Vi är vid det här laget vana att se Michael Ceras nervösa, geekiga roller på duken, och jag om någon var tveksam till om jag skulle köpa det en gång till. Men i Scott Pilgrim vs. the World (i regi av Edgar Wright) tog han det till nya höjder av geeky awesomeness.
22-åriga Scott Pilgrim (Cera) är nöjd över att han har en flickvän. Hon går förvisso på high school och de har inte hållt handen än, men han har en flickvän. Wallace Wells (Kieran Culkin) som han delar källarrum (och säng) med, och medlemmarna i Scotts rockband Sex-Bomb-Omb", hävdar att han bara försöker ta poäng efter det smärtsamma uppbrottet med Envy (Brie Larson) som blev rockstjärna och skaffade ny pojkvän. Hans nya flickvän, Knives (Ellen Wong), är dock väldigt förälskad i Scott, vilket skapar lite problem när han får upp ögonen för en nyinflyttad tjej, Ramona Flowers (Mary Elizabeth Winstead). Mot förmodan visar till sist även Ramona intresse för Scott, men det är då komplikationerna börjar på riktigt. Ramona har "seven evil exes" som Scott måste utmana, en och en, i våldsamma fighter eller banddueller.
Scott Pilgrim vs. the World baseras på en serietidning med samma namn (se jämförelsebild bredvid) som jag faktiskt aldrig läst. Men jag tror inte att det behöver spela så stor roll. Man behöver antagligen inte ha koll på alla referenser till blandade (nintendo- framför allt) spel heller, men känner man till världen på något sätt så kommer man ändå att roas. För hela filmen är som en hybrid mellan tv-spel och film. Ljudeffekterna vid fighterna skrivs ut som bokstäver, gitarrer blir neonfärgade vapen och lasersvärd kommer från ingenstans. Ologiska fighter, gjorda med mycket humor och hög geekfaktor, mäts stundvis mot det normala/verkliga som hans storasyster Stacey (Anna Kendrick) får stå för. Ett stort plus är också karaktärerna, inte minst de 'onda exen' där t.ex i sig själv nerdiga Jason Schwartzman dyker upp som en (i sammahanget nästan läskigt vuxna) utmanare till Scott.
Jag älskade humorn, det fåniga och flertalet av karaktärerna, speciellt Kim (Alison Pill) och Wallace (som spelas väldigt bra av Culkin). Filmen flöt på bra, fram till slutet ungefär, där jag om möjligt blev något besviken på att både själva filmen och ett par av de innan så koola karaktärerna (de kvinnliga framför allt) plötsligt blev lite passiva och backade ett steg för långt för att ge extra utrymme åt Scott. Hade slutet varit annorlunda hade det antagligen blivit full pott, nu blir det ändå en stark 4/5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar