Ja, och så var det katten Rosa som fick för sig att försvinna i 4-5 timmar under dagen idag. Hon som annars alltid numera mest sitter/ligger på bron och inte är borta från den mer än kanske 15-30 minuter åt gången. Huvudet hann snurra på rätt hårt när hon inte kom då jag ropade. Jag kollade in i flera grannars förråd men hittade henne inte. En granne hade sett henne men visste inte vart hon tagit vägen sen. En annan sa lite otaktiskt att "hon är så gammal, hon ligger säkert död nånstans". Tack för den.
Det gjorde hon inte, skönt nog, men tanken hann snurra i mitt huvud några varv. Hon dök upp just som M ringt upp efter mitt mess om att hon var borta. Han försökte lugna men jag hörde att han också tyckte det var konstigt. Och då kom hon spatserande med krok på svansen i sakta mak nedför grusvägen som går mellan vårt och några grannars tomter. Det såg ut som att hon var rätt nyäten och utvilad. Så jag undrar om hon varit förbi hos tant Annlis igen. Det har ju hänt förr. Där får hon kel och mat om hon dyker upp. Det var dock några år sen sist nu. Men med metakam i kroppen är hon ju piggare än på länge, så inget är omöjligt. Hon beklagade sig säkert över trängseln hemma, den lilla sötsaken.
Nu ligger alla de sex svansarna hemma på olika platser och sover i vart fall. Som det ska vara. Även de små vilddjuren sover där nere. Imorgon väntar nya äventyr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar