Tröttnöt

Idag var första dagen på den här sidan av semestern som jag åkte hem med tårar brännande innanför ögonlocken, i en blandning av irritation och trötthet (det förstnämnda till 70% orsakat/förstärkt av det sistnämnda). Den 'tuffa perioden' har hållit igång ett tag och så fort vi tänker att vi närmar oss backkrönet så är det som att det bara förskjuts. Kvar i projektgruppen i själva verksamheten är jag och en kollega, utan vilken jag på riktigt hade gett upp för länge sedan. Vi har verkligen jobbat ihop oss och jag uppskattar henne väldigt mycket. Vi gör det mesta tillsammans nu, inklusive övertid på helger.

Då det övriga livet inte riktigt tillät så blev det en kväll för övertid igår och jag var inte hemma förrän strax före halv tio på kvällen. Jag har svårt att riktigt komma till ro på kvällen en sån gång. Säkert påverkade det att M åkte till Stockholm på utbildning igår också så jag var ensam och hade ingen att vila mig nära, något jag vant mig vid igen sedan han kom hem på heltid. Så jag somnade sent och vaknade tusen gånger, som det kändes. Nästa gång vi behöver greja på helgen får det bli dagtid, tror jag.

Idag var tanken att jag äntligen skulle hinna ägna tid att få till mina löner i det gamla systemet då det är lönekörning imorgon, men såklart strulade det till sig i det nya så det blev åter akut att lösa saker. Så min plan att minska ner på flexen den här veckan då M är borta (vila, greja i trädgården, städa städa städa och kanske hänga med Lil'sis lite) har lite motverkats redan första dagen då jag suttit med löneadministration nu ikväll.

Men nej jag ska och vill faktiskt inte klaga. Det är fortfarande till absolut största del roligt att vara en så stor del av projektet och jag tror fortfarande väldigt mycket på det, även om det strular mer nu än vad jag trott och hoppats på. Ikväll kommer det här vara jag, alldeles strax om jag får hoppas och gissa:

Hemma!

Äventyrskatten kom hem till sist. Jag hade just kikat i grannens uthus och blivit uppringd av M som undrade om han kommit hem när jag hörde ett litet pip bakom mig. Där var han plötsligt! Med klet i pälsen (koda?) och med ett oerhört trött ansiktsuttryck. Jag gissar att han suttit skrämd i ett träd, stackaren. Han har varit hemskt tillgiven nu ikväll i vart fall. 

Katt-nytt från kollektivet

Först sent igår eftermiddag fick jag samtalet från veterinären som jag väntat på. Sedan besöket har Smilla varit än mindre intresserad av mat och känts trött och hängig så jag var ganska orolig. Tänkte att värdena måste vara åt fanders. Men inte. T4 (sköldkörtelvärdet) hade till och med gått ner lite. Fortfarande aningens förhöjt men inte nog för att förklara något. Detsamma med njurar och lever som hade lite förhöjda värden, vilket är att vänta hos en gammal katt. Så inget där som sa något. Jag fick tips om ett energirikt och skonsamt foder att testa; Royal Canins Intestinal. M for och handlade både torrfoder och blötmat och båda verkade gå hem bra när vi serverade det igår.

Fin-Smilla

Om hon inte blir piggare och slutar tappa vikt så verkar det som att åldern kanske håller på att ta ut sin rätt. Jag vet inte om vi kan göra så mycket mer då. Vilket känns fruktansvärt förstås. Jag vill verkligen inte att hon lämnar in än.

Saknad Noel-nos!

Samtidigt oroar jag mig för katten Noel som inte kommit hem sedan han gick ut igår morse. Katterna är alltid hemma på nätterna och dessutom brukar de alltid komma då de hör vår bil komma hem, även om de då inte alltid vill gå in. Nu var vi senare än vanligt igår eftersom jag var på AW med jobbet, men han borde ha kommit ändå. Alice kom men inte han. Jag var uppe inatt och ropade men han kom inte. Och nu är det lunchtid och fortfarande inget tecken på var han kan vara. Vi har gått runt ute och ropat, kollat träd och frågar grannar. Ena grannen är inte hemma än och det är ofta ditåt de går på dagarna så jag håller en tumme att han råkat bli instängd där nånstans.

Nemi Bus

Med opererade Nemi är det bra. Hon vill gärna gå ut och verkar lite frustrerad över att hon inte får det. Första dagarna stannade båda bröderna inne med henne, märkligt men fint nog. De ville inte gå ut då hon inte fick. Första natten låg de dessutom alldeles intill henne som för att ha koll. Fina syskon det där. Jag vet inte riktigt när jag ska våga släppa ut henne men snart hoppas jag. Bara inte hon också försvinner.

1 år!

Tänk att det gått ett helt år sedan vi fick våra tre senaste familjemedlemmar! Våra busiga, påhittiga, bångstyriga små knastroll som inte längre kan omtalas som "kattungarna", de är väl snarare nån form av äldre tonåringar. Fortfarande full fart eller djup sömn, inte många mellanlägen.

Fatta att de varit sådär små? Helt otroligt. Jag såg det inte då förstås, men nu när jag ser de här gamla bilderna så tycker jag mig ana deras små personligheter som successivt växt fram. Våra små troll. Vår äventyrslystna och galet orädda Nemi-tjej, tuffa Noel som hänger på syrran och som vet hur man tar plats och så den fundersamma, lite oroligt lagda amma-pojken Charlie, som vi precis fått att börja följa med de andra, om än försiktigt. Den bästa trion. Även om de är oändligt många hemma nu så är jag glad att jag inte sålde bort pojkarna. Hur hade det gått?

Jag vet inte vad Mamma Alice egentligen tycker om att hennes ungar fortfarande bor hemma, kanske är det därför hon är så avståndstagande mot mig. Eller det tror jag väl inte egentligen, jag vet bara inte vad det är. Hon var så tillgiven och mysig då hon var dräktig men nu är hon alltid som på sin vakt och går ofta undan då jag kommer. Ibland får jag ta upp henne och mysa och ibland kommer hon till soffan och vill kela, men oftare det motsatta. Med M går det mycket bättre, av någon anledning. Han som knappt varit här. Orättvist. Men jag jobbar på det.

Hon verkar då inte vantrivas i alla fall. Hon kommer ju in om kvällarna, vet att hon bor här och har sina rutiner även om hon inte är den mest tillgivna eller tillitsfulla. Hon får den bästa maten, har alltid tak över huvudet och kärlek då hon vill. Det andra får vi väl jobba lite extra på bara.

Semester

Idag har jag semester, vilket varit oerhört skönt, en chans att få sova ikapp några timmar efter en tung vecka. Jag har kanske jobbat ett par timmar också, men det kändes bara skönt att få avsluta ett par saker som jag inte hann igår. Nu ska jag nog kunna fortsätta vara ledig fram till tisdag nästa vecka. Eller, jag ska förbi hos en brukare/arbetsgrupp som hastigast imorgon på väg ner till Sundsvall också. Jag körde ut påskägg med godis till mina grupper igår kväll men fick lov att spara en till senare. Så den fixar jag imorgon. Det känns som prioriterat att få visa lite uppskattning inför helgen.

Idag har jag varit hos veterinären med kattpojkarna Noel och Charlie och fått dem kastrerade, vaccinerade och chipmärkta. Det var på tiden och känns bra att det är gjort. De var jätteduktiga och det kändes bra att de var tillsammans. Speciellt Charlie är ju så försiktig och orolig av sig så jag tror han hade nytta av att den tuffare brorsan var med hela tiden. De sövdes tillsammans och allt var över på tre kvart ungefär. Sen har de varit lite spaka idag, trötta och som att de funderat lite över vad som skett. Men imorgon kommer nog det mesta vara som vanligt igen. Skönt att kunna vara hemma hos dem. Vi har vilat tillsammans.

Bara Nemi kvar nu att kastrera sen är flocken klar. Lite hemskt att bestämma det över dem å ena sidan, men å andra sidan så finns det alldeles för många katter redan, det behövs inte fler kattungar. Allra minst i det här huset, vi har mer än fullt här...

Tvättbjörnen Noel

För ett tag sen började det dyka upp blöta kattleksaker lite här och var i huset. Och inte bara kattleksaker, strumpor också, stulna från tvättsträcket i badrummet. Jag tog för givet (av erfarenhet av finaste katten Rosa som var snabb att straffa när hon tyckte det inte passade sig) att någon av kattungarna fått ett kissa-inne-beteende och tvättade om strumpor och kastade leksaker. 

Jag luktade på dem men även om jag inte tyckte att de luktade kattkiss så utgick jag från det. Mitt luktsinne är så rackarns dåligt att jag oftast inte känner det.

Så upptäckte jag en dag hur vår ofta blöt-tassade kattunge Noel satt och plaskade i vattenskålen igen (ett beteende han haft sedan start i stort sett). Jag gick fram och såg att det låg en leksaksmus i skålen. DÅ gick poletten ner! Han tvättar ju saker i skålen. 

I helgen som gick for vi därför till Ikea för en idé som M fick när jag berättade för honom om min upptäckt. Så vi kom hem med en balja från nån förvaringsmöbel på barnavdelningen plus nån slags badleksak i flera delar som flyter. Först ställde vi det i köket men det var en dålig idé. Intresset spreds sig dessutom till syskonen så nu står den i badrummet. Och är väldigt poppis. Inte lika poppis dock när han kommer upp i sängen på kvällen alldeles kallblöt om tassar och haka...

Nu när jag håller på att kika på och jämföra djurförsäkringar måste jag alltså ta i beaktande att jag har (minst) en tvättbjörn bland katterna att försäkra... Min ofta så überkeliga klättermus Noel.

Snöpremiär

Idag har jag betat av flera viktiga och bra möten på jobbet, det känns alltid bra. Dessutom blev det en timme av badminton med bästa Lil'sis direkt efter jobbet, så jag har inte legat på latsidan idag. Det känns bra, även om jag nu känner mig väldigt trött.

Badminton är kul och än roligare då vi är ganska jämnbra/-dåliga. Lite kan jag känna en stress över att inte hålla igång lika ihålligt som när vi tex simmar, men jag tror ändå att det är en helt okej träning. Men vi borde kanske börja värma upp oss lite, idag lyckades jag sträcka mig rätt fort på baksidan av låret, vilket gjorde ont i stort sett hela träningspasset sen. Dumt förstås.

Det är kul att variera sig lite, men nu har det blivit lite lite simning. Det ska vi väl råda bot på innan veckan är över. Jag betalar ju för mitt kort på simhallen så jag måste komma igång där igen, efter ett par veckors uppehåll.

Noel är ständigt inom sovhåll när jag är hemma, sötnosen

Det är skönt att känna sig lite duktig när jag sitter i soffan och slötittar på tv. Imorgon tänker jag jobba hemma då jag inte har några möten och då meterologerna varnar för snöoväder. Då känns det bra att slippa behöva ge sig ut på vägarna. Och så får jag hänga med katterna lite extra. Är vädret inte alldeles för busigt så tänkte jag försöka flexa nån timme på eftermiddagen och ta med dem ut. Jag har ännu inte tagit in gräsklippare och annat som inte hör vintern till, så det är väl hög tid då kanske. Och då kan de få hänga med. 

Och kanske se snö för första gången?

Snart lyfter vi väl

Sitter invirad i filt med tjocksockar på ikväll. Det blåser halv storm ute (eller ca 13m/s) och det drar allt lite i det här trähuset. I sovrummet hade ett fönster rent av gått upp en bit tidigare ikväll, trots att det från utsidan är täckt i plast i väntan på att det ska renoveras klart. Det har bara en fungerande haspel och den hade släppt så det kom kall luft in och det stackars elementets auto-termostat gjorde sitt bästa för att hänga med.

Rosa katt känns lite orolig, som hon brukar vid ljudligt väder, och håller sig i närheten av mig. Kattungarna reagerar bara då det smäller till nånstans men verkar i övrigt ha vant sig vid att vinden tar tag i huset. Smilla som inte hör så mycket var tom ute och blev lite halvskrämd av det och fick skynda sig in. Envisa Alice däremot, är ute. Hon var inte så sugen på att vara ute i morse, då vinden var mildare, utan var inne idag men sprang ut då jag kom hem. Jag har sett henne då jag varit ute och ropat, men när jag kommer nära springer hon iväg som om vi busade. Busade gjorde också kattungen Noel som tog sats och sprang ut vid ett obevakat ögonblick då jag kallade på Alice. Jag försökte få in honom förgäves tills jag kom på den briljanta idén att hämta laserpekaren. Den är ju alltid spännande. Så jag kunde fånga in honom och kände hans snabba hjärtslag då jag bar honom nära mig in igen. Lite läskigt var det nog allt ute.

Höstväder på riktigt, med andra ord. Ruskigt men lite mysigt. Längtar efter en hel mysdag i soffan under filt tillsammans med kärleken. Det hade varit supermysigt. Det kommer väl det med. Ev får vi en längre helg om ett par veckor då M ska försöka komma hem tidigt för att besöka en fest på sitt gamla jobb och jag var snabb och sökte (och fick) ledigt på fredagen direkt. Kommer han inte så kan jag roa mig ändå. Men nåt att se fram emot. 

Jag har också tagit ledigt nu på onsdag för att tillbringa en dag hemma med Lil'sis. Det var länge sen och jag kände att jag ville lägga tid på det. Förhoppningen är att hinna städa lite på förmiddagen innan hon kommer. Skojigt på ledig dag, va? Det känns bra i vart fall, det behövs verkligen.

Noel

Vi har hållit på länge med att hitta namn till våra nya familjemedlemmar. Jag tyckte att det kanske var M:s tur att namnge då jag redan hade gjort det med de två äldre eftersom de följde med mig in i vår lilla familj. Smilla är döpt efter filmen/boken (Smillas känsla för snö), Rosa Luxemburg efter just precis den personen och Alice är döpt efter Alice Babs, har vi fått veta. 

Nu har alla tre kattungarna fått sina namn och nu jobbar vi på att arbeta in så att de kan börja lystra till dem. En av nykomlingarna presenterade jag på instagram/facebook ikväll:

Noel är döpt efter Noel Fielding, en brittisk komiker/artist/skådis som vi båda gillar mycket, som verkligen har "ett eget id" och som känns som en positiv förebild. Först tänkte vi döpa honom till Noam efter Chomsky men M fällde avgörandet till Fieldings fördel. Det är ju nästan samma lika namn...