Busy week

Alltså tröttheten! Jag vet inte om det var en tröst att i princip hela kontoret var ungefär lika trötta och sega idag. Ett större antal av oss på kontoret deltog i varierande fart i Blodomloppet igår, men jag har ju svårt att tro att det skulle vara orsaken. Jag och ett par andra idag dödströtta kollegor gick till exempel 5 km runt, och det hör inte till ovanligheterna för någon utav oss och borde inte ha knockat oss.

Glad jobbtrio!

De här gräsänka-dagarna jag haft sedan M åkte till Irland med jobbet på konferens i måndags har inte riktigt spenderats som jag hoppats. Jag hade tänkt städa, se film, pyssla i trädgården och ta någon tidig eftermiddag och bara vara hemma och softa med katterna. Istället har jag mest bara jobbat, jobbat, jobbat (problemen har som kommit och gått hela veckan) och så varit trött. Och gått blodomloppet, ett väldigt trångt och varmt sådant.

Ja, och så hade jag en rätt märklig intervjuupplevelse. Inte av den jättebraiga sorten heller. Men jag blev en erfarenhet visare och fick mer tydlig riktning kring vad jag vill.

Fredag

Trots kortvecka känner jag mig rätt mör såhär på fredagskvällen. Jag brukar vara sist ut från kontoret på fredagar men idag så packade jag ihop strax efter 16. Nu var jag visserligen på jobbet vid sju och hann bara med en kortare rast så det blev plusflex ändå, men jag hann inte riktigt knyta ihop påsen som jag brukar vilja på fredagar. Och hann inte få ihop mitt fredagsmejl till medarbetarna heller, så datorn fick följa med hem. Då kan jag pyssla med lite smågrejer under helgen.

Och nästa vecka är det ytterligare en röd vardag. Det är helt klart både för- och nackdelar med det. 

Jag brukar hålla fredagar så mötesfria som jag kan just för att hinna samla ihop huvudet, knyta ihop veckan som varit och göra listor för kommande vecka. Då kan jag gå hem mer ledig. Men veckan har som sagt varit en riktig mötesvecka. En rolig sådan med mycket blandning på mötena.

Ikväll jag öppnat en miniflaska prosecco som jag tänker ta med mig in i sovrummet till ett par avsnitt av mina nya maratonserie The Good Wife (2009). M har redan somnat framför Star Trek i soffan. Han kom från jobbet alldeles rödögd som om han svept prosecco hela dagen, men det är pollensäsongen som slagit till med kraft. Därav det tidiga däckandet. Dags för det årliga tjatet om antihistamin, med andra ord...

Söndagen

Jag hade en ruggigt bra söndag för övrigt. Trevlig (och väldigt välsmakande) brunchdejt med "tantvännerna" (de bästa) på Tonka och en shoppingrunda med min work wife som erbjöd sig att vara lite pushig och får mig att handla lite nytt. Och hon lyckades ganska bra, nästan för bra, jag hade (som alltid då jag lägger pengar på mig själv) "utgiftsångest" en stund på kvällen. Men jag har nya byxor (som jag aldrig skulle köpt om jag varit själv i butiken), en kavaj (från rean!), ett par scarfsar (heter det så?), örhängen, hårsnoddar och ett set med ögonskuggor. Inte alls dåligt, jag var riktigt imponerad av mig själv efteråt.

Och så var det trevligt att hänga lite utanför jobbet, om än något ovant. Men det behöver jag väl med. Då har jag kanske chans att vara lite mindre sorglig vid nästa jämna-år-kontroll.... Jag kom då hem och kände mig glad och nöjd.

Imorgon väntar lite mer nya äventyr och det finns också skojiga planer till helgen som kommer. Det skulle kunna bli en riktigt bra vecka.

Med vår i luften!

Vad ska du bli när du blir stor?

Har jobbat hemma idag. Superskönt. Fått reda mig själv med en nästan tyst telefon (provade tom att ringa mig själv då det kändes väl tyst en stund) och kunnat beta av en massa administration. Började jobba direkt då M for till jobbet vid 6.40 så jag kunde sluta lite tidigare dessutom. Så klockan är bara 17 och jag är redan hemma med en tvätt igång, disken handdiskad (vitvara nummer två som gick sönder på en månad) och jag har förberett lite inför middagen ikväll. Lyxigt!

Är inne i en period då jag funderar en hel del på "vad jag ska bli när jag blir stor". Vad uppskattar jag respektive uppskattar jag inte i mitt jobb? Vad är drömscenariot? Vad för människor vill jag jobba med? Vad för chef behöver/vill jag ha? Behöver jag en chef? Vad i jobbet får/skulle få mig att känna mig bra/duktig/nyttig? Osv. Det är då inte så enkelt som det låter.

Ska försöka grotta ner mig i lite inspiration i bok-, tidnings-, pod- och/eller Ted Talk-form kanske.

Produktiv fredag

Den här eländes hostan! Trodde det var på väg att bli bättre men så vände det snarare och blev sämre. Men jag har åtminstone inte fått feber och hela influensa-kitet som M hade. I torsdags var jag trots det som en geléklump på jobbet, kroppen var helt mör av allt hostande. Jag som alltid står vid mitt skrivbord märkte kring lunch att jag snarare hängde på skrivbordet än stod rakt vid det. 

Igår jobbade jag hemma istället, det passade bra då jag inte hade några möten ändå, vilket var länge sedan sist. Jag brukade ju jobba hemma nästan en dag i veckan förut, en överenskommelse med min förra chef för att jag skulle kunna få en dag med lugn och ro och fokus, och det fungerade väldigt bra. Men pga projektet jag jobbat med i ett drygt år så blev det sen aldrig några dagar som funkade.

Igår var dock en väldigt produktiv dag, jag kände mig riktigt nöjd när jag till sist slog ihop datorn vid 16-tiden. Då hade jag i princip suttit i sängen och jobbat sedan M for till jobbet en stund före sju. Med en lunchpaus då jag drack nyponsoppa framför ett avsnitt av Sex and the City... Skönt avbrott mot det vanliga. Och en skön känsla att inför helgen kunnat pricka av så många saker som lösta.

På måndag jobbar jag också hemma. Om jag inte tar hela dagen flexledig. Det är Oscargala på söndag natt så det lär hursom bli en måndag med lång sovmorgon.

Fikarumstjockisen

Idag när jag, som så ofta numera, sa nåt halvhögt ursäktande om att jag hade så mycket mat i min lunchlåda så fnös min kollega och tyckte att det var "bra mycket luft i min pastagratäng". Konstig sak att bli glad över kanske men det blev jag. Jag vet inte om hon sa det för att "have my back" på riktigt men lite så kändes det. Och kanske än bättre om det inte var medvetet.

Det har varit mycket matprat, kaloriprat, träningshets, inte-fika-på-fredags-fikat-hets (på riktigt hets mellan ett antal personer) och en del "tjockis-prat" (om folk som är "tjockisar" alltså). Jag har gjort mitt bästa för att inte störa mig på det, och ibland så blir jag mer irriterad än ledsen över det. Svårare att ignorera i takt med att min egen viktresa lite har gått baklänges och jag blivit sjuk onöjd med tillvaron. Då hjälper det inte riktigt att höra folks fördömanden eller hur helt normalsmala människor sitter med till fikat på fredagar och konstant tackar nej till det som bjuds.

Jag ursäktar mig själv också, vilket jag skrev först, men det har kommit av den där allt besvärligare känslan jag har i fikarummet som allt oftare gör att jag går dit lite udda tider. Att prata hälsa, träning osv har jag inga bekymmer med, men det här är som nåt annat. Eller så tolkar jag det så, det är väl inte omöjligt. Men det är tråkigt ändå. 

Fikarumsprat kan ha större konsekvenser än man tänker och menar, är väl min poäng.

Sjukdomar och datorstrul

Det är fortfarande lite sjukstuga hos oss. M var bättre men de här två arbetsdagarna har som tagit kraften ur honom. Idag ville han åka hem vid lunchtid för att ta de sista skypemötena hemmavid istället och jag hade ett inställt personalmöte så det funkade bra. Antagligen skulle han behövt vara hemma ett par dagar till, det är nåt segt elände han dragit på sig. En kollega till mig gick hem före lunch med ungefär samma uppsyn som M haft, vi får väl se hur det hunnit sprida sig på kontoret. Eller magsjukan som en annan gick hem med efter att jag farit tydligen. Men jag är, peppar peppar, fortfarande inte sjuk. Ont i huvudet och trött ikväll, men ingen sjukkänsla. 

Däremot funkade det sådär för mig att jobba hemma. Med min förra chef hade jag en deal att försöka jobba hemma en dag i veckan, men framför allt senaste halvåret fanns det nästan aldrig möjlighet då jag i stort sett aldrig var mötesfri. Så nu har jag inte nyttjat min jobb-vpn på ett tag så det var det som strulade idag. Tydligen behöver den uppdateras på jobbets nät innan den funkar hemma igen. Surt. Men personalsystemet jag själv administrerar kunde jag komma åt via bank-id så jag fick en del gjort i det, kunde skicka ut sms-påminnelser och hann få ner antalet olästa mejl till noll innan det var dags att stämpla ut.

Skönt att jobba hemma i vart fall, jag borde planera in mer sånt framöver. Tyst och lugnt. Och så köpte jag med en semla som jag åt bredvid datorn helt skamlöst. Jag hade förvisso ett gäng kattsvansar som bråkade om att få äta upp grädden så det jag åt var väl mest en semmelbulle med mandelmassa. Men det var gott hursomhelst.

Recap

Så swoshade tiden iväg igen. Vad har hänt sedan sist? Vi firade bästa Anna som fyllde jämt med en väldigt trevlig kväll i Hörnefors hos Ulrika och Urban och deras übersöta barn. Hon blev kanske inte så överraskad, men det blev ändå väldigt bra, om jag får säga det själv. God mat, god (men inte så vacker - jag blir aldrig nöjd med mina bakverk) schnauzer-tårta, såklart, och så lite sällskapsspel och ännu mer godsaker. Så himla kul, som så mycket annat gör vi det där för sällan. Men nu när Ulrika är hemma med nytillskottet i familjen så blir det svårare att ses på våra annars rätt vanliga "efter-jobbet-middagar" på stan, så de får väl bytas ut mot knytisluncher på helger hemma hos henne istället. Låter inte så dumt det heller.

Och så har jag varit i Stockholm en sväng på en jobbresa. Jag var lite nervös för den faktiskt, speciellt då jag inte riktigt kände någon av de som åkte från kommunen. Eller ja, jag kände ju ett par personer men inte sådär värst nära så att det kändes tryggt och enkelt. Från mitt område var det jag och min chef, som jag inte heller riktigt känner särskilt bra än. Men det gick väldigt bra, var superintressant och lärorikt på flera sätt faktiskt. Det kändes lyxigt att få resa sådär och jag kom hem med nya jobbrelationer och flera halvplanerade samarbeten framöver.  Sen att den där mässvärlden är lite eljest är väl en annan sak, men det var kul att vara med! 

Men aldrig tyst... Som introvert är det en utmaning att nästan oavbrutet vara i sorlande miljöer där din uppmärksamhet krävs återkommande. Det funkade förvisso bara bra men jösses vad trött jag var i huvudet sen. Jag passade på att plocka ut lite av min flex dagen efter (delvis också för att jag pga tågstrul var hemma först vid 1.30 på natten) och spenderade den i mitt alldeles egna sällskap hela dagen. Behövligt. Och så fick jag tid till att fundera över dagarna som varit, gå igenom anteckningar osv.

Annars är det mesta som vanligt. Vi fryser rumporna av oss här i norr med temperaturer som i stort sett konstant legat mellan 15-24 minusgrader, dygnet runt. Vårt stackars hus kämpar i motvind för att hålla värmen och ljumma duschar är standard nu. De går fort vill jag lova.

Bio-otur

Jag verkar ha otur med biobesöken nuförtiden. Eller så är det Filmstaden som har otur. Tredje gången idag på kort tid som det varit tekniska problem då jag varit där. 

Första gången var när jag, M, Lil'sis och Joel skulle se Venom. Vi fick istället se starten på en helt annan film men efter kanske tre kvart av strul så konstaterade de att det inte gick att lösa och vi fick två fribiljetter var tillbaka. Andra gången var i söndags då vi skulle se Mortal Engines. Den började med enbart ljud, lamporna fortfarande fullt tända och de där cirklarna kvar på bioduken. Det höll på i flera minuter innan de fick stopp. Det blev avbrott ett tag och när de sen fick igång den blev det förvisso bild men ljuset var fortfarande på och så var också cirklarna på duken... Men den gången gick den igång som den skulle till sist, med kanske 20-25 minuters fördröjning.

Idag hade vi avslutning som handledare åt socionomstudenterna och som vanligt bjuds det på en dag med föreläsning med forskare från socialt arbete, lunch på Folkets Hus följt av en biovisning. Bion som var utlovad idag var A Star is Born och den skulle börja "prick kl 13", hade vi fått veta. Strul förstås, först kl 13.30 fick vi veta att den troligen skulle gå att starta 13.55 men kunde vi inte stanna tills dess så erbjöds vi en varsin fribiljett istället, vilket jag och min kollega valde att ta. Hela eftermiddagen hade ju gått annars. Såhär kan vi gå på bio en ledig dag istället och så kunde vi lägga eftermiddagen på jobb. Men synd förstås att aktiviteten som sådan inte blev av.

Jag kan inte minnas under alla mina biotittarår att det varit så mycket bekymmer. Eller så är det jag som har en väldig otur. Vi tänkte göra ett nytt försök till helgen jag och kollegan så vi får väl se hur det går då.

Self-gifting

Hög trötthetsfaktor ikväll, men så har det varit den första arbetsdagen sedan i torsdags också. Jag tror ledighet är farligt, det tar en stund att hitta farten igen. Men det kommer sig nog.

Imorgon blir det en plötslig halvdag. Jag hade avsatt eftermiddagen för att sätta ihop det sista på en planeringsdag jag ska ha med en arbetsgrupp på torsdag men så dök det plötsligt upp en möjlighet till nya naglar efter lunch imorgon. Hon jag går till har varit bortrest i ett par veckor drygt och jag bokade mitt återbesök så sent att det inte fanns tid förrän nästa torsdag, och då bokade jag före jul. Jag hörde av mig idag och bad henne ha mig i åtanke om det dök upp nån tidigare möjlighet och då hade hon just fått ett återbud till imorgon. Yeay!

Så jag flyttar min planeringstid till kvällen och jobbar då istället. Det funkar lika bra. Det stör mig att jag tappat två naglar och att de övriga har en utväxt som kanske inte syns så mycket om man inte vet om det, men jag ser det och pillar på det hela tiden och så saknar jag den där lilla lilla fina känslan som nya naglar ger mig, trots att jag är missnöjd med det mesta andra ytliga just nu. Händerna är ju i blickfånget rätt mycket. Beroende? Ja, kanske lite. Men det må så vara då.

Men hon lär inte bli så nöjd då hon ser mina trasiga nagelband som jag bitit på i brist på annat... Inte har jag varit så bra på att olja in händerna heller. Och trots det så fortsätter mina naglar att växa som tokar. Det kändes idag som att jag måste ha haft de här naglarna i 7-8 veckor men jag ser ju i kalendern att det är ganska precis fem veckor. Förra gången gick jag en vecka längre utan att det kändes besvärligt, men det tycks vara 5-6 veckor som är nån slags standard för mig. Ev kommer de att dra ner på tillväxttakten, har hon sagt, när jag nu inte längre biter på naglarna. Det hade ju varit smidigt.

Dessutom; just före min bokade tid har jag ett möte som jag gruvar mig för en del. Låt oss hoppas att det blir mer av en firande present till mig själv än ett tröstpris.

Back

Igår kväll och natt stormade det ute så att det ryckte i huset, det riktigt skakade i soffan när jag satt framför tv:n på kvällen. Vi var helt övertygade över att det skulle bli strömlöst förr eller senare, men det skedde faktiskt aldrig. Och vi for om båten på vägen hem för att kolla att den stod kvar och där såg det också lugnt ut.

Första arbetsdagen för i år är gjord och flöt på ungefär som tänkt. Den där spännande huvudvärken, eller vad den ska kallas, kröp på strax före lunch och den där brusande känslan i kroppen kom och gick. Men det var lugnt på jobbet så jag hann få en hel del gjort, det trots att jag glömde min jobbdator hemma och fick göra så gott det gick med en frånvarande kollegas dator istället. Ett planerat möte blev av, ett blev inställt men istället dök det upp ett spontanbesök som jag kunde lägga tid på istället.

På fredag och måndag har jag tagit ledigt och jag tror att jag kommer att låta det vara så även om jag var tveksam ett tag. Det skulle vara skönt med en städdag hemma på fredag och på söndag är det Golden Globe-galan som kommer att sändas på TV4 så då vore det väl lämpligt med den tänkta ledigheten. Och så får jag lite mer andrum och tänkeutrymme, och jag tror att jag skulle må gott av båda ett par extra dagar till innan allvaret drar igång på riktigt igen. Jag ska försöka hålla ledigheten så oplanerad som möjligt dock, med undantag för en redan inbokad lunch på lördag med bästvännerna inklusive nybebisgos. Det ser jag fram emot.

Nytt år!

Gott Nytt År! Hade ni en bra nyårsafton? Här var det lite mer pensionärsvarning än vanligt, om jag ska vara ärlig, men samtidigt så kändes det som att det ändå var gott nog. Lite åldersnojigt att se alla partybilder på sociala medier men samtidigt så satt jag ganska nöjd. Jag gjorde efterrätt (två sorters pannacotta i lager; havtorn/vanilj samt daim/lakrits) medan M gjorde sina oändligt goda bastards burgers med sötpotatispommes till. Efter det var vi så mätta att vi nog inte hade tagit oss upp på några festligheter ens om vi velat. M somnade sedermera i soffan medan jag bläddrade på tv:n. En kort stund infann sig den ovan nämnda pensionärskänslan och jag drabbades av lite noja över det, men strax därpå återkom den nöjda känslan och och nojan försvann lika fort. M vaknade då Persbrandt började läsa Tennysson så vi skålade och nyårspussades i tid och sen gick vi och la oss.

Nu väntar den vanliga perioden då jag fortsätter att skriva 2018 på allehanda viktiga ställen där det inte ska stå... Imorgon väntar jobbet igen. Jag ska inte påstå att jag är utvilad kanske, men jag känner mig taggad att gå tillbaka och ta tag i saker igen. Som jag väl kunde ha sagt från start så ångrar jag lite att jag bokade in möten de här två dagarna jag ska jobba, det hade varit skönt att bara kunna beta av lite administration, men nu är det som det är. Det lär nog vara folktomt och lugnt på kontoret de här dagarna ändå. Det blir trevligt att återse kontoret igen och så smått gå tillbaka till rutinerna.

Och nyårslöften? Nja, jag har några önskemål på mig själv, några förhoppningar och en tanke på hur 2019 ska bli ett bra år, men det kan vi ta mer om senare.

En vecka kvar

Först igår slog det mig på riktigt att det snart är jul. Och att jag väl tänkte skicka lite julklappar söderut i år också, om än något färre än tidigare år. De flesta syskonbarnen börjar bli stora (två har tom varsitt eget barn nu...) och det är inte riktigt ekonomiskt hållbart att dämpa det dåliga samvetet för avståndet med julklappar till alla. Det har dessutom på sina håll varit mycket av en envägskommunikation och det känns bra besvärligt på så många sätt. Men några ska gå söderut.

Och det kanske är dags att ordna till sånt nu?

Igår for vi till stan sent på eftermiddagen och nyttjade det kvällsöppna köpcentret ett par timmar. Precis lagomt med människor, det är väl inte alla som vill spendera sin lördagskväll kl 19 där riktigt. Så några klappar är klara. Och det utan att jag hunnit göra min vanliga julklappslista, minutiöst planerad till varje person. Nu blev det några spontantidéer och det får väl duga.

Vi ska äta jullunch hos svärföräldrarna och de önskade i år att göra sina favoriter och att vi tar med oss det vi vill ha, något som passar mig väldigt bra. Jag gillar att planera och laga julmaten själv. Då får jag välja ut egna favoriter och får dessutom göra dem som jag vill. Så det har jag börjat kika på idag. Skulle tro att det blir en matlagningsdag på söndag. Möjligen med hjälp av Lil'sis.

Hela veckan är välplanerad med möten nästan oupphörligt så det lär inte bli så många flexmöjligheter den här veckan. Men jag ska försöka hinna planera och handla. Sen blir jag ledig i en väldig massa dagar i rad, det har jag inte ens hunnit tänka på knappt. Men det känns definitivt efterlängtat efter den här hösten. Lite ny ork. Och slappdagar med filmtittande och brädspel (högst på önskelistan). Och kanske hinna läsa den där boken som legat på sängbordet en längre tid nu.

Huvudbang

Jag vaknade med jordens spänningshuvudvärk klockan 4 i morse. Då skränkatten Nemi fick för sig att det var dags för gos-bus-mat, i den ordningen. En ny företeelse som hon börjat med; hon sitter nere i hallen och skriker tills vi (aka jag) kommer ner. Då kurrar hon ljudligt, mer än någonsin. Skräpkatt. Hon måste ha snappat upp det av Smilla, hon gjorde så sista halvåret, primärt för mat.

Huvudvärken satt då i när klockan ringde och min frukost blev huvudvärkstabletter. Perfekt dag att ha 7 timmar av möten på. Först ledningsgrupp på förmiddagen och sen ett personalmöte med en arbetsgrupp efter lunch. Jag var grinig och inte på mitt bästa humör men framför allt möte nummer två var så trevligt så jag glömde nästan bort huvudvärken en stund. Jag har väldigt fina medarbetare i mina grupper och oftast väldigt trivsamma personalmöten. Vi planerade och summerade, julfikade och så fick de fick julklappar. Inte riktigt ett vanligt personalmöte men ändå.

Mötet blev klart tidigt och då föreslog M att han skulle skjutsa hem mig tidigt och sen ta bilen tillbaka till stan och följa med på nån projektavslutsmiddag som kastats ihop i sista minuten. Jag var inte svårövertalad. Jag har med andra ord haft hela kvällen för mig själv! Och så behöver jag inte fara efter honom heller utan han kör själv - bonus!

Huvudet är faktiskt lite lättare nu efter mestadels horisontalläge framför tv:n i sovrummet, omgiven av tröttsvansar åt alla håll. Jag har hållit mig vaken i hopp om en god natt sömn sen för lite extra bra humör imorgon. Då vankas nytt personalmöte och så ska jag hålla i en utbildning. Typiskt bra att ha huvudet med sig då.

Rock!

Liten jobbseger idag. Som sagt har det varit en hektisk höst. Eller rättare sagt hektiskt år kanske. Och jag gillar det så, har rent av behov av att ha det lite hektiskt, men det behöver vara lite luft ibland. Och varje gång det sagts att det ska bli luft så har det vridits på ytterligare lite istället. Skitkul på så många sätt, oerhört lärorikt men vissa dagar har jag och min partner-in-crime-kollega stirrat på varandra med hängiga ögonlock och försökt hitta sätt att backa upp varandra så att vi var för sig kunnat ta en flex-eftermiddag för att göra ärenden på stan. Luft med kollegial backup.

För ett par veckor sedan kom jag på att vi borde dokumentera vissa saker för att kunna ha ett bra underlag till det första av flera lite framtidsavgörande möten som var idag. Vi trodde kanske utsikterna på effekt var små men på väg därifrån kunde vi försiktigt ana att det gick vägen. Vi får se om det stämmer men det kändes bra. Och det blev diskuterat på ett bra sätt dessutom. 

Inte för att vara sån men just idag är känslan att jag och min kollega rockar, för att använda ett fånigt 90-talsuttryck i brist på annat...

Tröttnöt

Idag var första dagen på den här sidan av semestern som jag åkte hem med tårar brännande innanför ögonlocken, i en blandning av irritation och trötthet (det förstnämnda till 70% orsakat/förstärkt av det sistnämnda). Den 'tuffa perioden' har hållit igång ett tag och så fort vi tänker att vi närmar oss backkrönet så är det som att det bara förskjuts. Kvar i projektgruppen i själva verksamheten är jag och en kollega, utan vilken jag på riktigt hade gett upp för länge sedan. Vi har verkligen jobbat ihop oss och jag uppskattar henne väldigt mycket. Vi gör det mesta tillsammans nu, inklusive övertid på helger.

Då det övriga livet inte riktigt tillät så blev det en kväll för övertid igår och jag var inte hemma förrän strax före halv tio på kvällen. Jag har svårt att riktigt komma till ro på kvällen en sån gång. Säkert påverkade det att M åkte till Stockholm på utbildning igår också så jag var ensam och hade ingen att vila mig nära, något jag vant mig vid igen sedan han kom hem på heltid. Så jag somnade sent och vaknade tusen gånger, som det kändes. Nästa gång vi behöver greja på helgen får det bli dagtid, tror jag.

Idag var tanken att jag äntligen skulle hinna ägna tid att få till mina löner i det gamla systemet då det är lönekörning imorgon, men såklart strulade det till sig i det nya så det blev åter akut att lösa saker. Så min plan att minska ner på flexen den här veckan då M är borta (vila, greja i trädgården, städa städa städa och kanske hänga med Lil'sis lite) har lite motverkats redan första dagen då jag suttit med löneadministration nu ikväll.

Men nej jag ska och vill faktiskt inte klaga. Det är fortfarande till absolut största del roligt att vara en så stor del av projektet och jag tror fortfarande väldigt mycket på det, även om det strular mer nu än vad jag trott och hoppats på. Ikväll kommer det här vara jag, alldeles strax om jag får hoppas och gissa:

Jobberi

Det är den sista september idag och jag vet på riktigt inte vart den här månaden har tagit vägen. Det känns inte som att jag kom åter från semestern för ganska precis en månad sedan iallafall. Det är som för- och nackdelar med att ha så pass sen semester. En nackdel är att jag kastades rakt in i maxfart utan att riktigt få utrymme att jobba mig tillbaka till max. Sen är det ju en nackdel i sig med mitt arbete att all ledighet kräver att jag jobbar ikapp den tidens arbete då jag är åter eftersom vi aldrig har någon som täcker upp fullt ut då vi är borta utan. Kollegorna tar förstås i det mest akuta men allt annat blir ju liggande. Skulle jag byta jobb står det ganska högt upp på listan; möjlighet att ta ledigt med gott samvete.

Projektet med det nya systeminförandet (av nytt personal- schema- och tidrapporteringssystem till vår verksamhet för våra drygt 700 medarbetare) har varit fullt igång sedan dag ett efter semestern också, vi hade 3 projektdagar första veckan jag var åter. Väldigt skojigt att vara en så pass stor del av det men det kräver mycket tid. Jag och en kollega har just fått i uppgift att hjälpa personalavdelningen att konvertera om ungefär 300 anställningar, ett jobb vi fått grönt ljus att göra på övertid eftersom den andra tiden redan nu inte räcker till. Så idag har jag spenderat lite drygt 6 timmar på jobbet med det. Det ÄR som sagt roligt och det är också en begränsad period. Till årsskiftet ska det vara integrerat och färdigt. Då får det bli lite vila.

När vi hade projektdag senast med projektledaren från Stockholm så berättade han att han annars är van vid att personer som haft våra uppgifter i införandet brukar förväntas lägga 20-30 timmar per vecka och därmed också få avlastning med motsvarande. Så han var lite förundrad över hur vi fixat det uppepå våra vanliga välmatade heltider ända sedan årsskiftet. Men då har han i och för sig inte sett våra flexsaldon...

Nä, jag vill faktiskt inte klaga egentligen. Jag har lärt mig sjukt mycket och haft väldigt kul under tiden. Klart att annat blivit lidande, att jag inte riktigt känner mig tillräcklig i min ledarroll i övrigt och att det ibland känns som att huvudet är så överhettat att jag knappt minns vad jag sist åt eller vad jag gjorde för några minuter sedan. Men det roliga överväger. Och det kommer bli märkligt att sen bara återgå till det vanliga. Om det nu blir så.

På tillfälligt besök i cruisingfilen

Tiden bara rusar iväg och varje kväll är en "ikväll ska jag försöka blogga lite"-kväll som fallerar. Jag jobbar fortfarande, och tre veckor till (eller om det är 3,5?) men det är faktiskt först nu som det där jobblugnet börjar sjunka in på riktigt i medvetandet. Det har varit en väldigt hektisk vår, kanske lite för hektisk, så inbromsningssträckan har varit lite extra lång den här sommaren. Samtidigt så är det fortfarande himla kul att ha få vara med i projektet som tagit upp merparten av min tid (nästan varit utöver min ordinarie heltid, om jag ska vara ärlig). Lärorikt och utvecklande, jag har fått en helt ny syn på upphandlings- och införandeprocesser. 

Så egentligen har det varit betydligt lugnare i sisådär två, tre veckor nu, men som sagt det är först den här veckan som jag kanske fattat det. Kommit förbi "vad är det jag har glömt"-fasen och kunnat plocka upp små miniprojekt som jag velat pyssla med ett tag. Idag for en kollega och jag iväg och handlade lite nya grejer till kontoret tex. Nu när det är säkert att vi ska sitta kvar i det huset (vilket varit oklart sedan vi flyttade in för tre år sen) och vi fått fikarummet renoverat så behövdes lite småfix för att öka på trevligheten lite. Och det var kul och verkligen inget jag brukar ha tid med annars. Jag har också rensat en massa (ytterligare en favoritsysselsättning), styrt om lite och strukturerat upp ännu lite mer i OneNote (som jag nästan inte kan leva/jobba utan längre) och såklart roddat en del åt semesterlediga chefskollegor. Och svarat på tusen frågor och visat nästan lika många saker för vår chefsvikarie som aldrig tidigare jobbat som chef. Det är också kul (även om hon egentligen har två andra mentorer utsedda...) och så håller det huvudet lite alert. Det går ju inte att snooza till nu, det är långt till semestern än.

Jag trivs och gillar mitt jobb väldigt mycket, men jag sneglar fortfarande lite åt sidorna och framåt för att se vad som skulle kunna finnas för alternativ. Nån gång, nånstans. Jag fyller snart (huga) 40 år och vet ännu inte riktigt vad det ska bli av mig när jag blir stor...

Överbelastning

Idag har jag varit mer än lovligt virrig i mitt utförande på jobbet. Jag var på riktigt helt säker på att jag haft en konversation med en av mina arbetsgrupper, sådär säker att jag liksom såg det framför mig, tills jag insåg att jag nog snarare drömt det hela inatt. Antagligen i en process där jag kom på att jag aldrig tog diskussionen igår som det var tänkt. Jag sökte liksom fibrilt i samtalshistoriken och bland sms för att liksom hitta bevis för min tes, men fick som sagt se och visa mig rörigare än någonsin.

Ja, så kan det vara. Det är som också en del av allt kanske. Mest troligt en reaktion på att det trots allt börjat lugna ner sig lite och då finns det plötsligt tid till att lösa saker som skjutits på och fixa viktiga saker som inte varit prio ett, trots att de är viktiga, under en tid då jag verkligen bara hunnit det som brunnit mest intensivt. Så visst, det är fortfarande mycket på mina listor (i plural) men det akuta har ordnat sig och då börjar ena hjärnhalvan plötsligt sova igen sig...

Fin teori, va? Jag bjuder på den idag....

//Virrpannan no1

Nattsuddare

En riktig tröttnöt till Sara sitter och väntar på ett meddelande från bästmannen att han vill bli hämtad från den "cykelfest" de har med jobbet ikväll. Eftersom de ska ha ha AW på måndag så lät det inte som att det skulle bli så sent men det kan vi väl säga inte riktigt stämde. Det är såklart helt okej, det var länge sen han var iväg och roade sig och det är väl bra om han umgås med folk på nya jobbet. Jag är mest imponerad över att jag fortfarande är vaken. Fredagskvällar brukar jag knappt kunna hålla ögonen öppna efter kl 20...

Det har varit en smått turbulent jobbvecka, med viss överdrift, och jag har nog anledning att vara trött och lite sliten. Och den slutade i lite irritation över mig själv då jag insåg att det späckade schemat det senaste halvåret gjort att jag inte varit lika nog med schemaplaneringen inför sommaren som jag brukar, Men det är fel åt "rätt" håll; jag har dubbelbokat personal, vilket är bättre än det motsatta men ändock väldigt irriterande.

Men nästa vecka börjar semesterveckorna och då lugnar det ner sig rejält. Från att ha haft en helt mötesfri dag på kanske tre månader så har jag två sådana nästa vecka, plus en ledig fredag. Vi ska ju hålla oss så mötesfria som möjligt under sommaren, förutom sånt som måste hanteras, så det lär fortsätta med en gles kalender, vilket jag ser fram emot. Tid att pyssla med lite annat.

Och i helgen har vi inget inbokat heller, vad jag vet. Det känns bra. Jag ska försöka göra färdigt i trädgården, något som inte blivit av i veckan då det plötsligt (men väldigt efterlängtat av växtligheten) blev regniga dagar. Bra ursäkt att sitta inne, om inte annat...