måndag, oktober 23, 2017

Som om fyra fina katter inte vore nog

Det blev en konstig första natt utan min gamla följeslagare Smilla. Jag saknade verkligen tiden då jag hade både henne och Rosa i sängen hos mig om kvällarna, Rosa som brukar säga till när det är dags att sova. Det kändes tomt utan dem. Jag vet inte om det var det som gjorde det men jag hade svårt att somna igår. Jag var trött men huvudet rusade. Försökte somna till gamla avsnitt av Kalla Fötter som gick på nån av Cmore-kanalerna, ett flertal i rad. Men jag fastnade som lite i dem, åtminstone av och till så det hjälpte inte riktigt. Det var länge sen jag kände sådär, som lite ångestkänsla, så som jag alltid alltid kände förr när jag skulle sova. Det var nog en tillfällig dipp.

Så ikväll ska jag göra en tidig kväll. Jag har bestämt att skippa försöka "stänga cirklarna" (dvs nå rörelsemålen) på klockan ikväll och låta det vara en riktig vilokväll. 

Jag har tvättat lite, packat träningsväska till imorgon och fixat matlådor. Så helt värdelös har jag inte varit. Imorgon väntar en mötesfylld dag. Det kan nog bli en ganska spännande dag.

söndag, oktober 22, 2017

Resa med klass

Helgen i övrigt har varit väldigt mysig, om än lite kort (som vanligt?). M och jag fick möjlighet till kvalitetstid för oss själva vilket var riktigt bäst. Vi har myst en massa, pratat en massa, skrattat en hel del och bara umgåtts helt enkelt. Vi var i Birsta både igår och idag, idag besökte vi tom ikea. vi har promenerat, sett film och haft det lugnt och skönt. Idag avslutade vi helgen med middag på Biteline, vilket för de som känner till det kanske inte låter så mysigt men det var väldigt trevligt. Det är en sportbar i Sundsvall (eller en av de tre restaurangerna är det iaf), mest kända för sina amerikanska pizzor kanske, men vi åt riktigt goda burgare och lyxade till det med efterrätt innan M följde mig till tåget.

Och jag blev påmind om varför jag brukar boka 1 klass hem på söndagar. Jag visste ju inte om det skulle funka med Smilla där så jag bokade en plats där man får ha med katt även på hemvägen vilket innebär 2 klass-vagn. Jag har inget emot det så, men det är alltid väldigt fullt på vägen hem på söndagar, så också idag. Jag satt först bredvid en tjej som luktade oerhört mycket parfym (jag tycks alltid råka ut för dem på tåg) och som dessutom pratade så ivrigt och högt i sin mobil att jag hörde henne trots att jag hade in-ear-lurar med podcast igång. Så jag bytte plats. Och hamnade i nåt slags barnkaos, om än bara för en stund. 

Så jag påmindes om fördelen med att lägga den där 50-lappen extra (vilket det oftast är) för att få 1 klass med lugna, tystlåtna vagnar där du dessutom har fri/gratis tillgång till kaffe/te, muffins, frukt och tidningar. Klart värt det!

Imorgon startar en ny jobbvecka igen. Med färre möten än den späckade förra veckan. Och jag tror att jag tänker starta den med att ta flexledigt imorgon eftermiddag för att åka hem tidigt och hänga med min lilla kattfamilj och hinna räfsa lite löv och stöka i trädgården innan det blir mörkt. Det känns som en bra start på veckan, jag hoppas att det går att få till.

Kattleverans

Så var jag hemma från en korthelg i Sundsvall. Jag packade in Smilla i en kattbur, packade ner lite av hennes saker och mat och satte mig på ett tåg igår förmiddag. Vi hade bestämt oss för att ta ner henne till M och Rosa för att se om de skulle ha glädje av varann. Jag åkte mycket tåg med de båda när de var mindre, innan M fanns med i bilden, men det har inte blivit så mycket de senaste åren så jag visste inte riktigt hur det skulle gå.

Men det gick väldigt bra. Hon tog det med ro, tom bilresan till tåget gick bra. Hon pep lite i rondeller eller då jag bromsade in. På tåget hade jag henne i sin bur på sätet bredvid och hon sov mest men tittade upp ibland mot mig och liksom mimade ett pip för att se om jag var kvar och att allt var lugnt. Så det känns bra för framtiden om det skulle bli fler resor.

Rosa var väl lite skeptisk först då hon hörde/kände att Smilla dök upp i hennes nya hem. Vi gissar att hon var orolig för att alla skulle dyka upp, för efter en stund så var det lugnt igen. Idag när vi kom tillbaka till lägenheten efter att ha varit en sväng på ikea så låg de tillsammans på sängen och verkade då nöjda av varandras sällskap. Så det blir nog bra det där, även om det känns inte så lite ledsamt att plötsligt sitta i ett hem där vare sig Smilla eller Rosa finns. Det blir lite tufft ett tag, skulle jag säga. Mina gamla vapendragare. Men jag vet att de har det så bra det går hos M, det är en fin tröst. Och roligt att han slipper vara själv nu, jag förstår mer och mer hur tråkigt det måste ha varit och varför han nu gladeligen anstränger sig så pass för att de ska trivas hos honom.

Så nu är det jag, Alice (som är fortsatt hemskt ointresserad av mig sedan hennes ungar föddes i princip) och de tre vildarna. Det blir nog bra det med.

fredag, oktober 20, 2017

Friday baby!

Fredag kväll och jag har just placerat mig i sängen, eller snarare ovanpå (jag har inte lagt mig än), och kikar på röstningsprogrammet av Idol. Väldigt mycket karaoke, med några undantag, ikväll måste jag nog säga.

M kommer inte hem i helgen, men jag har ändå haft lite fredagsmys för mig själv. Jag har kommit på ett ganska bra sätt att ersätta pizza på ett kalorisnålare sätt och det gjorde jag ikväll.  Ingen stor mystik; jag byter degen mot ett mjukt tunnbröd. Jag har provat hönökaka (inte så kalorisnålt) och även tortilla-pizza-bröd tidigare men det här var nog bättre. Tomatsås, riven ost, babyspenat, lök, färska champinjoner, ananas och ädelost toppade jag brödet med ikväll som så ofta annars. Mucho gott! Och utan att passera mitt middags-kalori-mål med alltför mycket.

Till helgen önskar jag mig lite tjusig höstsol, sån som har synts utanför kontorsfönstret nu i veckan. Det vore skönt med lite D-vitamin och energi, det behövs efter en rätt intensiv mötesvecka. Nästa vecka ser kalendern nästan tvärtom ut. Bara tisdag är full av möten, i övrigt ser det ut som att jag kommer ha en massa tid över för det som bara blivit post-it-lappar den här veckan "i väntan på". Det blir bra det.

Nu ska jag strax fylla sängen med katter och somna till nåt lättsamt. Hoppas ni har en fin fredag!


tisdag, oktober 17, 2017

Kattpensionatet i Sundsvall

Rosa är hos sin hussepersonal i Sundsvall sedan i söndags och vi börjar väl försiktigt bli lite mer positiva. Men så kändes det inte riktigt då jag körde den långa vägen hem i söndags efter att ha lämnat henne och M där. Resan ner gick över förväntan, hon tog det med ro, men sen blev hon som nedslagen när vi väl var framme och släppte ut henne i lägenheten. Hon la sig under sängen, och det var väl inget konstigt, men hon var kvar där ett par timmar senare och visade inget intresse för att kliva upp. Inte ens då vi kokade fisk och kom med. Till sist lyfte jag upp henne i sängen och tog fisk på fingret och strök över nosen. Då började hon äta; först i min hand och sen i skålen. Och sen blev hon faktiskt lite piggare i sitt rörelsemönster.

Men det kändes fortfarande skakigt när jag skulle fara och vi undrade nog tyst båda om vi tagit rätt beslut. Men redan dagen efter då M var hemma på lunchen så var hon piggare. Hon äter, dricker, går på lådan och spinner. Det huvudsakliga med andra ord. Och av döma av bilden jag fick idag så ser hon inte alls nedslagen ut.

Så vi hoppas på det bästa. Veterinären skickade mejl idag och funderade över om vi skulle sätta in blodtryckssänkande också, om det kan vara skälet till problemen från start. Hon hade fått det som tips då hon rådgjort med andra veterinärer. Tydligen ingen ovanlig behandling och hon skulle få en liten dos bara.

Lite fundersamma är vi på om jag ska ta med Smilla också ner till Sundsvall i helgen. Om de skulle må gott båda av varandras sällskap. Smilla verkar i vart fall sakna Rosa mer än jag hade tänkt mig. Jag försöker ägna henne en massa tid men de tre små tar plats förstås. Kanske skulle det vara fint om de som levt tillsammans i 16 år får fortsätta med det? Vi får väl fundera över det... Jag kommer ju bli alldeles halv här uppe utan mina gamla kompisar. Börjar förstå hur M har känt det i veckorna.

Tick tack

Jag lyckades försova mig i morse. Jag kan inte ens minnas när det hände sist. Visst händer det oftare nu (mot typ aldrig förut) att jag snoozar på mornarna, men inte mer än att jag vet att jag kommer i tid till jobbet. Men inte idag.

Alice ville inte komma in igår kväll och jag var lite bekymrad över det (förstås). Samtidigt höll jag på att ugnsbaka en hel rotselleri i ugnen (så tacksam för att vi har timer på ugnen) och även om jag var trött så hade jag väl inte riktigt tänkt att jag skulle somna så snart jag la mig i sängen framför tv:n. Men det måste jag ha gjort. Vaknade 7:40 i morse och fattade inte hur jag inte vaknat av alarmet. Enkelt; mobilen hade laddat ur (jag brukar ladda den de kvällar det behövs och hade ju tänkt göra det igår).

På nåt vis hann jag utfodra katterna, dra på mig kläder, borsta tänderna, platta ner Tommy-Nilsson-frisyren, sminka mig och köra de 4,5 milen till jobbet och hinna i tid till mitt 8:30-möte. Vet inte hur riktigt, men jag är visst effektiv när det gäller...

Jag tror att det var en liten reaktion på dålig sömn och mycket oro som präglat mig de senaste dagarna så idag packade jag ihop ganska tidigt på jobbet (när mitt em-möte blev inställt) och for hem för att bara vara en liten stund. Jag har svarat på sms och mejl en stund ikväll ändå, men det var skönt att komma hem tidigt och bara andas en liten stund.

Och Alice väntade då jag kom hem, tillsammans med grannkatten Marx. Busfröken. Jag undrar om jag någonsin kommer vänja mig vid att hon är borta sådär ibland.

Finaste busfröken Alice när hon var liten (hon ser
nästan lika liten ut idag)

lördag, oktober 14, 2017

Lärorik dag

Den hektiska veckan var i vart fall både givande och hyfsat effektiv. I torsdag var jag och ett par kollegor på HVB-dagen som hölls på Folkets Hus i stan. Vi jobbar förvisso inte inom HVB-verksamheter men dagen var öppen och gratis för samtliga ledare inom socialtjänst och föredragen som hölls var inte särskilt specifika för HVB. Utöver föredragen var det en mässdel med en massa företag som berättade om sina verksamheter. Inte heller det var bara HVB, och i de fall det var det så tycker jag ändå att det var givande och kul att lära sig nytt. Vi pratade lite LSS med vissa utställare och fick med oss en massa reklampennor och annat i våra mässpåsar, som sig bör.


Det första föredraget med neuropsykologen Åke Pålshammar var både informativt och roligt. Hans sätt att föreläsa påminde väldigt mycket om Hans Rosling. Jag brukar läsa lite om hjärnforskning ibland och var inte helt obekant med det han berättade om, men flera saker förklarade han på ett kanske tydligare sätt och vissa saker var förstås nya. Summa sumarum; hjärnan är rätt häftig faktiskt och hur vi agerar påverkar funktionen väldigt mycket.

Angelica Frithiof gav många bra och ögonöppnande tips om hur man kan samtala med människor i kris eller i ohälsa och genom samtal bidra till att de egentligen lyfter sig själva. Många kloka idéer som jag tror jag kan ha användning av både privat och i yrkeslivet. Det kräver säkert en hel del övning för att bli bra på "kreativt frågande" och annat hon berättade om. Att inte följa instinkten att vara snäll, att svara alltför spontant/retoriskt osv. Intressant! Ska försöka läsa mer om det.

På eftermiddagen var det två föredrag som båda kom från självupplevda erfarenheter. Intressanta och givande båda två, och båda delvis hjärtskärande men med goda slut. Marcus Sandborg kommer tillbaka till Umeå på psykeveckan i början av november, och för den som har möjlighet kan jag definitivt rekommendera det. Väldigt spännande att lyssna på.