bra och känslan av realism finns där som sagt. Se den gärna! 6/10.

Edit: En bra, något positivare recension av filmen hittar du här.

Att vara personal

Klockan närmar sig halv två och jag har tillbringat kvällen med lite blandad tv (fast det var ju då inget att se eg) och en del WoW-spelande. Kissarna har sovit i sitt kattmyntarus en stund. Förutom mellankissen Rosa (Luxemburg) då, hon verkar som inte bry sig om eller påverkas av kattmynta. Lite konstigt, men jag hört fler som är så. Hon kom iaf nu och mjauade och tyckte att det var hög tid för personalen att gå och lägga sig. Så jag har krupit ner i sängen med henne bredvid mig istället. Hon är dock inte helt nöjd över att datorn är på fortfarande så snart får jag väl lägga ner det. Tänkte somna framför en film annars. Och imorgon förmiddag kommer jag vakna av samma katt som då står främst i ledet och mjauar efter mat. Who needs kids?

Sara the fairytale

Mysfaktor! Har köpt en mörkbrun morgonrock i fleece (jo det fanns fina färger, men jag ratade dem till fördel för den mysiga färgen), världens skönaste. Det finns en risk att jag kommer vara grymt statiskt om en stund, men whatever. Den är urskön! Så här sitter jag, med en stor kopp varm choklad med marshmallows och slappar järnet, helt utan dåligt samvete. Och ser ut som guldlock och de tre björnarna ungefär. Samtidigt.

Att bruka kattmynta

Planen var att stiga upp före två idag för att halvvända på dygnet igen. Jag måste ha somnat om snabbt när klockan ringde för när jag slog upp ögonen var klockan nästan fyra. Men, jag ska ju ut onsdag kväll igen så det kanske är mest strul att försöka vända runt hela tiden. Känns som att jag totalt fastnat i nattrutinen. När mina arbetskamrater är trötta och sega på jobbet om nätterna så är jag om möjligt lite seg under de första timmarna, men efter midnatt är det som att jag är i mitt esse. Konstigt, men det kanske blir så efter några år som nattdjur.

Egentligen skulle jag på kalas hos Anna vars son Tor fyller 7 år idag. Stora killen! Men vi skjuter på det till onsdag, jag är ganska sliten. For och handlade istället. Kom bl.a hem med en ny pappklösbräda som Smilla nu ligger på, all high. Det brukar bli lite fight om vem som ska få inandas kattmyntaångorna först, men ikväll sitter de andra två snällt på lite avstånd och väntar på att Smilla ska ledsna. Jag hade ju egentligen planer på att göra en egen med hjälp av en bit träd och rep, men det har inte blivit av. De här i papp stökar ju till nåt hemskt och så är det ganska mycket kattmynta i dem. Men deras tidigare i tyg har blivit ointressant och jag vill inte ha dem på väggarna så det fick bli en sån ändå idag.

Ikväll blir det slappt. Ids inte ens laga mat utan har slängt in en fryst qornlasagne i ugnen.

När elakheter blir en merit

Även om jag inte ser på idol så har det varit svårt att värja sig från allt som varit med Katrin Zytomierska, Marcus Birro osv. Den mest sunda krönika jag kommit över i ämnet är nog Virtanens. Också Maria Brander skriver nyktert om denna fiktiva verklighet (där hon klokt påpekar att kön självklart inte är utan betydelse), men jag tycker att Virtanen tydligare gör klart att trots att TV4 självklart har huvudansvaret (det är de som beställt hela historien genom sitt val av programledare som naturligtvis inte var slumpmässigt) är inte Zytomierskas beteende ursäktat. Men det hela är ändå ganska tröttande. Människor utnyttjas för mediala intressen, elakheter och kränkningar visas upp som koola, önskvärda egenskaper som man når framgång med och när protesterna kommer vill ingen ta ansvar, alla blir tysta och till slut offrar man någon utbytbar person på korset. Tröttande. Och tragiskt.

Trött söndag

Trött dag idag. Har inte sovit jättebra. Natten var ovanligt rörlig, det var hela tiden någon uppe och hela morgonen hade jag en svans som drog mig i armen och kläderna och följde varje steg jag tog så att jag fick låsa in mig med de jag skulle hjälpa. Skyndande mig ut genom dörrarna direkt efter rapporten. Så skönt att få gå ut och andas frisk luft efter en sån morgon. En natt kvar av helgen nu, jag hoppas att den blir lugnare än resten av helgen varit.

Fortsatt diskussion

Kanske ska förtydliga att den diskussion som tycks fortsätta (naturligtvis inte mig emot) kring mitt inlägg om dataspel och beroende inte förs mellan mig och "min" Mattias; det är inga interna meningskiljaktigheter som vädras offentligt. =)

Samma diskussion har även länkats till och fortsatt här.

Träningstankar

Spenderade en stund på jobbet inatt med att kolla in de alternativ som finns på träningskort, delvis sponsrat av kommunen. För första året har vi fått en jämlik friskvårdspolicy i hela kommunen, vare sig du är tjänsteman, vårdarbetare osv. Tidigare var det otroligt ojämt; beroende på vilken enhet du jobbade på fick du betala olika mycket för ett träningskort och på vissa ställen, som på min arbetsplats, fanns inget sådant alls. Istället gjordes konstiga punktinsatser som nån enstaka bowlingkväll per år, en leasad massagestol i kulverten i källaren (verkligen bra uttänkt för nattpersonalen...) eller rent regelvidriga saker som att betala jultallriken vi får med friskvårdspengarna. Nu är det då över, vilket är väldigt bra. Alla har fått samma erbjudande.

I vart fall har jag varit sugen på att börja träna av flera skäl ända sedan erbjudandena kom ut. Men det tar emot så pass. Dels känns det mindre lockande att börja själv. Men Anna föredrar IKSU som inte finns med i upphandlingen och som jag därför inte har råd att träna på och Mattias (som också uttalat en önskan om att träna) verkar mer sugen på att återuppta kampsportandet han gjorde som "yngre".
Den andra anledningen, inte att förglömma, är såklart att jag väl aldrig känner mig så fet och osnygg som på ett ställe där majoriteten är vältränade (åtminstone hyfsat) och snygga. Nästan lite som att det blandas ut med nåt liknande den känslan jag brukade ha inför gymnastiken som barn (då jag istället var liten och ranglig och inte uppskattade att få 10 handbollar kastade mot mig i redskapsförrådet, eller misslyckades att ta mig upp på höga plintar).

Så ja, lite skräckblandat, men det känns som att det är dags ändå. Signar man upp sig på ett kort håller det hela året, vilket innebär att det borde vara exemplariskt att göra en testperiod nu. Sista dag att säga upp kortet så att det inte fortsätter efter nyår är den sista november, vilket ger en dryg månad att testträna på. Kanske jag skulle göra ett litet studiebesök på Umeå Sport och Motion (USM) till veckan? Det verkade ju vara ett ganska bra, inte superytligt ställe. Mm, vi får se.

Att leka mekaniker

Kylan har kommit. Det är skönt på ett sätt. Det är som lättare att klä på sig än av sig. Eller ja, för mig är det så. Och kyla i ansiktet är ganska behagligt på nåt sätt. Det känns friskt. Lite som när vårsolen kommer.

I morse var det glashalt på smågatorna i Umeå när jag skulle fara hem från jobbet. Sådär kana-runt-halt, men det gick bra, trots sommardäck. Det är skönt på lördagmornarna när de enda som är ute är de få som ska eller har jobbat, samt en och annan halvklädd gångare som till synes är på väg hem från en sen efterfest eller ett förhoppningsvis trevligt hugg. Jag kunde iaf ta det lugnt hem. Mindre kul att kupévärmaren inte funkat så att bilrutorna var täckta med is. Det verkar som att uttaget i Mattias bil är kaputt, för den funkar i ett vanligt uttag här inne. Var ute en kortis och försökte se om jag kunde se vart uttaget liksom tar vägen ut i motorutrymmet, men jag såg inget så jag la ner mitt mekanikerförsök för idag. Mattias får väl lösa det själv när han kommer hem från sin helgutflykt imorgon.

Kanske jag skulle passa på och ta en promenad när jag trots allt känner mig ganska utvilad och pigg idag? Det var ganska skön luft ute.

Sara toksågar film

En slö stund på jobbet och jag tänkte jag kunde passa på att såga den film vi såg i torsdags kväll. Eller vi, Mattias tyckte den var så plågsam att när jag trots hans vädjanden inte stängde av den så tog han på lurar och lyssnade på blipblip-musik på datorn och läste om speccs och låtsades att han inte såg, trots att inte heller han kunde låta bli ("I can not not look at it", ni vet). Själv tog jag långa rundor i köket då och då.

Så, om ni vill ha en tråkig, pinsam och smått plågsam kväll ska ni se Wedding Daze med bl.a Jason Biggs (snacka om typecastad), Isla Fisher (eg bra tjej som väljer fel filmer) och Michael Weston. Andersons (Biggs) flickvän dör i en hjärtinfarkt när han (iklädd röda trosor och vingar på en restaurang...) friar till henne och han slutar tro på kärleken. Efter påtryckningar från vänner om att gå vidare friar han till den första tjej han ser, en servitris vid namn Katie (Fisher). Hon svarar ja, lite för att komma från sin tråkiga pojkvän, och så ska de då lära känna varandra, bo ihop osv. Ja, rätt mycket What Happens in Vegas men sju resor värre (!).

Problemet är att varje replik ska vara rolig, varje scen ska vara dråplig, varje karaktär ska vara korkad, crazy och tokrolig precis hela tiden. Och det blir liksom ingetdera. Sexskämten är låga såklart och det hela känns mest pinsamt förutsägbart. Jason Biggs har verkligen fastnat, är han inte är bättre än såhär? Den enda film jag sett honom i som har varit småsöt och lite rolig är Loser där han förvisso spelar samma typ av karaktär, men där det ändå blir ok. Men det var länge sen nu.

Nej, det här är bottenbetyg, verkligen. Som en betygsättare på filmtipset skrev: "nej den här var så tråkig att jag tog till flaskan en kväll vi hade bestämt att inte dricka på...". Nu hade jag förvisso ingen "flaska" hemma (och har inte bestämda vita dagar heller, tror det omvända är vanligare efter 27?) men tanken hade säkert varit lockande... 1/10.

Papa Dee utsatt för tortyr?

Inte helt oväntat har Papa Dee "talat ut". Utan att på något sätt lägga mig i skuldbördan så reagerar jag ändå över hans ordval i de intervjuer jag läst. I den ena beskriver han sin cell på häktet som sin "Guantanamo-cell" och i en annan säger han att han nu förstår varför organisationer som Amnesty finns. Självklart är man sig själv närmast och det har nog inte varit en dans på rosor, men lite perspektiv kanske inte är fel trots allt? Ungefär som fru Beltran som verkar tro att häktet fungerar som en sleepover.

Varför säga något...

...när Kerstin Ekman gör det så bra?

Kaffe ger små bröst?

Det finns magiskt många konstiga forskningsprojekt. Ikväll läser jag att kaffe ger små bröst. Eller ja, kan ge iaf. Jag är verkligen ingen kaffedrickare, de få gånger jag provat har jag inte på något sätt förstått vad som är tjusningen (ungefär som med rökning).

Min mormor brukade säga att man inte är vuxen förrän man dricker kaffe (och jag gjorde som nästan-tonåring några tappra försök att dricka mjölk resp socker med kaffe, utan framgång) och jag får väl inte riktigt ihop hennes kloka gumma-synpunkt med detta nya forskningsrön. Jag är en ovuxen med stora boobs, hur låter det? Det stämmer kanske iofs in ganska bra...eller?

Konstiga nattliga funderingar man kan ha. Jepp, jag är trött. Har installerat ny hårddisk (vilket tog forever), sett på dålig film och (tydligen) varit med om en jordbävning så jag måste vara ursäktad.

Jordskalv

Allvarligt, strax efter halv tio ikväll sa jag till Mattias "Är det ett enormt plan som håller på att störta mot huset eller vad?" (jag bor nära flygplatsen och har normalt flygplan vid husnocken på väg in för landning) och så läser jag nu att det var ett jordskalv. Fräckt! Och lite läskigt. Det var verkligen ett skumt högt muller och det skakade en del, men som sagt är jag hyfsat van vid flygplanen så jag tänkte mest att det var nåt sånt och glömde som bort det ganska snart. Och jag hann inte känna mig som en hjältinna i en katastroffilm ens lite. Attans!

Here we go again

Apropå knepig slutledningsförmåga måste även denna artikel kvala in. Författaren, Magnus Björk, måste ha missat den rapport som medierådet kom ut med förra året där man ganska tydligt kunde visa på att en jämförelse mellan pokerspel osv på nätet och MMORPG-spel som exv WoW är som att jämföra äpplen och päron. Jag kan inte förstå hur Björk kan hitta något som helst belägg för att:

"Det är en tidsfråga innan den gruppen utsätts för risken att även bli beroende av pengaspel! [...] Framtiden spås handla om att klassiska nöjesspel spetsas med möjlighet till vadslagning, poker och penningspel som komplement till MMORPG-spelen."

Hur tänkte du nu? Visst, både pengaspel och dataspel (av mmorpg-typ) är spel på nätet, men där slutar också likheterna. Jag kan utöver det inte se någon som helst koppling till pengaspel, och den som hävdar det kan knappast ens ha testat att spela MMORPG-spel.

Att dessutom kritisera regeringens utredare som haft till uppgift att utreda just pengaspel och dess konsekvenser för att inte inkludera mmorpg-spel i sin utredning är som att kritisera en uppsats för att den hållt sig till ämnet.

Edit tips: Johanna Nylander bloggar också med anledning av samma artikel, med en vassare (ekonomisk) ingång men med ungefär samma slutledning som ovan.

Att ersätta dålig läsning med ny dålig läsning

Ok, big misstake. Jag skulle inte ha bytt ut dåliga bloggar mot att prenumerera på Newsmill. Nu måste jag istället dagligen bläddra igenom en massa blandade artiklar, varav ganska få är intressanta (för mig) och vissa rent av är dåliga.

Alltså hur tänker denna Tommy Wingren? Har han själv varit utsatt för en person som inte kan ta ett nej utan som fortsätter skicka sms, paket, ringa osv i månader kanske år? Antagligen inte. Jag har läst om flera som varit ute för samma sak och även om meddelandena, breven osv inte innehåller konkreta hot så kan det faktiskt kännas hotfullt och framför allt verka förstörande för det liv man försöker leva utan den där personen. Det är inte uppvaktning, Tommy, det är trakasserier. Och vem vet vad det kan eskalera till?

Sen beskyller han feminismen för vad han verkar anse vara ett kärlekslöst samhälle. Han kallar feminism för populism och anser att domstolarna borde vara fria från detta. Feminism för mig och de feminister jag känner är att kvinnor och män ska ha samma rättigheter och friheter och det är väl något vi snarare vill se mer av i domstolarna?

Ja, oavsett så ryker newsmill ur rss-listan nu.

Grattis lillebror!

Lillebror (modell yngre) Tobias fyller 24 år idag, stort grattis! Här på en bild från när vi besökte "templet" (eller det som kanske kanske ska bli nån gång när nån hittar pengar, typ) i utkanten av Fredrika förra sommaren.
Jag hoppas att posten den här gången gjort sitt så att det väntar ett paket med lite tidsfördriv när han kommer hem idag. Men man vet ju aldrig.

Sara tänker dator

Jag lever mer eller mindre i min laptop och nu börjar livsutrymmet så sakta ta slut. Bara 18GB ledigt i linux och drygt 5GB i windows. Inte bra. I windows är det akuta behovet att kunna installera nya delar i WoW som tar mer plats än vad jag har fritt. Det är väl inte tänkt att man ska ha alla sina foton och mejl (samt halva Fi) i sin laptop. Men jag gillar inte riktigt idén med att lagra saker (dvs köpa lagringsutrymme) på nätet, hur säkert det än sägs vara, och mejlen tankar jag gärna hem, hur dumt än det kanske kan verka. Jag vill ha full kontroll över mina grejer helt enkelt. Det tunga är att det nu inte heller finns extern plats kvar för backup och mejl och foton bör finnas på åtminstone två platser.

Så vad göra? Jag måste köpa ny disk till datorn helt enkelt och göra om den gamla till externt lagringsutrymme. Kostnad: säkert tusen spänn. Men det blir nog garanterat billigare än att hotta upp min stationära dator på vilken nog lådan är det enda som kan funka som up-to-date fortfarande.

En film bortom konflikten

Det var en bra film, jag kan verkligen rekommendera den. Enligt imdb är Citronlunden eller "Etz Limon" dessutom baserad på en sann historia, vilket ju alltid gör filmer bättre, nästan. Men det visste jag inte förrän efteråt, så även utan det var den bra.

Citronlunden handlar om en palestinsk änka med utflugna barn vars enda (och knappa) levebröd är en ganska stor trädgård med citronträd, en odling hon ärvt av sin far. Plötsligt flyttar Israels försvarsminiter, Mr Navon och hans fru in på andra sidan odlingen och säkerhetstjänsten menar att odlingen utför en säkerhetsrisk för ministern. Änkan Salma blir rådd att bara acceptera att hennes fars livsverk ska huggas ner och uppmanas dessutom av andra palestiner att inte ta emot den ekonomiska kompensation som erbjuds henne från israeliskt håll. Men, mot alla odds, bestämmer sig Salma för att slåss mot militärdomstolen och överklaga ärendet ända upp i högsta domstolen. Till sin hjälp får hon en vacker (ja, jag väljer vacker före snygg) ung advokat som tidigare bara haft skilsmässofall på sitt bord men som nu sätter tänderna i ett fall som kommer att bli mer uppmärksammat än de räknat med.

Det är inte bara advokaten som är vacker, Salma är vacker, försvarsministerns tuffa hustru är vacker och landskapet är vackert på nåt sätt (trots sin taggtråd, militärer, murbyggande osv). Fotot känns ärligt och historien är varm trots att den vilar på en långvarig verklig konflikt. Det finns glimtar av humor (som det allt annat än smickrande fotot på den döde maken, som hänger i köket står för till stor del) och historien tar inte egentligen något parti i själva konflikten, trots att regissören, vad jag förstår, är israelisk. Snarare visar filmen upp det tragiska i att den alls finns, vad det resulterar i, för båda sidor.

Det är en historia med idel starka kvinnor som inspirerar väldigt mycket. Se den om ni får möjlighet. 8/10

Huvudvärk och bio

Om en halvtimme ska jag promenera till Folkets bio på Haga och se film med Ulrika, och naturligtvis kommer huvudvärken smygande sådär sista timmen innan. Typiskt. Men jag tar en värktablett och går ändå. Måste snart göra nåt åt den här huvudvärken. Jag var ute och snabbpromenerade en dryg halvmil förut också, så lite trött är jag, men det ska bli kul att se film. Vi ska se en israelisk film, Citronlunden. Omdöme kommer kanske senare ikväll.

Den dåliga sidan av mig tycker det här är hysteriskt kul

See more funny videos at Funny or Die

(Ok, lite synd tycker jag såklart om bruden, om det nu är på riktigt vilket det verkar vara.)

For my WoW friends

Åh, den nya patchen i WoW har medfört att man måste lägga om kanske hälften av sina talentpoints. Förstå vilket ältande det var förra gången innan jag hittade ett bra läge för min Holy Pala. Grr, jag hoppas att det bara innebär förbättringar för övrigt.

Att sluta läsa bloggar

För ett par dagar sedan raderade jag ett par bloggar ur min enormt långa rss-lista. Bloggar som jag efter ett tag insåg att jag blev mest sur och negativ av att läsa. Idiotiska bloggar som jag läste för gud vet varför. Ett par dagar senare känner jag mig lite friare, visst är det galet? Jag har fler bloggar på min lista som jag egentligen tycker är råtråkiga men som jag läser av nån slags pliktkänsla eller för att jag egentligen kanske borde vara intresserad av vad de skriver. De kommer också att försvinna vad det lider. Men inte just nu.

Som en udda höststädning.

Telefonfunderingar

Mitten av månaden och räkningarna börjar trilla in. Tillsammans med en massa erbjudanden som jag naturligtvis inte är intresserad av. Jag ställer mig fortfarande frågande till alla dessa utskick jag fått från postkodmiljonären; har de inte fattat att jag inte är intresserad? De skulle spara en massa pengar (som de kunde ge till välgörenhet, vilket de annars gärna skryter om) på att skapa ett speciellt jäkla postkod-nix man kunde registrera sig på. Jag lovar att vara först om möjligheten fanns.

Jag har fått telefon- och bredbandsräkningen från ComHem också. Funderar allvarligt på att lägga ner det här med fast (ip-) telefon. Den här månaden har jag ringt för mer än andra månader och ändå landar själva samtalskostnaden på 6 kr och 4 öre. Inte så mycket om man tänker att själva tjänsten kostar 59 spänn. Argumentet har hittills varit att det är bra med en vanlig telefon då vi har telefonmöten med styrelsen, men jag vet inte om det håller längre. Jag får hitta en annan lösning eller försöka (igen) ta reda på vad det kostar att använda mobilen till det. Det lär väl inte landa på 59 kr oavsett. I övrigt använder jag knappt telefonen alls. Dels hade jag problem, fram tills för en månad sen kanske, med att nätet gick ner ideligen vilket innebär att telefonen inte heller funkar såklart, så jag vågade sällan chansa. Dels så ringer jag nästan uteslutande till andra mobiler vilket gör att jag i stort sett ringer gratis från min egen mobil. Och på den fasta luren ringer bara telefonförsäljare som tagit sig igenom Nix, undersökningsgrejs och Mattias mamma när han inte svarat på sin mobil på en halv dag... Det är de enda faktiskt. Ja, får väl ta tag i det där kanske.

Att prata ikapp tiden

Lite piggare idag. Skönt, trodde nästan att jag var på gång att bli sjuk. Falskt alarm, som det verkade. Bra det.

Idag har jag senlunchat med Linda, en gammal arbetskamrat. Det var supertrevligt, jag insåg plötsligt hur mycket jag saknat henne och våra roliga samtal på nätterna på jobbet. Visserligen blir hon friställd till våren från Volvo, men utsikterna att hon skulle komma tillbaka till sitt gamla jobb ser inte så ljusa ut. Och det är väl bra, för henne. Egoistiskt tänkt hade jag mer än gärna delat mina nätter med henne igen. Kan inte låta bli att reflektera över hur annorlunda det blivit på jobbet det sista halvåret med alla pensioneringar och andra som lämnat skeppet. Det var tryggt med de jag jobbat ihop mig med efter några år av arbetskamratskap. Man visste var man hade varann, hade koll på varann och behövde inte säga så mycket om det som skulle göras. Det saknar jag idag. Jag kände det tydligt just när Linda och jag pratade ikapp det år som gått sen hon slutade.

Ja, det var trevligt att träffa henne och jag hoppas vi gör verklighet av planerna att ses igen ganska snart. Vi pratade och skrattade och plötsligt hade det gått tre timmar, det var roligt. Kände mig nöjd och glad då jag gick i halvmörkret hem ikväll.

Feministerna och nykonservatismen

Jag har inte riktigt förstått det här med Newsmill som tycks vara nån stor ny grej, men jag vill ändå tipsa om en välskriven artikel jag hittade där, skriven av Karolina Ramqvist. Den handlar om nykonservatismen och feministerna; ett ämne jag gärna skulle förkovra mig mer i.

Det ovanliga är det vanliga

Jag har också följt rapporteringen från Papa Dee-rättegången idag. Och jag får nog säga att jag tycker det är klurigt. Jag är glad att jag inte är den som ska döma. Jag tänkte en stund att det nog är för att det är ett så ovanligt fall. Men samma sekund kom jag på att det kanske inte alls är det.

Lite stöd i mina funderingar fick jag när jag läste Terese Cristianssons krönika. För visst finns det sådana här fall, men det ovanliga tycks snarare vara att det nått tingsrätten. Det är ju också därför vi så sällan läser om liknande domstolsärenden, kanske. Nu bygger ju den tesen delvis på att han faktiskt är skyldig, och det vet jag inget om. Men jag kan hålla med krönikören om att fler fall borde prövas rättsligt, oavsett om målsägaren samarbetar eller inte. Kanske skulle det då på sikt bli lättare för hela rättsapparaten, lättare att agera i anmälda våldsfall. Som jag förstår så ansåg inte ens polisen inledningsvis att det fanns ett värde i att göra en brottsplatsundersökning. Hur mycket missar man genom att agera så? Och vad hade hänt om polisen hade kommit till platsen där hon ska ha blivit slängd in i väggen när vittnen där ringt och larmat, det som skedde innan hon kom hem? Prioriteringar, självklart. Och hur de ser ut vet vi inte.

Trött dag

Jag har en konstig dag idag. Är det så ofta? Känns som att jag alltid skriver så. Drömde något ganska obehagligt precis innan jag vaknade i morse, och lite känns det som att drömmen följt med i huvudet, trots att jag inte egentligen minns den längre. Vände mig om i sängen och där satt tre "utsvultna" kattdamer och stirrade på mig och undrade om det var så dags att vakna. Så fort jag rörde mig mot sittande ställning så galopperade de ut i köket och väntade på att den sömndruckna personalen skulle komma efter och förse dem. Sötisar.

Jag åt lunch med Mattias och har sen varit supertrött och konstig hela eftermiddagen. Somnade vid 14-tiden och sov nästan två timmar. Väldigt skumt. Trots det och trots att jag pimplat te och vatten efteråt så sitter jag här och gäspar innan klockan ens är sju på kvällen. Jag som hade ambitionen att gå långpromenad idag. Kanske var det just det jag skulle ha gjort istället för att ha somnat under en filt på sängen, men jag orkade helt enkelt inte.

Jultips i oktober

Såg att julsakerna redan kommit fram i butikerna, så här kommer ett litet jultips från Sara som inte egentligen gillar julen; handla och idka välgörenhet samtidigt! Jag brukar försöka handla åtminstone några julklappar från olika ideella organisationer, det gör att julen faktiskt känns lite mer rättvis och rolig på nåt sätt. Om inte annat kan man köpa sina julkort på det sättet. Jag fick katalogen från Unicef (verkligen ett otroligt bra knep och tips till andra liknande organisationer att göra, speciellt inför julen) i fredags och deras julkortsavdelning har exploderat från tidigare år. Nu är det svårt att välja.

Även Amnesty (som olyckligtvis inte länkar till butiken från sin huvudsida?) och Djurens rätt har finfina saker att ge bort inför jul. Plus en massa andra braiga ställen såklart. Så shop-along consumers!

Lars and the Real Girl

Ibland betalar det sig bra att tv-tablåerna suger. Jag har sett årets film. Eller, ja nästan i vart fall. Det är åtminstone sällan som en film kan återställa min tro på mänskligheten som den här gjorde (hur långvarigt det sen blir är väl oklart :). Ni måste alla, speciellt nån dag då ni har ett dystert sinne, se Lars and the Real Girl. En riktig pärla, jag lovar! Trots att jag hade ganska höga förväntingar på den innan så höll den hela vägen.

Okej, själva storyn låter lite vrickad, jag måste medge det. Lars Lindstrom (en strålande Ryan Gosling) är en tyst, tillbakadragen man i kanske 30-årsåldern som bor i uthuset på sin storebrors gård. Han har ett kontorsjobb där han försöker hålla sig från att vara mer social än nödvändigt och tackar ständigt nej till att umgås med sin bror och hans höggravida fru. En dag knackar plötsligt Lars på sin brors dörr och vill presentera sin flickvän som kommit för att bo hos honom, och undrar om hon (som är tystlåten, brasiliansk/dansk och sitter i rullstol, enligt Lars) kan få bo i deras gäststuga tills de lärt känna varann bättre.


Filmen handlar sedan om hur familjen, arbetskamraterna och byborna reagerar på det faktum att Lars är tillsammans med en docka som han ser som en riktig människa och förväntar sig att alla också ska behandla därefter. Ja, det blir lite komplicerat, som ni förstår.

Jag vet inte hur jag ska beskriva den, men det är inte så knasigt som man tror. Visst, jag hade svårt att hålla mig för skratt mer än en gång, men filmen har också ett väldigt vackert djup och visar verkligen upp en sida hos människan som jag önskar att jag såg jämt. Kanske den bästa feelgood-filmen jag sett. Ryan Gosling, Emily Mortimer och Paul Schneider mfl. gör alldeles underbara rollprestationer. Och sällan har väl en docka gett mig så många olika känslor på en och samma gång... Det här är nära på fullpott, 9/10 måste det bli.

For my nerdy friends...

Okej, här är en kille som tycks ha något större kontrollbehov än jag. Han har inte mindre än 36 WoW-konton som han spelar med samtidigt på 11 olika datorer, så att han själv kan genomföra raider utan att behöva förlita sig på nån annan spelare. Får erkänna att hans skrivbord ser koolt ut. Det måste det ju vara en ganska speciell människa. Simultanförmåga (och tid!) som heter duga för att spela upp 36 karaktärer samtidigt och pengar (drygt 4000kr i månaden) tycks han inte ha ont med iaf. Men ja, jag är impad.
(Klicka för att se större bild.)

Sköna söndag

Linda som jag skulle fika med klockan två idag glömde bort det. Trist självklart, men samtidigt lite skönt att fler än jag gör såna tabbar ibland. Det var ju faktiskt mer än en vecka sedan vi bestämde det och har inte hörts sen, så det konstiga är egentligen att jag kom ihåg det. Jaja, vi försöker igen på tisdag eftermiddag.

Istället tog jag en skön långpromenad längs med älven i det alldeles underbara höstvädret som är idag. Solen skiner, det är sådär lagom småkallt att det biter lite i vantlösa händer och träden är gula och vackra. Det blåser visserligen lite men det hör till hösten på nåt sätt. Jag var såklart inte ensam om att promenera. Det var äldre par hand i hand, trötta människor med barnvagn, hundägare och så stavgångsfanatikerna såklart och löparna med sina supertajta avslöjande löparoutfits. En skön dag helt enkelt.

Lördagkväll hemma

Nä, inte sura mer en lördagkväll som denna. Det har varit en bra dag idag. I eftermiddags var jag med Anna i lite blandade affärer i utkanten av Umeå, som Jysk, Rusta, Jula osv. Det var trevligt, men jag handlade inte något direkt. Var på jakt efter fönsterlampor dagen till ära, men får väl kolla lite mer till veckan. Anna hittade dock sina eftersökta krokar och lite annat. Framför allt var det trevligt med lite socialt umgänge.

Ikväll är det jag och kissesvansarna igen (som åter är fiskmätta och dåsande efter resterna från igår). Jag utnyttjar det faktum att ingen annan skulle få för sig att boka den sista tvättiden en lördagkväll (för let's face it, det är lite tråkvarning). Jag försöker också ha en nyttig lördag och äter stekt halloumi (ok inte toppnyttigt kanske) med sallad gjord på bl.a kidneybönor, svarta bönor, avokado, tomat och matvete. Inte så illa. Ace Ventura är det bästa på tv:n just nu så jag planerar att sätta igång en film snart. Sen är jag chaufför åt Mattias igen som ikväll är ute och firar en kompis som fyller...nånting. Nästa helg är jobbhelg så jag försöker njuta av ledigheten bäst jag kan.

Kommentarer igen

Igen; kan någon ge mig syftet med att ha kommentarsfunktioner på nyhetsartiklar som handlar om olyckor, mord eller andra saker där människor råkat illa ut? Jag förstår det inte. Visst, jag tycker inte heller att händelsen i Umeå tidigt imorse kvalar in som det mest brightaste i år, men hur bright är man halvpackad (vilket jag kanske förhastat gissar att han var) klockan tjugo i sex en lördagmorgon? Och visst, det har skrivits om liknande fall med dödlig utgång tusen gånger tidigare, men det brukar inte hållas som argument när cyklister utan hjälm körs ihjäl, tex. Inte får de skylla sig själva? Eller bilister utan bilbälte. Eller...ja ni vet. Samma sak gäller artiklarna om den mördade 31-åriga tvåbarnsfadern (som totalt reducerats till att snart enbart omnämnas som "missbrukaren" i folkmun) i Umeå där folk nu får möjlighet att på nyhetsplats vädra sina åsikter om missbrukare.

Varför ska det ens vara möjligt att kommentera det direkt på nyhetsplats där anhöriga säkerligen läser tex? Jag kan inte förstå det. Vem tror att ett kommentarsfält på en lokaltidning fungerar som folkbildning av något som helst slag? Om nånting så ger det folk möjlighet att under pseudonym slänga ur sig halvt förhastade saker om människor de inte känner.

Visst, vad gäller politiska beslut, kultur etc, då finns det en poäng med kommentarer, men inte i sådana här fall.

Bra kvinna reder sig

Jag har precis plockat ut en långpanna hembakad pizza med blandade grönsaker och gorgonzolaost. Mumma! Känner mig nästan smått huslig. Kissarna är fulla med potatis och fisk och ligger i varsin stol och jäser. Trivsam fredagkväll i det rosbergska palatset!

Lite humor på fredagskvällen

Jag måste tipsa om en sida blogg som får mig på gott humör och genast glömma allt vad helgplanering heter. Klipper in några bilder därifrån som smakprov.

Fråga: Har du påverkats av den rådande finanskrisen?

Ja, varför ska jag lida om inte alla andra också gör det?

Känner mig helt oförstående inför hur man tänkte. (Utklipp från frågespalten i en byggtidning.)

Beltran dömd

Får väl säga att det blev ett inte oväntat slut på Beltran-historien i hovrätten idag. Jag tror (och hoppas) att den stannar där, att vi slipper mer drama nu. För drama är vad det är. Och media ger det plats. Nästan osmakligt på vilket sätt hans fru får plats att kalla offren för lögnare. För det är väl det hon gör? Det känns väldigt konstigt att förövaren (eller då snarare förövarens fru eftersom han han bli gripen först) får en presskonferens att kommentera domen på. Hur blev det så i Sverige?

Sara gnäller helg

Det kändes som att det skulle bli en helg med flera saker att göra. Börjar tveka om det blir så. Ikväll hade jag velat gå på bio och se nåt med Mattias, istället har jag fått i uppgift att hämta honom efter en "after work som egentligen är inställd" ikväll. Vet inte riktigt vad det innebär, men ja, han ringer väl när det inställda är slut. Lördagen hade jag hoppats bli heldag (åtminstone halvdag) med tjejerna, men det verkar inte heller bli så. Som minimum tänker jag tvinga med Anna att göra nånting, vad som helst.

På söndag ska jag fika med fd arbetskamraten Linda, om inte hon ställer in. Kanske kan jag också få till något med den andra Ulrika (även kallad nya Ulrika för enkelhetens skull). Vi får se. Jag gav henne ett tveksamt svar tidigare i veckan eftersom jag trodde att det var saker i stort sett inbokade för helgen så hon kanske är upptagen nu. Ja, vi får se. Behov av trevligt umgänge har jag iaf. Lite minus på det sociala kontot, helt enkelt. I värsta fall får jag väl åka till jobbet och leka volontär, men riktigt så illa ska det väl inte bli.

Pappa-barn-debatt

Debatten om huruvida pappor är svikare eller inte fortsätter. Först vill jag säga att det känns trist att det just nu tävlas om vilka som är de största svikarna; mammorna eller papporna. Kommer vi verkligen framåt på så sätt? Idag är det iallafall Draggan Marinkovic från föreningen Pappa-Barn som står för inlägget. Och jag skulle vilja säga att han självklart har vissa poänger. Det finns, och det börjar så sakta talas om, kvinnor/mammor som ställer sig i vägen för det delade föräldraskapet, som anser sig vara den bästa eller huvudsakliga föräldern. Och ja, domstolarna ser fortfarande kvinnor/mödrar som den bäst lämpade eller huvudsakliga vårdnadshavaren, säkert långt ifrån alltid korrekt.

Men vad kommer det ifrån? Är det inte bristen på jämställdhet som har byggt upp hela den bilden av föräldraskapet? Och har inte män/pappor själva en väldigt stor del i det begreppsbyggandet? Därmed inte sagt att de nu förtjänar "straffas" på något sätt, men jag kan inte minnas att Pappa-Barn-föreningen har tagit sig ton i jämställdhetsdebatten över huvudtaget. Att skapa offer av ensamstående eller av andra skäl frånvarande fäder kanske inte är den bästa metoden?

Debattören menar att han vill veta hur många pappor som blivit bortmotade av mödrarna, när det gäller exv interner utan kontakt med sina fäder. Jag vet inte varför det egentligen är så viktigt nu? Vore det inte bättre att ta ett stadigt tag i debatten om man vill se en ändring och aktivt kämpa för att fäder tar sitt ansvar parallellt med kampen för att se fäder som likvärdiga föräldrar?

Visst, familjedomstolarnas domar är ibland orättvisa och det visar enbart på vilken skev syn domstolsväsendet har vad gäller jämställdhet och "lika inför lagen" (precis som i våldtäktsrättegångar etc), men i långt ifrån alla separationer resulterar en skilsmässa eller separation i en rättslig vårdnadstvist. Personligen känner jag att jag skulle kämpa till döds för att få vara tillsammans med mina barn, ingen annan förälder skulle få förbjuda mig. Det är ju relationen till barnen som är viktigast efter en separation, inte relationen till den andra föräldern.

Sen är ju frågan om hur aktiv förälder man varit innan separationen. Självklart är det aldrig försent att börja, men kanske det också kan vara en orsak (jämställt föräldraskap, åter igen)? Det finns fäder som inte vet vad för frukost deras barn föredrar när de har dem hos sig för första gången efter en separation.

Jag vet inte om min åsikt kommer fram så bra just nu. Det är svårt att formulera det, jag kanske borde ha väntat tills alla tankar lagt sig. I grunden tycker jag att det är bra om det finns en Pappa-Barn-förening, men att de kanske borde ge sig på problemet på ett annat sätt och dessutom vara delaktiga i hela den samhälleliga debatten om ett jämställt föräldraskap. Inte bara debatten om rättigheter mellan separerade föräldrar. Man borde verkligen vända diskussionen så att det inte handlar om att ha rätt till sina barn, utan skyldighet att få ta ansvar för dem. För att bara ha kontakt med sina barn skapar ingen förälder, tro mig. Lika lite som att bo i samma bostad kvalar in som föräldraskap.

När det regnar ser man film

Jag har sett Then She Found Me idag. Jag är inte överförtjust i Bette Midler och Matthew Broderick har aldrig någonsin imponerat på mig, men jag tänkte att Helen Hunt och Colin Firth; de måste ju väga upp det hela? Och jo, det får man nog säga. Broderick hade tack och lov en ganska liten roll, som en tafatt ganska intetsägande man (ungefär som vanligt alltså) som efter att han ångrat giftemålet med April (Hunt) flyttar hem till mamma (känner vi igen det?). April är 39 och vill ha barn så skilsmässan kommer kanske inte så lägligt. Samtidigt dör hennes adoptivmamma, hennes riktiga mamma (Midler), en halvhysterisk talkshow-host kontaktar henne och så träffar hon Frank (Firth), pappa till en av hennes elever. Allt på en gång, ungefär.

Det är en ganska fin film, med lite ovanliga människor. Colin Firth spelar en ganska knäpp (inte oattraktiv) engelsman, och jag gillar det. Mestadels. Helen Hunt är som vanligt duktig även om jag faktiskt blev lite distraherad av att hon såg så kantig ut. Och grå. Men fortfarande vacker. Kanske är det så man ser ut i Hollywood vid 45 om man inte opererar sig, one wonder? Som att vi är ovana vid det. Det var nästan så att det kändes svårt att acceptera att Midler skulle vara hennes mamma. En annan distraktion var när Salman Rushdie plötsligt dök upp i rollen som läkare. Weird.

Lite är det en film som handlar om (o)vikten av biologi i familjesituationer. April är adopterad och kanske själv måste adoptera om hon ska bli förälder. Vad innebär det biologiska bandet? Tyvärr försvinner den aspekten lite i allt annat, (bl.a i en massa judiska böner, vars delaktighet inte får nån riktig förklaring) men det finns med. Betyg 6/10 tror jag.

Mer filmsnack

Jag är fortfarande helt inne på Låt den rätta komma in, och kollade idag på rollistan på den kommande filmen. Ika Nord (barndomens underbara Ika i rutan) ska spela Virginia. Jag gillar Ika, hon verkar vara kool människa och jag önskar att man såg henne mer. Men jag vet inte om hon känns Virginia. Det är väl det svåra med filmatiseringar av böcker; att man alltid har en viss bild av personerna i huvudet som sällan överensstämmer med hur andra tänker sig dem. Per Ragnar känns något äldre än vad jag föreställde mig Håkan som, men jag tror att det med kan funka.

Det känns som att det kan bli en bra filmhöst i allmänhet. En annan film jag ser fram emot med lite blandade förväntningar är I'm a Cyborg, but that's Ok. Ett sydkoreanskt relationsdrama om en kvinna som tror att hon är en cyborg och som på psyket möter en man (i kaninmask) som tror att han kan ta andra människors själar. Kan det bli fel? Lite som Lars and the Real Girl som jag inte ännu har sett men som jag ska försöka se pronto. Den handlar om en man som inleder en relation med en uppblåsbar docka som han tror är en riktig människa. Wonderful!

Funderingar kring uppsägningarna

Jag kanske borde vara glad att jag inte fick jobb på Volvo då jag sökte för ett drygt år sedan. Då hade jag mer än gärna följt min arbetskamrat som fick jobb där. Idag står hon med en uppsägning i sin hand. Inte lika kul. Jag hoppas att det löser sig för henne. Även om jag mer än gärna hade jobbat med henne igen så tror jag inte att hon vill komma tillbaka till sitt gamla jobb. Och jag kan förstå det. Jag tror inte att jag kommer försöka övertala henne heller när vi ses över en fika i helgen.

Sämst ser det såklart ut för de familjer där flera arbetar på samma arbetsplats. Jag minns att det var så för flera familjer när Saab och Electrolux la ner när jag var tonåring. Livsfarligt att jobba på samma arbetsplats, men vad gör man? Ibland finns det inte så många val. Speciellt inte om man bor på en liten ort med få arbetstillfällen. Umeå är ju ingen liten ort, men jag vet fler familjer där man i flera generationer har sin inkomst från Volvo. Det är bara att hoppas att krisen lägger sig snart. Konstigt nog tycker jag att man pratar ganska lite om Volvos egen roll i det hela.

It's a rainy day

Jag är fortfarande frusen och lite seghängig idag. Vaknade och kände att jag hade ett stort behov av att gå en lång promenad, få lite dagsljus och känna mig lite nyttig. Pigg i benen steg upp och drog upp persiennen och möttes av ett sjölandskap av regn och grådask utanför fönstret. Regnkläder kanske vore en bra idé? Den här hösten tycks ju vilja regna bort lite.

Ett beroende jag inte har

Med 11-0 (eller blir det 0-11?) kan jag glatt konstatera att jag tydligen inte är bloggberoende. I alla fall inte med Ebba von Sydows mått. Ett mer passande namn kanske hade varit mode- och kändis-för-vaddå-bloggberoende?

Soup for the soul

Lite hängig idag. Trött, frusen och hängig. Med en stegrande "jag-är-tjock"-obsession (som har eskalerat stadigt ett par månader och enbart resulterat i att jag gått upp i vikt...). Plus den goda nyheten om kostnaden för bilreparationen då. Som om han kände det på sig kommer Mattias hit med en kasse full med grönsaker och rotfrukter och kokar just nu soppa i mitt kök. Nästan så att jag blir lite gråtsjuk.

Aversionsreklam?

Är det förresten bara jag som mår lite illa av reklamen för nåt matlagningsprogram med Per Moberg på TV4+? Hans fingrar överallt, smaskande, pillande i håret....uähh. Är det bra reklam? Kanske väger jag in att de tidigare reklamerna mest innehållit äckligt rått kött som han slängt runt med och att jag får kalla kårar av människan i allmänhet.

Men man kan inte bromsa sig ur en uppförsbacke

Så, nu har jag varit och beställt bildelar för lite drygt 4000 spänn. Feels good. Jag måste byta bromsar fram och bromsband bak och det kostade på lite. Tydligen skulle jag få tillbaka lite av pengarna om jag lämnade in de gamla oken (i den nya förpackningen, sounds weird?). Trodde nästan att det var ett skämt, inte visste jag att det var pant på bildelar...

Det är trist att lägga pengar på bilen och om man liks ska göra det hade det ju varit betydligt roligare att få byta ut de halvskruttiga högtalarna så att man kunde rocka lite i bilen istället. Men det är klart, bromsar kan vara bra att ha med.

Säg att jag får komma in

Nu har jag läst ut den. Jag har haft lite för få lediga tillfällen att läsa på, men på jobbet inatt när alla äntligen sov strax efter tre så sträckläste jag färdigt de sista dryga 100 sidorna av Låt den rätte komma in. En underbar bok. Jag blev faktiskt lite oroad sådär 100-150 sidor från slutet över hur den skulle sluta. Det kändes som att jag kom till ett vägskäl där författarens val av hur historien skulle fortsätta blev avgörande för om det skulle vara en bra eller mindre bra bok. Men han valde den rätta vägen. Tycker jag. Jag kan inte säga om jag gillar den mer än hans andra Hanteringen av odöda, jag vet inte om jag kan eller bör jämföra dem. Båda har dock John Ajvide Lindqvists underbara berättarstil.

Och snart är det dags för filmen. Jag såg affichen när vi var på Heron City i helgen och den var läskig. Trailern känns också bra, jag har stora förhoppningar. Kanske för stora. Men förhoppningsvis hinner de svalna lite innan det är dags för premiären den 24 oktober.

Att hitta sin soulmate på TV

Jag har en ny arbetskamrat, D, som jag inte riktigt fått hundra grepp om än. Inatt hade han med sig ett par dvd:er med The Office (den brittiska ursprungliga versionen) som vi tittade lite sporadiskt på när tid fanns. Jag har faktiskt bara sett det vid enstaka tillfällen tidigare och känner därför inte karaktärerna sådär superväl. Men nu finns väl en anledning att göra det. Efter en kort stund av tittande sa D "Jag tänkte på en grej, jag kan se dig tillsammans med han där", och pekade på karaktären Tim Canterbury. Eh...jaha.

Tim Canterbury är 30, bor med sin mamma och suktar efter den blonda ointresserade receptionisten i serien. Hyfsat barnslig, gillar att retas med Gareth (för att man antagligen inte kan låta bli), tvingar tex honom att ringa honom om han vill något trots att deras skrivbord sitter ihop (vilket är ganska roligt, i en tv-serie). Är det en sån person som andra ser mig tillsammans med? Jag kan nog inte ens komma förbi det faktum att han bor med sin mamma. Men ja, kanske är det så. Jag har nog spanat efter helt fel killar kanske. Kan inte låta bli att fundera dock; should I feel offended?

The Office är kul, men jag tror att efter för många avsnitt har de en tendens att efterlämna en lite obehaglig känsla nästan. Men på ett kul sätt. Svårt att förklara. Ni som sett det vet säkert.

Bilder på sötnosar

Jag lovade ju lägga upp lite bilder från helgen. Nu tog jag visst inte bilder på så mycket, det blev mestadels hemma hos lillebror. Så tyvärr inga bilder den här gången på mina större syskonbarn, min systers ungar. Det får bli nästa gång.

Först bustrollet självt, Lea. Hon blir tre i december.

Hon instruerade Mattias i hur man bygger med duplo. Man fick inte göra hursomhelst, det var då säkert. (Mattias har fö världens finaste tröja, "Glöm päls, odla skägg".)

Titta vad han snattade till sig! Theo, 3,5 månad stor. Han skrattade när man inte hade kameran framför ansiktet, men slutade i samma stund jag tittade i sökarfönstret och ser därför lite allvarlig ut.

Och titta vad jag lyckades sno åt mig en kort stund (när inte mannen ovan tjuvade). Klart man blir sugen på att snatta hem. Men se föräldrar tycks vara ett ganska vaktande släkte.

Lås in alla kvinnor!

Kunde inte låta bli att läsa en artikel om den där Färjan-såpan jag skrev om i helgen. Nu handlade det om att de omhändertagit en ung tjej som tydligen var ganska berusad och dessutom hade en kort kjol på sig. Vilken betydelse kjolen skulle ha? Ja, de omhändertog henne eftersom det förelåg en våldtäktsrisk, delvis pga kjollängden, verkade det som. My God, vilken uråldrig syn på kvinnor (som får skylla sig själva med det klädvalet och för att de dricker alkohol) och män (som tydligen igen då inte kan behärska sig när de ser berusade kvinnor i korta kjolar). Man blir ju mörkrädd. Om nu alla män är så obehärskade och kvinnor så skyddslösa så kanske vi skulle låsa in alla kvinnor? Det verkar ju vara det bästa.

Hemma

Resan hem igår gick bra i vart fall. Vi kom ju iväg lite senare än tänkt eftersom lillebrors dator krashade gånger flera under förmiddagen och Mattias stannade för att hjälpa till lite. Så vi hoppade över besöket hos min syster, det blev för sent helt enkelt. Det får väl bli nästa gång. Vi var ju trots allt där ganska länge i fredags.

Sen regnade det ju också. Och inte så lite. Spöregn och mycket trafik hela vägen upp till Stockholm, otroligt tröttande faktiskt. Så vi stannade vid Heron City och åt lite. Kanske inte världens smartaste ställe att stanna på eftersom det sen inte bara blivit köbildning på E4:an in i Sthlm utan dessutom på de två påfarter varav vi då kom på den ena på väg från Heron. Så det blev lite långsam färd några mil. Men det gick skapligt bra iaf. Och när jag körde ut ur Sthlm så slutade det regna. Det var blött och duggade bitvis norrut, men inte i närheten av det regn vi haft tidigare. Så det kändes bra. Väl norr om Sthlm var det dessutom ganska lite trafik så det gick rätt fort upp. Men vi hann säkert höra 4-5 gånger att Umeå IK är klara svenska mästare igen, trots att två matcher återstår... Och den finansiella krisen är vi nog experter på snart. Glömde lägga över bra bilmusik från min bil till Mattias när vi for, så vi var ganska utlämnade till Sveriges radio. Som var bra bitvis iaf.

Nu har jag i vart fall beställt Hello Saferide's nya skiva så framöver kommer det finnas mer bra musik i min bil.

Mardröm

Snurrig morgon idag. Jo, det är snart lunch men vi kom hem vid ett inatt och jag tänkte slippa behöva sova nån timme i eftermiddag innan jag går på jobbet ikväll, så planen var att sova länge idag. Vaknade strax före tio med ett ryck ur en läskig mardröm. Jag avskyr verkligen psyko-mardrömmar. Drömmen gick ut på att jag fick veta att det inte alls är över; att jag var tvungen att bestämma vart pappa skulle hamna nu. Och det handlade inte om det klassiska som himmel eller helvete utan mycket mer värderande och bredare spektra än så. Hysteriskt och otroligt läskigt. Alla val jag gjorde ur nån slags katalog skulle få konsekvenser för honom sen, konsekvenser jag inte kunde förhindra.

Uhää, läskigt. Hoppas jag tappar den snart. Sitter och dricker te i soffan, omgärdad av tre katter som tycks ha saknat mig lite även om de var lite småsura när vi kom insläntrande inatt.

Sätt på ett djur och skadeskjut det sen, thats ok!

Jag vet inte om jag ens ids kommentera den återkommande diskussionen om huruvida sex med djur ska vara förbjudet eller ej. Min inställning är väl ganska klar sen tidigare. Jordbruksministern tycker att djurskyddslagen räcker, men tydligen gör den ju inte det. Skulle vilja se de som skulle få för sig att argumentera för att samma sak ska gälla för människor; misshandelslag har vi ju redan varför behövs en lag om våldtäkt? Blir det inte synliga skador har väl ingen våldtäkt ägt rum? Eller?

Sen fattar jag inte över lag varför någon alls skulle vilja ha sex med någon som inte vill. Hur kul är det? Samtycke borde vara gällande i samtliga sexuella relationer.

Och tydligen ska inte heller djuren ha rätt att försvara sig. Rubriker om att en björn attackerat och skadat en man i Kirunatrakten har blåsts upp under morgonen. Varför den attackerade? Den blev skadeskjuten av mannen som är jägare. Trots det är det björnen som är boven. Tydligen ska de helst bara lägga sig ner i väntan på nästa skott och inte göra något så dumt och onaturligt som att försöka försvara sig.

Pappa är femte bäst på tröst?

Skummade igenom en artikel nu på morgonen som handlar om resultatet från den undersökning som Kamratposten gjort bland barn om vem de söker tröst hos huvudsakligen. Debattören (och barnprogramledaren) Ola Lindholm har all rätt att vara orolig och uppmana pappor till att ta mer ansvar. Om svenska barn blir ledsna vill enligt undersökningen 40,9 procent tala med sin mamma och 5,4 procent med sin pappa (som nummer fem på topplistan över vem man väljer). Dystra siffror, men jag tror att det är förhållandevis enkelt att se vartifrån det kommer. Jag kan sätta min högra hand på att förhållandet skulle vara annorlunda om vi hade ett 50-50-uttag av föräldraförsäkringen. Jag vet flera pappor som sagt just det efter att de varit föräldralediga ett tag; att de uppskattar just det att barnet i lika stor utsträckning vänder sig till honom som till mamman.

Men Lindholm har också en stor poäng i att detta också sträcker sig utanför tiden med föräldraledighet. Det hjälper inte att bara vara hemma de där månaderna. Det gäller att vara närvarande även när barnen börjat på dagis och blivit äldre. Klokt.

Och nej, jag tror inte att det är helt enkelt. Jag tror inte heller att alla mammor frivilligt lämnar över ansvar eller enkelt överger rollen som den som barnen alltid gått till när de varit ledsna. Men jag tror att det är viktigt att vi försöker.

Kollektivhus i Umeå, tack

Det här är ju bara en så bra idé. Jag skulle verkligen nappa på det till 100 procent om möjligheten fanns i Umeå. Förstå så praktiskt, och trevligt dessutom. Jag har träffat flera som bott så och hittills inte hört några missnöjda.

Att köpa publicitet

Det skrivs tydligen fortfarande om otroheter och annat som ska ha skett på den där Finlandsbåten som nu visst är i fokus i en annan ny dokusåpgrej. Kanal 5 vet verkligen hur de ska skapa uppror kring sina produktioner före premiärerna. Hur många fler tittare har de fått av de spred "nyheten" om att personer ska ha varit otrogna eller betett sig illa i allmänhet och i efterhand bett kanalen att klippa bort ev avslöjanden? Magnus Betnér har så rätt; det är inte vem som helst den där presschefen på Kanal 5. Verkligen inte.

Och nej, jag såg inte programmet. Det lockar inte alls. Bara ytterligare ett i raden av skräp-tv, känns det som.

Bebisgos och stortjejsbus

Sitter och slappar framför tv:n och kollar lite mejl. Det är nåt konståknings-såpaprogram på tv med Carina Berg och Carolina Gynning (med en hel tvättbjörn på huvudet?) som programledare tydligen. Är det nåt nytt Let's dance-program? Är det vad som bjuds en lördagskväll? Det och "Crocodile Dundee i LA". Yippie.

Lillebror har precis gått iväg på en 25-årsfest för kvällen så Mattias och jag är själva här ikväll. Vi är nog lite trötta. Hade från början funderingar över att åka till Växjö och se bio, men vi orkar inte fara tillbaka igen. Vi har ju varit där redan idag. Vi gick på stan en sväng, köpte presenter till brorsans barn (presentkort till minikillen och Dunderklumpen till stortjejen), Mattias kunde inte låta bli att köpa Warhammer Online (jag hoppas jag kommer hålla mig, det finns inte tid helt enkelt, hur koolt det än verkar) osv. Sen var vi och åt nybakade kanelbullar på kanelbullens dag (tydligen) hos brorsans familj. Brodern själv var dock inte hemma utan är hos storasyster och mekar bil. Men barnen; Lea snart 3 och Theo knappt 4 månader och hans sambo Elin var hemma.

Det blev en del bus förståss. Sist vi var där var Theo alldeles nykläckt och gjorde ju inte direkt nåt särskilt. Nu var han lite större, mer personlighet lyste igenom och han var väldigt nyfiken på allt. Han verkar vara en nöjd och tillfreds liten sötsak. Som helt fastnade för Mattias såklart. Alla barn gör det, och han klagar då inte. Knappt jag fick hålla i honom utan han satt nöjt hos Mattias. Utom när han var hungrig då; inte ens Mattias var bra nog då.

Lea kändes också större, trots att vi var där så sent som i juli Hon verkar vara en klipsk brud och klurar på en massa saker. Och lite av en kommande chef kanske. "Du ska göra så, du tar den här, hämta den" osv. Hon lyckas såklart inte styra sin omgivning jämt men hon försöker så gott hon kan. Säkert har det påverkat att det nu finns en ny stjärna i familjen att slåss om uppmärksamheten med. Men överlag verkar det funka bra.

Mm, som vanligt önskar jag att jag fanns närmare på ett sätt. De växer fort och man är ofta en lite luddig faster på distans. Och klart att man mår bra av att få snosa bebis och resonera med en 3-åring om livets självklarheter. Det är trivsamt. Förhoppningsvis får ni bildbevis på sötingarna snart.