fredag, oktober 03, 2008

Släktband

Det har förresten fortsatt regna idag. Hela dagen utom just den stund som vi begravde urnan. Då sken solen försiktigt. Nästan som en religiös upplevelse.

Annars har dagen varit okej, trots urnsättning. Vi undkom ett indraget körkort på E4:an norr om Sthlm med blotta förskräckelsen, tacksam för det. Vi var också hemma hos min storasyster efter kyrkan och jag fick titta på systersonens ödla (lite häftig, lite läskig) och systerdottern sysselsatte sig med att frisera mitt hår en lång stund. Hon och jag tittade på kort också:

-Det där är morfar, sa systerdottern och pekade på en bild av min systers biologiska pappa (inte min alltså).
-Mmm, din mammas pappa, sa jag.
- Nej. Min MORRRFARRR, sa systerdottern med stor övertygelse.
-Fast det är din mammas pappa, vet du.
-Nej.
-Okej då.

Skojigt det där med att upptäcka hur familjen hänger ihop. Mattias systerdotter tyckte att Mattias var galen när han sa att hennes mamma är hans storasyster. Galen på riktigt, verkligen.

Nu sitter jag i lillebrors lägenhet i Ljungby och dricker te. Imorgon ska vi in till Växjö en sväng och sen hem till andra brorsan och snusa på bebis. Och busa storasystern. Barn everywhere. Och ja, den stora frågan har såklart kommit upp under dagen. De kan säkert inte hjälpa det. Det kommer en del extra press när lillebror har produerat två barn, jag lovar. Jag försöker ignorera det.

2 kommentarer:

Bloggerskan sa...

Lugn, du kommer till en ålder (förutsatt att du ännu inte fått barn då) där de slutar fråga. Jag vet inte om man skall ta det som att gud vad skönt, eller fan vad tråkigt, dock...

Sara sa...

Ja, det är väl det. Det är ganska dubbelt. De håller trots allt en ganska låg nivå, en stor fördel med att jag inte bor i närheten så tillfällena blir lite färre kanske.

Det är ju inte som att jag inte vill heller, utan andra omständigheter som är lite mer styrande. Man rår inte på allt, det är väl nåt jag lärt mig av livet kanske.