Roadtrip

Förra helgen var vi iväg till Ångermanland och Sollefteå på nåt slags släktkalas på M:s sida. Hans pappa fyller 80 i november, hans syster har fyllt 50 och hennes man likaså och dessutom fyller hans mamma 80 samma dag som svärfar. Bara en sån sak!

Vi hyrde en större bil och eftersom M inte gjort klart beställningen på sitt nya körkort så blev det jag som fick köra hela vägen. Det kändes till en början jättekul men sen 1) blev det värsta snöovädret och 2) så visade det sig vara en automatväxlad bil vi hämtade ut trots att jag trodde mig ha beställt motsatsen. Problem nummer ett visade sig bara vara ett problem norr om Umeå, söderut så fanns det ingen snö utan på sin höjd var det lite blött. Problem nummer två löste sig också, precis lika snabbt som alla sagt dessutom, trots att jag var övertygad om att jag inte skulle kunna köra automat. Men det gick faktiskt väldigt snabbt att lära sig. Och sen gillade jag det rätt mycket till och med.

Festen var på gamla sjukan på ett tidigare regemente och den var trevlig och rolig. Det var betydligt fler där än vad jag trodde det skulle vara. Men det var kul att få träffa lite nya ansikten i släkten jag inte ännu gift mig in i. Jag tycker framför allt hemskt mycket om M:s syster och hennes familj och önskar verkligen att vi/de bodde närmare varann. Det hade varit trevligt.

På vägen ner åkte vi via Kramfors för att hämta upp M:s systerson vid tåget men på vägen hem tog vi en mindre väg mellan Sollefteå och Ö-vik och det var väldigt trivsamt. Jag var lite nervös först då jag egentligen inte gillar mindre vägar utan mitträcke, speciellt inte då det var kallt och fruset ute, men det var en bra och ganska öppen väg så det gick bara bra. Ångermanland visade sig vara ett väldigt backigt landskap och det fanns åtskilliga vackra, enorma gårdar och herrgårdsliknande hus utmed vägen. Svärföräldrarna verkade väldigt nöjda i baksätet; jag hörde dem upprepa flera gånger att det var så skönt att kunna titta ut istället för att fokusera på vägen och körningen. Låter som att vi kommer kunna övertyga dem om att få köra fler gånger.

Still alive!

En månads bloggtystnad var absolut inte planen, jag lovar. Sommaren blev bara så hektiskt. Eller hektisk, den blev ganska händelserik, kanske jag ska säga. För det har inte varit stressigt, men jag har haft saker på agendan i stort sett hela tiden sedan jag gick på semester den 19 juli.

Jag hade ju en plan att skriva om vår fantastiska europaresa som vi for på direkt då vi gått på semester. Först tänkte jag skriva lite under resan, det gick sådär. Sen gjorde jag faktiskt en ansats då vi kom hem och gjorde lite printscreens, sparade ner bilder osv. Men så gick tiden. Hur sent kan man blogga om en semesterresa?

Jag fyllde år och firade väldigt nedtonat men hade förstås tänkt skriva något om det. Tiden gick igen.

Jag hade också tänkt blogga om vår lilla roadtrip till Östergötland som vi gjorde helgen efter födelsedagen. Ehum, jo det gick ju bra. Tiden gick osv.

Och allt det andra; segling, trädgårdsfixandet (för lite dock), framstegen med renoveringen av gästhuset, tapetdilemman vi har i samma hus, kattungarnas framsteg som husets nya vandalgäng, Rosas öga som inte vill bli riktigt riktigt friskt, funderingarna kring jobbet, det återkommande dåliga sommarvädret (har vi kanske pratat färdigt om ändå, eller?). Tiden gick.

Lite ska jag kanske försöka "recappa" inom kort. Jag måste ju göra nån roligare sammanfattning än det här. Lägga upp lite bilder etc.

Återkommer med andra ord.

Slut på del 1!

Sista kvällen på första delen av min semester. Känns ganska trist om jag ska vara ärlig. Mest för att jag egentligen först denna veckan börjat känna det som semester, första veckan var jag mest trött och gick runt med dåligt samvete för att jag inte orkade göra en massa saker "jag borde". Denna veckan har jag kommit igång lite mer, känt mig gladare och piggare men också lite stressad i bakhuvudet över att det snart är slut. Sen känns det förstås kanske mest trist att det är sista dagen jag och M är lediga samtidigt den här sommarsemestern. Han är ledig tom onsdag och sen åker han tillbaka till jobbet igen också. Det kommer kännas lite stressat i veckan.

Mysstund i trädgården mellan gräsklippning och
ogräsrensning. Rosa älskar när man gör skuggande koja och
ligger bredvid på gräset.

M har varit väldigt flitig i renoverandet av lillstugan och hans far har varit en ovärderlig tillgång som hjälpt till varje dag. Det börjar likna något i det kommande badrummet där inne och det är kul. Tråkigt med det är att vi inte riktigt haft tid att göra saker tillsammans under semestern. Men igår var det stopp i renoverandet i väntan på en beställd dörr så då hade vi plötsligt ett par dagar att göra vad vi vill på. Vi tog mer eller mindre bilen och åkte på måfå inåt landet tills vi kom på att vi nog var på väg till Åsele och marknaden som varit under helgen där. En ganska lång resa, 18-19 mil, tror jag, men det var som alltid mysigt med en roadtrip med bästmannen. Jag gillar dem mycket.

Samisk mössa-staty (?) i Åsele

Vi pratade Turkiet en lång stund och lite av allt annat som pågår i världen just nu, försökte hitta positiva utvecklingar som kunde bryta av allt tråkigt just nu (inte enkelt men inte omöjligt) och vips så var vi där. Ganska sent så det var inte så mycket folk bland marknadsstånden, vilket vi nog båda uppskattade. Vi hann nog gå igenom det mest på en dryg timme och köpte bara med oss en påse godisremmar hem. Men det var lite kul ändå att se vad som gäller på marknader (inte så happy place för djur, kan meddelas, mycket kött och läderprodukter blandat med strumpor, t-shirts, kryddor, godis och hokuspokus-saker som magiska armband och hälsoskor). Sen lyssnade vi på Mammas Nya Kille på SR Play på vägen hem igen.

Idag skulle jag egentligen pyssla färdigt i trädgården men då vi vaknade till åska och ihållande regn så blev det inte så. Istället har vi haft mysdag hemma med långfrukost framför tv-serier i soffan, hemmafixade vegburgare till middag och allmänt slappande. M har spelat lite spel och jag har sorterat lite bilder i datorn. 

Bra avslut på del 1 av 2 på semestern, inte sant? Hur jag ska idas stiga upp tidigt är dock en gåta....

Weekend borta

Brorsan, svägerskan och syrran
i en lagomt rörig bild

Vi tog en långweekend och åkte söderut. M, Lil'sis och jag satte oss i bilen i torsdags morse och begav oss ner till lillebror (storebror för Lil'sis) som bor utanför Borås. Egentligen var det nån form av namngivningsceremoni för brorsans 7 månader gamla Lexiam helgen före men då vi hade en del annat för oss just den helgen som inte gick att skjuta på så åkte vi en vecka sent istället. På så vis fick vi också möjligheten till lite egentid med den nya minifamiljen, vilket var väldigt mysigt.

En riktigt bra långhelg blev det. Vi spenderade en dag promenerandes i Borås, dels för att se staden lite mer än vi gjort tidigare men också för att se majoriteten av konstprojektet No limit; blandad street art på husväggar runt omkring i staden. Måste säga att Borås är en ganska charmig stad. En del gammalt som har bevarats, vilket jag gillar, men också nya lite vågade projekt. Och alla städer med vatten får en automatisk myshetskänsla, tycker jag. Mysiga fik och matställen, fina promenadstråk och trivsamma gågator med butiker (något som jag kommit att sakna nu när Umeå blivit allt mer galleri-betonat).

En husvägg i Borås

Skuggan förtar tyvärr bilden lite

Lördagen spenderades också till stor del på promenader. Vi åkte in till Göteborg och vandrade runt en del. Bland annat besökte vi Röhsska museet; ett designmuseum med rätt koola utställningar. Bland annat hade de en rätt annorlunda och genomtänkt utställning där man kopplade gruppen Kraftwerks existens och utveckling till den samtid som de befann sig i. Svårt att förklara men bra var det.

Söndagen blev mest slappardag då vi bestämde oss för att köra hemåt sen eftermiddag istället för att vänta till måndag morgon, vilket var ursprungliga planen. Det kändes bättre att komma hem söndag natt än sent på måndagen och sen upp i jobb direkt på tisdagen. Så vid halv sex på söndagen, efter en riktigt bra indisk måltid i Borås, packade vi in oss i bilen och påbörjade den ca 11 timmar långa bilfärden uppåt. I vanlig ordning fanns inte riktigt tiden att stanna till hos andra vänner och/eller släktingar även om flera så hade önskat. Resan tog helt enkelt lång tid nog ändå. Lite jobbigt kändes det för det hade varit roligt, men det får bli en annan gång. Kanske en längre roadtrip till sommaren där flera stopp och övernattningar kan planeras in?

Några bilder på den fantastiska lilla brorssonen kan jag inte lägga ut då hans föräldrar inte vill ha hans bilder på internet, så ni får ta mitt ord på att han var den mest bedårande och charmiga man kan tänka sig! Det kommer bli nåt klokt av honom, så kändes det. Glad och sällan gnällig, lättsam och busig. Jag saknar honom (och hans föräldrar förstås) redan väldigt mycket. Önskar att jag kunde bo närmare syskonbarnen ibland, det vore trevligt att lättare kunna ses. Men det finns ju både skype och facetime, så det kan nog lösa sig.

Attityd!

I transportburen i baksätet,
attityden tränger genom bilden, inte sant?

Det här är en katt med attityd, det har universitetsdjursjukhuset rätt i, och jag tror det syns? Som M sa skrattande efter första timmen i bilen "Är det såhär hon låtit så förstår jag att de ville skriva ut henne snabbt." Hon protesterade ju på vägen ner också, men nu var det ett lite annat ljud. Hest, förstås, som tillfällig komplikation av behandlingen, men med en helt annan styrka och bestämdhet. Vi hörde henne redan när de kom med henne i buren i korridoren på vårdavdelningen. Hon verkade inte alls särskilt glad att se oss, snarare skitförbannad över att ingen hörsammat hennes krav, antagligen.

Efter knappt tre timmar i bilen tog till sist tröttheten över. Hon flämtade och skakade och la sig ner och tonade ner lätena lite. Hon lät oss veta att hon fortfarande var kvar med jämna mellanrum och så snart vi gasade, bromsade, svängde osv bara lite för mycket i hennes tycke så satte hon igång sådär kraftigt för några sekunder igen. Vår attitydkatt...

Väl hemma har vi kelat, det har brummat om kissen, kompisarna har verkat glada över att vara fulltaliga igen och efter att hon druckit kopiösa mängder vatten fick hon och polarna varsin skål med mycket efterlängtad kokt fisk. Så nu är det jäsning som gäller här i huset.

Så himla skönt att vara hemma fulltaliga igen!

Roadtrip att modifiera lite?

Det var kanske inte världens bästa idé ändå att köra både ner och upp under ett och samma dygn. Vi började vid halv ett natten som var*, kom fram en stund före åtta, blev inkallade halv nio, lämnade veterinären en timma senare och satte oss då direkt i bilen och körde hemåt. Vi var hemma igen kring 17-tiden. Det stora bekymret var väl egentligen att jag inte kan släppa kontrollen tillräckligt för att kunna sova medan M kör, så jag fick köra då jag kände mig som piggast. Då sov M och sen fick han dra det tyngsta lasset på hemvägen då jag efter att ha varit vaken nästan ett dygn inte var särskilt körbar. 140 mil på mindre än 18 timmar var kanske inte ultimat. Men det gick faktiskt bra och vi gjorde många korta stopp.

På fredag kan vi köra båda vändorna i dagsljus eftersom hon skrivs ut på eftermiddagen. Men jag funderar ändå på att försöka övertyga min trogna co-pilot om att åka ner redan på torsdagskvällen och unna oss en natt på hotell istället. Vi får väl se hur det blir.

Men trots orsaken till resan har vi haft trevligt, skrattat en hel del och hållit oss förvånansvärt icke-uttråkade, bortsett de sista 15 milen kanske. De är alltid jobbiga, oavsett hur man lägger upp en så pass lång resa.

*Vi passerade redan efter kanske 600 meter ut på E4:an en nyinträffad trafikolycka. Inte världens bästa roadtrip-start för neurotikern kanske, men desto mer glädjande att jag läste ikväll att ingen kommit till skada, mer än mitträcket.

Roadtrip #4 2013

Så var det snart dags. Inatt far vi söderut med kissen i hopp om att få hem en, om något radioaktiv men frisk (-are) kattdam i slutet av veckan. Jag nojar lite över resan, men yr.no lovar plusgrader inatt, något jag inte riktigt tror på men i vart fall hoppas på. Det räcker gott att vi måste köra i beckmörker merparten av resan ner. Eftersom jag inte kan släppa kontroll nog för att sova i bilen så ska jag köra så mycket som möjligt ner så att M kan sova och vara den piggare föraren hem sen på dagen.

Vi har preppat kissen med zyclene i en knapp vecka och hoppas att det ska bidra till en lugnare resa för henne. Vi har även lånat en gigantisk transportbur i tyg av min alldeles för snälla kollega. På så vis kan få rum med en liten kattlåda såväl som lite mat och vatten. Om hon sen är intresserad av det är jag tveksam till men då finns det i vart fall. Framför allt slipper hon ligga trångt i en plastbur, det tror jag blir en vinst.

Och ja, jag försöker att inte tänka på att vi ska åka hem utan henne. Vi har knappt pratat om det ens. Det nämndes igår när vi även pratade om den lilla men ändå närvarande risken att hon underkänns för behandlingen efter ultraljudet på hjärtat som de ska göra först när vi kommer dit. Men vi hoppas på det bästa, det är enda vägen nu. M tycker att vi ska lämna en tröja eller något med "hemmalukt" med henne, men jag vet inte hur det fungerar med inläggningar, vad man får göra och inte. Det lär väl märkas imorgon. Så djurvänner, håll en liten tumme för oss inatt och imorgon!

Ajjkeea, baby!

Vi pratade om det typ hela våren, men det blev aldrig av. Vi var där en sväng i Gbg men behövde reskassan till annat och saknade dessutom bra lastutrymmei bilen. Men igår blev det av, en roadtrip till Sundsvall och Ikea. Halv åtta stuvade vi in oss i bilen, M, Lil'sis och jag, körde till stan och plockade upp Ulrika, for vidare och hämtade släp och sen bar det av. En låååång dag blev det. Klockan var nästan midnatt innan M och jag lastat av alla och själva kommit hem. Vi lastade av i beckmörker, de sista krafterna gick till att få upp den nya madrassen på övervåningen. Jag vet inte om det var tröttman eller nysängen men vi slocknade båda som små barn inom några minuter.

Men en kul dag var det! Och produktiv. Om man nu räknar in att spendera fysiskt plågsamt (på riktigt) mycket pengar på, visserligen väl behövda, ting som produktivt. Ny säng, kontorsstolar, hyllor, sängkläder och blandat annat blev det. Och Lil'sis håller nog som bäst på att möblera upp sitt rum med ny bokhylla och nytt skrivbord. Ulrika höll sig mest måttlig av alla men tomhänt var hon inte.

En del av vår fångst...

Kul dag, som sagt. Med obligatorisk medhavd fikakorg på vägen och allsång i bilen. Jag gör gärna om det! Om ett tag då... När vi kommit längre med köket så lär vi behöva en ny tur. Det blir bra det.

Lördag!

Det blev inte så mycket till soffhäng här inte. När låtsasmaken vaknade hade han siktet inställt på att fara till Skelleftehamn och hämta båtvagnen som ingick i båtköpet. Det var ju lite på tiden så att säga, även om jag kanske inte hoppade jämfota över idén. 

Vi for först till Skellefteå och strosade en kort stund på jakt efter ett hyfsat matställe. Det var inte så där väldigt mycket att välja på för vår del så vi landade till sist på en vanlig pizzeria. Vi beställde rullfalafel, som i Ske-å tydligen heter falafelsandwich (i södern där jag kommer ifrån gissar jag att falafelrulle är det vanligaste). "Ni får välja dressing från listan över pizzasåser", sa tjejen vi beställde av och jag såg genast vad M:s ögon fastnat för; "Bearnaise, det måste ju vara en utmaning."

På frågan en stund senare om hur det smakade så svarade han diplomatiskt att det nog inte var något han skulle beställa igen...

Sen hämtade vi vagnen och körde hem den i bitvis ösregn i de 30km/h (ish) som den får framföras. Det tog en stund, men vana av att sitta länge i bil tillsammans hade vi en rätt trevlig roadtrip ändå. Nu står middagen på spisen/i ugnen och en flaska rödtjut är öppnad så snart får jag äntligen dimpa ner i den efterlängtade soffhalmen.

Trevlig kväll på er!

Roadtrip

Imorgon beger vi oss ut på en liten roadtrip, låtsasmaken och jag. Vi ska åka norrut till Piteå, eller snarare Sikfors verkar det som, och förhoppningsvis köpa med oss ett köksbord. Jag har letat ganska länge efter ett fint slagbord men har inte hittat något som varit sådär riktigt fint förrän nu. Och då fanns det såklart i Piteå. Men vi tänkte att det blir en liten kul semestertrip. Jag har ju faktiskt inte varit så mycket norrut egentligen. Jag var i Luleå för säkert 15 år sedan, men i övrigt har det bara varit Skellefteå för min del. så det blir lite spännande. Och för M blir det kanske en nostalgitrip också; han gjorde sin vapenfria militärtjänst i Sikfors. Så lite sightseeing kanske vi hinner med också, inte bara affärer. 

Jag hoppas att bordet är lika fint som vi tror nu bara. Vi får väl hålla tummarna.

Borta bra men hemma bäst

Hur kommer det sig att de sista 20 milen alltid, alltid känns så oerhört långa? Nu har vi lämnat av kidsen (Lil'sis med pojkvän) i stan och just landat själva i huset. Nu väntar en odefinierad period av fjäsk för att bli ursäktade för vårt hemska brott "olovligt uttag av personalsemester" som de tre svansvännerna antagligen dömt oss för under vår bortavaro. Inte oväntat så vi kom med en burk tonfisk i högsta hugg... Vi börjar så!

Jaktlycka!

Det blev nån slags roadtrip trots allt. Planen var Sundsvall men med stopp på vägen vid tänkbara klänningslyckträffar. Första stoppet Hörnefors och H&H-butiken där. En mycket fin klänning fann M åt mig men tyvärr var den ytterst lite för liten i den största storleken (och riktigt så stor är jag faktiskt inte, I blame sajsarna).

Nästa stopp Lögdeå och deras omtalade modehus Häggströms. Inte riktigt så stort som jag trodde men ändå imponerande för att ligga mitt i ingenstans. Där fanns egentligen två fina klänningar men den ena var lite för "vardags", enades vi om, medan den andra hade långa ärmar trots att den skulle varit mycket finare i korta (lite för ont om tid för att köpa ett sy-objekt).

Tredje stoppet blev Ö-vik efter viss tvekan. Ö-vik är en håla, kan de verkligen ha något att komma med? resonerade vi. Och det kunde de tydligen. Efter en kort stund inhandlades en grön och vit sak som undertecknad kände sig fin som en dag i men som mr M såg betydligt mer tveksam ut över. Men den var nedsatt från 900 till strax över 200kr så jag slog till. Ingen klänning för bröllop dock. Efter några vändor på de större kedjorna gick vi in i en butik som jag var skeptisk till. Den såg sådär seglar-romantisk ut i skyltfönstret. I butiken fanns en översocial butiksägarinna med bonnig dialekt som genast blev polare med mr M. Jag, som är lite skygg för hjälp från okända, ville egentligen inte ha hjälp men hon lyckades som ändå snitsa sig in i det jag höll på med och kom med armarna fulla av klänningar hon tyckte jag borde prova. Snäll som jag är gjorde jag det och stod plötsligt i en klänning som M sa åt mig att köpa. Jag var mer tveksam, slirade runt, provade annat, men bytte sen storlek och vips var jag med på båten.

Så det blev en ärmlös, mörkblå-grönaktig knäkort klänning i viskos. Ska se om det kan göras en bild kanske. Sen kändes det onödigt att fara vidare till Sundsvall så IKEA får göras en annan dag. Det blev ganska sent ändå.

Hemma

Resan hem igår gick bra i vart fall. Vi kom ju iväg lite senare än tänkt eftersom lillebrors dator krashade gånger flera under förmiddagen och Mattias stannade för att hjälpa till lite. Så vi hoppade över besöket hos min syster, det blev för sent helt enkelt. Det får väl bli nästa gång. Vi var ju trots allt där ganska länge i fredags.

Sen regnade det ju också. Och inte så lite. Spöregn och mycket trafik hela vägen upp till Stockholm, otroligt tröttande faktiskt. Så vi stannade vid Heron City och åt lite. Kanske inte världens smartaste ställe att stanna på eftersom det sen inte bara blivit köbildning på E4:an in i Sthlm utan dessutom på de två påfarter varav vi då kom på den ena på väg från Heron. Så det blev lite långsam färd några mil. Men det gick skapligt bra iaf. Och när jag körde ut ur Sthlm så slutade det regna. Det var blött och duggade bitvis norrut, men inte i närheten av det regn vi haft tidigare. Så det kändes bra. Väl norr om Sthlm var det dessutom ganska lite trafik så det gick rätt fort upp. Men vi hann säkert höra 4-5 gånger att Umeå IK är klara svenska mästare igen, trots att två matcher återstår... Och den finansiella krisen är vi nog experter på snart. Glömde lägga över bra bilmusik från min bil till Mattias när vi for, så vi var ganska utlämnade till Sveriges radio. Som var bra bitvis iaf.

Nu har jag i vart fall beställt Hello Saferide's nya skiva så framöver kommer det finnas mer bra musik i min bil.

I'm in Gävle!

Så, nu sitter jag nymätt av en bra frukost på ett hotellrum och halvtittar på debatten mellan vice president-kandidaterna som gick inatt. Intressant och tråkigt på samma gång.

Vi blev såklart sena iväg igår så vi var inte framme i Gävle förrän ganska sent på kvällen. Det spöregnade hela vägen ner, verkligen inte det väder som jag trivs att åka i. Kontrollpanelen i mitt huvud blinkade alarm hela tiden. Men det gick bra och vi kom fram precis innan receptionen stängde för kvällen. Vi lämnade bara väskorna på rummet och gav oss ut på matjakt sådär strax efter 22-tiden igår. Och det gick bra. Portiern visade vägen till en pizzeria/restaurang som var helt okej där vi åt god pizza och tog varsin öl. Jag var nog rätt trött vid det laget för jag lyckades nästan känna mig yr efter halva. Bläddrade en stund på tv:n innan vi somnade och Mattias kom med gårdagens bästa citat. Jag låg och höll i fjärrkontrollen till tv:n när han plötsligt sa:

-Du tvättar dig väl om händerna sen? Tänk om Alexander Bard har varit här!

Just då var det hysteriskt roligt iaf. Vi hade i bilen ner ett par timmar innan, just diskuterat Bards ganska fåniga facebook-/mediautspel om att det är naturligt med sperma på tv:n så därför bör man inte ta bort porrkanalerna på hotellen. Hans argument är inte bara fåniga utan stendumma. "Tycker man inte det är roligt att städa får man byta jobb". Eh...ja, just det. Så funkar det i verkliga världen. Smart.

Nu slöar vi på rummet en stund, sen är det dags att påbörja färden än mer söderut. Jag hoppas det blir lite bättre väder idag än det var igår.

Enter: a new plan

Det blev en plan b. Det kom till mig igår kväll. Istället för att köra ner på natten till fredag och sen försöka sova lite på dagen hos en tvåbarnsfamilj, så far vi ner redan på dagen imorgon till Gävle där jag bokat hotellrum för natten. Så blev det plötsligt lite semesterkänsla över det hela. Hotell för nöjes skull med förhoppningsvis lugn och trivsam hotellfrukost och sen kan vi fara till storasyster i lugnt, utsövt gemak. Känns nästan läskigt lyxigt och jag är glad att jag fick med Mattias på noterna.

Roadtrip igen

Jag har verkligen ingen lust alls att åka "hem" till helgen. Och samtidigt som jag skriver det får jag lite dåligt samvete för att jag känner så. Men så är det. Jag har inte gjort färdigt minnesboken vi fick från begravningsbyrån och jag har inte heller scannat in alla foton pappa hade, och jag vet att jag kommer att få frågor om det. Men jag har inte orkat. Kanske jag skulle försöka sno ihop den där boken imorgon, bara för att få det gjort. För att ha varit lite duktig. Samtidigt har jag ju faktiskt fått ta hand om allt annat. Nästan.

Lite tror jag att oviljan beror på att det faktiskt är "över" så snart askan är i jorden på fredag eftermiddag. Då är det klart, på nåt vis. Jag tror att allt pappersarbete är klart, betalningar fixade, försäkringar hittade osv. Det är skönt att det är över, men samtidigt känns det konstigt. Pappa har som varit med mig en massa den här tiden och samtidigt som det vore skönt att släppa det så vill jag inte att han försvinner. Vet inte om det verkar logiskt alls.

Lillasyster ska inte med så det blir en roadtrip för bara mig och Mattias. Vi får väl försöka göra resan trevlig även om ändamålet suger. Några idéer? Vi kanske skulle stanna nånstans på vägen upp? Får fundera lite över det.