Recap

Så swoshade tiden iväg igen. Vad har hänt sedan sist? Vi firade bästa Anna som fyllde jämt med en väldigt trevlig kväll i Hörnefors hos Ulrika och Urban och deras übersöta barn. Hon blev kanske inte så överraskad, men det blev ändå väldigt bra, om jag får säga det själv. God mat, god (men inte så vacker - jag blir aldrig nöjd med mina bakverk) schnauzer-tårta, såklart, och så lite sällskapsspel och ännu mer godsaker. Så himla kul, som så mycket annat gör vi det där för sällan. Men nu när Ulrika är hemma med nytillskottet i familjen så blir det svårare att ses på våra annars rätt vanliga "efter-jobbet-middagar" på stan, så de får väl bytas ut mot knytisluncher på helger hemma hos henne istället. Låter inte så dumt det heller.

Och så har jag varit i Stockholm en sväng på en jobbresa. Jag var lite nervös för den faktiskt, speciellt då jag inte riktigt kände någon av de som åkte från kommunen. Eller ja, jag kände ju ett par personer men inte sådär värst nära så att det kändes tryggt och enkelt. Från mitt område var det jag och min chef, som jag inte heller riktigt känner särskilt bra än. Men det gick väldigt bra, var superintressant och lärorikt på flera sätt faktiskt. Det kändes lyxigt att få resa sådär och jag kom hem med nya jobbrelationer och flera halvplanerade samarbeten framöver.  Sen att den där mässvärlden är lite eljest är väl en annan sak, men det var kul att vara med! 

Men aldrig tyst... Som introvert är det en utmaning att nästan oavbrutet vara i sorlande miljöer där din uppmärksamhet krävs återkommande. Det funkade förvisso bara bra men jösses vad trött jag var i huvudet sen. Jag passade på att plocka ut lite av min flex dagen efter (delvis också för att jag pga tågstrul var hemma först vid 1.30 på natten) och spenderade den i mitt alldeles egna sällskap hela dagen. Behövligt. Och så fick jag tid till att fundera över dagarna som varit, gå igenom anteckningar osv.

Annars är det mesta som vanligt. Vi fryser rumporna av oss här i norr med temperaturer som i stort sett konstant legat mellan 15-24 minusgrader, dygnet runt. Vårt stackars hus kämpar i motvind för att hålla värmen och ljumma duschar är standard nu. De går fort vill jag lova.

40 is...

Nej, jag gick inte under av att fylla 40, jag lovar. Bloggen gick tillfälligt under av lite oklar anledning, men faktum är att jag skrivit ett dussintals inlägg sedan sist. Jag har bara inte fått dem på pränt. Den som lyckas ta fram en diktafon som kan läsa av dikteringar du tänker - den borde få ett alldeles särskilt pris. Hur fantastiskt vore inte det?

Födelsedagen var fantastisk! Eller ja, vi firade två dagar i förväg, vilket jag alltså inte visste om. Jag trodde det skulle hända nåt på lördagen, men inte vad. Så när Lil'sis dök upp på fredagens morgon och tvingade mig lämna min just påbörjade storstädning och istället följa med till stan, så blev jag inte så lite nervös. Vi simmade, softade i bubbelpoolen, åt frukost på stan och så fick jag välja ut smycken som tidig present i en guldsmedsbutik. Sen en del märkligt omvägsfarande med bilen tills vi till sist kom tillbaka hem. Där hade det dukats upp och pyntats i ett stort partytält och M och Joel kämpade i hettan med ett enormt matlagningsprojekt. Jag blev tårögd då min ena lillebror med familj plötsligt dök upp, de hade kommit från Borås för min skull. Min storebror hade också varit planerad att komma men då hans dotter gått över tiden så vågade han inte åka då han inte ville missa sitt första barnbarns entré (förståeligt, men hon visade sig vänta ett bra tag till sen).

Finaste vännerna kom (en viktig saknades men då han flyttat långt bort så var det logiskt), svärföräldrarna kom och vi hade alla en fantastisk kväll i vår trädgård. Precis vad jag önskat mig! Jag har nog aldrig känt mig så bortskämd.

Motvilligt jubileum

Utöver det så måste jag lägga lite tid på städning. Det vankas ju läskig födelsedag till helgen och M och Lil'sis har nåt planerat som jag hemskt nog inte har en aning om. Försökte fråga M igår om det krävs storstädning av huset inför helgen och han svarade bara "Det är väl aldrig en dålig sak oavsett, om vi har tid?" Inte mycket till hjälp alltså.

Jag är inget bra på överraskningar och försöker att inte tänka på det så mycket. Men städa kommer jag nog försöka hinna göra oavsett. Dels för att det behövs (big time) och dels för att det då kommer att kännas som att jag förberett mig inför helgen på något sätt iallafall.

Jag trodde faktiskt inte att de skulle ordna något, det är ju annars jag som är fixaren i familjen. Men då Lil'sis reagerade väldigt mycket och irriterat då jag berättade för nån vecka sen att mamma skulle komma upp till min födelsedag så då förstod jag att det var nåt. "Men det funkar ju inte, nej det går inte!!", och sen fick jag ett meddelande från mamma att hon bokat om till en vecka senare "så det inte blir så stressigt för dig din första semestervecka"... Hur det än är så hoppas jag på nåt trevligt och ofarligt, det är väl mina enda förhoppningar.

1 år!

Tänk att det gått ett helt år sedan vi fick våra tre senaste familjemedlemmar! Våra busiga, påhittiga, bångstyriga små knastroll som inte längre kan omtalas som "kattungarna", de är väl snarare nån form av äldre tonåringar. Fortfarande full fart eller djup sömn, inte många mellanlägen.

Fatta att de varit sådär små? Helt otroligt. Jag såg det inte då förstås, men nu när jag ser de här gamla bilderna så tycker jag mig ana deras små personligheter som successivt växt fram. Våra små troll. Vår äventyrslystna och galet orädda Nemi-tjej, tuffa Noel som hänger på syrran och som vet hur man tar plats och så den fundersamma, lite oroligt lagda amma-pojken Charlie, som vi precis fått att börja följa med de andra, om än försiktigt. Den bästa trion. Även om de är oändligt många hemma nu så är jag glad att jag inte sålde bort pojkarna. Hur hade det gått?

Jag vet inte vad Mamma Alice egentligen tycker om att hennes ungar fortfarande bor hemma, kanske är det därför hon är så avståndstagande mot mig. Eller det tror jag väl inte egentligen, jag vet bara inte vad det är. Hon var så tillgiven och mysig då hon var dräktig men nu är hon alltid som på sin vakt och går ofta undan då jag kommer. Ibland får jag ta upp henne och mysa och ibland kommer hon till soffan och vill kela, men oftare det motsatta. Med M går det mycket bättre, av någon anledning. Han som knappt varit här. Orättvist. Men jag jobbar på det.

Hon verkar då inte vantrivas i alla fall. Hon kommer ju in om kvällarna, vet att hon bor här och har sina rutiner även om hon inte är den mest tillgivna eller tillitsfulla. Hon får den bästa maten, har alltid tak över huvudet och kärlek då hon vill. Det andra får vi väl jobba lite extra på bara.

Inget körförbud än så länge

 Åh, och jag fick två brev från sjukhuset idag. Ett som sa att jag inte har cellförändringar eller HPV och en kallelse till läskig skiktröntgen av bröstkorg och buk nästa vecka. Läskigt på riktigt, hur ska jag fixa det?

Tillsammans med beskedet om att jag inte har bröstcancer och att alla blod- och urinprov jag lämnat visat "perfekta" resultat så känns den där hälsoångesten jag drabbades otäckt hårt av nu i vinter lite mer avlägsen igen. Oerhört skönt, det går nästan inte att beskriva hur det var. Men som sagt; en stor sak kvar. Och sen kanske tillbaka till HC för sköldkörtelprov, vi får väl se.

Sen är det väl nån 40-årskontroll ett år som detta, om jag inte minns fel? Kommer att vara välbesiktigad innan dagen kommer på riktigt.

Still alive!

En månads bloggtystnad var absolut inte planen, jag lovar. Sommaren blev bara så hektiskt. Eller hektisk, den blev ganska händelserik, kanske jag ska säga. För det har inte varit stressigt, men jag har haft saker på agendan i stort sett hela tiden sedan jag gick på semester den 19 juli.

Jag hade ju en plan att skriva om vår fantastiska europaresa som vi for på direkt då vi gått på semester. Först tänkte jag skriva lite under resan, det gick sådär. Sen gjorde jag faktiskt en ansats då vi kom hem och gjorde lite printscreens, sparade ner bilder osv. Men så gick tiden. Hur sent kan man blogga om en semesterresa?

Jag fyllde år och firade väldigt nedtonat men hade förstås tänkt skriva något om det. Tiden gick igen.

Jag hade också tänkt blogga om vår lilla roadtrip till Östergötland som vi gjorde helgen efter födelsedagen. Ehum, jo det gick ju bra. Tiden gick osv.

Och allt det andra; segling, trädgårdsfixandet (för lite dock), framstegen med renoveringen av gästhuset, tapetdilemman vi har i samma hus, kattungarnas framsteg som husets nya vandalgäng, Rosas öga som inte vill bli riktigt riktigt friskt, funderingarna kring jobbet, det återkommande dåliga sommarvädret (har vi kanske pratat färdigt om ändå, eller?). Tiden gick.

Lite ska jag kanske försöka "recappa" inom kort. Jag måste ju göra nån roligare sammanfattning än det här. Lägga upp lite bilder etc.

Återkommer med andra ord.

Grattis Smilla!

Lite i bakvattnet av allt drama som sker i huset just nu med ögonskadad katt, tre kattungar som löper amok och använder mig som en levande klätterställning så fort chansen finns samt en kattmamma som lyckades rymma ut en timme idag innan hon till sist kom in (förhoppningsvis inte dräktig igen...), så har vi min lilla sköning Smilla. 

Smilla fyllde 17 år igår men tog det hela med ro. När Rosa var tillbaka från veterinären låg hon bredvid henne hela kvällen, utsträckt som om det inte fanns minsta bekymmer i världen. Sådär som bara hon kan. Säkert väldigt lugnande för den skraja kompisen med skadat öga.

Min finaste lilla Smilla, min längst varande livskamrat. Som jag inte kan förstå hur jag ska klara mig utan en dag. Det kan jag inte med någon av svansarna förstås, speciellt inte de långvariga, men Smilla har kanske samma lite lite speciella plats i mitt hjärta som Rosa har i sin husses. Utan att egentligen rangordna någon.

Smilla är den stabila nu när de andra svajar runt lite. Som på lite håll tittar nyfiket på när kattungarna lever om i köket. Som låter Alice vara i hela huset utan att protestera särskilt, bara iaktta. Som tar sin plats bredvid mig i sängen för given varje kväll med rätta, hur det än är i övrigt, men som ändå lät Rosa få ligga närmast igår när hon inte mådde bra. Smilla som antagligen inte hör så bra längre men som ändå mest är orienterad kring lukter och som alltid vill lukta en i ansiktet när man kommer hem, innan man får röra henne. Som drömmer vilda (mar-?) drömmar nästan dagligen och vaknar med ett yrvaket tokjamande, som älskar att hålla tass och som spinner som om det inte fanns någon morgondag när det finns tid för kel. Älskade Smilla Smillsson. Kapten Smilla.

Födelsedagshelg

I helgen, igår närmare bestämt, var det min fina bästmans födelsedag. Han är inte så mycket för att fira men jag gillar att fira så han hade inte så mycket val annat än att komma hem och vara med på lite enkelt fikafirande. Jag höll inbjudningslistan kort; bara svärföräldrarna och Lil'sis med Joel var tilltänkta. Jag hade kunnat bjuda in lite vänner med, men det kändes av någon anledning lite omständigt.

Obligatoriska födelsedagsfrukostbrickan :)

Jag älskar att baka, men jag är egentligen inte höjdare på det. Och jag skulle nog behöva öva lite på nya grejer, men när ska jag hinna eller ha anledning att göra det? Jag vill ju inte ha en massa fikabröd hemma heller...

Kort sagt; min del av fikat blev ingen höjdare. Bla blev den tänkta marängtoppen på tårtan inte alls (men tre försök hamnade i soporna), men de väluppfostrade gästerna uttryckte nöjdhet ändå. Joel räddade fikat lite genom sin raw-kladdkaka på dadlar, frön och nötter toppad med ganasche och färska blåbär. Den var fantastiskt god och gick hem hos alla.

Kvällen spenderades på bio. Vi såg Wonder Woman (2017), en kanske inte fantastisk film men absolut riktigt bra. Några lite småfåniga partier, men det hör till i superhjältefilmer. M sa i efterhand att han tyckte lite synd om henne som var tvungen att springa runt och rädda världen i högklackat, och jag kunde väl bara hålla med. Men välspelad, snygg och spännande.

Och idag åt vi lunch med svärföräldrarna och sen for vi och handlade lite nya kläder till M för presentkortet han fick av mig i present. Det blev bra; ett par nya skjortor och en t-shirt. Han har ju samma "bekymmer" som jag nu när han tappat i vikt, att kläderna inte riktigt passar. Jag köpte också en jättesöt klänning på Indiska som jag inte riktigt kunde knäppa helt. En klänning att komma i, med andra ord. Kanske dumt, men jag valde att göra så istället för att gå upp en storlek då den kändes som att den kan komma bli stor ganska snart.

Så allt som allt tror jag det blev bra. Jag fick ett "Hemma nu, tack för en fin födelsedag!"-meddelande ikväll efter att han farit hem med tåget igen. Lågmäld helg, om än fullplanerad med lite för lite vila, men bra.

Födelsedag

Jag har ju faktiskt fyllt år mitt under semestern. Inte så där väldigt mycket fuzz blev det i år men så var det väl inte heller någon särskild födelsedag. Mest av allt en påminnelse om att det där stora läskiga talet närmar sig ganska fort. 

Kanske är det just dessa mellanår man ska passa på att fira ordentligt egentligen, så att det liksom inte känns sådär läskigt. Eller ja, jag vet inte.

Firade lite gjorde jag i vart fall. På själva dagen blev jag och bästmannen utbjudna på middag på indiska Gandhi i stan av svärföräldrarna. Det var mycket gott och väldigt trevligt. En fin chiliplanta fick jag också som har många små och snart röda frukter som jag ska prova inom kort. I söndags hade jag lite fika för ett par kompisar samt för familjen inklusive ett par syskon (!) och deras respektive. Min lillebror med sambo och 1,5-åriga son kom nämligen på besök i lördags, en present bara det! De kommer att stanna större delen av veckan som det ser ut och det är väldigt roligt.

Några av "verken" jag bjöd på

Jag har bakat en hel del inför födelsedag och syskonfrämmande. Kanske inte riktigt 7 sorters kakor men väl 5 blev det nog i slutändan, plus tårta. Tårtan blev ganska lyckad även om det är lite svårt att tycka att något jag bakar blir särskilt fantastiskt efter att ha sett lite för mycket på The Great British Bake Off... Inget ser ju ut som det de gör. Men det smakade i vart fall riktigt bra, det vill jag nog påstå.

Ett år kvar till nästa gång med andra ord. Ett år närmare...

Kattaälsklingen!

Sexton år minsann, min lilla knasgurka. Det är faktiskt inte så illa pinkat för en ganska egensinnig och äventyrlig katt som har en hel del scares med sig i bagaget. Eller vad sägs om att hoppa från fjärde våningen (hon smet ut på fönsterbläcket från kattvakten och trillade/hoppade ner och landade i en buske, i stort sett oskadd men chockad) som yngling, vara nyfiken och bli instängd i grannens förråd/bastu i 1,5 dygn, bli skrämd av ett djur (?) och sitta i ett träd i skogen i ett drygt dygn osv.  Plus alla de kökssåp hon av misstag stängts in i då hon varit nyfiken och smitit in. Alltid nyfiken på allt nytt och alltid väldigt talför med en stark egen vilja.

I september har vi hållit ihop i sexton år och det har varit sexton bästa år det. Jag har läst att rekordet i ålder för en katt ligger kring 33 ungefär så jag tycker inte att jag kräver för mycket då jag önskar mig sexton pigga år till! Nåt annat är faktiskt väldigt svårt att tänka sig. Hon förgyller min tid varje dag hon finns.

Ett av favorit-sovstilarna

Gratulerar på födelsedagen älskade Smilla!

15 år!

Idag fyller världens finaste Rosa Luxemburg-katt 15 år! Vi har hittills firat på sedvanligt vis (åtminstone är det det enligt katten Smilla) med kokt fisk på "födelsedags afton" samt kokt fisk på själva födelsedagen. Ska det vankas fisk även på "annandag födelsedag" måste jag se till att ta upp mer från frysen. Jag vet inte om man alltid ska lita på den där katten Smilla. Med tanke på att hennes jubileumsdag äger rum om bara några veckor kan det vara så att hon har nåt lurt i sikte...

Födelsedagsdamen tar åtminstone uppståndelsen med ro, lite som på "arkivbilden" ovanför. Hon ligger ute på den inglasade altanen där hon har koll på såväl grannens barn som ev revirinkräktande kattbesökare, dessutom är det lite svalare där än inne i huset. Hon var med mig och rensade (nåja) rabarberlandet förut och vi har suttit på trappen en stund och filosoferat om myggen och bråkskatorna. Jag tror och hoppas att hon lever nöjt och att hon får fortsätta göra så väldigt länge än. Vår bestämda "lilla" dam som alltid har en klar åsikt om "do's and don'ts". Bäst i världen, förstås. Så mycket kärlek!

Födelsedagshelg

Igår var vi iväg och firade bästa M:s födelsedag. Han fyllde år i fredags och då blev det just inte mycket firande. Han kom hem på kvällen och fick ett litet paket, sen somnade vi båda framför tv:n ganska tidigt. Klassisk fredagskväll med andra ord.

Men igår hade jag bokat bord på Skeppsviks Herrgård för oss, M:s föräldrar, syrran och Robin samt M:s systerson Alex. Det är en fantastisk fin plats vid havet där såväl ryktet som maten bara blivit bättre med åren.

M och fina syrran

Jag hade förbokat vegetariskt alternativ till mig och M och det visade sig vara en riktigt vinst. Vi fick varsina två förrättstallrikar med en massa godsaker på, det ena bättre än det andra. Följt av det fick vi ett antal mindre varmrätter dessutom så vi blev mer än nöjda. Vi erbjöds att även ta från det övriga i buffén som annars stod till bjuds för övriga men det fanns dessvärre ingen plats kvar i magen, jag blev hur mätt och belåten som helst! Jag kan varmt rekommendera att fara dit, inte minst alltså om du är vegetarian (men förboka i så fall).

Vegetarisk förrätt

Resten av helgen spenderades bl.a med att handla kläder till M för presentkortet han fick av mig i födelsedagspresent. Tre par jeans lyckades han få med sig från NollNitti vilket jag måste tycka var lyckosamt. Och välbehövligt. Vi var också och fikade på Tullgården här i byn som just nyöppnat för säsongen med ny arrendator. Det känns som ett lovande koncept som Maria som tagit över har tänkt sig och jag hoppas att det blir lyckosamt.

Underbart är kort

Det har varit en hektisk men bra helg måste jag säga. M var hemma, som sagt, men vi har haft ganska fullt upp med inbokade besök borta. Jag hann äta mat på en kort AW i fredags innan jag hämtade upp honom på tåget och sen for vi hem och somnade rätt snart framför nåt på tv:n. 

På lördagen gjorde vi lite långfrukost och hann umgås lite tillsammans själva innan vi skulle iväg och köpa 1-årspresent i stan. Världens sötaste Greta fyllde år för första gången och det var en glad och stencool tjej som tog emot en väldig massa paket och besökare på eftermiddagen. Vi kom lite senare än övriga (lite rookies på 1-årspresenter just) och satt därför kvar ett tag då övriga gått hem och det var väldigt trevligt. Lite lugnare och lättare att få en stund med födelsedagsbarnet (som precis som de flesta ungar fascinerades av M mer än av mig) och hennes föräldrar. Vi satt så länge att vi blev snudd på sena till kvällens esc-festligheter också.

Idag har vi varit hos svärföräldrarna och ätit lunch. Och sen tog helgen liksom slut. Jag lämnade av M vid tåget strax efter klockan 15 och sen kändes det lite tomt och som att helgen bara flugit fram. Trevligt men kortvarigt, med andra ord.

Och imorgon är det vardag och jobb igen. Bara sådär. Fort var det gjort!

Många paket blir det

Idag har jag trängts på stan för att handla lite julklappar. Och födelsedagspresenter, det är ett helt litet gäng som envisas med att ha blivit födda den här tiden på året. Imorgon fyller tex världens bästa syster 23 år och det vankas kalas. Ikväll har hon fest för vännerna (bara att inse att jag inte tillhör den kooliga festkretsen längre) och imorgon för "familjen" som hon kallar den omaka samling människor hon omgetts sig med i 10+ år. Alla kommer förvisso inte, det är ju gärna så i juletider, men jag hoppas hon ska få ett trevligt kalas ändå.

Så födelsedagspresenterna är klara, jag har handlar både för mig/M och för ena brorsan med familj. Så hon lär inte bli utan, jag kan ha snudd på skämt bort henne lite i år igen. Inte egentligen men kanske lite iallafall.

Min lilla hjälpreda, Smilla gjorde sitt bästa (?) för
att bistå inslagningen.

Så ikväll har jag slagit in födelsedagspresenter och julklappar och kan nu konstatera att sent omsider så är allt som ska skickas till syskonbarnen klart. Så det ska jag förhoppningsvis få med mig in till stan imorgon för att skicka. De börjar bli så många nu (och även där ett par födelsedagar att räkna in sista veckorna) att jag blir snudd på ruinerad. Och två av dem är i praktiken vuxna nu men jag kunde inte räkna bort dem i år heller, visade det sig. Å andra sidan är presenter och julklappar egentligen det enda jag har då de bor så långt borta och vi inte har någon särskild kontakt att prata om. Det är synd, men svårt på avstånd. Speciellt kanske då vi syskon inte heller alltid lyckas hålla ihop. Så det är värt att visa att jag finns för dem, om inte annat.

Några klappar återstår men det får bli när lönen kommer på onsdag. I sista minuten som alltid...

Födelsedag

Så var det födelsedag igår igen. Ett år äldre. Känns helt okej på ett sätt, lite stressande på ett annat. De stora siffrorna närmar sig. Jag hade en fin och lugn födelsedag. Spenderade den med M. Fick frukost på sängen och sen tog vi bilen och for iväg. Vi gillar vad vi kallar "roadtrips" så det fick bli en liten sådan. Jag har en förkärlek för forsar av någon anledning, jag lockas av kraften som både skrämmer och imponerar på samma gång, så vi for till Vindeln och Konst i kvarn, en utställningslokal i en gammal mjölkvar just utanför Vindeln. Vi har varit vid forsen tidigare men inte inne i kvarnen. Forsen dånade nästan öronbedövat och jag försökte ta bilder men ingen kunde riktigt göra kraften rättvisa.

Vad jag förstår är det kraftiga forsar i Mårdesele, en bit därifrån, men det hade jag inte riktigt koll på så det blev bara Vindeln just då. Men det var trevligt. Vi såg på lite konst och kollade in fiket, som inte hade så mycket för två senlunchhungriga vegetarianer så vi for in till själva Vindeln istället. Imponerande många pizzerior fanns där, inte så mycket annat vad vi kunde se. Så det fick bli det.

På vägen hem passerade vi godihuset, köpte alldeles för mycket godis och for sedan hem och spelade steamspel och såg på film hela kvällen. En riktig mysdag. Fullt nöjd alltså. Ja förutom det där med den accelerande ålderssiffran då kanske...

Semesterns höjdarkväll?

Gårdagens grillkpartaj med bästa vännerna var en riktigt trevlig och kul grej. Nio trevliga människor i vår trädgård under ett för kvällen pimpat partytält som annars tjänstgjort som målarskydd.

Mitt i röran; men visst blev det fint med lamporna och vimplarna?

Det blev riktigt bra och även om det var den första kvällen på semestern som faktiskt blev lite kylig så gick det bra att sitta ute till sent och pladdra om allt möjligt (och omöjligt). Jag var då väldigt nöjd när det blev dags för mig och M att krypa ner under täcket i huset, tre andra att bege sig hem mot stan, två att krypa in i ett tält i trädgården och två andra att bädda ner sig i sin medhavda husvagn. Så nära lägerfeeling man kan komma. Och det var lika trevligt att vakna upp och ha halva gänget kvar att rå om och/eller umgås med. Vi kanske rent av skulle ha pyjamaspartyn oftare :)

Ett år närmare...

Det känns faktiskt som att det var alldeles nyss jag fyllde år och hade huset fullt med goda vänner och familjemedlemmar men idag var det dags igen. Ja inte för huset fullt, men för födelsedag.

Och det har varit en trevlig och mysig dag. Den startade, som den brukar, med frukost på sängen av finaste låtsasmaken. Kattorna hade visst alla annat för sig. Vi låg kvar och myste och halvslumrade framför tv:n en stund till innan vi steg upp och for till stan. M skulle in och jobba några timmar och jag tänkte passa på att terrorisera min Lil'sis en stund. Så hon och jag for till en trädgårdshandel utanför stan som hade rea på perenner, vilket jag tänkte fylla på med. Så lite växtshopping och fika i det fina vädret.

Åter i stan hämtade vi upp M och blev bjudna på födelsedagsmiddag á la Indien vilket som vanligt var till mer än belåtenhet. Väldigt gott och magen blev mer än mätt. 

Ikväll har jag fått blommor av lillebror och en väldigt fin och alldeles för dyr present av bästaste låtsasmaken. Jag hade på riktigt varit nöjd med ingenting, så jag är absolut nöjd och glad med både dag och uppvaktning. Många hälsningar och telefonsamtal har det också blivit, jag känner mig väldigt ihågkommen och uppskattad!

En överraskningsfest

Efter ca en månads planerande och hemlighetsmakande var det igår dags för Låtsasmakens överraskningsfest. Jag hade bjudit in ett gäng av hans och våra kompisar till en middag på restaurang i stan och jag lyckades faktiskt in i det sista att göra så att det faktiskt blev en överraskning. Vi for till stan för att träffa syrran och hennes kille på middag för att prata om husväkteri och för att Lil'sis inte hade fått chans att fira hans födelsedag. Istället satt där ett tiotal vänner (inklusive Lil'sis förstås) och väntade och det hade han tydligen inte alls väntat sig. Tom långväga vänner från Stockholm hade anslutit, väldigt lyckat och väldigt kul med god mat och fantastisk tårta!

Det här gänget blev vi. Riktigt såhär bra blev inte fotot när jag försökte ta men när servitrisen så snällt skulle hjälpa till satt alla plötsligt som tända ljus... Min nykamera gick lite laget runt under kvällen, vilket var kul och här är en del av höjdpunkterna som jag laddat ur den idag:

 

Japp, fullt av crazy people var det. Vissa fanns på fler bilder än andra och vissa gick lite innan kameragrejen tog fart, men det var gott om skojiga (och till viss del suddiga) bilder att gå igenom idag kan jag lova. Kul grej!

Framför allt verkade födelsedagsbarnet, den fina mannen i mitt liv på bild här ovan, väldigt nöjd över kvällen. Smått på lyset på vägen hem sa han att det var den bästa present han fått, och det var absolut nog för mig. Det var som lite poängen. My work here is done, på nåt vis. Eller nä, inte direkt. Imorgon startar ju ett nytt äventyr.

Födelsedag nummer fyrtio

Nämnda bästa man fyllde ju år i veckan också. Det blev en något torftig födelsedag med vardagsbetonad snabblagad hemmamiddag, fryst tårta och trängsel i soffan där vi somnade framför tv:n i skedläge alldeles trötta av våra resp dagar. Mysigt förstås men kanske inte så födelsedagigt. Bra då att mer väntar. 

Och ja, ett paket fick han. Plus de fina han fick för ett par helger sedan när familjen firade honom. Utdragen födelsedag, det är kanske just så det ska vara. Jag undrar för övrigt om det inte är roligare att vara den som ordnar än den som faktiskt fyller år. Jag har då roligt i mitt planerande, även om det varit lite stressigt nu på slutet.

Förfirande

Idag var annars en riktigt fin försommardag. Även gårdagskvällen var fin med sol och ljumma vindar inpå kvällskvisten. Idag har det dock blåst kuling, allra minst. Men solen har lyst och det har varit ganska varmt. Passande då att vi var ute hos M:s föräldrar i skärgården och firade hans kommande födelsedag lite tidigt. Hans äldre syster som bor söderut var på snabbvisit så då passade det ju bra när alla tre syskonen kunde vara på plats samtidigt. Det var trevligt och uppsluppet och M verkade nöjd så det var en lyckad dag! Först när vi kom hem föll det några regndroppar men då gjorde det ju just ingenting.