Veckans ände

Den här helgen måste ju ha passerat rekordfort, det känns då verkligen så. Redan söndag kväll, det brukar kännas rätt okej, men just idag känns det lite jobbigt av någon anledning. Jag känner mig trött, fortsatt lite hängig och ganska mycket "i huvudet". Jag har känt mig märkligt känslig hela helgen, nära till tårar (men fortfarande har jag nån slags broms när det väl närmar sig, den sitter i för evigt tror jag snart) för alla möjliga saker. Att lämna M vid tåget var tex oväntat jobbigt. Jag vet inte om det är nåt hormonellt eller om jag helt enkelt bara inte riktigt är i fas. Trött, är väl den vanliga förklaringen till det mesta, och det kan säkert gälla även här. En veckas semester hade inte suttit fel.

Det blev ikea med M, syrran och Robin igår. Det gick ganska bra även om det var rätt mycket folk trots den sena tid vi var där. Stressigt för personalen som jag råkade pröva ett par gånger. Klart de inte hunnit lära sig allt än och extra svårt förstås när det är ett sådant fantastiskt tryck på besökandet. Jag tyckte just inte jag plockade på mig så mycket med några hundralappar försvann ändå. Lite småsaker som ett par dukar, krukor, timer till fönsterlamporna, en kökskniv och ett knivställ var väl det jag fick med mig.

Utöver det; ja fika hos syrran, lite slötittande på serier hemma och sen blev det inte så mycket mer. Svärfar har varit här och fixat med lite saker och sen har tiden tagit slut. Det känns snudd på som att jag knappt hunnit sova ens, men det är ju inte riktigt sant. Imorgon är det jobb igen och så är ekorrhjulet in action igen.