måndag, september 18, 2017

Bortahelg

M hade missat att han hade beredskapshelg så det blev en lite tråkig överraskning i torsdags kväll. Men det var okej, jag hade tusen saker att göra och det blir inte riktigt tid (och framför allt inte ork) under veckorna så det skulle bli en sån helg. Praktisk. Jag brukar annars inte ha lust att storstäda på helgen när väl M är hemma, och vi har alltid tusen saker planerade.

Men som nästan alltid; fredag kväll kom ett meddelande med en fråga om jag inte ville komma ner till Sundsvall istället. Lite trixande på lördag förmiddag så hade jag kattvakt, hunnit slarvstäda över huset, fyllt hjärtat med dåligt kattsamvete och åkt till stan för att hoppa på ett tåg.

Det blev bara ganska exakt ett dygn men det var vad jag behövde. En mysig helg med kärleken; otvunget utan förbestämda planer, jag fick sova ut och vi hann se film, äta skräpmat och fönstershoppa på ikea. Och det verkade inte som att svansarna hade haft det så illa heller när jag väl kom hem. De var keliga, ungarna lite övertaggade och Alice lite missnöjd över att ha behövt ha en innehelg. Och jag kände mig boostad inför en ny jobbvecka. Gott så.

torsdag, september 14, 2017

Smoothie-frukost

Helgen som gick skaffade jag mig ytterligare en köksmaskin; en smoothiemaker. Kanske lite onödigt då jag redan har både stavmixer och matberedare. Jag for faktiskt först i syfte att hitta en mugg att ha smoothie i på väg till jobbet på mornarna, men det blev alltså en maskin istället. Med tre muggar inkluderade som du sätter på mixern och blandar direkt i.

Planen är att försöka börja äta frukost. Som det är nu är kostintaget inte så bra utspritt över dagen, vilket i sin tur gör att jag på kvällen alltid har en massa kalorier kvar av dagens pott. Som inte sällan går (åtminstone delvis) till en skål glass eller nåt annat...

Jag testade den idag för första gången, eftersom jag skulle jobba hemma, var uppe tidigt och hade en massa tid. Det blev sådär. Tänkte köra enkelt med naturell havre-gurt, frusen banan, en skvätt juice och lite kokosflingor. Det blev för mycket yoghurtsmak och ganska syrligt över lag. Med för mycket kokos (sjukt många kalorier i så små flingor!).

Jag kanske skulle leta upp lite recept och börja så. Jag tänkte bara att det vore smidigt med en "släng-ihop-frukost-to-go" som jag inte behövde planera så mycket handlande till. Övning ger färdighet?

onsdag, september 13, 2017

The Big Sick (2017)

Jag tänkte fortsätta ha min blogg i nån slags innehållslig röra och tipsa om en film jag såg på förhandsvisning på bio i måndags; The Big Sick (2017).

Manus är skrivet av Emily Gordon och Kumail Nanjiani och filmens handling är löst baserad på hur de två träffades. Nanjiani spelar sig själv medan Gordons roll spelas (med den äran) av Zoe Kazan. De är lika omaka som maka på nåt vis, och jag gillar det.

Jag tror, men kan ha fel, att det var ganska länge sedan jag såg en nygjord romcom som faktiskt var både rolig, lite sorglig och romantisk med precis lagom balans mellan de tre. Men den här passade väl in i formen. Jag skrattade gott flera gånger (dvs den klarade av Kermode/Mayos The Six Laugh Test ganska fort), mer än vad jag förväntat och jag kände mig på riktigt underhållen när jag reste mig från biostolen.


Jag hade bara hört filmen nämnas på ovan nämnda filmpod så mina förväntningar var inte så höga. Som vanligt det bästa utgångsläget. Jag hade antagligen klippt den aningen mer (det blev lite rundgång mot slutet) och jobbat lite extra på att få bort det ibland malplacerade småleendet som Nanjiani lite för ofta bjöd på. Holly Hunter gör filmens kanske bästa prestation som Emilys mamma och har förvånansvärt bra kemi med Ray Romano som spelar hennes make. Adeel Akhtar gör en riktigt bra insats i den lilla och tystlåtna rollen som Kumails bror och Zoe Kazan är en perfekt känslomässig bergochdalbana.


Så jag tänker inte berätta så mycket om handlingen nu, tror jag. Och skippa trailern, det här är en film du mycket väl kan gå och se utan att ha så mycket koll på. Tro mig. Betyg 4-/5

tisdag, september 12, 2017

Hösttankar

Det är på riktigt höstväder ute. Regnigt, kylslaget och lite blåsigt. I love it! Så länge jag inte behöver gå ut och gå några längre sträckor så är det bara mysigt i min bok. Men det känns som att det bara kom. Som från ingenstans.

Jag känner mig lite trött och jag vet inte om det har med hösten att göra. Ska börja ta lite extra vitaminer, tror jag, och kanske tänka lite annorlunda med maten. Det har blivit lite väl många middagar bestående av fetaostsallad det sistone. I stort sett varje kväll som jag ätit hemma. Och så yoghurt och hummusmacka till lunch. Inte dåligt men jag kanske skulle variera mig lite mer. Så jag började redan idag med att boosta med lite järn genom stuvad spenat (med sojakorv för extra protein). Och det blir det i matlådan imorgon också.

Jag är lite i ofas med jobbet på lite olika sätt just nu och det tänker jag försöka skaka om genom att jobba hemma på torsdag. Det är så mycket samtidigt (vilket jag egentligen gillar så länge det är produktivt) att jag behöver skärma av och hitta lite fokus. Dyka ner i administrativa saker som måste lösas före helgen. Så förhoppningsvis händer inget som gör att jag behöver vara på kontoret då.

Och så saknar jag min bästman M lite extra. Hans kloka input i mina funderingar och att få slöa i soffan tillsammans framför nån film. Det vore mysigt.

söndag, september 10, 2017

Tantvarning!

Jag tror att det här är året då jag på riktigt börjar känna viss oro för att jag håller på att trilla över till en mer praktisk och bekväm tant. Ungefär. Jag frågar Lil'sis ideligen om kläder och saker för att se till att det inte sker. Lite oklart vari oron egentligen ligger, men jag vill väl helt enkelt inte riktigt vara där än.

Igår shoppade jag och M vinterskor och han övertalade mig till att köpa ett kängor som jag inte vet om de är för mycket "kulturtant" eller inte. Han tyckte de var fina, jag gillade dem med viss reservation för att jag inte riktigt kan bestämma mig för hur jag ser på det multifärgade "garnet" (som inte är riktigt så mycket orange som på bilden), men de var oändligt sköna och dessutom fodrade. Kanske inga skor att ha på kontoret men i övrigt vore de perfekta vinterskor.

I eftermiddags när vi skulle till svärföräldrarna en sväng så sa jag att jag var lite frusen. "Ta de nya skorna?" Jag svarade nåt svävande och M tittade på mig och frågade om jag ångrat mig igen. Jag vet inte!!!

Sen när blev saker så besvärliga? Jag hade lättare att veta vad jag gillade och inte som tonåring än nu...

Vem som styr den här familjen?

Det blödiga kattpersonalhjärtat blev alldeles till sig då M försökte kela med vår lilla grinch-katt Rosa i soffan och hon gick iväg, för att några sekunder senare kalla på honom i sovrummet. Hon har inte hoppat upp i sängen på åtskilliga veckor så det var som en liten seger i den här familjen. M skyndade dit, la sig under täcket med en hand på hennes mage och så sov de så i flera timmar tidigare idag. Jag kikade in på dem flera gånger och har inte känt mig så nöjd på länge. Fånigt va?

tisdag, september 05, 2017

Energi

Öppnade just ytterdörren för att släppa in den sista vuxna katten för kvällen och hörde då havet nästan dåna bakom skäret. Det är som ett lite magiskt, lite kusligt och väldigt starkt ljud. Som om en enorm storm eller våg närmar sig. Över skäret lyser en stor kraftig fullmåne över oss. Väldigt fint, en speciell kväll. 

Hösten är verkligen här redan, bara över helgen blev björkarna plötsligt till hälften gula. Det har varit några väldigt vackra dagar men luften är lite småkylig och nästan sådär höstkrispig som den kan vara. Älskar det! Det här är min årstid.

Det har varit ett par lite stökiga veckor men det börjar kännas lugnare nu. Det har dock tagit på krafterna och det känns nästan som att jag skulle behöva semester igen. Men det är bara att bita ihop och försöka hitta sätt att få tillbaka lite energi igen så att jag är fullt åter på banan. Och höstkänslan är definitivt en sån sak. Promenader med skojig podd i öronen en annan, fina vänner och kollegor en tredje och så den där nästan fåniga tacksamhetskänslan för de närmaste som läser av och bara finns.

Och den vilda kattfamiljen jag har den äran att bo tillsammans med. Det är ständiga galna upptåg, olydiga småsvansar, uppsträckande storsvansar och kurrande kattmagar lite här och var att kela med. Just ikväll har Rosa surat lite mer på ungarna (till hennes försvar hade Nemi tagit hennes sovplats, nån måtta får det ju vara) men i övrigt tycker jag att det går allt bättre. Jag tror att problemet är att hon är rädd för ungarna, det märktes tex när grannens lilla kattunge (3 veckor äldre än våra) kom framstudsande ute vid bron i helgen, hon backade snabbt och såg skrämd ut. Hon har väl blivit bränd av alla attacker tidigare. Det tråkigaste är att hon backat från att sova i sängen. Det gör hon aldrig längre, förut låg de alltid på varsin sida hon och Smilla. Men Smilla tar sin plats, om än med lite tveksam blick ibland. 

Storkatterna

Ibland somnar man mitt i öronkliandet

I helgen provade vi utevistelse. Övervakat av mamma Alice
och glatt påhejat av grannkatten Marx