Huvudbang

Jag vaknade med jordens spänningshuvudvärk klockan 4 i morse. Då skränkatten Nemi fick för sig att det var dags för gos-bus-mat, i den ordningen. En ny företeelse som hon börjat med; hon sitter nere i hallen och skriker tills vi (aka jag) kommer ner. Då kurrar hon ljudligt, mer än någonsin. Skräpkatt. Hon måste ha snappat upp det av Smilla, hon gjorde så sista halvåret, primärt för mat.

Huvudvärken satt då i när klockan ringde och min frukost blev huvudvärkstabletter. Perfekt dag att ha 7 timmar av möten på. Först ledningsgrupp på förmiddagen och sen ett personalmöte med en arbetsgrupp efter lunch. Jag var grinig och inte på mitt bästa humör men framför allt möte nummer två var så trevligt så jag glömde nästan bort huvudvärken en stund. Jag har väldigt fina medarbetare i mina grupper och oftast väldigt trivsamma personalmöten. Vi planerade och summerade, julfikade och så fick de fick julklappar. Inte riktigt ett vanligt personalmöte men ändå.

Mötet blev klart tidigt och då föreslog M att han skulle skjutsa hem mig tidigt och sen ta bilen tillbaka till stan och följa med på nån projektavslutsmiddag som kastats ihop i sista minuten. Jag var inte svårövertalad. Jag har med andra ord haft hela kvällen för mig själv! Och så behöver jag inte fara efter honom heller utan han kör själv - bonus!

Huvudet är faktiskt lite lättare nu efter mestadels horisontalläge framför tv:n i sovrummet, omgiven av tröttsvansar åt alla håll. Jag har hållit mig vaken i hopp om en god natt sömn sen för lite extra bra humör imorgon. Då vankas nytt personalmöte och så ska jag hålla i en utbildning. Typiskt bra att ha huvudet med sig då.

Utbildning och huvudvärk

Huvudvärken var det första jag kände när jag vaknade i morse. Det kändes som att jag inte sovit alls. Det är ovanligt att jag vaknar med huvudvärk när jag haft bettskenan i under natten, men så var det idag. En heldagsutbildning (del 2 av 3) i arbetsmiljö väntade så det var som bara att packa ihop sig. Jag stoppade i mig voltaren och alvedon och hoppades att det skulle ge sig. Såg till att jag hade migränmedicin med ifall att. Jag gillar inte riktigt att ta den, det känns alltid så konstigt efteråt. Förutom trötthet känns det alltid som att hjärnan skvalpar runt i ett tunt skal som känns som att det kan spricka om man lutar huvudet för mycket åt något håll. Vet inte hur jag ska förklara det bättre än så.

Det gick bra ändå, jag fyllde på med voltaren igen vid lunch. Ryggen känns öm och nästan blåslagen, så det kommer väl därifrån. Jag har känt mig sned i bäckenet i ett par veckor så det är väl inte så konstigt.

Utbildningen var bra, precis som första delen, men den här gången gick jag därifrån med en ökad stresskänsla i kroppen. Det är så mycket som ska hinnas med, så mycket jag skulle vilja göra och som jag till och med kan längta efter att få göra men som det så sällan blir särskilt mycket fokus på. Det är alltid annat som brinner först. Och det är trist. Klart det går att få till bättre, det vill jag tro, men det är klurigt. Och just idag kände jag mig stressad av det. Otillräcklig och faktiskt lite smått misslyckad. Inte riktigt meningen med utbildningen och en annan dag hade jag kanske inte känt riktigt så.

Ikväll känns huvudet lite lite bättre, det trots att jag antagligen spände mig rätt rejält då jag körde hem i full snöstorm (igen). Det var läskigt men jag strosade runt på Avion en stund efter jobbet för att slippa rusningen, vilket nog var klokt. Fick med mig min första julklapp hem t.ex. Jag var på ikea för att köpa några förvaringslådor i tyg att ha i mitt nya klädskåp men jag blev så villrådig när jag väl stod där att jag hoppade över det idag. Stora beslut...

Det onda med det goda

Andra dagen i rad jag kommer hem med huvudvärk. Idag dock bättre än igår. Igår var det så pass illa att jag inte fixade att köra hem efter jobbet så jag svängde förbi Lil'sis och fjäskade till mig lite axel- och nackmassage som fick mig att slappna av nog för att låta värktabletten verka lite. Sen la jag mig tidigt men hade en studsig katt som inte riktigt lät mig somna tidigt. 

Idag är det mer molande, mer som en 'migrän-baksmälla'. Det känns alltid lite speciellt dagen efter ett riktigt migränanfall, så det kanske var det jag hade igår.

Vi har eventuellt nåt bekymmer med inomhusmiljön på vårt kontor. Det här kontoret också, ska jag väl tillägga. Flera har symptom och det är tydligt att luften är dålig i en del av rummen. Så nu ska det borras i golv och letas i tak efter problemen. Det är bra och jag hoppas att de hittar något som går att åtgärda. Men jag hoppas också att det går att åtgärda utan att vi måste evakuera huset ett tag. Jag orkar inte byta kontor igen.

Men förhoppningsvis slipper vi det. Det är mycket nu som det är. Men jag börjar känna att jag är tillbaka i jobbtåget igen. Jag har hittat tillbaka till de roliga utmaningarna och glädjen i de små vinsterna. Jag fick uppskattning av medarbetare inte bara en utan två gånger idag, och det kändes riktigt fint och välbehövligt. Jag sög åt mig som en svamp. Tänk att det kan betyda så mycket. 

Mitt-i-veckan-gnäll

Migränattack igår och nerv i kläm idag; det känns som att kroppen är lite bråkigt (gammal) just nu. Men, peppar peppar, så har jag inte drabbats av den envisa förkylning som golvat både kollegor och medarbetare den senaste veckan. Låt oss hoppas att det förblir så.

Migränen igår kom dock som en räkning i brevlådan. På väg till jobbet märkte jag snart hur synfältet på högra sidan blev lite inskränkt plötsligt. Nu har jag lärt mig att det är det som händer just innan ett kraftigt anfall kommer, men obehagligt är det allt. Och jag som av återkommande huvudvärkande anledningar alltid har tabletter med mig hade inte en enda i väskan. Jag sonderade terrängen hos kollegorna och hittade en treo och alvedon, inget av det biter förstås. Och värken och illamåendet kom starkare och starkare så jag var inte säker på att jag skulle ta mig hem. Då hittade jag migräntabletterna som jag tipsades att testa av akuten förra året men som jag aldrig vågat mig på pga biverkningar som låter obehagliga. Det fanns inget att förlora.

Och de hävde attacken faktiskt. Värken gick tillbaka men det var som att den satt inkapslad innanför skallbenet på nåt vis. Som att jag kände den lurpassa, men utan att handikappa mig som migrän. Böjde jag fram huvudet var det som att kapseln for framåt och började värka, samma om jag rörde för snabbt på huvudet åt något håll. Lite samma känsla som jag inbillar mig att hjärnskakning skulle kunna kännas som. Känsligt, liksom. Och så fortsatte det hela dagen och kvällen men i morse var det helt borta.

Men nu har jag alltså en nerv i kläm (tror jag) vid höger skulderblad. Det är en behaglig smärta (lite som träningsvärk typ*) vid några centimeters rörelse med axeln/armen, men rör jag mer börjar fingrarna skaka och det känns som att nån stuckit en kniv i ryggen på mig. Mysigt värre. Jag funderar på att lägga mig i badet och hoppas på lite bättring av värmen.

*Jag kanske är ensam om att hatälska den typen av smärta?

Migrän, uttrar och rinnande näsor

Att vakna ett par timmar före klockan av att huvudet håller på att sprängas inifrån, är en upplevelse jag inte önskar någon kan jag lova. Jag har ju fått inse att jag har migrän från och till enda sedan min lilla tur på akuten för ett par (?) år sedan. Men det har aldrig varit riktigt lika illa som då. Förrän i morse. Jag trodde något var på väg ut ur skallbenet och jag var knappt förmögen att dra mig upp och nedför trappen i jakt på nåt botemedel. Vilken ändå var för sent, mest troligt. 

Vid sju-tiden började jag känna mig rörlig igen och förflyttade mig till soffan varifrån jag ställde in alla planer för dagen. Skittrist när allt var ordnat med vikarier och lunchbokning etc. Men det gick ju bara inte. Sen lyckades jag somna en timme och därefter drog jag mig upp och iväg till jobbet. Lite oklart varför eftersom allt viktigt ändå var inställt. Men jag fick lite gjort trots att huvudet fortfarande ömmade.

Väl hemma ikväll lagade jag till lite snabb mat och matlåda och satte mig i soffan framför nyheterna följt av ett halvnytt avsnitt av Graham Norton Show. Och just som M ringde hade vattenfallet från näsgångarna just börjat. Han likadan då på andra sidan luren.  Så nu sitter jag kvar här, nedbäddad med näsdukar i massor omkring mig, en strax tom kanna te och mer av Graham Norton. Fantastiskt avsnitt det senaste med Johnny Depp, Benedict Cumberbatch, James McAvoy och Daniel Radcliffe för övrigt, jag kan absolut rekommendera det. Speciellt utter-delen där det roligaste nog är Depps reaktion till det märkliga.

Hela programmet finns här. Speciellt lämpligt för sjuklingar, ökad glädje utlovas! Jag hoppas bara att jag ska få vakna imorgon, frisk som en nötkärna igen. Nåt annat har jag då ingen lust med.

Tunghövdad (?) fredag

Jag vet inte om jag ska oroas av att jag fortfarande har lite ont i huvudet (säg nej...)? Jag pendlar lite mellan att tänka att det inte är så konstigt till att det antagligen är nåt allvarligt fel. Jag i ett nötskal, med andra ord.

Oavsett är det väldigt tröttande att ha ont, även om det är en ganska diffus smärta eller ömhet kanske snarare. Sen är det ju fredag och då är jag ju nuförtiden alltid väldigt trött, så det är svårt att veta vad som är vad. Men jag har märkt att jag blir snabbt trött av mycket ljud, som fikarummet på jobbet tex. Hur trevligt det än varit i veckan har det känts (mer än vanligt bör tilläggas) som att jag mest av allt vill fly undan sorlet och lägga mig ner nåstans där det är lugnt.

Så ja, förutom ett kalas imorgon som jag ska fara på såvida bara orken finns, så tänker jag ta det ytterst soft i helgen. Jag ska nog tom försöka hålla mig från att städa även om det i allra högsta grad behövs. Kanske lägga mig på sängen och läsa in mig lite på vårt kommande resmål?

Trevlig helg på er!

Dagen då migrän fick en ny innebörd för mig

Gjorde mitt första besök i vuxen ålder som patient på akuten igår. Jag har varit där ett antal gånger tidigare, men aldrig för egen del. Det slog mig en mikrosekund då jag låg där på den obekväma plastbritsen och försökte tänka på något annat än att få panik över känslan av att skallbenet försökte rymma.

Jag fick kraftigt minskat synfält plötsligt i slutet av ett jobbmöte och ganska snart kom ångesten. I takt med att synfältet blev mindre och suddigare blev allt runtomkring vitt, som om jag var i ett vitt rum med stark solljus. Väldigt obehagligt. Jag hann tänka en massa tankar, samtliga gick ut på att jag skulle dö inom en snar framtid. Kollegorna var dock snabbt in action och två av dem satte mig i en bil och körde upp till akuten. Väl där var M redan i väntrummet och väntade. Neuroundersökning, bråk med en automagisk blodtrycksmanchett som hellre ville klämma ihjäl mig än mäta, en sköterska som inte hittade nån puls med stetoskopet och sen ganska snabbt den där britsen bakom ett skynke. Då hade synen börjat komma åter och när läkaren med student tog i hand hade huvudvärken börjat sätta in.

Mer neuroundersökningar, en massa frågor och jag tänkte mest att jag nog fått en hjärnblödning eller att nåt försökte ta sig ut ur huvudet. Alla synintryck blev för starka och sex tabletter las till slut i min hand, kontrollfreaket iddes inte ens fråga vad det var för något, jag minns att jag räknade dem av nån anledning. De hjälpte dock inte och efter ett par timmar i fosterställning och försök att stänga ljud och ljus ute fick jag nog och ville gå hem. Vilket jag inte fick, först iaf. Smärtan var nästan outhärdlig och jag kunde inte hålla ögonen öppna pga den. De ville ge starkare mediciner och hålla mig för observation men jag ville ut och hem. Jag minns att läkaren pratade en massa om mig om do's och dont's, framför allt minns jag att han pratade om faran med p-piller och den här typen av kraftig migrän, att jag aldrig fick äta såna pga blodproppsrisken. Och jag minns att jag satt på britsen blundande och blev irriterad över att han fortsatte förmana trots att jag sagt att jag inte äter några. M tog över och lovade prata med mig senare om det han sagt.

Efter tre timmar sömn hemma vaknade jag av telefonen och såg att jag hade tre missade samtal. Ett par minuter senare ringde det igen och läkaren jag träffat tidigare på dagen ville veta om jag var okej eller om jag skulle åka in igen. Han skulle gå hem men kunde lämna över till nästa, sa han. Trött och ynklig blev jag lite rörd av omsorgen men tackade och sa att jag var okej hemma.

Ett drygt dygn senare har jag fortfarande ont i huvudet. Fast såklart inte i närheten av gårdagens. Jag kände mig trött och manglad igår kväll när det värsta äntligen lagt sig och den känslan dröjer sig lite kvar faktiskt. Gick in på jobbet efter lunch idag men jag vet inte om det var en så bra idé. Jag hoppas att imorgon är en annan dag helt enkelt. Att orken är åter och huvudvärken borta så jag slipper oron för en repris.

Det här med skattefinansierad akutvård är fantastiskt btw...

Tisdag

Första dagen åter på jobbet kom att präglas av huvudvärk, det var ju inte riktigt välkommet. Redan vid niotiden imorse började jag känna av det. När M kom och hämtade mig (tidigt) vid 15-tiden kändes det som att jag skulle kräkas och han fick lov att köra försiktigt hem för att slippa behöva stanna vid vägkanten. Det var faktiskt ett tag sedan det blev så pass. En liten minicocktail av tabletter och drygt två timmar sömn senare så är det under kontroll, men jag känner fortfarande av det. Käkmusklerna är ömma så jag gissar att jag har identifierat boven i dramat (igen).

Och jag som tänkte jobba ikapp den där dryga timmen jag gick hem tidigt. Det får väl bli senare i veckan, på torsdag har jag tex inbokade möten fram till halv sju på kvällen så då blir det väl plus minus noll då istället.

Men ja, sicken höjdarstart på veckan. Verkligen. Det ska jag fira med tidigt sänggående och film med en stor kopp te som sällskap (förutom kattkollektivet då, låtsasmaken har dataspelskväll). Imorgon är en annan dag, som schlagersnubben sjöng.

Knådas

Efter dagar av huvudvärk, igår så pass att jag fick anstränga mig för att inte kräkas på jobbet, så sätter jag ikväll in åtminstone en lätt form av artilleri mot eländet. Varmt bad nu följt av massagesitsen som jag just nu trycker min stackars rygg mot likt en klisjuk hund. Bäst hade det förstås varit med 'manuell knådning' men se jag är ju som bekant lite snål när det kommer till att lägga pengar på mitt eget välbefinnande och låtsasmaken ledsnar hemskt snabbt. Som man ju ofta gör. Katten Smilla är förvisso en uthärdlig trampare när hon vill, men hon är inte så hårdtassad. 

Tråkigt nog kommer inte sitsen åt nacken och axlarna riktigt, där jag egentligen skulle behöva mest fokus. Men bättre än ingenting.

En sträckbänk låter inte så dumt

Har just fått bukt med en ny omgång huvudvärk. How fun. Vet inte varför det här kommer just nu, men antagligen har jag spänt mig av stress eller i nån form av underliggande oro. Det är ju så det brukar vara. Oavsett suger det just nu eftersom jag knappt kan göra något utan att jag får ont och domnar bort i ryggen och sedermera får huvudvärk på gränsen till migrän.

Överväger just nu om jag ska ta det där rådet jag får från så många håll och fara och få ryggen tilltryckt litegrann. Det känns lite som att jag skulle vilja dra ut ryggen så det kanske är rätt väg att gå. Men det får i så fall bli efter löning i slutet av veckan. 

Onsdag

Huvudvärk känns ju onödigt att ha på sin lediga dag. Inte för att jag vill ha det på jobbet heller i och för sig, men just nu känns det bara onödigt. Antagligen beror det på att jag suttit lite för mycket vid datorn i min inte alldeles för bekväma kontorsstol för jag har lite ont i axlarna också.

Men men, det går väl över.

Annars tycker jag inte att jag har spelat sådär väldigt mycket egentligen. Jag är slagen med hästlängder av ett flertal i guildet, inte minst den oäkta mannen som ligger väldigt långt framme för tillfället. Fast jag har å andra sidan inte heller så bråttom. Visst, jag vill också haka på och komma med i ett raidinglag när det blir dags, men samtidigt känns det kul att verkligen uppleva levlandet. Det är fem nya levlar och vem vet när nästa expansion kommer? Det lär vara 1-2 år bort i vart fall. Då vill jag inte ha kastat mig igenom det på några dagar.

Och ja, snart ska jag sluta blogga om WoW igen och fortsätta som förut. Det är bara så just nu.

Huvudbry

Min lediga myskväll förbyttes i migränattack på vägen hem. Inte jättekul, men den gav med sig efter några timmar. Jag som firat att jag haft så lite huvudvärk på sistone. Vet inte vad som är tok riktigt, samma sak hände nämligen förra veckan. Men det är väl bara att det är mycket nu kanske.

Så jag sov bort min fredagskväll, hoppas ni hade det roligare.

Det är bra nu, tack!

Den här huvudvärken jag vaknade upp med efter min tantlur i eftermiddags, den får gärna ta och ge sig nu, tack. Trodde det skulle bli bättre efter lite mat men det blev snarare tvärtom. Det känns ju ganska obra med tanke på att det vankas jobb om ett par timmar. Låt oss hoppas att det inte utvecklas till migrän i vart fall.

Skallebang

Jag har haft huvudvärk sedan igår, vilket börjar kännas ganska jobbigt. Inte riktigt sådär migränkänning men stundtals mår jag illa och vill mest bara kapa av huvudet. Vilket är dumt. Det har varit ett par hektiska dagar med en del beslut osv men nu är det 'värsta' över så det borde släppa. Men det vill inte riktigt. Känns som att jag skulle behöva en riktigt ryggknådning ungefär. Hela baksidan ömmar.

Men ja, jag ska inte klaga. Det går ingen nöd på mig. Jag har dessutom varit på tandläkarhögskolan idag och avslutat den här omgången av behandlingar så nu är mina tänder i gott skick igen. Alldeles nypolerade och fina. Jag blir kallad igen om ett drygt år och då får vi väl se om det blir fler amalgamfyllningar som ska bytas ut. Tror att jag har en kvar, möjligen två, utöver den som jag bytte ut nyligen. Inte för att jag älskar att bli borrad i, men det vore rätt skönt att bli av med allt farligt gods jag har i munnen faktiskt.

Såg för övrigt i tidningen att tandläkarhögskolan söker nya patienter så är det nån i Umeåtrakten som är sugen på bra, noggrann tandvård till väldigt billigt* pris kan jag absolut rekommendera ett besök!

*Jag har varit där 3-4 gånger den här omgången, bytt ut en lagning, slipat till en vass tand, tagit bort tandsten samt fått tänderna lackade och polerade x2 och har totalt fått räkningar om knappt 700:-

Knashuvud jag!

Okej nånstans visste jag ju, vis av erfarenhet av hur min egen knashjärna fungerar, att det var en ganska dum idé att ha en (sen) tid att passa idag på eftermiddagen. Jag har vaknat minst en gång i timmen sen jag slog igen ögonen vid åtta imorse, i rädsla för att försova mig till eftermiddagens yogapass. Nu är jag hyfsat klarvaken med huvudvärk och spända käkar som ett idiotiskt resultat av det. Och jag funderar på att avboka yogatiden i hopp om att spänningarna släpper och jag kan sova lite till. Men jag vet inte? Yogan är kanske just precis det jag behöver? Men det känns just nu som en korkad idé att starta mittemellan två jobbnätter.

Hungrig är jag också. Jag gjorde nån slags tankevurpa igår och fick plötsligt för mig att jag skulle åka till jobbet halv sju, men väl i bilen den tiden kom jag på att jag skulle varit på jobbet halv sju. Smart Sara! Så då blev det plötsligt ingen tid att handla med middag på vägen (och lunchen hade redan varit en brunch) så man kan säga att födointaget igår inte var det bästa. Idag var planen att göra om göra bättre. Så jag kanske ska skippa yogan ändå (fast jag eg inte vill), se till att laga till ordentlig lunch och middag och ta det lugnt i övrigt istället?

Hälsningar, Rådvill (as usual)

From hell

Det är ingen hit att vara på jobbet med tokhuvudvärk, vill jag lova. Tur för mig att mina änglar sov ovanligt gott inatt. Ja om man bortser från morgonsidan men då hade det gett med sig. Tror att det var min egenskapade värmeflaska (fyllde hett vatten i en kvarlämnad petflaska modell mindre och tryckte mot nacken) som till sist jagade bort huvudvärken omkring tretiden. Jag vill inte ha repris på den inatt, tack.

Men idag har jag istället sovit som en död. Och det trots att jag oroade mig lite för att syrran sov borta efter party inatt (hon sms:ade inatt så jag visste om det) och inte riktigt visste hur läget var. Men jag sov så hårt idag att jag inte ens vaknade när hon kom hem på förmiddagen. Nu känns kroppen som att den blivit överkörd av en omvält. Får se hur det blir med den planerade promenaden idag, vet inte om jag riktigt orkar, även om jag borde. Det har pratats om att äta pizza till middag här idag, av någon anledning känns det mer lockande...

Jag vill reklamera en mänsklig egenskap

Det här med spänningshuvudvärk är ju en riktigt dålig grej. Jag har haft skallebang i någon utsträckning varje dag nu sen i måndags. Med tillhörande ryggont, trötthet och humöret en bit under toppen. Det har varierat lite varje dag i styrka, i förrgår hade jag så ont att tårarna brände (men det gör bara saken värre att böla över det), idag känns det mer diffust och egentligen mest i tänderna, käkarna och ländryggen.

Jag antar att det är något som pyr i grubbelhörnan, kanske flera saker. Eller ja, jag vet att det är så. Det är väl det där med hösten och längtan efter förändring som gör en del av det. Och att jag har ett par saker som jag verkligen verkligen borde ta tag i och göra men som känns jobbiga, skrämmande och där risken för misslyckande är överhängande.

Det är en riktigt dålig grej det här med att man kan vänja sig och hitta trygghet i saker man inte trivs med. Riktigt dålig grej.

God morgon

Utan värktabletter utvecklades såklart min huvudvärk till fullskalig migrän med illamående och typ dödsångest. Gick och la mig redan vid nio, gömd under täcket från ljud och ljus med en hand utanför på finaste Smilla-katten (som dock spann för högt i mitt tycke). Sen har jag drömt mardrömmar hela natten, känns det som. Jag har gått igenom alla hemskheter jag kunde komma på, av någon anledning. Vid ett tillfälle hade M gått från datorn för att väcka mig.

Men när jag slog upp ögonen kvart i åtta nu på morgonen var nästan all huvudvärk borta. Istället hade ryggen stelnat till (i vanlig ordning i M:s lite för mjuka säng) så jag fick ta till hjälp att komma upp. Nu ska jag bara komma igång lite så ska nog allt bli bra igen. Idag tänker jag vara optimist, inte oroa mitt stackars huvud med något och bara njuta av den härliga vårdagen.

Först ut väntar frukost på farstubron i solen. Där tänker jag sitta och titta på havet tills jag ledsnar.

Kapa dåliga ledningar?

Tomma värktablettsförpackningar i badrumsskåpet, i jobbväskan, i handväskan, vid sängen och även ute i huset. Börjar så smått känna mig lite junkie (samt fråga mig själv varför jag inte kastar dem när de tar slut?) men skulle behöva en just nu. Istället får jag hålla till godo med tigerbalsam som jag fått inmasserat och hoppas att det gör susen. Känner mig alldeles knölig och öm i käkmusklerna och undrar om man kanske kan kapa av dem bara? Känns som att jag skulle vara för det, det skulle avhjälpa typ samtlig smärtproblematik i mitt liv nästan. Inte det? Nähä.

Skärpning!

Huvudvärk igår, huvudvärk idag. Börjar ana att det är den negligerade och aktivt förträngda uppsatsen som spökar. Eller brist på uppsats, kanske jag ska säga. För det går skrämmande dåligt. Måste verkligen bli bättre på diciplin och få något gjort. Såhär kan det ju inte fortsätta. Angst!