Påskledigt

En lång påskhelg är snart över och det vankas arbetsdag imorgon igen. Det må vara 4-dagarsvecka men jag vet att min kalender är mer än väl inbokad dessa dagar. Mycket möten, men en hel del av dem ganska spännande. Imorgon är det tex möte hela eftermiddagen men inresta konsulter från Stockholm. Det brukar vara roliga och givande möten.

Annars har jag kanske inte varit riktigt så produktiv på min ledighet som tex instagram vittnar om att andra varit. Men jag har fått en del städat. Bl.a vardagsrummet som fick en liten extra anti-damm- och anti-datorer-genomgång när M inte var hemma. Vi har fortfarande märkligt många datorer där, men nu står allt som inte kan anses vara bärbart åtminstone gemensamt i en hörna där det är okej att de står för nu.

Vi var hos svärföräldrarna på påskafton, vilket var trevligt. De bor så idylliskt såhär års. Eller ja året runt egentligen, men just när värmen börjar komma så blir det som särskilt mysigt. Det är det ju här också men skillnaden att bo i ett område där vägen slutar och där de flesta hus bebos enbart sommartid är att det ändå är lite tystare där, lite mer flytande gränser, lite friare och ja, tyst (tål att påpekas två gånger). Något jag uppskattar mer och mer som det verkar. Jag vill egentligen inte bo ensligt, men jag stör mig mer och mer på trafiken genom vår by, som inte alls går så långsamt som jag hade önskat. Kanske för att vi betydligt mer rörliga (och icke-upplärda) katter nu, som jagar varann och ekorren och som inte alls vill lära sig att vägen är farlig.

Och så har våren verkligen kommit på allvar. I torsdags hade vi trädgården full av snö, nu är det nog mer barmark än snöpartier, åtminstone ungefär 50/50. Vi satt på trappen de första mornarna och åt frukost. Sen har det varit lite mer mulet och idag även en del blåst så det har för min del känts för kallt. Jag tänkte städa bilen invändigt just för en stund sedan men händerna blev snabbt kalla i skuggan på uppfarten. Får se om jag gör ett nytt försök senare.

Mitt hem och min trädgård

Läste just att "din gräsmatta speglar din personlighet". Jag hoppas det inte stämmer. Jag har just klippt vår och den är inte i något superbt skick direkt. Uppe där den stora tallen är har gräsmattan nästan omvandlats till skogsträdgård med alla kottar, torra träpinnar och barr som tillsammans antagligen är fler än antalet gröna grässtrån. På sina håll börjar det sticka upp stora stenar som jag får anstränga mig för att inte misshandla gränsklipparen med och på andra håll är det hål i marken eller rent av mossa. Svärfar har sagt att han ska låna ut nån slags rivmaskin, vilket visst ska vara bra för att få tillbaka liv i gräsmattan med. På sina håll tror jag att vi kommer behöva jämna ut med ny jord och så ny gräsmatta.

Jag gillar att klippa gräset och har som oftast alls inget emot att det blivit min uppgift. Det ger mig möjlighet att skingra lite tankar och känns som oftast nästan terapeutiskt. Mestadels lyssnar jag på poddar eller musik; idag var det Kermode & Mayo-filmpodden; den enda pod jag på riktigt tokgillar.

Vi har tvättat och sjösatt segelbåten idag också. Det tog hela förmiddagen. Sen spenderades eftermiddagen i stan inhandlandes saker som saknades till båten och mellan ett par av de ärendena så hann vi förbi Plantagen för att köpa hem ett gäng säckar jord och täckbark. Imorgon då M och svärfar seglar hit båten hoppas jag hinna greja lite med trädgården och åtminstone börja få till min tänkta köksträdgård som inte blivit av trots att den skulle varit i bruk redan förra sommaren.

Och så måste jag ta hand om och göra nåt av rabarbern som äntligen vuxit sig stor. Klassiker som paj  och rabarberkaka finns i tanken. Och så måste jag städa köket som aldrig tycks få vara städat längre. Det finns en tendens att framför allt köksbordet fylls på med blandade verktyg och datorsaker av nån anledning. Jag vet inte hur det kommer sig men det krockar med min önskan om att ha ett rent köksbord med en duk och gärna lite blommor och/eller en fruktskål...

Många saker på söndagslistan med andra ord. Fast egentligen skulle jag helst av allt bara vilja sova under en filt på en av solstolarna i trädgården och hämta energi genom att djupandas havsluft.

Samarbete i byn

Jag tycks glömma bort att ta bilder allt oftare numera, och sedan blogger-appen till iPhone inte längre är uppdaterad så att den får lov att fungera så har det blivit krångligare att få över dem till datorn. Eller, egentligen inte, förstås. Jag har ju apple-produkter men jag har som haft ett annat system än iCloud och det känns jobbigt att ändra på. Men jag får väl göra det.

Hursomhelst så skulle jag kanske ha tagit bilder på hur duktiga vi varit idag då vi varit med och vårstädat byn tillsammans med ett 20-tal andra. Vi fick på vår lott att städa ur toaletten på campingen, räfsa löv och snygga till ute på den samma, samt fräscha till nere vid stranden och dess grillplatser, städa omklädningsrummen etc. Mycket jobb på mig, M och en av byns äldre kvinnor. Men det var trevligt och gick undan ganska bra. Efter fikat fick vi med oss ett gäng till och en traktor så att skräp och löv kunde samlas upp och köras iväg. Riktigt tjusigt blev det nu när alla skyltar är på plats osv.

Turisterna har dock varit här sedan länge redan. Vissa hela vintern; det har kommit någon eller några husbilar varje månad även under vintern till Quickstopen. Och när vi nu städade så var den i stort sett full, plus att där stod några husvagnar och en husbil på den vanliga campingen också. Trevligt att det är ett uppskattat ställe att åka till.

Märkligare var när vi kom till samlingsplatsen och blev hälsade på i hand av en "viktig" person i byn som tyckte det var trevligt att "nya sommargäster" ville vara med... Ehum, vi har bott här längre än han. Kanske vi inte gör så mycket väsen av oss här borta på vår kant. När han insåg sitt misstag "räddade" han dessutom läget genom att ge en pik om att vi inte ännu satt tillbaka vår balkong som vi tog ner för renovering för ett par år sedan nu.... Trevlig prick.

Jag såg till att prata lite extra med våra närmsta grannar i vart fall för att minska risken för att också de skulle glömma vilka vi är...

En Valborg

Så blev det maj plötsligt och vår. Vi har några få snöhögar kvar i trädgården men mest är det trött, lerigt gräs som sakta börjar väckas till liv igen. Skönt. Det är också skönt då solen tittar fram, det värmer nästan själen. I veckan har det dock regnat en del, men det har å andra sidan hjälpt smältningen lite på traven.

Finsyrran med nästan hela sin lilla finfamilj (minus katter)

Vi firade in våren på Valborg som vanligt tvärs över vägen med resten av byn och en hel del tillresta. Det var lite kyligt när vi inte stod nära elden, men trevligt och småmysigt. Vi grillade korv före elden tillsammans med Lil'sis och Joel som kom på  besök.

Bästa låtsasmaken

 Att grilla korv må låta enkelt men ack så gemytligt, på nåt vis. Lättgrillat, lättätet och gott. Vi provade en vegetarisk chorizo-variant som vi alla gillade; Hot Chörizo från Astrid och Aporna.

Jag drömmer om ljumma kvällar så jag kan sitta på trappen med mitt kvällste och känna havsbrisen. Min favoritplats hemma helt klart. Snart så!

Ett utdraget och rätt tråkigt vårskrik från den trötta kommunalarbetaren

En plusgrad och dimma på morgonen, 16-17 plusgrader och strålande sol mitt på dagen; det är precis så varierande väder vi bjuds på just nu. Det är så märkligt med våren här i norra Sverige. Jag älskar vårvintern; de där strålande soliga men kalla dagarna då snön gnistrar och det enda som egentligen skvallrar om vår är att dagarna blivit betydligt längre. Det är kanske den vackraste årstiden. 

Men sen blir det inte så mycket till vår här uppe. Inte sådär som jag vill minnas våren söderut i vart fall. Vårjacka här är nästan bortkastat. Efter ett par veckor så är det nästan för varmt. Okej, kanske liten överdrift, men inte så mycket som man kan tro.

Snön försvinner i en rasande fart just nu och vattnet stiger i dikena. Jag kollar brunnen återkommande för att se att pumpen funkar som den ska i rädsla av att få källaren full i vatten igen. Det vore allt annat än skojigt med tanke på alla saker vi ställt ner där nu i och med flytten. Mycket står förvisso en liten bit upp från golvet, men det skulle ändå kunna bli en del skador. Så det vill vi inte ha, tack.

I lördags

I morse

Toktråkiga bilder över lag, men poängen går säkert fram ändå. Det går mot grönt! Idag fick dessutom Suzy byta till sommartassar; ett klassiskt vårtecken. Vi ska byta på Mazdan också på fredag så sen får det inte bli nåt mer halkigt. Och på måndag sjunger och eldar (!) vi in våren, just på platsen mitt över vägen på bilderna ovan. I snön, om vi har otur. Samtidigt som lillebror skickar bilder på hur han ordnat med sina pallkragar ute i sin gröna trädgård..... Allt har sin tid.

Vardagsspänning!

Sicken dag! Helt färdig ikväll. Det blåste ju så väldigt mycket hela natten att jag inte sov riktigt bra. Det plus att jag oroade mig för Alice som inte kom in. Jag var uppe och ute ett par gånger inatt och ropade efter henne, men ingen Alice. Inte på morgonen heller.

På morgonsidan regnade det dessutom och blåste så kraftigt att jag knappt fick upp ytterdörren. Allt löst bara for omkring. På väg till jobbet kom jag på att jag skulle kika förbi båten nere i hamnen, bara för att. Och det var väl tur. Fendrarna hade som hamnat lite under relingen och båten knuffades in i kajväggen. Nu stoppade de lite, men inte alls som de borde. Jag ringde M och berättade, lite för att nån skulle vänta på att jag hörde av mig (dvs sakna mig om jag trillat i och inte ringde tillbaka) sen la jag mig platt på mage på kanten för att minska risken för att bli en vindflöjel och försökte putta till båten (grymt misslyckat) men fick helt enkelt vänta mellan knuffarna på att försöka få till fendrarna. Allt annat än enkelt, kan jag meddela. Och helt fel klädd för tillfället; i strumpbyxor, klänning och tunn kappa. Men det var bara att köra. Och jag lyckades få till det till sist.

Hjälpligt tillfixat i vart fall

Märkligt nog avtog vindarna ordentligt redan vid nästa by några kilometer inåt landet. Betydlig skillnad när jag väl kom till stan.

Eftersom jag inte hittade igen Alice och jag dessutom hade ett inställt möte på eftermiddagen så planerade jag att försöka åka hem tidigt. Det blev lite tvärtom. Men saker tog längre tid än beräknat. Jag har ju en praktikant från socionomprogrammet med mig och jag ville ju låta henne göra det rätt viktiga steg i administrationen som stod på schemat idag. Att titta på mig ger ju inte så mycket. Så jag ville låta det ta sin tid (som det gör i början). Jag kunde ju småpyssla med annat under tiden när hon var igång, så länge jag var inom rophåll, så jag gick säkert plus med tiden i slutet ändå. Men det tog hela dagen, plus en timme extra då jag fick greja till slutet, istället för några timmar på förmiddagen. Men det var det nog värt.

Hungrig bus-Alice

Och Alice kom till sist. Men inte direkt då jag kom hem. Eller när jag var ute och ropade de två första gångerna. Och jag hann sms:a grannen som inte heller sett henne. Efter ytterligare en tur ute, med en dålig ficklampa nervöst sökande i dikena längs med byvägen, så mötte jag henne på uppfarten. Med kroksvans och gladare än jag sett henne på ett tag. Jag undrar om hon inte blivit skrämd av vädret och gömt sig i nåt uthus hos nån granne ändå. Hon hörde mig nog när jag vände och valde att gå norrut sista svängen. Bråk-Alice. Alldeles blöt och lite tufsad i pälsen. Nu har hon ätit gott, blivit tvättad av alla kattungarna och ligger och sover gott på sängen.

Det ska jag med försöka göra strax. Imorgon är jag ledig! Då ska jag försöka kurera min förkylning som jag dragit på mig och som inte blev bättre av dagens strapatser i rusket.

Hemmadag

Idag jobbade jag hemma igen, lugnt och skönt. Tills internet försvann i ett antal orter här i norr, tydligen. Jag kunde ta lite samtal och kolla ett dokument men sen bestämde jag mig för att flexa ut tidigt och ta med mig hela kattfamiljen ut i trädgården.

Jag målade klart knutbrädorna så nu är de redo att sättas upp så snart vi får tid. Om de torkar, vill säga. Det är väl egentligen snudd på för kallt för att slamfärg ska torka optimalt men de kan ju torka åtminstone till söndag så nog ska det gå bra.

Det är skojigt att se de tre nya svansarna vara ute på vift. Nyfikna och både orädda och rädda, det växlar väldigt snabbt. Och de äldre tittar på med både intresse och irritation, på nåt vis, men oftast håller de sig i närheten av varann. Grannens kattunge Marx kom också ut och busade. Jag bytte några ord med grannen Tomas som äger/servar Marx och han tyckte att våra kattungar var stora, så pass att han först inte uppfattade att de var ungar, inte fullvuxna. Ja, kanske är det så. Det skiljer ju inte så mycket i ålder (6 veckor) och de har väl olika gener osv. Våra är kanske lite yvigare i pälsen, efter sin långhåriga mamma.

Jag trotsade min envisa trötthet och tog mig iväg på en powerwalk på kvällen också, innan mörkret kom. Det går ju rätt fort nu, jag hinner knappt hem innan det skymmer. Och utan gatubelysning så lär jag inte ge mig ut då det blivit mörkt. Synd, för det är ju hemskt fint och ljuvlig luft så här års. Jag hoppas att M kan hjälpa mig få liv i motionsbandet som jag tog fram förra veckan men som inte vill fungera plötsligt. Förhoppningsvis är det väl damm nånstans bara, vi får slå våra kloka ihop i helgen och se om vi löser det.

Frihet!

I torsdags fick Alice sitt första p-piller. Jag har varit lite osäker på hur det där fungerar men när hon surade till på riktigt (kissade i vår säng) då hon nekades utgång i veckan så blev det angeläget, om man säger så. Jag och M trodde det kunde vara farligt för kattbebisarna att ge henne dem så länge hon fortfarande diar (vilket sker väldigt sporadiskt mest som mys, skulle jag tro, numera), men det verkar inte vara så. Istället handlar rekommendationerna att inte ge diande kattmammor p-piller att mjölken sinar. Så nu vet jag det.

Så med start i torsdags kväll så kör vi alltså på piller. Vissa rekommendationer säger att man ska hålla henne inne tom nästa piller också för att vara säker, men det går bara inte (läs orsak ovan). Första gången jag öppnade dörren och visade att hon fick gå ut såg hon mycket fundersam ut och sprang sen som om hon smet ut. Jag blev orolig för att hon inte skulle komma igen, men dörren fick vara öppen och en halvtimma senare studsade hon in till ungarna i köket igen. Och nu går det bara bra. Hon är förvisso snabb ut, men mest för att skynda förbi Rosa, som för det mesta är först ut men för det mesta stannar på bron.

Och Alice är en behagligare kattjej nu. Det skiner som om henne att hon inte längre är tvingad och instängd. Det är frihet i ett ansiktsuttryck. Inget gnällande i köket, inget surande i sängen, en mycket mer tillfreds Alice. Mer tillgiven och nöjd.

Sen vet jag inte hur mycket ute-förnuft hon har. Hon var ju utekatt inne på orten förut och där finns ju en massa faror. Här är det mest byavägen och besökande katter som är hotet. Mina gamlingar är vällärda att man inte får vara på vägen och det vet jag inte om jag kommer kunna lära en 3-årig bestämd kattdam riktigt. Jag hade också gärna sett att hon kom då jag kallar men det tror jag vi kan få till.

Så ja, vi firar de här framstegen idag med förmiddagsteet på bron! Rosa i skuggan bredvid mig, Smilla liggandes i skuggan under bron och Alice ser jag studsa förbi lite nu och då i sitt utforskande av reviret och glädje över friheten. Hur bra som helst! Att kunna ha dörren öppen känns bra för oss alla, tror jag. Nästa steg blir att de ska kunna komma och gå i kattluckan men än är kattungarna i köket där luckan sitter så det blir en fråga för sensommaren snarare det.

Söndag

På riktigt känns det som att den här helgen varit minst dubbelt så lång som de helger då M är hemma. Märkligt ändå. Men lite långsamt har det varit, vilket nog är bra. Idag gav jag dock upp det lite och for in och umgicks med Lil'sis och hennes Joel några timmar. Vi letade skor åt henne, åt lunch och var på en loppis. Mycket trevligt.

Vi verkar också ha kommit fram till (ganska gemensamt) att köra på tåg som resealternativ i sommar. Det blir nog minst jobbigt (personligen älskar jag som bekant tåg så jag ser det som en angenäm sak). Däremot så kläckte min smarta lillebror en idé som jag inte tänkt på; att istället för att  bara åka på och komma fram på kvällen dit vi ska och betala en ganska dyr hotellnatt mest för att sova, så skulle vi kunna skippa sista bytet och stanna i den staden över dagen, för att komma fram tidigt till slutstation dagen efter med ett morgontåg. Idén mottogs lite blandat men ju mer jag tänker på det desto mer tilltalande är det. Och ännu lite mer av "tågluffande" blir det ju. Jag har i vart fall hört av mig till resebyrån redan för att se om det är genomförbart.

I övrigt så har det varit ytterligare en solig dag men väldigt blåsigt. Min lilla Suzy hade lite svårt att köra rakt på E4:an idag, så jag fick hålla nere farten lite. Och vägen upp till vårt hus är som en halkbana med rinnande vatten på. Glashalt, verkligen. Och ingen mening att sanda då det ändå rinner bort igen. Rosa var med mig ut då jag skulle dra ut soptunnan vid vägen och hon halkade och blev blöt och det var inte alls populärt. Men det blev bättre då vi tog en promenad längs med de nu framtinade rabatterna längs med huset och såg att krokusen håller på att titta fram. I övrigt är tomten täckt i snö fortfarande, men det har helt klart tinat fram en del den senaste veckan.

Jag ignorerar ryktena om att kallare väder är på väg, jag vill ha vårsol och sneakersväder nu!

Ekorrjakt

Intresset för att sticka ut en liten stund under tiden som jag gör mig i ordning på morgonen, har ökat drastiskt i kattkollektivet. Smilla har på riktigt vårkänslor, det är tydligt, och överproduktion av spring i benen som hon inte riktigt vet vart hon ska göra av. Ibland blir det så pass mycket att hon bara sitter och mer eller mindre ylar, lite samma ljud hon gjorde då hon löpte innan hon kastrerades. Det är inte mycket som tyder på att hon fyller 17 år om några månader...

Igår fick hon för sig att hon skulle ge sig på att smyga på en av de tre ekorrar som vi har på besök i trädgården återkommande. Det gick väl sådär. Ekorren såg henne när jag öppnade dörren, men jag gillar att hon gjorde ett tappert försök.

Hon smög ända från trappen, men jag fick upp kameran
då hon nästan passerat lillstugan

Ni ser ju hur lågt hon smyger? :)

Ekorren hade nerver av stål och fortsatte äta
fågelfrön in i det sista

"Attans!"

Ekorren försvann upp i poppeln och satt högt där uppe och gjorde retsamma ljud till en lite slokörad Smilla som kom tillbaka till mig på trappen igen. Jag berömde henne och gav henne ett par godisbitar som tröst. Friskt vågat! Min lilla sötsvans.

På gatan på landet, där jag bor...

En helt annan sak; ikväll när jag kom körande hem så tänkte jag först på bristen av uteljus i vår trädgård. Ett tag ser det ut som att vi har en stor lysande gran i trädgården men när man kommer närmare inser man att det är grannens ståtliga sak man såg. Jag har inte fått upp några ljus ute, mer än de två ljusstyrda ljuslyktorna på trappen då. Jag skulle vilja ha ljus på poppeln och på rönnen, men har inte hittat något jag velat ha. Helst skulle det också vara ljusstyrt så att det kan sitta uppe året om och vara fint höst som tidig vår.

Iallafall; när jag sen var just vid huset så såg jag mina märkliga men fina (åtminstone enligt mig) ljusstakar i de små fönstren på övervåningen. Och kopparkransarna med ledlampor i köksfönstret. Det såg ganska mysigt ut faktiskt. Det kändes fint att komma hem till lysande fönster.

Lite plastig känsla kanske men faktiskt charmiga på håll

Innan jag for idag så kikade jag ut för att kolla nivån av fågelfrön vid fågelbordet och då satt där två ekorrar på marken. Det är första gången jag ser dem den här vintern. Förra vintern hade jag till sist fyra ekorrar på besök och de här ju så väldigt fina. Jag har dock anat deras närvaro tidigare eftersom de nötpåsar jag hängt ut i träden alltid öppnats och tömts inom någon timme.

Ekorrbesök i den snöfattiga trädgården

Det är annars enormt mycket fåglar i trädgården i år. Allt från koltrastar och domherrar till blåmesar, kråkfåglar och skator. Väldigt mysigt att se, önskar att jag hade ett bra fönster mot framsidan där katterna hade kunnat sitta och se.

Sen har vi förstås rådjuren också som verkar gå i nästan samma spår, samma runda, varje kväll/natt. Jag trodde de kanske kom fram emot morgonen, för så vill jag minnas att det var förra året. Men häromkvällen kring 21-tiden då jag skulle öppna ytterdörren för att Smilla fick för sig att hon ville det så stod de plötsligt där, tre stycken. De sprang först några meter av ljudet av oss, men stannade sen och tittade rakt på oss. Smilla och jag stod alldeles stilla och tittade, bara Smillas nos rörde sig då hon med nån slags skräckblandad förtjusning inspekterade de stora djuren.

Kom tillbaka!

Efter det har hon velat att jag ska öppna dörren flera gånger per dag, som om hon önskade att de stod där igen. Sötsvansen min...

Jag älskar att bo såhär, med naturen inpå husknuten. Det är mysigt och väldigt rogivande. Klart att det vore än bättre om M också var här på heltid, men jag har våra kattor som sällskap så jag känner mig sällan så ensam. Jag har ju ett helt zoo runtomkring mig!

Torsdag som uppladdningsprojekt

Tji fick jag den här gången. Inte försvann snön! Snarare har den ökats på i ordentlig fart. Och det fortsätter komma ner snöflingor hela tiden nästan. Mysigt värre, men såklart gör det trafikläget lite mer nervigt, tycker jag. Jag ska verkligen ta tag i det där med att kolla busskostnad och -tider så att jag kan ha det som alternativ till att köra Suzy på stökig vinterväg.

Mörka moln över havet som lovar mer snö

Idag har jag arbetat hemma på förmiddagen vilket var riktigt skönt. Jag betade av en del administrativt, svarade på mejl och rapporterade in utförda timmar i god tid före deadline. Allt från kökssoffan med utsikt över det snöiga vädret. Lil'sis kom hit igår och jag lät henne sova länge innan jag började stöka runt för att väcka upp henne.

Efter lunch stämplade jag ut och så begav vi oss ut i det fina snövädret. Fåglarna (som äter som tokar) fick mer mat, jag skottade lite och så hjälptes vi åt att bära bort det sista som var kvar i carporten som var i vägen för att kunna köra in bilen. Nåt som känns angeläget nu för att slippa mötas av ett par decimeter snö över Suzy varje morgon.

Saffransbullar med mandelmassa

Vi for på nyplogad väg till affären och handlade hem så att vi kunde baka bullar och steka pannkakor. Och det har vi snart gjort färdigt nu. Mysigt verkligen, precis en sån dag jag behövde. Nu finns det lite ork kvar till veckans sista arbetsdag imorgon också.

Första november - första snön!

Vi hade brukarträff på jobbet ikväll så jag for hemåt lika sent idag som igår. I stan var det blött, det har snöat lite till och från men det låg ingen snö på marken direkt. På väg hem växlade det mellan snö och regn med blöta vägbanor. Jag hann tänka att jag längtade lite efter snötäckta vägbanor ska lysa upp min väg hem men ikväll var det bara mörker.

(Jag stannade förstås till då jag tog bilden på väg genom byn)

Tills jag kört av E4:an och in på vägen mot byn då en alldeles vit väg plötsligt låg framför mig. Och vitare blev det ju längre ut mot havet jag kom. Till och med granarna bar ett täcke av snö på de tjockaste grenarna. När jag gick efter posten så knarrade det under skorna, så himla mysigt!

Det kommer säkert vara bort imorgon men det var trivsamt ändå och precis en känsla jag behövde den här veckan. Kattorna var dock lite mer tveksamma då de tvärstannade på bron när jag släppte ut dem... "Not this again!" Alla är inte fans, det är då klart.

Åskdag

Idag har det banne mig åskat nästan hela dagen. Det började sent igår kväll när jag låg vaken och inte riktigt kunde somna. Det dundrade återkommande och jag gjorde mitt bästa för att inte bli nervös. Jag ska inte säga att jag är jätterädd för åska (längre, som barn var det snudd på traumatiskt) men jag tycker inte om det. Speciellt inte att vara ensam hemma när det åskar, jag har gärna någon som kan distrahera mig lite.

Så tog jag hem en app där man kan se blixtnedslag och det lugnade lite då jag kunde se att det mest åskade över havet. Men jag fortsatte vakna till och från av att det dundrade ute och kattorna låg båda nära mig i sängen hela natten.

Många blixtnedslag de senaste 24 timmarna....

Sen har det fortsatt åska till och från hela dagen. Senaste omgången var vid 19-tiden ikväll och sen har det faktiskt varit tyst. Enligt appen har det närmaste nedslaget varit några kilometer bort, annars har det antingen tagit vägen över inlandet eller en bit ut över havet. Som vanligt, av någon anledning. Det åskar sällan rakt över här.

Och det som egentligen är det enda med åska som skrämmer på riktigt hände någon annan idag. Några mil söder om Umeå brann ett hus ner till grunden efter ett blixtnedslag. Familjen var inte hemma som tur var men blev hemlös. Så väldigt eländigt. Och jätteläskigt. Husbrand är en av de saker som skrämmer mig allra mest. Det är så otroligt förintande, verkligen inget blir kvar. Och på toppen av det skräckberget står förstås mina älskade husdjur, att det skulle hända dem något.

Nä usch, det vill jag inte tänka på. Jag hoppas det blir en icke mullrande natt nu. Katterna har för säkerhets skull parkerat sig för natten i sängen redan (själv har jag en bit av kanten...).

Arbetsbyxor

Ett par bra arbetsbyxor att ha i trädgården eller då vi grejar med båten, röjer i byn, tvättar bilen etc, har ganska länge stått på min önskelista men har inte varit så lätt att hitta. Många fritidskläder passar bara personer med mindre kroppshydda än jag (tjocka människor rör ju aldrig på sig, som ni väl vet?), jag hittade tex en snygg byxa hos ett populärt klädföretag där deras storlek XXXL översattes till en strl 42... Då vägrar jag bara av den anledningen. Jag vill inte heller ha byxor i sånt där tjock och stelt blåkläder-tyg som finns på typ Jula etc. Men nu har jag hittat ett ställe på nätet som hade bra med storlekar till vettigt pris, där det gick att välja längd på benen (alla tjockisar är inte 180cm långa, ifall ni inte visste det) och där det verkar vara ett bra slitstarkt tyg med stretch på rätt ställen och delvis vattenavvisande. Så det har jag beställt och hoppas nu innerligt att jag får hem det jag hoppas på.

Jag valde förstås de röda så att jag syns i trädgården ordentligt.... Nä, jag tänkte först svarta i vanlig ordning men det kändes trist så rött får det bli. Håll en tumme att de är bra!

Turistvärd

Ikväll hade vi vår andra av sju kvällar som turistvärdar här i byn. Vi gjorde det förra året också, men då hade det inte fått en flott titel än. Uppdraget går ut på att gå runt och ta upp avgift för båtarna vid kajen, husbilarna på byns quickstop och blandade campare på campingen just utanför byn. Utöver det så ska toaletterna städas och kollas till, brevlådor tömmas etc. Ett riktigt mysigt jobb som tar kanske en-två timmar i anspråk per kväll. Hittills, på två kvällar, har vi träffat tyskar, nederländare, finnar, italienare och såklart svenskar och alla har varit glada och trevliga. Även ikväll, trots att regnet öste ner då vi kom och knackade på. Många har kommit hit i ett flertal år i sträck och vill gärna berätta varför och om hur de tycker byn förändrats. Och med sin kortläsare (ny förra året) är visst den här lilla kustbyn i framkant, det är ju skojigt.

Jag hoppas att resten av vår vecka bjuder på lite bättre väder. Då blir gästerna i byn ännu fler och så är det ju rätt mycket lättare att skriva kvitton när det inte blåser regn på kvittoblocket. 

Antistressande med trädgårdsarbete?

Det går allt lite långsamt men jag är åtminstone på gång med trädgårdsarbetet. Jag hade ju en naiv idé om att det skulle gå rätt fort att anlägga min lilla plan med grusgång och pallkragar och en liten sittplats i hörnet av trädgården. Men jag har inte ens hunnit börja. Vi får väl se om det blir av i år. Kanske det inte blir så mycket växter men jag ska åtminstone försöka få till själva formandet.

I helgen blev gräset äntligen klippt i alla fall. Jag tror egentligen inte jag är så sent ute, grannarna klippte för första gången bara någon dag före. Men det har som känts som en stress att känna att trädgården inte är så fin och välvårdad som jag önskat. Gräset växer dessutom som tok i den här trädgården, åtminstone där det sluttar som värst (hela trädgården lutar och har en höjdskillnad på flera meter) så det var ganska tungt faktiskt. Jag tänker att jag får klippa om som senast till helgen igen för att riktigt få det klippt kort.

Och ikväll när jag kom hem så kändes det ljummet ute, kattorna var nöjda med att sitta på trappen och blinka mot solen och myggorna höll sig borta så då tog jag tag i den lilla rabatten nere mot vägen. den runda som är omgärdad av stenar vilka inte ens syns eftersom gräset invaderat dem (trimmer blir nästa projekt). Men nu är den ansad och fin och jag hann få ner Dalia- och Iris-lökarna jag köpt i tid. Det stod att de skulle planteras under maj månad och jag hade minsann flera timmar till godo!

April, april...

Det kallas ju inte aprilväder för inte. Och vi ska väl inte vara förvånade men dagens snöoväder var åtminstone inte direkt upplyftande. Det började litegrann redan på morgonen men fram emot lunch så blåste det så att det gick ordentliga vågor på havet ända inne i inloppet och det knakade i huset så att jag trodde det skulle lyfta ibland.

Av bilder på sociala medier att döma så tror jag att stan fick ännu mer snö än här ute, det är väl lite kallare där nu när isen släppt. På sina håll skulle det visst komma 15-20 cm i länet. Men redan nu ikväll så är det mer åt regnhållet som faller och jag tror att det mesta kommer att vara borta imorgon. Hoppas bara att det inte blir alltför halt i morgontrafiken nu bara när så många har bytt till sommardäck.

Trädgårdstankar

Ja våren kom då av sig. Och jag som hade hoppats lite på att kunna pyssla och planera lite i trädgården i helgen som var. Jag satt och googlade lite förra veckan då vårkänslan ändå fanns där och hittade lite idéer som jag tänkte försöka anpassa till den här lite ostyriga trädgården. Förrförra året var fokus på att byta fasad, förra året var det rörigt på andra sätt så trädgården har helt enkelt hamnat lite i skymundan. Många idéer har kommit och gått förstås de här 11 åren vi haft huset och vissa har varit lyckade. Men med tiden blir det dags att göra om. Åtminstone om man är lite rastlöst lagd som undertecknad.

Den här bilden fastnade jag bland annat för:

Från tradgardspyssel.se

Idag har vi ett lite bångstyrigt och tidskrävande jordgubbsland i ena hörnet av trädgården som jag förra året kände att vi måste tänka om. Och det här är en idé som både jag och M gillar. Sluttningen med stenen kanske inte blir aktuell direkt och jag vet inte om "entrén" kommer se ut sådär, men i stort gillar jag det. Jag gillar att kanta "rummet" med rabatter och den hallon- och krusbärsrabatt som finns redan kommer att få utgöra en av kanterna. Jag tänker också att pallkragarna ska få röd färg istället. Ev ska jag göra ett hörn för ett litet bord och ett par stolar som vi annars inte har plats för idag.

Vår trädgård lutar ganska kraftigt ner mot vägen så till att börja med kommer jag/vi att behöva gräva ur och jämna till sluttningen. Det gjorde jag häromåret när jag jämnade till en del av gräset för att göra en rosomringad plats för trädgårdsmöblerna. Tungt jobb men inte omöjligt. Sen grunda med tjockare markduk och ett gäng grus över det.

Ja och så ska jag välja ut ett gäng livskraftiga jordgubbsplantor som ska få bo i åtminstone en av pallkragarna sen. För jordgubbar måste man ju ha.

Vad tror ni om det?

Hellre bäck än inomhuspool...

Jag har ju sagt det förut, men det finns få saker som ger mig sånt välbefinnande som att klara av saker själv. Det är finemang att få hjälp när det behövs och jag var även inför dagens bravader nära att ringa efter svärfar, men jag tänkte att jag åtminstone skulle försöka innan jag drog iväg honom flera mil i bil.

Det har regnat i nästan två dagar, idag ordentligt dessutom. Förra våren innebar det att dräneringsbrunnen överfylldes och vattnet istället började stiga upp i golvbrunnarna i källaren. Vi fick en decimeter vatten i hela källaren. Så lite oro i magen hade jag när jag styrde bilen hem och jag skyndade mig att dra på mig stövlar, arbetsjacka och arbetshandskar och gick ut och lyckades efter ett par försök dra brunnslocket på dräneringsbrunnen mellan huset och stugan lite åt sidan. Och nu var det ganska mycket vatten.

Jag plockade ut pumpen och ringde M för att fråga vad jag skulle tänka på. Fick några viktiga råd och fick sen ta i igen för att lyfta av locket helt. Tyngre än jag hade önskat det där betonglocket. Pumpen ville inte riktigt ställa sig botten som jag ville, men jag tror ändå det blev bra. När jag startade den så kom det vatten i slangen och det fortsatte så säkert en halvtimme. Jag gjorde en liten 'snygg' anordning så att vattnet skulle rinna neråt vägen istället för att rinna tillbaka. Ja, jättefint blev det då inte men funktionellt. Hoppas jag. Jag klämde ett par fingrar när jag skulle lägga tillbaka locket över slangen och drog sönder handskarna men det gjorde inte så mycket. Då hade jag ju ändå lyckats förekomma ett så mycket större bekymmer.

Mer vatten än snö snart... Min snygga 'konstruktion' syns dåligt men det är nog lika bra :)

Lite svettigt och väldigt regnigt som sagt så jag kom in till uthungrade katter (nja) som fått vänta på sin kvällsmat och kände mig helt genomsur.  Men med en skön känsla, inte minst som sagt av att ha klarat av det själv. Känner mig ganska nöjd just nu. Hoppas det sitter i imorgon när jag ska kolla läget i brunnen igen.

Så, slut på dagens (konstiga) skryt!