Kattkollektivet

Med de andra galningarna, och Alice, är det annars bara bra. Alice vill mest vara ute även om hon snällt fogar sig och kommer in på kvällarna och sover hemma. Charlie är inte längre så rädd för att vara ute utan hänger med syskonen om dagarna då vi är på jobbet. Nemi håller på att rensa hela byn på dess musbestånd, tror jag för det är ständigt "lekande" alt tuggande på små mussvansar. Grannkatten Marx har börjat stanna ute och oroa sin personal men våra tonåringar kommer precis som sin mamma in på kvällarna. Efter allt busande om dagarna så sover de nästan som utslagna om nätterna och tittar inte ens upp då jag är uppe och stökar.

Ja, de är många och ja, det går åt en del mat (även om de nu förser sig rätt bra utomhus) men jag ångrar faktiskt inte ens sekund att de fick möjligheten att stanna här allihop tillsammans. De är ett riktigt A-team tillsammans med Marx och jag kan inte minnas hur det var före dem nästan.

Och som grannen sa; kan de ha ett bättre kattliv än såhär?

We're not in Kansas any more, Toto!

Ännu en vinterstorm ruskar om huset. Det började väl i förrgår kväll och det har verkligen varit full storm här ute. Nu börjar det väl lugna sig lite, men det blåser fortfarande rätt kraftigt ute. Det har flugit runt snöskyfflar och soptunnor på vägen här i byn och det var inte jätteskojigt att ge sig ut med bilen vare sig igår morse eller idag. Nackdelen med liten bil. Fast det var å andra sidan ingen liten bil som kört in i mitträcket igår och som gjorde att jag fick sitta i bilkö i 55 minuter på väg hem från jobbet. 

Och nu sitter jag och försöker få upp värmen i huset. Nog för att vi tejpat fönster och tätat men det räcker inte riktigt när det blir sån kraftig vind som nu (upp till 23-24 m/s i byarna) så håller inte huset tätt ändå. I morse när vi vaknade så hade vi 12 grader på övervåningen. Detsamma när vi kom hem i eftermiddag men nu kör jag på med min hatälskade låtsasbrasa/element och är uppe i hela 16 grader...

Det ska mojna imorgon igen så då blir det lättare för vår stackars panna att hinna ikapp. Och inatt så lär jag dela säng med lite extra filtar och värmen från helst alla katter samtidigt uppepå täcket.

Första riktiga snön!

Snö!

Så kom snön! Det blir genast ljusare och mysigare ute. Och lite läskigare på vägarna. Idag har rapporterna om blandade olyckor ramlat in och när det började bli dags för M (och Smilla) att köra söderut så kollade jag trafikverket och såg att det var rödmarkerade sträckor och två olyckor på vägen ner. Efter lite övertalning så fick jag med honom på att istället lämna bilen här och ta det tidiga morgontåget hem imorgon bitti. Det känns skönt. Så får jag sällskap i bilen in också på morgonen, det blir bra. Jag lär vara på jobbet vid halv sex på morgonen men då kan jag nog försöka dra mig hemåt innan rusningen börjar vid 16-tiden.

Vi har haft en mysig helg. Igår hängde vi lite på stan, åt lunch på Avion, köpte en fejkkamin som jag funderat över sedan förra vintern och trängdes med oändligt mycket människor av nån anledning. Vi köpte med lite fin-fika och for hem till svärföräldrarna och fick middag där. Det var trevligt, och ganska länge sen vi var där nu när helgerna inte varit som de brukar.

Mera snö!

Idag har svärfar varit här och hjälpt oss täcka för knutarna på huset i väntan på att brädorna ska komma upp. Det var ju inte bästa vädret för det, men det var ändå behövligt. Vi hade ut kattungarna en stund, eller i vart fall de två av tre som vågade sig ut. Det var läskigt och kallt! På sikt kan de nog bli lite mer sturska, det var ju allra första gången de träffade på snö. Mamma Alice som har några år med sig var inte lika imponerad och var bara ute en kort sväng idag. Hon och Smilla har legat på sängen tillsammans, vilket känts fint. Tror fortfarande att Smilla saknar sin Rosa-kompis.

Min fina Smilla (med dålig känsla för snö) är hemma!

Nu blir det snart en tidig kväll med nån serie i sängen och sen förhoppningsvis somna tidigt så att jag inte är alldeles mör imorgon. Det väntar spännande och långa möten på jobbet.

Hoppas ni haft en fin helg!

Redo för vinter

Jag jobbade hemma idag igen och var märkligt supereffektiv. Eller det kanske är en överdrift, men jag som hade tänkt ta en halvdag vid lunch jobbade på och fick pricka av grejer på min lista så att jag inte märkte att tiden gick. Klockan passerade 14 innan jag reste mig och gjorde lunch.

Efter lunchen gick jag ut en sväng eftersom det redan då började mörkna lite. Jag som ständigt känner mig efter i allt vad trädgårdsarbete heter tänkte att jag skulle få upp vårt fågelbord innan snön kommer för att stanna så det var det jag hade prio på att fixa idag. Jag köpte fågelfrön igår dessutom och skulle just till att fylla på bordet då det slog mig att jag kanske i det här fallet är alldeles för tidigt ute?

Gräsklipparen är inplockad och så är även lite blandade byggplintar och annat som fanns ute fortfarande. Jag borde ha krattat upp löven från poppeln men jag iddes helt enkelt inte. Hade jag orkat vara smart hade jag kört över dem med gräsklipparen innan jag ställde in den så att löven fått bli gödsel istället, men nu är det som det är. Jag lyckades få ner majoriteten av en gammal solcellsdriven belysning i poppeln också och hade planer på att sätta upp belysning i rosenhäcken men jag lyckades inte lyfta undan den brädhög som just nu står i vägen för förrådsdörren så det får bli när jag kan få hjälp med det.

Lite mer jobb blev det innan Sanna Lundells föredrag och sen dök världens finaste Lil'sis upp. Vi gjorde god blomkålscurry tillsammans och såg på tv ihop. Väldigt mysigt, jag önskar att vi gjorde det oftare. Men det är inte så lätt att få till alltid. Desto värdefullare när det väl går att få till då kanske.

Rymmare

Ja, och så var det katten Rosa som fick för sig att försvinna i 4-5 timmar under dagen idag. Hon som annars alltid numera mest sitter/ligger på bron och inte är borta från den mer än kanske 15-30 minuter åt gången. Huvudet hann snurra på rätt hårt när hon inte kom då jag ropade. Jag kollade in i flera grannars förråd men hittade henne inte. En granne hade sett henne men visste inte vart hon tagit vägen sen. En annan sa lite otaktiskt att "hon är så gammal, hon ligger säkert död nånstans". Tack för den.

Det gjorde hon inte, skönt nog, men tanken hann snurra i mitt huvud några varv. Hon dök upp just som M ringt upp efter mitt mess om att hon var borta. Han försökte lugna men jag hörde att han också tyckte det var konstigt. Och då kom hon spatserande med krok på svansen i sakta mak nedför grusvägen som går mellan vårt och några grannars tomter. Det såg ut som att hon var rätt nyäten och utvilad. Så jag undrar om hon varit förbi hos tant Annlis igen. Det har ju hänt förr. Där får hon kel och mat om hon dyker upp. Det var dock några år sen sist nu. Men med metakam i kroppen är hon ju piggare än på länge, så inget är omöjligt. Hon beklagade sig säkert över trängseln hemma, den lilla sötsaken.

Nu ligger alla de sex svansarna hemma på olika platser och sover i vart fall. Som det ska vara. Även de små vilddjuren sover där nere. Imorgon väntar nya äventyr.

Mörkrädd

Sitter vaken i sängen fortfarande trots att jag borde sova. Under tiden jag klippte gräset och pysslade i trädgården under eftermiddagen/kvällen så lyssnade jag på rättegångspodden och fastnade lite i ett fall som är allt annat är mysigt. Det följde med in en del frågor så jag googlade och läste under tiden jag åt middag och sen fortsatte det ett tag till. Tills jag insåg att jag hade trissat upp mig själv till att bli "mörkrädd". Smart. Så nu sitter jag här och känner mig lite otrygg och ensam, vilket jag annars inte brukar. Tankarna far iväg och jag funderar över människor som passerat utanför huset idag osv. Idiotiskt då jag bor i en turisttät by där folk generellt sett stirrar hyfsat ohämmat in i ens trädgård och hus. Och i helgen har det varit en väldig massa turister här.

Jag får väl se nåt lättsamt på tv en stund så att det släpper.

Bortsätt mörkerrädslan så har jag annars en rätt skön känsla i kroppen efter att ha fått en hel del gjort idag. Jag hade väldigt ont i ryggen då jag kom in och skulle börja med middagen och det lär vara en försmak till morgondagen. Gissar jag, i vart fall. Annars har jag ju varit väldigt förskonad från ryggbekymmer sedan jag tappade en del vikt. Men, det finns förstås fortfarande begränsningar för hur mycket (och hur) jag kan anstränga kroppen. Skoliosen försvinner inte med kilona...

Imorgon ska det regna så då får jag ta det lugnt. Men extra skönt att ha klippt gräset och rensat i lite rabatter då. Lite sämre tajmat att jag råkade klippa av strömkabeln till brunnspumpen med häcksaxen i min röjningsiver på uppfarten... Men så mycket vatten ska det väl inte komma.

Imorgon startar min sista fulla arbetsvecka före semestern. Jag hoppas den blir lugnare än de senaste veckorna varit och att jag hinner beta av min "före semestern"-lista och kunna känna lite lugn. Vi får väl se.

Frihet!

I torsdags fick Alice sitt första p-piller. Jag har varit lite osäker på hur det där fungerar men när hon surade till på riktigt (kissade i vår säng) då hon nekades utgång i veckan så blev det angeläget, om man säger så. Jag och M trodde det kunde vara farligt för kattbebisarna att ge henne dem så länge hon fortfarande diar (vilket sker väldigt sporadiskt mest som mys, skulle jag tro, numera), men det verkar inte vara så. Istället handlar rekommendationerna att inte ge diande kattmammor p-piller att mjölken sinar. Så nu vet jag det.

Så med start i torsdags kväll så kör vi alltså på piller. Vissa rekommendationer säger att man ska hålla henne inne tom nästa piller också för att vara säker, men det går bara inte (läs orsak ovan). Första gången jag öppnade dörren och visade att hon fick gå ut såg hon mycket fundersam ut och sprang sen som om hon smet ut. Jag blev orolig för att hon inte skulle komma igen, men dörren fick vara öppen och en halvtimma senare studsade hon in till ungarna i köket igen. Och nu går det bara bra. Hon är förvisso snabb ut, men mest för att skynda förbi Rosa, som för det mesta är först ut men för det mesta stannar på bron.

Och Alice är en behagligare kattjej nu. Det skiner som om henne att hon inte längre är tvingad och instängd. Det är frihet i ett ansiktsuttryck. Inget gnällande i köket, inget surande i sängen, en mycket mer tillfreds Alice. Mer tillgiven och nöjd.

Sen vet jag inte hur mycket ute-förnuft hon har. Hon var ju utekatt inne på orten förut och där finns ju en massa faror. Här är det mest byavägen och besökande katter som är hotet. Mina gamlingar är vällärda att man inte får vara på vägen och det vet jag inte om jag kommer kunna lära en 3-årig bestämd kattdam riktigt. Jag hade också gärna sett att hon kom då jag kallar men det tror jag vi kan få till.

Så ja, vi firar de här framstegen idag med förmiddagsteet på bron! Rosa i skuggan bredvid mig, Smilla liggandes i skuggan under bron och Alice ser jag studsa förbi lite nu och då i sitt utforskande av reviret och glädje över friheten. Hur bra som helst! Att kunna ha dörren öppen känns bra för oss alla, tror jag. Nästa steg blir att de ska kunna komma och gå i kattluckan men än är kattungarna i köket där luckan sitter så det blir en fråga för sensommaren snarare det.