Migrän och magnesiumbrist?

Jag minns inte om jag skrev om det men jag trillade på en artikel om en tysk studie kring migrän för ett par månader sedan. Forskarna hade hittat en eventuell koppling mellan migrän (eller vissa typer av migrän) och magnesiumbrist. Av de som studerades (minns inte hur många men åtminstone fler än ett tiotal, vilket det typ är i kvällspressforskning man kan hitta ibland) så hade ungefär hälften en ganska kraftig magnesiumbrist, vilket man började behandla med kosttillskott.

Eftersom resultatet beskrevs som väldigt lyckat så tänkte jag att jag ville testa. Sedan jag uteslöt (i princip i vart fall) hårdost från min kost hade antalet migränattacker minskat ganska kraftigt redan. Kvar var mest de stressutlösta samt de hormonrelaterade attackerna. Illa nog dock då jag ofta blir halvt oförmögen i flera dagar efter att ett anfall klingat av efter medicinen.

I forskningen användes ganska höga doser magnesium (runt 400 mg/dag) men jag nöjde mig med att försöka hitta en variant som i princip täcker dagsbehovet, eller just under, på 250 mg. Nu har jag tagit dem i drygt 2 månader och jag vet på riktigt inte om det är placebo eller faktiskt effekt men faktum är att jag märker skillnad. Två hormoncyklar har gått men jag har inte haft mer än lite svag antydan till migränkänning en av gångerna. Utöver det en mindre attack (utan aura och utan jag-tror-jag-skjuter-mig-känsla) som gissningsvis var stressutlöst. Och vanlig spänningshuvudvärk ett par gånger förstås.

Som sagt; ingen säker aning om vad som är vad men något tycks i vart fall ha effekt. Jag frågade distriktssköterskan, just när jag var på gång att börja, om det var nåt hon kände till och hon sa att hon hört om en koppling mellan migrän och magnesiumbrist men att det hursomhelst inte fanns någon som helst fara i att testa iallafall.

Så om någon liksom jag sitter efter en tortyrliknande migränattack och i halvpanik googlar efter något att förhindra migränattacker med så kan jag definitivt rekommendera dig att testa magnesiumtillskott. Och nej, jag är inte sponsrad av något särskilt märke, men det är burken på bilden som jag i vart fall använt. Andra märken funkar säkert minst lika bra...

Fortsatta "goda vanor"

De äldre stammiskvinnorna på simhallen har börjat hälsa på mig på mornarna nu. Betyder det att jag är en i gänget nu? Som mysigt att simma på morgonen. Jag var förvisso hemskt trött idag och tog en kortare runda än vanligtvis, men jag gjorde det i vart fall. Det känns alltid väldigt bra. 

Jag fick definitivt en rumpspark att fortsätta träna och att kapa ner på fikat igen (det har av någon anledning blivit betydligt mer av den varan den sista tiden) när jag ställde mig på vågen i morse. Ett par kilo plus duger ju inte. Neråt ska det. Men jag har inte räknat kalorier på riktigt sedan före jul egentligen och träningen har ju gått lite si och så. Men nu är den igång igen så då ska jag försöka återuppta det andra också. 

Just räknandet och noterandet av maten i appen är så lätt att tappa. Det räcker med att jag äter ute eller nåt anant som är svårräknat så tappar jag lätt bort att lägga till resten av dagen också. När jag var som duktigast så hittade jag på saker att notera för det jag inte visste. Bara för att få in något. Så det går, jag får bara inte glömma. Idag har jag räknat, så då finns all anledning att fortsätta imorgon också.

Smoothie-frukost

Helgen som gick skaffade jag mig ytterligare en köksmaskin; en smoothiemaker. Kanske lite onödigt då jag redan har både stavmixer och matberedare. Jag for faktiskt först i syfte att hitta en mugg att ha smoothie i på väg till jobbet på mornarna, men det blev alltså en maskin istället. Med tre muggar inkluderade som du sätter på mixern och blandar direkt i.

Planen är att försöka börja äta frukost. Som det är nu är kostintaget inte så bra utspritt över dagen, vilket i sin tur gör att jag på kvällen alltid har en massa kalorier kvar av dagens pott. Som inte sällan går (åtminstone delvis) till en skål glass eller nåt annat...

Jag testade den idag för första gången, eftersom jag skulle jobba hemma, var uppe tidigt och hade en massa tid. Det blev sådär. Tänkte köra enkelt med naturell havre-gurt, frusen banan, en skvätt juice och lite kokosflingor. Det blev för mycket yoghurtsmak och ganska syrligt över lag. Med för mycket kokos (sjukt många kalorier i så små flingor!).

Jag kanske skulle leta upp lite recept och börja så. Jag tänkte bara att det vore smidigt med en "släng-ihop-frukost-to-go" som jag inte behövde planera så mycket handlande till. Övning ger färdighet?

En påskhelg

Bortsett kattbekymren har den här långhelgen gått fort och ganska lugnt till väga. Jag lämnade av M vid tåget för ett par timmar sedan och det kändes i vanlig ordning jobbigt. Kanske lite extra nu när jag sitter själv med dramatiken i huset. Det har varit skönt att inte behöva fixa allt själv.

Så mycket "påskande" har det däremot inte varit kanske. Vi har förvisso ätit alldeles för mycket godis (det gick verkligen inte att stoppa när jag väl börjat, jag fick lov att ge bort en massa godis till Simon då vi var där för att slippa äta det, skönt att jag har karaktär...) men i övrigt har väl inget direkt gått i påskens tecken, vad nu det är. Vi åt väldigt god lunch hos svärföräldrarna igår, men annars har vi mest varit hemma. Eller nä, på själva påskafton hade vi planerat att laga middag tillsammans men då någon (läs: undertecknad) glömde själva huvudingrediensen så blev vår fina påskmiddag till sist ett besök på Max i stan. På vägen hem handlade vi det som saknades så vi gjorde den tänkta maten igår kväll istället.

Och så mycket motionerande har det inte heller blivit. Jag har inte gått på bandet en enda gång och övrig rörelse har bara nått upp till ungefär hälften av mitt dagliga stegmål. Plus besök på max, en massa godis och så ett oplanerat pizzeriabesök idag före tåget. Behöver jag säga att jag inte har lust att kliva upp på vågen på onsdag? Jag anar att det kommer bli mitt första plusresultat under de här veckorna. Inget bra alls. Men nästan värt det. Godiset hade jag kunnat skippa på riktigt, det ska jag försöka minnas. Det är gott för stunden men det är också bara det.

Och så har det blivit för lite sömn helt klart. Jag har haft svårt att somna och vaknat alltför lätt. Jag som tänkte att långhelger var till för sovmornar.  Tur att det är en kortvecka som väntar trots allt.

Kunde det inte varit choklad istället?

När jag hade min mastodontepisod med migrän i december så sa läkaren att jag skulle vara uppmärksam på vad jag ätit när framtida episoder skulle dyka upp. Men så har jag varit migränfri ända sedan dess, tack och lov. Jag minns inte allt hon sa som kunde trigga migrän men choklad och ost var två av sakerna i vart fall.

Igår åt jag ost på macka till frukostfika på jobbet och innan jag hade rest mig upp från bordet så drabbades jag av aura, dvs fläckvis synbortfall. Jag ville helst bara ignorera det (totalt fel dag) men eftersom jag hade en välplanerad dag så tog jag ändå migränmedicin så snart jag kunde. Migränen kom ändå, inte outhärdlig dock, men tillräckligt för att jag skulle skynda färdigt det mest akuta och bege mig till Lil'sis och ockupera deras soffa i ett par timmar.

Hursom så anar jag att det var osten på smörgåsen som kanske hade nåt med det hela att göra ändå. Jag tänkte efter och jag har nog inte ätit kall hårdost på macka på väldigt länge; jag har ju hållit mig ifrån bröd ett tag och då jag ätit det har det varit med keso. Jag har ätit ost, men då varm i mat eller så.

Så ja, jäkla skit, ska det vara så? Det som är än värre är att jag också åt en bit brieost, men i dagsläget väljer jag att tolka det som att det var hårdosten som gjorde det. Det är ändå ett bättre alternativ.

Det går framåt-nedåt

Och mitt lilla projekt med att äta nyttigt och röra mig har funkat riktigt bra i veckan. Jag ska inte säga att det blivit enkelt; vissa dagar har varit riktigt tunga. Inte minst de där sena dagarna efter jobbet när jag är trött och inte riktigt känner för att laga mat men måste kryssa mig förbi alla "enkla" alternativ och dessutom spatsera förbi godisavdelningen just vid kassorna medan den där mörklädda och hornprydda inre personen ivrigt viskar "en liten påse godis gör väl inget?". Lite så.

Men i måndags kom jag i ett par byxor jag köpte före jul som jag då inte kunde knäppa (men inte orkade lämna igen, i hopp om att de skulle passa senare) och det kändes som en fin belöning. På vägdagen i onsdags fick jag dessutom ett resultat bättre än veckan före, så visst har jag haft en del medvind. Jag hoppas att det håller i sig ett tag till innan den antagligen obligatoriska motvinden kommer. M är en fin påhejare som tagit rollen som hejarklack och som är den jag skickat chattmeddelanden till när jag motigt avstått allahjärtansdag-bakelsen på jobbet eller lyckats laga till en god middag med lagomt många kalorier i. Det hjälper faktiskt att få små uppmuntrande ord tillbaka.

Jag har en plan att jag ska aktivera mig minst fyra (gärna fem) dagar i veckan och just nu är det antingen gåbandet eller simning som gäller. Det går också rätt bra än så länge, även om jag är väldigt trött vissa kvällar då jag tvingar mig upp på bandet. Men simningen efter jobbet idag gick istället väldigt lätt. Det var först väl uppe ur vattnet som jag kände hur tung och trött jag kände mig. Och på vägen hem när jag nog egentligen helst hade velat plocka med mig nåt onyttigt till middag åt mig och M, som är på väg hem, så stannade jag på bästa sushistället och köpte varsin låda där. Lite klapp på min egen axel där.

Nu satsar jag på en bra helg med god mat utan att dra iväg alltför mycket över gränsen, och så har jag siktet inställt på att passera ett första delmål på onsdag.

Av vikt

Ser på Vetenskapens Värld om 5:2-dieten och även om det inte verkar vara en diet som gör underverk (det är väl få som gör det iofs) så har den länge lockat lite lite. Men jag vet inte, det är väl mest det praktiska, eller snarare det sociala, som talar emot att jag skulle klara det. För att äta lite nån dag, det vet jag att jag kan. När jag jobbade natt åt jag sällan särskilt mycket under jobbdygnen (ett mål om dagen som regel), däremot åt jag ikapp lite sen när jag väl var ledig, vilket antagligen gav en tvärtom-effekt.

Lunchen på jobbet skulle nog inte vara några problem. Det är väl hemma, middagen på kvällen, som jag tror skulle vara svårast. Det är ju en social bit det där. Visst skulle jag kunna äta något annat medan M äter vanlig middag, jag skulle säkert vänja mig vid det. Samtidigt är jag faktiskt sugen på att ta upp tränandet igen, och jag vet inte hur sunt det är att träna med 500 kcal i kroppen under en dag. Men det borde gå att göra olika saker olika dagar.

Nånting borde jag då göra. Men det känns tröstlöst ibland om jag ska vara ärlig. Det känns som att varje försök snarare resulterar i det motsatta. Jag vill må bra, orka och allt det där. Men framför allt vill jag vara nöjd med mig själv, inte känna mig som en strandad flodhäst jämt. Inte titta i spegeln och mötas av en person som jag inte riktigt känner igen, en person jag inte känner mig som. Det känns inte som jag helt enkelt, den där blobben som stirrar tillbaka. Och det är ledsamt och inte så upplyftande.

Så ja, kanske 5:2 är bra. Oavsett vilket behöver jag bestämma mig och försöka hålla en linje trots backlasharna som inträffar bara av den där spegelbilden. En mental coach kanske egentligen är det jag behöver. Eller en öde ö.

Godmorgon

Ååå gäsp! lite för få timmar senare. Det är trehundramiljarder grader varmt i sovrummet. Och min mage är pratsam. Tror den protesterar mot veckans 'äta-frukost-lunch-middag-kombo-på-kvällen'-metod. Det brukar inte bli så bra. Mer än ett mål mat om dagen tror jag magen vill ha. Skärpning, Sara. Måste börja planera måltiderna lite så kanske det blir bättre.

Men nu är jag uppe och får väl så förbli. Är ledig i tre nätter så det vore väl bra att vända lite halvrätt på dygnet i vart fall.

Söt som socker

Jag håller förresten på att försöka sluta med sötningsmedel i teet. Den gode Simon hävdar bestämt att det lagras i kroppen och att jag kommer att få cancer om jag inte slutar omedelbums så det är väl bara att sluta då. Fast jag har verkligen vant mig vid den smaken och det är svårt att ersätta med något annat. Honung är väl bra, men det måste vara exakt bra mängd för att det inte ska ta över eller bli undersötat. Förhoppningsvis kan jag vänja mig av med att ha sött i teet helt och hållet, men jag vet inte vad oddsen för det är egentligen...

Duktigt

På semestern har jag varit duktig och ätit frukost nästan varje dag. Helt otroligt. Nu är det kanske eg underkända frukostar, jag kommer i bästa fall upp i halva den kalorisumma som jag är rekommenderad, men ändå. JAG ÄTER FRUKOST och sen blir jag hungrig till lunch. Vilken grej.

Undrar hur många kalorier som går åt att klura på det här?

Jag räknar kalorier sedan några veckor. Det går sådär. Inte så att det är svårt att hålla sig till det jag ska utan snarare tvärtom. Efter en dryg vecka uppdagades ett väldigt tydligt mönster. De flesta dagarna har jag svårt att nå upp ens i närheten av vad jag ska äta men så var tredje, fjärde dag blir allt tvärtom; jag blir aldrig mätt och kan äta nästan vad som helst och nästan hur mycket som helst. De här dagarna har jag verkligen fått pröva min självdiciplin.

Jag har också insett att jag nog småätit mer än vad jag tänkt. Inte minst på jobbet där skafferiet ofta är fyllt till bredden men ätbara saker. Nu har det mest blivit kex och rån eller nån macka, men det tickar såklart på med det också. Så det beteendet är helt kapat. Inte ens när jag bakat själv på jobbet har jag tagit av det. Nästan imponerande. Men vilket gjort det än svårare att komma upp i min dagliga nivå av kalorier.

Ett stort problem är såklart bristen på rutiner. Jag äter sällan frukost och äter jag inte frukost blir lunchen alldeles för ofta utebliven eller dålig. Sen blir jag hungrig framåt kvällen och nu när jag ska försöka hålla ett visst antal kalorier per mål så blir det inte så mycket totalt. Bäst lyckas jag helt klart de dagar jag får till alla mål, men även då är det lite klurigt, plus att jag då istället går med ständig oro för att det ska bli för mycket.

Igår kväll hade jag när jag skulle lägga mig tex bara kommit upp i dryga 800 kalorier på hela dagen. Jag var inte direkt hungrig men stoppade i mig ett par mackor, inte alldeles övertygad om att det var en bra metod. Eftersom mitt kaloriräknande inte lett till så mycket som önskat (jag går ner i vikt men ytterst lite) läste jag på lite häromnatten och fick då lära mig att om man äter mindre än 1300 kalorier sjunker förbränningen. Det kan alltså vara en del av problemet. Speciellt sen när jag har mina "bra" eller "för bra" dagar då jag ligger på de 1700 kalorier som jag ska äta. Men det är svårt då jag så sällan känner mig hungrig på riktigt.

Det här är skitklurigt och jag är döless på att inget händer! Jag väger mat och räknar kalorier som en galning till typ ingen nytta. Därtill försöker jag komma iväg och träna men så har jag ryggen som strular på och dessutom har gymmet under sommaren väldigt begränsade öppettider. Så det blir mest promenader (vilket jag också börjar bli less på). Så vad göra? Jag vet snart inte riktigt faktiskt. Jag vet mest att jag inte trivs och skulle vilja byta skal med nästan vem som helst.

Igår när jag snubblade över ett gammalt foto på mig själv slog det mig dessutom att jag sedan jag först började skava i mitt skinn på riktigt (aka började känna mig tjock, onöjd har jag nog alltid varit oavsett vikt) har gått upp nästan 8 kilo. Coincidence? Vet inte det jag... Nu tror jag att nattjobbet och de bristande rutiner som kommer av det är en stor bov, men det är ändå intressant att se att jag snarare gått upp än ner sen jag började tänka på det.

Några smarta råd? Jag är, vilket kanske märks, rätt vilsen.

Idag är en annan dag

Igår hade jag, av förklarliga skäl, lite dålig koll på allt jag stoppade i mig. Idag är vi back to business och jag tänkte toppa det lite med ett besök på gymmet. Jag tänker att en svettig stund på gymmet kan ge upphov till lite spontansömn sen innan jobbet. Vi får väl se.

Hur svårt kan det vara?

Idag vaknade jag med en alldeles klar tanke i huvudet; jag ska sluta äta halvfabrikat i ett par veckor och försöka se skillnaden både innehållsligt och ekonomiskt. Jag vet inte varför jag hade det i huvudet när jag vaknade, men det var lite som att jag resonerat med mig själv i sömnen. Allt var redan färdigt. Superpraktiskt.

Sanningen är att jag nog fastnat ganska rejält i halvfabrikat-träsket de sista åren. Antagligen i takt med att allt fler vegetariska sådana äntrat frysdiskarna i affären. När jag började min vegetariska resa för evigheter sedan fanns inget sådant alls. Det, tillsammans med min känslighet för laktos (sådana produkter fanns knappt alls, förutom en rejält dyr variant på mjölk som specialbeställdes) och äggallergi gav ett läge där jag var tvungen att anstränga mig lite mer och utnyttja den mer påhittiga delen av matlagningshjärnan. Men idag tycks den alltså ha gått i förtida pension.

Men nu ska det bli ändring. Inga förbud, jag gillar inte förbud, men jag ska göra vad jag kan. Det är lite trixigt när jag inte har matrutiner över huvudtaget i och med mina arbetstider, men jag vet att jag kan få till det betydligt bättre än såhär.

Sara tänker pastaalternativ

Inte för att jag tänker göra om bloggen till en matlagningsdito, men jag hittade även en till sida med lite intressanta och hyfsat enkla recept för oss som ledsnat på den ständiga pasta-kosten. Jag får erkänna att jag var lite skeptisk innan, men nu är jag helt frälst på bulgur, quinoa och ett betydligt bredare spektra av olika bönor än vad jag hade på min repetoar tidigare.

Och vad gäller quinoa så kan jag tipsa om tricolor-varianten då den blandningen ger den bästa smaken. Den svarta är annars godast, men nästan lite väl smakrik för att ha enbart.

Kostråd för nattarbetare

Det är inte så ofta man hittar matnyttiga tips på kost och kosthållning för oss som arbetar natt, men så hittade jag en länk på SvD till en liten artikelserie med båda allmänna tips såväl som recept. Så naturligtvis måste jag tipsa vidare!

Det mesta är som vanligt från en köttätares perspektiv, men en någorlunda van vegetarian kan nog hitta sätt att byta ut köttet mot annat protein.

Märklig matematik

I min ganska halvlåga period har det inte blivit så mycket av den tidigare ordningen på rutinmässiga mål med frukost som viktig ingrediens. Jag har inte heller besökt simhallen på en dryg vecka. Och poff så försvann 2,5 kg (vilket innebär -0,5kg från starten). Det här med kost, motion och vikt blir jag då inte riktigt klok på. När jag missköter mig går jag ner och tvärtom. I don't get it.

Att gå åt fel håll

När jag nu har ont i knäet så inser jag ju att jag inte kan fara och simma som planerat. Och det ger mig tydligen viss ångest. "Mitt nya liv" har inte riktigt funkat som önskat.

Jag har gått från att äta kanske ett riktigt mål om dagen (och sen antingen ingenting eller blandat småätande) och sporadiska promenader, till att äta så rutinmässigt jag kan tre gånger om dagen, med vettiga mellanmål, mycket frukt, typ inget godis alls och inte heller pasta eller bröd. Dessutom simmar jag eller går silly-looking power-promenader tills jag badar i svett varje dag.

Visst låter det bra? Vad är då resultatet? Plus nästan fyra kilo! Jag konstaterade det tårögt igår och vet nu inte alls vad jag gör fel. Jag konsulterade Miss J-vännen som sa åt mig att strunta i vågen och fortsätta, men jag oroar mig iaf (och känner mig typ fulare än ever).

Så nu när benet strejkar får jag uppenbar panik över att jag nog inte borde motionera nåt idag och att resultatet då bara ska bli ännu sämre. Vad ska jag göra? Sluta äta igen? Jag hatar denna viktångest. Den känns fånig samtidigt som den är så verklig.

Ny frukostmetod

Idag kom jag på att min nya frukost blir en supergod frukostsmoothie om man kör den i mixern. Hur gott som helst. Känns som lyxfrukost. Perfekt timing då jag nästan hade börjat tröttna på den.

I övrigt har min nya kosthållning inte gett några direkta framsteg på vågen, men jag mår faktiskt bättre. Det till trots så känner jag mig lite stressad av att vågen inte vill samarbeta. Men det kanske kommer.

Nytt zombie-virus som smugit sig in bland alla grissjuka?

En ledig helg. Känns nästan obeskrivligt skönt. Förstår inte hur trött jag är. Som att kroppen går i en alldeles egen fart. Jag borde kanske ta tag i att höra av mig till vårdcentralen för att få kolla lite värden, så att jag åtminstone slipper oron för att något kan vara fel. Men det är väl kanske svårt att komma fram nu i H1N1-hysterin.

Har dessutom gjort ett försök ett tag att äta lite annorlundare. Maxar på med proteinet och drar ner på kolhydraterna (inte helt men till väldigt stor del), vilket ska vara bra. Jag tror inte jag ätit så bra (och så regelbundet och ofta) på evigheter. Trots det känns det inte så och jag har dessutom en känsla av att jag om något har gått upp i vikt istället för det motsatta. Till veckan ska jag börja simma igen, iaf är det planen. Vi får väl se om det ger lite mer boost än promenaderna kanske. Jag måste komma ur det här zoombie-stadiet snart.

Vegetarianism en fara för småfolket?

Hittade en intressant artikel på en barn-sida idag. Lite av en slump, jag brukar faktiskt inte hänga där. Det handlade om vegetarisk kost till barn. Det där är något jag inte brukar prata om, många icke-vegetarianer ser på en som om man hade avsikt att misshandla sina kommande barn om man råkar nämna att det för mig personligen ter sig ormligt att servera kött till dessa eventuella blivande familjutfyllare. "Att man gör ett sådant val åt sitt barn", hörde jag någon säga apropå detta. Jag tycker såklart det är tvärtom. Jag låter dem själva får välja om de vill äta djur eller inte när de blir större. Och samtidigt; hur många val gör man inte som förälder i allmänhet åt sina barn? Inte minst alla de som väljer att döpa sina barn och välja sitt barns andliga/religiösa tillhörighet då det är några få månader gammalt...men det är en annan diskussion.

Men det var inte det jag skulle skrocka om egentligen. Det jag reagerade på i artikeln var att man inte drar sig för att måla upp en skräckbild som att man kan göra sitt barn utvecklingsstört om man serverar fel (vegetarisk) kost. Att det är viktigt att vara noga med kosten är en annan lite korkad sak att säga. Borde inte alla föräldrar vara det? Eller går det bra att servera vad som helst så länge det innehåller kött? Mycket konstigt.

Jag skulle vilja hävda att de flesta vegetarianer (med undantag såklart, speciellt "trend-veganer" osv) har betydligt bättre koll på näringslära och vad man bör och behöver äta, än den genomsnittlige karnivoren. De som tror att vegetarianism bara innebär att man utesluter köttprodukterna är oftast inte vegetarianer själva. Inte heller sällan stöter man på dem på sämre restauranger som ska improvisera ett vegetariskt alternativ.