tisdag, maj 23, 2017

Rapport från kollektivet, del 2

En dag som denna bjuder jag på en rapport från tillväxtlådan istället för att skriva det som redan skrivits så många gånger om eländigt förskräckliga dåd som det i Manchester.

Mamma Alice blir lite trött på allt klättrande ibland...

När jag vägt de små yrbollarna idag (samtliga går upp 20-30g varje period av två dagar) så såg jag när jag lagt tillbaka den sista i lådan att de faktiskt börjat kika lite. De ser inte riktigt helt "seende" ut men de försöker definitivt. Dessutom börjar de bli ganska så på väg att stabilisera sig på tassarna, åtminstone en av dem (den ständigt lite mer vilda) så jag gissar att de kommer att ta sig över kanten på lådan innan den kommande helgen är över.

Hon är hemskt duktig Alice som inte bara har god hand om tre illbattingar utan även gör sitt bästa för att åter blidka de lite surlagda mostrarna. Hon var ju på god väg innan hon födde och därefter inträffade en viss backlash. Men nu är hon på gång igen. Idag råkade Smilla nästan springa på henne när jag släppte in henne utifrån. Men istället för "big clash" så nosade de varann i ansiktet och sen sprang Smilla förbi och upp. Så jag hoppas på framsteg på den fronten också till helgen. Och att det inte ska bli något otäckt bråkande när småpiparna börjar spatsera runt...

måndag, maj 22, 2017

Det går framåt-nedåt, del 11

Idag känner jag mig lite taggad igen. Har ätit bra, simmat i bra takt med världens bästa Lil'sis och promenerat mig svettig på bandet nu ikväll för att ticka över de 10.000 stegen. Som det ska vara, med andra ord, men inte riktigt har varit. Det är väl så, att det går upp och ner, och i sanning så finns inga enkla lösningar, det är lite jobb som ligger bakom resultat. Det kan vara det mesta påståendet som sagts i Biggest Loser som känts riktigt vettigt.

Jo, jag ser det, men inte med full ingivelse. Det är första säsongen jag ser, i vart fall av den svenska. Den amerikanska har jag sett delar av och den är förstås extra allt av det mesta. Men också den svenska finns det en del av ha synpunkter på. Jag ska inte gå in på det en massa men häromveckan då det var "frestelse-tävling", då var jag ganska irriterad. I början av säsongen tyckte jag också mig se en ganska stor skopa av den i min mening falska bild av "tjockisar" som lite korkade. Sådana personer finns förstås också, men antagligen inte mer än genomsnittet. Antingen har jag blivit immun (alt fördummad) eller så har det blivit mindre av den varan ju längre programmet gått. Fastnat har jag iallafall, och kommer att följa säsongen ut. 

Och just det, jag kom ju i de beställda arbetsbyxorna, två storlekar mindre än de förra. Återstår om det även gäller för tre klänningar som jag väntar hem, också beställda i samma storlek. Vi får väl se. Om inte så kanske de får bli ett litet kommande mål att uppnå.

söndag, maj 21, 2017

Söndag

På jobbet är jag listberoende för att hålla ordning och minnet uppdaterat. Så snart jag tappar bort mina listor eller glömmer (...) att ha koll på dem (alt är för stressad, klart dålig sak) så tappar jag fokus och nästan lite fotfästet faktiskt. Det är då jag blir stressad på riktigt.
Hemma brukar jag inte vara i behov av samma ordning, och jag har inte heller samma ordning hemma, något jag tycker är lite skönt, men som också gör att jag tycker att mitt ostrukturerade hem inte är uppvisningsbart för vänner, bekanta, kollegor etc då jag har en klar bild av att samtliga deras hem är som tagna ur inredningstidningar...

Helger då jag är själv kan jag dock göra små listor, lite av farten, mest för att jag av någon anledning anser att jag måste "prestera" dessa helger. Alltså, jag vill såklart få saker gjorda, jag hinner/orkar oftast inte så mycket i veckorna, men jag har också nån slags egen press på mig att vara en duktig vuxen och göra saker som "alla andra" (läs; de med barn och "riktiga" liv/familjer etc alltid gör).


Inte i närheten av mina jobblistor med färgkoder osv, men ändock en lista. Med många punkter, väl uppdelade, för att jag ska få extra känsla av prestation då jag kan pricka av flera punkter i samma veva. Lite fånigt, men det funkar på mig faktiskt. Det som inte funkar är att se det som att jag faktiskt har prickat av rätt mycket (och gjort saker utanför listan) utan jag fokuserar på det jag inte gjort. Men jag borde faktiskt ha rensat lite rabatter och tagit tag i min röriga garderob... Och dammat lite mer än nästan inget alls...

Om jag ska klappa mig själv på axeln istället så gjorde jag god mat till mitt allena jag i helgen. Så bra att jag gjorde mer igen ikväll och la i lådor till veckans luncher. Supernöjd blev jag med min ihopsvängda röra av stekt halloumi (kryddad med sambal), svamp, paprika, lök, avokado och mango. Jag serverade det på en tjock bädd av sallad och åt det med tzatziki. Gott!

En sån där beryktad "matbild"...
Nu väntar en kortvecka igen, vilket både stressar lite och känns riktigt skönt. Inte minst om nu M kommer sig hem redan på onsdag kväll. Vi får väl se. Det lät som att jag skulle kunna ta fredagen ledig i vart fall, så jag hoppas på det. På en fyradagarshelg borde jag väl hinna få ordning på både dammråttor, rabatter och garderob?

lördag, maj 20, 2017

Solig lördag!

Helgen ser ut att bli en hemmahelg för mig själv. M har beredskap och blir kvar i Sundsvall och jag har lite svårare att komma ifrån och kunna åka ner, vilket annars såklart hade varit trevligt. Det börjar bli ett tag sedan nu. Men det får väl bli senare i vår.

Solen skiner utanför fönstret och det ser riktigt skönt ut. Jag har en plan att pyssla lite i trädgården. Fågelbordet måste bort, jag ska röja bort lite grenar och annat som blåst ner och så har jag en förhoppning om att hinna/orka rensa lite rabatter. Jag har inte riktigt bestämt än om jag ska låta dem vara eller gräva ur och grusa dem, men just nu lutar det åt att styra upp dem lite istället. Gräva bort en del och kanske köpa lite större växter, typ blommande minibuskar, som tar upp lite mer plats och kanske kombinera med något som liknar marktäckare.

Jag skulle vilja återuppväcka min örtplantering i stenpartiet som jag låtit växa mer eller mindre igen de senaste 2 åren och som inte ser särskilt vackert ut. Det är stenigt så svårt att gräva ur och starta om, men det vore trevligt om det gick.

Men jag ska starta min sega dag (som hittills faktiskt nästan helt spenderats i sängen framför tv:n) med lite lunch och sen bege mig till Sävar för att handla lite mat och hämta ut ett paket. Jag har beställt nya arbetsbyxor eftersom mina gamla i storlek 46 trillar av numera. Jag har varit våghalsig och beställt kanske en storlek mindre än vad jag vågar tro på, men jag hoppas att de ska passa.

Ikväll ska jag försöka göra lite mys för mig själv och mitt stora kattkollektiv. Jag har haft några sena kvällar i veckan så jag känner att jag inte varit hemma så mycket, så det känns bra att kunna mysa till det och förhoppningsvis uppskattas det av damerna och bebisarna också. De ska få fisk som vanligt på helgen och jag ska göra nån god mat till mig själv och kanske se nån film. Inte illa det!

Rapport från kollektivet

Och den yngre delen av kattkollektivet växer så det knakar. Igår blev de en vecka gamla. Jag väntar ivrigt på att de ska börja öppna ögonen och kanske kravla runt lite mer än vad de gör idag, bli lite mer än sovande/ätande små minibjörnar. Men det lär väl komma snart, kanske redan under den här veckan, om jag förstått det rätt.

Inte siamesiska, men ibland kan man tro det :)
Riktiga livsnjutare!
Jag missade att väga dem när de var nyfödda så jag vet inte vad de började på, men då jag insåg att jag annars inte skulle ha koll på om de faktiskt fick i sig bra med mat så plockade jag upp köksvågen en kväll och började notera. Inte helt enkelt då två av dem är ganska svåra att se skillnad för, men tur då att en utav dem har en ganska tydlig mage... 


Vikten är i gram förstås så det är ju inte så mycket vikt att prata om, men nog syns det att de växer i vart fall. Namnen är väldigt temporära (man får ju inte kalla en kattunge tjockis som namn heller, oavsett hur mycket kärlek man gör det med) och jag är inte ens säker på om jag gissat könen rätt. Det lär väl framgå med tiden. Jag läste att deras vikt ska dubbleras första veckan och även om jag inte har startvikten så ser det ju ut som att de skulle ha lyckats med det faktiskt. De små matvraken. Inte undra på att Alice är så trött.

Fina mamma Alice
Och de två mostrarna känns lite mindre upprörda nu. Smilla har väl i och för sig aldrig varit så väldigt uppjagad över den nya familjekonstellationen, hon ser lite smått oroligt mest på Alice och verkar lite nyfiken på ungarna när hon kikar då jag sitter i inhägnaden och kelar med dem. 

Mina sängkompisar, the oldies :)
Rosa däremot fräser fortfarande då och då och liksom "skäller" (lite som mot fåglarna) mot Alice då hon ser henne. Jag hoppas innerligt att det ska ge med sig, att de ska kunna vara det gemensamma kollektiv som jag enväldigt utan samtycke skapat här hemma. Hon har ju rätt till sin lugna pensionärstid hon med förstås. Jag vill inte att hon ska känna sig trängd eller ledsen. Så vi får hoppas att det löser sig.

AW

Arbetsveckan avslutades med planeringsdag följt av en väldigt trevlig after work igår. Planeringsdagen var luftigt planerad vilket gav stort utrymme till vettiga och givande diskussioner och välbehövligt umgänge med kollegor som man annars mest hinner prata med i korta drag i vanliga fall. Och bortsett att den utlovade vegetariska delen på AW-buffén vi bokat visade sig bestå av potatissallad och pommes (!) med typ sallad och sås (jag och min vegetarian-kollega beställde annat till sist) så hade vi väldigt trevligt och skrattade typ intensivt de timmar vi var där. En fd kollega dök också upp vilket var ett riktigt roligt återseende, är fortfarande missnöjd med att hon ska vidare till annat arbete efter sin föräldraledighet.

Jag tog inga bilder dessvärre på det glada gänget, men ni får väl ta mitt ord för det. Jag höll mig förstås till alkoholfritt då jag behövde köra hem men kände mig på riktigt nästan som att jag inte var det då tröttheten på riktigt gjorde sitt under kvällen. Men det blev till sist ganska tidigt för min del, jag var hemma hos mitt kattkollektiv vid 21-tiden ungefär.

onsdag, maj 17, 2017

Vad kommer efter Trump?

Vi ska väl inte ta ut saker i förskott men det börjar onekligen verka som att min tidigare gissning att president Trump inte kommer att bli vid sin post året ut kan bli sanning. Vi får väl se. Han känns ju hal som en ål och just sådana människor brukar hålla sig flytande längre än både förväntat och önskat. Lämnar han posten så kan jag redan nu se hur hans resonemang kring det kommer att se ut. Tänk lokal missnöjd ledamot som beskyller andra för sitt misslyckande eller som inte kan se sin egen del i ett hänsynslöst agerande. Andra kommer att få skulden. "Etablissemanget", brukar ju vara populärt att skylla på, lite oklart vart man egentligen pekar.

Om han nu lämnar eller tvingas lämna. Några olagligheter har han ju inte begått än, vad vi vet, även om det hade varit olagligt om han inte varit president. Vi får väl se.

Men jag måste säga att det som diskuteras är vem som USA istället kommer att få som president (såvida han inte dras med i fallet, men det finns ju inget som tyder på det). Trump är läskig för att han är oförutsebar, han agerar till synes på känsla och det är inget tryggt ledarskap. Mike Pence, Trumps vice president, är så mycket som Trump inte är. Man ska vara försiktig med att kalla Trump för dumskalle även om han ibland verkar så, men Pence är definitivt inte det. Han är ruggigt konservativ och med honom vid makten tror jag inte att saker nödvändigtvis skulle bli så mycket bättre. 

Men som sagt; vi får väl se vart det här senaste bär av. Kanske ingenstans.