Visar inlägg med etikett sömn. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett sömn. Visa alla inlägg

lördag, juli 21, 2018

Vad jag ska göra på semestern? -Sova!

Jag har en arbetsvecka kvar till semester nu. På sätt och vis känns det som att det kvittar, som att jag skulle kunna fortsätta jobba på utan att vara ledig, men på ett annat sätt så kan jag visst känna att jag skulle behöva lite vila. Men semestern är väl oftast inte så fokuserad på vila, det ska snarare göras så väldigt mycket. Och jag skulle på riktigt mest bara behöva sova. Sen om huset mirakulöst kunde fixas och ordnas till under tiden som jag sov så vore det perfekt.... Det är annars mest det som finns planlagt för sommaren.

Men jag har fått lite sömn under en lång tid nu. Det började redan i vintras med att jag vaknade lätt och hade lite svårt att bara somna på kvällarna. Jag var uppe några gånger om nätterna, kollade till nån katt eller bara försökte tömma huvudet. I takt med att Smilla åt sämre så passade jag på att ge henne extra mat om nätterna då jag ändå var uppe, och sen blev det lite som att det var därför jag var uppe. Vaknade av hennes tassande steg. 

Jag började kolla sömnen med en app som mäter med hjälp av klockan och även om jag vet att de inte är helt pålitliga så känns det ändå som att statistiken jag får stämmer överens med känslan av hur det är. Det är absolut inte katastrof, men det är mindre sömn än vad jag brukar försöka få till och mindre än vad jag tror att jag behöver. Men såklart försöker jag att inte fokusera så mycket på appen.


Bilden visar julis statistik och det är ju inte så många gånger som det är rött, men kanske lite för få gånger grönt? Ja, hursomhelst så ska det bli intressant att se om det ändras under semestern.

tisdag, maj 08, 2018

Bästa vän

Idag har jag haft en nästan mötesfri dag på kontoret efter att ett par möten blev flyttade på. Skönt, och ganska tur med tanke på tröttheten min kropp besitter just idag. Jag sov skraltigt inatt eftersom gammtösen till katt, Smilla, inte riktigt mådde bra igår. 

Hon hade diarré och kräktes vid ett tillfälle och vill inte alls äta. Det började redan på morgonen med ointresse för maten, vad jag än ställde fram. Lite fick hon i sig, men inte tillräckligt. På kvällen kaskadkräktes hon en gång och sen ville hon mest sova. Mest hos mig, vilket var skönt, då det brukar vara ett dåligt tecken då katter går undan.

Men jag vaknade flera gånger i timmen och var uppe och kollade henne, försökte se till att hon drack (vilket hon inte ville) och googlade symptom när jag inte lyckades somna om. Först vid 4-tiden på morgonen vaknade av att hon åt ur en av skålarna jag ställt fram i hallen utanför sovrummet. Först då kunde jag slappna av lite.

Hon har tappat mycket i vikt det senaste året och det fortsätter, även om takten stannat av lite. Jag är lite rådvill kring vad jag ska ge henne och provade ett foder mot hypertyreos i veckan. Hon har ätit ett av ett annat märke tidigare och jag fick som för mig att det hjälpte lite. Men det här tror jag hennes mage inte fixade, så jag tror det var boven till det dåliga måendet. Vi tog ju tester hos veterinären i vintras och hon hade inga direkt förhöjda värden på njurarna då, något förhöjda T4-värden (därav testandet av den maten, efter råd från veterinären) men inte heller det något som egentligen sa att något var väldigt fel. Kanske har hon bara sämre lukt och smak. För hon äter ju, men hon tröttnar fort och låter de yngre äta upp det hon lämnar medan hon funderar... 

Vi köpte en (dyr) matmaskin som öppnar sig då hennes chip kommer i närheten men hon hör inte motorn i den och den hinner därmed inte öppna för matskålen innan hon tröttnat och gått iväg.

Så ja, jag vet inte. Just nu får hon önskekost, dvs vad hon än vill ha (vilket varierar mellan dagar tom). Jag ska boka en ny tid strax för att ta nya prover och se om något stuckit iväg den här gången eller om vi kan fortsätta med önskekosten.


Min älskade lilla stjärna som följt mig så länge i livet. Hon har varit så självklar men nu springer jag alltid upp på övervåningen och kollar att hon lever då jag kommer hem från jobbet. Eftersom hon inget hör så sover hon ofta och de där sekunderna innan jag är framme och petar försiktigt på henne för att höra hennes skarpa och frågande "Mmmmm?!" är det som att jag håller andan. Hon får som bara inte försvinna från mig, min bästa bästa vän.

tisdag, april 03, 2018

Arla parkour

Äntligen har tröttheten börjat ge med sig! Jag vet inte varför, men jag är nöjd. Jag sover kanske inte superbra fortfarande, men jag känner mig inte överkörd av en ångvält varje dag. Nu kanske det är lite för tidigt att ropa hej egentligen; jag har varit ledig i sex dagar och just återgått till vardagen, men det känns bättre nånstans.

I morse väcktes jag i vanlig ordning av den äldsta svansen som ville få hjälp upp på klädskåpet*, få mat, hoppa ner från garderoben ner på sängen, hjälp upp på andra klädskåpet etc etc vid tjugo över fem och jag var på riktigt inte manglad när jag vaknade. Jag låg kvar mellan garderobslyften, kollade mobilen och lyssnade på andetagen från M medan resten av kattkollektivet sakta började vakna till liv. Mysigt.

Imorgon kommer jag säkert få äta upp det uttalandet...

*Smilla önskar editera in att hon faktiskt kan hoppa upp på ena klädskåpet själv numera. Hon har tagit efter Nemi som hoppar upp på sänggaveln och slänger sig vidare därifrån och upp, och hon gjorde faktiskt det alldeles själv i morse. Så var det med den gamla kattkroppen; inte så stel som man kunde tro. Vår lilla stjärna.

måndag, mars 12, 2018

Sov-TV

Jag fick en märklig lust att kolla på Sex and the City (1998) från början igen. Märklig kanske mest för att jag aldrig varit ett jättestort fan av den serien. Jag gillar den och har sett den, framför allt sporadiskt då den gått på tv, flera gånger men nu var det länge sen.

Men den verkar inte streamas på någon av de tjänster som jag betalar för, tråkigt nog. Filmerna finns väl lite här och var men de var ju just inga höjdare.


Jag får väl välja något annat. Jag somnar alltid till en tv-serie jag sett redan. Scrubs, Arrested Development och Friends har alla haft den äran mer än en gång var tidigare. Plus en massa avsnitt av 8 Out of 10 Cats does Countdown, What I Lie to You? och QI på youtube. Det är det som fungerar bäst att somna till; bekanta ljud just så högt att jag precis hör vad som sägs även om jag ligger bortvänd och försöker sova. Mitt sovtrick. Timer på tv:n är helt klart något som jag är skyldig något oändligt med uppskattning för att hen kom på.

Och jo, jag läste det som stod om Friends nyligen. Att många upprörts av de skämt som är med. Tjockisskämt, homoskämt, stereotypa könsrollsskämt osv. Jag tycker också att humorn varierar en del mellan säsonger och avsnitt, och jag har hoppat en del när jag tittat de sista gångerna, men på något sätt är det väl också lite bra att se att för inte alldeles för länge sedan var det så men idag reagerar människor på det? Det har hänt en del. Jag anser nog ändå att man får se saker för den tid de kom ifrån. Annars skulle det vara svårt att tycka om många gamla favorit-filmer och -serier. Och jag hör att det låter som en dålig ursäkt. Såklart finns det en gräns, och det står alla rätt att bestämma var den går. Men det där sunkiga kan ju lära oss något istället.

tisdag, november 28, 2017

Skräpsömn

Att sova dåligt tycks vara veckans tema. Jag somnade framför en dokumentärserie om brittiska kungahuset, "The Royal House of Windsor" (2017, Netflix, absolut värd att se för knasiga anglofiler), säkert redan kring 21-tiden. Vaknade till ett par avsnitt senare, klev upp för att borsta tänderna och la mig sen igen. Sen var jag vaken ungefär varannan timme åtminstone. Varje gång helt säkert på att klockan skulle visa att jag vaknat fem minuter före alarmet i vanlig ordning. Jag inser att jag står platt inför alla småbarnsföräldrar som springer upp stup i kvarten, men jag måste ändå säga att jag avskyr såna nätter. Det blir så hattigt och nästan stressigt, på nåt vis. Skäpdålig sömnkvalitet.

Så ikväll är jag nästan lika sliten som jag var igår kväll och tänker alldeles strax lägga mig och, antagligen, somna inför ett av de avsnitt jag sov mig igenom igår...

måndag, november 27, 2017

Arla

Som nån slags ny vana så stannade M ända tills måndagsmorgonen, dvs i morse, och jag körde han till tåget vid 5-tiden. Jag sov ovanligt dåligt inatt, drömde lite ångestdrömmar blandat med att jag fick för mig att vi försovit oss gång efter annan. Ingen jättebra sömn, med andra ord, och desto svårare att stiga upp när klockan ringde 03:50. Men vi vaknade och kom iväg i tid, med marginal för det slaskiga vädret ute.

En numera återkommande syn.
Det var tyst och stilla på jobbet kvart över fem i morse och det kändes helt ok att starta så tidigt ända tills jag insåg att jag glömt att jag tagit hem arbetsdatorn över helgen. Tur i oturen så har en kollega just gått på en längre sjukskrivning så jag kunde nalla hennes dator. Nu passade inte hennes dator i min docka så det blev lite omständigt att koppla om allt men det löste sig. När jag sen vandra mot stadshuset för dagens första möte vid halv nio-tiden så kändes det som att jag gjort halva arbetsdagen redan. 

Den inte så vackra utsikten från mitt kontorsfönster.
(Dock från förra veckan då snön faktiskt låg kvar.)
Eftermiddagens medarbetarsamtal uteblev så jag packade ihop ganska tidigt. Jag hade ju några timmar till godo från morgonen så det var skönt att kunna göra så. Sen har jag mejlat och sms:at en del hemma ikväll, men det kändes ändå gott att komma hem tidigt. Det är ju grymt stor skillnad på att komma hem strax efter 16 istället för strax efter 18. Den tanken slog mig då jag stod och öste in tvätt nummer två i maskinen inte alldeles för sent ikväll. Så himla skönt att hinna få saker gjorda innan man (jag) bänkar sig i soffan och sen inte riktigt orkar mer. Den där arbetstidsförkortningen kanske vi skulle göra verklighet av snart ändå?

måndag, november 20, 2017

Tändsticksögon

Ikväll har jag inte gjort många knop. Klockan ringde 3.50 i morse så jag har väl anledning att vara lite trött. Så mestadels har jag försökt stå emot att bara lägga mig tidigt. Det är fortfarande tidigt att lägga sig men det börjar åtminstone närma sig vettig tid om jag inte ska vakna mitt i natten igen.

Vi körde på nästan trafiktomma men nyplogade, vitrandiga vägar i morse. Det var lite halkigt men med den goda marginalen så behövde jag inte stå på så mycket. Lämnade av M och Smilla vid tåget (hon protesterade lite idag, antagligen för att jag fick lyfta henne i stort sett sovande från sängen och in i buren), svängde förbi en nattöppen mack och handlade lite frukost som jag tog med till jobbet. Jag tände alla korridorer på våningsplanet för att få känsla av att jag inte var helt ensam (det är nåt obehagligt med tomma kontorshus på nåt vis) och kunde lyssna på radio och samtidigt göra färdigt inför en ekonomiuppföljning som stod på agendan. Skönt ändå, alldeles ostört och effektivt. Det gäller bara att komma på att det inte är läge att svara på eller skicka sms den där tiden...

Nej, nu ska jag göra mig klar för sängen ändå och se om jag hinner se klart det sista avsnittet av The Crown som jag håller på att se om igen inför den kommande andra säsongen, innan ögonlocken faller ihop.

onsdag, november 01, 2017

Stickigt

Planen var att ta en tur på bandet ikväll "som vanligt" efter middagen, men så blev jag sittande med en sovande kattunge i knäet och tänkte att det kunde vänta lite. När klockan så plötsligt slog 20 så kom jag på mig själv med att vara så trött att ögonlocken kändes blytunga. Jag tänkte att jag skulle piggna till då jag varit ute och ropat efter Alice på gården, men den kyliga luften hjälpte föga.

Så jag skippar motionen ikväll. Även om det känns surt. Men hela kroppen skriker efter sängen just nu.

Jag har vaknat hemskt tidigt hela veckan. Före 5. Jag brukade ju vakna just före 6 förut så jag skyller på den dumma klockomställningen. Före 6 var irriterande nog. Ibland somnade jag om och vaknade dödstrött när klockan ringde 20-30 minuter senare (så dålig idé att snooza, vem kom på det?). Ibland låg jag kvar, startade tv:n i väntan på nyheter och kelade katter som sakta vaknade till liv. Men före fem är bara idiotiskt. Speciellt då huvudet känns som att det inte alls kan tänka sig att somna om igen. 

Så i morse var jag på jobbet en timme före utsatt tid. Och då hann jag ändå med att riva ut halva garderoben i jakt på nåt att ha på mig. Hur svårt ska det vara att hitta en tröja som passar? Jag måste verkligen ta tag i att gå igenom den där garderoben och slänga/donera/sälja det som inte längre sitter bra. Det slutade med att jag tog på mig en vinröd stickad som satt oväntat bra och som jag inte kunde komma på varför jag inte använt på så länge.

I bilen på väg ut genom byn kom jag på svaret. Den sticks nämligen nåt så eländigt mycket. Så idag blev det "tema: självplågeri" på jobbet.

måndag, oktober 23, 2017

Som om fyra fina katter inte vore nog

Det blev en konstig första natt utan min gamla följeslagare Smilla. Jag saknade verkligen tiden då jag hade både henne och Rosa i sängen hos mig om kvällarna, Rosa som brukar säga till när det är dags att sova. Det kändes tomt utan dem. Jag vet inte om det var det som gjorde det men jag hade svårt att somna igår. Jag var trött men huvudet rusade. Försökte somna till gamla avsnitt av Kalla Fötter som gick på nån av Cmore-kanalerna, ett flertal i rad. Men jag fastnade som lite i dem, åtminstone av och till så det hjälpte inte riktigt. Det var länge sen jag kände sådär, som lite ångestkänsla, så som jag alltid alltid kände förr när jag skulle sova. Det var nog en tillfällig dipp.

Så ikväll ska jag göra en tidig kväll. Jag har bestämt att skippa försöka "stänga cirklarna" (dvs nå rörelsemålen) på klockan ikväll och låta det vara en riktig vilokväll. 

Jag har tvättat lite, packat träningsväska till imorgon och fixat matlådor. Så helt värdelös har jag inte varit. Imorgon väntar en mötesfylld dag. Det kan nog bli en ganska spännande dag.

tisdag, oktober 17, 2017

Tick tack

Jag lyckades försova mig i morse. Jag kan inte ens minnas när det hände sist. Visst händer det oftare nu (mot typ aldrig förut) att jag snoozar på mornarna, men inte mer än att jag vet att jag kommer i tid till jobbet. Men inte idag.

Alice ville inte komma in igår kväll och jag var lite bekymrad över det (förstås). Samtidigt höll jag på att ugnsbaka en hel rotselleri i ugnen (så tacksam för att vi har timer på ugnen) och även om jag var trött så hade jag väl inte riktigt tänkt att jag skulle somna så snart jag la mig i sängen framför tv:n. Men det måste jag ha gjort. Vaknade 7:40 i morse och fattade inte hur jag inte vaknat av alarmet. Enkelt; mobilen hade laddat ur (jag brukar ladda den de kvällar det behövs och hade ju tänkt göra det igår).

På nåt vis hann jag utfodra katterna, dra på mig kläder, borsta tänderna, platta ner Tommy-Nilsson-frisyren, sminka mig och köra de 4,5 milen till jobbet och hinna i tid till mitt 8:30-möte. Vet inte hur riktigt, men jag är visst effektiv när det gäller...

Jag tror att det var en liten reaktion på dålig sömn och mycket oro som präglat mig de senaste dagarna så idag packade jag ihop ganska tidigt på jobbet (när mitt em-möte blev inställt) och for hem för att bara vara en liten stund. Jag har svarat på sms och mejl en stund ikväll ändå, men det var skönt att komma hem tidigt och bara andas en liten stund.

Och Alice väntade då jag kom hem, tillsammans med grannkatten Marx. Busfröken. Jag undrar om jag någonsin kommer vänja mig vid att hon är borta sådär ibland.

Finaste busfröken Alice när hon var liten (hon ser
nästan lika liten ut idag)

onsdag, september 20, 2017

Sömn och syre

Igår kväll försvann internetuppkopplingen just som Idol skulle börja. Surt. Speciellt eftersom det blåste och var typiskt höstväder ute vilket innebär att det inte hjälpte att stoppa i antennkabeln i tv:n. Digital-tv är inte direkt fantastiskt här ute. Det blippade bara så jag fick helt ge upp tanken på tv.

Jag hade hemsk spänningshuvudvärk dessutom och la mig därför tidigt istället, men datorn som lite störningsljud (vilket jag måste ha för att somna) och sov antagligen redan just före kl 22. Det är kanske något jag borde göra oftare, tänkte jag idag. Oftast somnar jag kring eller just efter midnatt och klockan ringer 06.20 (men jag vaknar av någon anledning nästan alltid fem i sex) vilket kanske ger lite väl lite sömn i längden. Kanske är det därför jag alltid vaknar och känner mig helt slut och har börjat snooza, vilket jag aldrig gjort förut?

Lite bättring på sömnfronten alltså. Jag får jobba på det. Och så ringde vårdcentralen och sa att de bestämt att jag ska byta astmamedicin till lite starkare cortisonpreparat. Sömn och extra syre alltså, det blir höstens grej?

fredag, juni 17, 2016

Äntligen fredag!

Att jobba med migrän är inget jag rekommenderar. Men så blev det idag. Jag hade hemsk huvudvärk och mådde illa men eftersom jag redan skjutit på ett möte med en medarbetare så ville jag inte behöva göra det igen. Och det funkade, även om det tog lite extra kraft just idag. Men migränmedicinen hjälpte ingenting den här gången. Den som funkade så bra sist. 
På eftermiddagen hade jag inga möten inplanerade och när jag insåg att jag satt och tittade på skärmen med ett öga stängt så fattade till och med jag hur tokigt det var att jag inte bara for hem. Väl hemma (efter en jobbig bilfärd i hällregn med migrän) dök jag ner i sängen och sov i drygt två timmar.

Sen har det känts betydligt bättre iallafall. Jag har fixat middag (på blandade rester) till mig och kokat fisk åt svansarna. Lite tung i huvudet är jag men illamåendet är borta och jag känner mig mer trött än något annat. Jag ska väl inte sitta här och hänga så väldigt länge till. Har chattat ett tag med M som snart är på väg hem från sin utbildning i Stockholm. Han bokade ett väldigt sent tåg av nån anledning så han har haft en massa dötid fram tills nu i stort sett. Jag vet inte hur han tänkte där riktigt, men hem kommer han ju nån gång i vart fall. Och hit upp imorgon.

Det ska regna hela helgen vilket på ett sätt känns ganska skönt. Då får man vara inne och måste inte göra så väldigt mycket. Den här veckan har förvisso varit något mindre pressande och stressig än förra, men stressigt nog ändå. Hela kontoret är uppstressat och hela chefsgruppen ser som hålögda ut. Det har varit mycket som hängt i luften ända till slutet, jag är fortfarande inte helt klar med min sommar, men i stort sett. Mycket är väl bra med att ikea och Avion öppnat i Umeå, men det har inte varit så bra för vårt vikarieunderlag... Men allt löser sig och jag tycker allt att jag har hittat fina vikarier även i år. De har bara varit lite svårare att vaska fram.

Nu blir det strax sängen och nån komediserie att vila ögonen på. Jag är generellt sett lite dålig på att sova gott när nån i familjen är ute och far (förra helgen var det Lil'sis jag oroade mig för tex) men jag hoppas att John Blund förärar mig med lite sömnsand (eller vad det nu var han hade) ändå. Det känns som att jag skulle behöva sova ett dygn i sträck ungefär. Godnatt!

torsdag, mars 17, 2016

Rutiner (who's the boss?)

Familjens VD Rosa har anpassat sin/allas sovrutiner efter den allt mer ljusnande tillvaron. Eller så är det min trötthet och svårighet att motstå ett par tv-serieavsnitt i sängen som gett henne idén. Hursom går den ut på att hennes "tapto" börjar ljuda ungefär kring 21 (just nu har hon uppehåll i sin första tapto-omgång...). Det blandas med menande blickar, övertydligt gäspande och råkar jag gå mot sovrummet så skyndar hon sig förbi och upp i sängen.

När jag väl gå och borstar tänderna så intar hon sin plats (på en av M:s tröjor han lämnat åt henne på sängen) och sen ligger hon oftast där hela natten. Smilla däremot, hon springer lite fram och åter. Går om jag rör mig för mycket, kommer tillbaka, går när det blir för varmt, kommer tillbaka, provar att nästan lägga sig på Rosa, går surt iväg när hon blir nitad osv. På morgonen ligger hon oftast i soffan och sover men hon kommer ett antal gånger under natten med sitt överljudliga spinnande. Mys.

Det jobbiga i kattsången är att Rosas tidiga kvällar, alternativt de allt ljusare mornarna (fantastiskt f.ö), innebär att hon tycker att det är revelj-dags sisådär strax efter kl 5. Ibland tom före. Ibland är hon övertalningsbar med kel, men rätt ofta är jag för vaken för att somna om när övertalningen är i hamn. 

Att nästanvakna av katterna är mest mysigt och jag somnar som oftast om direkt på nätterna bara jag får ha en hand i nåns päls och höra lite spinnande. Att vakna av att jag i drömmen trott mig höra nån i huset är inte lika mysigt. Eller att vakna halvvägs kvar i en dröm där jag glömt spisen på och nedervåningen brinner. Inte mysigt. De alternativen har jag provat ett par gånger den här veckan.

Så ikväll ska jag ge vika tidigt, se något komiskt/brittiskt på youtube på tv:n och försöka sova tidigt. Kanske får jag en guldstjärna av min hemmachef.

torsdag, mars 03, 2016

Hiss & diss

Imorgon är det fredag, måste säga att det känns helt okej. Jag har haft en trött-morgon-vecka då det varit segt att stiga upp igen. Och med trötta kvällar då jag borde ha kunnat somna tidigt men ändå inte gjort det. Jag har försökt hålla mig från att tillbringa för mycket tid i sängen (jag ska inte avslöja vart jag sitter just nu....), för att lyda rådet från de som vet hur man motverkar sömnproblem, men tröttheten har tagit mig dit ganska tidigt och sen har jag blivit liggande framför tv:n eller med mobilen i handen. Och ja, jag förstår också vad som är fel i ekvationen. Men utan nåt som låter bekant kan jag inte sova alls.

Jag beklagar mig inte, jag tycker inte att jag har direkt sömnproblem som jag vet att jag kan ha. Det är mer att jag är trött som är problemet. Trött, lite hängig och inte fantastiskt motiverad kanske.

Men jag måste säga att det kändes bra att komma till jobbet igår efter två dagar borta (en ledig, en på utbildning) och få höra flera personer vid olika tillfällen säga hur kul det var att se mig. På ett entusiastiskt sätt som en stund (såklart, it's me) fick mig att fundera på om det var "riggat". Hursom var det fint. De är fina, mina kollegor, jag tycker hemskt mycket om dem. Och det är kul att känna sig saknad när man inte är där, det värmer.

Imorgon ska jag vara extra tidigt i stan och gå på frukostföreläsning tillsammans med några av de fantastiska kollegorna. Vi ska lyssna på en klok person som ska prata om ledarskapets utmaningar, det kan bli riktigt bra det. Plus frukost! Bra start på fredagen!

lördag, januari 30, 2016

Lördag

Nästan nio timmar av sömn i sträck gjorde lite susen. Tom min onda hals som bråkat i tre veckor och hade nån slags kulmen av elände igår känns mycket bättre idag. Tror det varit för lite sömn i veckan. Jag har vaknat ofta på nätterna och även då jag lagt mig tidigt har jag somnat sent. Så nio timmar var som fantastisk lyx. Sen spenderade jag resten av förmiddagen i sängen också, det var inte heller helt fel. Gick upp för att göra te, ge katterna mat och ta en banan till frukost och sen la jag mig igen och såg På Spåret i sängen följt av lite kuliga brittiska lekprogram på youtube. Med två snarkande katter omkring mig.

Steg upp för att starta en tvättmaskin och göra lunch. Stekte bananpannkakor efter tips av Lil'sis som blev förvånansvärt goda, även om jag stekte ett par av dem lite hårt. Den här veckan har förstås inte varit nån bra viktväktarvecka, men skam den som ger sig. Och bananpannkaka verkar inte vara så dumt till lunchlåda.

Jag ser fram emot en bättre vecka på alla sätt nästa vecka med andra ord. Goda resultat, gott humör och pigg huvud. Kan jag få tillbaka finvintern med snö och kyla utan lurig halka och blask så är lyckan nästan komplett. Om M kommer hem på fredag i enlighet med planen alltså, då är allt gott.

lördag, oktober 18, 2014

Sovmorgon, ett minne blott

Sovmorgon på helgerna tycks numera innebära 30 minuter. Klockan ringer 6:15 och även om det kändes som att hela min kropp tokvägrade stiga upp egentligen så gjorde jag det. Och när provtagning av en katt, utfodring av tre katter, insulinförberedande och -givande till en katt samt dokumentering av det hela är klart så var den motsträviga känslan som borta och istället kändes det inte värt att lägga sig igen. Jag hinner piggna till den där dryga kvarten och klockan 8 skulle ändå svärfar dyka upp och sen skulle sista väggen rivas så utsikterna till sömn var små utifall att jag kunnat somna om. Kanske jag får till en tantlur i eftermiddag.

Idag ökar vi dosen insulin men efter de första tre timmarna kan jag väl inte direkt se någon drastisk förändring. 23,8 före och 17,8 nu. Jag vet inte vad det är men det känns inte riktigt som att vi lyckas få till någon större balans i det där. Jag kan inte se ett riktigt mönster i hur insulinet fungerar helt enkelt. Men vi får väl se, nästa vecka ska vi skicka dokumentet till veterinären igen.

Jag vet inte vad det är men jag har en allmän känsla av motvind just nu. På nästan samtliga plan.

tisdag, februari 04, 2014

Kloroform?

Måste säga att jag känner mig oförtjänt pigg ikväll med tanke på den natt jag tydligen hade. Jag somnade hyfsat tidigt och hade den äran att få sällskap av låtsasmaken just innan jag somnat på riktigt, vilket betydde att jag inte skulle behöva bli väckt när han tassade (yeah right) i säng. Så långt allt gott. Sen:

  • Vi har en gammal iMac som sovrums-tv nuförtiden och som oftast försätter vi den i viloläge under natten. Mitt i natten när en av katterna skulle hoppa ner från sängen, gjorde hon ett avstamp på sängbordet där det trådlösa tangentbordet låg och tryckte in en knapp. DOOONG! Ni vet det där startup mac-ljudet. På märkligt hög volym. Vi var två som satte oss raka upp i sängen och möttes av det starka ljusskenet från skärmen vid fotändan som bländade som tok medan vi letade lösning i förvirringen.
  • Någon timme senare vaknade jag av att ena katten (samma?) vaknade ur vad jag gissar var en vedervärdig förevigt-vinter-dröm och började panikskrika. Skyndade ut i vardagsrummet och möttes av en sömndrucken, förvirrad katt som sen fick följa med tillbaka in i sängen i tryggt förvar mellan personalen.
  • Fram på morgonsidan tassade (jodå) låtsasmaken tyst ner på badrummet och när han kom åter satt jag tydligen upp i sängen och frågade oroligt vem han pratade med och vad som hade hänt. Han skrattade visst till och frågade mig vem jag pratade med. "Vem pratar du med?" kontrade jag. Och la mig ner och sov igen nästa sekund (alt hela tiden).
  • M:s första fråga efter väckarklockan ringt; "Var har du bettskenan?" vittnar om att det varit en livad natt/morgonsida
Actionfyllda nätter är ju precis vad jag behöver... :)

lördag, januari 04, 2014

Sömntokigt

Vi sover som i skift i vårt hushåll nu efter all ledighet. När jag började jobba till veckan möttes jag nästan varje morgon av en vaken M sittande vid datorn i köket. Då hade han inte lagt sig än. Imorse var det likadant, men då hävdade han att han faktiskt sovit större delen av natten i sängen men vaknat väldigt tidigt. Och nu, när jag tantlurat två timmar efter min tidiga jobbmorgon, så sover han igen. Det blir som inte så mycket gjort när sömnen är åt skogen, även om det mest bara gäller en av oss. 

Hursomhelst så blir det annat nästa vecka då han börjar jobba på tisdag igen och då vi åter kan få gemensamma rutiner igen. Innan dess hoppas jag dock att vi kan vara vakna tillsammans lite så att huset kan få den städning det förtjänar och så att vi kan fara på bio, för det är jag sugen på.

torsdag, december 12, 2013

Osmart

Vaknade av klockan strax före kl 6 men blev kvar i sängen tills låtsasmaken hade snoozat klart (jag som avskyr att snooza, direkt upp ur sängen är vad som gäller annars blir jag trött och grinig). Var ute och vallade pudelsvans-katten en stund vid 8 och gick sen in och la mig på sängen en stund för att se ett par av alla tv-serieavsnitt som legat och väntat de senaste 3-5 veckorna. 

Vaknade upp kvart i ett. Total panik över att jag sovit bort förmiddagen och så enormt trött att jag knappt tog mig ur sängen. Jag förstår inte riktigt varför jag får så dåligt samvete över att sova när jag är ledig. På de lediga helgerna ställer jag klockan för att inte sova för länge. Samtidigt som jag är ständigt trött i veckorna.
När jag jobbade natt kunde jag ibland också känna av det där, kollegor eller andra som tittade konstigt på mig för att jag sovit 8 timmar på dagen (de flesta som tittade snett slumrade på arbetstid istället, det gjorde dock aldrig jag, inte en minut på 8 år), men då kunde jag skaka av mig det för att jag behövde sova så pass mycket per dygn för att orka nätterna. Men nu är det som att 5-6 timmar ska räcka och försöker jag sova längre känner jag mig lat och eländig. Trots att jag kanske ändå inte får så mycket gjort när jag är vaken eftersom jag ofta är trött.

Jag vet inte om den här tjejen är så smart egentligen. Det hela låter ju rätt korkat, inte sant?

söndag, november 17, 2013

Måstesovamåstesova-stress

Och jag som börjar jobba 7 imorgon borde såklart sova redan men den där tantluren mitt på dagen idag tycks ha haft effekt den också. Jag är trött, men inte sovtrött. Känner mig som en trotsig treåring ungefär, fast lite tvärtom. Jag vill sova men inte huvudet.

En 6-dagars arbetsvecka väntar och jag hoppas att den går hyfsat snabbt så att vi snart landar på löningsdag. Den här månaden har varit märkligt skral ekonomiskt. Känns som en dålig uppladdning inför julklappsmånaden.

Nu ska jag limma ihop ögonen.