onsdag, september 16, 2009

Att gå åt fel håll

När jag nu har ont i knäet så inser jag ju att jag inte kan fara och simma som planerat. Och det ger mig tydligen viss ångest. "Mitt nya liv" har inte riktigt funkat som önskat.

Jag har gått från att äta kanske ett riktigt mål om dagen (och sen antingen ingenting eller blandat småätande) och sporadiska promenader, till att äta så rutinmässigt jag kan tre gånger om dagen, med vettiga mellanmål, mycket frukt, typ inget godis alls och inte heller pasta eller bröd. Dessutom simmar jag eller går silly-looking power-promenader tills jag badar i svett varje dag.

Visst låter det bra? Vad är då resultatet? Plus nästan fyra kilo! Jag konstaterade det tårögt igår och vet nu inte alls vad jag gör fel. Jag konsulterade Miss J-vännen som sa åt mig att strunta i vågen och fortsätta, men jag oroar mig iaf (och känner mig typ fulare än ever).

Så nu när benet strejkar får jag uppenbar panik över att jag nog inte borde motionera nåt idag och att resultatet då bara ska bli ännu sämre. Vad ska jag göra? Sluta äta igen? Jag hatar denna viktångest. Den känns fånig samtidigt som den är så verklig.

2 kommentarer:

Bloggerskan sa...

Kroppen fick väl en chock och tänkte att nu jävlar är det nåt lurt på gång här, då får vi slå på alla energipåslag på en gång. Håller med väninnan, kör på och släng vågen! Ta fram måttbandet istället.

Sara sa...

Antagligen är det väl så, men det känns likafullt sådär halvkul just nu. Men skam den som ger sig, jag lever på hoppet en liten stund till.