Vaknade av klockan strax före kl 6 men blev kvar i sängen tills låtsasmaken hade snoozat klart (jag som avskyr att snooza, direkt upp ur sängen är vad som gäller annars blir jag trött och grinig). Var ute och vallade pudelsvans-katten en stund vid 8 och gick sen in och la mig på sängen en stund för att se ett par av alla tv-serieavsnitt som legat och väntat de senaste 3-5 veckorna.
Vaknade upp kvart i ett. Total panik över att jag sovit bort förmiddagen och så enormt trött att jag knappt tog mig ur sängen. Jag förstår inte riktigt varför jag får så dåligt samvete över att sova när jag är ledig. På de lediga helgerna ställer jag klockan för att inte sova för länge. Samtidigt som jag är ständigt trött i veckorna.
När jag jobbade natt kunde jag ibland också känna av det där, kollegor eller andra som tittade konstigt på mig för att jag sovit 8 timmar på dagen (de flesta som tittade snett slumrade på arbetstid istället, det gjorde dock aldrig jag, inte en minut på 8 år), men då kunde jag skaka av mig det för att jag behövde sova så pass mycket per dygn för att orka nätterna. Men nu är det som att 5-6 timmar ska räcka och försöker jag sova längre känner jag mig lat och eländig. Trots att jag kanske ändå inte får så mycket gjort när jag är vaken eftersom jag ofta är trött.
Jag vet inte om den här tjejen är så smart egentligen. Det hela låter ju rätt korkat, inte sant?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar