torsdag, december 31, 2009

Nyårsmenyn 2009

Inspirerad av Veganvrak tänkte jag presentera vår mer eller mindre oplanerade nyårsmeny. Inte vegansk, men väl vegetarisk. Katternas räkmeny är dock inte så vegetarisk...
  • Slät morotssoppa med smak av curry, med curry- och kajenngrillade krutonger på nybakat bröd.
  • Potatisgratäng med vitlök och ungsbakade qornknyten med gorgonzolaost i mitten, grönsallad.
  • Tofuglass med honungsstekta bananer och nybakade mandelflarn.
Inte alldeles tokigt. Till det dricks det finöl (eller M dricker sin vana trogen sin fulöl; femkommatvåan, medan jag dricker "finöl"; Leffe Blonde och Krusovice Cerne), Country Lane ("I-can't-believe-it's-not-Bailey's") och mitt favvomousserade; (tonårsdrickat enl miss J) Asti Cinzano.

Vi har hittills haft det ganska trivsamt. M har bakat bröd, gjort soppa och grejat qornstuff. Jag har bakat mandelflarn och gjort potatisgratäng. Och tittat på "Madonna live i Buenos Aires"... Katterna har mest sovit och varit till ingen hjälp alls.

Bra start på året

Inatt vid tolvslaget går The Good Girl, en lite annorlunda Jennifer Aniston-film, på Tv4+ för den som har det. Helt okej drama med biroller spelade av Jake Gyllenhaal, John C Reilly och Zooey Dechanel tex. För den som fått nog av nyårsfirande redan först minuten på nya året alltså.

Försent tv-tips

Det har inte funnits fungerande tv här i huset sen digitaliseringen slog till (är väl några år sedan nu?) men igår köpte jag med en liten digitalbox ut så att det åtminstone går att se Svt, Tv4, Tv6 och nåt som heter Acess Tv. Jag har faktiskt inte saknat tv särskilt många gånger hittills, men det börjar liksom bli brist på sysselsättning här ute när snön står uppåt väggarna och det finns en gräns även för mig för hur mkt WoW jag kan spela på helgledigheterna.

Iaf så slog jag på tv:n för en stund sedan och såg att Tv4 visade Where the Heart Is, en cheezy men ack så mysig film med Nathalie Portman som den unga kvinnan som i hemlighet bor och sedermera föder barn på WallMart. Den är lite präktig, men jag har ändå svårt att stå emot. Portman är som vanligt bra, men jag gillar även Stockard Channing (ända sedan Grease-tiden) och Ashley Judd. Meningslöst att tipsa när det redan är igång, men men.

Välkommen till snöriket

Snön fortsätter att falla. På väg ut till huset från matshopping i stan var det nätt och jämt att Ratan-vägen var synlig i allt yrande. Och bitvis kändes det inte heller som att det var jag som styrde. Nästan lite läskigt, men det gick bra. Men jag undrar hur mycket snö som kan komma egentligen? Och hur ska det gå när allt ska bort igen? Man kanske skulle börja bygga sig en ark...

Det har blivit ändrade planer för nyårsfirandet. Från lösa planer till inga alls egentligen. Lite tråkigt får jag nog säga, men det är väl inte superviktigt heller som sagt. Jag ska laga lite mat med M i huset, kanske se nån film och försöka stävja en allt mer envis förkylning som blossat upp. Det är nästan så att jag känner mig febrig nu fram mot kvällen, men här ska inte sjukas ner. Jag ska jobba hela helgen och så ska det bli goddamnit.

onsdag, december 30, 2009

Nästan uppfyllt mål

Av de filmer jag inte hunnit se när förra årets lista skrevs har jag faktiskt sett fyra av sex. Into the Wild och Transformers är fortfarande osedda.

I'm a Cyborg, Wall-E, Brokeback Mountain samt Vicky Cristina Barcelona är alla numera sedda och var som gissat mycket bra filmer. Åtminstone en av dem kommer nog att hamna på min lista över 00-talets 20 bästa filmer...

Årets film-lista!

Innan året är slut tänkte jag passa på att, precis som förra året, lista mitt val av "årets filmer". Inte nödvändigtvis filmer från 2009, utan snarare filmer jag sett under året. Årets film först, sen resten av mina högst egenpåhittade kategorier i bokstavsordning.

Årets...

...film: Revolutionary Road

...blodigaste: Tarantinos version av Inglorious Basterds. Grym men bra.

...budskap som nästan höll hela vägen: He's Just Not That Into You (Dumpa honom!). Överraskande charmig med årets kanske mest namnkunniga rolllista av kvinnliga skådisar.

...could have been: Zach and Miri Make a Porno. Öppet mål som missades fatalt redan en kort stund in i filmen.

...efterlängtade: Millenniumtriologin. Tyvärr också något av en besvikelse.

...hangup: Ryan Reynolds, som gifte sig med Scarlet och gjorde halvdåliga The Proposal. Trots det, hangup alltså.

...kräkmedel: sluta göra stereotypfilmer som Bride Wars (Bröllopsduellen)!

...märkligaste: Teeth. Kanske mest märkligt att jag såg den. Dock inte så galet dålig som man skulle kunna tro.

...nazi: förutom Inglorious Basterds självklart The Reader. Kate Winslet är den klarast lysande stjärnan i Hollywood!

...oönskade avsked: Joaquin Phoenix som med fina Two Lovers påstår sig ha tagit farväl av skådespelaryrket för gott, samt Brittany Murphy som ofrivilligt (?) lämnade det samma alldeles för tidigt.

...pärla: helt klart Sunshine Cleaning

...rehab: Rachel Getting Married. Svart men riktigt bra. Anne Hathaway är en skicklig skådespelerska men borde sålla mer bland rollerbjudanden.

...roligaste: I Love You, Man. Slapping the base!

...svenska: De Ofrivilliga

...swenglish: Mammoth, väl värd att se om.

...sämsta: Pathology och Smiley Face. Helt onödiga.

...terror: Eden Lake

...typecastade: Michael Cera, fortsätter sin rad av filmroller som söt men tillbakadragen och som hopplös romantiker. Hur länge innan vi är less?

...underligt obehagframkallande: Management. Bra, men med märkligt budskap?

...ungdomsromantik: Adventureland och Nick & Norah's..., inte minst för vad musiken gör för filmerna. Och Twilight förståss. Sedd så sent som igår natt.

...verklighetsbaserade: The Duchess och Changeling, två väldigt bra skildringar av kvinnoöden.

...återvinning: Star Trek fängslade en ny generation trekkies?

...överskattade: Avatar (även om jag tycks nästan ensam om den åsikten) och Australia, filmen som aldrig tog slut.

Dessutom...

...3 filmer jag borde ha sett:

Antichrist
Brúdguminn
I Taket Lyser Stjärnorna

Kvällens tv-tips

Kvällens starka tv-tips är absolut Equilibrium ("Cubic" på "svenska"?) kl 21 på Tv6. Ett riktigt bra framtidsdrama med Christian Bale i huvudrollen. Filmen speglar en framtid, strax efter tredje världskrigets slut, där känslor är förbjudna då man anser att just känslor varit orsaken till historiens stridigheter. Inte missa alltså!

Själv kanske jag hänger kvar uppe en stund till för att äntligen se Confessions of a Dangerous Mind, George Clooneys regidebut som visas på Tv4 kl 00.40. Den har funnits på vill-se-listan ett tag men det har helt enkelt inte blivit av att jag sett den. Men ikväll kanske?

Izzard om ID

"I have two problems with the Intelligent Design. One is the intelligent part of it and the other is the design part."

"Nazis invented dyslexia to piss off kids with dyslexia"

Jag har sett halvvägs in på Izzards Stripped-dvd och jag måste säga att det var lite synd att han spelade in den så tidigt i turnén. Den ÄR rolig, absolut, men jag tycker nog hittills att han utvecklat skämten mer och gjort en del lite vassare om jag jämför med min egen upplevelse på Hovet i Sthlm för ett par veckor sedan. Oavsett är den absolut hilarious, här är en flådig promo för den samma (det "kan" också vara så att ni hittar hela i delar på youtube...):



Verkligt nyfiken är jag dock på dokumentären "Believe" om denne besynnerligt underbara man. När kan man få se den i Sverige tro?

tisdag, december 29, 2009

Bloggtips!

Anna, min leverantör av nya läsvärda bloggar, skickade idag ett bloggtips till mig. Jag läste och efter två inlägg kändes det som att blodtrycket kommit upp i oanade höjder. Det tog ytterligare en stund till innan jag insåg att den faktiskt inte är på riktigt utan snarare kanske en av de mest skickliga satirbloggarna jag läst. Anna skrattar, jag känner obehag men roas ändå av den någonstans.

Faktum är, läskigt nog, att jag faktiskt känner personer som på fullaste allvar skulle kunna vara författare av bloggen. Märkliga narcissister som tror sig göra goda gärningar genom att påpeka självklarheter, allt utifrån deras egen begränsade världsbild.

Bokslut II

Egentligen skulle jag gått ut extra på jobbet inatt men vi lyckades ringa om varandra så länge att chefen hann hitta en annan. Känns ok det med även om pengarna hade suttit fint i januari.

Så istället har jag gjort lite bokslut; mest i form av att försöka få full koll på registret jag administrerar och göra en önskelista för detsamma inför året som kommer. Men jag har också utöver listan i förra inlägget försökt fundera över året som varit för min egen högst privata del.

Märkligt nog känns det lite blurrigt (i brist på andra ord). Som att jag inte minns så mycket och lite som att de senaste åren i allmänhet flyter ihop på nåt vis. Man kanske alltid säger/känner så, men faktum är att jag tycker att det här året gått väldigt fort. Så fort att jag igår när jag fyllde i nåt formulär höll på att ange en något högre ålder på mig själv. Som att jag redan är före min tid. Även 30-årsångesten tycks vara förbi och har istället ersatts med återkommande mentala påminnelser som alla börjar med "Jag är snart 35 och...". Det är ju nån form av utveckling iaf...

Ska 2010 bli året då undertecknad skapar lite verkstad och rycker lite plåster kanske? Plågsamt men frigörande med nya mål? Kanske kasta mig ut i lite osäkerheter, testa nya områden och försöka mala ner den negativa känsla som satt sig framför allt vad gäller jobbområdet det sista halvåret. Återfå mitt löjligt braiga tålamod, min envisa vilja och lite styrfart?

Bokslut 2009

Jag har funderat länge på om jag skulle försöka summera året lite snyggt i nån form av lista. Nu blir det av. Helt improviserat till och med varpå en massa viktigt säkert saknas.

Årets...

höjdpunkt: Svårt att minnas allt men Eddie Izzard på Hovet ligger bra till.

resmål:
Stockholm har bjudit på många minnesvärda dagar men Ulvön var kanske mest idylliskt.

saknad:
Framtiden. Och pappa, inte minst som koncept.

återkommande bloggämne:
Sömnbrist. Kan knappt föreställa mig hur trist det måste vara att läsa om.

frisyr:
Vildvuxet helt utan ramar.

utveckling:
Fisken försvann från kostlistan.

roligaste framsteg:
Fi:s EU-val

omställning:
De utflyttade kattorna. Ständigt saknade.

aktiva intresse:
Film.

inaktiva intresse:
Foto. Dessvärre.

oro:
Mina-kissens gräsäventyr

önskan:
Nytt jobb och ny mobil. Ingetdera uppfyllt.

pyssel:
Balkongen.

solsveda:
Jodå, i år igen.

framsteg:
Träningskortet.

uteblivna:
Förvandlingen från smårund puppa till halvtjusig larv.

whaaat?:
Obamas fredspris

fest:
Annas 40-årsbalunk

det tog sig långsamt:
Twitter. Gick från i stort sett ingenting till något jag nästan kollar före nyhetsrubrikerna.

dåliga samvete:
det ideella arbetet som alltid tycks behöva mer tid.

längsta:
hösten var en evighet i år.

som inte blev av:
mitt hemliga projekt.

övertygelse:
2010 blir mitt år. Eller?

Hur ser ditt bokslut ut?

måndag, december 28, 2009

Födelsedagar i efterskott

Jag har slappat till vad gäller gratulationer på bloggen, inser jag. Kanske för att december är ganska fyllt av födelsedagar som ska trängas med julstress och blandade årsbokslut.

Lillasyster har på något magiskt sätt närapå blivit fullvuxen och fyllt 17 år den 20 december. Ett år kvar till myndighetsåldern! Jag har den underbara lyckan att fortfarande minnas den kritiska natten du föddes och julaftonen då du kom hem (som sammanföll med att jag som 14-åring tillagade mitt första kompletta julbord alldeles på egen hand). Den tysta åskådande bebisen som jag och mina kompisar ständigt och gladeligen släpade runt på har blivit en nästan vuxen rockerbrud. Magiskt är ordet.

Dagen efter, den 21 december fyllde storebrors lillkille Anton 7 år. Jag fick foton på alla brorsans tre barn idag och de tycks också växa så det knakar.

Finaste Mia-vännen som jag inte sett på evigheters evighet blev 31 på juldagen och är därmed ifatt. Stort grattis Mian!

Sist och minst (storleksmässigt iaf) fyllde minikatten Mina 8 år igår vilket firades med räkor och tonfisk tillsammans med övriga kattfamiljen.

Nu blir det lite glesare med födelsedagar i januari säger google calendar (vad skulle jag göra utan google calendar??) så kanske jag blir mindre glömsk då.

Nyårsminnen

Kom just att tänka på ett av de roligaste (tragikomiska kanske) nyårsminnena jag trots allt har. Det är från min tid i Örebro, där en ganska stillsam men väldigt rolig fest blev totalt krashad av en galen olyckssimulerande grannkvinna som bjöds in i all medmänsklighet men som eskalerade till vansinne och till sist fick avhysas. Märklig nyårsfest, men som sagt väldigt rolig innan allt spårade ur totalt.

Nyårshets

Nyårsafton är på g och Anna och jag diskuterade på vår göra-stan-runda igår om det ändå inte är så att det är en "högtid" fast i fler föreställningar än vad självaste julen är. Man "måste" vara på ett party, helst av rang med glitterklänningar och kostym. Det ska ingå flådig middag och minst en måste bli för full alt ska oväntat hångel inträffa. Eller nåt. Är det inte lite så? Och inte bara för kidsen i 20-årsåldern utan även lite också för oss över 30? Med skillnaden att det då kanske hänger med lite barn i det hela också.

Själv har jag som vanligt inga stora planer. Jag har väl alltid varit lite halvanti. Inte ens att det är en rak motsats till julens inramade familjetvång har lyckats tilltala mig tillräckligt. Klart att det säkert skulle vara roligt med ett dunderparty, men nånstans känns det som att det smakar lite torrt. Fast jag kanske bara är avis.

Anna tycks vara villig att spendera det nya årsskiftet med mig, men jag har ingen aning om vad vi ska hitta på. Vi bestämde kort igår att det iaf råder "hummer- och nylonstrumpbyx-förbud" på vår aktivitet. Så, what to do?

Komma ikapp

Jag har varit dålig på att läsa bloggar under långhelgen, men som tur/synd är verkar det som att många bloggare tagit helgledigt också. Ett gott tecken, kanske? Senare idag när jag behagat kliva upp ska jag i vart fall försöka läsa ikapp lite och ta igen på praktiserandet av idén jag var ivrig anhängare till tidigare den här månaden.

Jag måste också sätta mig och jobba ifatt den ideella biten eftersom jag var så snäll mot mig själv och tillät mig ha en hyfsat lång ledighet från de uppgifterna under julhelgen. Snart är det årsskifte med allt vad det innebär i registerväg.

söndag, december 27, 2009

2 månaders hyrfilm någon?

Jo, jag har nog tidigare berättat att jag prenumererar på hyrfilm från Lovefilm. Smidigt, stort utbud och alltid väldigt snabb leverans. Lagom till jul fick jag två presentkort på 2 månaders hyrfilm vardera som jag inte kommit mig för att ge bort till någon. Så om nån känner sig intresserad får ni gärna höra av er här eller via min mejl. Först till kvarn, eller nåt.

(Och nej, jag sponsras såklart inte av Lovefilm på något sätt...)

Back to business

Nu är det dags att återgå till allvaret och börja jobba igen. Börjar lite försiktigt med min singelnatt inatt. Sen är jag ledig ett par dagar igen. Har förstått att jag får storhelgs-OB både inatt och hela nästa helg, vilket borde ge ett kännbart tillskott på nästa lön.

Umeå är fö helt täckt i snö i hur många lager som helst. Ska se om jag kan ta en bild imorgon på hur det ser ut utanför min lägenhet. Snön går upp en bra bit på balkongräcket och för att ta sig in på gården är det en liten gång med kanter i midjehöjd omkring. Mysigt, men kanske inte alldeles praktiskt.

lördag, december 26, 2009

Kvällens tv-tips

Jag har (märkligt nog kanske) vare sig sett Gladiator (kl 21.25 Tv3) eller Da Vinci-koden (kl 22 Svt1) men jag måste nog ändå rekommendera den som inte sett Enchanted (Förtrollad, 21.25 Tv4) att göra det. Den är söt och rolig. Om man släpper lite på barriärerna.

Men det är helt klart Amy Adams och inte Patrick Dempsey som jag håller varmast om hjärtat. Hon strålar som kärnkraft!

Finns det klasskillnad på filmsmak?

Fredrik Strage ger "Göta Kanal 3 - Kanalkungens hemlighet" en nolla i betyg och SvD frågar sig varför kritiker hatar Göta Kanal. Tja, själv (utan att avse mig själv som "kritiker") får jag väl erkänna att jag tillhör kategorin som kanske inte jublade över nyheten när en tredje Göta Kanal-film fick 9 miljoner i statligt stöd, men att gå så långt som att hata känns lite opåkallat. Och jag tycker egentligen ingenting om de horder som uppenbarligen betalar hundringen för att se det på bio heller. Även om det är lite märkligt.

Själv ser jag också en hel del som kanske bäst kännetecknas som "skräpfilm". Oftast i syfte att se något lättsmält som inte kräver engagemang eller analys och som försvinner ur mitt medvetande lika snabbt som det kom in. För att jag inte orkar något annat just då. Jag tycker dock att tillgången på sådant är så pass stort att jag inte behöver bege mig till en biosalong för att göra det. Och frågan är om det är värt 9 miljoner ur en redan ganska snål kappsäck med statliga guldpengar?

Jag tror annars att det är likadant med all kultur kanske. Att man styrs av lust, fördomar och delvis kanske av brist på självinsikt. Jag tror nämligen att många undviker "djupare" filmer/böcker osv i tron att de inte kan förstå eller uppskatta det. Jag har själv sett ett par filmer och läst en eller annan bok och efteråt känt mig mer än lovligt korkad, och då blir det gärna att jag undviker liknande framöver. Vilket är synd. En riktigt bra bok, film osv ska väl kunna uppskattas av de flesta, om än kanske på olika sätt och med olika delar? Iaf är jag av den åsikten. Sen har vi olika smak och bär med oss olika saker i vårt bagage, vilket påverkar vår upplevelse i allra högsta grad.

Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med det här resonemanget. Mer än att jag tycker att "kritiker vs publik"-kriget inte bör spädas på om man vill öka filmtittandet och kanske framför allt blandningen av film som gemene man/kvinna tilltalas av.

Och sen kanske inte höga publiksiffror måste ha ett likhetstecken till att samma publik var så road av eller hyllar filmen. Vem har inte sett en dålig film på bio?

Film 44/09: Luftslottet som sprängdes

Efter att ha läst blandade recensioner av Luftslottet som sprängdes var det med låga förväntningar jag promenerade in i biosalongen igår kväll. Två och en halv timme senare promenerade vi ut, en med lästa bäcker i bagaget, en utan. Och vi var nog lite olika nöjda.

Luftslottet tar vid exakt där förra filmen slutade, då Lisbeth Salander och hennes far Zalachenko förs till sjukhus efter den vilda fejden i Gosseberga. Genast börjar Blomkvist styra upp försvaret för Salander som står åtalad för mordförsök på sin far, parallellt med att Millennium-redaktionen försöker få till ett specialnummer om en stor rättsröta med statlig inblandning, dolda "sektioner" inom SÄPO osv, där Salander finns som huvudoffer.

Till att börja med måste jag säga att jag blev positivt överraskad utifrån mina låga förväntningar. Den här filmen, trots sin långa speltid, kändes tajtare och hade nästan inga plågsamt stakande birollsfigurer som film nr 2 hade. Snarare fanns det här biroller som riktigt imponerade på mig. Det förekommer fortfarande scener som haltar, främst "bråkscenen" på Millennium-redaktionen som är så opåkallad och pinsamt konstlad att vi inte kunde se hur den sluppit igenom klippningen. Magiskt dåligt. Och fortfarande känns Erika Berger (Lena Endre) oäkta och märklig.
På den bra sidan spelar Rapaces Salander såklart fortfarande byxorna av resten men jag fängslades stundvis även av Christer Malm (Jacob Ericksson) och Annika Giannini (Annika Hallin). Och jag ömmar för datanerden Plague (Tomas Köhler) som är underbart castad. Jag är också mer förlåtande för att de tidigare mesat till Blomkvist (Michael Nyqvist) när han i denna filmen återfår lite pondus och attraktionskraft igen.

För att också kunna förlåta historiens lite haltande logik stundvis krävs det nog att man har läst böckerna och känner karaktärerna på djupet. Jag förstod det så när vi pratade om filmen efteråt. Det blir svårt att se varför Niedermann dröjer sig kvar, varför Erika Berger backar så kraftigt för hotelser osv. Naturligtvis har litterära karaktärer mer djup, men kanske saknas en del av kontexten i filmerna. Som jag tidigare sagt; böcker har lägre krav på realism än filmer (framför allt kanske svenska filmer), och det lider de här filmerna av en hel del.

Både när man läste boken och nu ser filmen förvånas man av att man väljer att placera offer och gärningsman, Salander och Zalachenko, på samma sjukhus, men i filmen utnyttjas det mycket mer än vad filmen förmår att göra, och det saknade jag. Den spämda stämning som detta medför och den jakt på varandra som jag minns från boken är helt borta. Jag saknar också slutet av boken (som jag minns det, måste kolla igen) även om jag kan förstå att man vill ha så lite cliffhangerkänsla som möjligt när en fortsättning inte står för dörren. En scen jag däremot roades av var när de osociala, halvstumma halvsyskonen till sist möts i något som helt saknar traditionella action-attribut som spännande musik, märkliga läten eller grymtanden.

Över lag är det ändå en hyfsad film. Bättre än 2:an men sämre än 1:an, skulle jag vilja säga. Betygsättningen är svår, jag gav ettan en 7:a och tvåan en 6:a. Jag tror att jag helt enkelt får sänka betyget på förra filmen (som ju faktiskt inte var bra, även om jag så hade önskat) och ge den här en ganska stark 6/10 i betyg.

Och frågan om huruvida det var ett bra grepp att alls filmatisera så magiska böcker kvarstår.

fredag, december 25, 2009

Biodrömmar

Och efter att ha läst SvD:s förvånansvärt hyllande recension av bröderna Coens nya blir jag än mer sur över att Umeås filmprogram är skralare än jagvetintevad just nu. DN är kanske inte lika överväldigade men sammantaget är det absolut en film jag vill se. Samma gäller för The Imaginarium of Dr Parnassus som visserligen mest tycks nå medelbetyg men båda var önskvärda för min del. Skulle Umeborna verkligen inte gå och se dem?

I förmiddags bläddrade jag i mitt nya Cinema-nummer och läste om små biografer som eldsjälar driver runt om i landet och fortsatte drömma om ett bioliv i gamla Royal. Vad krävs för att lyckas med det? Vad kan jag göra?

Slöa dagar

Julafton kom och gick i snabb takt. Lite matstress blev det på förmiddagen men sen blev det rätt lugnt och väldigt trevligt resten av dagen. Mycket god mat, julgodis, fika och annat så att magen stod i fyra hörn när vi väl kom hem framåt senkvällen. Med följde lillasyster så vi spenderade resten av kvällen med att se färdigt Sagan om De Två Tornen, äta lite mer julgodis (!), dricka te och ha det allmänt mysigt.

Idag har jag sovit länge, ätit lång brunch, fikat på stan och så skjutsat hem lillasyster igen. Tanken var att spendera kvällen i huset med katterna men väl där insåg M att han glömt sina nycklar hos mig i stan, och min uppsättning husnycklar är fortfarande kvar hos hans föräldrar sen helgen. Så det var bara att fara tillbaka igen. Men inget ont som inte har nåt gott med sig; nu blir det bio istället. Vi har biljetter till sista Salander och det ser jag fram emot. Jag hoppas på en lugn biosalong och en över förväntan bra film... Too much? Well. Man kan inte få allt.

onsdag, december 23, 2009

Avslappnad julafton

Imorgon blir det julfirande hos M:s syster i Sikeå/Robertsfors. Jag ser fram emot det, det är alltid så avslappnat. Hon har lyckats få till en sån där jul som jag själv ofta tänkt att jag skulle vilja ha; där deltagarna inte alls bara är familj utan även vänner som av olika skäl inte firar med egna familjer. Att bryta den där familjeisoleringen som ofta tenderas att skapas kring just jul känns befriande på nåt sätt. Jag hoppas själv kunna stå värd för såna jular någon gång framöver.

Det blir heller inget stort tvångsmässigt julbord utan mer fria tyglar av knytisvariant där minsta gemensamma nämnare gäller, dvs absoluta huvuddelen är veganskt. Och det vi ev skulle sakna imorgon äter vi istället ikväll.

Jag ser inte minst fram emot att lillasyster uttryckt en vilja att fira "halva" julafton med oss. Det ska bli väldigt mysigt.

Dan före dan

Dan före dan och det är väl kanske som först nu, efter att ha shoppat julklappar och planerat mat osv som jag faktiskt börjar få lite julfeeling.

Jag trodde att stan skulle vara packad av julhandlande människor idag så ursprungliga planen var att stanna uppe efter jobbet och "hänga på låset" för att undvika värsta rushen. Men jag var helt enkelt så trött att jag mådde illa så strax före nio gav jag med mig och sov istället. Men när jag väl kom ner på stan vid tretiden var det inte alls som jag fasat. Hyfsade köer, lugnt och sansat. Tyvärr gick de bästa av mina julklappsplaner till M om intet (ungefär som vanligt) men förhoppningsvis blir det bra ändå. Även lillasysters fick struktureras om lite.

Ikväll väntar paketinslagning, vi ska äta lite "före-jul-mat", göra vegansk sill till julbordet imorgon och i övrigt bara ta det lugnt. Jag har haft kattbrist i en vecka så jag kommer hänga dem i svansen en stund också. Fast just nu är de proppmätta efter räkfrossa så jag behöver nog inte direkt jaga dem...

måndag, december 21, 2009

Jag önskar mig filmpremiärer till jul!

Och jag som hade fått för mig att premiären av Guy Ritchies Sherlock Holmes (med Robert Downey Jr & Jude Law i huvudrollerna) skulle äga rum på juldagen i Sverige precis som i typ resten av världen. Men inte. Nyårsdagen blir det svensk premiär för den som först. Intressanta The Imaginarium of Doctor Parnassus (filmen som inte hann göras färdigt innan Heath Ledger dog, men som det varit märkligt tyst om) ska såvitt jag vet iaf vara en juldagsfilm i Sverige, men den tycks inte visas i Umeå. Vilket innebär att det inte finns nån intressant julfilm att se på juldagen för min del. Ja, det skulle vara sista Millenniumfilmen då som jag inte hunnit med än, men det är inte riktigt samma sak.

Jag hade också gärna sett bröderna Coens senaste film; A Serious Man som har premiär juldagen, men den visas såklart inte heller i Umeå som det ser ut. Göta Kanal 3 däremot, den visas...

00-talets bästa filmer?

Här hittar ni lite blandat folks listor över de bästa filmerna på 00-talet. Intressant och ganska inspirerande. Själv inser jag att jag aldrig hinner se ikapp min vill-se-lista.

Jag har inte bestämt mig för om jag ska göra en liknande lista själv eller om jag helt enkelt har för mycket osett för att kunna göra det på ett bra sätt. Vi får se.

För tidigt, som alltid

Jag måste säga att jag blev lite ledsen av nyheten om Brittany Murphys död. Jag har nog alltid sett henne som en sprudlande tjej nära till skratt i alla intervjuer. Även om hon är välkänd så fick hon väl aldrig riktigt de där jätterollerna, vilket var lite synd. En underskattad skådespelerska, skulle jag säga.

Jag har sett henne i två typer av filmer; romantiska komedier och i dramafilmer där hon spelar problemfyllda, trasiga tjejer. Och hon gjorde båda bra. För ett par veckor sedan såg jag Uptown Girls, som är en ganska standardfilm, men Murphy lyste ändå upp den lite. Och jag måste erkänna att Just Married (Smekmånaden) med Ashton Kutcher är lite smårolig. Love and Other Disasters är också en helt okej film i samma genre som jag kan rekommendera.

Men mitt starkaste tips till den som vill se en bra Brittany Murphy-film är The Dead Girl. Illasittande titel just nu, jag vet, men en riktigt bra film där hennes potential helt klart lyste igenom.

När bussar blir vardagsrum

Resan hem igår gick iaf bra. Inga förseningar trots all snö. Men vi blev dock utan de 1-klassbiljetter som vi hade bokat på bussresan. En konstig sak att klaga på kanske, det känns lite bortskämt, men nu hade vi ju trots allt betalat för lite högre komfort som vi aldrig fick. Bussen vi blev hänvisade till hade nämligen ingen 1-klass alls. Så vi missade mer benutrymme, eluttag och gratis servering av macka och kaffe. Det fanns inget sånt alls på bussen vi hamnade på. Inte hela världen, jag vet inte om jag ids reklamera det eller inte.

Istället hamnade vi mitt i en familj. Efter oss klev en lite högljudd familj på och istället för att placera sig i ett begränsat område intill varandra satte de mormor framför oss, pappa bakom oss, mamma på andra sidan gången från oss och så hade de två mindre barn som typ sprang där emellan. Inga säkerhetsbälten på där inte, trots väglaget (och lagen). Sen pratade de med varandra över oss typ hela resan. M lyckades somna bitvis och jag försökte sjunka in i podradio med sådär resultat.

Den riktiga lyxen mötte oss på busstationen; Anna var så oerhört gullig och kom och mötte upp och skjutsade oss hem. Bäst på hela hemresan! Stort tack!

Utsövd

Jag har sovit strax över åtta timmar inatt. Första gången på över en vecka som det händer, tror jag. Det känns väldigt skönt. Nu är jag lite mer människa igen. Och bara för det har jag nu två jobbnätter framför mig så att jag får chansen att ställa till det för mig igen.

Nej, men det ska nog gå bara bra, hoppas jag. Sen är jag ledig över julhelgen, för första gången på några år, vill jag minnas. Jag kommer dock erbjuda mig att stå till tjänst vissa dagar i jul; det kan belöna sig lönemässigt senare.

söndag, december 20, 2009

På väg hem

Nu har vi lämnat lillebror och hans tjej på perrongen i Stockholm och sitter bekvämt i första klass på X2000 på väg norrut. Tåget avgick i tid och än verkar det inte finnas några problem. Vi får se hur det blir längre fram. Känner en viss oro inför bussresan från Sundsvall och hem sista biten sen, jag är som bekant inget fan av trafik när det är snö och halt. Men förhoppningsvis ska allt gå bra.

Vi har inte riktigt planerat hur vi ska ta oss från busstationen och hem till lägenheten med all packning, men det löser sig säkert. Vi har haft en bra helg, men det ska bli skönt att komma hem också.

Eddie Izzard - vilken kväll!

I sex månader räknade vi ner fram till dagen vi skulle se underbara Eddie Izzard och nu är den dagen förbi. Läskigt trist. Men det var verkligen inte gårdagen. Jag hade rent ont i kroppen efter showen av allt skrattande. Visst återkopplade han en hel del till hans tidigare shower men han utvecklade dem samtidigt lite lite till och igenkänning fick bara den trogna delen av publiken att tjuta ännu högre. Vi älskar ju det tidigare materialet så varför inte?, på nåt sätt.

(Eddie i sin lite roliga klädsel; 1700-talsjacka och jeans. Bakom honom en av de tre storbildsskärmarna. Klicka för större)

Som tidigare var det mycket om bibeln, nu med lite mer fokus på det "nya påhittet" intelligent design, som han sågade vid fotknölarna. Han hade också i vanlig ordning ett gäng skumma figurer, som han gestaltade, med sig under hela resan. Bla en mänsklig dinosaurie och "a persian cat doing scat". Jag ska inte försöka återberätta något eftersom det bara skulle bli trist, men kan definitivt rekommendera ett köp av hans senaste live-dvd med den här showen; Stripped. Den finns som import-dvd att köpa men jag skulle tro att den kommer hit snart nu när han har varit här. Själv tror jag att jag ska ge mig själv en import-dvd i julklapp kanske. Jag hade hoppats att den skulle finnas till försäljning men det gjorde den inte.

Enda gråa molnet på vår humorkväll var att jag missade att packa med teleobjektivet. Lillebror tog sin kamera och jag tänkte inte på att han bara hade ett vanligt med sig. Så bilderna blev lite sådär. Jag ska se om jag kan göra något med dem sen när jag får tid. Vi satt långt fram, elfte raden, men det var ändå tillräckligt långt bort för att inte få de där bilderna vi hade önskat. Men våra platser var som sagt bra (vi satt framför Fredrik Lindström btw), Hovet är enormt stort så över lag hade vi flyt.

(Mkt suddig bild över hur det såg ut bakom oss, klicka för större.)

Jag hoppas att det inte dröjer lika länge innan han är tillbaka i Sverige igen. Då kanske i kvinnokläder igen. Jag hörde flera säga sig sakna det, men jag var lika nöjd oavsett. Han var lika snygg som alltid, jag vet inte vad det är egentligen, det måste vara humorn och charmen.

lördag, december 19, 2009

Måste ikväll

Och alla ni som inte är på Eddie Izzard ikväll är nästan tvugna att bänka er framför Svt2 kl 21.05 och se Noah Baumnachs The Squid and the Whale. Nu var det ett tag sen jag såg den men jag minns den som smått obehaglig men väldigt bra. En sån där film man ska ha sett på nåt vis.

Baumbach ligger även bakom Life Aquatic, skumma men bra Margot at the Wedding och har även gjort screenplay till den kommande, hyllade och mycket lovande filmatiseringen av Roald Dahls Fantastic Mr Fox (Sverigepremiär först i april 2010).

Den som väntar på nåt gott...

Taskigt nog måste jag erkänna att den absolut bästa upplevelsen på bion igår var den korta 3D-trailer av den kommande Burton-filmen Alice in Wonderland. Det var första gången som jag varit med om att en trailer fått rungande applåder, men det var den värd. Där verkar det som att man använt 3D-effekterna fullt ut och på ett spännande lekfullt sätt. Jag kan nästan inte hålla mig! Den 12 mars har den Sverige-premiär och jag kommer garanterat att hänga på låset för att se premiären.

Film 43/09: Avatar 3D

Ska jag försöka mig på att skriva om Avatar kanske? Det är lite svårt, måste jag säga. Kanske för att jag egentligen vill tycka mer om den än vad jag faktiskt gjorde. Jag ville att den skulle vara en toppfilm, det bästa jag sett sedan Lord of the Rings-upplevelsen jag hade på Colosseum i Oslo för snart ganska många år sedan. Men den var nog inte riktigt allt det.

Handlingen går i korthet ut på att den rullstolsbundne marinkårssoldaten Jake Sully (Sam Worthington) kommer till planeten Pandora år 2154 för att hjälpa forskare (Sigourney Weaver bl.a) att infiltrera ursprungsbefolkningen Na'vi genom att låta sina hjärnor inta blåfärgade, långsmala infödingskroppar, sk avatarer. Naturligtvis finns det i stammen en speciell flicka, Neytiri (Zoê Saldana), dotter till stammens ledare. Hon lär Sully och de andra avatarerna allt om Pandoras naturkrafter och som väntat fångar hon Sullys hjärta och omvänder honom till att bli pro-inföding. På andra sidan finns en über-amerikansk officer med en vapenmässigt välutrustad, gigantisk militärstyrka bakom sig. De känns dock inte lika mycket 2154 utan mer som att de kom direkt från tjänstgöring i Irakkriget.

Filmen är bitvis oerhört vacker och påminner en del om vackra miljöer från dataspelsvärlden. Djuren är ganska välgjorda och Na'vierna själva är oerhört snyggt datoranimerade och har spännande företeelser som sitt (kanske lite väl gulliga) huggtandsfräsande, en kool svans och en ganska speciell kroppsform. Deras planet är en grön sådan med många enorma träd, vacker växtlighet och speciella smådjur som också är vackert skapade och som gör sig bra i 3D-formatet.

Handlingen är det som dessvärre tynger ner intrycket och betyget. Det är en ganska klassisk historia med de onda imperalisterna, den kallblodiga militären, den amerikanska hjälten och de godhjärtade urinvånarna. Det blir dessutom ganska fånigt när Sullys avatar på mindre än ett ögonblick blir accepterad och upptagen i stammen som en av de främsta och som trots sin brist på historia plötsligt i det närmaste blir stammens urfader. En biroll i kampen mot imperalisterna är tydligen omöjligt för en traditionell amerikan. Och hur stark brud han än hittar så måste han på något sätt bli hennes räddare någonstans.

En riktigt stark scen mot slutet är dock när Neytiri stannar upp och tittar på det krig som dragit in; hur det sköra blåa folket som är hennes familj och vänner skövlas av de gigantiska explosionerna. Då hann i vart fall jag reflektera än extra gång över krigens uteblivna fördelar och fundera över om Obama verkligen hade rätt i sitt fredstal när han sa att man ibland måste starta krig för att skapa fred. Där fanns det en glimt av något annorlunda som James Cameron hade kunnat ta fasta på.

Jag såg filmen i 3D men jag kan nog tro att den går i stort sett lika bra att se utan det. 3D-animationerna är häftiga och snygga, men ibland missar de målet lite då de far för fort utanför duken och jag hade nog dessutom sett att de användes både i större utsträckning och lite mer utmanande. Det är ganska få gånger som jag upplever att filmen lämnar duken; det hade den gärna fått göra oftare. Ett problem jag hade dessutom var textningen som många gånger studsade till och tog för framträdande plats i synfältet. Jag hade föredragit att se filmen otextad.

Nu kanske jag låter negativ, men trots min kritik så var filmen en kul upplevelse och framför allt en vacker upplevelse. Den har långt kvar till LOTR-känslan och Cameron får gärna lägga mer krut på manusskrivandet när uppföljarna kommer, men över lag är det en bra film tack vare animeringarna och miljöerna framför allt. Betyget når dock nog ändå inte högre än 7/10.

(Fler recensioner finns tex här, här och här.)

Resan med förhinder

På något vis är det som att den här resan inte är tänkt ska vara smidig och bara genomtrevlig. Lillebror och hans sambo skulle ju möta oss imorse för att spendera en turistdag i Sthlm innan showen ikväll. Vid åtta hör de av sig och berättar att de efter ett par mil bara upptäckt att de fått en ispropp i kylaren och nu inte tar sig någonstans. Härligt.

För närvarande har de tagit sig till en lånad varm gör-det-själv-hall och hoppas på det bästa, men det ser inte ut som att de kommer att komma upp särskilt tidigt. Vi måste ha retat upp någon? Jag kan bara inte komma på vem. Bad karma?

Mer imorgon

Imorgon, om jag får tid, ska jag försöka berätta om Avatar-premiären vi just kom hem från och om "snowroller-annexet" vi börjar ana att vi blev pålurade för "bara" 400:- extra... :)

Imorgon blir det den planerade dagen med Tobias och Malin och för att inte tala om dagens huvudgäst Eddie Izzard!

(I övrigt försöker jag twittra när jag har tid från mobilen så är ni nyfikna kan ni delvis följa med oss på delar av vår semester där!)

Nära på mardrömsresa

Kort sammanfattning (om det ens är möjligt) av resan hittills:

Nattåget ner blev en katastrof. Vi klagade knappt när tåget avgick från Umeå 65 minuter för sent (vad är en timme?, tyckte vi i god semesteranda). Jag som i vanlig ordning inte kunde sova satt uppe sedan ett tag när så tåget plötsligt strax efter fem på morgonen stannade norr om Bollnäs och tappade ström. Det blev iskallt i en dryg halvtimme men sen kom strömmen tillbaka och de som sov märkte antagligen inte så mycket. En förbipasserande konduktör informerade mig om att kontaktledningen fallit ner med ett godståg strax före oss och att vi däremot skulle komma att bli stående ett tag.

En timme senare började folk vakna i tron om att vi snart var i Sthlm, där ankomsttid var 6.45. De blev alla mäkta förvånade när jag kunde berätta att vi stod kvar i Bollnäs sedan ett tag. När klockan var åtta hade vi fortfarande inte fått särskilt mycket mer information och många var mer än irriterade då de hade missat både anslutande tåg såväl som utlandsflyg. Då fick vi veta att vi skulle bli stående till elva. Åtminstone. Jag sökte upp en annan konduktör och frågade om de inte kunde få fram bussar istället, för vem vet hur länge det tar att fixa en elledning liksom? Men nej, det kunde de inte, var svaret. Klockan elva fick vi som väntat veta att vi inte heller då kunde fortsätta än på ett tag och att de då (som först!) tagit beslut om evakuering till bussar.

Efter 6 timmar alltså. Inget ont om personalen, de gjorde vad de kunde för att hjälpa till men SJ borde ha tagit beslut om evakuering redan klockan 8. Självklart vet de att ett sådant fel riskerar att bli långvarigt, det kan ju knappast vara nyheter för dem? Visst var inte felet deras, men ansvaret för passagerarna måste väl ändå vara deras?

Istället för att vara i Sthlm tidigt på morgonen med en hel semesterdag framför oss med julhandel osv så landade vi på centralen strax efter klockan tre på eftermiddagen. trött, hungriga och irriterade. Än mer så när vi läste att återbetalning av biljetter vid förseningar på över 2 timmar bara ges till 50 procent. Enbart om man kan visa att resan varit onödig pga förseningen kan det kanske bli tal om full återbetalning.

För vår del kan jag säga att resan blev onödig. Jag tog en semesternatt från jobbet för att fara på nattåget som så smidigt skulle vara framme på morgonkvisten och M tog fredagen ledigt. Annars hade vi kunnat flyga eller ta dagtåg upp för det som vi i huvudsak var här för på lördag kväll. Så jag vill då absolut mena att resan, såväl som semesterdagar och extra hotellnatt varit i onödan. De få timmarna som vi hann se något av Sthlm idag var de inte värda. Jag hoppas verkligen att SJ ser på det på samma vis. Annars lär de förlora två kunder framöver.

Miljövänlig resa i all ära men det är inte värt 18 timmars restid när flyget inte ens tar en timme. Tyvärr la allt det här strulet en väldig tråkig yta på vår semester (vår första gemensamma på riktigt efter 6 år dessutom) som vi har försökt att skaka av oss bäst vi kan under kvällen.

torsdag, december 17, 2009

Tur för oss att det finns informativa människor

-Du har ett något för högt BMI. Litegrann.
-Jo.
-Jag säger det bara så du ska veta.
-Tack.

onsdag, december 16, 2009

3,5 dygn kvar...

Åh, jag bara toklängtar!!! Samtidigt som jag är rädd att det alldeles för snart ska vara söndag morgon och det jag längtat efter i stort sett hela året ska vara historia. Lite som sagornas julaftnar.

Ingen lösning på Umeås biomonopol

Filmfestival i all ära, det är väl bra om det fortfarande blir något som kopplas ihop med Umeå, men jag är ändå besviken över beslutet som innebär att det inte verkar bli en nysatsning i Royals lokaler. Även om jag inte riktigt vågar tro på det så hoppas jag att det dyker upp en extern aktör i någon form. Gamla Royal har ju alla förutsättningar för den som vill och som har lite ekonomi för det.

Hello Kitty-tjejens stora dag!

Idag blir hon 4 år, det här lilla charmtrollet, min lillebrors äldsta barn. Stort grattis på födelsedagen, sötaste Lea-tjejen! Som jag önskar att jag fanns närmare och kunde vara mer närvarande, syskonbarn tenderar att växa som om de vore genmanipulerade.

(Bilden är från i somras, och jag har lånat den från hennes mamma.)

Det löser sig! Väl?

Saker börjar ordna sig så snart kanske min stressnivå kan gå ner en bit och landa på en behaglig nivå. Jag for ut till huset och tjyvtvättade en massa igår eftersom jag glömt boka tid i stan. På köpet fick jag en överdos i kattgos, den sista före resan. M:s pappa är nu inbokad och kommer att vara hos kissekärlekarna när vi är borta samtidigt som lillasyster ville låna min lägenhet så inget boende blir tomt (tji fick ni inbrottstjyvar!).

Nu har jag dessutom fått klart att jag fått semester imorgon natt. Det har varit något av en mental stress. Först hörde jag ingenting, sen ingenting sen fick jag veta att det var okej bara för att upptäcka att jag fått semester fel natt. Men nu tycks allt vara som det ska så förhoppningsvis finns det en trevlig själ som intar min roll imorgon natt.

Idag måste jag skriva lite julkort. Egentligen tycker jag mest att det är dyrt och onödigt, men det är en trevlig gest till de som jag inte träffar så ofta. Det blir ett sätt att höra av sig på helt enkelt. Så några kort blir det. Dessutom ska jag försöka få iväg ett julklappspaket till storebror och hans familj så att det kommer fram före jul.

tisdag, december 15, 2009

The topp is nådd

Förresten, 150 riksdaler för att gå på bio? Taket har nåtts och pressats bort för länge sen nu. Hade jag inte haft två fribiljetter kvar vet jag ärligt inte om jag gått med på det. För 150 spänn får man nog se till att erbjuda något väldigt speciellt. Det räcker inte med att filmen visas i ett koolt format.

Som jag skrivit tidigare; i Umeå (kanske på fler platser?) skulle man kunna börja med att hålla efter lokalerna på sopor, se till att bilden är skarp, erbjuda osega popcorn och ha lite personal som håller koll på störande besökare. Sen kanske man kan börja prata om priser och kvalité. Jag förstår att de som består av fler än 2 i sin familj inte har råd att göra biobesök särdeles ofta.

3D-premiär för Sara på fredag!

Så, hemma från en runda på stan. Det blev kanske inte så många julklappar som det var tänkt men jag kom iaf hem med två biljetter till premiären av Avatar 3D på gigantsalongen Rigoletto i Stockholm på fredag. Det blir nog häftigt. Hoppas bara att vi inte hamnade för långt fram, det var lite svårt att välja bland de platser som fanns kvar att tillgå.

Senast jag var på bio i en sån där gigantsal var i Oslo på Lord of the Rings. Jag hade exakt inga förväntningar på filmen men satt som klistrad i den otroligt koola salongen med högtalare överallt omkring mig. Jag hoppas på nåt liknande i upplevelseväg på fredag. Koolio.

Fler brittiska serier åt folket!

På tv visas btw "Livet kan börja" (This Life), en serie jag följde ganska slaviskt i mitten av 90-talet. Den och Cold Feet (ännu bättre, med det värsta slutet ever?). Kan inte komma på att jag följer nån riktigt bra brittisk drama- eller komedi-serie för tillfället, men jag vet ju att de finns.

BBC Prime i tv-utbudet vore nåt.

Och himlen är konstigt orange

Guess what? I'm up! Somnade strax efter ett och vaknade igen kvart över tre av/till att M satt uppe och jobbade eftersom han inte kunde somna (en allt vanligare syn, smittar det?). Sen har jag inte kunnat somna igen. Har gjort allt; yogaandning, vridit mig som en mask, haft nån tv-serie på i bakgrunden, löst korsord, läst osv. Inget som brukar fungera fungerar inatt. Så nu har jag stigit upp och smygit (för att inte väcka M som trots allt somnade och som ska upp om en timme) runt och gjort frukost och satt mig framför tv:n. Fast besluten om att jag nu ska vara uppe.

måndag, december 14, 2009

Sömnstörningar är mitt mellannamn

Jag fick till sist avboka det jag hade att göra på eftermiddagen. Halv nio, strax efter att jag somnat, började någon borra korta sessioner med 20 sekunders mellanrum någonstans i huset. Ibland var det längre uppehåll, sådär att jag hann tänka att det nog var klart, men direkt jag gjorde det började det om igen. Vid elva var det lugnt igen och det fanns inte en chans att jag skulle orka kliva upp klockan ett sen.

Så dagen blev lite rubbad. Jag sov förbi klockan halv tre och vaknade först efter fyra. Inte riktigt vad jag tänkt mig kanske. Hoppas att jag ändå ramlar in i drömmen skapligt tidigt idag så att jag kan få lite julhandel utförd imorgon.

Nu ska jag fara förbi universitetet med middag till en överarbetande M. Jag borde ju ligga på plus hos tomten i år, inte sant?

Inga godnattsagor direkt

Läser att Haneke snart har svensk premiär med en ny, gissningsvis, ångestframkallande terrorfilm. Återigen är terroristerna unga, men den här gången yngre än tidigare. Jag kan absolut rekommendera hans tidigare Caché (stillsam fransk film som ger ångest först när den är slut av nån märklig anledning) samt Funny Games och Funny Games U.S (samma film ruta för ruta, men den förstnämnda är tyskspråkig och den andra amerikansk). Inte det otäckaste jag sett men absolut intressant och min första kontakt med "terrorgenren".

Störd skönhetssömn

Vem borrar??????? Det räcker nu. Snälla.

Bad idea

Och min google calendar säger att jag gjort det igen. Bokat in en grej alldeles för tidigt på måndag eftermiddag efter jobbhelg. Varje gång jag gör det tänker jag att det "ju inte är så tidigt, det går nog bra" och varje morgon när jag kommer hem tänker jag "hur kan jag komma ur det här?". Även om jag lyckas ta mig upp i tid så vill jag som oftast mest bara stirra ut i luften när jag vakat av efter helgen.

Men det får funka. Att boka om blir bara krångligt. Och vem vet? Jag kanske får oanad fart så att jag lyckas ta mig ner på stan och påbörja julklappsinköpen?

Måndag morgon

En bloggtyst helg för min del. Det har varit lite stressigt med jobb, sovande och så lite för många andra saker/personer som skulle göras/besökas. Men nu har jag vakat av, ätit frukost och läst lite nyheter och ska strax däcka i sängen. Mer rapport från min helg kanske kommer senare.

fredag, december 11, 2009

Födelsedag!

Idag säger google calendar att Ulrika minsann har blivit ett helt år äldre sedan sist. Stort grattis vännen! Du är saknad så sätt lite fart på bloggen och se till att planera in en fikaträff med damerna som sällan ser dig!

Det här med kommentarer

Jag måste säga att jag gillar förslaget om kommentarer på bloggar som nu sakta sprids i bloggosfären.

Jag håller med Ulrika Good om att rss-läsare har sina för- och nackdelar helt klart. Själv har jag börjat läsa allt fler bloggar via min egen bloggroll så att jag på så sätt ser bloggen "som bloggskrivaren tänkte det" och inte bara i plain text-format (som min rss-läsare bjuder på om det inte ska bli för tungladdat med alla bloggar jag följer). Därmed ökar också min bloggroll-lista lite i längd successivt vilket förhoppningsvis leder det till att ni som är så snälla och läser här ibland kanske hittar (utan att glömma mig förståss!) nya favoriter.

Som ni sen kan lämna kommentarer hos...

Busy lucia-helg

Jobbhelg väntar ja. Fast imorgon har jag inte mindre än tre arrangemang jag skulle vilja besöka men inte kan. Gudrun (och Jacques) har sin årliga glöggfest i Sthlm, Glesbygd'n har julfest på Folkets Hus i Umeå och Lillasyster gör debut med sitt band på UG i Robertsfors. M tror att vi med lite vilja och pusslande kan hinna se det sistnämnda (där även M:s systerson band är med) om vi har tur. Så låt oss hoppas.

Frukost med Scrubs

Nu blir det lyxiga frukostmackor med sallad, rödlök och fetaost framför tredje avsnittet av Scrubs. Sen ska jag försöka varva ner och sova ett par timmar så att jag orkar med jobbet natten som kommer.

Den där tuppen har det inte lätt

Det blev en tidig morgon. Eftersom jag inte hann igår så fick jag stiga upp tidigt och byta däcken på bilen som skulle besiktigas på morgonen. Kvart över sex ringde klockan och då hade jag kanske sovit som mest 4 timmar. Det var såklart beckmörkt ute så det blev lite teamwork att hålla ficklampa och greja däck. Jag lyckades i min trötthet tappa ena däcket på mitt högra knä -ajajaj! Det är nu svullet och blått. Så det blev väl i ärlighetens namn mest M som stod för däckbytet. Snälla snälla M.

Bilen gick i vart fall igenom, med undantag för att jag missat (onödig miss) kolla skyltlamporna bak. Så nu har jag egen bil igen. Det känns väldigt bra. Frihet i en liten bil.

torsdag, december 10, 2009

Julstress=konsumtionsstress

Jag har iaf hunnit med att försöka boka in möten av olika slag framöver. Lite svårt bara såhär före jul som det verkar; allas kalendrar verkar fulla av julfester, familjeplikter och annat. Kanske inte ska lägga mer på folks julstress...

Apropå julstress så består nog min mest i att ha råd med alla julklappar. Och inte nog med julklapparna; två syskonbarn och en lillasyster behagar att fylla år före jul också. Inte bra för visa-kortet. Men det blir en billig jul i år. Någonstans tänker jag att alla syskonbarn får mycket klappar ändå.

Igår sa jag på 80% allvar till minsta lillebror (som just blivit sambo) "Du får hålla på barnskaffandet tills dess att jag skaffat mig ett mer välbetalt jobb, hörrö!". Sju syskonbarn och fem syskon räcker liksom. Sen tillkommer M och lite så. Fast vår julklapp blir väl resan mest. Och det är värt hur mycket som helst. Hoppas jag.

Frågan är väl varför man upprepar det här varje år egentligen?

När jag fick oväntat besök

Det blev inte riktigt som planerat, men det blev bra! är väl analysen av dagen som snart gått. Strax efter lunch hörde lillasystern av sig och ville komma på besök så sen spenderade vi eftermiddagen med att dricka massa te, äta pepparkakor och julgodis och prata ikapp oss. Väldigt trevligt. En lite nevrotisk storasyster hälsade dock lillasyster välkommen med orden: "Hej, äntligen, vad kul att se dig, du luktar rök, röker du?!" (i samma andetag). Hon försäkrade dock att hon inte gjorde det ("jag har kompisar som röker") så jag får väl vara nöjd med det svaret... För nu.

Vi hade en trevlig eftermiddag i vart fall så det kändes mer än okej att skjuta ytterligare på saker jag tänkt få gjorda idag. När M slutat jobba plockade vi upp honom och for till Max för lite onyttig middag också så det blev nästintill en heldag.

onsdag, december 09, 2009

Sök på bloggen!

Nu går det att söka bland inläggen på bloggen. I listen till höger finns en google-search där det tex går att söka på filmtitlar om man är nyfiken på om vad jag tyckt om någon särskild film tex.

Tecken på att det är mycket i huvudet nu?

Jag drömde märkligt inatt. Jag födde barn, världen sötaste mörkhåriga (välfriserad med välkammad lugg dessutom...) lilla tjej. Piece of cake. Sen tog jag henne på armen och skulle gå på stan och handla eftersom jag inte köpt något i barnväg innan hon föddes. Väl på stan befann jag mig i Stockholm och innan jag ens hunnit handla något hade jag lagt ifrån mig henne någonstans och sen glömt henne utan attt minnas var.

Jag var inte alls hysterisk (vilket borde varit fallet kanske?) utan la istället över ansvaret på nån annan. Jag träffade nämligen en storebror till en barndomsvän (!) och sa till honom att han var pappan och därför fick se till att lösa problemet. Han lovade att göra det så då lämnade jag stan och gick och satte mig på gräset intill Umeälven.

Jättemärklig dröm. När jag vaknade saknade jag den söta lilla tjejen på nåt konstigt vis och låg sen och grubblade länge över hur en kille jag säkert vare sig hört talas om eller sett på +10 år plötsligt kunde dyka upp i min dröm.

tisdag, december 08, 2009

Den svenska "generösa" sjukförsäkringen

Och utanför min egovärld pågår just nu ett massivt protesterande mot hela den märkliga utförsäkringshärvan. Nu pratas det om att man ska undanta det "svårast sjuka" från de nya reglerna och jag bara undrar hur definitionen av "svårast sjuka" kommer att se ut. I aftonbladet får några av de som antagligen inte ses som "svårast sjuka" komma till tals varav jag såklart känner speciellt för en av dem. I kombination med utförsäkringen vet ingen när sambons a-kassa kommer att landa på kontot heller, så den ovissheten har de att bära med sig nu samtidigt som julhandeln slår nya rekord.

Jag kanske är naiv men jag har nog sällan stött på någon som inte vill arbeta. För även om man kanske inte älskar sitt arbete så handlar det ju faktiskt om så mycket mer än att bara "arbeta", fråga vilken arbetslös person som helst. Ofta ger arbetet en känsla av sammanhang och mening, inte bara något man gör för att få pengar i slutet av månaden. Bland det första du frågar en ny bekantskap är vad den arbetar med, inte sant?

När det samtidigt rapporteras om hög arbetslöshet (inte minst ungdomsarbetslöshet) så förstår jag inte vad som driver regeringen till att tvinga ut sjuka människor på arbetsmarknaden.

En medelmåttas strävan

Jag har en halvhängig dag idag, så är det. Jag är trött, mörkret äter upp mig, det regnar för tusende gången den här hösten/vintern och jag är lite stressad nånstans. Jag är less på att vara halvvägs. Både i livet och i det jag kan eller vill kunna. Jag är inte jättebra på någonting utan bara halvvägs där. Och det som andra tror att jag är bra på är jag antagligen bara bra på att fejka att jag är bra på. Ungefär så känns det.

Jag tänkte på det häromdagen då jag läste ett inlägg om boken Duktighetsfällan. Min spontana tanke var att jag kanske borde läsa den, medan tanke#2 var att det nog skulle vara en dålig idé om det skulle innebära att jag då kommer till insikt om att jag faktiskt inte är duktig på någonting. Jag bara försöker vara det. Jag är den där bluffen som alla är rädda för att vara men som de aldrig är. Undantaget som bekräftar regeln. Men hur skönt vore det inte att hitta den där saken som jag är så bra på, som jag lyckas med och som jag kanske tom får betalt för att göra? Om jag bara visste vad det skulle vara.

Det obligatoriska blogginlägget

De flesta bloggare jag följer har åtminstone en gång skrivit ett "vad ska det bli av den här bloggen?"-inlägg. Här kommer nog ytterligare ett sådant. Jag har börjat bli lite obekväm i min bloggkostym. Lite oklart varför. Jag tycker egentligen fortfarande om den och den ger mig fortfarande samma ventil-effekt som den gjorde från början, men den känns spretig, jag känner att jag censurerar mig allt oftare, ångrar/betänker saker jag skrivit osv. Framför allt tror jag att det handlar om att jag inte ser vad någon annan än just jag skulle få ut av den. Skulle någon sakna den om jag stängde den för alla utom mig själv?

En längre tid har jag funderat över att lyfta ut mitt film- och tv-bloggande till en ny plats, men samtidigt tycker jag inte att det är tillräckligt bra för att fungera enskilt. I övrigt känner jag att jag kanske borde blogga mer politiskt och mindre privat men samtidigt har det aldrig riktigt varit syftet. Jag gillar inte att censurera mig själv men samtidigt funderar jag då och då om bloggen kanske påverkar hur andra (både bekanta och obekanta) ser på mig som person.

Kanske är det så enkelt att jag bloggen skaver för att jag känner att mitt liv skaver lite. Jag är less på mig själv och mitt lite trånga liv, bloggen är på något vis en avspegling av mig (även om den inte är det så mycket som man kanske skulle kunna tro) och därför kanske jag också är less på bloggen. Jag kanske borde flytta till ett mer anonymt ställe? Bloggmässigt alltså.

För alla som saknar ångesten

Ända sedan jag såg Charlie Kaufmans Synecdoche, New York har den på något vis dröjt sig kvar i mitt medvetande. Idag läste jag Andrea Reuters kommentar om den och kan inte annat än känna igen mig i känslan. Jag vet faktiskt inte heller vad jag egentligen tycker om den. Spontant tyckte jag den var lite tråkig och lite fånigt invecklad, men samtidigt gav den mig som sagt en kvarvarande känsla av något obestämt. Plus att jag under tiden jag såg den parallellt med den delvis uttråkade känslan drabbades av nån slags existentiell ångest.

Vännen G hyllade den och gav den toppbetyg på filmtipset medan jag satte medelbetyg när jag egentligen ville ge den både topp- och bottenbetyg samtidigt. Märklig film, helt enkelt. Jag rekommenderar fler att se den, men som sagt; välj en icke-blå dag.


Scrubs nystart

Såg det första dubbelavsnittet av Scrubs igår och var väl sådär imponerad. Carla, the Janitor, Doug samt de flesta av de under säsong 8 nyintroducerade AT-läkarna saknas (coola Mahoney är kvar dock). Sjukhuset Sacred Heart i sig är också borta och istället utspelar sig serien nu på ett annat universitetssjukhus där merparten kretsar kring campus istället för i direkta sjukhussituationer. I vart fall hittills.

En del av skämten känns återanvända (guy-love, har vi inte hört den några gånger nu?) men det samma gäller med de nya karaktärerna. Den tunna, blonda studenten tex som känns som en solklar blandning av Elliot och JD. JD själv känns som en liten farbror medan Turk och Dr Cox återanvänder sin gamla repetoar från de första 8 säsongerna.

Men tråkigt är det inte direkt. En del är kul och jag kommer inte ge upp serien på en gång. Men någon storfavorit kommer den nog inte att bli igen.


söndag, december 06, 2009

Dagens fynd

Plockade in disken från stället och vad hittar jag i skåpet? Skålen med skumtomtar! Jag måste ha glömt att ställa fram dem igår. Eller höll jag dem undermedvetet för mig själv...?

Fikaförrådet på Böle

En liten del av godsaksbordet

Det blev en trevlig kväll igår. I vart fall var jag väldigt nöjd. Emma och Anna kom och åt bullar och godis, sen bakades det pepparkakor och gjordes tappra försök att tillverka chokladdoppade grisar i marsipan. De flesta hade nog inte kommit igenom Djurrättsalliansens kontroll, men det blev en del annat tjusigt. Och allt står i min kyl idag. Så skulle nån bli fikasugen är det bara att höra av sig och komma förbi.

Emma och Mattias spetsar marsipangrisar som doppas i choklad
(den uppmärksamme ser att det är dinosaurie-pepparkakor på plåten...)

Annars har jag haft en ganska seg dag idag. Det vankas jobbnatt ikväll så jag har inte gjort så många knop. Jag borde dock samla ihop allt mjöl som spritt ut sig över mitt kök... Hittills idag har jag mest undvikit köket i ren lättja.

Anna i pepparkakstagen

Men gårdagen var kul och jag hoppas på uppföljning även nästa år. På något vis blir även den tråkigaste lägenheten så mycket roligare när den fylls på med människor man tycker om.

lördag, december 05, 2009

Projektdagen

Flitig Sara idag. Lägenheten har städats, det har handlats, satts upp en ny belysning på balkongen (den gamla hade lagt av bitvis från förra året) och alldeles nu väntar jag på att första plåten saffransbullar ska jäsa färdigt. Jag är inte så förtjust i vanliga lussebullar så jag gör dem istället ungefär som vanliga bullar, med mandelmassa och mandelflarn.

Närsomhelst kommer också Anna, Emma och kanske Fanny och Hindrik på besök. M blev alldeles slut av alla projekt så han power-nappar i förebyggande syfte just nu. Ser fram emot en trevlig kväll med pepparkaksbak, glögg-, skumtomte- och julgodisintag!

Kvällen då real life stannade upp i Sverige

Av döma av min twitter-feed och bloggroll så har "hela världen" stannat ikväll och allt som inte har med På Spåret eller Idol att göra har upphört att existera. Märklig värld.

Själv har jag dissat båda och istället bl.a ägnat mig åt att 1) gå daily hc med en holy pala som pug-tank (hur märkligt som helst att det ens gick) samt 2) notera allt som försvunnit i guildbanken efter att en guildmedlem fått sitt konto kapat och därefter blivit avstängd på typ livstid av Blizzard för "online trading"...

Mitt virtuella liv är så mycket mer spännande och fyllt med rafflande övermod och tjyveri-såpa än the real life-Sara som idag mest varit lättirriterad och besvärlig.

fredag, december 04, 2009

Don't mess with me today

Jag känner mig lite stingslig idag. Mest kanske för att mina planer ändrats utan att jag kunnat göra nåt åt det. Jag tyckte att det var så bra tänkt, men som det ser ut nu blir det inget av något idag. Vilket i sin tur kan komma att innebära viss stress imorgon.

På kvällen imorgon får jag iaf besök av minst ett par av the ladies som fått för sig att de ska baka pepparkakor hos mig. Varsågod, säger jag och hoppas hinna köpa hem lite glögg att smutta på medan jag ser på. Nej, riktigt så ska det väl inte bli, jag tror att det blir trevligt och bra. Ser fram emot det.

Men innan dess skulle jag behöva en blåslampa att jaga den disträa tidsoptimisten jag har i min närhet som var iblandad i mina planer men som nu glömt och uppenbarligen glömt igen. Så antagligen inget billigt-skräp-shoppande på Rusta och antagligen ingen tidig bio heller. Får väl ta tag i städningen istället då.

Smakar det så kostar det!

Det kommer nya bilder varje dag just nu från gårdar med vanvårdade djur, den ena värre än den andra. Och jag försöker att inte titta eller läsa för mycket. Jag klarar helt enkelt inte av det, det är totalt vansinne.

Företrädare för djurindustrin har de senaste dagarna försökt slå ner på Djurrättsalliansens utredning och visst, det kan de göra. Men oavsett när bilderna togs eller hur de togs så visar de på en verklighet vi inte kan blunda för. Djur far illa varje dag i den svenska köttindustrin. Och inte bara på vanvårdade gårdar utan även genom transportskador och annat som man tydligen anser vara okej så länge man bara får sin biff eller falukorv på köksbordet till ett så lågt pris som möjligt.

Jag tycker egentligen att det är märkligt att det är djurrättsaktivister och vegetarianer som protesterar mot de politiska beslut som de senaste åren skapat allt sämre förutsättningar för djuren som ska bli mat. Några som verkligen borde protestera är väl köttätarna om de med gott samvete ska fortsätta med sin livstil? Och det är en betydligt större grupp som gemensamt borde ha något att säga till om, om de bara ville.

Om vi bortser från den klick med människor som anser att djur är så pass underlägsna, (inte "spelar i kammarorkester" som ngn sa för att visa på att djur är underlägsna människan intelligensmässigt*) att de antagligen inte lider som resten av oss tror, så vill jag tro att de flesta köttätare faktiskt vill att de djur som sedermera blir mat på deras bord faktiskt har haft det bra och avlivats smärtfritt?

Utnyttja din konsumentmakt och visa att du inte accepterar hur det ser ut på de svenska gårdarna idag. Och använd din politiska makt som medborgare och protestera mot att man lagt ner djurskyddsmyndigheten, minskat pengarna till de allt färre djurinspektörer som finns kvar så att dessa nu enbart hinner med det absolut mest akuta, att slakterier centraliseras vilket innebär betydligt längre transportsträckor etc.

*En gris har en intelligensnivå motsvarande en 2-3-årig människa, så vi kanske därmed också kan sänka standarden på våra dagis för just den åldergruppen? Liggsår eller vadande i lera upp till halsen lär ju inte skada dem.

torsdag, december 03, 2009

Ny aktivitet sökes

Nu ska det förresten visst bli milt (och grått) igen så halkan blir väl ett minne blott, men på sikt behöver jag nog ändå hitta en mer vinteranpassad svettframkallande aktivitet att komplettera simningen med. Helst hemma, men det är nog mest skräcken för att vara okoordinerad i grupp som gör sig påmind.

Dagsljus på egen risk

Idag valde jag mellan ett besök på simhallen och en långpromenad. Det var visserligen några minusgrader ute men vädret var vackert och jag tänkte att en dos dagsljus och friskluft vore det bästa. Och det var det väl, men samtidigt var det nästan omöjligt att få upp nån speciell fart då det var så halt överallt. Men, jag fick luft och ljus och fick dessutom se solen gå ner över Röbäcksslätten. Vackert.

Halkan är väl ytterligare en anledning till varför jag borde göra slag i saken och använda de där stavarna som står i hallen sedan 3-4 år tillbaka, alldeles oanvända. Idag tog jag faktiskt upp dem ur fodralet halvvägs innan jag la tillbaka dem igen. Jag vet inte varför det tar emot så pass. Some day, maybe.

Det hemliga sjungandet

Är det någonting som Glee-tittandet fört med sig så är det en viss ökning av min saknad av ungdomsårens körsjungande. Jag sjunger verkligen hellre än bra och i stort sett aldrig så att någon hör (bilen till och från jobbet är min starkaste scen) men faktum är att det oftast får mig på väldigt bra humör.

onsdag, december 02, 2009

Let's dance i min ruta?

Idag blev det så officiellt. Imorse stannade jag uppe en stund extra efter jobbet för att se när deltagarna i nästa säsong av Let's Dance skulle presenteras. Inte något jag normalt gör direkt, såna där tv-program är inte riktigt min tekopp, men nu var jag ju lite tvungen när självaste pr-drottningen Gudrun Schyman är en av deltagarna. Jag tror att det blir perfekt.

Jag vet inte hur bra hon är på att dansa. Jag såg henne ta några få väl inövade danssteg på hennes "icke-bröllop" med Jacques förra sommaren, men så mycket mer dans än så tror jag inte att hon har med sig egentligen. Det där gamla rave-besöket tror jag inte riktigt räknas in i sammanhanget... :)

Men det där blir nog bra, jag tror hon kommer att fixa det som allt annat utan vidare. Frågan är nu bara om det här innebär att jag kommer att behöva hänga framför Let's Dance framöver?

Bekväm bakning

M har fikaansvar på jobbet imorgon så ikväll bakas det. Vilket betyder att jag sitter vid bordet och sippar te och läser/kommenderar recept från nätet medan M springer runt i köket och praktiserar. Perfekt kvällsaktivitet, om du frågar mig.

tisdag, december 01, 2009

Tillfällig mediasvacka i hysterin?

Bara att hålla med. Mer balans och mindre hysteri från början hade varit önskvärt. Som det är nu målas nästan varje osäker medborgare ut som galen konspiratoriker. Kanske hade vi också undvikit de på riktigt tokiga konspirationsteorierna om det varit mer öppna kort från början. All seriös forskning och alla större organisationer som lägger fram så avgörande riktlinjer borde hålla för lite kritisk granskning. Jag har lite svårt för attityden att man alltid blint ska lita till forskning och utlåtanden så snart de kommer från det medicinska området. Det finns väl flera exempel (inte alldeles långt tillbaka) i historien på hur det gått tok?

Det jag saknar just nu är väl lite mer rapporter om hur andra länder agerar och hur attityderna ser ut där. Som jag förstår det är det bara omkring 10 procent som är villiga att vaccinera sig i Schweiz tex. Betyder det att deras medicinska expertis har misslyckats eller kanske rent av är mindre kompetenta än den vi har i Sverige?

Istället kanske vi ska glädjas åt att vi relativt snabbt har haft den förmånen att ha råd och möjlighet att vaccinera de som tillhör krisgrupperna i landet. Bara tvärs över Östersjön är man inte riktigt lika lyckligt lottad.

Årets scoop?

Och det här, det måste ju vara årets scoop. Ibland vet jag inte om man ska sucka eller le över blandningen på "nyheterna" i landets lokaltidningar...

Faran med mörkret

Läser i lokaltidningen att en tioåring blev påkörd alldeles här utanför imorse. Läskigt. För alla inblandade. Jag hoppas att det gick bra trots allt.

Det ÄR lite läskigt i trafiken just nu, inte minst i stan. I brist på snö tenderar mörkret att äta upp billjusen och ännu mer så när det regnar, vilket det gjort nästan konstant i flera veckor (uppehåll idag dock). Och många gångare och cyklister tror nog att de syns bättre än vad de gör. De ser bilen och tror att föraren ser dem. Men det är ju inte alltid så. Själv köpte jag faktiskt en cykelhjälm när jag började köra bil vid 25-26 års ålder; det var då jag insåg hur farligt det faktiskt är att cykla i stan och hur dåligt man syns.

Besvärligast är Mariehemsvägen och Backenvägens övergångsställen, tycker jag. Det finns förvisso gatlampor, men det blir ändå skuggigt vid övergångarna och väldigt svårt att se de ofta svartklädda personerna som ska över. För att inte tala om när bussarna stannar (eller just åkt iväg) och folk bara kastar sig ut över gatan på alla håll, övergångsställe eller inte.

Tydligare och mer förekommande reflexer på folk i stan vore bra. Jag är väldigt tacksam över trenden på landet med reflexvästar och stora reflexöverdrag till barnvagnarna. Då syns man väldigt tydligt och bra. Det är sällan jag möter någon på min väg ut till huset som inte är iklädd en reflexväst.

måndag, november 30, 2009

På åskådarplats i kommunpolitiken

Hemma efter en halvdag på stan och åhörarbänken på Umeås kommunfullmäktige. Anna och jag var där mest för att lyssna på debatten och beslutet av jämställdhetsplanen för 09-11, men det hela förflöt lite långsammare än väntat/önskat så vi gav just upp. Jag behöver varva ner och vila inför jobbet också så det får bli att lyssna på fortsättningen på radion.

Det är ganska kul och intressant att besöka fullmäktige. Vi har gjort det tidigare ett par gånger då det varit jämställdhetsfrågor uppe. Man får en annan bild av kommunens styre. Inte bara som de framstår i media. Det finns ju vissa bitar man hade kunnat vara utan, som gnabbet mellan vissa ledmöter som ibland känns på gränsen till småaktigt. Interpellationerna och vissa debatter är också onödigt långrandiga. Samma argument upprepas för i stort sett döva öron, känns det som, då bilden man får är att de flesta redan vet vad de ska rösta i frågorna innan mötet startat. Visst är debatten viktig ändå, inte minst för utomstående, men när man begär replik eller åter går upp och med samma argument, då känns det onödigt och bidrar snarare till att man tröttnar. Eller som när en ledamot begärde replik och sa "Håller med!", det känns inte så tidseffektivt. Ibland svänger det också lite mot det interna, men det var ganska lite av det idag.

Vi lyssnade bl.a på debatten om huruvida man ska tillsätta utredning (dessa utredningar) om det finns behov av och vilka förutsättningar som finns för att öka användandet av husdjur inom omsorgen. Det var också en intressant interpellation med anledning av den sexistiska blogg som det stått om i media i veckan som var.

Det är helt klart ett lyft att man kan följa sammanträdet både via radio och direktsänd webb-tv, men jag vill ändå rekommendera alla att göra ett besök, om så bara för en stund, för att se det hela "live" någon gång. Det är intressant, oavsett om man anser sig vara politiskt intresserad eller inte, och man får en känsla av att klyftan mellan medborgare och beslutsfattare minskar något.

Manipulera rapande får?

Hörde förresten på radionyheterna i bilen imorse att man i Australien nu börjat jobba med att hitta genen hos får som gör att de rapar. Detta i syfte att minska rapandet för att på så vis minska miljöförstörande utsläpp. Det känns som att det är en ganska felaktig väg att gå, gör det inte? Det finns ju enklare sätt. Hur lång tid ska det ta innan världen inser att köttkonsumtionen faktiskt måste minska om vi menar allvar med vårt miljöengagemang?

More Glee

Jag såg några fler avsnitt av Glee igår kväll. Osäkerheten i vad jag tycker har nog försvunnit och jag slog fast att det nog är en ganska halvsugig serie trots allt. Det känns som att författarna inte riktigt kan bestämma sig för hur storyn ska gå, det är helt enkelt alldeles för mycket svängar fram och tillbaka. Jag tappar intresset av storyn och personligheterna. Visst finns det kvar en viss charm och helt borta är väl inte intresset men som det ser ut nu kommer det inte bli nån favoritserie.

Glee bygger nästan helt på musiknumren, för let's face it; musik är ett enkelt sätt att få med publiken, ett lätt sätt att höja humöret och charmen. Utan musiken vore serien absolut ingenting.

En on/off-knapp vore topp

Åh, min sömn liknar fortfarande ingenting. Somnade vid ett inatt bara för att slå upp ögonen igen kvart över fyra. Sen sov jag halvdåligt mellan fem och sju. Funderade en stund på att lägga mig nu när jag kom till stan, men då missar jag min date med Anna kl 10.

Jag lovade i ett svagt ögonblick att följa med och lyssna på kommunfullmäktige. Jämställdhetsplanen för 2009-2011 ska tas idag och så var vi väl lite nyfikna på hur en ev debatt om "tobaksfri kommun" skulle utvecklas efter vändningarna i media den sista tiden. Det kan bli en intressant dag alltså. Så jag försöker hålla mig vaken.

söndag, november 29, 2009

Övre åldersgräns på Glee?

Idag har dessutom sett de första avsnitten av Glee. Och jag kan inte bestämma mig för om jag gillade det eller inte. På ett sätt kände jag mig som pinsamma pappan i Modern Family som memorerat dansstegen från High School Musical (dvs som att jag är lite för gammal för att gilla det), å andra sidan var det lite halvkul ibland. Kanske hade jag önskat färre klyschor. Eller måste alla serier av det här slaget innehålla snygga cheerleaders, töntar, den obligatoriska "krymplingen" och den tråkiga tönttjejen som man ser har potential att bli skolans homecoming queen innan serien avslutats? Kanske... Den naiva Timberlake-lookalike-läraren tilltalade mig lite iaf. Det är nåt med dansande killar.


Den luktar illa men börjar få mysfaktor!

Och från och med idag har jag nu äntligen gardiner i alla fönster! Med tanke på att jag bott i lägenheten i drygt 2 år nu så var det kanske på tiden. I min iver att leta ev lukthärdar (vilka fö har eskalerat under helgen) för ett par veckor sedan hittade jag en Indiska-kasse med gardiner i som jag köpte i våras någon gång för ett presentkort jag fått av M:s syster A. De var lite för långa så gissningsvis är det i väntan på möjlighet att lägga upp dem som de blivit undanstuvade.

Nu vet jag inte om jag kan säga att jag lagt upp dem. När jag gjorde min egen syfria lösning tänkte jag för mig själv vad mormor hade sagt om hon sett mig. Hon hade antagligen skrattat, kallat mig för toka på sin breda skånska och sett till att det blivit ordentligt gjort. Inför mig själv försökte jag försvara mig med att jag på det här viset kan återanvända gardinerna även om jag flyttar till en lägenhet med högt i tak...

Men lite mer ombonat blev det! Det går framåt med lägenheten även om den i grunden är sliten, plastig och inte så kul (vilket nog är en av orsakerna till att det dröjt så länge). Man brukar väl säga att en gris med läppstift fortfarande är en gris, men just den här grisen blir faktiskt lite charmigare med makeup.

Julstök lite

Skyltsöndag idag. Jag var lite kluven en stund om huruvida jag ville gå ner på stan eller inte. Å ena sidan kunde det vara lite mysigt och dessutom fungera som en vettig söndagsaktivitet. Å andra sidan är jag inte alls förtjust i trängsel, hysteriskt julsjungande överallt och den överdrivna konsumtion som liksom hör till.

Istället försökte jag få till min komprimiss av julstök hemma. Även där delas jag mellan att jag ju faktiskt inte alls tillhör den troende skalan och att jag faktiskt tycker det är lite mysigt med ljusen. Men man måste väl inte tro, intalar jag mig, utan snarare se det som en vintertradition att plcoka fram lite extra belysning osv när det är kallt och mörkt.

I år dissar jag ljusstakarna helt. Mest för att de drar så oerhört mycket el och det känns vare sig bra för plånboken eller miljön. Elräkningen förra året blev kraftigt höjd av lite elljusstakar så de får gå bort i år om jag inte hittar diodlampor att sätta i dem. Dessutom har jag skaffat mig vanliga fönsterlampor både i vardagsrummet och köket så det fick bli en vit julstjärna i sovrummet och så ska jag sätta upp låtsasgran-girlangen med ljus på balkongen imorgon. Julstök lite, alltså.

They're out to get me!

Anna-Karin fortsätter att försöka övertyga mig om katternas killer-potential. Via fb skickade hon mig den här skrämmande övertygande bilden. Och jag som så sent som inatt låg omgärdad av tre svansdjur... Hädanefter blir det med ett öga öppet!

lördag, november 28, 2009

Läsvärt efterspel

Som vanligt i bakvattnet av någon rubrikskapande undersökning som påvisat hur djur far illa för att människor vill äta billigt kött kommer det en rad andra debattartiklar och resonemang kring djurrätt. Vilket är bra såklart. Det tråkiga är att så snart stormen bedarrat så handlar människor ändå precis som de gjorde tidigare, debattörerna är tysta och bilderna på de lidande djuren har bytts ut mot Icas eller Willys glättiga reklam för billigt kött.

Just idag vill jag iaf trycka för två artiklar i ämnet som jag funnit läsvärda. Den ena är en ledarkrönika En köttätares bekännelse av Johannes Forssberg på aftonbladet som trycker lite på just det jag nyss nämnde; hur lätt det är att lägga hela skulden på några få bönder och hur svårt det tycks vara att som konsument se sin egen roll i djurindustrin.

Den andra artikeln berör inte lantdjur alls utan det svårdebatterade ämnet Jakt. Personligen tycker jag som debattörerna att det är svårt att förstå hur man kan se jakt som ett fritidsintresse (med svepskälet "viltvård") där själva "intresset" tycks gå helt före djurens väl. Läsvärt, helt klart. Personligen är jag beredd att gå ytterligare ett steg och hävda att det enda rätta vore en starkare statlig inblandning där det enda syftet med jakten borde vara just det debattörerna benämner "faunavård". Man borde tex inte ha rätt att döda rovdjur för att det ska finnas tillräckligt många rådjur (tex) för jägarna att skjuta när det blir jakttider. Hela den tanken är galen och rimmar illa med det man vill kalla "viltvård".

Lite läsvärda tips alltså såhär på lördagskvällen.