Jag må vara slö och segstartad ibland men besitter samtidigt den omaka egenskapen 'rastlös till förbannelse', när det så vill. Det tar sig lite olika uttryck. T.ex så klarar jag inte av att vänta. Att vänta på bussen är som tortyr. På mornarna efter jobbet kom jag nästan aldrig ut ur omklädningsrummet i perfekt tid utan hade 10-20 minuters väntande på bussen framför mig. Så jag promenerade så långt jag vågade längs med bussturen tills dess att bussen och jag var vid samma hållplats samtidigt. Och ja, vi missade varann nån gång varpå jag fick gå hela vägen; surt men klart värt det. Jag hatar att vänta.
Med den nya, vackra, men lite mindre datorn har min rastlöshet på nytt fått sig en prövning. Det är nämligen så att jag inte heller klarar att se film eller tv-serier på datorn (eller tv:n) utan att samtidigt göra något annat. Händerna får spel då. Förut hade jag så pass stor skärm att jag kunde dela den mellan rörlig bild och internetspel av hjärndöd variant, typ yatzy. Men nu går inte det längre på ett tillfredsställande sätt. Istället har jag tagit upp en sysselsättning jag inte haft på åratal; strykning. Efter att ha varit några dagar hos M på landet har han därför i stort sett ingen ostruken rentvätt längre. Så vad ska jag nu hitta på till kvällens underhållning?
Det får bli ett besök på garnbutiken i eftermiddag helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar