Jag kan också...

...köpa annan pasta. Faktiskt. Även om det inte var så att han sa det han egentligen tycker, eller hur det nu var sådär i efterhand.

Världen andas ut, eller?

Och Bin Laden är död. Jag läste det imorse men tänkte att jag kanske inte riktigt var vaken så jag iddes inte kommentera det då. Men så tycks det vara. Jakten är över, eller? Är vi säkra nu? Är det slut på röntgenapparater i flygkontrollen? Får jag ta med mig min vattenflaska ombord på planet nu? Pretty please? Antagligen inte.

Och vad hände med internationell rätt? Mänskliga rättigheter borde omfatta även de som misstänks ha kränkt dem. Hur det än är anser jag att det skulle varit en internationell domstol som dömt Bin Laden. Precis som med Saddam Hussein är det en snabb död som föredras, och jag undrar lite varför. Vad är faran med att ställa dessa personer till rätta för de dåd de misstänks för?

Post debatt

Det blev en sväng förbi amnesty-debatten nu ikväll. Jag var egentligen jättetrött och hade kanske behövt tantlura lite före jobbet men så hade jag ju lovat att bli med M och syrran dit så vi for. En lite torr debatt kanske, mest för att jag tror att så många av de närvarande politikerna kanske inte var så väldigt pålästa om internationell politik och mänskliga rättigheter.

Mest imponerade nog Sven-Olof Edvinsson (c) och den för mig nya bekantskapen Nils Seye Larsen (mp). De kändes båda stabila och ganska påläst och svarade på ett sätt som tilltalade mig. Normalt brukar jag väl imponeras av Jonas Sjöstedt (v) också men han, precis som Edward Riedl (m) fick mig att sucka lite ibland då de vanliga tråkiga "gliringarna" skulle delas ut, något som de andra faktiskt höll sig ifrån. Riedls debattmetod imponerar inte på mig i allmänhet, han var från starten väldigt defensiv och lite grinig som om de övriga sex gett honom lavetter i kulisserna innan det hela började. Dessutom sa han, i mitt tycke, idel skumma, osympatiska saker. Inte minst när debatten handlade om tortyr och "diplomatiska försäkringar" då utvisningar sker till länder där man riskerar tortyr. Även om han sa tvärtom flera gånger fick jag ändå känslan av att han tyckte det kunde finnas förmildrande omständigheter ibland.

I publiken fanns (tror jag) dessutom en av Umeås två (?) SD-politiker, filmandes debatten. Det är nästan så att jag tycker det skulle varit intressant att höra vad han haft att säga om frågorna, men å andra sidan så hade det antagligen inte alls varit det...

Nu hann vi inte sitta kvar hela tiden eftersom det måste göras mat innan den här damen ska bege sig till jobbet, men det var rätt intressant att vara där ändå. Får se om jag hinner besöka någon mer före valet.

Det meningslösa lidandet

Jag måste erkänna att jag på många sätt försöker undvika att läsa alltför mycket om det som händer i världen just nu; inte bara det som är huvudrubriker om Gaza utan även andra oroshärdar. Det blir så svårt att leva, så svårt att känna att det finns en mening med saker. Jag vet, jag är sån. I perioder kan jag göra konstruktiva saker av det, men ibland vill jag bara ge upp den här planeten. Som sagt; det finns för många idioter.

Men det är svårt att hålla sig undan. Just nu tycks man mer eller mindre "tävla" i debattartiklar på tex newsmill om vilken sida som har mest rätt att göra si eller så, om hur historien ser ut, vem som borde sluta först osv. Och jag måste säga att jag kommit till den lite ologiska punkten vad gäller just Gaza att jag har lust att skrika "who cares?" till folk. För det känns så. Det spelar ingen roll längre vem "som började", vem som gjort vad eller vem som är mest elak. Det är dags att sluta bara. Vakna upp och inse att ni massmördar barn. Och då spelar det ingen roll vems barn, vilken sida man anser att de barnen står på eller vilken religion deras familjer tillhör. För de är barn.

Ja, jag vet att jag just nu köper hela den mediala grejen att ha trasiga eller döda barn på löpen, men jag kan inte stå emot just sådant. Jag blir så jäkla less. Och ja, jag vet att konflikten är så långt mer komplicerad än att man kan säga "sluta, vi måste lösa det här på ett annat sätt", men det spelar ingen roll. Det räcker nu. Generationer har dödat varandra och just nu verkar det som att man försöker hindra nya generationer att ens bli till. Spelar då egentligen någonting i själva sakfrågan någon roll? Ja, säkert, men måste det vara så?

Just nu får ni inget smart politiskt analyserande utav mig i frågan. För det känns på nåt sätt så oviktigt. Jag bryr mig, men jag orkar inte bry mig helt för då skulle allt annat bli så väldigt meningslöst. Och det är ingen behjälpt av.

Som sagt; världen är full av idioter och en del av dem sitter på våra myndigheter

Snubblade över en annan historia från verkligheten som lyckades röra till mitt inre och ta tillbaka ilskan för en stund. Jag kan inte beskriva det utan att surna till och skriva olämpligheter så ni kanske själva bör läsa. Först här och sen en liten uppföljning här.

Kan inte låta bli att fundera över vad den omtalade tårtan ett par år tillbaka i tiden kostade?

Papa Dee utsatt för tortyr?

Inte helt oväntat har Papa Dee "talat ut". Utan att på något sätt lägga mig i skuldbördan så reagerar jag ändå över hans ordval i de intervjuer jag läst. I den ena beskriver han sin cell på häktet som sin "Guantanamo-cell" och i en annan säger han att han nu förstår varför organisationer som Amnesty finns. Självklart är man sig själv närmast och det har nog inte varit en dans på rosor, men lite perspektiv kanske inte är fel trots allt? Ungefär som fru Beltran som verkar tro att häktet fungerar som en sleepover.