Det känns nästan bortskämt att skriva då jag just nu sitter i soffan med en högt spinnande katt bredvid mig, men den här dagen har känts lite låg. Jag har just inte kommit mig för särskilt mycket. Lagat middag (utan att egentligen vara särskilt sugen, men ändå hungrig), fixat matlåda och startat en diskmaskin, men i övrigt just ingenting. Det känns lite tomt och ensamt bara. Det går över, I know.
Jag har facetajmat (kunde inte låta bli stavningen) med M och det hände sig just så han fick också ta del av lite högljutt spinnande, och en skeptisk Rosa som förvisso visade med öronen att hon hajade till på hans röst, men i övrigt förblev blundande på filten där hon låg.
Jag har alltid varit skeptisk till facetime, men jag måste ju faktiskt inte vara i bild alltid. Ibland får det fungera som en högtalartelefon på datorn också. Smidigt då vi som idag tex hjälpte varann med deklarationerna. Men min allmänna inställning är skeptisk, mest för att jag är obekväm med att synas.
Imorgon är det jobb igen och även om jag gillar att jobba, som bekant, så är jag inte jättetaggad som det känns nu. Det kommer garanterat att ändra sig när jag väl är på plats imorgon, det brukar vara så. Det är alltid kul att träffa mina knasiga kollegor, de lyfter vardagen.
Ja, imorgon så får det bli full fart igen. Uppåt, framåt. Jag hoppas på sol och i så fall kanske på tid och möjlighet till en lunchpromenad, om det vill sig väl. Nu blir det dusch och kanske nåt avsnitt av HoC eller Elementary innan det är stängningsdags.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar