John (Cillian Murphy) är något av en enstöring som lever ett väldigt väl inrutat liv. Han cyklar till sitt jobb på banken, hälsar artigt på alla men håller i övrigt kommunikationen med omvärlden ganska sparsam. Men så händer något högst oväntat; ett tåg spårar ur och hamnar mitt i Johns trädgård. Och plötsligt vänder alla uppmärksamheten mot John, som får det allt svårare att leva på det sätt han gjort. Hans rutiner hotas och hemligheterna han bär på riskerar att komma ut. Dessutom knackar Maggie (Ellen Page) på en dag med en förfrågan som tvingar honom att se på det förflutna med lite nya ögon.
Peacock är en märkligt vacker dramathriller som jag råkade trilla över. Handlingen och karaktärerna tänjer på det vi normalt sett ser på film på ett sånt sätt att den påminner om min favorit Lars and the Real Girl (2007). Dessvärre lyckas den inte riktigt lika fullt ut som Lars-filmen, men den gör helt klart ett gott försök. Foto är vackert och miljöerna likaså. Murphy gör en enastående rollprestation och lyckas gripa tag ordentligt stundvis. Page är också bra, även om hennes prestation hamnar lite i skymundan för Murphys. Men någonstans tappar det, och det är svårt att säga riktigt vad det är som gör det. Det är som att en pusselbit saknas. Betyget blir en väldigt stark 3/5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar