Klockan närmar sig halv två och jag har tillbringat kvällen med lite blandad tv (fast det var ju då inget att se eg) och en del WoW-spelande. Kissarna har sovit i sitt kattmyntarus en stund. Förutom mellankissen Rosa (Luxemburg) då, hon verkar som inte bry sig om eller påverkas av kattmynta. Lite konstigt, men jag hört fler som är så. Hon kom iaf nu och mjauade och tyckte att det var hög tid för personalen att gå och lägga sig. Så jag har krupit ner i sängen med henne bredvid mig istället. Hon är dock inte helt nöjd över att datorn är på fortfarande så snart får jag väl lägga ner det. Tänkte somna framför en film annars. Och imorgon förmiddag kommer jag vakna av samma katt som då står främst i ledet och mjauar efter mat. Who needs kids?
2 kommentarer:
Vem behöver pigor när man kan ha personal? (Apropå att jag håller på att läsa om pigor just nu.) "Vår" katt på Torpet kom över en sväng i fredags. Vi blev jätteglada och hälsade honom (?) med glada hejanden. Han slog en lov runt tomten, på utsidan. Såg ut att tänka "sååå lätt går det inte, jag är sårad". Sen satte han/hon sig på åkern i närheten av trappen med ryggen mot oss och liksom såg sig "över axeln". Blängande.
När vi kom tillbaka efter ett besök i kiosken var han borta. Tänkte nog att nu skiter jag i dom där stadsmänniskorna. Till nästa sommar.
När syrran och hennes kille var där visade han sig dock inte alls. De är ju allergiska och iggar honom helt.
Haha, ja det finns nog inga som är så bra på att spela "hard-to-get" som katter. Man kan inte räkna med deras kärlek, man får allt anstränga sig. Och sårar man dem (vilket man kan göra på alla möjliga sätt tydligen) så förväntas man fjäska. Det är tjusningen med katter, enligt mig. De är inte spontant lojala bara sådär.
Skicka en kommentar