tisdag, mars 29, 2016

Tv-tips!

En dag med en del känslor på fel sida av ok (dock inte så illa som det låter, mest less, trött och seg eg) startade den här jobbveckan. Men jag lyckades vända dagen till nåt lite roligare. Tack vare Josephine Bornebusch och hennes tv-program Bornebusch i tevefabriken. Jag har sett ganska lite av Solsidan faktiskt, men just Bornebusch gillar jag ganska mycket. Hon känns genuin och glad på nåt vis.


TV-serien finns på play (länk ovan) och det har visats två avsnitt hittills. Båda riktigt bra. Ska jag ge någon kritik så är det väl att jag är avis över att jag inte ens fick vara med på en liten liten kant av produktionen av serien. Det hade varit smått surrealistiskt. Hon besöker häftiga inspelningsplatser, möter häftiga skådespelare och andra intressanta människor och kryddar det hela med sin personlighet. Mest kanske inför den svenska publiken, jag tycker hon hade kunnat försöka vara mer av sitt kul jag inför de hon träffar, men jag förstår att det är lätt att bli lite starstruck och kanske också rätta sig i leden. Inte minst för att hon själv är skådespelare och säkert vill vara proffsig. Men det är en petitess oavsett.

Kul program för alla oss tv-nerdar i vart fall!

måndag, mars 28, 2016

Imorgon är en annan dag

Det känns nästan bortskämt att skriva då jag just nu sitter i soffan med en högt spinnande katt bredvid mig, men den här dagen har känts lite låg. Jag har just inte kommit mig för särskilt mycket. Lagat middag (utan att egentligen vara särskilt sugen, men ändå hungrig), fixat matlåda och startat en diskmaskin, men i övrigt just ingenting. Det känns lite tomt och ensamt bara. Det går över, I know.

Jag har facetajmat (kunde inte låta bli stavningen) med M och det hände sig just så han fick också ta del av lite högljutt spinnande, och en skeptisk Rosa som förvisso visade med öronen att hon hajade till på hans röst, men i övrigt förblev blundande på filten där hon låg.
Jag har alltid varit skeptisk till facetime, men jag måste ju faktiskt inte vara i bild alltid. Ibland får det fungera som en högtalartelefon på datorn också. Smidigt då vi som idag tex hjälpte varann med deklarationerna. Men min allmänna inställning är skeptisk, mest för att jag är obekväm med att synas.

Imorgon är det jobb igen och även om jag gillar att jobba, som bekant, så är jag inte jättetaggad som det känns nu. Det kommer garanterat att ändra sig när jag väl är på plats imorgon, det brukar vara så. Det är alltid kul att träffa mina knasiga kollegor, de lyfter vardagen.

Ja, imorgon så får det bli full fart igen. Uppåt, framåt. Jag hoppas på sol och i så fall kanske på tid och möjlighet till en lunchpromenad, om det vill sig väl. Nu blir det dusch och kanske nåt avsnitt av HoC eller Elementary innan det är stängningsdags.

Hemma lite bäst

Skönt ändå att komma hem till två svansar som var uppenbart upprörda igår då jag klev in i huset kring halv tolv på kvällen. Hungriga och lite oroliga så hade de rätt mycket att säga då jag kom hem. Efter lite mat och kel så tog de båda plats bredvid mig i sängen i vart fall. Mysigt. Jag har helt klart fördelen som har dem hos mig.

Skönt också att komma hem till ett städat hus. Alltid en bra sak att städa före resa, tycker jag. Det är lättare att bara varva ner och ta det lugnt när jag kommer hem. Köra nån tvätt men i övrigt inte känna nån stress. Istället kan jag slappa framför tv-serier eller som i förmiddags; sitta på bron med en kopp te tills den kalla vinden blev lite för mycket.

Det var definitiv vårkänsla i Sundsvall i helgen men även här har det smält bort en hel del av snön. Det är mycket kvar men det känns som att det vänt nu. Om något borde jag fundera över vad jag har för vårjacka att ta till. Och försöka hitta nya skor på nätet då mina tar in vatten i större mängd...

Miljöombyte

Jag packade en väska och for på lite helgäventyr den här påsken. Besvikelsen att M hade beredskap påskhelgen och inte kunde komma hem för långhelg vändes därmed till nåt bra. Jag kunde förvisso inte vara borta riktigt hela långa helgen då det var klurigt som det var att fixa kattvakt, men jag lyckades ta mig iväg fredag förmiddag och kom hem sent igår kväll. Så drygt två dygn i vart fall.

Och riktigt bra dygn har det varit. Mysigt, avslappnat och trevligt. Som hemma fast borta. Och jag behövde helt klart det där lilla miljöombytet 30 mil söderut. Som jag fick åka tåg till, vilket jag gillar mycket (även om det kunde varit lite färre skrikande barn på det fullbokade tåget söderut). Sundsvall är en väldigt fin stan, ganska annorlunda från Umeå måste jag säga. Jag har visst varit där tidigare men sällan just inne i stan så det var kul att få exploatera lite nya kvarter.

När Umeå har satsat på att riva gamla hus i stadskärnan, bygga gallerior och ha ett väldigt begränsat centrum tycks Sundsvall ha gjort det motsatta; de har sina gamla stenhus kvar, till ganska stor del i gott skick dessutom, och så har de en ganska utspridd stadskärna med många småbutiker. En galleria såg jag och den var faktiskt inget vidare. Därmed inte sagt att de inte har en massa större butikskedjor och vill man ha mer av det så är det handelsområdet vid Ikea som gäller.

Så ja, jag måste säga att jag gillade Sundsvall. Kanske inte världens bästa matstad för en vegetarian (där vinner nog Umeå) men efter lite googlande hittade vi en tapasrestaurang i kanten av centrum som vi bestämde oss för att testa på lördagskvällen. Det visade sig vara en riktig vinstlott! De hade fler vegetariska rätter än något annat och vi hade svårt att välja. Allt vi tog var väldigt bra, jag drack ett helt okej vin och M hittade ett spanskt öl som var riktigt gott. Så det blev en lyckad kväll ute.

Ett välfyllt bord för två...
Det tråkiga med det här avståndet är att sista dagen tillsammans alltid präglas av att det är just det, sista dagen. Så har det varit när han varit hemma och så kändes det nu också. Trots att jag inte skulle åka förrän vid 20 på kvällen så blev hela söndagen en liten jakt på tid och ambivalens över vad vi skulle spendera den med. Jag vet inte om det går att komma runt. Fint på nåt vis ändå att det är så, att det inte går alldeles för enkelt. Och att vi har väldigt roligt och mysigt då vi är tillsammans. Det känns bra.

torsdag, mars 24, 2016

Duktiga dagen

För att ha varit en ledig dag så må jag säga att den varit produktiv. Men jag ångrar inte att jag tog ut ledigt idag för att förlänga den redan lite längre helgen. Tvärtom, det känns just nu väldigt bra med allt jag hunnit med.

Innan klockan var elva i förmiddags hade jag storstädat huset i stort sett klart. Jag hade dessutom hunnit med två omgångar tvätt, samt hunnit se lite på nyhetsmorgon och chillat med kattorna en stund. Inte illa, må jag säga. Jätteskönt att fått dammsugit, torkat badrumsgolvet, skrubbat badkaret, bytt dukar och plockat undan. Det kliar som lite i mig när det inte är riktigt städat (även om jag på intet vis är en pedant när det kommer till hemmamiljön, det går liks inte i just det här huset med alla renoveringsprojekt igång i blandade hörn). Så nu känns det bra!

Efter duschen så for jag in till stan, hämtade upp Lil'sis och så åkte vi till nya gallerian och åt lunch på ett asiatiskt ställe där. Jag åt en sallad med syrade grönsaker, mungbönor, nudlar och små vårrullar som var jättegod. Kanske hade jag önskat lite mer spice i det hela men jag var ändå väldigt nöjd. Sen gick vi en sväng i de butiker som är lite nya i stan innan vi åter damp ner och tog en fika. Väldigt trevligt och kul, shopping-och-umgås-dagar med bästsyrran är verkligen toppen!

På vägen hem köpte jag på mig pelletssäckar som ska räcka över ledigheten och åkte en sväng förbi Plantagen och köpte en påskblomma till svärföräldrarna.

Produktivt, inte sant? Nu när kattorna är utslagna efter sin fiskmiddag ska jag väl försöka göra nåt att äta till mig själv också. Se lite tv och kanske lägga mig i sängen och läsa en stund. I mitt lilla lyckorus över den produktiva dagen...


tisdag, mars 22, 2016

Den där omvärlden

Utan tid att läsa eller höra några nyheter kom jag hem ikväll helt ovetandes om det som skett i Bryssel idag. Och så snart jag satt på tv:n så känns det som att hela jag zonar ut. Orkar inte riktigt ta in hur världen är. Och känner mig kluven över nyhetsrapporteringen. Å ena sidan är det självklart att vi har rätt till nyhetsbevakning och rapporter om vad som händer i vår värld, å andra sidan är det just den uppståndelsen våldsverkarna vill åt. Panik, rädsla och otrygghet. Ofrånkomligt att de lyckas och det gör mig arg. Och jag blir rädd för vad konsekvenserna av det här nu ska bli.

måndag, mars 21, 2016

...and the bad weekend

Det eländiga då? Ja det hände på söndagskvällen. Vi hade just bestämt att M skulle stanna och åka hem tidig måndagsmorgon istället eftersom han kände sig trött och inte ville köra. Så vi låg i sängen när vi hörde en (skrämd ur sömn) katt rivstarta på trägolvet utanför sovrummet, följt av en rejäl smäll och ett gallskrik. Ett riktigt genomträngande skrik som fick oss båda upp på fötterna på rekordfart. Jag tyckte det lät som att nåt tungt fallit över katten Rosa och tänkte genast på mitt stora tunga gåband. Men skriken kom nerifrån köket. Tätt bakom mig nerför trappen hörde jag M säga "Nej, nej, nej" och jag tänkte samma sak. Vår olycksaliga lilla skruttkatt. Där under köksbordet låg hon, vettskrämd och skrek. 
Vi saknar trappräcke på övervåningen så går man direkt vänster utanför sovrummet trillar man ner över trappkanten. Något besökare brukar konstatera skrämt men som vi vant oss lite väl mycket vid kanske. Rosa skrämdes troligen i sömnen av Smilla och råkade springa åt fel håll, föll ut över kanten och slog ner i slutet av trätrappen ett par meter ner.

Vi lyfte upp henne på köksbordet och hon verkade gå helt okej. Rädd och skakis men inget haltande. Vi tyckte ganska snart att hon verkade rätt oskadad, men det luriga med katter är att man inte vet förrän adrenalinet lagt sig. Men hon gick för egen maskin upp igen och hoppade upp i soffan (också gott tecken; skadade katter gömmer sig gärna). Där låg hon sen och pustade ut en stund. Men jag tyckte att hon slickade sig mycket om munnen och blev rädd att hon slagit i och sönder käken på nåt vis. Försökte känna och fick blod på fingret. Så vi fick hålla henne och försöka kika. Sista stackars huggtanden var borta och det blödde där den suttit, i övrigt såg hon okej ut. Men lite ängslig för hjärnskakning eller nåt annat var jag uppe flera gånger under natten och såg till henne. 

Idag mötte hon mig i dörren som vanligt när jag kom hem och verkar inte så drabbad. Hon åt förvisso lite mer försiktigt av torrfodret men i övrigt har jag inget märkt. Och tanden har jag inte hittat heller. Jag tyckte hon hade över lag lite skralt med tänder när jag kikade så jag börjar undra om det kanske är det snarare än bortskämdhet som gör att hon så väldigt gärna vill ha blötfoder. Så dumt att jag inte förstått det.

Jag är glad och tacksam för att inga större skador uppstod, att vi slapp nytt veterinärbesök. Hon har haft sin beskärda del av det redan. Men synd på tanden förstås...

Nu glömmer vi det här, va?

The good weekend...

Kluvet måste jag säga att jag haft både en bra och lite eländig helg. M kom hem helt oplanerat vilket var fint och efterlängtat. Och ganska överraskande. På lördagen var vi och fikade hos Lil'sis, M hjälpte henne med nån dator de höll på med och sen for vi till nya gallerian vid nya ikea. Den såg väl ut som en galleria gör mest, några nya butiker men ganska mycket detsamma som på stan. Förutom ren nyfikenhet for vi dit för att testa nåt matställe och det vi valde visade sig vara lite av en besvikelse. Egentligen vet jag ju bättre än att gå till alldeles nyöppnade ställen; det är ofta alltför mycket som inte riktigt klaffar än och så var det också där. Ovan personal och slutresultatet var inget vidare.

På söndagen bjöd byn på ytterligare ett årsmöte (avloppsföreningen, woho!) och däremellan spenderade vi en hel del tid framför nya säsongen av Daredevil (2015) som släppts på Netflix. Förvisso kanske inte fantastiskt bra (lite för många vurpor den här säsongen) men definitivt bra och sevärt i vart fall. Alldeles lagom sysselsättning och lyx att få göra det med huvudet vilande mot min favoritbröstkorg. Precis vad jag och mitt trötta huvud behövde.

torsdag, mars 17, 2016

Rutiner (who's the boss?)

Familjens VD Rosa har anpassat sin/allas sovrutiner efter den allt mer ljusnande tillvaron. Eller så är det min trötthet och svårighet att motstå ett par tv-serieavsnitt i sängen som gett henne idén. Hursom går den ut på att hennes "tapto" börjar ljuda ungefär kring 21 (just nu har hon uppehåll i sin första tapto-omgång...). Det blandas med menande blickar, övertydligt gäspande och råkar jag gå mot sovrummet så skyndar hon sig förbi och upp i sängen.

När jag väl gå och borstar tänderna så intar hon sin plats (på en av M:s tröjor han lämnat åt henne på sängen) och sen ligger hon oftast där hela natten. Smilla däremot, hon springer lite fram och åter. Går om jag rör mig för mycket, kommer tillbaka, går när det blir för varmt, kommer tillbaka, provar att nästan lägga sig på Rosa, går surt iväg när hon blir nitad osv. På morgonen ligger hon oftast i soffan och sover men hon kommer ett antal gånger under natten med sitt överljudliga spinnande. Mys.

Det jobbiga i kattsången är att Rosas tidiga kvällar, alternativt de allt ljusare mornarna (fantastiskt f.ö), innebär att hon tycker att det är revelj-dags sisådär strax efter kl 5. Ibland tom före. Ibland är hon övertalningsbar med kel, men rätt ofta är jag för vaken för att somna om när övertalningen är i hamn. 

Att nästanvakna av katterna är mest mysigt och jag somnar som oftast om direkt på nätterna bara jag får ha en hand i nåns päls och höra lite spinnande. Att vakna av att jag i drömmen trott mig höra nån i huset är inte lika mysigt. Eller att vakna halvvägs kvar i en dröm där jag glömt spisen på och nedervåningen brinner. Inte mysigt. De alternativen har jag provat ett par gånger den här veckan.

Så ikväll ska jag ge vika tidigt, se något komiskt/brittiskt på youtube på tv:n och försöka sova tidigt. Kanske får jag en guldstjärna av min hemmachef.

tisdag, mars 15, 2016

Tisdag

Att vara borta en måndag på utbildning leder tydligen till att hela tisdagen känns som måndag. Och viss förvirring i samtal uppstår. Vardagsspänning light!

Utbildningsdagen igår var trevlig och bra. Förvisso hade vi som varit på ett föredrag alldeles nyligen redan fått de flesta dragningarna, men lite upprepning skadar väl inte och  det var hursom ett bra tillfälle att få ett namn och ett ansikte på de som vi ska utbildas tillsammans med under det kommande året (be mig dock inte para ihop namn och ansikten....än). Brandlarmet gick efter lunch vilket skapade lite mindre rabalder men framför allt ett avbrott i schemat för de som planerat det. Men det löste sig det med.
Efter själva utbildningen blev vi bjudna på middag och även om huvudet då var ganska trött så var det väldigt trevligt. Nu satt jag förvisso nästan bara med mina två kollegor, men lite nya kontakter gjordes. Och skönt att slippa åka hem och laga mat (vilket jag varit underkänd på det sista ändå, alldeles för mycket "nåt snabbt, litet bara, det räcker").

Imorgon har jag bara ett möte vilket är bra då jag har en hel del administrativt att ta tag i. Som sommarplaneringen som jag inte kommit långt alls med. Det saknas fortfarande en del besked men jag ska ändå försöka få till åtminstone preliminär översiktsplanering imorgon så jag kan ha ett hum om antalet som behöver rekryteras.

Så en jobb-blogg plötsligt! Ja det är väl ett bra avbrott på gnäll-bloggandet. Och jobb är ganska effektivt för att sakta ner eller trycka bort annat grubblande. När det inte finns plats så finns det inte. Och jag vet att det inte låter helt sunt, men ibland är det rätt skönt. Jag är ganska bra på att jobba och ibland behöver man/jag känna sig bra på något också.

Nä, nu dags för dusch och sen i säng. Katten Rosa har redan varit här och gäspat och jamat och tydligt visat att det är dags att lägga sig. Bäst att följa hennes råd.

söndag, mars 13, 2016

Långt om ingenting

Det är årsmötessäsong, vilket märks tydligt den här veckan. Nu har jag inte längre några platser i styrelser, inga politiska uppdrag (knappt tydliga sympatier längre ens, vad har hänt?) eller annat som gör att just det kräver så mycket av min ansträngning, men jag är inbjuden till några. Nu i eftermiddags var jag på årsmöte för bygdegårdsföreningen här i byn, på onsdag är det årsmöte för själva byaföreningen och nästa söndag är det den roliga avloppsföreningens tur. Lokala möten alltså, vilket är bra eftersom det innebär gångavstånd.

Mötet idag var trevligt men jag kände mig lite ensam. Det är ju annars en sak (av så många) som jag och M brukar göra tillsammans och han efterfrågas förstås då jag kommer själv. Sen umgås jag inte med någon i byn, det är mest artighetsfraser med några som man möter ofta och kanske lite mer samtal och utbyten med de närmaste grannarna. I övrigt är jag inte med i någon större gemenskap. Mestadels skulle jag säga att det beror på att vi är det enda (vad jag vet iaf) "yngre" paret i byn utan barn. För barn skapar ju en hel massa gemenskap, det har jag förstått. Inget jag lider av, men ibland märks det mer än annars kanske.

Så ja, jag får se hur jag gör med de andra två mötena. På söndag är M med via skype eftersom han sitter i den styrelsen, så rent tekniskt skulle vi ju vara där båda i så fall... Idag gick jag när själva mötet var klart och skippade fikat. Jag kände inte riktigt för det. Som sagt; det där med att vara i huvudet. Jag satt med M via skype före mötet i ett par timmar och hjälpte till med en ekonomiredovisning han ska göra och sen efter mötet kändes det som att orken var lite slut. 

Jag kommer väl förr eller senare fram till nåt vettigt med alla grubblerier, eller så försvinner det bara för att fokus ändras av nån anledning. Så brukar det vara. Och det är som oftast samma bryderier som upptar tid. Just nu är det en blandning av jobb och privat, med mycket fokus på hur jag uppfattas och vad andra tycker, något jag kanske borde styra om lite till att gälla 'hur jag själv vill ha det', förstås. Det känns ibland som att jag ges roller jag inte egentligen vare sig bett om eller vill ha, och nästan alltid för att jag har en märklig (o)förmåga att säga vad jag tycker och kanske lite för ofta sitta med svar på saker (för att jag tänker före eller tar reda på saker jag inte vet helt enkelt; inte alltid bra egenskaper kanske). Det innebär förstås nån form av ansvar men jag tycker inte att det fråntar alla andra ett ansvar för att föra fram deras åsikter. Bl.a har jag fått höra att eftersom jag kommer påläst till möten så måste jag backa och låta andra som inte är det "tänka klart". Det tycker jag är lite märkligt sätt att se på det.
Ja, det är lite sånt där som gör att jag funderar mycket just nu. Om och hur jag ska ta ett steg tillbaka utan att förlora mig själv för mycket. Vart jag (annars) kan passa in. Plus att andra saker som framtid (sånt där oviktigt ni vet...), möjligen viss åldersstress och livet i allmänhet, processas i min arma hjärna för tillfället. Till viss del är det för mycket ensamtid som är orsaken och jag måste säga att jag saknar M och då inte minst det intellektuella utbyte vi ändå har. Vi pratar ändå så pass mycket om saker, det finns ett utbyte där som nog är viktigt för mig. Möjligheten att prata av sig på väg hem från jobbet för att sedan lämna det där och bara ha vardag. Det där saknar jag. Lite egoistiskt, gissar jag?

Så ja, det går snart över. Jag önskar ibland att jag kunde vara mer specifik här och skriva av mig, men det passar inte riktigt längre. Jag får väl skaffa en skrivbok eller nåt.

Söndag

Helgerna är ju på riktigt alldeles för korta? Imorgon är det vardag igen och då väntar en heldag chefsutbildning. Det är något som kommer att återkomma i hel- och halvdagar utspritt över hela det kommande året. Det ska absolut bli roligt och lärorikt, speciellt andra terminen där fokus ligger på ledarutveckling. Den första terminen tror jag att jag kommer att ha rätt mycket koll redan då kommunen som organisation ska vara åtminstone en del av kursen. Egentligen är det som tänkt att man ska genomgå utbildningen ganska tidigt i sitt chefsskap, men olika saker har legat i vägen för min del så det är först nu det blev.

Egentligen hade jag kanske just imorgon önskat en tyst dag på kontoret, lite osocialt sådär. Jag är fortsatt mycket i mitt eget huvud och grubblar och då är det lite svårt att få mer extroverta krav. Men det ska säkert funka bara jag väl är där. Jag brukar vara bra på att gå in i jobbrollen när så krävs, det är mest att det känns lite tungt innan.

Mellokväll!

Hemma och nerkrupen i sängen bredvid mina två stjärnor efter en jättekul kväll hos Simon & Philip med vänner. Vi var ett lagomt litet gäng på 7 personer som samlades i huset på landet för att se Melodifestivalen tillsammans. Vi hade först en mello-quiz som jag tror att jag och Emil kan ha vunnit (det blev aningens rörigt där på slutet...) och sen satt vi som så många andra svenska ikväll och hade blandade åsikter om det som rörde sig på tv-skärmen.

Lite halvtråkig show, kan jag tycka. Eller i vart fall inte jätterolig. Och kanske tröttsamt att det var så väldigt ungt. Det kändes som att vi såg ett avsnitt av lilla melodifestivalen nästan. Jag tycker att en blandning är det bästa i de flesta fall och så även här. Nu var både artister och programledare knappt (många på riktigt inte) gamla nog för att få lov att rösta. Och då blir förstås även resten lite samma sak. Och det kan jag tycka är trist. När scenarbetare eller låtskrivare syntes så kändes det som att de var förmyndarna i kulisserna...

Nu ska jag inte vara en grinig gammal 37-årig tant, för nog hade jag kul också. Sarah Dawn Finders figur var fantastiskt rolig i vanlig ordning och jag tycker att vår lokalkändis William Spetz skötte sig helt okej (även om han var lite blek i sin framtoning?). Gina Dirawi har gjort det bra de gånger jag sett och Jonas Gardell kändes snudd på gubbrolig men jag skrattade högt!
Och ja, jag tycker nog att rätt låt vann. Inte för att Frans har en fantastisk röst på något sätt men det är en bra om än enkel låt och hans charm gick helt klart hem. 


Men kul sällskap och roligt att göra nåt annorlunda, det har varit lite väl många hemmakvällar det sista kanske. Inte undra på att jag håller på att förvandlas till en grinig tant... Men nu ser jag fram emot Eurovision, det är ju ändå höjdpunkten i mellokarusellen.

torsdag, mars 10, 2016

Torsdag

En trött Sara ska snart dimpa ner i sängen. Jag stämplade ut lite tidigare idag och har fått lite extra tid för mig själv och mina bästa pälsdjur vilket varit skönt och behövligt. Jag har också varit lite extra duktig och dubblerat tiden på bandet. Jag hade ju möjligheten att ägna en halvtimme kring lunch såväl som nu på kvällen till det. Otränad och eländig som jag är blev jag lite snurrig mot slutet av kvällspasset, men nu känns det bra. Kanske var det för att jag ökat på hastigheten en del i jämförelse med tidigare i veckan, men det känns bra att bli riktigt trött och svettig. Nu får det nog vara såhär ett tag, bättre att öka på tiden då kanske.

Jag försöker notera mitt matintag igen på vv-appen och en morot är att få mata in aktiviteter och få poäng för det också. Sedan i måndags har jag nu jobbat in 2/3 av det antal poäng jag får/ska äta under en dag. Imorgon är det den jobbiga invägningsdagen; jag tror inte det hunnit vända så mycket på trenden (att stå till) än, men det vore ju fint med ett litet litet minus för motivationens skull. Jag får väl se.

En fin vårvinterdag har det varit, jag önskar att det håller i sig över helgen. Det vore tjusigt med lite sol i ansiktet om jag får för mig att gå ut och pyssla eller promenera.


onsdag, mars 09, 2016

You win some, you lose some

Två dagar kvar av arbetsveckan, varav en jag kommer att spendera i hemmakontoret (dvs mest troligt köksbordet med havsutsikt, kan det bli bättre?) med buntarna av papper som jag tagit med mig hem. Det ska bli lite uträknande av assistanstimmar, en första överblick över semesterplaneringen i mina sju arbetsgrupper och förhoppningsvis lite bra schemalösningar. Saker som gör sig väldigt bra hemma i lugn och ro vid köksbordet.

Jag har för tredje kvällen i rad spenderat en halvtimme på bandet (win) framför House of Cards på Netflix (win, säsongen håller fortfarande bra klass) men idag följt av en tallrik efterlängtad och väldigt god glass (lose). Det känns ändå ganska bra. 
Idag vaknade jag dock med väldigt stel nacke och ömma axlar vilket resulterade i migrän under förmiddagen (under ett personalmöte, mycket lämpligt) så jag försökte att inte hålla i handtagen på bandet ikväll. Får se om det hjälper, jag tror nämligen att jag drog upp axlarna lite lite av att hålla i dem och med den här hyperkänsliga ryggen så räcker det så för att det ska göra ont sen. Jag är ju inte beroende av att kunna se pulsen (vilket jag kan om jag håller händerna på handtagen), huvudsaken är ju att jag rör på mig. Vi får väl se om det sätter lite skjuts på mitt sedan ett tag snudd på orörliga viktprojekt. Jag skulle verkligen behöva lite extra motivation och medvind nu.

Kattorna tittar dock mycket skeptiskt på mig då jag är på bandet. Som att jag kan se på dem hur de funderar över vad det där ska vara bra för...

måndag, mars 07, 2016

House of Cards säsong 4

Ikväll har jag påbörjat fjärde säsongen av House of Cards (2013). Tre avsnitt har jag hunnit med (varav ett såg under tiden jag promenerade mig svettig på gåbandet, heja mig) och jag måste säga att det börjar mycket mer lovande än vad tredje säsongen gjorde. Jag hade lite svårt att komma in i tredje och upplevde den som mest pratig och inte sådär väldigt spännande. Många trådar hit och dit som inte var riktigt lika spännande som tidigare säsongen. I fjärde är maktkampen tillbaka, intrigerandet är på topp men den här gången är det makarna Underwood som kämpar mot varandra, en inte helt enkel  sak att manövrera smidigt och osynligt då man är President resp First Lady av USA.


Utöver väldigt skickliga Kevin Spacey, Robin Wright, Michael Kelly med flera "ordinarie" så återfinns även Neve Campbell (från bl.a Scream) och Joel Kinnaman på rollistan den här säsongen. Den förstnämnda har hittills gjort en bra insats men den senare har jag inte sett än, vad jag vet i vart fall. Hans namn fanns med på första avsnittets intro men jag minns inte att jag såg till honom? Jag kan ha missat, oavsett så ser jag fram emot vad han kan tänkas få för spännande storyline.

Det största 'hotet' just nu är att säsongen ska ta slut alldeles för fort. Jag gissar att det dröjer lite tills femte (redan utlovade) trillar in på Netflix. Men jag hoppas att den här säsongen håller samma intensitet och spänning fram till slutet.

söndag, mars 06, 2016

Veckans ände

Den här helgen måste ju ha passerat rekordfort, det känns då verkligen så. Redan söndag kväll, det brukar kännas rätt okej, men just idag känns det lite jobbigt av någon anledning. Jag känner mig trött, fortsatt lite hängig och ganska mycket "i huvudet". Jag har känt mig märkligt känslig hela helgen, nära till tårar (men fortfarande har jag nån slags broms när det väl närmar sig, den sitter i för evigt tror jag snart) för alla möjliga saker. Att lämna M vid tåget var tex oväntat jobbigt. Jag vet inte om det är nåt hormonellt eller om jag helt enkelt bara inte riktigt är i fas. Trött, är väl den vanliga förklaringen till det mesta, och det kan säkert gälla även här. En veckas semester hade inte suttit fel.

Det blev ikea med M, syrran och Robin igår. Det gick ganska bra även om det var rätt mycket folk trots den sena tid vi var där. Stressigt för personalen som jag råkade pröva ett par gånger. Klart de inte hunnit lära sig allt än och extra svårt förstås när det är ett sådant fantastiskt tryck på besökandet. Jag tyckte just inte jag plockade på mig så mycket med några hundralappar försvann ändå. Lite småsaker som ett par dukar, krukor, timer till fönsterlamporna, en kökskniv och ett knivställ var väl det jag fick med mig.

Utöver det; ja fika hos syrran, lite slötittande på serier hemma och sen blev det inte så mycket mer. Svärfar har varit här och fixat med lite saker och sen har tiden tagit slut. Det känns snudd på som att jag knappt hunnit sova ens, men det är ju inte riktigt sant. Imorgon är det jobb igen och så är ekorrhjulet in action igen. 

lördag, mars 05, 2016

Lördag

Så blev det helg då. Med lite mulet väder och stilla snöfall. Annars har det varit ganska perfekt vårvinterväder senaste tiden. Vi har väl drygt 60 cm snö här vid kusten läste jag, och så har det varit 5-15 minusgrader med solsken dagtid. Kan inte bli bättre, alldeles lagom på alla håll. Speciellt ljuset dagtid har märkts; det är ljust på mornarna på väg till jobbet, kontoret känns ljusare och på kvällarna har lamporna med solceller som vi satt i poppeln börjat lysa lite svagt. Till och med de har fått i sig energi nog att orka leva upp lite!

Bild från tidigare i veckan ute på vägen, vackert snöljus!

M är hemma över helgen, jag hämtade honom vid tåget sent igår kväll. Nu är han redan iväg till sina föräldrar men i eftermiddag står ikea-besök med syrran och Robin på schemat och ikväll blir det mest troligt filmmys hemma i soffan. Jag var lite sugen på bio också men det finns fördelar med att vara hemma, då kanske vi tom kan ta ett varsitt glas vin och äta ost och kex med fötterna i soffan. Vi får väl se.

Jag ska försöka rengöra sofforna från all päls, ett uppdrag som inte är alldeles enkelt. Men jag har fått tips om att använda gummihandske och dra bort det med så det ska jag testa. Just nu fäller Rosa kopiöst med päls så det ligger små pälsbollar precis överallt. Det och dammsugning får bli min to do-lista den här lite trötta lördagen.

Trevlig helg!

fredag, mars 04, 2016

Room (2015)

Lite för många gånger de senaste åren har de dykt upp; kvinnor som rymt från män som kidnappat och låst in dem under flera års tid. Amanda Berry, Natascha Kampusch och Elisabeth Fritzl är tyvärr bara några utav dem vi kunnat läsa om. Emma Donoghue skrev en roman inspirerad av de hemska händelserna och hon skrev också manus till den filmatisering som nu blivit förärad med fyra Oscarsnomineringar.

I Room (2015) kommer vi in i historien sju år efter att Joy (Brie Larson) kidnappats av ”Old Nick” (Sean Bridgers). Hon sitter i ett skjul där ett badkar, en spis och en säng trängs i det enda rum som finns. Hon har där gjort sitt bästa för att skapa ett eget universum för sin 5-årige son Jack (Jacob Tremblay) där allt de kan se i rummet finns på riktigt medan det de ser på den lilla tv-apparaten bara finns på låtsas. Men Jack börjar bli stor nog för att ställa fler frågor, för att förvänta sig mer av det han ser på tv och dessutom visar Nick ett obehagligt intresse för Jack. Hon behöver komma på ett sätt att ta sig ut.

Jag var till en början skeptisk till storyn. Rädslan för att det skulle bli ett vältrande i elände och plåga var stor, men det har regissören Lenny Abrahamson gjort ett bra jobb att förhindra. Klart att storyn är hemsk, men relationen mellan Joy och Jack, det universum de skapat i skjulet, den glädje de hittar i små saker; det lyfter filmen och känns så genuint och fint att vältrandet uteblir även om det hela tiden känns precis inom räckhåll.


Det är en något ojämn film, speciellt andra halvan har dippar som förvirrar lite. Som tur är varar de inte så länge, men de kapar lite den intensitet som andra halvan annars präglas av. Miljöerna är begränsade filmen igenom så det är framför allt personporträtten som står i fokus. Och de är nästan alla smått fantastiska. Alla starkast lyser den då 7-åriga Jacob Tremblay som gör en obegripligt bra insats som Jack, men också Brie Larson (som vann en Oscar för sin roll), Joan Allen, Tom McCamus och Cas Anvar imponerar.


Den här filmen lyckades på riktigt beröra utan att bli för tung och eländig, det funkade alldeles utmärkt på mig, betyget blir 4/5.

torsdag, mars 03, 2016

Hiss & diss

Imorgon är det fredag, måste säga att det känns helt okej. Jag har haft en trött-morgon-vecka då det varit segt att stiga upp igen. Och med trötta kvällar då jag borde ha kunnat somna tidigt men ändå inte gjort det. Jag har försökt hålla mig från att tillbringa för mycket tid i sängen (jag ska inte avslöja vart jag sitter just nu....), för att lyda rådet från de som vet hur man motverkar sömnproblem, men tröttheten har tagit mig dit ganska tidigt och sen har jag blivit liggande framför tv:n eller med mobilen i handen. Och ja, jag förstår också vad som är fel i ekvationen. Men utan nåt som låter bekant kan jag inte sova alls.

Jag beklagar mig inte, jag tycker inte att jag har direkt sömnproblem som jag vet att jag kan ha. Det är mer att jag är trött som är problemet. Trött, lite hängig och inte fantastiskt motiverad kanske.

Men jag måste säga att det kändes bra att komma till jobbet igår efter två dagar borta (en ledig, en på utbildning) och få höra flera personer vid olika tillfällen säga hur kul det var att se mig. På ett entusiastiskt sätt som en stund (såklart, it's me) fick mig att fundera på om det var "riggat". Hursom var det fint. De är fina, mina kollegor, jag tycker hemskt mycket om dem. Och det är kul att känna sig saknad när man inte är där, det värmer.

Imorgon ska jag vara extra tidigt i stan och gå på frukostföreläsning tillsammans med några av de fantastiska kollegorna. Vi ska lyssna på en klok person som ska prata om ledarskapets utmaningar, det kan bli riktigt bra det. Plus frukost! Bra start på fredagen!

Togetherness (tv-serie)

Ända sedan min favoritserie Parenthood (2010) slutade för lite mer än ett år sedan har jag letat efter en värdig ersättare. Jag kan inte påstå att jag riktigt lyckats. Just nu har jag två serier på försök att ersätta platsen; Life in Pieces (2015) och Togetherness (2015). Den förstnämnda såg jag ett avsnitt av, kände mig inte riktigt på humör för fler just då och därför kan jag inte riktigt uttala mig än om den. Togetherness är precis som Life in Pieces något av en dramakomedi (då Parenthood var mer pure drama av mestadels feelgood-sort men även en hel del feelbad-art) så helt kan jag väl oavsett inte se dem som riktiga kandidater, men man måste ju försöka?

Nu har jag i vart fall sett fem avsnitt av Togetherness, jag stängde just av, och känner viss ångest. Och jag vet inte om det är den bra sorten eller inte. Serien är lite småkul, mest pga birollerna, men relationen som är i fokus... Dess skav ger mig ångest. Jag vill inte riktigt se på, men samtidigt så tror jag att jag tycker om dem och hejar på dem. Jag stör ihjäl mig på dem nästan lika mycket som jag gillar dem, så kan vi väl säga.


Skaparen (en av dem) Mark Duplass spelar en av huvudrollerna, Brett, som är gift med Michelle (Melanie Lynskey, som spelade crazy Rose (en av få briljanta roller) i 2,5 män). De har just fått barn nummer två och har verkligen skapats som rätt 'vanliga' människor. Speciellt Michelle. Det är långt ifrån alltid en smickrande roll hon gör, men hon gör den med den äran må jag säga. Förhållandet är inte det bästa, men vad som egentligen är tokigt har jag inte riktigt grepp om än. Mer än den klassiska "efter andra barnet är allt dött"-krisen (som förekommer mer på tv/film än i verkligheten?) möjligen. De "komiska birollerna" utgörs av Michelles syster Tina (Amanda Peet, som varit med i en massa filmer jag sett men som jag ändå inte riktigt kommer ihåg vad hon spelat) och Bretts bästa kompis Alex (Steve Zissis). De har flera gånger känts som en mer intressant del i handlingen, men det kan bero på att jag instinktivt drar mig från den mer ångestframkallande relationen...

Ett ganska litet gäng alltså, med rätt stora olikheter. På sätt och vis åtminstone. Halvvägs in i säsong ett så är jag beredd att ge den en trea med möjligheter till avancering mot en fyra om det blir lite mindre ångest och mer feelgood/fun. Andra säsongen visas just nu i USA.

tisdag, mars 01, 2016

Redan tisdag. Och Mars!

Som märklig vecka det här. Startade med en ledig dag (för att sova igen Oscarsnatten, så nerdig/fånig är jag, vilket många höjer på ögonbrynen åt, men varför måste det vara så konstigt?) och idag har jag varit på Folkets Hus för en heldagsutbildning i neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. En helt okej dag! Jag och min kontorspolare J var där även om en hel del kanske var repetition så var en del nytt och det pratades en del ny forskning tex. 

Imorgon startar jag dagen med att åter besöka tandläkarhögskolan för en förmiddag i deras händer. Den provisoriska krona jag fick vid förra besöket ska nu bli en permanent sådan. Jag ser inte fram emot det jättemycket, det blir tredje (fjärde?) gången som samma tand öppnas upp i den här processen att få till en krona. Förhoppningsvis den sista då. Men det är jobbigt och sist hade jag hemskt ont i ryggen så jag hoppas att det blir mildare imorgon.

I vilket fall så har halva arbetsveckan gått då jag trillar in på jobbet igen. Lite märkligt. Och snudd på stressande. Inte så att jag inte haft kontakt med medarbetare osv men ändå, det känns lite stressande att jag inte "fått något gjort". Som alltid då jag varit lite på kontoret. Det brukar gå till sig rätt fort.

Hängigheten i humöret kvarstår av nån anledning. Jag hoppas att det också går till sig under veckan. Det blir nog bra med lite jobbhögar att ta tag i, då brukar jag kunna kliva ur mitt eget huvud och fokusera på annat. Det blir bra det.