Oktober

Till helgen ska jag försöka tänka på lite annat än oro för små tassar. En dagstur till ikea är planerad med ett glatt gäng. Sju personer blir vi som far till Sundsvall på lördag. Jag har väl eg inte så lång inköpslista men ikea är alltid skojigt och alltid behövs något. Nu har vår hyresgäst flyttat ut från stugan så vi får väl inventera vad som finns där, vi minns knappt själva längre. Nya gardiner och några fina fönsterlampor vore trevligt tex. Det gäller förvisso även vårt sovrum. Jag ska se om jag hinner kolla storlekar på affischer också så att jag kan köpa ramar när vi ändå ska köra med släp. Ja vi får se vad det blir, trevligt tror jag det blir i vart fall.

I övrigt önskas lite vila till helgen. Jag känner mig ganska mör faktiskt. Klart att kattoron påverkar men det är rätt mycket på jobbet just nu. Skojiga saker, men många. Och jag behöver steppa upp min struktur lite nu när jag fått ett par nya ärenden och arbetsgrupper att hålla koll på. Har man guldfiskminne måste man ha god struktur på minneslistorna...

Lite tid för att bestämma mig för en ny mobil hade också varit önskvärt. Just nu orkar jag knappt tänka på det men det börjar bli irriterande att invänta viktiga samtal på en telefon som inte ringer. Jag tycker att jag testat att kolla alla inställningar tusen gånger, jag har googlat felet men utan större resultat. Ny mobil alltså. Nya utgifter.

Det var på tiden

Efter en stund av egentortyr så hade jag plötsligt bestämt mig. Hela förmiddagen kände jag mig bestämd. Under eftermiddagen, en timme för stängning gick jag till butiken och verkställde beslutet. Say hello to my new friend:

Färgkoordinerad med datorn och allt. Nu ska jag bara försöka lära mig hur allt funkar. Det är trots allt ett litet annat tänk än med android. Men apple och jag brukar ju komma överens så jag hoppas det ska bli så om ett tag. Just nu är det dock en del förvirring.

Nobelpris i beslutsångest?

Nu har jag varit i mobilbytartankar i en mindre evighet men precis som förra gången, för 2 år sedan, då jag skulle köpa min första (och hittills enda) smartphone är beslutsångesten kraftigt uppjobbad. Det står mellan två telefoner, varav den ena på pappret är en kraftfullare mobil med ett operativsystem som jag vet att jag gillar och trivs med, medan den andra har fördelar som att den passar in med de tekniska prylar jag redan har (dvs det är en Apple), har bra backupmöjligheter med mera. Trots det har det lutat lite åt den förstnämnda ett tag, tills dess att jag idag åkte och kollade på dem i butik. Den är enorm. Som en halv padda nästan. Såhär stor är skillnaden storleksmässigt:

Bild från versusio.com

Ganska mycket, med andra ord. Och jag vet inte om jag skulle utnyttja det, jag har inte direkt telefonen för att titta på filmer. Samtidigt gillar jag HTC, har trivts oerhört bra med min Desire osv. Ett riktigt fånigt argument för den är att det känns som att 'alla' har en iPhone, vilket känns trist av okänd anledning. Men det argumentet kan jag ju inte räkna med, eller? 

Ja, jag kommer aldrig bestämma mig, känns det som. Såhär är det alltid när det kommer till större inköp. Jag vet att jag måste göra ett köp som jag håller mig nöjd med i två år framåt, vilket gör det hela svårare.

Och sen ska jag dessutom komma fram till om jag ska våga teckna abonnemang med operatören som har bättre och billigare sådana men där täckningen kanske inte håller här uppe i norr, alternativt hålla kvar i den nuvarande (där täckningen i ärlighetens namn inte är den bästa på landet eller ens på universitetet heller).

Det är för sånt här rika människor anställer folk, det är jag säker på. Fast de behöver å andra sidan kanske inte ha så mycket ångest över sina köp. Men hm, ja. Några goda råd? Anyone?

Det känns som julafton!

Jag hade ju nästan gett upp hoppet om en ny mobil, men så idag efter lite förvirring så kunde jag hämta ut den på Cyberphoto i stan. Stor glädje! Äntligen något skojigt!

Den är väldigt fin och oerhört snabb, men jag får väl erkänna att jag inte riktigt förstår allt än. Speciellt har jag lite kink med kontakterna som dels följt med från ett antal mobiler (av olika märken, vilket försvårar det hela) bakåt i tiden och så var telefonen dessutom snäll och importerade alla jag någonsin skickat mejl till via gmail... Kanske inte riktigt så att jag vill ha dem i min mobil. Så hur jag kommer runt det där och får en snyggare och smidigare sortering av kontakterna får bli en nöt att knäcka.

Jag har inte heller sonderat terrängen med alla appar och widgets man kan ha, men mottar med glädje förslag på bra-att-ha-saker!

Anna kommenterade i förra inlägget att jag "är värd den" men själv känner jag mig både oerhört bortskämd och lite småbrydd över att behöva vara Telias uppbundna bitch i 24 månader framöver. Och jag kan inte skaka av mig den där läskiga/skojiga känslan av att ha köpt något väldigt dyrt och lite småonödigt, bara till mig själv sådär. Får man verkligen göra så?

Dagens i-landslycka!

Titta vad jag har! Äntligen!! Som jag längtat. Hoppas jag inte blir besviken nu. Yeay!

Det närmar sig

Äntligen börjar just de recensionerna jag väntat på trilla in! IDG recenserar idag HTC Desire och gör dessutom en del jämförelser med föregångaren Legend som släpptes för bara ett par veckor sedan. Slutsatsen tål att tänkas på:

"Desire och Legend är de bästa telefoner du kan köpa just nu. Vilken du väljer är egentligen en fråga om vad du prioriterar, snabbhet eller byggkvalitet."

Betyg 9/10 och i allmänhet ett väldigt gott omdöme alltså. Hm...

Den eviga följetongen...

Det tycks råda HTC Desire-feber och till allas glädje har den äntligen landat i blandade butiker. Jag kanske borde slå till, men noggranna Sara som vill veta allt som bara går först (och som inte har råd att skaffa en ny mobil i brådrasket om den nya inte är bra nog) inväntar fler recensioner. I dagsläget har jag inte sett någon svensk sådan så jag väntar ett tag till, med risken att det första lasset tar slut.

Det kommer alltid nya efter de nya

Som bekant har jag span på att investera i en ny mobil "any day now". Högst på önskelistan ligger såklart en android av något slag. Jag har haft span på Sony Erikssons Xperia x10 så det var lite tråkigt att se att den inte lever upp till mina förväntningar, som det verkar. Näst på tur står att invänta mer info om HTC Desire som vad jag förstår är HTC egen variant på Google Nexus (som också görs av HTC).

Jag vill gärna ha en hyfsad kamera på min mobil och det har ju inte riktigt varit HTC:s grej tidigare, men det ryktas om att det nu ska ha åtgärdats på den kommande Desire. Trist nog så stämde inte ryktena om en lansering den 22 mars utan det tycks vara så att man får vänta till mitten av april innan den kan börja finnas tillgänglig.

Jag börjar dock misströsta om att någonsin hitta en telefon som lever upp till mina förväntningar. Ska jag byta ut min "sms:a-och-ringa-telefon" mot en som kan "göra allt" vill jag inte ha en plastig, laggande och seg sak. Speciellt inte för de priserna som de här telefonerna har.

Jag är inte alls avundsjuk

Den nya mobilen verkar ju ha blivit en hit. Tur är väl det, med tanke på vilka usla exemplar M haft som jobbmobiler det senaste. Han är nu helt uppslukad. Igår fick jag iaf halvt på allvar högt uttala mamma-orden "ingen mobil vid matbordet" för att åtminstone få lite av hans uppmärksamhet under middagen. Och i bilen imorse fortsatte det:

-Alltså den här stöder ju alla såna där sidor och tjänster som du använder dig av. Du skulle ju haft en sån här!
-Mmm, jaså du säger det?

Mobilmorr

Långt innan Iphone 3GS släpptes har jag hört M prata om hur gärna han skulle vilja ha en sån. Jag har istället sagt mig vara intresserad av en av HTC:s android-mobiler. Till svar har han småfnyst och sagt att det inte finns i närheten av så mycket apps och annat och att det minsann är Iphone man ska ha.

Till saken hör att han har en ordentligt dålig jobbmobil som aldrig funkat riktigt bra. Han köpte den för att kunna synka med sin kalender men långsammare sak får man leta efter. Dessutom lägger den på när den har lust eller låter uppringare hamna hos telesvar istället för att faktiskt ringa, trots att den är påslagen.

Idag ringde han och föreslog lunch tillsammans på stan. Jag nappade och sen visade det sig att det kanske var så att han lagt undan en ny jobbmobil på en butik också som han behövde skjuts till. Och vad är det för mobil han lagt undan?

En HTC Hero. I rest my case (och är grön av avund).

När jag blev en sur konsument...

Apropå det där med fyra chanser så har jag med hört det förut; när jag köpte min nuvarande mobil. Den första jag fick var trasig och då hävdade man samma sak. Tills dess att jag bad att få prata med butikschefen, som snabbt sa att självklart kunde jag häva köpet, vilket jag först bett om. Hade det inte varit en så sur säljare som mopsat sig om sina fyra chanser hade jag kanske ändå köpt mobilen där, men som det nu var bytte jag butik och råkade dessutom få den något billigare på ett annat ställe...

Ny mobil!

Körde in Mattias till jobbet igår, han hade arbetsmöte inplanerat sedan ett tag så han fick bryta semestern en stund. Lät lillebror sova till 10 (han verkar ganska trött, skulle tro att han behöver sin semester också) och sen åkte vi in till stan kring lunchtid. Vallade Tobias i en massa olika mobilaffärer utan att egentligen komma så långt. Men efter ett mycket klokt råd av den kunniga personalen på Cyberphotos kundtjänst så hade jag väl nästan bestämt mig. Så nu har jag köpt en ny mobil:

Det fick bli en SE Z710i, även om jag hade smått förälskat mig i K810i. Men eftersom inte ens den kameran skulle kunna vara det jag egentligen ville ha så ville jag inte lägga ut nästan 1500 extra för det. Istället ska jag försöka spara ihop mig till en kompaktkamera istället. Eller vänta tills dess att mobilerna har så pass bra kameror att det är värt att lägga pengarna på det. Det lär nog bara dröja något år.

Satt igår iaf och försökte få till den nya telefonen, men det var inte så enkelt. Jag fick inte till funktionerna för mms och annat (som jag nu då är ensam i Sverige om att inte vara van med..) och hann inte gå igenom alla funktionerna. Tobias och Mattias konstaterade ganska snart att något skramlar i den samt att batteriet blev tokvarmt och att vi borde åka in och byta den. Typiskt. Så det får bli en ny resa till stan idag då.

Mobilvirrande

Nu åker vi och köper dig en ny mobil, sa Mattias, antagligen trött på mitt velande och högt tänkande kring min framtida mobil. Jag hade, trodde jag, i stort sett bestämt mig för vad jag ville ha; en Sony Ericsson K800i, för den eminenta kamerans skull. Hittade ett schysst pris på Clas Ohlsson, så vi åkte.

Väl i stan eskalerade bara velandet. Jag får verklig ångest över att köpa något som kostar så mycket pengar. Nästan en halv månadslön, my god! Men jag hade ju tänkt lägga en del av skattepengarna på en ny mobil, och en ny mobil behöver jag. Den jag har, har jag haft i kanske 6 år, den avslutar samtal lite som den känner och en del annat skumt. Eller som Anna uttryckte det för ett tag sen: -Du har ju inte ens färgskärm!

Från början har jag varit inställd på att jag vill ha en vikmobil, men inser att det inte finns någon med de kvalitéerna som jag söker. Alltså får jag gå med på att inte se så business ut.

Problemet visade sig vara att det finns en nyare variant av ovan nämnda mobil, 810i, som ska vara i stort sett samma men med något modifierad efter klagomål på 800i. Jag har tyckt att den nyare är fulare, knapparna är fula. Men efter en stunds tryckande och klämmande insåg jag att jag nog gillade dem bättre. Och linsskyddet var bättre, och ljudet något bättre. Men är det värt 700:- mer? Det är frågan...
Och när jag då är uppe i det priset så kunde jag få en Nokia N73 för exakt samma pris...vill jag hellre ha en sån? Samma Mpixel men med Zeiss-optik..

Tre minuter innan telia-butiken skulle stänga trodde jag att jag hade bestämt mig för en 810i men fick hjärtklappning (det är sant!) och bestämde mig för att vänta. Jag gissar att Mattias himlade med ögonen bakom min rygg. Om inte så borde han ha gjort det... Men det är svårt! Några tips?