Påskledigt

En lång påskhelg är snart över och det vankas arbetsdag imorgon igen. Det må vara 4-dagarsvecka men jag vet att min kalender är mer än väl inbokad dessa dagar. Mycket möten, men en hel del av dem ganska spännande. Imorgon är det tex möte hela eftermiddagen men inresta konsulter från Stockholm. Det brukar vara roliga och givande möten.

Annars har jag kanske inte varit riktigt så produktiv på min ledighet som tex instagram vittnar om att andra varit. Men jag har fått en del städat. Bl.a vardagsrummet som fick en liten extra anti-damm- och anti-datorer-genomgång när M inte var hemma. Vi har fortfarande märkligt många datorer där, men nu står allt som inte kan anses vara bärbart åtminstone gemensamt i en hörna där det är okej att de står för nu.

Vi var hos svärföräldrarna på påskafton, vilket var trevligt. De bor så idylliskt såhär års. Eller ja året runt egentligen, men just när värmen börjar komma så blir det som särskilt mysigt. Det är det ju här också men skillnaden att bo i ett område där vägen slutar och där de flesta hus bebos enbart sommartid är att det ändå är lite tystare där, lite mer flytande gränser, lite friare och ja, tyst (tål att påpekas två gånger). Något jag uppskattar mer och mer som det verkar. Jag vill egentligen inte bo ensligt, men jag stör mig mer och mer på trafiken genom vår by, som inte alls går så långsamt som jag hade önskat. Kanske för att vi betydligt mer rörliga (och icke-upplärda) katter nu, som jagar varann och ekorren och som inte alls vill lära sig att vägen är farlig.

Och så har våren verkligen kommit på allvar. I torsdags hade vi trädgården full av snö, nu är det nog mer barmark än snöpartier, åtminstone ungefär 50/50. Vi satt på trappen de första mornarna och åt frukost. Sen har det varit lite mer mulet och idag även en del blåst så det har för min del känts för kallt. Jag tänkte städa bilen invändigt just för en stund sedan men händerna blev snabbt kalla i skuggan på uppfarten. Får se om jag gör ett nytt försök senare.

Semester

I veckan bokade jag vår resa till Stockholm i mars då vi ska se stand-up och ta en liten kortsemester tillsammans med Lil'sis och Joel, samt M:s syster med make. Det ska bli superkul! Ser fram emot det som om det vore en utlandsresa nästan.

Jag kollade och jämförde resesätt och då snabbtåget faktiskt var en del billigare än flyget (1:a klass dessutom) så blev det tåg, till min stora glädje. Jag hade bestämt mig för att resa så ändå men tänkte att de andra kunde flyga om de ville. M sa att han reste som jag och Lil'sis verkade tycka att det var okej med tåg då priset var så pass bra så vi blir hela gänget på ett tidigt snabbtåg till Stockholm. Skojigt, tycker jag! Lil'sis bor hos släktingar till Joel och jag letade fram ett till synes fint hotell och bokade ett något finare rum än det billigaste för att få lite lyxkänsla på semestern. Jag älskar att bo på hotell, men är det inget fint så förtar det lite av känslan, om du frågar mig. Så jag lägger gärna några hundralappar till för att få lite bättre standard och det brukar betala sig.

Två dygn i Stockholm, om tåget sköter sig bra, känns skojigt. Jag har inte så många önskemål utöver själva showen som förstås är huvudgrejen, men jag skulle vilja gå på favoriten Fotografiska och besöka Roy Fares fikaställe. Jag följer honom på instagram och det ser alltid så perfekt ut. Det måste ses på riktigt, helt enkelt.

Några andra bra tips för Stockholm i mars?

Julen kom och gick

Så var julen över för den här gången, på riktigt lika fort som den kom. Men det blev en lugn och trivsam jul, utan drama, med en massa god mat och trevligt sällskap. Vi gjorde vårt egna vegetariska julbord som ett tillägg till de kött-/fiskrätter som svärföräldrarna önskade ha med och det blev väldigt bra. Vi körde en blandning av traditionella rätter, vissa omgjorda till vegetariskt, med lite libanesiska röror, julifierade sallader med mera. 

Lil'sis och Joel var med några timmar innan de for vidare till Joels familj och då var jag och M kvar ett tag till och spelade spel med svärföräldrarna. De fick varsitt spel i julklapp av oss, att ha när vi eller barnbarnen kommer på besök. De gillar att spela men det är inte så enkelt att hitta spel som passar. Sånt där vet man ju som bäst själv och när det är svårt att veta hur ett spel riktigt ter sig så blir det än svårare att köpa till någon annan. Vi lyckades väl sådär i år, skulle jag säga. Men vi hade roligt.

Hoppas att ni också hade en lugn och trivsam jul!

Upptempo

Det har varit en sjukt hektisk period hela hösten. Däri finns en stor del av orsaken till tystnaden i bloggen. När M bodde i Sundsvall försökte vi få åtminstone en egen dag på helgerna då vi inte gjorde något särskilt, eller åtminstone bara var vi och helgerna då jag for till honom och vi helt la tid på vad vi ville var nästan bäst. 

Missförstå mig inte; jag uppskattar verkligen att träffa familj och vänner, att ha saker inbokade och vara iväg på trevligheter. Men när veckorna består i dagar då vi lämnar hemmet 6.30 och är hemma vid 18.30, fixar middag, stirrar på något på tv:n, de piggaste veckorna promenerar 30-40 minuter på gåbandet, duschar och går i säng, då är det rätt mycket hemmasaker kvar att pyssla med då det vankas helg. Och då ska det även hälsas på svärföräldrar, hinna göra ärenden på stan, fikadejta bästsystern, etc, dvs saker som är trevliga helggrejer som man gärna vill vara pigg, trevlig och alert på. Lägg också till lite helgjobb vilket varit återkommande under hösten.

Så jag har saknat våra lugna helger. Jag har saknat mina ensam-hemma-helger (det känns som att jag aldrig är hemma själv längre!) och jag har saknat mina hinna-storstäda-hela-hemmet-helger som känns så väldigt driftiga och belönande. 

I helgen körde vi en påtvingat lugn helg. Vi fick sova för länge, det blev hyfsat städat, vi (jag och Lil'sis) bakade saffransbullar och traditionsenliga Rocky Road, vilket var supertrevligt, Lil'sis och J tom handlade åt oss och jag kunde strosa runt i bekväma kläder hela dagen. Igår var vi förbi svärföräldrarna som varit sjuka hela helgen. De fick adventsfika och det var lugnt och trevligt.

I morse sa M att det kändes som att han fått sova ikapp i helgen och jag kunde bara hålla med. Ny energi för att orka hålla tempot igen. Snart är det julledigt. Jag har planerat att ta mer ledigt än M. Can't wait!

Fun spring is coming!

Det är ju bra att ha saker att se fram emot, inte minst när det är lite motvind. Så det har jag bockat av nu, tror jag. 

Tidigare i höst så kom nyheten att Sarah Millican, en av mina absoluta favoriter när det kommer till stand-up-komiker, skulle ut på sin första Europa-turné och då stanna till för ett besök i Stockholm i mars. Klart vi var tvungna att ha biljetter till det? Och vi fick med Lil'sis och hennes Joel också och genast kändes det kul att tänka på våren. När vi sen skulle komma på nåt att ge till M:s syster och hennes man som båda fyllde 50 (vilka vi firade i Sollefteå) utökade vi biljettantalet till två till (fick platser alldeles bakom våra) som gav till dem. Det är två anglofiler och då är det klart att de måste få bekanta sig med briljanta Millican. Det är en show mitt i veckan men det blir bra. Vi får anledning att ta lite ledigt och fara till huvudstaden och ha trevligt med skojiga syskon.

Och så såg jag hur Eddie Izzard, min/vår gamla favorit som vi redan sett två gånger, började lägga ut datum på en ny show i Europa och tänkte att det snart skulle dyka upp en i Sverige också. Av någon anledning, medlemskap i the Beekeepers till trots, så lyckades jag missa när det kom och ganska direkt var biljetterna förstås slut. Lyckan var stor när jag trillade över nyheten om en extra show i Stockholm och Lil'sis och Joel var åter lättövertalade så jag var så nöjd då jag lyckades håva in fyra biljetter. Våra två blir en julklapp från mig till M, en riktigt bra julklapp om jag får säga det själv. En till Stockholmstrip ganska precis en månad efter den tidigare är kanske lite väl tätt, men det är det helt klart värt. Stockholm på våren är ju aldrig fel?

En fantastisk vår värd namnet med andra ord. Efter en hektisk höst och vinter så blir det perfekt!

Roadtrip

Förra helgen var vi iväg till Ångermanland och Sollefteå på nåt slags släktkalas på M:s sida. Hans pappa fyller 80 i november, hans syster har fyllt 50 och hennes man likaså och dessutom fyller hans mamma 80 samma dag som svärfar. Bara en sån sak!

Vi hyrde en större bil och eftersom M inte gjort klart beställningen på sitt nya körkort så blev det jag som fick köra hela vägen. Det kändes till en början jättekul men sen 1) blev det värsta snöovädret och 2) så visade det sig vara en automatväxlad bil vi hämtade ut trots att jag trodde mig ha beställt motsatsen. Problem nummer ett visade sig bara vara ett problem norr om Umeå, söderut så fanns det ingen snö utan på sin höjd var det lite blött. Problem nummer två löste sig också, precis lika snabbt som alla sagt dessutom, trots att jag var övertygad om att jag inte skulle kunna köra automat. Men det gick faktiskt väldigt snabbt att lära sig. Och sen gillade jag det rätt mycket till och med.

Festen var på gamla sjukan på ett tidigare regemente och den var trevlig och rolig. Det var betydligt fler där än vad jag trodde det skulle vara. Men det var kul att få träffa lite nya ansikten i släkten jag inte ännu gift mig in i. Jag tycker framför allt hemskt mycket om M:s syster och hennes familj och önskar verkligen att vi/de bodde närmare varann. Det hade varit trevligt.

På vägen ner åkte vi via Kramfors för att hämta upp M:s systerson vid tåget men på vägen hem tog vi en mindre väg mellan Sollefteå och Ö-vik och det var väldigt trivsamt. Jag var lite nervös först då jag egentligen inte gillar mindre vägar utan mitträcke, speciellt inte då det var kallt och fruset ute, men det var en bra och ganska öppen väg så det gick bara bra. Ångermanland visade sig vara ett väldigt backigt landskap och det fanns åtskilliga vackra, enorma gårdar och herrgårdsliknande hus utmed vägen. Svärföräldrarna verkade väldigt nöjda i baksätet; jag hörde dem upprepa flera gånger att det var så skönt att kunna titta ut istället för att fokusera på vägen och körningen. Låter som att vi kommer kunna övertyga dem om att få köra fler gånger.

40 is...

Nej, jag gick inte under av att fylla 40, jag lovar. Bloggen gick tillfälligt under av lite oklar anledning, men faktum är att jag skrivit ett dussintals inlägg sedan sist. Jag har bara inte fått dem på pränt. Den som lyckas ta fram en diktafon som kan läsa av dikteringar du tänker - den borde få ett alldeles särskilt pris. Hur fantastiskt vore inte det?

Födelsedagen var fantastisk! Eller ja, vi firade två dagar i förväg, vilket jag alltså inte visste om. Jag trodde det skulle hända nåt på lördagen, men inte vad. Så när Lil'sis dök upp på fredagens morgon och tvingade mig lämna min just påbörjade storstädning och istället följa med till stan, så blev jag inte så lite nervös. Vi simmade, softade i bubbelpoolen, åt frukost på stan och så fick jag välja ut smycken som tidig present i en guldsmedsbutik. Sen en del märkligt omvägsfarande med bilen tills vi till sist kom tillbaka hem. Där hade det dukats upp och pyntats i ett stort partytält och M och Joel kämpade i hettan med ett enormt matlagningsprojekt. Jag blev tårögd då min ena lillebror med familj plötsligt dök upp, de hade kommit från Borås för min skull. Min storebror hade också varit planerad att komma men då hans dotter gått över tiden så vågade han inte åka då han inte ville missa sitt första barnbarns entré (förståeligt, men hon visade sig vänta ett bra tag till sen).

Finaste vännerna kom (en viktig saknades men då han flyttat långt bort så var det logiskt), svärföräldrarna kom och vi hade alla en fantastisk kväll i vår trädgård. Precis vad jag önskat mig! Jag har nog aldrig känt mig så bortskämd.

Motvilligt jubileum

Utöver det så måste jag lägga lite tid på städning. Det vankas ju läskig födelsedag till helgen och M och Lil'sis har nåt planerat som jag hemskt nog inte har en aning om. Försökte fråga M igår om det krävs storstädning av huset inför helgen och han svarade bara "Det är väl aldrig en dålig sak oavsett, om vi har tid?" Inte mycket till hjälp alltså.

Jag är inget bra på överraskningar och försöker att inte tänka på det så mycket. Men städa kommer jag nog försöka hinna göra oavsett. Dels för att det behövs (big time) och dels för att det då kommer att kännas som att jag förberett mig inför helgen på något sätt iallafall.

Jag trodde faktiskt inte att de skulle ordna något, det är ju annars jag som är fixaren i familjen. Men då Lil'sis reagerade väldigt mycket och irriterat då jag berättade för nån vecka sen att mamma skulle komma upp till min födelsedag så då förstod jag att det var nåt. "Men det funkar ju inte, nej det går inte!!", och sen fick jag ett meddelande från mamma att hon bokat om till en vecka senare "så det inte blir så stressigt för dig din första semestervecka"... Hur det än är så hoppas jag på nåt trevligt och ofarligt, det är väl mina enda förhoppningar.

Semester!

Japp, lagom tills väderprognosen äntligen visar mulet och regn i typ två veckor i sträck istället för den tropiska värme vi haft de senaste 4-5 veckorna, ja då är det dags för mig att ta semester. Jag är glad för regnet, det behövs verkligen, men jag vill förstås inte att det ska regna hela min semester. Men, man ska inte klaga osv. Jag har ju betald semester i vart fall.

Och nu är den väl på riktigt. Helgen som gick fick jag jobba och ska man vara korrekt så börjar den ju inte förrän idag men efter att ha fått jobba flera helger den här sommaren så hade jag hoppats på en jobbfri helg just före semestern. Men icke. Nu var det inte som att jag fick jobba mer än ett par timmar, men ändå. M har beredskap i en vecka och har jobbat mer än mig. Telefonen har ringt flera gånger, även på nätterna. Han har varit nervös över det då det är hans första beredskapsvecka på nya jobbet, men jag tror att det bara gått bra. Förstås.

Jag började första semesterdagen med att kliva upp vanlig tid och fara med M in till stan då han for till jobbet. Jag har lite ärenden här idag och tänkte att jag liks kunde åka tidigt så vi inte behövde ta två bilar. Jag ska strax bege mig till simhallen och träna, sen äta lunch med Lil'sis, gå en stund på stan med henne och sen besöka en nagelmänniska (jag minns inte vad titeln är?) för att få snygga semesternaglar. Ser fram emot det, jag hoppas att hon är duktig och att jag lyckats komma på hur jag vill ha dem (alltid svårt). Tvekade länge att göra nåt sånt igen eftersom naglarna blev så förstörda sist, men det känns bra och fint på nåt vis med snygga naglar/händer. Så när jag hittade ett lokalt instagramkonto som såg bra ut så bokade jag in mig hos henne.

Imorgon ska jag träffa lite andra semesterlediga kollegor hemma hos vår kollega som fick barn nu i juli. Det ska bli skojigt! Och mysigt att få träffa lillbebisen. På onsdag ska jag fika med en gammal kollega och på torsdag kväll har vi preliminärbokat in en spelkväll med Lil'sis och Joel. Så veckan är redan halvbokad. Det känns bra. Jag ska försöka få in en träff med Anna och Ulrika också, våra semestrar synkade ju inte så bra i år så de har börjat jobba nu. Men en kväll borde vi kunna ses.

Om ett par veckor kommer mamma upp och hälsar på och har med sig ett av syskonbarnen, Lea. Det ser jag också fram emot mycket, det ska bli roligt. Jag känner ju tyvärr inte mina syskonbarn så bra då de bor så långt borta, så det ska bli lite extra roligt.

Smilla-vikt

Och Smilla då? Jo, hon kämpar på min lilla kompis. Veterinären var bekymrad sist och sa att om det inte blir bättre nu så är det på målsnöret ändå. Så vi ska dit imorgon eftermiddag bara för att väga henne och se om hon gått upp något i vikt sedan vi var där. Jag hoppas hoppas hoppas hoppas det. Enligt hemmavågen har hon gått upp 100 gram och även om det inte låter mycket så är det en bra start. När vi var där senast hade hon gått ner 350 gram på ungefär en månad, så på så vis är det absolut mycket.

Efter besöket sist fick vi med oss medicin för sköldkörteln att testa på henne. Hon hade sedan tidigare besök ett förhöjt värde på T4, men egentligen tyckte inte veterinären att det var högt nog för att det skulle vara problemet. Men hon sa samtidigt att viss expertis säger att även vid små förhöjningar ska man sätta in behandling så det är det vi testar nu. Och så tog vi bort det smärtstillande hon fick, vilket jag tror var en stor bov bakom den bubbliga magen.

Magen är mycket mindre bubblig, hon äter mycket bättre (de flesta dagarna, hon har tröttdagar också, då går mitt mod ner till definitiv nollpunkt), sover inte längre lika djupt och mycket och känns mer engagerad och glad. Men jag vet inte säkert hur det står till med vikten. Men jag hoppas, som sagt. Har hon inte gått upp, eller hemska tanke gått ner än mer, så är jag ganska säker på att rekommendationen kommer att vara att hon ska få somna in inom en ganska snar framtid.

Så ja, morgondagen känns läskig även om hoppet finns. Fina Lil'sis ska följa med som moraliskt stöd, vilket känns väldigt bra. Försöker se det som en liten roadtrip för oss tre.

Midsommar 2018

Midsommar kom och gick. Är det tråkigt att säga att det mest är en anledning till långhelg mer än något annat? Tredagarsledigt är ju som inte så tokigt. I år var de flesta upptagna på annat håll, vilket vi nog båda tyckte var ganska skönt. En lugn storhelg utan måsten eller en massa planer. Så vi höll oss hemma och gav bort lite tid till byalaget för att preparera inför firandet i byn först på morgonen och sen vara med på själva arrangemanget på eftermiddagen och sälja lite lotter och prata med folk.

I hällregnet. Det var nämligen inte fantastiskt väder. Dagen före var helt okej och så även söndagen, men själva aftonen regnade helt bort. Skönt det med på nåt vis. Är det tokigt?

Regndans kring midsommarstången

Vackra Tullgården!

Regn eller inte; båtarna hade sina fina flaggor i topp

På midsommardagen gjorde jag en del av den mat som vi hade tänkt göra på fredagen (vi åt sojakorv med bröd till midsommar-middag, mysigare än det kanske låter), bakade en tårta och så for vi in till stan och våldgästade Lil'sis och Joel. Vi åt en massa och såg sen film, det var väldigt trevligt.

Vegansk potatissallad med halloumi och sojachorizo

Hallontårta och Joels brownies; massa gott!

Lugnt och skönt och alldeles lagom helg. Gräset är klippt, badrumsgolvet skurat, jag har fått utlopp för baksuget och behövde inte jobba på hela helgen. Gott så.

Ofrånkomlig nedräkning

Ikväll har jag haft ett mindre melt-down kring min bästa kompis. Smilla har varit lite hängig i ett par dagar och jag tror såklart det värsta. Hon kräktes både i förrgår och igår och igår ville hon inte riktigt äta och såg som hängig ut. I morse fick jag henne att äta lite torsk och räkor men jag var ändå orolig då jag for. Vi hade bokad middag med svärföräldrarna efter jobbet (som för M:s del drog ut på tiden) så vi blev sena hem och jag hade som en oro under huden för hur det skulle vara. Hon var inte så sugen på blötmat ikväll heller men räkor gick ner med ganska okej aptit, i några omgångar. Men hon ser fortfarande lite hängig ut.

Jag försöker tänka, och M försöker påminna mig om, att hon haft "episoder" som denna förut och att det gått över. Att hon gärna blir väldigt ledsen i sitt kroppspråk när hon mått illa. Att provsvaren vi tog sist var okej och att hon faktiskt ätit lite lite bättre sedan dess. Att hon vissa dagar känts som att hon lagt på sig lite (och vissa dagar det motsatta).

Men jag oroar mig ändå och undrar om det är de sista veckorna eller, hemska tanke, dagarna som börjar smyga sig på. Och det går bara inte att tänka. Vi har myst i sängen medan M tittat på tv:n och jag har blött ner henne med lite tårar då jag inte kunde jaga bort tanken på att hon inte längre skulle finnas. Förstå hur lång tid 17-18 år är (hon blir 18 år om ett par veckor). Det finns nästan inte en tid utan henne.

Men vi är inte där än och förhoppningsvis så är det bara en svacka. Vi får väl se.

Mitt hem och min trädgård

Läste just att "din gräsmatta speglar din personlighet". Jag hoppas det inte stämmer. Jag har just klippt vår och den är inte i något superbt skick direkt. Uppe där den stora tallen är har gräsmattan nästan omvandlats till skogsträdgård med alla kottar, torra träpinnar och barr som tillsammans antagligen är fler än antalet gröna grässtrån. På sina håll börjar det sticka upp stora stenar som jag får anstränga mig för att inte misshandla gränsklipparen med och på andra håll är det hål i marken eller rent av mossa. Svärfar har sagt att han ska låna ut nån slags rivmaskin, vilket visst ska vara bra för att få tillbaka liv i gräsmattan med. På sina håll tror jag att vi kommer behöva jämna ut med ny jord och så ny gräsmatta.

Jag gillar att klippa gräset och har som oftast alls inget emot att det blivit min uppgift. Det ger mig möjlighet att skingra lite tankar och känns som oftast nästan terapeutiskt. Mestadels lyssnar jag på poddar eller musik; idag var det Kermode & Mayo-filmpodden; den enda pod jag på riktigt tokgillar.

Vi har tvättat och sjösatt segelbåten idag också. Det tog hela förmiddagen. Sen spenderades eftermiddagen i stan inhandlandes saker som saknades till båten och mellan ett par av de ärendena så hann vi förbi Plantagen för att köpa hem ett gäng säckar jord och täckbark. Imorgon då M och svärfar seglar hit båten hoppas jag hinna greja lite med trädgården och åtminstone börja få till min tänkta köksträdgård som inte blivit av trots att den skulle varit i bruk redan förra sommaren.

Och så måste jag ta hand om och göra nåt av rabarbern som äntligen vuxit sig stor. Klassiker som paj  och rabarberkaka finns i tanken. Och så måste jag städa köket som aldrig tycks få vara städat längre. Det finns en tendens att framför allt köksbordet fylls på med blandade verktyg och datorsaker av nån anledning. Jag vet inte hur det kommer sig men det krockar med min önskan om att ha ett rent köksbord med en duk och gärna lite blommor och/eller en fruktskål...

Många saker på söndagslistan med andra ord. Fast egentligen skulle jag helst av allt bara vilja sova under en filt på en av solstolarna i trädgården och hämta energi genom att djupandas havsluft.

Mammas (och katternas) dag

Då min egen mamma är lite för långt bort för att göra något med idag så föreslog jag M att vi skulle ta med hans mamma och pappa ut och äta nåt spännande. De bjuder alltid oss på mat då vi är där och hjälper till med alla möjliga och omöjliga saker. Så det kändes som ett bra läge. De har ju helt snöat in (och jag menar det på ett bra sätt) i släktforskning och nyligen hittade ett släktträd på svärmors sida som gick ner till Baskien. De har sedan dess pratat om att fara till San Sebastian (vilket jag hoppas de gör). Så jag föreslog Tonkas helgbuffé då den består av en mängd olika baskiska pinxtos och andra godsaker som jag trodde de skulle gilla.

Jag vet inte riktigt vad M hade sagt innan men vi hämtade upp två snofsigt klädda personer som inte visste vart de skulle alls. Och det blev trevligt och bra. Kanske lite stökigt då det var mycket folk, men jag tror att de blev nöjda. De fick cava till sina pixtos och vi åt oss alla mätta och nöjda. De icke-baskiska belgiska våfflorna med limegrädde och hallon var för övrigt smått fantastiska...

Vi promenerade en sväng genom stan och sen fortsatte vi till Smultronstället som både säljer träd och växter och har fikaförsäljning. Det blev en trevlig uppföljning på maten.

Hoppas jag får göra något liknande för mamma också nån gång snart. Jag ska, lite sent, skicka henne ett foto jag hållit på från vår resa förra året. Ni vet ett sånt där turistfoto där man får ett kort med en färdig bakgrund på, som vi tog på La Pedrera/Casa Milá med mamma, Bea och mig. Kanske minns hon vår resa lite extra igen då.

Ikväll har vi firat kattens dag, vilket är alla dagar enligt Smilla (och hon har ju alltid rätt). Jag trodde att det bara var lördagar (Caturday) men tydligt gäller det jämnt. Så fem utspridda katter med fullmatade fiskmagar ligger på lite olika håll och kanter i huset nu ikväll. Sötnosarna.

En Valborg

Så blev det maj plötsligt och vår. Vi har några få snöhögar kvar i trädgården men mest är det trött, lerigt gräs som sakta börjar väckas till liv igen. Skönt. Det är också skönt då solen tittar fram, det värmer nästan själen. I veckan har det dock regnat en del, men det har å andra sidan hjälpt smältningen lite på traven.

Finsyrran med nästan hela sin lilla finfamilj (minus katter)

Vi firade in våren på Valborg som vanligt tvärs över vägen med resten av byn och en hel del tillresta. Det var lite kyligt när vi inte stod nära elden, men trevligt och småmysigt. Vi grillade korv före elden tillsammans med Lil'sis och Joel som kom på  besök.

Bästa låtsasmaken

 Att grilla korv må låta enkelt men ack så gemytligt, på nåt vis. Lättgrillat, lättätet och gott. Vi provade en vegetarisk chorizo-variant som vi alla gillade; Hot Chörizo från Astrid och Aporna.

Jag drömmer om ljumma kvällar så jag kan sitta på trappen med mitt kvällste och känna havsbrisen. Min favoritplats hemma helt klart. Snart så!

Ett långt inlägg om den långa veckan som gick

Den senaste veckan har varit tung som attan. Sjukdom, flytt from hell och mycket att göra.

Natten till torsdag vaknade jag svettig i feber och mådde inget vidare. Tog ett par alvedon vid 4-tiden och vaknade ganska okej sen så jag for till jobbet. Väl där hade jag inte mycket till röst och kände ganska snart att jag var allt annat än i form att jobba. Jag blev alldeles kallsvettig och det kändes som att jag skulle falla omkull. Jag packade ner datorn och for hem, gjorde det mest akuta från sängen och sov sedan hela eftermiddagen. M hörde av sig och berättade att han var hemma med feber och influensa han med. Han ville inte vara själv då han var sjuk (han blir så eländig med astman då han är sjuk) så han kom körandes hem framåt kvällen och kröp ner febervarm bredvid mig i sängen.

Planen att köra ner till Sundsvall på fredagen och sen upp på lördagen med flyttlasset flyttades på ett dygn. Vi var inte friska då heller, men mindre sjuka åtminstone. Min feber försvann på lördagen men M var fortsatt riktigt emlig. Det var som den helgen som vi hade möjlighet att få hjälp av Lil'sis och hennes Joel och då vi kunde låna hans familjs stora släp, så vi bestämde att det bara var att köra.

Vi for ner på lördagen, hade en soft kväll i en nedpackad lägenhet på kvällen med film på en datorskärm och hämtpizza. På söndagen skulle vi åka iväg och äta brunch innan vi skulle packa in i släpet men när vi kom ut på parkeringen så upptäckte vi att Joels bil blivit utsatt för stöld och skadegörelse under natten. Dekaler och detaljer var stulna, grillen saknades, lampor och bakstycken till backspeglarna. Så oerhört trist och frustrerande! Och svårt att inte känna sig skyldig då de var där för vår skull. Så det blev fokus på polisanmälan, skadeanmälan och sen försöka åtgärda bilen så gott det gick för att kunna köra den. Så vi blev väldigt sena och trillade in här hemma med flyttlasset först kring midnatt. Och då var M bokad på tåg tillbaka kl 5 morgonen efter...

Fantastiskt, med andra ord. Jag fick hjälp att packa ur släpet på måndagskvällen istället och lyckades få in det mesta utan att det blev allt för mycket kaos i huset. Men då är inte allt här än. Imorgon far jag ner och hämtar hem M och det sista från lägenheten med ett envägssläp. Sen väntar uppackning och kompromisser kring hur allt ska vara. Och förhoppningsvis kan vi påbörja arbetet med att inreda källaren så att vi får loss 1,5 rum till snart vilket kommer göra stor skillnad. Vårt lilla hus är lite litet annars...

Jag känner mig inte alls lika orolig över hur det ska bli när vi åter bor här på heltid båda två som jag gjorde en stund innan. Just nu känns det bara skönt och efterlängtat att kunna komma nån vart med huset och att få sällskap. Inte behöva planera så mycket med helgerna och kunna göra saker mer spontant. Det ska bli skönt. Nån att luta sig mot lite oftare och enklare.

God fortsättning!

Det blev ett något längre blogguppehåll än tänkt, sorry! Men tiden har rullat på bara. Som alltid, kanske. Hela min ledighet har passerat och idag var första dagen på jobbet för i år. Signerade sisådär ett 50-60-tal med blanketter till försäkringskassan så jag har fått öva på att skriva 2018 som år redan. Det brukar ju som ta ett tag innan det satt sig.

Ja men hur var jul och nyår då? Jo, bara bra. Inget extravagant men trivsamt, roligt, mat i överflöd, familjebetonade sammankomster och lite för mycket fika/godis, är nog ord som i korta drag beskriver min jul/nyår. Antagligen rätt många andras också.

Vi hade en trevlig familjejul med M:s föräldrar och ena syster med familj, samt min Lil'sis med sambo (och hund, populärast på kalaset, kan man väl konstatera) helt utan incidenter. Det var väldigt mysigt. Mycket mat som sagt, Kalle på tv (flera år sen sist för min del, tror jag?), en hel del klappar och till och med en "riktig tomte".

En del av det stora gänget vi firade med

Tomten!

Och jag hade varit snäll! 

Jag blev förstås lite halvsjuk ganska snart efter att jag gått på ledigt. Inte riktigt ligga-i-sängen-sjuk, men tillräckligt för att vara trött hela tiden, förkyld, öm i kroppen och lite feberkänningar om kvällarna. Men det gick som bra ändå, vi hängde dock hemma en hel del så snart själva julen var klar.

Lagom till nyår, då jag piggnat till igen, blev förstås M sjuk istället och han är fortfarande sjuk. Lite mer av en "man cold" kanske men inte så farligt... Vi hade köpt biljetter till Star Wars på eftermiddagen på nyår så vi for på det men skippade sen den planerade hemma-middagen och åt "nyårs-supé" på Max istället med Lil'sis och hennes Joel (innan de for på fest, som sig bör kanske egentligen), for hem och bäddade ner M i soffan medan jag gjorde efterrätt som vi mumsade på innan tolvslaget. Som skålades alkoholfritt (men systembolaget-köpt, ett riktigt gott alkofritt bubbel).

Ja, det var väl jul och nyår det. Fort som attan for det förbi. Jag hoppas era helger var till belåtenhet!

Lugnet mitt i veckan

Idag har jag jobbat hemma igen. Det har varit riktigt skönt. Lite fokus och avskärmning på samma gång. Men jag tog lite kortdag då huvudet kändes tungt och jag var trött. Jag började tidigt som vanligt så det kändes ok att stänga igen datorn tidigt. 

Jag tycks ha glömt hur tidigt det mörknar ute nu. Jag hade tänkt fara till Bygdeå för att handla kattmat innan det mörknade men det gör det ju redan en stund efter klockan 14 numera. Så det blev helljusen på ändå. Nu har jag ju världens bästa helljus med min nya LED-ramp så det gick bara bra. Ganska mysigt att köra längs med den krokiga och snöiga skogsvägen i sakta mak för att inte kana av i de hala kurvorna. Sommarstugorna ser alldeles isiga och kalla i och jag rös till när jag såg ett hus där fönstren var alldeles igenfrostade. 

Ikväll har jag pratat med min kära lillebror (den yngre av de två) och känt saknad efter han och hans familj. Jag hörde hans lilla son i bakgrunden och funderade över hur stor han hunnit bli nu. Han ska få en egen "storsäng" till jul av sina föräldrar. Ingen mer spjälis nu inte. Storkillen. Önskar så att de bodde närmare.

Jag har inte handlat några julklappar än men det börjar så sakta skapas en liten lista med idéer i mitt huvud. Imorgon har jag planerat att köpa den första. Det blir färre i år på listan då jag bestämt att dra ner lite. Merparten av mina (många) syskonbarn är ju stora, rent av vuxna, nu och det har varit en så stor, ganska dyr och stressande grej att rodda runt paket åt alla. Så det blir inte så i år. Nånstans känns det väl också som att en släktrelation inte bara är födelsedags- och julpaket från ena hållet. Det håller ju inte. Men på något vis ska jag väl göra dem påminda om att jag finns och tänker på dem i jul.

Konstnärligt handikapp

Idag var jag på jobbet lite tidigare så jag kunde också smita hem lite tidigare. Skyndade förbi ett apotek och hämtade ut nya p-piller till Alice (40st, vilket kändes onödigt då hon ska kastreras om 3 veckor..., men det hjälps inte) och svängde förbi Lil'sis lägenhet och hängde en kasse med två chokladkalendrar på dörrhandtaget. En liten tradition vi haft i ett antal år nu. Hon (och sambo) får en och M får en. Jag får förvisso aldrig någon (hm...) men M brukar alltid dela sina små chokladbitar med mig då han öppnar sin, sötnöten min.

När jag kom hem satte jag nästan omedelbart igång med att stöka runt bland möblerna i vardagsrummet. Jag har hela dagen haft i bakhuvudet att jag ville försöka stuva runt dem efter "målbilden" för att se ungefär hur det skulle bli. Så jag släpade min stora byrå med min stora tv uppepå (risky business) tvärs över rummet och stuvade runt de två sofforna som två gigantiska pusselbitar under noga övervakning av tre unga, väldigt intresserade kattdjur.

Och jag vet inte om det blev riktigt som jag hoppats. Är det helt omöjligt att flytta en murstock några decimeter åt nåt håll? Det blev "sort of" bra, men inte riktigt. Jag behöver en bra finish på det hela. Det kanske blir i helgen då M kommer hem och Lil'sis dessutom förärar oss med sitt sällskap under fredag/lördag (yeay!). De är bättre på sånt än jag. Jag får alltid upp fina bilder i huvudet på hur saker ska se ut, men det blir nästan aldrig likadant när det är klart. Det gäller det mesta som har med utseende, konstnärlighet eller vad jag nu ska kalla det, att göra. Trädgårdsdekorationer, rabatter, make-up på mig själv, bakning och till och med målarböcker där jag bara behöver fylla innanför linjerna. Jag skapar aldrig vackra saker. Det är inget självkritiskt påstående, det är faktiskt helt sant.

Tur att jag har andra kvaliteter och tur att jag inte behöver skapa vackra saker i mitt arbete. Jag klistrar in en liten fin eller skojig googlad (rättighetslös) bild längst ner i mina veckobrev som jag mejlar mina medarbetare varje fredag, det är nog allt. Powerpoints snor jag grunderna till från kollegor, mina anteckningsböcker behöver inte vara snygga (mina to-do-listor är färgkodade efter skyndsamhet, det är det enda) och jag duckar alltid uppgifter som går ut på att skapa inbjudningar till saker. Jag arrangerar hellre hela rasket. Det är jag däremot väldigt bra på.

Insnöad

Den här dagen blev ju allt annat än skojig. Sicket väder! Jag vaknade strax efter kl 5 i morse och trodde att huset höll på att falla ihop. Det bara dånade av vinden. Jag hade i stort sett redan bestämt att jag skulle jobba hemma några timmar och fara till jobbet strax före eller efter lunch, då det enligt prognoserna skulle bli lugnare både med vind och snöfall. Men icket. Snarare blev det värre, skulle jag säga. Jag var ute ett par gånger och kollade läget och insåg att bara att få upp carportdörren skulle vara en utmaning då den ville gå igen av vinden. Stor risk att den skulle fara rakt in i bilen alltså.

Vid halv två var jag på väg på riktigt, jag ville inte missa ett möte jag lovat vara med på. Men jag insåg rätt snart att det inte gick och att jag inte vågade ge mig ut med min lilla Suzy. Plogbilen passerade då jag klädde mig och i samma veva kom grannen med traktorn och plogade vår lilla väg. När jag kom ut var det stora snövallar igen på båda vägarna och det var en utmaning bara att fylla på med solrosfrön till fåglarna (och ekorren).

Så jag fick ställa in min medverkan i mötet till sist. Ringde Lil'sis som i stort sett erbjöd sig att hon och hennes Joel skulle hämta M och Smilla ikväll vid tåget då de har en lite tyngre bil än jag. Jag tackade snabbt ja till hjälpen. Och så fick jag då ställa in middagen med tjejerna. 

Tråkig dag!