Dammråttornas återkomst

I helgen är jag själv och den stora planen är att storstäda huset. Nu när den fina vårsolen skiner in genom fönstren är dammet och stöket tydligare än någonsin. Hela veckan har dammtussarna retats men hur gärna jag än vill få till en rutin med torsdagsstädning så har jag inte orken efter jobbet. Men jag borde verkligen, för egentligen vill jag ju göra annat på helgen. Och när M är hemma vill jag inte alls ägna den tiden till städning. Allt sammantaget är alltså anledningen till dammöverflödet jag upplever just nu.

Kom dock just på mig själv med att tänka att jag kan ta det imorgon. "Söndag är bättre städdag". Och så är det ju inte alls. Jag skulle känna mig supernöjd och duktig om jag fann orken så snart som möjligt att börja feja. Men än har inte orken kommit över mig.

Lite rastlöshet dock. Det blev inte så mycket av sovmorgon. Vår-Smilla väckte mig 7.45 för att hon var rastlös och ville gå ut. Jag la mig förvisso tillbaka en stund framför nyhetsmorgon, men nån riktigt sovmorgon blev det inte riktigt. Nu har jag ätit min havgregrynsgröt, sippar på andra koppen te och känner rastlösheten gnaga. Jag har redan messat syrran och försökt bjuda in mig själv till nån form av aktivitet.

Vi får se om aggressionen till dammråttorna vinner innan en annan plan visar sig. Det vore ju inte så dumt det.

Me the semestermarodör

Nu är det snart bara två veckor kvar av min kära semester. Hög tid att hitta lugnet alltså. Men det vill sig bara inte. I helgen var jag snarare som en rastlös semestermarodör som steg upp tidigt och sen bara rusade runt och skulle göra en massa hela tiden. Jag försökte verkligen att inte gnälla på resten av familjen men det sägs att det bara funkade bitvis. Böckerna jag beställde för en dryg vecka sen har fortfarande inte kommit (typiskt, har nog aldrig hänt mig förut men nu så) så jag hade som inget annat för mig än att rensa varje liten jävla rabatt, plocka, söka, ordna och ständigt fråga efter nån form av planering av resterande semestertiden (med noll i respons eller möjligen ett "det ordnar sig, vi tar det som det kommer" av min tvärtomkontrollfreaksambo). Sjukt jobbigt, säkert.

Jag tror att jag egentligen bara skulle behöva fara iväg nånstans där det inte finns trädgårdsland att rensa, inga diskmaskiner att fylla och plocka ur, inga tvätthögar att sortera osv. Och det gör mig mer motiverad än någonsin att försöka hitta en tillvaro där jag faktiskt kan ha möjlighet att ta mig råd till något sådant kommande semestrar. Utan att behöva vara beroende av att någon annan hjälper mig eller följer med (även om det är klart roligast).

För inte ens min önskade lilla weekend iväg med M tycks bli av. Han tycks inte särskilt peppad och själv har jag faktiskt inte råd. Så jag får väl bli här och försöka bli till freds med att både ogräset, disken och tvätten är saker som kommer igen och som kanske inte måste jagas efter på en gång. Att huset (som eg inte ens är mitt hem på riktigt) inte behöver vara mer i ordning efter semestern än det var innan. Och att det inte spelar någon roll att jag inte kommer ha rest eller gjort nåt särskilt på mina lediga veckor mer än att ha haft semester (vilket verkligen borde vara bra nog).

Rastlös, moi?

Jag vill göra något nytt! Jag vill ha en förändring! Det kryper under huden och ingenting händer. Jag vet egentligen vilken förändring jag skulle vilja se, men den tycks inte möjlig just nu så då får jag nöja mig med en andrahandsförändring. Men riktigt vad vet jag inte. En flytt står dock läskigt högt på önskelistan. Men där finns det också olika önskemål och olika nivåer av rimlighet.

Men nånting måste nog hända, känns det som. Och det är grymt besvärligt att ha ett önskat läge som inte går. Jag vill! *stampar i golvet*

Eller så är det bara en övergående rastlöshet som för stunden eskalerade till skyhöga nivåer pga det intensiva snöfallet jag just for hem igenom. Suck.

Andra rastlösa uttryck

När vi ändå är igång och bekänner galenskaper:

1. Jag kan inte bada badkar utan att ha en bok/tidning, pratradio eller någon ditkommenderad person som för ett samtal med mig samtidigt. Vad är poängen med att bara ligga där? Ångest!
2. Jag lyssnar bara på ljudbok (eller pratradio) om jag har en sträcka att promenera (typ till stan) alt städning att utföra. Att bara sitta rakt uppochner och lyssna är craziness.
3. Jag har blivit expert på att mäta och minnas hur lång tid vissa bilsträckor tar så att jag kan minimera ev väntetid när jag väl kommer fram.
4. Att lyssna på reklam i radio är som att vänta på nästa låt varför jag har programmerat alla 'bra' kanaler som finns och växlar mellan dem som en tok när jag åker bil om det inte finns intressant pratradio på P1. Som backup finns också alltid en skiva med musik i spelaren utifall att det blir reklam överallt samtidigt. Att åka ensam i en tyst bil vore som att vänta på att komma fram; omöjligt.
5. Min smartphone är som gudasänd med alla dess funktioner att fördriva tiden med när jag tvingas vänta på universitetet.
6. Att på deltid dela liv med en man som är grym tidsoptimist är en daglig prövning (som jag gör mitt bästa för att utföra i tysthet).

Så, the madness is out of the box!

Botemedel sökes

Jag må vara slö och segstartad ibland men besitter samtidigt den omaka egenskapen 'rastlös till förbannelse', när det så vill. Det tar sig lite olika uttryck. T.ex så klarar jag inte av att vänta. Att vänta på bussen är som tortyr. På mornarna efter jobbet kom jag nästan aldrig ut ur omklädningsrummet i perfekt tid utan hade 10-20 minuters väntande på bussen framför mig. Så jag promenerade så långt jag vågade längs med bussturen tills dess att bussen och jag var vid samma hållplats samtidigt. Och ja, vi missade varann nån gång varpå jag fick gå hela vägen; surt men klart värt det. Jag hatar att vänta.

Med den nya, vackra, men lite mindre datorn har min rastlöshet på nytt fått sig en prövning. Det är nämligen så att jag inte heller klarar att se film eller tv-serier på datorn (eller tv:n) utan att samtidigt göra något annat. Händerna får spel då. Förut hade jag så pass stor skärm att jag kunde dela den mellan rörlig bild och internetspel av hjärndöd variant, typ yatzy. Men nu går inte det längre på ett tillfredsställande sätt. Istället har jag tagit upp en sysselsättning jag inte haft på åratal; strykning. Efter att ha varit några dagar hos M på landet har han därför i stort sett ingen ostruken rentvätt längre. Så vad ska jag nu hitta på till kvällens underhållning?

Det får bli ett besök på garnbutiken i eftermiddag helt enkelt.

Tre timmars sjuka är tillräckligt

Efter seminariet var jag ganska mör och lite halvskakig i kroppen av vad det nu är som äter på mig, så M skjutsade hem mig och lagade lunch åt oss båda. Hyvens grabb. Sen har jag faktiskt mest spenderat tid i sängen, trött och lite emlig med konstig ömhet i hela kroppen.

Efter bara några timmar är jag dock redan less. Det här är inget roligt alls. Men så snart jag stoppar mina raggsocksklädda fötter utanför duntäcket blir jag frusen och trött. Jag hoppas att det går över fort.

Värme & rastlöshet

Sol och en massa grader varmt idag. Alldeles underbart bra tajmat att vara på landet just idag. Jag är sommarklädd, går för första gången i år i sandaler ute och önskar att jag bodde lite mer såhär på heltid.

Dagens utmaning är, i vanlig ordning, att försöka att inte göra något. Jag vill så gärna bara sitta ute i solen och lata mig, jag behöver det, men det går rätt dåligt. Det kliar lite i fingrarna och huvudet rusar på. Jag försökte mig på att måla naglarna i samma syfte, men några minuter senare knäade jag i M:s rabatter och gjorde det projektet mer än lovligt dumt.

Dagens meny

Annars bjuder nog dagen inte på så mycket speciellt. Jag ska pallra mig ner på stan (trots min ff lite spetälska look sedan förkylningen), jaga rätt på senaste Empire, spana in sneekers och allmänt flanera runt lite, tror jag. Det var ett tag sen.

Jag har lite kli i fingrarna. Vet inte vad det kommer sig av. Jag är rastlös på nåt vis, längtar efter nåt. Vad vill jag? Har jag drabbats av vårkänslor? Är nån slags gräns nådd? Frågorna är många...

Rastlös!

Sjukdom gör mig alltid grymt rastlös. Ja, i huvudet alltså. Jag kommer plötsligt på tusen saker som jag "gärna" vill göra. Allt från saker jag säkert skulle kunna göra om jag var frisk till mer avancerade saker som känns mindre troliga.

Just ikväll kan jag inte riktigt komma på nåt realistiskt att sysselsätta mig med. Jag skulle kunna se film men är inte så sugen på nån av de jag har tillgång till. Har stirrat på Lovefilm:s streamade gratisalternativ i evigheter utan att känna sug för nån av de, tex. Jag har också varit lite sugen på att återuppta mitt WoW:ande. Det har fått vila i ganska många veckor nu (5-6 iaf) och lite sugen är jag. Men det är som att orken inte finns hela vägen.

Jag provade att börja i en ny pocketbok, men det var då jag somnade.

Vad ska jag hitta på?

Datorfri dag

Jag har haft en datorfri dag. Helt oplanerat. Har mest inte gjort någonting alls idag och det har jag nog lidit mer av än datorbristen. Men jag tror på allvar att det var behövligt. Men helt bra på det, det är jag väl inte. Rastlös och nästan småirriterad en stund.

Kanske jag skulle varit ute mer, men vädret har varit minst sagt varierat. Ena stunden solsken andra hällregn. Jättekonstigt. Inte ett väder man ger sig ut på långpromenad i direkt. Men jag har varit i en stadsdel av Umeå som jag aldrig tidigare besökt, det får väl kvala in som en bra sak. Hämtade upp 32.000 valsedlar i Ersmark. Jag hoppas att det ska räcka.

De små sakernas vardag

En grå dag idag. Det är verkligen höst. Träden på innergården består nu till huvuddel av vackra orangea blad och det känns på många sätt skönt att hösten är här.

Personligen har jag idag inlett en David/Goliat-kamp som jag inte riktigt törs skriva så mycket om här än. Vi får se hur det artar sig helt enkelt. Men Sara-som-aldrig-blir-arg-för-sin-egen-skull har gått igång på en orättvisa hon själv drabbats av, vilket är grymt ovanligt. Nästan tårta-dags. Så får vi väl se vart det landar. Jag kan dock säga så mycket som att det här med offentlighet och kontakt med ansvariga personer tycks vara just så svårt som man kunde gissa. Vi får väl se vart det leder.

I eftermiddag ska jag träffa snörvel-Anna en sväng, gå en promenad och sen är det jobb inatt igen. Det känns rätt mycket som att allt bara lallar på i nån slags vanlig lunk. Det händer lite smågrejer runtomkring, men annars är allt som vanligt. Rastlösheten, min stora vän/fiende, börjar så smått sätta sig under huden igen. Jag måste anstränga mig för att inte tänka "Var det bara det här?". Det är höst, helt enkelt.

Hur sjuk är för sjuk för att vara frisk?

Jag tycker alltid att det är så svårt att avgöra när jag är frisk nog att gå till jobbet. Jag hade nog tänkt gå ikväll, men blev sen tveksam. Jag var skaplig på dagen igår, men som bekant blir det alltid värre under kvällar och nätter, och det är då jag ska vara på topp egentligen. Och idag känner jag mig plötsligt inte alls lika pigg som igår så det är skitsvårt att gissa hur jag mår kl 21 ikväll, men samtidigt måste jobbet få tid på sig att få ut nån annan. Jag bestämde mig till sist för att det nog kan vara bra att vara säker, så även om det svider i lönekuvertet så blir jag hemma inatt också.

Jag tror att jag ändå ska försöka ge mig på en kortare promenad idag. Bara en liten sväng för att få lite friskluft. Jag känner mig helt instängd här. Men om jag klär mig bra ska det nog funka.

Min säng är min borg

"Det känns som att jag har vattenskalle", skrev jag nyss till Anna på msn. Och det är sant, huvudet känns gigantiskt och fyllt av äckel. Jag ligger fortfarande i sängen och överväger på allvar om jag ska flytta in vattenkokaren hit. Jag har varit uppe ett par gånger, och varje gång har jag i min långsamt-tänkande hjärna försökt komma på så många saker som möjligt som jag kan komma att behöva, och sen burit med mig dem till sängen, för att om möjligt slippa stiga upp igen. Men nu vill jag ha te, kanske det enda som inte bor i min säng.

Jag skulle kunna passa på att skriva, läsa någon av alla de böcker som ligger och väntar, se film, spela WoW...vad som helst, men inget faller mig i smaken just nu. Jag har inte lust med något. Motsägelsefullt så har jag ännu mindre lust att ligga och stirra i taket, det finns liksom inte. Så jag vet inte vad jag ska göra. Söka rätt på nya bloggar att fastna i? Läsa puckade saker på flashback? Hm...nej, inte det heller.

När rastlösheten smyger sig på

Lite uttråkad är jag allt. Det är väl märkligt ändå? Ja, jag tycker nog det. Men på nåt vis har något slags frö av rastlöshet grott i mig. Det var länge sedan. Eller ja, en viss rastlöshet har jag alltid med mig, men det brukar mest gälla att flytta runt som en tok, en längtan till nya ställen osv, men det här är nåt annat. Känner lite av en lust att umgås mer än vad jag brukar göra.. Och ändå har semestern inte ens börjat.

För att försöka råda bot på det har jag varit ute på en lite för snabb promenad (med tanke på värmen som trots allt är även om det ser mulet ut) i en dryg timme. Efter eftersvettningar och dusch så känns det ganska bra och duktigt, men som sagt; lite uttråkat. Jag vet inte vad jag ska hitta på. Sortera papper känns ju bara så tråkigt. Nä det får bli nåt annat, kreativt.

Jag har lite lust för bio. Skulle kunna tänka mig att se Will Smiths nya Hancock. Kanske inte är en toppfilm, men kanske bio-sevärd iaf. Jag får väl se om nån mer har lust. Mattias verkade halv-på. Annars är målet att försöka få med någon på premiären av The Dark Knight på fredag. Alldeles lägligt visar trean den första filmen, Batman begins ikväll på tv. Perfekt. Christopher Nolan har även gjort andra väldigt bra filmer, jag kan absolut rekommendera Memento samt The Prestige. Att sen Christian Bale är med i tre av dessa nämnda filmer är inget minus för ögat, lovar.