Det meningslösa lidandet

Jag måste erkänna att jag på många sätt försöker undvika att läsa alltför mycket om det som händer i världen just nu; inte bara det som är huvudrubriker om Gaza utan även andra oroshärdar. Det blir så svårt att leva, så svårt att känna att det finns en mening med saker. Jag vet, jag är sån. I perioder kan jag göra konstruktiva saker av det, men ibland vill jag bara ge upp den här planeten. Som sagt; det finns för många idioter.

Men det är svårt att hålla sig undan. Just nu tycks man mer eller mindre "tävla" i debattartiklar på tex newsmill om vilken sida som har mest rätt att göra si eller så, om hur historien ser ut, vem som borde sluta först osv. Och jag måste säga att jag kommit till den lite ologiska punkten vad gäller just Gaza att jag har lust att skrika "who cares?" till folk. För det känns så. Det spelar ingen roll längre vem "som började", vem som gjort vad eller vem som är mest elak. Det är dags att sluta bara. Vakna upp och inse att ni massmördar barn. Och då spelar det ingen roll vems barn, vilken sida man anser att de barnen står på eller vilken religion deras familjer tillhör. För de är barn.

Ja, jag vet att jag just nu köper hela den mediala grejen att ha trasiga eller döda barn på löpen, men jag kan inte stå emot just sådant. Jag blir så jäkla less. Och ja, jag vet att konflikten är så långt mer komplicerad än att man kan säga "sluta, vi måste lösa det här på ett annat sätt", men det spelar ingen roll. Det räcker nu. Generationer har dödat varandra och just nu verkar det som att man försöker hindra nya generationer att ens bli till. Spelar då egentligen någonting i själva sakfrågan någon roll? Ja, säkert, men måste det vara så?

Just nu får ni inget smart politiskt analyserande utav mig i frågan. För det känns på nåt sätt så oviktigt. Jag bryr mig, men jag orkar inte bry mig helt för då skulle allt annat bli så väldigt meningslöst. Och det är ingen behjälpt av.