Seglardag

Ikväll är jag helt slut verkligen, och det trots att jag egentligen inte gjort något särskilt idag. Vaknade strax efter nio (jag har börjat vända dygnet på riktigt semester-manér) av en ivrig låtsasmake som var full i färd med att ordna fikakorg för en seglingsdag. Han lovade perfekt väder och inte för mycket vind, Sara-seglingsväder alltså. Så vi gav oss iväg norrut med sikte att komma lite längre än vad vi brukar fara när vi är ute. Det blåste inte jättemycket men vi tog oss fram i 2-4 knop i vart fall. Mysigt. Oros-Sara oroade sig dock lite för de allt mörkare molnen som började synas över land norrut. "Ingen fara, sluta oroa dig nu", sas det ett par gånger tills det plötsligt brakade till i ett ordentligt åskmuller. "Ok, vi vänder", sa M snabbt och jag kontrade med ett "Jaha, nu kommer vi dö av åska också!".

Den tålmodiga fin-mannen. Med jacka utanpå flytvästen
sista biten då kallvindarna drog i lite

Det blev inte riktigt så förstås, ovädret var över land och gick norrut så det blev alltmer avlägset medan vi for tillbaka söderut. Vi kom inte riktigt så långt som vi tänkt men vi iallafall överens om att det var smart att vända när vi gjorde.

Fördelen med väderskiftet var att vinden började ta i och vi fick mer fart. Och mer vatten på oss... Men det var en mysig tur allt som allt. Vi fikade bullar och kaffe/te och lyssnade på P1 sommar på radion tills dess att det blev för mycket störningar för att höra. En riktig sommaraktivitet!

Och nu är jag alldeles lam i kroppen, utan att egentligen ha gjort något som sagt. Spänt mig en aning, möjligen, och andats in en massa extra havsluft. Då kanske jag behagar somna i vettig tid ikväll då...

Guldig kvällsfika

Vår sista kväll som hamn- och campingvärdar hjälpte vi ett gästande par som fått lite bekymmer med båten. De saknade nån mutter och vad det nu var så vi tog en kvällspromenad och lämnade lite saker åt dem i båten då de inte var där när vi gick förbi. Ikväll då vi kom hem stod en papperspåse med en fin tacknotering på, innehållande dessa guldklimpar:

Pga vädret så fick de stanna nån dag extra och hade då passat på och plocka svamp och lämnade en påse till oss, hur gulligt var inte det? Det blev en god men oväntad kvällsfika det! Jag hoppas det går bra för dem på sin fortsatta färd med nyinköpt segelbåt som skulle från Luleå till Stockholm.

Fotont

Jag har lyckats vricka till foten. Vaknade imorse med väldigt öm fot och det har inte blivit bättre under dagen. Annars har jag ofta stela och lite skumma fötter just på mornarna (jag försöker att inte noja över det men...) men det här är visst nåt annat. Har nåt minne av att jag trampade ner foten i ett hål i gräsmattan på campingen i regnet igår, det var väl det. Tant Sara.

En byainsats

Så har vi gjort vår sista arbetskväll i byn. I år är det byaföreningen som helt tar hand om turismen i byn och det är det vi gjort en insats för de senaste fyra kvällarna. I byn finns en quickstop för husbilar (övernattningsplats med el), en gästhamn och ett servicehus med tvättstuga, dusch och kök för gästerna. Servicestugan har sett efter och så har vi haft den äran, vill jag rent av säga, att gå runt efter kl 19.30 om kvällarna för att ta upp betalning av gästerna. De som redan hunnit åka har lämnat pengar i det låsta skåpet (och människor är väldigt ärliga, det är helt klart erfarenheten) men övriga har fått sig ett besök av oss. Trots att vi haft lite otur och fått regniga eller halvbistra kvällar, så har vi fått oss pratstunder med alla möjliga människor från när och fjärran. Många har varit här flera gånger tidigare och har byn kär, vilket förstås också är väldigt kul att höra. Man blir liksom lite stolt.

Just utanför byn finns en liten enkel camping, mittemot havsbadet omgärdad av skogen. Också där har vi tagit upp betalning och städat utedasset. Inte lika välbesökt men det tycks ha varit någon där varje kväll hela sommaren i stort sett. Igår stod där tio tält från Frankrike, plus ett par husvagnar och ikväll ett litet gäng husbilar som trots regnet såg ut att ha det mysigt under sina uppspända utetak. Nästan så att jag blev lite campingsugen faktiskt.

När vi lämnade vidare utrustningen till ordföranden i byn så sa hen att vår upplevelse tycktes vara delad av alla andra som gjort samma insats i sommar. Alla har tyckt det varit roligt och trevligt! Det bådar gott för kommande år och lär göra gott för den redan fina byastämningen. Som så ofta vinner livet på landet ganska mycket. Jag skulle sakna det så.

Körkortsbilder som historiskt dokument...

Dag, nånting, på semestern och solen tittade åter förbi efter ett par dagar av hällregn. Jag spenderade större delen av dagen med Lil'sis på stan vilket var väldigt trevligt. Lite egentid med världens bästa syrra är inte så dumt. Vi lunchade, gick på stan, fikade och fixade till mitt körkort som behövde förnyas. På tisdag är det alltså 10 år sedan jag klarade uppkörningen. Häftigt, känns faktiskt lite som igår. Att gå från att vara skräckslagen för bilåkning till att själv ha kotrollen och körkortet i fickan var en häftig känsla. Så idag har jag förnyat och fått byta min "unga Sara-bild" till en bild där jag ser ut som en galen, utarbetad medelålders kvinna med fläcktyfus. Heja de svartvita bilderna på förarkontoren... Jag kanske får övergå till att använda jobbet id-kort istället och bara visa upp körkortet för de få utvalda (nja) poliser som behagar stanna mig.

Jag kom för övrigt hem med ett par blåjeans idag! Också en bedrift efter raden av svarta Dr Denim-jeans (som inte håller så väldigt många månader men är billiga men som alltså inte är särskilt billiga på sikt). Vi får väl se hur det känns. Den här kroppen och jag är mindre överens än någonsin så en svart sopsäck är det som på riktigt känts mest lockande det senaste halvåret åtminstone.

Inte riktigt halva semestern har gått och samtidigt som det känns som att jag haft världens längsta långhelg så drömmer jag fortfarande stressdrömmar om jobbet. Så det kanske inte är så dumt att det är 2,5 vecka kvar att avvänja sig på.

Semester!

Jag har snart haft semester en hel vecka och än känns det bara som en väldigt lång helg. Efter det brukar det övergå i nån slags känsla av att jag inte har ett jobb längre. Udda kanske. Jag var faktiskt förbi jobbet igår, lämnade iväg jobbmobilen för att slippa ha den gloendes på mig hemma. Det verkade vara rätt lugnt med undantag för nån mindre incident som dock löstes. Och jag tror med mig att jag lämnade efter mig ett hyfsat välorganiserat område där det mesta var tänkt på och många saker uppbackade utifallatt. Kontrollfreaket skulle inte kunna gå på semester alls annars.

Frihet

Så vad har jag haft för mig såhär långt då? Inte så mycket faktiskt. Och inte alls något av det jag trodde att jag skulle ha för mig. Jag och låtsasmaken har seglat ett par dagar, väldigt mysigt faktiskt. Jag är fortfarande inte helt och hållet avslappnad, ibland lurar ångesten sådär just bakom hörnet, men jag har hittills i år lyckats hantera det bra och faktiskt kunnat njuta av friheten, tystnaden och lyxen att få vara på havet under de förutsättningarna. 

Med min kloka psykologs ord i huvudet så kommer jag att avstå från segling de dagarna jag tror att det kan bli för mycket vind. Jag gillar inte det, jag blir orolig och då är det inte mysigt. Så då ska jag bestämma att jag inte ska följa med ut. För att jag vet att jag inte vill. Många nyckelord där, kanske inte helt tydliga, men det kanske kommer.

Vi hade vänner till (framför allt iaf) M här i tisdags. Vi grillade, gick en promenad och spelade brädspel i köket när det var halvkyliga vindar ute. Sen åkte vi in till stan och såg smygpremiären av Ant-Man (2015) på nattbio en minut i tolv. Kanske inte superklokt då vi varit uppe tidigt och båda blev rätt trötta under filmen. Men den var kul och bra. Måste nog nästan se om den sen bara...

Så ja, lite semesterfeeling i vart fall. To be continued...

Filosofen

Och där passerades nog ett rekordlångt gap av tystnad på bloggen. Helt motvilligt faktiskt. Jag vill skriva, har huvudet fullt av saker att skriva, men inget vill. Saknar tiden då det bara flöt på, då jag inte censurerade mig själv så väldigt. Fler och fler saker stannar i mitt huvud nuförtiden.

Jag vet att bloggen inte kommer bli den åtminstone halvöppna bok den en gång var, det får jag nog hitta nya marker för, men jag vill inte riktigt ge upp den än. Så stay with me, en liten stund till, okej?