tisdag, oktober 14, 2008

Att prata ikapp tiden

Lite piggare idag. Skönt, trodde nästan att jag var på gång att bli sjuk. Falskt alarm, som det verkade. Bra det.

Idag har jag senlunchat med Linda, en gammal arbetskamrat. Det var supertrevligt, jag insåg plötsligt hur mycket jag saknat henne och våra roliga samtal på nätterna på jobbet. Visserligen blir hon friställd till våren från Volvo, men utsikterna att hon skulle komma tillbaka till sitt gamla jobb ser inte så ljusa ut. Och det är väl bra, för henne. Egoistiskt tänkt hade jag mer än gärna delat mina nätter med henne igen. Kan inte låta bli att reflektera över hur annorlunda det blivit på jobbet det sista halvåret med alla pensioneringar och andra som lämnat skeppet. Det var tryggt med de jag jobbat ihop mig med efter några år av arbetskamratskap. Man visste var man hade varann, hade koll på varann och behövde inte säga så mycket om det som skulle göras. Det saknar jag idag. Jag kände det tydligt just när Linda och jag pratade ikapp det år som gått sen hon slutade.

Ja, det var trevligt att träffa henne och jag hoppas vi gör verklighet av planerna att ses igen ganska snart. Vi pratade och skrattade och plötsligt hade det gått tre timmar, det var roligt. Kände mig nöjd och glad då jag gick i halvmörkret hem ikväll.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Skulle vara kul om hon kom tillbaka till jobbet. Hon var rolig att jobba med. Nu har ju dock en del hänt som du säger och stället är inte riktigt vad det brukade vara. Kanske låter klychigt, men jag säger nog endå "det var bättre förr".

Hur såg arbetsläget ut för hennes del annars?

/Johan

Sara sa...

Hon har Volvo fram tom april, sen flyttar de troligen hem till Malå där han fått jobb i gruvan.

Jo, lite så känner jag nog med, med risk för att låta som gamm-umedalarna; det var nog bättre förr. =)