Lästips

Oavsett om ni gillar Louis CK eller inte tycker jag ni ska läsa artikeln på Weird Science om alternativa distributionsvägar, en debatt som borde höras så mycket mer i dessa dagar då allt från SOPA till FRA diskuteras.

Filmkonstens bajsätare

Det pågår (ev har det redan tagit stopp) ett debattskifte mellan Nils Petter Sundgren och Emma Gray Munthe i tidningen Expressen just nu. Det handlar om filmsmak, vad som ska anses vara kultur av det bättre slaget, om feministiska kvinnor på film kontra sexism. Intressant även om det kanske egentligen mest skrapar lite på ytan. Sen blir det lite (oavsiktlig?) komik av det hela då NPS talar om "smaktyranni" och "filmkonstens bajsätare". 

Jag tycker att det är synd att en person som NPS som ändå varit aktiv och påläst i filmkritikernas värld så pass länge nu mest tycks ha grottat ner sig i sin 'detvarbättreförr'-ringhörna där han nog mer uppfattas som en surgubbe än som den kritikergigant han skulle kunnat ses som. Jag vet inte riktigt vad han hoppas att det ska resultera i.

Kan man vara bad guy och hjälte samtidigt?

Läser morgonens nyheter och kommer som typ alla mornar den sista tiden in på artiklar och bloggar med Assange-kopplingar. Jag är lite less på den där historien nu och det är ganska sällan man stöter på sansade artiklar eller blogginlägg. Just idag snubblade jag dock över det här som var ganska bra.

Jag har också fått frågan vad jag anser och istället för ett långt inlägg som inte tillför något är det här i korthet mina åsikter:

• Det tycks fortfarande som att människor måste ha allt svart eller vitt; man kan inte både göra goda (enl vissa iaf) saker för världen och samtidigt vara omoralisk/ett svin/whatever privat. Det funkar även åt andra hållet; någon som varit ett svin på ett håll kan inte samtidigt vara en snäll förälder/trevlig granne/bra på sitt jobb osv. Har vi ff så dålig insikt om mänskligheten?
• Det är märkligt att Assanges utseende kommer in så ofta i debatten. Vi lär oss långsamt, som det verkar.
• Jag hoppas att det svenska rättssystemet även i samtliga andra misstänkta våldtäktsfall sätter in lika mycket krut på att få in en misstänkt till förhör.
• Jag tror att många inte ens orkar försöka förstå vad Wikileaks avslöjar mer än att det gör regeringar lite här och var arga. När det kommer till våldtäktsmisstankar där enbart två personer i världen vet sanningen är dock åsikterna och 'kunnandet' stort.
  
• Jag delar åsikten att om vi haft en granskande mediamakt på riktigt (i Sverige tycks den delen tex utgöras av Mr Josefssons tv-program, hur granskande det nu är egentligen) så hade vi inte behövt Wikileaks från början.

Så, that's that.

Post debatt

Det blev en sväng förbi amnesty-debatten nu ikväll. Jag var egentligen jättetrött och hade kanske behövt tantlura lite före jobbet men så hade jag ju lovat att bli med M och syrran dit så vi for. En lite torr debatt kanske, mest för att jag tror att så många av de närvarande politikerna kanske inte var så väldigt pålästa om internationell politik och mänskliga rättigheter.

Mest imponerade nog Sven-Olof Edvinsson (c) och den för mig nya bekantskapen Nils Seye Larsen (mp). De kändes båda stabila och ganska påläst och svarade på ett sätt som tilltalade mig. Normalt brukar jag väl imponeras av Jonas Sjöstedt (v) också men han, precis som Edward Riedl (m) fick mig att sucka lite ibland då de vanliga tråkiga "gliringarna" skulle delas ut, något som de andra faktiskt höll sig ifrån. Riedls debattmetod imponerar inte på mig i allmänhet, han var från starten väldigt defensiv och lite grinig som om de övriga sex gett honom lavetter i kulisserna innan det hela började. Dessutom sa han, i mitt tycke, idel skumma, osympatiska saker. Inte minst när debatten handlade om tortyr och "diplomatiska försäkringar" då utvisningar sker till länder där man riskerar tortyr. Även om han sa tvärtom flera gånger fick jag ändå känslan av att han tyckte det kunde finnas förmildrande omständigheter ibland.

I publiken fanns (tror jag) dessutom en av Umeås två (?) SD-politiker, filmandes debatten. Det är nästan så att jag tycker det skulle varit intressant att höra vad han haft att säga om frågorna, men å andra sidan så hade det antagligen inte alls varit det...

Nu hann vi inte sitta kvar hela tiden eftersom det måste göras mat innan den här damen ska bege sig till jobbet, men det var rätt intressant att vara där ändå. Får se om jag hinner besöka någon mer före valet.

Mer politik

Och på tal om politik så hade den duktiga delen av mig tänkt besöka universitetet och se på debatten mellan Sjöstedt och Riedl nu vid lunch, men nu känns det som att jag kanske inte ids det trots allt. Jag skulle nog få mer nytta av att gå ner på stan och utföra lite ärenden istället eftersom det inte lär bli tid och ork för det förrän i nästa vecka.

Allra helst hade jag velat besöka debatten som hålls ikväll på universitetet, där Amnesty är arrangör. Alla riksdagspartierna finns representerade och det ska handla om mänskliga rättigheter. Mycket intressant. Dessvärre tror jag inte att jag hinner eftersom jag lovat bort mig på middag hos Simon före jobbet. Men vi får se. Kanske det kan bli ett kort besök trots allt.

Den ärliga åsikten om utförsäkrade

Som vanligt när humöret tryter lite håller jag mig från politik och eländesnyheter så mycket jag kan. Men de undgår mig inte helt. Jag har såklart skummat debatten mellan en utförsäkrad trebarnsmamma och två moderata politiker från riksdagens socialförsäkringsutskott. Jag ska inte säga så mycket om det, det finns det andra som gör bättre just nu, men jag måste säga att jag länge funderade över om det verkligen var på riktigt. Det är oerhört märkligt, för att inte säga oansvarigt, att två riksdagsledamöter sågar en privatperson på det viset utan vidare bakgrundskunskap. Här, om någon gång, hade det varit vettigt att hävda det olämpliga i att "diskutera enskilda fall" och istället debattera sin tes utifrån ett allmänt håll.

Men hade de varit så taktiska hade vi inte fått möjligheten att se deras riktiga, ärliga och motbjudande åsikter rakt i ansiktet; människor vill inte jobba och därmed få allt vad det innebär (plats i samhället, arbetskamrater, känsla av "värde", sysselsättning, riktig lön osv). Vi är lata av naturen och vill helst sitta hemma medan försäkringspengarna rullar in.

Debatt om cirkusdjuren igen

Jag läste Leif Silberskys debattartikel till försvar för djurcirkusen och blev både brydd och lite förvånad över den naiva bild som plötsligt uppstod av denna man. Jag funderade ett tag på hur jag skulle kommentera det men så kom Djurens Rätt med ett bra inlägg så jag hoppar över att kommentera det hela mer ingående än så.

Jag måste bara stilla undra hur många som egentligen tycker att det är så fantastiskt kul att se en elefant på ett ben... Vad är grejen?

von Trier -filmgeni eller kvinnohatare?

Måste erkänna att jag faktiskt undrat när en artikel av det här slaget skulle komma angående Lars von Triers skildrande av kvinnor. Nu har jag själv sett alldeles för få av hans filmer, men har läst om dem desto mer. Katarina Wennstam och Maria Sveland lyfter helt klart upp intressanta aspekter, inte minst när de jämför med hur andra typer av kategoriskt hat (de nämner bl.a antisemitism) i klassiska verk nu kritiseras och görs om för scenen, medan kvinnohatet kvarstår.

Ibland är det konstnärligt framställda kvinnohatet intressant, om det görs i syfte att just synliggöra det samma. Men frågan är om det är vad von Trier gör eller om hans filmer mer speglar hans eget hat. Det har jag som sagt sett för lite för att kunna uttala mig om. Frågan är om det hade varit okej om man bytt ut kvinnan mot en jude i hans filmer?

Jag förväntar mig att Wennstam och Svelands teser blir nedslagna inom kort av hätska människor som tycker att de ska göra "kön" eller "feminism" av allt. Ska vi se om jag får rätt?

Mer om humordebatten

Humor-debatten jag skrev om igår fortsätter som väntat. Idag släpper aftonbladet två artiklar till om humor och jämställdhet. Jan-Olov Andersson skriver tex:

"Har man några gånger suttit som ensam karl med kvinnliga vänner, druckit vin och lyssnat på deras mycket frispråkiga samtal om män, har man tyckt det finns en stå upp-komiker i var och varannan kvinna. Men var finns de på våra scener? Varför skriver inte de manus till humorserier? Varför vågar de inte ta plats, utan låter männen göra ännu en grabbig humorserie?"

Ja, varför? Det är klart att det är svårare att slå sig in och ta plats i en miljö och en genre som sedan länge haft män som normen (inte minst om man inte alltid är välkommen). Det blir inte riktigt samma sak (om man inte förväntar sig en konsolidering) och om så många redan förväntar sig en fortsättning av normen är det inte alldeles enkelt. Och det kan väl inte bara vara kvinnornas uppgift att förändra det?

Men det är sant som han säger; de roligaste personerna jag känner är kvinnor. Försök tex gå ut med Ulrika en kväll och håll dig för skratt. I dare you. Men, som i så många andra fall av begåvning; när det kommer till att satsa professionellt då är det plötsligt manligt att stå i köket, att rida hästar osv. Så också med humor tydligen.

Det blev lite fart här igen!

Det blev en väldig debatt om Ella Bohlin och Alf Svensson här. Skojigt! Min besöksräknare undrar vad det är frågan om, men det är lite kul. Jag är då glad att ingen försökt försvara pengarna från Wachtmeister (bara mest önskat att det inte är sant, som det verkar, men sant är det trots allt). Det kan inte vara alldeles enkelt att förena såna välgörare med frågor om solidaritet.

Alf Svensson kryssade sig förbi Ella Bohlin

En del av min surhet riktas nog åt det faktum att Alf Svensson lyckades kryssa sig förbi Ella Bohlin som stod överst på Kristdemokraternas lita. Och det med hjälp av pengar från Ian Wachtmeister. Man vill gärna skratta hånfullt åt att Fi fick pengar av en man, men att KD tar emot pengar från galosch-mannen från Ny Demokrati verkar bara bli små noteringar i kanten. Märkligt.

Jag har hela tiden tyckt att detta vurmande för den andra gamla ND-ledaren Bert Karlsson (som i följande artikel nästan kastar sten i glashus) har varit osmakligt. Jag tycker inte han är vare sig rolig, trevlig eller särskilt sebar i tv. Vad gäller han och hans politiska bakgårdar tycks svenska folket ha ett riktigt guldfiskminne. Men visst, man kan hävda att han inte sysslar med politik längre och att det då är en annan sak. Det skulle vara intressant att se om man skulle motta Jimmie Åkesson med öppen famn om han om några år är med i Färjan säsong 78 eller nåt sånt...

Men nu lägger alltså Ian Wachtmeister en halv miljon kronor på Alf Svensson som därmed lyckades putta bort Ella Bohlin med hjälp av en massa röstande kristdemokrater som antagligen tycker att kd blivit för lite konservativt och för mycket "nja till livet". Inte överraskande och helt enligt spelets regler såklart, men oerhört tråkigt för den politiska arenan, måste jag säga. Och något som borde vara pinsamt för varje kristdemokrat som säger sig stå för sk "kristna värderingar".

"Jag är godare än både Alf Svensson och Bengt Westerberg, men inte lika dum."

Ian Wachtmeister, enl citatboken Mallgrodor.

En aldrig sinande debatt där vi aldrig kommer att mötas på mitten?

Ibland är det skönt att det finns folk som säger som det är (åtminstone delvis) och inte försöker gömma sig bakom ord som "viltvård". Hade det varit tal om viltvård hade det inte varit jägarnas nöje man försvarade. Finns det inte tillräckligt med älgkalvar per jägare är det kanske bra? Men författaren av artikeln skriver om de stackars jägarna som får dela på en ynka kalv som ett gäng ledsna pojkar med bara en jojo. Även om vi inte längre kan återfå nån slags balans, är det inte det vi ändå bör sträva efter? Istället vill man döda de som faktiskt äter älgkalvarna för att överleva.

Och så den obligatoriska skrämselpropagandan att björnar attackerar människor. Har vi haft dödsfall i Sverige där inte den attackerade varit jägare med bössa och skällande hund? Om nu rovdjuren vore så människofarliga skulle vi väl ha trupper som ständigt (iaf delar av året) letade efter rester av alla de inhemska som utländska bärplockare som rör sig i de norrländska skogarna bland rovdjuren? Och mig veterligen är svinnet på dessa inte påtagligt stort, eller ens existerande.

Djuren har såklart också ett existensberättigande. Kommer de för nära inpå det som vi anser vårt måste man i första hand se till att skrämma iväg dem, inte instinktivt springa efter bössan. Och den dagen man är ärlig om hur mycket tamdjur som dödad av jakthundar, och då riktiga hägnader används, då kanske vi får en ärligare bild av hur det ser ut med rovdjurens påverkan där.

Nej, håll fast vid vad saken gäller. Jägare är inga djurvänner som vill idka viltvård; det handlar i alla första hand om nöjet och makten att döda andra levande varelser.

Fegis-Sara

På väg till bussen till jobbet ikväll mötte jag Robert Aschberg med sällskap, av kläderna att döma på väg ut på galej. Jag vågade dock inte fråga om han läst Gudruns artikel i VK i veckan och vad hans åsikt var i frågan... =)

Om snoppar och bröst

Dagens lästips; Gudrun Schymans debattartikel i Vk.

Lång piratfundering

Som väntat har vi inte sett det sista i Pirate Bay-härvan. Idag kom en ny grej; en ev jävsituation då tingsrättens ordförande är medlem i Upphovsrättsorganisationer, där flera av TPB:s motparter också är medlemmar. Tja, kanske kan det leda till att rättegången tas om men jag vet inte om det per definition innebär en förändring. Sen kan man såklart ledsna på att svenskt rättsväsende igen visar att det inte är så fint och bra som alla kanske tror. Men sånt här har skett även tidigare i fall där fildelning varit i fokus. Tveksamheter kring husrannsakan i ett tidigare rättsfall, en polis som utredde TPB-fallet och som nu "plötsligt" jobbar för filmbolaget Warner, på vilket sätt Antipiratbyrån kommit åt filer på privata ftp-servrar etc etc.

Jag har funderat den här veckan över allt som skrivits och kan se tydliga trender i att diskussionen på de allra flesta håll står alldeles stilla. Antipiraterna kan (och verkar inte vilja heller) förstå vad som avses med "intellectual property", de förstår nästan aldrig tekniken och bemöter sällan motpartens argument med annat än att "det är stöld".

Piraterna å sin sida har svårt att förklara tekniken så att vem som helst förstår (inte alls ovidkommande faktiskt), den delen som inte alls verkar förstå att upphovsmännen och -kvinnorna vill ha betalt får alldeles för stor plats i debatterna osv. Det riktigt tråkiga är att just TPB tycks företrädas att ett fåtal clowner som många gånger beter sig som små buspojkar som inte förstår att det inte hjälper upp debatten att lägga sig på lika låg nivå som vissa av deras motparter gör.

Debatterna som sänds på tv är oftast mellan nån artist eller författare som tror att alla de som laddat hem deras verk skulle ha betalt för det om det inte funnits tillgängligt och någon av ovan nämnda pirater. Sällan finns någon substans i debatterna och kunskaperna kring själva fildelningen verkar oroväckande låg. Man vill inte förstå varann och inget gott kommer ur dem.

Ja, det är min spaning. Hur vi kan lyfta debatten vet jag inte än. Jag har här tidigare lyft upp några positiva inlägg i debatten som har vett att se båda sidor och inte tror att lösningen ligger i att liera sig med den ena eller den andra sidan. Men de är få som både kan visa förståelse för pirater såväl som upphovskvinnor och -män. Men jag tror att de är lösningen på sikt. Om de kan bli fler vill säga.

Att se nyktert på saker

Apropå TPB-domen så känns det bra att man kan hitta balanserade krönikor som inte bara ställer sig på den ena eller den andra sidan utan försöker se nyktert på situationen. Något lågmäld och kanske inte fullt ut mina åsikter, men jag kan ändå rekommendera läsning av VK:s ledare.

Intressanta och förvirrande artiklar till frukost

Idag har jag börjat min dag med att läsa två ganska intressanta artiklar på Newsmill, hör och häpna. I skvalet som Newsmill ändå är trillar det då och då ut saker som känns meningsfullt. Det kan låta som att jag ogillar Newsmill som idé; det gör jag inte, men ibland känns det lite svårt att överskåda.

Iallafall så handlade den ena artikeln om sexköp och diskussionen om legaliseringen av den samma. Jag tycker att författaren, David Munck, (som även lyckas vända sin "långa erfarenhet av ensamhet" som en merit i det här fallet) har intressanta angreppssätt, och ställer frågor som många gärna utelämnar. Allra bäst blir det mot slutet. Jag tänker inte inleda nån debatt här och nu, men läs den!

Den andra artikeln tycks ha uppkommit i bakvattnet av uppståndelsen kring åtalet mot barnläkaren, (som det från att ha diskuterats överallt nu verkar ganska tyst om btw). Det är professor Hugo Lagercrantz som känner sig feltolkad och vill visa att han visst försvarar funktionshindrade barns rätt till liv. Inget konstigt med det, mycket i artikeln är väldigt intressant. Men det märkliga är en enda, till synes (för mig iaf) helt oförklarad, mening som gör hela artikeln till ett frågetecken. Det är dessutom samma mening som någon (newsmill eller författaren?) valt att ha som rubrik: "Jag har ofta argumenterat för barnets rätt i kollision mot feminismen". Jag måste säga att jag förstår vare sig meningens innebörd eller på vilket sätt den som rubrik sammanfattar artikelns innehåll. Eller vad den gör i en artikel som i övrigt diskuterar hjärnskador hos för tidigt födda. Är det ett statement som Lagercrantz ville få ur sig och som han kände att han borde gestalta i samband med att han ändå har strålkastarljus, eller vad? "Kollision mot"? Jag förstår inte vad han vill säga eller varför.

Den som kan förklara för denna pre-te-trötta blondin får en god tanke skickad till sig!

Naivt var ordet

Somliga upphör inte att förvåna. Det här borde kvala in som dagens mest naiva och motsägelsefulla inlägg. Men underskriften "Marita" som kommenterat artikeln först av alla svarar den så bra att jag inte behöver göra nån längre utläggning om det än såhär.

Lite familjepolitik på kvällskvisten?

Kvällens lästips: Gudrun Schymans newsmill-artikel "Skugges skilsmässa ett hälsotecken i tiden". Bra vinkel som alltid!

Fördel diskussion

Beslutet blev till slut med ganska stor majoritet för att påbörja diskussionen om det nya förslaget om politikdokumentet. Så ingen extrakongress av det skälet; vi kommer förhoppningsvis ändå ha ett fräscht, uppdaterat politikdokument när vi går härifrån imorgon eftermiddag. Jag hoppas att det blir bra och att majoriteten kommer att känna sig nöjda med det.