Nattåg till Stockholm

En tågresa senare sitter Sara i Fisksätra, Stockholms framsida...eller nåt. Det gick bra att åka tåg, jag blev ensam i en kupé för tre ("damer") hela natten. Det skulle kommit på nån vid midnatt i Långsele men det dök aldrig upp nån. 10,5 timmar tog det, ungefär, men då stod vi nästan 40 minuter i Vännäs av nån anledning. Jag tror att tåget från Luleå hakades på det jag kom med från Umeå. Det fanns eluttag i kupén så jag såg film och stickade (ett återupptaget projekt) ett par timmar innan jag la mig vid elva-tiden. Småslumrade och läste om vartannat ett par timmar sen.

Man sover ju lite sådär på tåg. Eller jag gör det iaf. Nu var det förvänansvärt fräsch vagn jag hamnade i som bara var lite dragig men åtminstone ganska ren (vilket de inte varit tidigare). Men så jättebra sov jag ju inte. Ungefär en gång i timmen vaknade jag och varje gång tänkte jag: "Var är jag? Har jag försovit mig? Ligger det nån mer här inne?". Varje gång. Så nojig för att inte vakna (och så tycker jag att det är läskigt att sova i samma rum som okända). Inte för att det skulle vara ett problem, larmet som tjöt kvart över sex hade jag definitivt inte missat och jag skulle ju av på slutstationen så...det är mest noj-Sara som inte funkar med nattåg kanske.

Tåget var framme en kvart tidigt så jag kunde ringa på och väcka Joakim redan strax efter halv åtta i morse. Han bjöd på lyxig frukost och nu känner jag mig ganska så pigg iaf.