Bake off!

Ni har säkert inte missat att jag har en riktig soft spot för The Great British Bake Off och att jag var både lite oroad och ledsen då jag förstod att BBC:s försäljning av programmet till Channel 4 innebar att tre av huvudpersonerna försvann. Programledarna Mel Giedroyc & Sue Perkins (de måste vara Storbritanniens svar på Tina Fey och Amy Poehler?) och världens charmigaste Mary Berry valde att lämna medan Paul Hollywood stannade kvar.

När det visade sig att Mel & Sue ersattes av två av mina favoriter från alla humorserier och udda brittiska gameshows jag plöjer så kändes det dock mer lovande. Och redan de första sekunderna av första avsnittet, som sändes igår, blev jag lugn i att de skulle göra det bra. Noel Fielding och Sandi Toksvig gör helt enkelt ingen besviken.

Mary Berry ersattes av en kvinna som inte är helt olik den vi ser i den svenska (enligt mig slutar alla jämförelser där, det programmet är helt enkelt inte alls bra imo), Prue Leith, som kanske inte är lika vän och superartig som Berry men som gjorde det så bra som nån kan göra som efterträdare av sådan personlighet.

Jag trodde kanske att de skulle ha gjort om en massa så att programmet inte längre skulle kännas som bake off. Men som jag läste en brittisk recensent skriva; varför ändra på ett lyckat koncept? Det är modigt, måste jag säga, att våga att inte göra det. Annars finns det väl ofta en press på att göra saker annorlunda, "modernare" och ofta "rappare". Det har man inte fallit för på Channel 4 och det är jag så tacksam för.

Programmet känns igen både vad gäller tält, inredning och delmoment men också valet av deltagare känns bekant. Artiga deltagare som hjälper varann då det krisar till sig, som gläds med varandra och kramas då det går dåligt. I love it! Just det där uteblivna surtävlandet är precis vad som gör Bake Off fantastiskt, enligt mig. Det är ju en tävling till sist förstås, men man måste inte vässa armbågarna så snart det ska tävlas.

Se den här lilla ihopklippta trailern och försök att undvika se hela programmet om ni kan (eller se inte hela trailern, då får ni för många höjdpunkter på en enda gång ju)! Nu har jag äntligen något riktigt mysigt att se fram emot en gång i veckan.

Lumière!

Nu ska jag lägga mig i sängen framför den gamla Beauty and the Beast från 1991, som jag hittade igen på Netflix. Jag tänkte se den lite som uppladdning inför nyfilmatiseringen som kommer ut på fredag. Jag ser fram emot den oväntat mycket, av någon anledning. Jag har inte sett den gamla på evigheter men jag minns det som att jag älskade musiken, detaljerna och humorn. Inte minst den torra "franska" i de talande inredningsdetaljerna. Vi får väl se om jag minns fel. Jag kom på mig själv med att nynna musiken härom veckan och den gjorde mig glad då iallafall. Den och Alladin minns jag av nån anledning som filmer vars speciellt musik jag gnisslade fram återkommande.

Oscarsnomineringar

I tisdags släpptes Oscarsnomineringarna äntligen. Nu har den lite fåniga (såklart) men roliga och årliga personliga utmaningen att hinna se så många av filmerna som möjligt. I tisdags kunde jag pricka in endast 7 filmer som sedda, men flera andra var filmer jag velat se och ytterligare en hel del är filmer jag gärna ser nu när jag uppmärksammats på dem. Utan att vara nån expert tycker jag att det var ett bra gäng filmer med på listan:

Det här är de som har mer än en nominering (antalet står bredvid). De kursiva med streck före har jag alltså sett så jag hade lyckats pricka in rätt många av de i toppen. Sen kvarstår en lååång lista på filmer med bara en nominering. Inklusive en massa dokumentärer och kortfilmer, som man i stort sett aldrig kan se då de inte publiceras öppet, vad jag vet. Bra i år är att det är många som faktiskt hunnit ha premiär i Sverige före galan. Inte alla förstås, men många. Vi verkar fortfarande inte vara redo för globala premiärer i större utsträckning...

Framför allt ser jag fram emot La La Land (2016). Kanske så mycket att jag har för höga förväntningar för att få en bra filmupplevelse när jag väl ser den. Men jag vet egentligen inte vad den handlar om, bara att de trailers jag sett är märkligt mysiga och snygga.

Höstnytt på TV

Nya säsonger har eller är på väg att starta, detsamma gäller förstås för en enorm mängd med nya tv-serier. Vissa överlever inte ens halva sin första säsong innan de kapas, vissa får kanske en säsong men alla skapare bakom lär hoppas på att just deras skapelse kommer att bli nästa GoT, Mad Men, Friends osv. Jag har inte orkar kika igen så många listor med nykomlingar men har ändå lyckats fastna vid några som jag tänkte dela med mig av:

Speechless

Trailern känns väl egentligen lite sådär men jag har ju en soft spot för Minnie Driver sedan evigheter så det är egentligen huvudanledningen till att serien hamnat på min lista. Dessutom gillar jag John Ross Bowie (Kripke i TBBT) och tror att det kan finnas något i den här serien trots allt. Vi får väl se.

Pitch
Jag har inte följt så många sportserier men här är i vart fall en som fångade mitt intresse. Kanske är det A League of Their Own (1992) som spökar men jag ser i vart fall fram emot att ge den här baseball-serien en chans. Sådär väldigt nytt känns väl inte upplägget men jag hoppas att det kan bli bra.



This Is Us
Det har kommit några serier som sagts kunna fylla tomrummet som en av mina större favoriter, Parenthood (2010) lämnade efter sig när den slutade förra året och här kommer ännu en. Jag har ingen direkt superkänsla för trailern men det kan absolut finnas nåt där.  Jag kommer att ge den några avsnitt.



Crisis in Six Scenes
Så tills sist Woody Allen som vid 80 års ålder bestämde sig för att göra en tv-serie som utspelas i amerikanskt 60-tal. Jag har ju en viss förkärlek till hans filmer men de senare verken som han själv skådespelar i är inga favoriter just av den anledningen. Hans skådespeleri är väldigt begränsat. Här väljer han åter att spela en av huvudrollerna själv så jag är mycket skeptisk. Att han valt Miley Cyrus till sin "unga kvinnliga stjärna" (det är alltid en sådan) gör mig inte mer övertygad, men jag överbevisas gärna.



Några nykomlingar jag missat?

Nya tv-serier

Nu när en massa braiga tv-serier håller på och tar slut (alternativt blir dåliga, sånt händer ju också) så är det väl bra att det finns sidor med tips på nya-för-säsongen-serier. Har just kikat igenom en sådan och fått tips på serier som faktiskt plockats upp och fått beställning på fulla säsonger (vissa har redan hunnit visas till stor del). Av dessa 20-something tänkte jag dela med mig av de fem mest intressanta imo:

Stalker

Har även tipsats om denna av en vän med hyfsad (hihi) serie-smak. Lär kunna vara lite halvläskig. Ingen fantastisk trailer men den har ändå något. Med Dylan McDermott som jag har liiite svårt för. 7.6 på imdb:

Gotham

Det är med prequels verkar ju lite inne fortfarande och i väntan på den lite omaka matchningen Ben Affleck som Batman som komma skall visas första säsongen av en pre-Batman. 8.2 på imdb:

The Flash

Fler superhjältar. Ingen tidigare favorit hos mig, snarare lite fånig men kanske en ny serie kan omvända mig? 8.3 på imdb:

The Affair

Så till nåt väldigt annat. Jag tror egentligen att det är lite för mycket nagelbitande (första säsongen av Dexter höll på att amputera mina fingrar tex) för undertecknad, men jag har hört mycket om den och det skulle vara intressant att se hur långt det går att dra en sån här historia. 8.1 på imdb:

How to Get Away with Murder

Så till den som av någon anledning tilltalar mig mest. Med häftiga Viola Davis (och Matt McGorry från OITNB). Känns både nytt och gammalt utan att jag riktigt kan säga vilken annan krim-serie den påminner mig om. Lär hamna överst på testlistan. 8.1 på imdb:

Jag tar självklart emot ännu fler tips om det finns!

Trailers!

Lite film- och serie-snack har det varit på den här bloggen lite för länge nu. Sanningen är att jag varit en sparsam tittare vad gäller båda ett tag nu, men kanske framför allt det förstnämnda. Men nu med höstkylan tror jag lusten har återuppstått hyfsat på riktigt.

Igår satt vi och kikade igenom ett gäng trailers för kommande filmer och jag tänkte passa på att tipsa om ett par som fastnade lite särskilt (det var det iofs ganska många som gjorde...), samt en som varit efterlängtad en längre tid redan:

Tusk (2014) - film av Kevin Smith (Malrats osv) med bland andra Justin Long, Johnny Depp och nästan bortglömda Haley Joel Osment (ni vet pojken som såg "dead people"). Filmen känns som en weird blandning av Lida och den där filmen där de sydde ihop människor (som jag valde att inte se). Oklart om/när den distribueras i Sverige dock:

Autómata (2014) - film av Gabe Ibánez med Antonio Banderas (long time no see?), Birgitte Hjort Sorensen och Melanie Griffith med flera. Den känns förvisso lite som en del andra robotfilmer jag sett, men jag tycker trailern är lovande och tyder på en välspelad rulle. Oklart även där om svensk lansering:

Wish I Was Here (2014) - Film av och med Zach Braff med bl.a Kate Hudson, Mandy Patinkin, Jim Parsons med flera. Braffs efterlängtade andra egna filmprojekt efter den av mig fortfarande så älskade debuten Garden State (2004), som jag dessutom varit med på ett yttepyttelitet hörn och finansierat via Kickstarter. Jag hade chansen att se den på nätet som en reward från just mitt bidrag på Kickstarter men det känns som en film jag vill se på stor duk. Svensk premiär den 17/10. Och ja, jag har nog visat den mer än en gång redan. Här en trailer som inte ger bort så mycket som övriga jag sett:

Wish I Was Here

Jag var ju med och stöttade Zach Braffs senaste filmprojekt Wish I Was Here (2014) på kickstarter, men nu tror jag att jag dumt nog missade screeningen jag hade signat upp på. Verkligen synd då det inte ser ut som att den kommer ha svensk biopremiär inom det närmaste. För visst verkar det väldigt bra? (Själv stängde jag av trailern halvvägs, det var lite för mycket info i den)

Wish I Was Here

Äntligen! Nu finns det en trailer på den kommande filmen Wish I Was Here (2014) av (och med) Zach Braff! Dessutom ett av de Kickstarter-projekt som jag faktiskt öppnat på plånboken för så jag känner mig lite ministolt över det också.

Visst andas det Zach Braff? Visserligen var det länge sedan (alldeles för länge sedan, hela tio år!) som Garden State (2004) kom men den håller jag fortfarande skyhögt och jag hoppas och tror att takterna sitter kvar. Han har regisserat själv men skrivit tillsammans med sin författande bror Adam Braff. Och ja, kanske har jag liiiite för höga förväntningar. Men det kan inte hjälpas.

Med i filmen är bl.a Jim Parsons, Mandy Patinkin, Kate Hudson, Donald Faison och så Joey King (14 år men med 35 poster på sin IMdB-lista...) som Grace.

Fargo - tv-serien

Bortsett från en liten oro för att det ska bli nån form av sämre parodi av den fortfarande så underbart bra filmen Fargo (1996) så kan jag inte låta bli att känna nyfikenhet och lite förväntan efter att ha sett trailern till den kommande bröderna Coen-producerade HBO-serien Fargo (2014):

Martin Freeman, Colin Hanks och Billy Bob Thornton (lite tunnstrött med brudar, får jag väl säga) är ju inte namn som gör mig mindre nyfiken direkt.

Serien har premiär på HBO Nordic den 23 april.

Tre dagar kvar...

Ikväll fortsätter jag på de Oscarsnominerade animerade filmerna och ser Despicable Me 2 (2013), och hoppas att jag ska hänga med trots att jag faktiskt inte sett den första filmen än.

"It's like a little baby unicorn"

För den som mot förmodan är intresserad kan jag meddela att jag är betydligt piggare idag av någon anledning. Kanske inte så dumt att somna före kl 22 igår (även om jag vaknade några gånger fram tills dess att låtsasmaken kom till sängs nån dryg timme senare).

Så ikväll blir det animerad musikal. Med bland andra snögubben Olaf:

Guardians of the Galaxy

Okej en stor dos fånerier, men alltså rätt skojigt också. Och så verkar Björn Skifs få lite klirr i kassan också :)

Line of Duty 2

Andra säsongen av Line of Duty (2012) hade visst premiär igår i UK. Ser mycket spännande ut. Det där med brittiska serier, det slår sällan fel. Första säsongen finns btw på Netflix.

The Wolf

Imorgon får jag pricka av åtminstone en film från Oscar-listan; vi ska gå och se The Wolf of Wall Street (2013) på bio. Jag tycker ju Di Caprio verkligen lyft sig som skådespelare de senaste åren (från att ha varit på gränsen till usel där ett tag i slutet av 90-talet fram till kanske 2004 typ), men jag känner en liten farhåga att han fastnat lite i samma typ av karaktär. Jordan Belfort känns i trailern inte så långt från vare sig Jay Gatsby eller Calvin Candie (eller Teddy Daniels för den delen). Men jag kan ha fel och då är det jättebra. Och ni vet ju vad jag brukar säga om att ha låga förväntningar eller farhågor inför en biosittning...it's a good thing.

Mer serier åt folket!

På tal om Matthew McConaughey så har hans på förhand hypade och hyllade tv-serie True Detective (2014) just haft premiär. Jag har lite svårt att motstå både den fd bad boy:en Woody Harrelsson och ett så bländande förhandsrykte så jag lär behöva plöja några avsnitt för att se vad det är. Verkar onekligen lite spännande. Och kommer att finnas på HBO Nordic i stort sett direkt efter airtime i USA, om jag förstått det rätt. Bra där.

Och inte att förglömma: inatt hade även en av mina små favoritserier som dock inte lyckats övertyga den stora publiken om sin storhet, Episodes (2011), säsongspremiär i USA. Kan nästan inte vänta innan jag har tid och ork att se första avsnittet. Imorgon får det bli. (Och ser ni att Neil från The Young Ones (1982) har återuppstått ännu en gång?)

The Blectchley Circle!

Jag gillar att det börjar komma igång serier igen nu som varit saknade ett tag. Som The Bletchley Circle (2012) som med start ikväll återkommer med en andra säsong:

Dagarnas skum

Egentligen är det nog precis en sån där film som kan ge upphov till jobbig ångest, men det är nåt med den här trailern som ändå gör att jag verkligen vill gå och se den, på bio helst. Michael Gondrys 'Dagarnas skum', eller L'ecume des jours (2013):

Lie to Me

Nu har vi snart sett igenom samtliga existerande avsnitt av Lie to Me (2009), serien som Fox av någon anledning verkade ivriga att bli av med, trots bra tittarsiffror, och som de 'pausade' mitt i säsong tre för att sedan aldrig återuppta. Märkligt. Det är inte världens bästa serie, det tycker jag inte, men nog är den bra och sevärd. Inte minst för Tim Roths skull. Han har varit en liten favorit sedan jag först såg Reservoir Dogs (1992).

Jag har inte helt sett avsnitten i ordning, eftersom M tjuvsåg dem på nätterna ibland. Så när jag plötsligt såg ett avsnitt ur sista säsongen hajade jag till att Cal Lightman (Roth) plötsligt föreföll mycket mer dryg, obrydd och hade ett än mer svängigt och ryckigt kroppsmönster än tidigare. Många liknelser till 'Dr Houses' uppenbarelse. Nu när jag sett hela säsong 2 ser jag vart det kommer ifrån och att det inte kom så plötsligt som jag trodde. På nätet spekuleras det allt ifrån parkinsons till droger, men jag vet inte om det är Roth eller Lightman som ändras om jag ska vara ärlig. 

Även om karaktären såväl som företaget Lightman Group som serien kretsar kring baseras på verkliga Dr Paul Ekman och 'Paul Ekman Group' så är serien långt utanför  vad som borde kunna anses som trovärdigt många gånger. Men det är bara att köpa. Serien är så pass intressant och välspelad (mestadels) att det inte gör så mycket.

Trailer (i dålig kvalitet dessvärre):

House of Cards säsong 2 (och liiite, lite Tivo-gnäll)

Den 14 februari är det dags igen:

Jag kan inte för mitt liv minnas hur första säsongen slutade (och faktiskt förvånansvärt lite om handlingen i allmänhet, förutom i stora drag då) men jag kan ändå inte låta bli att se fram emot den andra säsongen. Och bara tanken på en serie som släpper alla avsnitt i säsongen samma dag så att jag får välja själv hur snabbt jag vill sluka den ger mig stor tillfredsställelse i förväg. Det är så det borde vara. Alltid.

Och när vi ändå är inne på ämnet: det här att Tivo ska bli stort i Sverige nu plötsligt, vad är det? Amerikansk 90-talsteknologi på 2010-talet, känns inte det lite...igår?

SoA-abstinens i förtid

Det tycks som att sista SoA-avsnittet för den här (nästsista, enligt regissören) säsongen sändes i USA natten till idag. Jag har sparat förra veckans avsnitt också och laddar för att sträckse båda till helgen. Jag hoppas att det blir en bra avslutning och inte en som jag blir cliffhanger-galen av. Jag besitter dålig tolerans för sånt. Därför borde jag egentligen alltid bara se serier som redan sänts klart så att jag kan se alla avsnitt i så snabb takt som möjligt, utan uppehåll med cliffhangrar (heter det ju) som skadar fingernaglarna.

Men, som tröst på SoA-såren börjar en ny säsong av fullständigt briljanta Sherlock om precis två veckor. Fantastiskt!