Upptempo

Det har varit en sjukt hektisk period hela hösten. Däri finns en stor del av orsaken till tystnaden i bloggen. När M bodde i Sundsvall försökte vi få åtminstone en egen dag på helgerna då vi inte gjorde något särskilt, eller åtminstone bara var vi och helgerna då jag for till honom och vi helt la tid på vad vi ville var nästan bäst. 

Missförstå mig inte; jag uppskattar verkligen att träffa familj och vänner, att ha saker inbokade och vara iväg på trevligheter. Men när veckorna består i dagar då vi lämnar hemmet 6.30 och är hemma vid 18.30, fixar middag, stirrar på något på tv:n, de piggaste veckorna promenerar 30-40 minuter på gåbandet, duschar och går i säng, då är det rätt mycket hemmasaker kvar att pyssla med då det vankas helg. Och då ska det även hälsas på svärföräldrar, hinna göra ärenden på stan, fikadejta bästsystern, etc, dvs saker som är trevliga helggrejer som man gärna vill vara pigg, trevlig och alert på. Lägg också till lite helgjobb vilket varit återkommande under hösten.

Så jag har saknat våra lugna helger. Jag har saknat mina ensam-hemma-helger (det känns som att jag aldrig är hemma själv längre!) och jag har saknat mina hinna-storstäda-hela-hemmet-helger som känns så väldigt driftiga och belönande. 

I helgen körde vi en påtvingat lugn helg. Vi fick sova för länge, det blev hyfsat städat, vi (jag och Lil'sis) bakade saffransbullar och traditionsenliga Rocky Road, vilket var supertrevligt, Lil'sis och J tom handlade åt oss och jag kunde strosa runt i bekväma kläder hela dagen. Igår var vi förbi svärföräldrarna som varit sjuka hela helgen. De fick adventsfika och det var lugnt och trevligt.

I morse sa M att det kändes som att han fått sova ikapp i helgen och jag kunde bara hålla med. Ny energi för att orka hålla tempot igen. Snart är det julledigt. Jag har planerat att ta mer ledigt än M. Can't wait!

Hjälpsamhet

Så var trädgården "höstad" och segelbåten upptagen. Det har varit en utehelg med vackert höstväder och faktiskt mer utfört än vad jag brukar hinna/orka med. 

När M seglade båten till Sikeå igår så bar jag utemöbler och trädgårdsredskap, städade trädgården och busade med katterna som gjorde allt för att vara i vägen så mycket som möjligt, de små sötdjuren. Idag vaknade jag med väldigt ömma muskler, men på ett bra sätt till skillnad från hur det annars känts den sista tiden.

Och idag skulle båten upp. Den varma sommaren innebar att vi inte var så ensamma om att ha valt det sista datumet för upptagning som vi annars brukar vara. Det var lång kö så vi kunde i lugn och ro hjälpa en annan båtägare att masta av och få hjälp tillbaka med detsamma. Det är annars en rätt intressant sociologisk studie att titta på hur det funkar vid de där tillfällena. Jag ser nog aldrig så många gubbar samtidigt titta på utan att egentligen vilja hjälpa till. Idag stod sex gubbar och tittade på medan en sjunde person desperat försökte förhindra att hans båt skulle fara in i kranen då den hängde i selen på väg upp. Så vi fick släppa saker vi höll på med och komma till hjälp. Som så många andra gånger. Ibland brukar nån då haja till och faktiskt hjälpa till, men inte alla. Märklig företeelse det där. Vi fortsätter ihärdigt ha nån slags "pay it forward"-inställning och hjälpa andra även om de inte hjälper till tillbaka, men det är irriterande. Det finns förstås ett par undantag, alla är inte avoga till oss "icke-bybor". Men det är trist att alltid behöva se till att ha med egen hjälp, i år snälla Lil'sis, för att det inte går att räkna med att få hjälp om man behöver, trots att hamnen är full av människor när det är i- och upptagningsdagar.

Friday baby!

Fredag kväll och jag har just placerat mig i sängen, eller snarare ovanpå (jag har inte lagt mig än), och kikar på röstningsprogrammet av Idol. Väldigt mycket karaoke, med några undantag, ikväll måste jag nog säga.

M kommer inte hem i helgen, men jag har ändå haft lite fredagsmys för mig själv. Jag har kommit på ett ganska bra sätt att ersätta pizza på ett kalorisnålare sätt och det gjorde jag ikväll.  Ingen stor mystik; jag byter degen mot ett mjukt tunnbröd. Jag har provat hönökaka (inte så kalorisnålt) och även tortilla-pizza-bröd tidigare men det här var nog bättre. Tomatsås, riven ost, babyspenat, lök, färska champinjoner, ananas och ädelost toppade jag brödet med ikväll som så ofta annars. Mucho gott! Och utan att passera mitt middags-kalori-mål med alltför mycket.

Till helgen önskar jag mig lite tjusig höstsol, sån som har synts utanför kontorsfönstret nu i veckan. Det vore skönt med lite D-vitamin och energi, det behövs efter en rätt intensiv mötesvecka. Nästa vecka ser kalendern nästan tvärtom ut. Bara tisdag är full av möten, i övrigt ser det ut som att jag kommer ha en massa tid över för det som bara blivit post-it-lappar den här veckan "i väntan på". Det blir bra det.

Nu ska jag strax fylla sängen med katter och somna till nåt lättsamt. Hoppas ni har en fin fredag!

Höstvägar

Ikväll var jag iväg äntligen och åt middag och pratade strunt med finbrudarna efter jobbet. Trevligt och dessutom åt vi väldigt gott; burgare (hemmagjorda vegburgare!) på Rådhuskällaren på Rex. Supermysigt ställe med trevlig personal. Och så himla skoj att vi fortfarande får till våra träffar, vad skulle jag göra utan dem?

På väg hem nu blev jag påmind om en av de sämre sakerna med hösten; oron för första halkan. Jag har ingen termometer i min bil så jag visste inte hur kallt det var, bara att det inte kändes så kyligt när jag gick till bilen. Och jag tror inte vi är där än, men det kändes som en sån kväll som mycket väl skulle ha kunnat vara lite frostig. Vi är ju snart där. Det är supermörkt ute och det eviga regnet gör sitt till för att trolla bort helljusen på bilen. Till helgen ska jag få mina extraljus inkopplade och klara vilket känns behövligt nu.

Snart dags för den stora frågan med andra ord; när är det dags för däckbyte?

Vinterförvaring och ingefärsshots

Förkylningen har inte riktigt gett med sig. Om något har den bytt karaktär lite. Från att ha varit en evigt rinnande näsa och lite kli i halsen har den nu satt sig med på luftrör och lungor. Jag låter som en rosslig kaffepanna när jag andas, speciellt då jag ligger ner, och jag är trött som attan mest hela tiden. Möjligen feber lite nu och då men inte riktigt "sjuk"-känsla i övrigt. 

Synd då att helgen inte riktigt bjöd på så många vilomöjligheter. Vi hade planerat sedan tidigare att ta upp segelbåten (och eftersom vi är bundna till datumen då kranen finns tillgänglig kan vi inte direkt välja; det var i slutet av augusti eller igår) men jag gav mig inte ut på havet utan svärfar var snäll och följde med M med båten härifrån till Sikeå. Havet var spegelblankt sånär som på då regnskurarna kom så det blev inget seglande utan de gick för motor hela vägen.

"Handpåläggning" vid placering på vagnen. Fint med
alla som "hjälper till" då det behövs som allra mest :)

Men upp kom hon och kalla och blöta blev vi. Bästa var troligen mackorna och teet som jag ordnade och tog med då jag mötte dem vid kajen i Sikeå. Ruggigt gott då vädret var surt.

Idag hade vi tänkt tvätta båten och täcka henne, men vädret blev inte roligare än igår så vi tvättade av henne bara och får ta täckandet en annan dag. Det tog tid nog och M hade ju ett tåg att passa på eftermiddagen så vi hann ändå inte riktigt med.

Så nu är han i Sundsvall igen och det känns nästan som att han inte varit här, så fort gick den här helgen. På fredag har jag tagit ledigt och om M också lyckas med det så får vi en lite längre helg ihop. Det vore fint. Den lär förvisso ändå fyllas av en massa praktiska saker såsom att äntligen sätta upp knutbrädorna, påbörja rensning av källaren, flytta bärbuskar etc. Inte tråkigt det heller och saker vi velat/behövt göra länge. Vi får väl se hur det blir.

Beware baciller!

Ikväll har jag kokat fisk till katterna, gjort stark-som-attan ingefärsshot att utmana bacillerna med framöver och hasat runt och försökt känna mig duktig som orkat tömma/fylla diskmaskinen och tvättat en omgång. Nu ska jag krypa ner i sängen, hitta nån film att se och äta glass med hard topping.

Vardagsspänning!

Sicken dag! Helt färdig ikväll. Det blåste ju så väldigt mycket hela natten att jag inte sov riktigt bra. Det plus att jag oroade mig för Alice som inte kom in. Jag var uppe och ute ett par gånger inatt och ropade efter henne, men ingen Alice. Inte på morgonen heller.

På morgonsidan regnade det dessutom och blåste så kraftigt att jag knappt fick upp ytterdörren. Allt löst bara for omkring. På väg till jobbet kom jag på att jag skulle kika förbi båten nere i hamnen, bara för att. Och det var väl tur. Fendrarna hade som hamnat lite under relingen och båten knuffades in i kajväggen. Nu stoppade de lite, men inte alls som de borde. Jag ringde M och berättade, lite för att nån skulle vänta på att jag hörde av mig (dvs sakna mig om jag trillat i och inte ringde tillbaka) sen la jag mig platt på mage på kanten för att minska risken för att bli en vindflöjel och försökte putta till båten (grymt misslyckat) men fick helt enkelt vänta mellan knuffarna på att försöka få till fendrarna. Allt annat än enkelt, kan jag meddela. Och helt fel klädd för tillfället; i strumpbyxor, klänning och tunn kappa. Men det var bara att köra. Och jag lyckades få till det till sist.

Hjälpligt tillfixat i vart fall

Märkligt nog avtog vindarna ordentligt redan vid nästa by några kilometer inåt landet. Betydlig skillnad när jag väl kom till stan.

Eftersom jag inte hittade igen Alice och jag dessutom hade ett inställt möte på eftermiddagen så planerade jag att försöka åka hem tidigt. Det blev lite tvärtom. Men saker tog längre tid än beräknat. Jag har ju en praktikant från socionomprogrammet med mig och jag ville ju låta henne göra det rätt viktiga steg i administrationen som stod på schemat idag. Att titta på mig ger ju inte så mycket. Så jag ville låta det ta sin tid (som det gör i början). Jag kunde ju småpyssla med annat under tiden när hon var igång, så länge jag var inom rophåll, så jag gick säkert plus med tiden i slutet ändå. Men det tog hela dagen, plus en timme extra då jag fick greja till slutet, istället för några timmar på förmiddagen. Men det var det nog värt.

Hungrig bus-Alice

Och Alice kom till sist. Men inte direkt då jag kom hem. Eller när jag var ute och ropade de två första gångerna. Och jag hann sms:a grannen som inte heller sett henne. Efter ytterligare en tur ute, med en dålig ficklampa nervöst sökande i dikena längs med byvägen, så mötte jag henne på uppfarten. Med kroksvans och gladare än jag sett henne på ett tag. Jag undrar om hon inte blivit skrämd av vädret och gömt sig i nåt uthus hos nån granne ändå. Hon hörde mig nog när jag vände och valde att gå norrut sista svängen. Bråk-Alice. Alldeles blöt och lite tufsad i pälsen. Nu har hon ätit gott, blivit tvättad av alla kattungarna och ligger och sover gott på sängen.

Det ska jag med försöka göra strax. Imorgon är jag ledig! Då ska jag försöka kurera min förkylning som jag dragit på mig och som inte blev bättre av dagens strapatser i rusket.

Snart lyfter vi väl

Sitter invirad i filt med tjocksockar på ikväll. Det blåser halv storm ute (eller ca 13m/s) och det drar allt lite i det här trähuset. I sovrummet hade ett fönster rent av gått upp en bit tidigare ikväll, trots att det från utsidan är täckt i plast i väntan på att det ska renoveras klart. Det har bara en fungerande haspel och den hade släppt så det kom kall luft in och det stackars elementets auto-termostat gjorde sitt bästa för att hänga med.

Rosa katt känns lite orolig, som hon brukar vid ljudligt väder, och håller sig i närheten av mig. Kattungarna reagerar bara då det smäller till nånstans men verkar i övrigt ha vant sig vid att vinden tar tag i huset. Smilla som inte hör så mycket var tom ute och blev lite halvskrämd av det och fick skynda sig in. Envisa Alice däremot, är ute. Hon var inte så sugen på att vara ute i morse, då vinden var mildare, utan var inne idag men sprang ut då jag kom hem. Jag har sett henne då jag varit ute och ropat, men när jag kommer nära springer hon iväg som om vi busade. Busade gjorde också kattungen Noel som tog sats och sprang ut vid ett obevakat ögonblick då jag kallade på Alice. Jag försökte få in honom förgäves tills jag kom på den briljanta idén att hämta laserpekaren. Den är ju alltid spännande. Så jag kunde fånga in honom och kände hans snabba hjärtslag då jag bar honom nära mig in igen. Lite läskigt var det nog allt ute.

Höstväder på riktigt, med andra ord. Ruskigt men lite mysigt. Längtar efter en hel mysdag i soffan under filt tillsammans med kärleken. Det hade varit supermysigt. Det kommer väl det med. Ev får vi en längre helg om ett par veckor då M ska försöka komma hem tidigt för att besöka en fest på sitt gamla jobb och jag var snabb och sökte (och fick) ledigt på fredagen direkt. Kommer han inte så kan jag roa mig ändå. Men nåt att se fram emot. 

Jag har också tagit ledigt nu på onsdag för att tillbringa en dag hemma med Lil'sis. Det var länge sen och jag kände att jag ville lägga tid på det. Förhoppningen är att hinna städa lite på förmiddagen innan hon kommer. Skojigt på ledig dag, va? Det känns bra i vart fall, det behövs verkligen.

Hösttankar

Det är på riktigt höstväder ute. Regnigt, kylslaget och lite blåsigt. I love it! Så länge jag inte behöver gå ut och gå några längre sträckor så är det bara mysigt i min bok. Men det känns som att det bara kom. Som från ingenstans.

Jag känner mig lite trött och jag vet inte om det har med hösten att göra. Ska börja ta lite extra vitaminer, tror jag, och kanske tänka lite annorlunda med maten. Det har blivit lite väl många middagar bestående av fetaostsallad det sistone. I stort sett varje kväll som jag ätit hemma. Och så yoghurt och hummusmacka till lunch. Inte dåligt men jag kanske skulle variera mig lite mer. Så jag började redan idag med att boosta med lite järn genom stuvad spenat (med sojakorv för extra protein). Och det blir det i matlådan imorgon också.

Jag är lite i ofas med jobbet på lite olika sätt just nu och det tänker jag försöka skaka om genom att jobba hemma på torsdag. Det är så mycket samtidigt (vilket jag egentligen gillar så länge det är produktivt) att jag behöver skärma av och hitta lite fokus. Dyka ner i administrativa saker som måste lösas före helgen. Så förhoppningsvis händer inget som gör att jag behöver vara på kontoret då.

Och så saknar jag min bästman M lite extra. Hans kloka input i mina funderingar och att få slöa i soffan tillsammans framför nån film. Det vore mysigt.

Energi

Öppnade just ytterdörren för att släppa in den sista vuxna katten för kvällen och hörde då havet nästan dåna bakom skäret. Det är som ett lite magiskt, lite kusligt och väldigt starkt ljud. Som om en enorm storm eller våg närmar sig. Över skäret lyser en stor kraftig fullmåne över oss. Väldigt fint, en speciell kväll. 

Hösten är verkligen här redan, bara över helgen blev björkarna plötsligt till hälften gula. Det har varit några väldigt vackra dagar men luften är lite småkylig och nästan sådär höstkrispig som den kan vara. Älskar det! Det här är min årstid.

Det har varit ett par lite stökiga veckor men det börjar kännas lugnare nu. Det har dock tagit på krafterna och det känns nästan som att jag skulle behöva semester igen. Men det är bara att bita ihop och försöka hitta sätt att få tillbaka lite energi igen så att jag är fullt åter på banan. Och höstkänslan är definitivt en sån sak. Promenader med skojig podd i öronen en annan, fina vänner och kollegor en tredje och så den där nästan fåniga tacksamhetskänslan för de närmaste som läser av och bara finns.

Och den vilda kattfamiljen jag har den äran att bo tillsammans med. Det är ständiga galna upptåg, olydiga småsvansar, uppsträckande storsvansar och kurrande kattmagar lite här och var att kela med. Just ikväll har Rosa surat lite mer på ungarna (till hennes försvar hade Nemi tagit hennes sovplats, nån måtta får det ju vara) men i övrigt tycker jag att det går allt bättre. Jag tror att problemet är att hon är rädd för ungarna, det märktes tex när grannens lilla kattunge (3 veckor äldre än våra) kom framstudsande ute vid bron i helgen, hon backade snabbt och såg skrämd ut. Hon har väl blivit bränd av alla attacker tidigare. Det tråkigaste är att hon backat från att sova i sängen. Det gör hon aldrig längre, förut låg de alltid på varsin sida hon och Smilla. Men Smilla tar sin plats, om än med lite tveksam blick ibland. 

Storkatterna

Ibland somnar man mitt i öronkliandet

I helgen provade vi utevistelse. Övervakat av mamma Alice
och glatt påhejat av grannkatten Marx

Veckan som susade förbi

En berg-och-dal-bane-vecka är snart slut. Den har både gått fort som attan som långsamt, på nåt vis. Det är väl ofta så. Helgen som gick var så äntligen M hemma och även om vi var ganska uppbokade hela helgen så fick vi lite tid tillsammans också. Fint det. Vi hann ta upp båten, äta middag ute med Lil'sis och Robin samt fira svärmor som fyllde 75 år förra veckan. Bara trevligheter alltså.

Både M och jag hade mycket räkningar och vi behöver hålla i lite pengar så att vi inte blir halvt ruinerade (vilket vi kanske blir ändå) av den kommande tandrotsoperationen som ska göras på Rosa på onsdag nästa vecka. Det lär väl inte bli ett billigt kalas. Men det måste göras så att hon slipper ha ont. Jag är lite nervös inför det hela och hade gärna haft M hemma. Inte minst då han är hennes favorit i personalen. Men det ska nog gå bra. Lite svårt att blunda för att hon trots allt är 15 år gammal och att det är en operation hon måste sövas för. Jag pratade med veterinären som ska göra det och hon hade läst på om Rosas svårigheter att sövas så hon hade tänkt i förväg vilken narkos som ska passa osv. Så det känns ändå som att hon är i goda händer.

Jag har tagit ledigt en och en halv dag nästa vecka och hoppas att det ska räcka för hennes konvalescens. Jag hoppas att det också ska gå bra, i värsta fall får jag väl arbeta lite hemifrån istället.

Ja, och så har nattfrosten kommit. Vissa mornar den här veckan har det varit ner mot 5-6 minusgrader ute. Jag har bestämt mig för att ta det säkra före det osäkra och försöka få däcken bytta i början av nästa vecka. Kanske tidigt, men det stressar att inte veta på mornarna, halka är läskigt.

Höstnytt på TV

Nya säsonger har eller är på väg att starta, detsamma gäller förstås för en enorm mängd med nya tv-serier. Vissa överlever inte ens halva sin första säsong innan de kapas, vissa får kanske en säsong men alla skapare bakom lär hoppas på att just deras skapelse kommer att bli nästa GoT, Mad Men, Friends osv. Jag har inte orkar kika igen så många listor med nykomlingar men har ändå lyckats fastna vid några som jag tänkte dela med mig av:

Speechless

Trailern känns väl egentligen lite sådär men jag har ju en soft spot för Minnie Driver sedan evigheter så det är egentligen huvudanledningen till att serien hamnat på min lista. Dessutom gillar jag John Ross Bowie (Kripke i TBBT) och tror att det kan finnas något i den här serien trots allt. Vi får väl se.

Pitch
Jag har inte följt så många sportserier men här är i vart fall en som fångade mitt intresse. Kanske är det A League of Their Own (1992) som spökar men jag ser i vart fall fram emot att ge den här baseball-serien en chans. Sådär väldigt nytt känns väl inte upplägget men jag hoppas att det kan bli bra.



This Is Us
Det har kommit några serier som sagts kunna fylla tomrummet som en av mina större favoriter, Parenthood (2010) lämnade efter sig när den slutade förra året och här kommer ännu en. Jag har ingen direkt superkänsla för trailern men det kan absolut finnas nåt där.  Jag kommer att ge den några avsnitt.



Crisis in Six Scenes
Så tills sist Woody Allen som vid 80 års ålder bestämde sig för att göra en tv-serie som utspelas i amerikanskt 60-tal. Jag har ju en viss förkärlek till hans filmer men de senare verken som han själv skådespelar i är inga favoriter just av den anledningen. Hans skådespeleri är väldigt begränsat. Här väljer han åter att spela en av huvudrollerna själv så jag är mycket skeptisk. Att han valt Miley Cyrus till sin "unga kvinnliga stjärna" (det är alltid en sådan) gör mig inte mer övertygad, men jag överbevisas gärna.



Några nykomlingar jag missat?

Snuggie!

När jag började jobba var det som att hösten tog över. Jag hörde några röster som sa att det skulle bli varmare och det har det kanske blivit, men någon jättevärme är det ju inte riktigt. På dagarna är det okej men på mornarna och kvällarna är det inte någon värme. Inte frostgrader men inte långt ifrån.

Igår satt jag i sängen och frös, som lite ruggig sådär. Sån himla tur då att bästmannen M gav mig en "Snug Rug Deluxe" i födelsedagspresent. Den var perfekt igår, supermysig att gosa in sig i och ändå kunna blipp lite med mobilen när jag kikade på idol (yes jag ger det en chans i år också).

Min är inte dubbel som på bilden, men lika mysigt röd

Mitt bästa hösttips såhär långt, helt klart. Enda nackdelen är att katterna snott den ikväll, de hann upp i sängen före mig och vart la de sig...?

Jag har en plan...

Lil'sis och jag har gjort upp en höstplan. En träningsplan! Tanken är att testa Umeås nya badhus som träningsarena och då befinna sig under vattenytan när det utförs. Motionssim i första hand men det erbjuds också en del intressanta vattenträningar har vi sett. Som vattenyoga eller vad sägs om vattenspinning? Låt mig säga att det låter lika spännande som läskigt.

Jag har inhandlat en ny baddräkt så jag får väl säga att jag är ganska redo. Inte minst efter upptäckten att sommaren inneburit ett litet plus på vågen, jag som hoppades på det motsatta då jag tyckte att jag varit i farten så mycket, grejat i trädgården och rört mig en massa. I blame Magnum double chocolate, för åtminstone en del av plusset...

Jag hoppas att motionssim ska ge mer resultat än vad jag tyckte det gjorde sist jag höll på (då vi bodde granne med gamla badet i stan), och att ryggen och nacken ska må bra av det också. Bortsett den plågsamma omkädningsrumsdelen så ska det bli kul, inte minst att göra något återkommande med Lil'sis. Vi har redan förbokat ett antal tider som jag lagt in i jobbkalendern som dagar då jag ska smita lite lite tidigare och jag ska göra mitt bästa för att inte behöva skjuta på dem.

Helg!

Hösten gjorde som lite uppehåll den här veckan. Jag märkte mest utav det då jag lämnade kontoret för att handla lunch på coop om dagarna (jag har varit lite slö på att laga egentlig middag den här veckan och därmed haft skralt med lunchlådor; förbättringsområde definitivt) och slogs av värme och solljus i ansiktet utanför dörren. Jag har också äntligen kunnat klippa gräset, vilket gick tungt efter alldeles för lång väntetid. Stackars klipparen var inte nöjd då jag med ansträngning puttade den framför mig på de mest vildvuxna delarna. Ett bra träningspass om inte annat.

Helgen är välkomnad trots att jag inte har några superspännande planer. Jag har känt mig väldigt trött om mornarna hela veckan så jag är ganska nöjd om jag får det lite lugnt och vilsamt. Vi får väl se hur vädret blir om jag hinner få klart mitt trädgårdsprojekt som strandat av tidsbrist.

Hösten kommer snart...

Vi har några riktigt fantastiska sommardagar såhär i slutet av semestern. Jag drömmer lite om en ljummen och vacker höst. Redan nu. Jag tycker faktiskt inte sommaren har varit så horribel som 'alla andra' tycks tycka. Jag tycker vi haft en helt okej ledighet, även om det kanske varit lite lynnigt och i stort sett omöjligt att gå efter prognoser ens med kort varsel. Men eftersom jag inte är en person som gillar att halvnäcka i trädgården, hänga på stranden eller shoppa på stan i shorts så står jag mig ganska nöjt. Jag fungerar ändå inte särskilt bra i hög värme, jag är nog inte gjord för sånt.

Men hösten är lite av min favorit. Jag gillar hösten bäst, även om också jag ledsnar lite då mörkret övergår till att bli mer eller mindre konstant här uppe och då snön fortfarande lyser med sin frånvaro. Då är det inte fantastiskt, men det är långt till dit. Jag ska försöka ta mig för att läsa lite i höst, tror jag. Jag har varit ruskigt dålig på det det senaste året minst. Jag brukar läsa på sommaren men det har inte blivit av alls i år. Men jag har handlat på mig ett litet gäng aspiranter så jag ska försöka ge mig tid. Och då försöka att inte bara fastna i spännande biografier eller dokumentär litteratur. Lite fiktion hade nog inte skadat. Jag tar gärna emot tips på såna böcker, men det måste vara nåt jag fastnar snabbt i, annars ger jag fort upp och plockar på mig en biografi istället...

Stormar ute och inne

Nån form av snöstorm dånar utanför fönstret (mer storm än snö dock) och jag undrar hur mycket av byggmaterial och annat som ligger där det ska imorgon bitti. Huset är svalt och kattorna verkar inte visa nån större lust att gå ut. Snarare så vill de hålla sig nära och tittar nästan ängsligt mot fönstren när vinden drar tag.

Jag 'skrev' en lång text i mitt huvud på väg till jobbet imorse, men så länge det inte finns en "rec"-funktion för tankar (skapa någon?) så återstod bara fragment när jag väl kom hem och hade tid att sätta mig ner. Säkert lika bra i och för sig, men man vet ju aldrig, på papper kommer det oavsett inte. Men lusten att skriva har successivt kommit tillbaka men formen finns inte riktigt. Jag vet inte vart jag ska göra av det jag har i huvudet. Och just nu snurrar det på ganska bra. Jag tänker bakåt och framåt, mycket inåt och funderar över värderingar och möjligheter. Som säkert bekant kommer det i cykler för min del, grubblandet. Inte nödvändigtvis något dåligt, men det underlättar om det finns lite extra egentid.

Jag är något slags mänsklig lackmuspapper för dålig stämning och blir i vanlig ordning både obekväm, splittrad och lite inåtvänd när det gungar runt omkring mig, oavsett om jag är inblandad personligen eller inte. Den lite övervuxna 11-åringen som låste in småsyskonen i ett av sovrummen och hittade sätt att roa dem medan det stormade i andra delar av huset finns fortfarande kvar men tar sig kanske lite andra uttryck idag. Fortfarande är jag den som försöker se saker nyktert och ger förnuftiga råd till vänner och familj men är kanske inte den man ber om support hos inför ett vågat äventyr då risken finns att det förnuftiga åter tar överhand, och det är ju faktiskt inte jätteäventyrligt. Idag drog jag mig av någon anledning plötsligt till minnes hur jag i ungefär nämnda ålder efter liknande syskoninlåsning greppade telefonen, slog 90000 på rullskivan på telefonen, gav en kort men saklig redogörelse för vad som skett (troligtvis även en instruktion om vad jag ansåg skulle göras av den i andra änden, men det minns jag i så fall inte) och sen avslutade med ett "nu har jag inte tid att prata med dig längre". Jag kan faktiskt le lite åt minnet. Ansvarstagande Sara med kontroll på läget...

Ibland en bra sak, ibland inte. Inte alltid lika bra för mig som för andra kanske. Men ja, ni ser ju hur det snurrar? Det är då ingen fara med mig, låt det snurra. Det passerar, det gör det alltid. Precis som stormen utanför fönstret.

Oktober

Till helgen ska jag försöka tänka på lite annat än oro för små tassar. En dagstur till ikea är planerad med ett glatt gäng. Sju personer blir vi som far till Sundsvall på lördag. Jag har väl eg inte så lång inköpslista men ikea är alltid skojigt och alltid behövs något. Nu har vår hyresgäst flyttat ut från stugan så vi får väl inventera vad som finns där, vi minns knappt själva längre. Nya gardiner och några fina fönsterlampor vore trevligt tex. Det gäller förvisso även vårt sovrum. Jag ska se om jag hinner kolla storlekar på affischer också så att jag kan köpa ramar när vi ändå ska köra med släp. Ja vi får se vad det blir, trevligt tror jag det blir i vart fall.

I övrigt önskas lite vila till helgen. Jag känner mig ganska mör faktiskt. Klart att kattoron påverkar men det är rätt mycket på jobbet just nu. Skojiga saker, men många. Och jag behöver steppa upp min struktur lite nu när jag fått ett par nya ärenden och arbetsgrupper att hålla koll på. Har man guldfiskminne måste man ha god struktur på minneslistorna...

Lite tid för att bestämma mig för en ny mobil hade också varit önskvärt. Just nu orkar jag knappt tänka på det men det börjar bli irriterande att invänta viktiga samtal på en telefon som inte ringer. Jag tycker att jag testat att kolla alla inställningar tusen gånger, jag har googlat felet men utan större resultat. Ny mobil alltså. Nya utgifter.

Produktiva söndag

När internet ligger nere i 12 timmar då blir jag visst produktiv! Jag hoppas inte att det är så, jag hade faktiskt planerat att få en massa gjort idag oavsett. Och tiden gick fort när jag grejade så jag hade inte en tanke på att nätet fortfarande var borta förrän fram emot kvällen när jag var klar med grejandet. Jag tror faktiskt snarare att det var för att jag var själv hemma och dessutom hade lite kli fingrarna som det blev gjort.

Jag har röjt lite i trädgården, fast det märks väl knappt. Det ser eländigt ut med de stora jordsåren i gräsmattan efter avloppsäventyret och så är det i övrigt barrkaderat med blandade byggsaker som såg, ställning, stegar, virkeshögar etc etc. Så ingen vacker syn. Därtill då rabatterna som blivit osnällt behandlade den här sommaren och en gräsmatta som borde ha klippts (men som har en del sten på sig efter grävningen). Trots det har jag rensat lite i rabatterna och planterat ner lökar inför våren. Jag har samlat ihop krukorna och plockat in grejer som jag inte tror behövs till byggandet längre.

Inne har jag rensat ur köket och hallen på saker som inte borde vara där. Högen med panel tex, som ställdes in för att köksrenoveringen skulle påbörjas. Den lär vänta på sig eftersom vi behöver assistans att dra el innan det kan göras, och den assistansen är just nu fullt upptagen med fasadbytet, vilket förstås går först nu när det börjar bli kallt. Så jag balanserade och trixade ut de långa högarna ut i carporten istället. Verktyg som inte rörts på ett tag fick gå tillbaka till förrådet och verktygshyllorna, longboarden fick bo i förrådet och en hel del andra grejer följde samma väg. Och så sorterade jag iordning lite i nämnda förråd också så det blev lite snyggare på hyllorna.

Därefter har det städats och fejats. Det känns otroligt skönt med nytorkade golv som inte längre har en massa grejer ståendes lite överallt. Speciellt nu när vi har vår lilla urinspridare i farten. Det blir lättare att se och hålla efter. Och så trivs jag så mycket bättre i rent ostök.

Så den här helgen känns det som att jag kan vara lite nöjd med min insats. Till veckan ska jag försöka få in utemöblerna för vinterförvaring också men det behöver jag lite bärhjälp till så det får bli en kväll när vi båda är hemma. Och så ska M få röja lite bland alla teknikprylar på övervåningen så att det blir lite mer ordning där också.

3,5 av 5 är väl godkänt?

Det har varit en fin helg och jag hade som plan att städa, tvätta, plantera höstlökar, mysa med mannen och överösa mina fyrbenta med så mycket kärlek att inte en enda av dem hade ork över att vara ofrisk. Vi kan väl säga att jag lyckades delvis.

Det är hyfsat städat (golven skulle behöva torkas men ryggen strejkade efter dammsugandet, vilket tydligen är en riktig ryggdödare för min del i vanlig ordning), tvättunnan är inte tom men halvtom åtminstone, jag har myst med mannen bäst vi hunnit/orkat och jag har försökt ägna kattorna så mycket tid och omsorg jag kunnat. Inte för att de varit alldeles intresserade hela tiden. Dessvärre har det inte räckt för att fixa det där med hälsan. Men de två äldre är pigga och nöjda i vart fall.

Det där med höstlökarna gick det sämre med. Simon kom förbi vid lunch idag och ville ha sällskap in till stan för att handla så jag gjorde det istället. Jag handlade dessutom än fler lökar än vad jag redan hade så nu måste jag ju se till att få ner dem i veckan.

Och höst verkar det vara. Sensommarvärmen förbyttes i eftermiddags mot regn och stormande. Riktigt mysigt att se tv-serie i soffan med M med te och tända ljus. Något av det bästa med hösten.

Önskelista

Imorgon är det återbesök med Rosa hos veterinären igen och jag hoppas att vi får två goda besked; både om svansen och T4-värdet. Samt att pälsen skyndar sig att växa ut för huga vilken surkatt vi har haft idag för att hon inte får gå ut. Men risken att hon förfryser sig är enligt veterinären för hög så det blir inget med det på ett tag. Jag får väl försöka sticka nån slags svansmössa åt henne, men frågan är om hon vill gå ut i så fall...

Efter det här hoppas jag det blir lugn och ro ett tag framöver nu. Ingen mer sjuka eller olycka, vare sig bland människor eller fyrbeningar. Jag vill verkligen bara ha lugn och ro så att jag hinner och orkar ta tag i sånt jag bör. Det här målet att köket skulle vara åtminstone en bra bit på väg före jul vad gäller renoveringen kan jag till exempel glömma. Ingen av oss har vare sig haft tid eller ork i veckorna, klockan är ju så mycket innan man hunnit hem och fått till nån middag bara, och helgerna far hela tiden iväg till annat. Men jag längtar faktiskt lite till att ta tag i det igen, det var så kul sist att se det nya växa fram. Jag vet dock inte om jag har jättelust till att ha köket som byggarbetsplats just under julledigheten så det kanske får vänta till nya året ändå.

Men det finns ju aaaaalltid annat att göra. det sinar ju inte direkt... (och tur är väl det!)