söndag, december 28, 2014

Downton Abbeys julspecial



Så har jag just sett en av de bättre av Downton Abbeys julspecialer. Inget superdrama i form av dödliga bilolyckor (tänk att jag glömt att det skedde i en special?).  Men hög mysfaktor, rätt mycket humor och ett par överraskningar, bland annat ett frieri jag kanske inte överrumplades av men ändå inte gissat skulle ske än på ett tag.

Och så dök Matthew Goode upp och det kändes, av nån galen anledning, som att jag borde tänkt på det själv innan vilken perfekt Downton-medlem han skulle kunna bli. Jag hoppas vi får se mer av honom i nästa säsong. Han är nog bättre "Mr Darcy-material" än vad Dan Stevens nånsin var i rollen som Matthew. Vi får väl se.

Jag kommer sakna Tom (Allen Leech), jag hade hellre blivit av med mjäk-Edith (Laura Carmichael) eller hoppat över den tidigare så roliga men sista tiden så ofantligt ointressanta Anna/Bates-historien (Froggatt/Coyle).

Ja och så sist på bollen som så ofta numera, men visst har ni sett den 'andra' Christmas special som finns att se på youtube i två delar? Skojigt!


fredag, december 26, 2014

Jul, jul, och en del tv

Julen har i övrigt varit till belåtenhet. Ingen större stress alls faktiskt, förutom nån av de sista dagarna på stan när de sista klapparna skulle inhandlas. Det var skönt att vara ledig just före julafton och att vi hade en så lugn och kravfri jul planerad var ett plus. Jag har haft lite feber till och från sedan dagen före men egentligen bara känt mig sjuk igår. Idag har jag varit trött och sovit halva dagen men jag tror att det är på bättringsvägen för övrigt.

Vi har lovat varandra att inte ha så mycket planer utan försöka vara hemma så mycket vi kan under ledigheterna och det har vi väl lyckats med. Imorgon ska vi ev spela spel med goda vänner på kvällen, på söndag är det släktkalas hos svärföräldrarna på dagen och kanske blir det ett biobesök där på kvällen. Vi får se vad orken räcker till.

En del tv-serier har det blivit, av blandad kvalité (nu har vi inga avsnitt kvar av Vera (2011) tex, en riktigt bra britcrime-serie, 2 av 4 säsonger finns på Netflix) och en hel del stand-up-shower på Netflix. Jag kan tipsa om Iliza Shlesingers War Paint (2013), som inte började så starkt men sedan blev riktigt bra, samt Bill Burrs You People Are All the Same (2012) samt I'm Sorry You Feel That Way (2014), där den senare också var den bättre. Annars finns det en del blahaiga stand-ups som vi faktiskt inte ens sett klart. 

Lite tips såhär långt. Kan säkert komma fler när sängen nötts lite till under den här fantastiska ledigheten...

Rekordlång kattblogg med glad cliffhanger :)

Inte så många uppdateringar kring sjukkissen har det varit det senaste men nu tänkte jag försöka mig på en "kort" resumé av läget. Det såg ju länge inte så bra ut, det vi försökte med hade liten effekt. Hon kissade sjöar inne vilket tärde på alla möjliga sätt. M blev trött och arg (på situationen främst, inte katten) och jag som hanterar ilska dåligt blev orolig och stressad. Dessutom ville inte blodsockret stabilisera sig utan gick upp och ner som en jojo. Också det blev en stress och dessutom en utmaning för stackars Mina som blev stucken i örat flera gånger per dag.

Senaste veterinärbesöket ett par veckor före jul så kändes det dystert. Vi upplevde att Mina hade fått muskelförsvagningar, kissandet gav inte med sig och urinvägsinfektionerna bara avlöste varann. Tom veterinären verkade lite rådlös men tog prover, röntgade osv. Vi fick en ny strategi med insulinet med oss hem men i övrigt kändes det inte särskilt upplyftande.

Strategin har dock funkat. Hon äter nu nästan inga kolhydrater men kokt fisk nästan varje dag (mest för att hon får diarré av Mjaus kattmat som annars är lågkolhydrat). Hon får kvällsfika sent på kvällen vilket tycks ha sänkt morgonsockret (tack svärmor för det tipset) och sedan vi hållit oss på samma insulinnivå (alt inget insulin alls om det är lågt, istället för som förut sänka dosen) har läget stabiliserats. Hon ligger, med enstaka undantag, på 12-18 mmol/L nu, vilket förvisso är för högt men åtminstone hyfsat stabilt.

Sen kissandet då. Det verkade mest öka. Vi kom hem med en arsenal av antibiotika som hon ska äta tills dess att vi säkert vet att bakterierna är borta eftersom det tidigare bara kommit åter. Dagarna före jul blev helt galna trots antibiotikan, det var kiss överallt hela tiden. Stundtals även diarré. Hon var ständigt blöt om bakbenen och således luktade allt kiss som hon satte sig på. Det var snudd på ohållbart och jag började tänka att det var dags att ge upp nu. Veterinären ringde just före jul och vi bestämde att hon ska testas för Cushings syndrom efter helgerna, något jag tipsats om av en släkting. Något annat kunde vi inte göra före jul, som inte var drastiskt.
I halvpanik köpte vi efter råd löpskydd till tikar som vi utrustade med inkontinensskydd och satte på henne, under protester. Väl på verkade det gå bra. Första dygnet funkade det ganska bra så länge vi bytte ofta. Natten till den 23:e blev hon jätteorolig, kissade igenom skyddet hela tiden och vi fick byta sängkläder tre gånger samma natt. På morgonen var jag helt besegrad, så kändes det.

M for osövd till jobbet och jag var ledig där dagen före julafton och skulle förlaga lite mat. Mina var kelig och gick efter mig som ett plåster. Jag hade ingen lust att stressa henne utan struntade i skyddet och tänkte att jag skulle försöka lyfta henne oftare till lådan istället. Sedan tidigare har vi testat med nya kattlådor av olika utseende, som stått på olika platser i huset. Som mest hade vi fem samtidigt. Utan resultat. Men då det blev jobbigt att hinna bära henne ända in i hörnet i badrummet där vanliga lådan står satte jag av lättja en av de nya i hallen. På förmiddagen satt jag i köket vid datorn och hörde hur det krafsade i lådan. Tittar upp och ser Mina sitta och kissa i lådan! Jag vågade knappt röra mig att förstöra ögonblicket. Hon grävde över och gick sen iväg. M trodde mig knappt när jag ringde och berättade. Besöken på lådan fortsatte under dagen. Jag började tom relatera till sjuka människor som plötsligt blir pigga för att sedan tokdö och fick ångest över det. Förstås.

På julaftonens morgon fanns en liten pöl på övervåningen bara (normalt 3-5st). Vi satte upp en låda även på övervåningens hall. Vi var borta större delen av julaftonen men kom hem för insulinet på kvällen och hittade då inga pölar alls. Sedan dess har det inte varit några. Inga pölar! Och hon är lugnare, verkar nöjd, har vad vi tycker fått lite finare päls igen. Hon har fortfarande svårt att hoppa upp lika högt som tidigare (sängen är besvärlig tex men hon kravlar sig upp) och blodsockret ligger på samma stabila men för höga nivå. Men så mycket bättre allt känns ändå. Hoppet är verkligen åter och en lugn stämning är tillbaka i hemmet.

Jag har dock ingen aning om vad som är orsaken. Först trodde M att det var att jag äntligen hade en heldag hemma med henne, men det tror jag inte riktigt på. Det kan ha varit de hemska skydden som hon absolut inte vill ha som gjorde det, eller så har den långa antibiotikakuren kanske till sist fått bort bakterierna och därmed även knasbeteendet? Jag vet inte alls om det fungerar så. Oavsett vilket är jag är lycklig matte för tillfället. Bättre julklapp kunde vi inte få. Jag hoppas att det håller i sig nu bara. Vi törs inte tro men hoppas åtminstone.

måndag, december 22, 2014

Ledig!

Ledig dag men tidigt ska jag ju upp oavsett. Varje dag i två månader nu har klockan ringt 6:15, vardag som helg. Det går bra men visst hade det allt varit skönt med en endaste sovmorgon någon gång. En riktig 8-timmar-i-sträck-natt. Men vad gör man inte för sin sjuka dam? Jag ska ta mig tid lite senare att berätta lite mer vart vi är just nu med all sjuka och utredande. Inte i mål än i vart fall. Men hoppet finns kvar, även om det grusas allt mer.

M har inte kunnat ta ledigt idag och imorgon som undertecknad så den enklaste, minst resiga lösningen för att jag skulle kunna fixa sluttampen på julhandlandet idag var att jag blev med honom in till stan på morgonen. Jag var ju ändå vaken...

Så nu har jag ätit frukost och småfikat lite på fiket på Östra station. Rätt mysigt faktiskt. Ganska tomt på resenärer och med fin utsikt genom de enorma fönstren. Av all den nya arkitektur vi fått i Umeå så är nog just Östra station den som faller mig mest i smaken.

Jag har läst nyheter och bloggar. Planerat det sista för vår ansvardel av julmiddagen och skrivit inköpslista till maxi-besöket i eftermiddag. Nu ska jag strax packa ihop mig och fara in mot stan. Sen väntar lunchdate och shopping. Bara jag slutar gäspa så blir nog det bra.

Bara känslan av att vara ledig äntligen gör allt enkelt idag känns det som. Som jag har längtat efter lite sammanhängande ledighet. En hel vecka är jag arbetsfri om inget oförutsett händer. Lyx!

söndag, december 21, 2014

Städilsk

En kollega till mig myntade (?) begreppet "städilsk" i veckan då hon utsåg en annan kollega till just det och jag insåg efter ett tag att det nog är en benämning som även passar in på mig. Igår fick jag städiver och på riktigt så kom jag då på att jag antingen städar för att jag är lite uppretad eller arg, eller som igår så får jag ilsk-feelings under tiden. Hursom så blir jag då allt effektiv och jag bör nog tillägga att det sker bäst i ensamhet. Inget delat städande när jag är på det där ilet. Jag skurade golv och for runt trots att snedryggen bråkade och krampade ibland, det gjorde mig bara ännu mer arg. "Att jag inte ens ska kunna städa som folk..." osv. Galet men bra!

Och efteråt när det luktade gott i hela huset, sängen var renbäddad och åtminstone de flesta saker hade en vettig plats, ja då kändes det som att jag gått en boxningsmatch och vunnit. Tills dess att sjukkatten både lyckades kissa på golvet och i sängen... Men ändå; värt det!

söndag, december 14, 2014

Myshelg

En riktigt bra helg är snart slut, det gjorde verkligen lite extra att ha fredagen ledig och varva ner i ensamhet på. En ganska social helg har jag haft men det har känts roligt och ganska energigivande faktiskt. Igår var jag först med Simon inne i stan och handlade lite virke till hans husrenovering, kollade in en ny butik i stan och så handlade vi en massa grejer till eftermiddagens julstök. Till det anslöt Lil'sis med sin Robin, och stundvis även min bättre hälft M. Vi var i Simons stora kök och samtidigt som han bakade saffransbullar gjordes det godis på lite olika håll samtidigt. En del krockar vid spisen men det gick ändå över förväntan. 

Och resultatet blev bra. Enorma bullar och inte mindre än 5 olika sorters godis blev det. De flesta provsmakades efter middagen till nöjdhet men ska väl sen inte tas fram förrän vi ses igen och firar jul ihop.

Sen eftersom vi hade diabeteskissen att sköta om så for vi alla hem till oss istället fram emot kvällen och dukade upp brädspel ute i lillhuset. Det var länge sedan och var himla kul, även om vi var lite trötta. Jag tror klockan var en bit efter ett innan vi utsåg en vinnare av spel nummer två. På jul blir det mer av det också.

Lil'sis och Robin stannade över och spenderade halva dagen i stugan. Även om jag inte var där ute och störde dem idag (förutom frukostservering, lyxigt ska det vara) så är det som en mysig känsla att veta att de är där. Jag saknar att bo med min lillskruttfia så det är kul när de är här. Och ja, jag vet att det får mig att låta som en pensionerad mamma, men så är det lite.
Lyxigt att kunna husera gäster i huset som kan sköta sig själva också. Inte behöva springa upp i varandra hela tiden. Passar oss bra.

Sista arbetsveckan nu, jag är åtminstone lite taggad får jag väl säga. Nu har jag lite extra i reservtanken igen så det är bara att köra på!

Snart ledigt!

Det känns som att det enda jag skriver här numera är att tiden går fort. Men det gör den. Snart är året slut. Sådär bara.

Längtar efter lite sammanhängande ledighet faktiskt. Jag tog ledigt i fredags för att minska ner flexkontot lite (annars brinner en del inne vid årsskiftet och det vore ju dumt) och det var välbehövligt. En dag hemma bara för mig själv (och tre svansar förstås) som jag kunde spendera länge i sängen framför alpint på tv, lite utomhusröjning i trädgården (jag ser annars aldrig vår trädgård i dagsljus numera) och lite städande och röjande av kök och hall. Äntligen, bättre sent än aldrig, är våra sommarskor och jackor i förvar i källaren och smörjoljan och borrarna som tagit plats på köksbordet ett tag bor nu i förrådet som de borde. Jag skulle behöva städa så mycket mer och planen är väl lite golvstädning i eftermiddag, men det var skönt att få röja undan lite. Och faktiskt, att få vara själv och inte egentligen ha så många måsten.

Jag kan ibland sakna den fördelen med att jobba natt som jag gjorde tidigare. Att ha lediga vardagar bara för mig själv. Att kunna fara och träna mitt på dan när ingen annan nästan var i träningslokalen (idag orkar jag mig inte ens dit, jag är som manglad efter jobbet), att kunna pyssla på hemma bäst jag ville, sova mitt på dagen och åka och handla när de flesta andra är på jobbet. Småsaker som det. Men det finns så många nackdelar med nattjobb också. Den ständiga molande tröttheten jag kände de sista åren tex. Det är inte samma sak nu.

När fredagens arbetspass är gjort kan jag se fram emot en hel veckas ledighet i vart fall. Ångrar lite att jag satte upp mig på att jobba dagarna före nyår men å andra sidan kan det vara bra att komma in och släcka ev mindre bränder och sen åter kunna vara ledig några dagar till i lugn och ro, förhoppningsvis. Tack vare alla helgdagar som infaller på vardagar i år så blir det en del ledighet ändå. Och som sagt, det är oerhört efterlängtat just nu. Depåerna med ork är snart tömda. Det har varit en arbetsam höst, på flera plan.

fredag, december 05, 2014

Fredag

En ny vecka är till ända och känslan av ekorrhjul har väl sällan varit så tydligt. Det går lite runt just nu. Jag klagar alls inte, bara konstaterar att saker rullar på och att jag ibland inte riktigt vet vart jag befinner mig i allt alltid. Saker händer bakom kulisserna och jag vet att våren kommer bjuda på en del nyheter att anpassa sig efter.

Idag övergav jag min gamla röda 2014-kalender på jobbet och flyttade över saker till den nya blåa 2015-kalendern och plötsligt blev det klart hur nära nyåret vi är. Privat har jag inte haft papperskalender på ganska många år men på jobbet kör jag fortfarande med en bredvid den digitala. Lite otympligt att alltid se till att de båda överensstämmer och jag tror att det kan vara sista året som pappersvarianten får vara med. Så snart det kommer en mobilapp med en tillräckligt tydlig och överskådlig kalender så skrotas den. Men än tycker jag mig inte vara riktigt där.

I alla fall har jag nu exakt två arbetsveckor kvar innan jag går på en dryg veckas julledighet. Jag ska jobba i mellandagarna men före dess väntar alltså äntligen lite längre sammanhängande ledighet. Det ska bli skönt att få ladda batterierna lite, det känns som att behovet är stort just nu. Få umgås med nära och kära, hänga i soffan i slökläder framför klassiska julledighetsfilmer och äta godsaker. Det låter inte så dumt det...

lördag, november 29, 2014

Uppgraderad

Jag har för övrigt äntligen velat färdigt och köpt en ny mobiltelefon. Jag var ju på gång redan i somras med det, hade som i förväg bestämt att den nya iphonen som då inte hade kommit, skulle bli min. Så kom den och kändes alldeles för stor. Sen har jag varit i butiker och klämt och vänt på den åtskilliga gånger, tills den en dag inte kändes så makaber längre. Så då beställde jag en som jag hämtade ut i onsdags. Och snabbt gick det att vänja sig vid den något större storleken (det handlar om någon centimeter åt vardera hållet, förutom tjockleken där förhållandet är det omvända). Den känns riktigt bra i handen. Lite hal bara, men det har åtgärdats idag med ett tunt genomskinligt skal som gör den lite mer greppvänlig (och tyvärr åtminstone lite fulare).

Det är lättare att läsa mejl och på nätet med den, allt går blixtsnabbt, 4G funkar bra även på landet (surprise) och kameran har en del nya roliga funktioner som jag inte testat färdigt än riktigt. Inga jättestora förändringar mot tidigare (jag har antagligen inte koll på allt) men gillar man iphone sedan förut så lär man nog inte bli besviken. Den känns som en utkavlad, upphottad variant av min förra (som var en 4s) och än så länge är jag absolut nöjd över bytet!

Nu saknas bara snön

En hel vecka sedan sist, tiden går verkligen fort nu. November har rusat förbi och snart är vi i december. Första advent och sånt där. Imorgon har jag tänkt storstäda lite men så mycket julpyntande det blir det inte i vanlig ordning. Möjligtvis lite vinterpyntande, som att sätta upp och tända snögloberna i köksfönstren. I övrigt är jag mest glad om det blir rent och lite städat. Jag skulle vilja få upp lite saker på väggarna också som har stått och väntat på det alldeles för länge. Som stringhyllorna till exempel eller någon utav tavlorna som faktiskt är redo att sättas upp. Jag har ett gäng planscher ihoprullade som väntar på att få bo i nån ram, men det har inte heller riktigt blivit av än. Jag/vi behöver tydligen inte bara en städfirma utan även en inredare...

fredag, november 21, 2014

Fredag

Ännu en arbetsvecka till ända, känns som att det bara rasar på just nu. Snart bara en månad kvar att det här året.


Känner mig helt slutkörd ikväll, jag skulle garanterat kunna lägga mig för kvällen redan. Men jag ska försöka hålla mig vaken ett tag till. Jag har dock haft en riktigt bra arbetsdag, en riktig påfyllardag, även om det kanske inte började så. Men innan arbetsdagen var slut så hade saker vänt och tystnad bytts till högljudda skratt. Det var lite svårt att inte känna sig nöjd med det, även om jag förstås inte var orsak till det. Ibland räcker det att ställa rätt frågor så rullar saker igång av sig självt och blir bra. Fantastiskt kul, ibland (tillräckligt ofta) känns mitt jobb just fantastiskt kul!

Trevlig helg på er!

tisdag, november 18, 2014

Nya tv-serier

Nu när en massa braiga tv-serier håller på och tar slut (alternativt blir dåliga, sånt händer ju också) så är det väl bra att det finns sidor med tips på nya-för-säsongen-serier. Har just kikat igenom en sådan och fått tips på serier som faktiskt plockats upp och fått beställning på fulla säsonger (vissa har redan hunnit visas till stor del). Av dessa 20-something tänkte jag dela med mig av de fem mest intressanta imo:

Stalker
Har även tipsats om denna av en vän med hyfsad (hihi) serie-smak. Lär kunna vara lite halvläskig. Ingen fantastisk trailer men den har ändå något. Med Dylan McDermott som jag har liiite svårt för. 7.6 på imdb:


Gotham
Det är med prequels verkar ju lite inne fortfarande och i väntan på den lite omaka matchningen Ben Affleck som Batman som komma skall visas första säsongen av en pre-Batman. 8.2 på imdb:


The Flash
Fler superhjältar. Ingen tidigare favorit hos mig, snarare lite fånig men kanske en ny serie kan omvända mig? 8.3 på imdb:


The Affair
Så till nåt väldigt annat. Jag tror egentligen att det är lite för mycket nagelbitande (första säsongen av Dexter höll på att amputera mina fingrar tex) för undertecknad, men jag har hört mycket om den och det skulle vara intressant att se hur långt det går att dra en sån här historia. 8.1 på imdb:


How to Get Away with Murder
Så till den som av någon anledning tilltalar mig mest. Med häftiga Viola Davis (och Matt McGorry från OITNB). Känns både nytt och gammalt utan att jag riktigt kan säga vilken annan krim-serie den påminner mig om. Lär hamna överst på testlistan. 8.1 på imdb:


Jag tar självklart emot ännu fler tips om det finns!

söndag, november 16, 2014

Helg!

Det har varit en märklig vecka, måste jag nog tycka. Jag har varit på ett väldigt skumt humör, till att börja med. Lite grinig, lite lättirriterad och morrig. Sådär så att saker jag annars brukar stå ut med eller inte bry mig så mycket om plötsligt blir irritationsmoment. Även sånt jag egentligen vet inte är menat som det lät.

En vecka med nya besked, både vad gäller jobb och vad gäller katt. Inget av det kanske så överraskande men det ena mer omtumlande än det andra. Saker kommer att förändras, det är väl säkert. Och kissen har förvisso bra tänder nu (trots början till Forl) men sin tredje uvi på en dryg månad. Hurra.

Helgen har hittills varit ganska lugn och otvungen. Jag stiger förstås fortfarande upp kl 6:15 varje morgon och även om jag faktiskt lyckats somna om i helgen så känns det inte direkt som sovmorgon. Hattig sömn gör mig mest trött (och irriterad), jag tror egentligen det skulle vara bättre att ta ut en tantlur på eftermiddagen. Men vad kan jag göra halv sju på morgonen som inte lever om? Inte sådär väldigt mycket produktivt.
Igår var jag på en liten shoppingrunda i stan med Simon. Vi var båda trötta så det blev ganska lugnt. Tittade och pratade mest. Handlade praktiska, tråkiga saker. Och en massa godis till filmkvällen vi sedan hade ute hos honom igen. Det var riktigt trevligt. Två filmer på storduk i kaminuppvärmda uterummet med låtsasmaken och syster med pojkvän. Lättsamma filmer, vilket passade mitt humör bra.

Idag vet jag inte hur planen ser ut. Lil'sis och Robin sover över i lillstugan vilket är mysigt. M var ute och städade lite, tände ljus och spelade musik inför att de skulle komma igår. Och jag stod på loftet med dubbla snedtak och försökte bädda sängen efter bästa förmåga... Men jag tror de gillade sitt getaway-ställe. Jag har inte vågat mig ut för att se om de är vakna än, bäst att låta dem vara antar jag.
Städa behöver jag förstås. Det ser rörigt och stökigt ut och är i behov av hittande av plats till vissa grejer, och som vanligt utplockande av annat (jag vet inte varför vårt köksbord tex är en magnetisk plats för verktyg, smörjolja etc...). Vi får väl se vad som finns tid och ork till idag.

onsdag, november 12, 2014

Oturskatt

Idag for vi hem en timme tidigare än vanligt från jobbet. Tur var väl det. Tryckt mot ytterdörren såg vi en svart katt sitta och skrika i panik så snart vi klivit ur bilen. När jag kom närmare såg jag att Mina var alldeles tofsig över hela kroppen. Slagsmål. Med dumkatten förstås. Släppte in den skräckslagna damen som försökte hoppa upp i vår kvällsmysmöbel, kökssoffan, men det gjorde uppenbart för ont för att hon skulle orka. Tittade ut på altanen och såg att det var fullt med tussar från hennes päls där och en del blod. Gissningsvis har hon blivit attackerad där, mellan de två kattluckorna (den ena går in i köket och den andra ut utomhus) och då hon inte längre törs gå in genom luckan eftersom hon fastnat ett par gånger (den sitter löst och hon har ju varit lite rund, även om det är bättre nu) så gissar jag att det var full panik där inne.

Även de andra två var upprörda när vi kom in, inte omöjligt att de varit till undsättning, sånt har hänt tidigare då Mina blivit utsatt. Så nu är luckan låst igen. Dumkatten som passar på när de inte är helt friska. Förra hösten var det ju strumasjuka Rosa som fick däng ordentligt. En farligt stor och vild katt det där, som definitivt tar det där med slagsmål på allvar.

Nu ligger hon här, upplyft i sängen bredvid mig, och sover tungt. Jag kan inte stryka henne på huvudet utan att hon gnyr och när jag lyfter henne tokskriker hon. Att få i henne insulinet i nackskinnet var inte enkelt. Tur vi ändå har en veterinärtid bokad för henne imorgon (för tänderna) ifall hon behöver tittas igenom lite.

Kan hon inte få lov att ha det lite lugnt nu?

söndag, november 09, 2014

Pre-Parenthood-slut-ångest

Två avsnitt kvar säger MyEpisodes, tre säger IMDb. Jag hoppas att den sistnämnda har rätt, det innebär åtminstone tre veckor för alla omkring mig att komma på ett sätt att trösta och underhålla mig när världens bästa tv-serie har slutat för gott! På riktigt vet jag inte hur det ska gå...


Det är förvisso en serie som varit lite halvjobbig rent känslomässigt på ett sätt som få andra lyckats med, så jag vet inte om min första tanke; att se om Six Feet Under (2001) från start, är en så god idé. Serien jag sträcksåg från start först när den skulle komma till slutet på tv och därmed nästan lyckades skapa en riktig depression pga alla existentiella och tunga frågor som den innehöll. Idag kanske jag inte skulle känna så förvisso, men jag tror inte jag törs ta risken.

Sicken tv-mjukis jag kan vara då...

Om jag får gissa det tydligen oundvikliga slutet av serien ändå (*spoiler alert! om ni inte sett senaste säsongen) så tror jag att det kommer bli lite lyckotårar efter en del omak: 1) Joel och Julia återförenas 2) Hank återförenas med sin exfru varpå 3) Mark lägligt kommer åter och fyller Hanks plats hos Sarah 4) Amber föder sitt barn och återförenas inte med Ryan (oklart vilket jag vill där) 5) Crosby hittar ett nytt braigt sätt att försörja sig och sin familj på via musik medan 6) skolan går så bra att Adam kan syssla med den på heltid med Kristina. Sen hoppas jag att 7) Zeke och Camille får avsluta som glada pensionärer så att inte serieförfattarna tänkt sig att alla ska samlas kring en avslutande hjärt-tragedi för det tror jag inte att jag pallar...

Återstår att se hur många som slår in. Har jag glömt nån? Okej; 8) Haddie tror jag inte vi återser, 9) Max får kanske sitt första förhållande i lås och 10) Drew lämnar sin osympatiska (lite väl?) flickvän och flyttar in med syrran istället. Så.

tisdag, november 04, 2014

Update på diabetesfronten

Det svajar i blodsockerlandet. Det fortsatte vara stadigt för högt (om än ändå en hel del lägre än ursprunget) med ett par kvällsdippar förra veckan så vi ombads höja dosen ytterligare. Till en början blev det fortsatt nästan samma höga värden men så efter ett par dygn gick det plötsligt ner en hel del. Både igår kväll och ikväll sitter jag på nån slags vakt och kollar sockret med 30-60 minuters mellanrum, orolig att det ska golva. 

Igår kväll var före-värdet som efter-värdet brukat vara så jag återgick till förra dosen. Då kom hon ner till 5,1 innan det verkade stabilisera sig. Imorse gav jag åter gamla dosen och åkte lite oroligt till jobbet. Ikväll hade hon 12 i före-värde, nästan lägre än vad hon haft i efter-värde (med de två nämnda kvällsdipparna förra veckan som undantag) så jag backade efter lite funderande ännu ett steg i doseringen. Nyss tog jag det vanliga kvällsvärdet och det visade på 4,3 alltså strax över vad vi ska se som lägsta ok-värdet (det ska ligga mellan 4-7 som normalt värde). Så nu är jag lite oroad igen och har just gett henne lite att äta i hopp om ett bara lite lite högre värde om nån halvtimma, timma.

Min lilla skräpkatt. Som jag önskar att det här kunde bli vardag så att det 'bara' var insulinet som skulle ges. Nån gång hoppas jag, snart gärna. Veterinären säger att svårreglerat blodsocker ofta kan relatera till dålig tandstatus så jag måste boka tid för att åtgärda det också. Imorgon vill jag hursom ha lite nya råd av vår eminenta veterinär så jag kanske slipper oron så då ska jag boka in det också.

lördag, november 01, 2014

Lördag

Det är en trött Sara som försöker roa sig med blandade tv-serieavsnitt och sin halvtråkiga stickning ikväll. M är i stan och träffar vänner och jag väntar lite på att han också ska bli trött och höra av sig om hämtning. Lite typiskt att han, som typ aldrig är ute numera, skulle behöva nattlig hämtning i stan just som den första snö'stormen' inletts. När jag for från stan tidigare ikväll snöade det och drev lite på vägen, mer ju längre norr ut jag kom. Så lite nojig är jag att det ska vara halt och läskigt på vägen inatt. Men det ska säkert gå bra det med. Jag bara ogillar vintervägar, det ger mig lite ångest. Men unnar låtsasmaken en trevlig kväll borta.

Vi hjälpte en god vän med sin flytt idag. Samma goda vän som bott i gästhuset i några dagar. Själva flyttandet skötte andra men jag hjälte till att skruva ihop ny säng, soffa och lite annat medan M fixade med lite teknik och såg till att ett titthål monterades i ytterdörren. Det var bitvis lite arbetsamt faktiskt (det känns i ena axeln nu av någon anledning) men trevligt. Roligt att vara till hjälp förstås.

Imorgon blir det, som det ser ut, lite mer hjälpande åt ett par olika håll. Och, förhoppningsvis, lite städning av huset. Låt oss säga att det är mer än nödvändigt just nu...

torsdag, oktober 30, 2014

Bättre och bättre...

I förrgår när vi kom hem från jobbet fanns bara en liten pöl i huset att torka. Detsamma nu i morse. Ska det vända nu? Jag törs inte riktigt tro det. Men sockret har sjunkit. Från att tidigare ligga på över 30 ständigt börjar vi nu vara under 20 som regel. De sista kvällarna har det dock tokdykt efter kvällsdosen insulin, upp till 11 enheter på ett par timmar. Jag vet inte riktigt om det är så bra. Jag tycker att hon varit lite orolig, varit extremt närhetsbenägen och känts lite ostadig. Fast det sista kan vara inbillning från mig för att jag är orolig. Hon har tickat nedåt 6-7 mmol/L och jag har då tagit lite extra kontroller senare för att se att det inte fortsatt nedåt. Lite läskigt är det faktiskt. Men såklart toppen att det verkar närma sig.

Efter förra rapporteringen tyckte veterinären att det är lite för ojämnt och det lär han nog tycka nu också. Men hur vi ska komma till rätta med det vet jag inte riktigt. Återstår att se vad han säger denna gången.

söndag, oktober 26, 2014

Nya utrymmen

Jag måste erkänna att det inte blev sådär väldigt många knop gjorda av undertecknad igår. Jag var trött och lite emlig och bortsett att jag bakade en ny typ av dumlekakor jag hittade på nätet samt att köket fick sig en mindre städomgång fram på kvällskvisten så satt jag mest framför datorn och såg ikapp tv-serier, gosade med låtsasmaken (som inte heller gjorde många knop) och klappade svansdjuren. Och jo, jag stickade ett par pulsvärmare till M att ha när han snickrar ute, det var väl lite kärlek det?

Idag däremot fick jag igen för vilan igår. Imorgon kommer nämligen en vän som behöver tak över huvudet nån vecka, och flyttar in i vår lillstuga som det ser ut. Och det är roligt förstås, men då den är sliten är jag lite lite orolig att hon inte ska trivas. Vi har ju haft den uthyrd i stort sett sedan vi köpte huset så jag måste erkänna att ingen av oss riktigt längre hade koll på hur det ser ut därinne.


Men efter några timmar av skrubbande och donande, en rejäl shoppingtur i stans inrednings- och tygbutiker så ser det inte så tokigt ut? Jag hittade ingen ny taklampa så den gamla får hänga och skomakarlampan över köksdelen ska förstås hängas till, men annars ser det väl rätt beboeligt ut? Det rök först in när vi eldade i järnspisen men sen gick det till sig och gav mysvärme.

Resten av stugan består av en hall, en ytterst liten toa med dusch (som vi har plan på att bygga ut vid tillfälle), ett litet "allrums"-utrymme där det möjligen går att ställa in en 2-sitssoffa och en tv om man så önskar, samt ett loft med snedtak (åt båda håll, det går alltså inte att gå upprätt riktigt). Litet men det har inrymt några olika ensamboende som hyrt stugan under längre perioder. Nu har vi dock alltså planer på att använda den lite själv, att inhysa gäster i osv. Det betalar sig inte riktigt att hyra ut (eller, vi har haft för låg hyra) och då vi har ett så pass litet hus själva så är det ju toppen att kunna hysa in gäster någonstans.

Lite pyssel är det att göra med stugan på sikt. Måla om lite, sätta nya tapeter, fräscha till badrummet, göra ny smidigare trapp till loftet och kanske måla bort lite furu (jag är inget fan av furu). Men annars är det fullt användbart. Lite kärlek så blir det där bra...

Kalas-krock

Så har vi då stött på vårt första "gå-bort-problem" som följd av diabetesen. Vi hade nog inte någon av oss riktigt tänkt på det, förrän M sa åt mig att göra mig i ordning eftersom vi skulle behöva åka till hans syster på kalas för systersonen senast kl 17. "Hur blir det då med insulinet halv sju?" Tystnad. Just det.

Det gick inte att komma sent och att ta det vid ett annat tillfälle verkade inte heller vara en lösning så M är på väg själv dit. Lite tråkigt, tycker förstås jag som handlat presenten och sett fram emot att träffa hans systers familj igen, det var nämligen ett tag sedan sist nu. Men jag skulle å andra sidan offra vilket kalas som helst för att svartsvansen ska få må bra. Så är det bara.

Kalas får det bli en annan gång. Sicken tur då att det fortfarande finns städuppgifter kvar hemma åt mig så att jag inte blir uttråkad medan M är iväg och roar sig.... 

torsdag, oktober 23, 2014

Stormar ute och inne

Nån form av snöstorm dånar utanför fönstret (mer storm än snö dock) och jag undrar hur mycket av byggmaterial och annat som ligger där det ska imorgon bitti. Huset är svalt och kattorna verkar inte visa nån större lust att gå ut. Snarare så vill de hålla sig nära och tittar nästan ängsligt mot fönstren när vinden drar tag.

Jag 'skrev' en lång text i mitt huvud på väg till jobbet imorse, men så länge det inte finns en "rec"-funktion för tankar (skapa någon?) så återstod bara fragment när jag väl kom hem och hade tid att sätta mig ner. Säkert lika bra i och för sig, men man vet ju aldrig, på papper kommer det oavsett inte. Men lusten att skriva har successivt kommit tillbaka men formen finns inte riktigt. Jag vet inte vart jag ska göra av det jag har i huvudet. Och just nu snurrar det på ganska bra. Jag tänker bakåt och framåt, mycket inåt och funderar över värderingar och möjligheter. Som säkert bekant kommer det i cykler för min del, grubblandet. Inte nödvändigtvis något dåligt, men det underlättar om det finns lite extra egentid.

Jag är något slags mänsklig lackmuspapper för dålig stämning och blir i vanlig ordning både obekväm, splittrad och lite inåtvänd när det gungar runt omkring mig, oavsett om jag är inblandad personligen eller inte. Den lite övervuxna 11-åringen som låste in småsyskonen i ett av sovrummen och hittade sätt att roa dem medan det stormade i andra delar av huset finns fortfarande kvar men tar sig kanske lite andra uttryck idag. Fortfarande är jag den som försöker se saker nyktert och ger förnuftiga råd till vänner och familj men är kanske inte den man ber om support hos inför ett vågat äventyr då risken finns att det förnuftiga åter tar överhand, och det är ju faktiskt inte jätteäventyrligt. Idag drog jag mig av någon anledning plötsligt till minnes hur jag i ungefär nämnda ålder efter liknande syskoninlåsning greppade telefonen, slog 90000 på rullskivan på telefonen, gav en kort men saklig redogörelse för vad som skett (troligtvis även en instruktion om vad jag ansåg skulle göras av den i andra änden, men det minns jag i så fall inte) och sen avslutade med ett "nu har jag inte tid att prata med dig längre". Jag kan faktiskt le lite åt minnet. Ansvarstagande Sara med kontroll på läget...

Ibland en bra sak, ibland inte. Inte alltid lika bra för mig som för andra kanske. Men ja, ni ser ju hur det snurrar? Det är då ingen fara med mig, låt det snurra. Det passerar, det gör det alltid. Precis som stormen utanför fönstret.

måndag, oktober 20, 2014

Kråkor, surikater och...maskar



Såhär har vi det ikväll här i 'hyddan'. Inte så tokigt det. Smilla och jag ser ett program på Svt Play om djurs kommunikation och beroende på djurart så visar hon åtminstone visst intresse för det som flashar förbi. Präriehundarna till exempel. Surikaterna var också lite spännande, då kom även Mina upp i sängen och skulle vara med och titta, med öronen vinklandes.

Vi har en lugn kväll. Jag har gjort en komihåglista till jobbet för att släppa lite stress över saker jag måste hinna göra i veckan. Kattorna har fått fisk och verkar fullt nöjda över det. Mindre nöjd var jag just före fiskutfodrandet då Mina i väntan på godsakerna plötsligt kräktes i köket. Inget märkligt i sig, förrän jag skulle torka upp det och hittade en virvlande pöl på golvet, full i genomskinliga äckelmaskar. Huvva! Så vansinnigt vidrigt. Mycket tål jag men maskar och slem är något jag har svårt för och här var de i kombination. Jag slängde på en hög med papper och lät det vara tills magen lugnat sig lite.
Hon har väl inte varit helt nöjd med den sparsamma utfodringen och vi har ju sett hur Mina tuggat i sig blandade möss, annars brukar de aldrig äta dem. Men nu har hon alltså fått mask på köpet. Som om inte allt annat hon kämpar med vore nog. Men ja, så är det i vart fall. Ska rådgöra med veterinär imorgon om vilket medel som passar bäst under omständigheterna.

Vi glömmer det för en stund och fortsätter mysa lite här...

söndag, oktober 19, 2014

Filmhelg!

Ingen sovmorgon idag heller, men väl en eftermiddagslur bredvid en filmtittande sambo. Bästa lurförutsättningarna, om du frågar mig. Jag har ju svårt för det där med tystnad så att ligga tryggt med huvudet på låtsasmaken samtidigt som han såg nån slags  halvintressant film är så bra jag kan be om. Jag somnade dock i början av nån form av sci-fi-framtidsrulle och vaknade upp just som han börjat se Captain America: The Winter Soldier (2014). Till en början hyfsat förvirrande (jag trodde jag sovit kanske en halvtimme max) men återigen; perfekt timing!

Det har blivit ovanligt (för i år) mycket film den här helgen. Igår var vi på skräckfilmskväll i Simons hus. Vi satt mitt i obygden på hans gigantiska glasveranda, eldade varmt i kaminen och såg film på ett stort uppspänt lakan via M:s projektor. Väldigt hög mysfaktor! Jag vet inte hur mycket 'skräck' det blev dock, vi började med Oculus (2013) som började lovande om än väldigt stereotypiskt men sen inte riktigt levererade filmen ut. Det blev för långdraget och för tråkig upplösning enligt mig. Men jag vill väl inte säga att den var direkt dålig heller. Sen, till vissas stora glädje som alla kanske inte delade, blev det Nya Zeeländsk skräckkomedi; Black Sheep (2006). Den var ganska mycket "Bad Taste" och lyckades få in både prutt och snopphumor mot slutet. Kanske inte det roligaste jag sett men helt okej som plojig film.


Ikväll ska jag se lite tv-serier, tror jag. M har WoW-raid i vanlig ordning på söndagskvällen så jag passar på att se senaste avsnitten av bl.a Parenthood (still the best!), Greys Anatomy och Downton Abbey. Och så borde jag se TBBT som jag bara sett första avsnittet av än, av någon märklig anledning. Samma sak med SoA, jag har bara sett första och sen inte riktigt haft lust för resten. Måtte det inte bli som med Dexter där sista säsongen fortfarande är osedd. Det känns ju lite trist att lämna walkover före slutet. Jag vet inte varför det blivit sådär.

lördag, oktober 18, 2014

Sovmorgon, ett minne blott

Sovmorgon på helgerna tycks numera innebära 30 minuter. Klockan ringer 6:15 och även om det kändes som att hela min kropp tokvägrade stiga upp egentligen så gjorde jag det. Och när provtagning av en katt, utfodring av tre katter, insulinförberedande och -givande till en katt samt dokumentering av det hela är klart så var den motsträviga känslan som borta och istället kändes det inte värt att lägga sig igen. Jag hinner piggna till den där dryga kvarten och klockan 8 skulle ändå svärfar dyka upp och sen skulle sista väggen rivas så utsikterna till sömn var små utifall att jag kunnat somna om. Kanske jag får till en tantlur i eftermiddag.

Idag ökar vi dosen insulin men efter de första tre timmarna kan jag väl inte direkt se någon drastisk förändring. 23,8 före och 17,8 nu. Jag vet inte vad det är men det känns inte riktigt som att vi lyckas få till någon större balans i det där. Jag kan inte se ett riktigt mönster i hur insulinet fungerar helt enkelt. Men vi får väl se, nästa vecka ska vi skicka dokumentet till veterinären igen.

Jag vet inte vad det är men jag har en allmän känsla av motvind just nu. På nästan samtliga plan.

torsdag, oktober 16, 2014

Torsdag

En trött Sara har checkat in under täcket de senaste kvällarna. Det känns som att hjärnan går för högvarv för tillfället, och på nåt vis både på jobbet och hemma. Det är mycket oro kring diabetessvansen och samtidigt en till synes oändlig ström av saker att sätta på 2-do-listan på jobbet. Ibland skulle jag vilja döpa om mitt yrke till mångsysslare, för man stöter då på alla möjliga och omöjliga uppgifter att lösa. Roligt och givande som oftast, men det kan bli för mycket ibland. Som med allting förstås.

Snart är det helg i vart fall. Vi ska höja insulindosen på kissen och hoppas på ännu lite bättre resultat. Jag hoppas verkligen att vi snart slipper ta blodprov på henne flera gånger om dagen för det är verkligen inte roligt. Sticken i örat känns lite plågsamma och även om hon sitter snällt som oftast så fattar jag att det inte är skojigt. Men ett tag till får vi väl hålla på, tills vi hittat en bra och lagom nivå som håller sig stabil. För även om vi fått ner blodsockret en del, från ständigt över 30 till under 30 (en gång tom under 20) så hoppar det rätt mycket trots en jämn insulinnivå. Så vi får väl se vartåt det går. Men snart vill jag ha en stressfri och glad katt igen. Och det blir hon nog när blodprovandet är över, insulinsprutorna tar hon utan att märka något.

Det vankas ev skräckfilmskväll i helgen också. I Simons nya hus, på hans jätteveranda. Det kan bli väldigt kul och mysigt, jag hoppas det blir av!

söndag, oktober 12, 2014

Söndag

En riktig mysig höstdag har vi haft idag! Kyligt har det varit hela helgen men det har varit fint väder mestadels och höstlöven har nästan gnistrat i solljuset. Önskar att jag tagit med mig kameran ut. Vår balsampoppel är till exempel som vackrast nu på hösten, om du frågar mig. Kanske jag hinner få lite bilder tagna senare i veckan.

Medan M och svärfar har kämpat på för att hinna färdigt panelarbetet har jag försökt röja upp i trädgården. Styrt upp och sorterat ut allt som på måfå ställts in i vedboden så att vi istället fick plats med de båda uppsättningarna trädgårdsmöbler som vi haft uppställda fortfarande, säkert till nån grannes förtret (jag har ingen aning om det faktiskt). Så nu är de borta och skyddade inför vintern. Även trädgårdskrukorna har fått vinterskydd. Jag försökte också rensa upp lite bland den gamla panel som ligger i högar lite här och var i trädgården just nu. Det gick fort att fylla ett släp kan jag säga och jag lär kunna fylla minst ett par till. Skönt att åtminstone börja få lite ordning efter att ha haft en trädgård som ser allt annat än organiserad och välskött ut typ hela sommaren. Och skönt att komma till nytta i annat än att bistå med lunch och fika då övriga två spikar panel.

Men tjusigt blir det de gör! Huset ser ut som nytt nästan. Väldigt fint, och skönt att äntligen får det klart. Nu är det lite mer än en vägg kvar. Jag trodde kanske att de skulle lämna sista väggen till i vår men de tycks vara bestämda att hinna klart, gärna den här veckan. Det torde i så fall innebära att de fått upp lite fart. Vi får se, oavsett vilket har de gjort det väldigt bra, även om det tagit lite mer tid än vad åtminstone jag fick bild av från början. Vi är såklart tacksamma för den enorma hjälp som svärfar bidragit med. Klart att jag hade kunnat bistå M mer i snickrandet men jag tror de uppskattar att göra det tillsammans. När vi kommer till projekten inomhus tänker jag däremot greppa skruvdragaren/hammaren igen.

Trailers!

Lite film- och serie-snack har det varit på den här bloggen lite för länge nu. Sanningen är att jag varit en sparsam tittare vad gäller båda ett tag nu, men kanske framför allt det förstnämnda. Men nu med höstkylan tror jag lusten har återuppstått hyfsat på riktigt.

Igår satt vi och kikade igenom ett gäng trailers för kommande filmer och jag tänkte passa på att tipsa om ett par som fastnade lite särskilt (det var det iofs ganska många som gjorde...), samt en som varit efterlängtad en längre tid redan:

Tusk (2014) - film av Kevin Smith (Malrats osv) med bland andra Justin Long, Johnny Depp och nästan bortglömda Haley Joel Osment (ni vet pojken som såg "dead people"). Filmen känns som en weird blandning av Lida och den där filmen där de sydde ihop människor (som jag valde att inte se). Oklart om/när den distribueras i Sverige dock:



Autómata (2014) - film av Gabe Ibánez med Antonio Banderas (long time no see?), Birgitte Hjort Sorensen och Melanie Griffith med flera. Den känns förvisso lite som en del andra robotfilmer jag sett, men jag tycker trailern är lovande och tyder på en välspelad rulle. Oklart även där om svensk lansering:



Wish I Was Here (2014) - Film av och med Zach Braff med bl.a Kate Hudson, Mandy Patinkin, Jim Parsons med flera. Braffs efterlängtade andra egna filmprojekt efter den av mig fortfarande så älskade debuten Garden State (2004), som jag dessutom varit med på ett yttepyttelitet hörn och finansierat via Kickstarter. Jag hade chansen att se den på nätet som en reward från just mitt bidrag på Kickstarter men det känns som en film jag vill se på stor duk. Svensk premiär den 17/10. Och ja, jag har nog visat den mer än en gång redan. Här en trailer som inte ger bort så mycket som övriga jag sett:



fredag, oktober 10, 2014

Helg!

Och själv är jag inte heller helt pigg. När vi kommit hem så la jag mig och sov i ett par timmar och vaknade alldeles febervarm. Just nu känns det lite bättre faktiskt, men bra är det väl inte. Vi får se hur det känns imorgon. Eftersom vi inte kommer kunna fara nånstans i helgen så kommer syrran med pojkvän hit och umgås om jag nu är pigg nog för det. Det skulle vara väldigt trevligt. Men jobbigt förstås om jag inte mår riktigt bra. Men lite mer sömn kanske gör susen. Sömn fram till 6:30 då första blodprovet ska tas...

Men det känns skönt med helg, och faktiskt med hemmahelg även om jag längtar efter en bio-och-middag-kväll också. Men jag är trött och lite småsliten så jag kapitulerar hyfsat enkelt. Enklast förstås för att det gäller Minas hälsa, men även annars.

Fortsatt sjukstuga

Veterinärbesök idag igen. Inte ett så besvärligt för Mina och hon verkade verkligen ta det med ro. Vår veterinär har nån slags magisk lugnande effekt på henne och jag tvivlar att det kommer bli likadant för oss när vi nu ska börja upprepa det vi fick lära oss idag.

Hon tycks ju ha fått diabetes och det tycks som att vi upptäckte det just som det började, därav de motstridiga provsvaren. Imorgon ska vi ta blodsockerprov på henne var tredje timme och på söndag ska vi förutom den proceduren även påbörja insulinbehandling två gånger per dag. Jag är väl lite orolig över hur det ska gå sen i veckan då vi inte är hemma på dagarna. Jag tror inte att jag lyckas vara ledig eller jobba hemifrån på måndag även om jag hoppats på det. Åtminstone inte hela dagen. Jag hade helst velat övervaka henne hemma så att det inte blir tokigt med insulinet under dagen.

En vecka kvar av antibiotikan också. Jag hoppas att det får önskad effekt. Inga fler lyckade kattlådebesök dock vad vi sett. Men hon dricker kopiösa mängder vatten och vattnar golvet med i stort sett motsvarande mängd när vi inte är snabba nog att upptäcka att det är dags. Frustrerande att det inte blir bättre. Diabetesen tror jag att vi kan fixa och jag tror veterinären när han säger att den kan blir bra till och med, men kissandet oroar mig mycket. Det måste ju gå till sig. Vad gör vi annars? Knyter fast en tygblöja på svansdjuret?

torsdag, oktober 09, 2014

Snörvel och kisspölar

Det är fortsatt ganska hög takt på jobbet. Eller ja, bitvis faktiskt väldigt hög takt. Det är mycket som ska göras nu under hösten. Och jag måste fortsätta fila lite på strukturen och hur jag gör för att minnas allt jag måste göra, allt jag lovar försöka göra och det som sägs. För mitt minne är inte min bästa sida, speciellt inte under stress. Till exempel lovade jag mig själv att göra det här redan förra veckan, men se det föll undan sen...

Den här veckan har känts lite motig och jag börjar förstå varför. På nätterna har jag sovit dåligt och vaknat av öm hals eller av att sambon sagt åt mig att jag snarkat. Det är liksom inget jag brukar göra. Igår kväll kände jag av nån form av sjukdomsfeeling i kroppen och idag kändes det starkare redan när jag körde bilen hem. Hela kvällen har det snörvlats, jag känner mig "luddig" och tung i huvudet och fryser lite. Regnet slår på fönstret och allt som allt känns det väldigt höstlikt med annalkande förkylning och allt. The joy.

Imorgon har jag tagit ledigt halvdag för då står veterinärbesök åter i kalendern. Vi får se vad det innebär. Imorse hände dock något som fick mig att tro på framtiden. När jag satt på toa alldeles sömndrucken började Mina pipa utanför och jag förväntade mig att jag inte skulle hinna motverka en kisspöl. Istället kom hon in, gick förbi mig och klev i lådan och kissade. Nu hade hon visso sin stora sötrumpa delvis utanför lådan så det blev allt en kisspöl, men ändå! Aldrig hade jag trott jag skulle bli så glad över en kisspöl. Kanske kanske kanske är det på väg att vända?

söndag, oktober 05, 2014

Ikea-tripp

Helgen har bland annat bjudit på Ikea-resa för undertecknad tillsammans med en något brokig skara av vänner. Åtta personer i två bilar blev vi till sist och jag blev första släpförare. Så efter 60 mils körning kom jag tillbaka hem medelst ett par fyllda ikea-kassar med stuff samt ett par, tre paket med skruva-ihop-saker. Inga jättespännande fynd, jag köpte faktiskt mest smågrejer till lillstugan som nu behöver möbleras upp och mysas till när hyresgästen flyttat ut. Och ett par kuddar till kuddklagaren jag delar säng med. Och ett gäng väldigt fina vinglas som jag hoppas inviga i en nära förestående framtid.

Men framför allt var det trevligt. Jag har tokfina vänner, det är då säkert.

Weekend update med Crazy Cat Lady

Kort update av kattfamiljsläget; Mina verkar piggare av antibiotikan (som hon dock inte alls stoppar i sig glatt utan snarare efter ett evigt trixande och halvtvingande två gånger per dag), imorse vaknade jag tidigt av att hon berättade att det var dags att stiga upp. Sådär som hon brukar göra annars när hon är frisk. Så det känns glädjande. Även om det var tidigt...

Matransonerandet verkar inte störa övriga i lägret nämnvärt. Nu har ju inte de matneuros i vanliga fall som sjuklingen, så de verkar inte ha svårt för att anpassa sig. Mest trixigt för personalen när alla ska ha mat samtidigt, men inte samma mat. Det kan väl närmast liknas vid jonglering då alla önskar/ska ha olika mat, på olika platser men helst precis exakt samtidigt.

torsdag, oktober 02, 2014

Oktober

Till helgen ska jag försöka tänka på lite annat än oro för små tassar. En dagstur till ikea är planerad med ett glatt gäng. Sju personer blir vi som far till Sundsvall på lördag. Jag har väl eg inte så lång inköpslista men ikea är alltid skojigt och alltid behövs något. Nu har vår hyresgäst flyttat ut från stugan så vi får väl inventera vad som finns där, vi minns knappt själva längre. Nya gardiner och några fina fönsterlampor vore trevligt tex. Det gäller förvisso även vårt sovrum. Jag ska se om jag hinner kolla storlekar på affischer också så att jag kan köpa ramar när vi ändå ska köra med släp. Ja vi får se vad det blir, trevligt tror jag det blir i vart fall.

I övrigt önskas lite vila till helgen. Jag känner mig ganska mör faktiskt. Klart att kattoron påverkar men det är rätt mycket på jobbet just nu. Skojiga saker, men många. Och jag behöver steppa upp min struktur lite nu när jag fått ett par nya ärenden och arbetsgrupper att hålla koll på. Har man guldfiskminne måste man ha god struktur på minneslistorna...

Lite tid för att bestämma mig för en ny mobil hade också varit önskvärt. Just nu orkar jag knappt tänka på det men det börjar bli irriterande att invänta viktiga samtal på en telefon som inte ringer. Jag tycker att jag testat att kolla alla inställningar tusen gånger, jag har googlat felet men utan större resultat. Ny mobil alltså. Nya utgifter.

Inget uteslutet, igen

Sent hemkommen från jobbet (via en kort AW) sitter jag i sängen framför SvtPlay och nyheterna och kelar katt med ena handen. Ikväll vill hon inte äta, vilket är en dålig sak. Jag vet inte om hon var stressad för att vi var lite senare idag, men just nu snarkar hon till synes nöjt bredvid mig i vart fall. Men ätit har hon inte gjort, såvida det inte gått ner något utomhus idag.

Igår blev det en ny tur till veterinären med fler prover. Bla togs urinprov via spruta i buken direkt från blåsan för att få ett så sterilt prov som möjligt (hon låg blick stilla, sötmojen, mycket imponerande). Jag hade hoppats på svar från det idag men det kom inget. Blodproven visade på bra levervärden (yeay!) men fortfarande förhöjda njurvärden. Dessutom kollades munnen för första gången och då upptäcktes det att hon saknar både en framtand och ett par kindtänder och att det var så mycket tandsten att det tryckte mot tandköttet. Det allra värsta kunde skrapas bort på en gång men resten får bli senare. Veterinären sa att den lite krassliga munstatusen kan vara en bov bakom det höga sockret hon haft vid varje besök. Lite märkligt det där. Hon har bra långtidssockervärde men skyhöga sockervärden vid besök. Och veterinären tror inte längre att det bara har med stress att göra så eventuellt blir det ändå insulin framöver. Jobbig väntan på besked...

Det låter som mycket och för varje grej känner jag mig allt mer missmodig. Men veterinären verkar inte ha gett upp. Många saker beror på varandra, det gäller att hitta vad som är vad, verkar hans ingång vara. Och så är det förstås. Han tror att hon fortfarande har en uvi, att smärtan från den lärt henne att kissa på lådan gör ont, att den kan påverka njurarna, att en sämre hälsostatus påverkar pälsen osv. Och så tänderna parallellt då. Ja jag vet inte, än har vi då inte gett upp. Och det hoppas jag inte att hon gör heller. Vår black smoke-stjärna.

Edit: nu äter hon igen :)

söndag, september 28, 2014

Produktiva söndag

När internet ligger nere i 12 timmar då blir jag visst produktiv! Jag hoppas inte att det är så, jag hade faktiskt planerat att få en massa gjort idag oavsett. Och tiden gick fort när jag grejade så jag hade inte en tanke på att nätet fortfarande var borta förrän fram emot kvällen när jag var klar med grejandet. Jag tror faktiskt snarare att det var för att jag var själv hemma och dessutom hade lite kli fingrarna som det blev gjort.

Jag har röjt lite i trädgården, fast det märks väl knappt. Det ser eländigt ut med de stora jordsåren i gräsmattan efter avloppsäventyret och så är det i övrigt barrkaderat med blandade byggsaker som såg, ställning, stegar, virkeshögar etc etc. Så ingen vacker syn. Därtill då rabatterna som blivit osnällt behandlade den här sommaren och en gräsmatta som borde ha klippts (men som har en del sten på sig efter grävningen). Trots det har jag rensat lite i rabatterna och planterat ner lökar inför våren. Jag har samlat ihop krukorna och plockat in grejer som jag inte tror behövs till byggandet längre.

Inne har jag rensat ur köket och hallen på saker som inte borde vara där. Högen med panel tex, som ställdes in för att köksrenoveringen skulle påbörjas. Den lär vänta på sig eftersom vi behöver assistans att dra el innan det kan göras, och den assistansen är just nu fullt upptagen med fasadbytet, vilket förstås går först nu när det börjar bli kallt. Så jag balanserade och trixade ut de långa högarna ut i carporten istället. Verktyg som inte rörts på ett tag fick gå tillbaka till förrådet och verktygshyllorna, longboarden fick bo i förrådet och en hel del andra grejer följde samma väg. Och så sorterade jag iordning lite i nämnda förråd också så det blev lite snyggare på hyllorna.

Därefter har det städats och fejats. Det känns otroligt skönt med nytorkade golv som inte längre har en massa grejer ståendes lite överallt. Speciellt nu när vi har vår lilla urinspridare i farten. Det blir lättare att se och hålla efter. Och så trivs jag så mycket bättre i rent ostök.

Så den här helgen känns det som att jag kan vara lite nöjd med min insats. Till veckan ska jag försöka få in utemöblerna för vinterförvaring också men det behöver jag lite bärhjälp till så det får bli en kväll när vi båda är hemma. Och så ska M få röja lite bland alla teknikprylar på övervåningen så att det blir lite mer ordning där också.

lördag, september 27, 2014

Inte diabetes

Det här håller på att bli en riktig crazy-cat-lady-blogg, men just nu är det ganska mycket det som upptar min tankeverksamhet. Jag fick ett mejl från veterinären igår (min mobil tycks ju fortfarande inte vilja släppa fram samtal om man inte ringer två gånger, tätt inpå varann) där han berättade att långtidssockerprovet visade att hon inte har diabetes. M tyckte att det var en jättebra nyhet och gladdes åt det hela kvällen när han låg bredvid henne i soffan.

Självklart vill inte jag heller att hon ska ha diabetes, det hade kunnat bli hemskt besvärligt för både henne och oss med sprutor och återkommande veterinärbesök. Men jag börjar känna att jag vill veta vad som är fel. Få en diagnos eller en tänkbar lösning. I förrgår såg hon så hängig och håglös ut att mattehjärtat nästan gick sönder. Igår var det kanske något mer liv i ögonen på henne. Hon är inte särskilt intresserad av att busa och leka, hon vill antingen bara ligga nära eller så gömmer hon sig under sängen eller soffan. Det är de två lägena som mest.

Och det har varit sjöar av kiss när vi kommit från jobbet hela veckan. I badrummet mest, som tur är, men även i hallen och nån gång i köket. Det känns ju ego att beklaga sig över att trägolvet tar skada, men så är det, även om det är en parentes till att hon faktiskt mår dåligt vilket såklart är huvudbekymret. Golvet går att byta (och måste ändå bytas av olika skäl). Vi kan aldrig byta ut henne.

söndag, september 21, 2014

En varm känsla...

Och katten Mina är det alltså sisådär med. Hon vill fortfarande inte kissa på lådan om vi inte lyfter dit henne när vi tror att det börjar bli dags för det. Hon håller sig dock mest till att kissa på golvet i badrummet och i hallen utanför, så det verkar inte vara som att hon kissar överallt som förut. Men det verkar ändå vara nåt galet. Imorse vaknade jag tidigt av att hon hoppade upp i sängen hos mig, lite som hon brukar. Bara det att när hon skulle lägga sig blev det plötsligt alldeles varmt på mig och jag flög upp och fick med mig henne nerför trappan och in i badrummet. Lite sent. Jag tror inte att det var medvetet av henne att kissa i sängen/på mig, det såg inte så ut. Men varför? Vad är tokigt? Jag tror inte det är missnöje.

Alla tips och idéer mottages förstås varmt. Förutom såna som handlar om att ta livet av en snart 13 år gammal vän. För det beslutet tar vi tillsammans med en veterinär när inget kvarstår och saker blivit alltför omöjliga att få bukt på. Det är absolut sista utvägen, en utväg jag inte ens vill tänka på. Innan dess gör vi allt vi kan så kom gärna med tips som sagt. Eller fortsätt bara hålla tummarna, det är bra det också.

Vi ransonerar maten bäst vi vågar och försöker aktivera henne. Hon är intresserad av att vara ute så länge hon slipper ta vägen in via kattluckan efter att hon fastnat i den som inte är helt förankrad i dörren och släpat den med sig in ett par gånger... (låter förstås roligt men jag gissar att hon varit ganska panikslagen). Iallafall tror jag att vi kan få bukt med vikten, bara det här andra löser sig.

Jag hoppas att vi får lite klarhet från blodproverna till veckan.

3,5 av 5 är väl godkänt?

Det har varit en fin helg och jag hade som plan att städa, tvätta, plantera höstlökar, mysa med mannen och överösa mina fyrbenta med så mycket kärlek att inte en enda av dem hade ork över att vara ofrisk. Vi kan väl säga att jag lyckades delvis.

Det är hyfsat städat (golven skulle behöva torkas men ryggen strejkade efter dammsugandet, vilket tydligen är en riktig ryggdödare för min del i vanlig ordning), tvättunnan är inte tom men halvtom åtminstone, jag har myst med mannen bäst vi hunnit/orkat och jag har försökt ägna kattorna så mycket tid och omsorg jag kunnat. Inte för att de varit alldeles intresserade hela tiden. Dessvärre har det inte räckt för att fixa det där med hälsan. Men de två äldre är pigga och nöjda i vart fall.

Det där med höstlökarna gick det sämre med. Simon kom förbi vid lunch idag och ville ha sällskap in till stan för att handla så jag gjorde det istället. Jag handlade dessutom än fler lökar än vad jag redan hade så nu måste jag ju se till att få ner dem i veckan.

Och höst verkar det vara. Sensommarvärmen förbyttes i eftermiddags mot regn och stormande. Riktigt mysigt att se tv-serie i soffan med M med te och tända ljus. Något av det bästa med hösten.

torsdag, september 18, 2014

Torsdag

Snart slut på veckan och vad bättre än att spendera torsdagskvällen med bästbrudarna? Vi gick ut och åt mat ikväll och pratade i vanlig ordning en massa. Det känns som att vi träffas allt mer sällan, men det går ju att råda bot på. Och har man trevligt så spelar det mindre roll att maten inte var fantastisk, för det var den faktiskt inte. Väluppfostrad som jag tydligen är (fast egentligen är det väl mest dumt och oärligt) så svarade jag ändå jakande när den obligatoriska frågan om det smakade bra kom. Det var inte dåligt men inte heller särskilt bra. Efterrätten vägde dock upp. Det gjorde inte servitrisen som antingen tyckte vi var besvärliga (vi kom inte direkt samtidigt alla tre, vilket kanske störde, men vi uppehöll inte direkt det sista bordet) alt inte fina nog för att vara där. Jag vet inte och det spelar mindre roll, hon älskade kanske bara inte sitt jobb just ikväll.

Nu är det hög tid för sängen. Imorgon måste jag se till att komma iväg tidigt till jobbet då jag har en frukostföreläsning med start redan vid 7. Jag minns inte ens vad det skulle handla om (hrm) men jag vet att det var nåt intressant. Och vad är bättre än att kombinera ätande med intresserat lyssnande? Inte mycket.

Mina katt verkar lite piggare men än har det inte kommit några provsvar. Jag hoppas fortfarande på goda nyheter, naivt nog.

Sov gott!

tisdag, september 16, 2014

Mer kisse-bekymmer

Återbesök hos veterinären idag. De hörde av sig och ville ta lite fler och nya tester. Jag for hem efter en nervös Mina katt direkt efter ledningsmötet idag och for dit. Vi fick träffa en ny veterinär, en absolut duktig och förtroendeingivande kille som gav oss lite ny info. Sedan i fredags har Minas njurvärden blivit marginellt bättre samtidigt som levervärdena har tickat just över vad som är normalt. Eftersom hon äter lite mindre mitt i allt det här menade han att hon drabbats av fettlever, något som kan leda till gulsot men som absolut är möjligt att backa tillbaka också. Så det hoppas vi på. Ordinationen är små portioner mat men ganska ofta över dagen.

Sen var det det där med glukosvärdet. Hon har socker i urinen och ganska högt blodsocker, vilket kan bero på att hon är stressad just nu så det togs även ett "långttidsvärde", alltså ett blodprov som på nåt magiskt vis ska visa hur sockret legat de senaste veckorna. Väldigt häftigt förstås men jag hoppas att det ligger på rätt sida strecket. Det kan ändå bli tal om att testa diabetesdieten istället men har hon för höga värden låter det som att insulinsprutor kan bli aktuellt. En god sak är att diabetes hos katter ganska ofta kan gå tillbaka.

Lite olycksaligt bara att vi inte kan dra ner för mycket på maten utan att levern reagerar, men samtidigt behöver dra ner på intaget så att hon får ner vikten och därmed minskar en del problem och/eller risker för problem. Men vi ska klara det här också. Hon ska bli bra och få sin utlovade pension.

Jag måste dock erkänna att det var med oro i magen och tårar i ögonen jag packade in min vackra svartkatt i bilen och for efter M på hans jobb. Tur att jag haft lite jobb att ta igen ikväll så att jag inte behövt grubbla så mycket. Håll en tumme för att provsvaren visar gott.

måndag, september 15, 2014

Kisse-bekymmer

Kattkissandet har förresten fått sin lösning, även om det ännu inte riktigt upphört. Det visade sig vara matneurotikern som börjat kissa inne. Men inte av det skäl vi trodde. Vi for till veterinären i fredags efter att ha torkat kisspöl med blod i på torsdag kväll. Veterinären trodde att stress över maten skapat blåskatarr och dessutom visade det sig att hon hade lite förhöjda njurvärden som antingen kunde vara bestående problem eller ett resultat av uttorkning efter allt kissande. Röntgen visade tack och lov inga urinstenar eller något annat läskigt (förutom en del övervikt). Så hem med lite smärtstillande för katarren och en njurdiet.

I lördags blev det plötsligt värre. Små kisspölar precis överallt och en väldigt stressad kisse. Till sist hittade vi henne sittande i kiss, flämtande med hängande tunga och till och från fräsande, troligen av smärta. Så det blev ett akut besök hos veterinären igen. Hon fick en stor påse dropp under nästan två timmars tid och efter mycket om och men lyckades vi få ur henne ett urinprov (inte det lättaste, plötsligt var kissandet som ett minne blott när vi väl kom dit...). Hon fick en spruta antibiotika och så for vi hem, inte så mycket klokare. Dagen efter kom ett sms från veterinären att provet visade på bakteriell urinvägsinfektion så efter allt valsedlande for vi och hämtade ut antibiotika. Redan den spruta hon fick dagen innan verkade dock ha resultat, en mer avslappnad och betydligt mindre kissande (och utan synbar smärta dessutom) katt hade vi.

Orolig kisse med dropp

Nu återstår en del frågor om det där med njurdieten osv. Jag tänker ju att njurarna påverkats av uvi:n, men jag fick inte tag i veterinären idag så jag vet inte hur de tänker att vi bör göra. Vi får se helt enkelt. Oavsett är hon mer nöjd, förvisso fortfarande ganska 'klängig' men mer välmående. Kissar utanför lådan gör hon dock fortfarande lite så vi är som tillbaka till stadiet där vi måste lyfta in henne i lådan då och då för att få henne att åter koppla att det är där hon ska vara när behovet kommer. Jag antar att det inte är nåt konstigt det heller, men jag hoppas att det ger resultat snart.

Glada och nöjda är vi att det inte verkar vara nåt allvarligt i vart fall. Alla reagerar lite skeptiskt när vi berättar att hon snart är 13 år, som om det vore kört eller nåt. Men vi har ju planerat att ha henne kvar i familjen i många år till. Så ska det bli!

Efterskalven

En ny vecka har startat, och vilken vecka sedan. Det var ju val igår och idag känns det som att landet är i någon slags orosfas. Jag orkar egentligen inte kommentera det mer men jag måste säga att jag mest av allt är bedrövad av att valets vinnare i Sverige blev ett parti med nazirötter som pratar i termer så nära rasbiologi man kan komma och ändå vägrar erkänna sig som ett rasistiskt parti. Vad värre är har jag ovilligt blivit medveten om att människor lite för nära mig bidrog till att göra dem till vinnare. Det är en verklig sorg och något jag definitivt bär med mig som en svart klump i magen. Människor man inte valt att ha i sitt liv kan jag ha överseende med betydligt längre än andra, men det finns en gräns och jag undrar om inte den har nåtts.

Anyway, det ska bli spännande att se vad som kommer ur den här regeringsbildningen. Kommer den ens att lyckas? Det börjar kännas som att ett nyval inte är en högoddsare längre. Hur skulle ett sådant valresultat se ut efter allt som bubblat det senaste dygnet?

Jag är stolt över det jag en gång var med och byggde upp från grunden och jag ser fram emot att följa hur "efterträdarna" förvaltar det förtroende de lyckats få i det här valet. Det gör mig glad och lite varm i själen, ett motgift mot det ovan beskrivna.

onsdag, september 10, 2014

Och idag börjar det...!


Update

Och plötsligt gick det en vecka...

Så vad har hänt sedan sist? Tja, -låtsasmaken har jobbat nästan bokstavligen talat dygnet runt -jag har stigit upp mitt i natten ett par gånger för att hämta honom i stan på jobbet -jag har själv haft det rätt upptaget och lite halvstruligt på jobbet -katterna har känt sig (ganska rättmätigt) negligerade -en katt har fått dille på att kissa på badrumsgolvet (neurotikern Mina, vet vi nu efter att jag kom på henne imorse) -jag har antagligen lyckats göra mig inte-så-omtyckt bland sd-anhängare i min (alldeles för nära) närhet -jag har gått och blivit småparanoid -jag funderar alldeles för mycket -jag har börjat höra missljud från bilen som säkert inte ens existerar -jag har inte hunnit vara en så pass närvarande (samt renoveringsutförande) vän som jag hoppats -sista handen läggs på vårt nya avloppssystem as we speak -jag har en magkatarr som svider mer än på länge -jag har den bästa lillasystern (inga nyheter för just den här veckan förvisso) och -jag längtar lite efter ett glas vin och en myskväll med bästmannen omgärdad av kattkollektivet.

Och rätt mycket mer. Känns det som. Veckan har varit lång på nåt vis och det känns inte riktigt som att det var helg där emellan jobbveckorna. Men jag klagar inte, jag har det bra. Ikväll är låtsasmaken hemma, kattorna är lugna och jag dricker te i sängen framför Chuck (en serie jag började se och inte riktigt har ork att sluta se trots att det inte är särskilt bra) tillsammans med Smilla katt.

tisdag, september 02, 2014

Kiss(e)bekymmer

Fast de där lurvtassarna har en liten tagg i sidan till sin personal just nu. När vår neurotiker Mina började få svårt att ta sig igenom kattluckan här i slutet av sommaren insåg vi att det där med att "springa av sig ute" inte riktigt gällde för henne just den här sommaren. Allt spikande och grävande och främmande människor i trädgården i sommar har gjort att hon mest velat vara inne, med vissa undantag på kvällarna när det började bli mörkt igen. 

Så ja, normalt sett brukar vi ha torrfoder framme mest hela dagen eftersom vi åker tidigt och kommer hem sent och det är svårt att riktigt ha bra mattider, men sedan nån dryg vecka har vi försökt ge dem mat på morgonen och sen på kvällarna. Det har inte mottagits väl. Det har gjorts inbrottsförsök i matburken och -påsarna  tex. Det har även högljutt protestätits möss bredvid sängen i sovrummet då jag sett på tv där (de brukar aldrig äta mössen de fångar). Men de sista dagarna har de tagit det ett steg längre; pölar av kiss har mött oss på badrumsgolvet och ibland tom ute i hallen. Vi har inte riktigt kommit på vem det är som är den skyldige, men mitt tips är "husses katt", som minsann aaaaldrig gör något tokigt (speciellt inte efter hennes sjukdomsepisod förra hösten). Smilla brukar nämligen ha för vana att kissa på saker, kläder osv, inte bara mitt på golvet och Mina blir så nervös av att någon annan kissar utanför lådan så det tror jag bara inte riktigt på. Så bestämde damen Rosa Luxemburg, gissar jag på, jag är dock inte säker på att övriga personalen vill hålla med.

Hursomhelst måste vi hitta ett sätt att kapitulera på utan att riskera diabetes och ledsjukdomar på lillkissen. Kanske det funkar att lämna bara lite mat framme? Mat som dessutom är lågkalori? Vi får väl se. Jag vill då inte ha några fler pölar att doppa sockarna i efter jobbet.

Virrpanna

Nog för att jag känner mig gammal stundvis, men kanske inte så gammal att det känns befogat med ett så pass sviktande minne som jag flashar med just nu. Känns som att jag inte lyckas minnas något. Halva förra veckan var jag utan nycklar för att jag inte mindes vart jag lagt dem. Till sist hittade jag dem av en slump i bilen i lördags. I måndag när jag skulle till jobbet var de borta igen, och är fortfarande borta.
Jag brukar dessutom alltid ha nya linser i badrumsskåpet men jag hittar nu inte igen dem. Jag tvivlade till sist på att jag faktiskt köpt nya i somras som jag fick för mig, men kontoutdraget säger att nya inhandlades för en dryg månad sedan. Vart de tagit vägen är mysterium nummer två.

På jobbet kör jag listor för glatta livet och det fungerar väl för det mesta. Men idag fick jag spel i säkert tre minuter idag när jag skulle kolla ekonomin och möttes av ilskna röda siffror, tills min vänliga kollega tittade förbi och snabbt informerade mig om att inga inkomster redovisats än (eftersom jag ska rapportera in underlaget imorgon, smart...), så inte undra på röda siffror. Det visste jag ju egentligen, jag har ju avsatt tid för ekonomin på fredag i kalendern och allt. Smart.

Så ja, lite disträ. Men det måste det bli ändring på. Fokus fokus. Lite yogaövningar kanske och försöka att fokusera på sånt som är bra, roligt och viktigt. På människor som tycker om mig och som gör mig glad. Eller varför inte på lurvtassarna som tycker om mig bara jag ser till att servera mat och inte gnälla när de lägger sig på sakerna jag just tänkte använda...

söndag, augusti 31, 2014

Söndag

Klicka för större
Den här konversationen hade jag just med min hårt slitande låtsasmake som spenderat nästan varje vaken timme på jobbet i helgen. Och med vaken timme menar jag även timmar som inte borde varit vakna. Till exempel var klockan halv fem i lördags morse innan han hörde av sig och ville bli hämtad. Idag skulle det bara bli "några timmar" men i skrivande stund har han varit där snart 10 timmar. Därav min lite mammiga ton (jag insåg det själv i samma stund som han skickade bilden, min humoristiska sötfjomp). Människan måste ju sova också. Och jag med för den delen.

Så det är vad vi gjort i helgen. M har jobbat och jag har undvikit att dra runt hemma själv utan har våldgästat Lil'sis med pojkvän rätt mycket. Vi har varit på stan, handlat, servat arbetsbiet med måltider etc. Idag hade jag tänkt stanna hemma för att städa men då det bara skulle bli "några timmar" följde jag med för att fixa lite grejer. Till sist for jag hem så nu väntar jag bara på klartecken för att hämta.

Snart är det måndag. Det gick då hiskeligt fort. Och inte mycket vettigt har blivit gjort. Jag får ta revansch i veckan och till nästa helg helt enkelt.

lördag, augusti 30, 2014

Emmy 2014

Som bekant är jag en sucker för tv- och filmgalor (icke-svenska i första hand) och i veckan har mitt sug efter just det tillfälligt stillats. The Emmy Award för primetime-sändningar gick av stapeln i måndags med Seth Meyers som värd. Och han gjorde det som väntat väldigt bra. Jag har nästan tappat sugen att se SNL sedan han slutade för att hålla i sin egen talkshow (som jag faktiskt inte sett särskilt mycket av än) så det var ett gott återseende.


Hela galan fick väl godkänt av mig, den var både trevlig och skojig och innehöll fler givande tal än vad du normalt sett hittar under en Oscargala. Många värdiga vinnare, några olyckliga förlorare och jag fick mersmak på galor. Än är det inte "award season", men det är snart dags för gissningar om kommande nomineringar att börja komma. Spännande bara det.

Och så måste jag komma mig för att se The Normal Heart snart. Den har väntat alldeles för länge nu.

fredag, augusti 29, 2014

Fredag

Så var arbetsveckan över då. Åtminstone för mig. Jag sitter fortfarande i stan och väntar på att låtsasmaken ska sluta jobba. Vi sågs på stan en stund för middag (med syrran och hennes pojkvän) men sen gick han tillbaka till kontoret och fortsatte. Snart ska det lugna sig igen vad jag förstår. Vi får hoppas det.

Själv känner jag ett plötsligt sug efter att resa bort igen. Packa ner min stressade fin-man i resväskan och fara iväg på en mys-weekend eller ännu hellre -vecka nånstans trevligt. Men det finns det förstås vare sig pengar eller tid till just nu. Men drömma kan man ju alltid. Vi hade det så bra i Barcelona.

Helgen bjuder annars inte på nåt särskilt. Förhoppningsvis kommer vi lite längre med fasadarbetet. Och får lite återhämtning efter veckan nånstans där emellan. Det räcker så.

onsdag, augusti 27, 2014

Märklig hämnd

Den här grejen att jag efter att ha blivit "snuvad" på ett traderafynd i sista sekunden känner ett akut behov av att "vinna" något annat, nästan oberoende vad, det är nog inte en helt sund sak... Som tur är kan jag hejda mig lite, men trots det är det faktiskt på väg en grej hem till mig... En billig sak, som absolut ser fin ut (bara inte riktigt lika fin som den jag ville ha från början).

söndag, augusti 24, 2014

Söndag

Vips så var helgen över, men den har varit helt okej så jag ska inte klaga. Jag har hängt en del med min nyblivna husägarvän och hjälpt honom med saker relaterade till det. Idag har vi tex målat om hans vardagsrum. Jag som tänkte att jag målat klart för den här säsongen. Men det var trevligt att kladda färg och snacka strunt samtidigt. Och han lär behöva hjälp med fler rum som ska målas så det var nog inte sista gången. Men trevligt, som sagt. Skönt att hålla sig sysselsatt och fokusera på enkla saker.

Dessutom blir jag lite sugen på att ta tag i liknande saker i vårt hus. Vi har ju en del saker kvar. Jag hade gärna tagit tag i panelsättandet i köket men före dess behövs elen dras om och det är svärfar som ska göra det så det måste vänta tills fasaden är färdigsatt. Och det brådskar det ju lite mer med nu, när hösten tar allt större steg. Idag murade de igen den gamla källardörren som inte längre används så det går allt framåt. Även om det går betydligt långsammare nu när M har en massa att göra på jobbet. Stackarn har jobbat dygnet runt det senaste, känns det som. Jag hoppas att han får det lite lugnare snart.

Snart är det i vart fall dags för löning och det ser jag fram emot. Den här månaden rann det iväg. Det är dyrt att ha semester, tydligen. Även om man spenderar den hemmavid.

fredag, augusti 22, 2014

Äntligen fredag

Den här första jobbveckan blev kanske inte riktigt vad jag tänkt mig. Ska tillbringa helgen till att om möjligt ladda om och starta om på nytt på måndag. Är vare sig mitt piggaste eller gladaste jag för tillfället, men det beror på lite olika saker. Jag har tex en skräpförkylning i kroppen som vare sig vill bryta ut på riktigt eller ge sig, som det verkar. Lite tröttsamt, om jag får lov att klaga.

Men ja, även dåliga veckor lär man sig förhoppningsvis något nytt. Idag var jag på 'chefsdialog' med nya stadsdirektören och även om jag var lite emlig så var det ganska intressant. Allra mest intressant kan det nog bli att se vad resultatet blir av att ha en stadsdirektör som är så företagsdrillad som denna verkar. Jag tror att det kan vara ett lönsamt möte faktiskt, beroende på hur det förvaltas och hur det tas emot.

Nu är veckan i vart fall snart slut, bara en regnig helg kvar. Jag vet inte riktigt hur jag ska spendera den. Ikväll ska jag hänga lite med bästaste Lil'sis och sen får jag väl se. Jag gillar som bekant lite oplanerade helger. Då finns utrymme för återhämtning.

onsdag, augusti 20, 2014

Snörvel

Som på beställning kom förkylning redan efter ett par dagar åter på jobbet. Nu är jag ju tydligen lagd åt det paranoida hållet men tycker mig ändå ha varit sjuk ovanligt många gånger sedan vi bytte kontorslokal. Säkert inget, men ändå något jag tänkt på. Hursomhelst kanske jag klarar mig undan sjukfrånvaro den här gången. Än är det på kvällarna som sjukdomskänslan dykt upp. Ikväll känner jag mig snudd på febrig, men det kan å andra sidan vara en sidoeffekt av whiskeyn jag smuttade i mig i hopp om att det skulle ge god effekt på den annalkande bakteriehärden i min stackars hals. Vi får väl se hur det går...

Trött och lite less ikväll. Och fundersam, lite gnällig och med bomullskänsla i huvudet. Så bäst att ställa vredet på 'ignore'. Imorgon har jag utbildning med en massa medarbetare hela dagen, då gäller det att vara pigg och alert. Jag kan ju inte stå där framme och se trött och glåmig ut efter fyra veckor semester, hur skulle det se ut? :)

Nä, tidig sovtid ikväll igen och förhoppningsvis har starkdrickan gjort sitt till imorgon.