Balansräkning och sneakersdrömmar

Hur bättre spendera en måndagskväll än att numrera verifikat, slutföra bokföring och göra resultat- och balansräkning? Nåja, nu har jag (nästan) fullgjort mina åtaganden som kassör i vår fantastiskt roliga avloppsförening för året som gick, ett ganska lättsamt uppdrag trots allt. Nu när reningsverket varit på plats ett tag så är det ett 20-tal bokföringsposter per år bara.

Men nu "firar" jag genom att fönstershoppa sneakers på nätet. Det började men en fb-post med alternativa snörningssätt på sneakers och sen var inte steget långt från det. Sneakers är ju nästan det bästa med våren. Åtminstone bland det bästa.

Och jag behöver köpa nya i år, yeay!

Bilstrul - I love it

Som om 'to buy'-listan inte var lång nog efter flyttandet så strejkar bilen åter igen och kräver min fulla uppmärksamhet. Inte roligt. Den låter som att den inte går på alla cylindrar så min egen diagnos säger att det är en tändspole som gått. Har ringt verkstan så jag ska fara förbi där idag så att de kan koppla in datorn och se om min självdiagnos stämmer. Hade inte tändspolarna suttit så knepigt till (såklart) hade jag kunnat byta själv med viss assistans, men vis av förra gången som det hände tror jag vi lämnar det till experterna.

Men morr så tråkigt att lägga ännu mer pengar på bilen. När jag blir stor ska jag ha ett jobb som betalar tillräckligt bra så att jag kan hålla mig med en lite nyare bil.

Finns det en bra tidpunkt för bilhaveri?

Ja det här med bilen gjorde mig inte direkt lycklig, det kommer i helt galet fel tid (gör det inte alltid det?). Med den kommande flytten så är ekonomin hyfsat ansträngd ändå. Speciellt eftersom jag fortfarande inte vet om det blir 0, 1 eller 2 dubbla hyror. 

Jag har en planerad verkstadstid till veckan för att ordna till de där fjäderbenen innan besiktningen och det fanns med i beräkningen för att fixa kommande månaderna, den här grejen gör inte det alls. Och jag måste fixa det först innan jag kan lämna in det för det andra, annars tar jag mig inte dit. Så jäkla stört.

Jag ska dock inte rage:a mer över det idag. Nu ska jag städa badrummet och äta middag med minifamiljen innan bästa vännerna kommer över på spel- och svullarkväll. Ser fram emot det så tokigt mycket!

Just min tur

Det är ju som typiskt. Jag får ut en bra lön den här månaden och kunde därför planera in en efterlängtad tripp på höstlovet nästa vecka till Ikea i Sundsvall med familjen. Inga stora saker står på önskelistan, men det fanns möjlighet att köpa lite nya handdukar och sängkläder samt några nya tavelramar. Smågrejer helt enkelt, men framför allt såg vi fram emot en roadtrip.

Naturligtvis är det just som planen har uttalats och bestämts som ABS-lampan på min jädra bil börjar lysa! Något är knas och just ABS är inget jag vill köra utan när vintern är på intågande så det är väl bara att ringa verkstaden och se det lilla överskottet försvinna som snö på våren. Jag hoppas att det inte blir dyrare än så, men när det kommer till bilreparationer brukar det vara svårt att sia om kostnader.

Damnit.

Seriösa söndag

Som väntat en trevlig fikastund med bästa tjejorna på stan. Det blev dock lite kort, vi fortsatte prata hela vägen till bilen och hann som inte riktigt färdigt. Vi måste avsätta mer tid helt enkelt. Dagens stora ämne mot slutet råkade bli parekonomi, detta komplicerade men ack så viktiga (för att inte säga supervuxna). Det innehåller så mycket och hur man än vill tycka att pengar är oviktiga så är de aldrig det helt och hållet. Självständighet, makt, frihet, rättvisa...det kommer mycket i ekonomi, inte minst om den inte är jämställd.

Vi var nog allra mest eniga om att ingen lösning är helt och hållet rättvis (såvida man inte tjänar lika) men att individuell föräldraförsäkring kanske är det absolut viktigaste som skulle behöva komma till för att åtminstone öka förutsättningarna för livslånga, bra lösningar. För båda parter.

Fortsättning följer, förhoppningsvis. Och jag är lite bortskämd med så kloka vänner.

Det blir en 'sån' månad

Vad är det för mening med semester när man får lida för den i efterhand, funderade jag över tidigare idag. Tre minuter tidigare hade jag loggat in i lönesystemet och sett min kommande lön och fått smärre chock. I stort sett inget ob-tillägg för juli månad innebär typ ingen augustilön alls. Utöver det tillkommer avdrag för karensdag den natten jag var hemma efter att ha blivit slagen på jobbet. Ännu mindre lön, med andra ord. Fyrsiffrig nettolön, det är nära på skamligt. Jag har arbetslösa vänner som har ut mer i månaden än vad jag tjänar som faktiskt jobbar. Nånting är snett.

Det får ju gå. Det blir dock inga utsvävningar whatsoever och inga vinterskor. Och antagligen ingen mat de sista två veckorna, men jag har ju lite att ta av såatte...

Heja idag!

Skattepengar på kontot idag, välkommet. Inte någon förmögenhet men tillräckligt för att kompensera det faktum att jag köpte lite kläder när lönen kom samt tillräckligt för att laga till bilen. Förhoppningsvis räcker det även till ett besök på ikea och där kunna handla något mer än värmeljus.

Men största glädjen idag var nog ändå att bilen morrade på som den skulle efter att jag på inrådan av mekanikern vi anlitar bytt ut biltema-tändstiften mot den definitivt dyrare originalvarianten. Jag trodde i ärlighetens namn inte på det, att kopiorna som säljs där skulle vara så mycket sämre. Men bilen går jämnt och fint igen nu. Imorgon ska jag byta till sommardäck, köpa och byta bromsbeläggen bak och sen ska den förhoppningsvis vara klar för besiktning. Fatta friheten att ha egen bil igen sen! Inga två timmars extra pendlande för att ta sig till och från jobbet. Och kunna åka ut på landet när jag vill. Lyx, är ordet!

Lycka är...

...att upptäcka att alla mynt som rensas från plånbok och fickor och nästan dagligen läggs i en skål i köket plötsligt kan uppgå till flera hundra riksdaler minsann! I'm rich!

Smålänningarna kommer!

Ikväll får vi finbesök till Norrland! Lillebror den yngre, Tobias, med sambo kommer upp från småland och ska stanna ända till tisdag. Yeay! Det hade varit ännu mera yeay om det inte hade varit så att undertecknad och hennes bihang/minifamilj är oskönt überpanka. Och verkligen så.

Samtidigt var det den här helgen de hade chansen att komma upp och jag ville gärna att de skulle komma så vi får väl göra det bästa av det. Det ska bli väldigt kul att se dem! Lillebror har jag inte träffat sen pappas urnsättning (tror jag?) och sambon är aldrig inspekterad (och därmed inte heller storasystergodkänd, men jag tror inte det ska bli några problem...). Så det ska bli spännande och trevligt oavsett.

Ka-ching imorgon!

Natten på jobbet gick då bara bra. Jag var trött en halvtimme in på passet och sen gick det över och blev full speed igen. Sen har jag sovit kanske lite för mycket idag egentligen för att kunna vända dygnet men det ordnar nog till sig. Känner mig ganska trött redan.

Imorgon är det payday och det var nog länge sedan jag såg fram emot det så väldigt mycket som just den här månaden. Jag får en klen lön den här månaden men jag hoppas att den åtminstone ska räcka skapligt månaden ut och dessutom ge lite utrymme för något kul. Jag är sjukt sugen på att äta mat på pub och ta en öl, tex. Det kan jag väl ha råd med, snälla plånboken?

Är inte januari slut snart?

Pjuh! Jag kommer överleva nästa månad också! Jag har gått och mastodontoroat mig för min kommande lön eftersom jag inte jobbat december och fick höra att alla tillägg kommer på lön månaden efter (nattarbetare lever på tilläggen). Nu var det visst inte riktigt så. Jag får inte direkt 'vanlig' lön men den ligger ändå i stil med studiemedlet så jag kan i vart fall betala räkningar och få det att gå runt. Typ.

Och igår på lönesamtalet (som gick bra btw) fick jag dessutom erbjudande om att gå upp i tjänst igen vilket jag såklart tackade ja till. Så ljus i tunneln, mina vänner! Nu ska jag bara hitta ett sätt att överleva resterande januari månad som verkar längre än alla andra månader tillsammans, ekonomiskt sett.

Ett frustrerat arghn är på sin plats

Och mitt i all trötthet och hjärnstress är det svårt att inte vara arg på CSN, hur klyschigt det än må vara. För hade det inte varit för dem och deras trilskande så hade jag kanske kunnat fokusera på en sak istället för både jobb och studier, samt allt som är kring själva CSN-ärendet.

Igår var nog ändå max tålamod nått vad gäller just strulet med finansieringen. Först berodde protesten från CSN på att jag inte uppfyllt de nya kraven på studieprestationer som de har. Hade jag ansökt före 1 juli hade det varit en annan sak, men då hade jag ju inte hunnit komma in på kursen å andra sidan. Men, jag var sjuk under mitt sista studieår, vilket det finns dokumentation på vilket jag också har lämnat intyg på. Jag har även lämnat intyg på att den situationen/hälsoläget inte längre är aktuellt, vilket är vilkoret för att de ska ge undantag från prestationskravet. Intygen är skrivna av högst professionella och insatta och jag har kryddat det hela med ett personligt brev som beskriver sammanhanget. Någonstans där hoppades jag att det skulle räcka.

Igår fick jag då veta av en av de som skrivit intyg åt mig att CSN hört av sig dit och ifrågasatt, inte att jag tagit för få poäng utan snarare att jag tagit för många poäng med tanke på sjukdomsläget jag befann mig i. Så då är problemet plötsligt det omvända. I det så ifrågasätter de alltså om a) jag har varit för duktig när jag varit sjuk, alt b) kompetensen hos de som intygat de faktiska omständigheterna.

Hon som blev kontaktad av CSN (och som sen hörde av sig till mig) var duktigt irriterad själv och undrade hur en handläggare på CSN de fakto kan ifrågasätta något (eg hennes kompetens) som de inte själva har kunskap i. Sen när är CSN medicinskt kunniga, liksom? Det är ju i det närmaste förolämpande. (Lite som med försäkringsläkare som det talats om, med skillnaden att de trots allt är läkare.)

Så nu är vi där, det tycks som att min kontakt kan ha fört ärendet lite längre fram, förhoppningsvis mot ett godkännande, men jag vet inte. Jag skulle ju helst undvika att behöva skicka faktiska journaler till personer som jag inte anser behöver ha detaljer, men vi får väl se hur det blir. Det ironiska i hela situationen är att även om det borde vara i CSN:s intresse att jag faktiskt får färdigt min examen (och därmed kan få ett bättre betalt jobb och återbetala lånet bättre) så blir det allt svårare för mig att orka hänga med i studierna för varje dag som går som jag måste kombinera det med mitt jobb. Plus att jag säkert på sikt riskerar att passera deras idiotiska fribeloppsgräns allt eftersom jag fortsätter att jobba och tjäna pengar...

Heja oktober

Började just typ storböla efter att ha sett det kommande lönebeskedet. Jag är visserligen sjukt trött vilket påverkar, men allvarligt vet jag inte hur det ska gå nästa månad. Jag har nog aldrig fått så lite lön sen jag startade, antar att det beror på att semesterlönen kom förra månaden och att jag sen inte fått nån ob under augusti då jag hade semester. Men shit, jag måste lära mig dragspel eller nåt.

Men, men. Bara att bita ihop och fara till mitt högavlönade jobb igen. Det känns ju värt det.

Hur var det nu det var tänkt?

Stressandet fortsätter och jag börjar så smått fundera på det där som Ulrika sa till mig i helgen; "var inte tanken med studier att du skulle få det lugnare, inte MER att göra?". Och så var det ju tänkt. Jag skulle inte jobba samtidigt, jag skulle göra något helt annat, ha en normal dygnsrytm och "vanliga" rutiner. Ladda om, stärka mig själv lite och må bättre. Nu blev det inte i närheten av just det. Det blev stress, mer dålig sömn och ännu starkare känsla av att inte räcka till.

Men jag tänker ändå att det ger sig*. Att jag snart får veta mina ekonomiska valmöjligheter och att jag utifrån det kan ta ett slutgiltigt beslut. Samtidigt känner jag någonstans att nu är jag ändå på gång med studierna och jag vill verkligen inte alls lägga ner det igen. Det var ju den här gången det skulle gå vägen. Hela vägen.

Och lite är det väl också så att om inte de ekonomiska förutsättningarna för att enbart läsa infinner sig nu så gör de inte det framöver heller. Såvida jag inte lyckas gifta mig rikt, men utsikterna för det är rätt dåliga som det ser ut just nu...

*Yeah, I'm that stupid.

Dyr saft, klar hjärna

Idag är jag mest av allt seg och varm. Inte särskilt bakis, vilket förvånar lite eftersom jag lyckades få i mig ganska många (dyra) drinkar under kvällen igår. Men jag var rätt övertygad om att jag lagt pengar på dyr saft när jag for hem, det kändes så iaf. Man kanske ska hålla sig till vin och öl som man vet innehåller det de ska, trots allt. Nu blev det mest Visakortet som påverkades. Och det lite för mycket, känner jag idag. Så har jag nån bakfylleångest är det mest över hur jag ska få månaden (som börjar idag) att gå ihop. Men det löser sig säkert...

Solen tycks ha kommit tillbaka och det var omöjligt att sova särskilt länge pga värmen i sovrummet. Just nu sitter jag framför "Liftarens guide till galaxen" på tv och väntar på att M ska vakna till liv. Sen får jag väl se om jag blir med ut till katterna eller om jag stannar här och städar (oh the joy).

Semesteraktivitet bokad!

Så var den första riktiga semesteraktiviteten inbokad. Det blir Stockholm lördag till torsdag. Lite jobbigt känns det allt att jag till sist fick acceptera att det enda jag hade råd med var buss hela vägen, både upp och ner. Drygt 10 timmar ner och knappt 10 timmar hem, tror jag det blev. Nice. Men vad gör man inte? SJ ville ha mer än dubbelt så många penningar (trots att även det alternativet innebär buss mellan Umeå och Sundsvall) och det vore väl dumt att bränna allt "överskott" den första semesterveckan.

Jag får se vad som händer resten av semestern. M är som sagt hyfsat upptagen med att byta plats på entrén på huset (bl.a.), men vi har ändå diskuterat något kortare som Holmöns visfestival, PDOL eller nån tälttripp inåt landet. Vi får se vad det blir.

Vad blir resultatet av Fi:s pengabrännande?

Jag vet inte hur jag ska kommentera det efterspel som blivit av pengabränningen i Almedalen igår morse. Jag tycker att RF ser ut att ha gissat ganska rätt i sin kommentar där hon bl.a. skrev:

"[...] jag är inte alls säker på att folk kommer att förstå detta fokus. Känslan av att pengarna kunnat gå till något vettigare eller att ett parti helt utan pengar nu anser sig ha råd att bränna upp dem är nog större."

För även om man hävdar att pengarna i pr-sammanhang faktiskt är en fis i rymden, att det egentligen inte var Fi:s egna pengar som brändes eller att de, om de inte brändes, antagligen inte skulle ha gått till välgörenhet så spelar det inte så stor roll. Speciellt inte för den stora massa som inte ger sig in i analyser, som kanske inte ids (eller är tillräckligt intresserade, även de är väljare i spetember) tänka ett steg längre eller läsa mer än rubrikerna. M hävdade vid vår köksbordsdiskussion imorse att de som reagerar starkast och som tjoar högst nu ändå inte hade varit Fi-väljare, och det har han säkerligen rätt i. Till viss del iaf. Men frågan är vilken påverkan dessa har på de som faktiskt är potentiella väljare?

Personligen förstår jag både syftet och storleken på aktionen ekonomiskt och är egentligen med på idén, men som politiker och politiskt parti måste man se till hela bilden och jag har svårt att se (precis som RF skrev i samma kommentar) att jag (eller RF) skulle röstat för ett sådant förslag om jag fortfarande varit aktiv och suttit kvar i styrelsen för Fi idag. Det handlar inte bara om att se saker för vad de är utan hur de kan komma att tolkas av andra som inte besitter samma förhandskunskap som jag själv.

Till syvende och sist kommer det ändå att handla om vilken minnesbild väljarna har, och till viss del vilken bild media väljer att reproducera, när september väl är här.

Vardagslycka

Jag insåg inatt när jag kollade den kommande lönen att den sitter på kontot redan den 24:e och inte den 28:e som jag hade räknat med. Lycka!

Och nån möbel blev det inte heller

Vi tog en runda till ett par second hand-ställen i stan idag, i jakt på nån schysst möbel att ha växter på ute på balkongen. Och man kan säga att jag hade lite oflyt på den trippen. Först provsatte jag en charmig soffa som visade sig vara rätt nersutten vilket innebar att jag inte kom upp igen av egen maskin eftersom ryggen sa "njet" och totalvägrade. Kände mig som 300 år ungefär.

En stund senare sa M bakom min rygg "titta, en ormbur" varpå hysteriska fobi-Sara ryckte till så att hon skrämde alla runtomkring och blev själv så rädd att tårarna rann innan M lite skamsen kom till undsättning och sa att det inte alls var någon orm i närheten. Hur logiskt det nu skulle vara med 1. en orm i bur 2. på en second hand-butik. Men logik finns liksom inte med i begreppet fobi.

Väl inne på nästa ställe insåg jag plötsligt att de 275:- som jag tidigare stoppat i fickan plötsligt bara uppgick till 5:-. Sedlarna var puts väck. Vi letade en stund och åkte även tillbaka till stället innan, men det var såklart lönlöst. Antagligen föll de ur när jag tog ur bilnyckeln ur samma ficka (stupid me) eller så trillade de ur inne på butiken. Oavsett så var de borta och jag kunde bara hoppas att de hittats av någon som behövde dem (typ jag). Irriterande, ledsamt och korkat.

Well well. Vi for därefter ner på stan, M köpte en plånbok till mig och konfiskerade korthållaren så att jag inte behöver göra om just den grejen snart igen.

Det måste vara tråkigare att lyxa som rik?

Den här månaden har verkligen varit exceptionellt dålig vad gäller Sara-ekonomi. Och det tycks inte som att jag varit ensam när jag nämnt det för vänner. Märkligt. Riktigt ordentligt dåligt har det varit. Precis alla gömmor har länsats, alla rabattcheckar utnyttjats, flaskor har pantats osv osv. Och ändå gick det knappt inte alls de sista dagarna. Usch, otroligt tråkig och oroande tillstånd att vara så totalt utan pengar. Inte för att jag brukar ha det fett, men bättre än såhär brukar det allt vara.

Som kommunanställd är det två dagar kvar till lön fortfarande, men lite flyt har jag allt då det idag studsade in några hundralappar för den där skrivgrejen jag gjorde förra månaden. Mycket bra. Så nu har jag lyxat till det med nybakat frukostbröd, ost och juice. Det är lätt att lyxa när utgångsläget är lågt.