En dag kvar

Bland det bästa jag vet, som en personlig knasig tillfredsställelse större än vad den kanske borde vara, är att få kasta post-its med kom ihåg-noteringar, stryka på to-do-listan eller flytta undan mejl från inkorgen till rätt mapp då det som ev ska fixas är fixat. Det är en så himla skön känsla!

En sån dag har jag haft idag. Till em-fikat så reflekterade jag just över att det kändes som att jag haft den glädjen ovanligt mycket idag. Tills jag kom på att jag ju var på jobbet före halv sex i morse eftersom jag skjutsade M till morgontåget. Så 2,5 timme extra gör ju förstås en del, inte minst när den första tiden är alldeles allena på kontoret. Så en riktigt bra dag på jobbet med andra ord. Och så lämnade jag en liten torsdags-lista över det som måste vara klart när jag går hem imorgon.

Sen är det semester! I flera långa dagar! Det känns både behövligt och skönt, hur mycket jag än gillar mitt jobb. Lite återhämtning är inte fel.

Snart ledigt

Nedräkning till julledigheten nu. Skönt, det är i ärlighetens namn lite som att jag kopplat ur lite redan. Skönt att inte köra fullt spett rakt in i mål så jag har faktiskt flyttat ett par möten jag tänkte haft före jul till efter istället. 

Idag hade vi bjudit in alla brukare med assistenter på julfika och det blev riktigt trevligt. Många glada miner, spännande tipspromenad och så fick alla med sig en julklapp hem när de fikat sig fulla av sötsaker. Typisk bra aktivitet att ha sista veckan före jul, mysigt och bra påminnelse om varför assistans är så viktigt. Imorgon ska jag fara på en liten turné bland mina sju arbetsgrupper och lämna lite godsaker till dem inför jul; en annan typiskt bra aktivitet sista veckan. Kul att få glädja med så lite. Jag hinner ju inte träffa alla medarbetare men de som råkar vara i tjänst i vart fall. Och brukarna förstås. Bara en sån sak. Sen väntar lite administration, förbereda så att det ekonomiska bokslutet går att slutföra snabbt eftersom det stänger vid lunch min första arbetsdag efter ledigheten, ett personalmöte och så ska jag ta beslut i en rekrytering. Det blir nog en bra vecka det.

Extra trevligt då att komma hem till ett hus som inte var tomt på människor. M är hemma pga en intervju han har imorgon och det var mysigt att komma hem till någon mer än katterna (inte fy skam det heller förstås). Ovant dock.

Oanständigt ju!

Men hallå! Nån måste tala om för min kära kattpojke Charlie vad "inavel" betyder. Och kanske dra lite om blommor bin för både honom och brorsan hans samtidigt. Klart att jag visste att det kunde ske men jag var inte riktigt beredd ändå när jag såg tendenserna plötsligt. Jag kan säga att jag fick bråttom att hämta ett p-piller till syrran Nemi (som verkar rätt ovetande ännu, trots allt). Imorgon ringer jag och bokar in fler kastrationer...

De blev 7 månader gamla i måndags, lite som att ha tonåringar hemma med andra ord. Huga.

"What? Me? Fake news!"

200k!

Såg just att den här lilla spretiga bloggen passerat 200.000 sidvisningar för ett tag sedan. Rätt häftigt, även det förstås är småpotatis för andra bloggar. Snart 12 år sedan jag drog igång, en hel evighet sen. Så mycket som är annorlunda idag.

Tillbaka i pölen

Men mini-heja mig idag; jag har äntligen varit åter på simhallen igen och räknat vändor. Eller ja, det tappade jag bort rätt snart så apple watch fick göra jobbet åt mig. Men hursom så känns det som en liten vinst.

Igår funderade jag över om jag kunde känna igen det ryggonda och kom fram till att det var samma känsla av trötthet och ömhet som jag återkommande hade innan jag började äta bra och träna, dvs simma. Så slog det mig att det var fem veckor sedan jag var där. Jag tappade som bort simningen lite då. Till viss del byttes den ut mot badminton och stunder på gåbandet, men det blir ju inte riktigt samma sak för ryggen, när jag tänker efter. Kanske behöver min rygg den träningen för att stärkas och orka?

Så då bestämde jag att jag skulle skärpa till mig och återgå till det klordoftande livet. Sagt och gjort; idag simmade jag 924m (bassängen var delad pga simsällskapet och det som återstod var 22-meterslängder åt oss övriga dödliga). Och det kändes så bra i ryggen! Ända tills de sista minutrarna när jag plötsligt blev trött och kände hur jag säckade lite. Så då gav jag mig, tidigare än vad jag brukar men jag måste ju starta om lite.

Hoppas att det känns lika lyftande imorgon som idag. 

Knasreträtt och ostälskare

Trots kort natt och väldigt tidig morgon idag så måste jag säga att jag haft ångan uppe bättre än jag brukar såna här måndagar. Jag borde ha varit död vid det här laget, men inte då. Nu har jag förvisso försökt hålla lite fart sedan jag kom hem också; kokat lakritskola, lagat middag och gjort ett par matlådor, röjt i köket och allmänt pysslat runt lite. Men nu är det sängläge. Jag tänkte jag skulle kolla in ett par avsnitt av The Crown på Netflix. Jag har lite längtat efter det hela helgen men då M inte sett första säsongen så har jag snällt väntat. Imponerande tålmodigt, om jag får säga det själv. 

Dillorna finns kvar, kanske lite avmattade i styrka. Det slog mig idag att jag kanske förefaller hålla på att tappa greppet, men riktigt så är det inte, not to worry. Jag har alltid, sporadiskt och periodvis, haft såna här hjärnhyss för mig och det brukar komma som ett brev på posten när något annat är i omak. För mycket stress, känsla av otillräcklighet, oro för någon/något etc. Men, därmed inte sagt att det inte nån gång kommer att vara något som är "på riktigt".... Just den känslan spökar ganska mycket och jag väljer att sätta ord på det och stå upp för att det är så. Kanske kan det vara till igenkänning eller tröst för någon annan, fellow nutcase.

Om inte annat så har jag mina ligister som håller mig i verkligheten. Det är ju inte fullt klart i vardagsrummet än (men mycket bättre, lite pysslande och dammande osv så blir det bra) så jag förstod först inte riktigt vad jag såg vid mina fötter under vardagsrumsbordet ikväll. M åt pepparkakor med ädelost på tub i helgen och jag minns att han satt och matade ett par ivriga småsvansar med innehållet. "Nu räcker det för de små magarna", minns jag att han sa. Men tydligen var det någon som tyckte han hade fel. Hur de hittade tuben har jag ingen aning om.

Deras sylvassa tänder har lyckats bita sig igenom metallen och jag bara ryser vid tanken. Knaskatterna mina.

System overload

Men jösses vad den här hjärnan slagit över den här veckan. Totalt! Under fredagen så vittnade känslan i huvudet om att det jag haft under veckan är migrän. Den där "efterskalvskänslan" var supertydlig så gissningsvis är det nåt slags märkligt migränanfall jag haft. Jag drog mig till minnes att jag fick aura-känsla redan i måndags under ett medarbetarsamtal men den väntade migränsmällen kom aldrig då. Så det blev väl nån slags outslagen variant. Eller så motades det delvis bort av de värktabletter jag tagit under veckan.

Hursom, det nojade till mitt huvud och så googlande av dumma saker som stämmer överens med annat har skapat total overload. För andra natten i rad har jag nu drömt virriga cancerdrömmar i vilka jag stressat runt med ett timglas i bakgrunden som alldeles för snabbt rann ut.

Jag kanske borde följa ett gott råd jag fått från både en kollega och M och kanske boka en tid på hälsocentralen och få chans att vädra mina orosmoln och diffusa symptom så att de antingen får ett namn och en strategi att motverkas, eller bara kan läggas till historien.

Det brukar ju vara något annat bakom såna här "episoder", det vet jag ju. Jag drar mig till minnes att jag just före jul förra året till sist hamnade på en akuttid efter att ha haft en massa migrän (och då hjärntumörsångest) som jag inte låtit vila ut, tex. Det är mycket saker som ska summeras och göras klart, jag drivs av en önskan att få lägga saker till handlingarna, och det kanske stressar mer än nödvändigt. Sen är det väl det här med jul och familjehögtid och förväntningar, minnen, familjedefinitioner osv som fortfarande inte riktigt är så pass kompis med mig som jag trott. 

Det kommer en januari också snart, visst?

Utbildning och huvudvärk

Huvudvärken var det första jag kände när jag vaknade i morse. Det kändes som att jag inte sovit alls. Det är ovanligt att jag vaknar med huvudvärk när jag haft bettskenan i under natten, men så var det idag. En heldagsutbildning (del 2 av 3) i arbetsmiljö väntade så det var som bara att packa ihop sig. Jag stoppade i mig voltaren och alvedon och hoppades att det skulle ge sig. Såg till att jag hade migränmedicin med ifall att. Jag gillar inte riktigt att ta den, det känns alltid så konstigt efteråt. Förutom trötthet känns det alltid som att hjärnan skvalpar runt i ett tunt skal som känns som att det kan spricka om man lutar huvudet för mycket åt något håll. Vet inte hur jag ska förklara det bättre än så.

Det gick bra ändå, jag fyllde på med voltaren igen vid lunch. Ryggen känns öm och nästan blåslagen, så det kommer väl därifrån. Jag har känt mig sned i bäckenet i ett par veckor så det är väl inte så konstigt.

Utbildningen var bra, precis som första delen, men den här gången gick jag därifrån med en ökad stresskänsla i kroppen. Det är så mycket som ska hinnas med, så mycket jag skulle vilja göra och som jag till och med kan längta efter att få göra men som det så sällan blir särskilt mycket fokus på. Det är alltid annat som brinner först. Och det är trist. Klart det går att få till bättre, det vill jag tro, men det är klurigt. Och just idag kände jag mig stressad av det. Otillräcklig och faktiskt lite smått misslyckad. Inte riktigt meningen med utbildningen och en annan dag hade jag kanske inte känt riktigt så.

Ikväll känns huvudet lite lite bättre, det trots att jag antagligen spände mig rätt rejält då jag körde hem i full snöstorm (igen). Det var läskigt men jag strosade runt på Avion en stund efter jobbet för att slippa rusningen, vilket nog var klokt. Fick med mig min första julklapp hem t.ex. Jag var på ikea för att köpa några förvaringslådor i tyg att ha i mitt nya klädskåp men jag blev så villrådig när jag väl stod där att jag hoppade över det idag. Stora beslut...

Lugnet mitt i veckan

Idag har jag jobbat hemma igen. Det har varit riktigt skönt. Lite fokus och avskärmning på samma gång. Men jag tog lite kortdag då huvudet kändes tungt och jag var trött. Jag började tidigt som vanligt så det kändes ok att stänga igen datorn tidigt. 

Jag tycks ha glömt hur tidigt det mörknar ute nu. Jag hade tänkt fara till Bygdeå för att handla kattmat innan det mörknade men det gör det ju redan en stund efter klockan 14 numera. Så det blev helljusen på ändå. Nu har jag ju världens bästa helljus med min nya LED-ramp så det gick bara bra. Ganska mysigt att köra längs med den krokiga och snöiga skogsvägen i sakta mak för att inte kana av i de hala kurvorna. Sommarstugorna ser alldeles isiga och kalla i och jag rös till när jag såg ett hus där fönstren var alldeles igenfrostade. 

Ikväll har jag pratat med min kära lillebror (den yngre av de två) och känt saknad efter han och hans familj. Jag hörde hans lilla son i bakgrunden och funderade över hur stor han hunnit bli nu. Han ska få en egen "storsäng" till jul av sina föräldrar. Ingen mer spjälis nu inte. Storkillen. Önskar så att de bodde närmare.

Jag har inte handlat några julklappar än men det börjar så sakta skapas en liten lista med idéer i mitt huvud. Imorgon har jag planerat att köpa den första. Det blir färre i år på listan då jag bestämt att dra ner lite. Merparten av mina (många) syskonbarn är ju stora, rent av vuxna, nu och det har varit en så stor, ganska dyr och stressande grej att rodda runt paket åt alla. Så det blir inte så i år. Nånstans känns det väl också som att en släktrelation inte bara är födelsedags- och julpaket från ena hållet. Det håller ju inte. Men på något vis ska jag väl göra dem påminda om att jag finns och tänker på dem i jul.

Orosmaskinen

Jag är så trött igen. Som att huvudet inte riktigt kan ta igen sig. Har ofta spänningshuvudvärk igen. Jag märker att axlarna återkommande är i spänt läge och när jag trycker på dem så strålar det långt ner i ryggen. Jag har fortsatt ont i magen lite till och från, men inte alltid på samma vis. Den där hälsoångesten jag skrev om är för tillfället fokuserad på just magen, i bakhuvudet finns de tre fallen av olika typer av cancer i magtrakten som jag känner till i en hyfsad närhet av mig bara i år, där två inte längre finns bland oss. Det ger mig panikkänsla. Och, antagligen, magvärk och gissningsvis en del magkatarrkänningar. Jag måste antingen släppa det eller ta reda på om det är nåt. Jag söker ju nästan aldrig för nåt då jag tänker att det mesta är inbillning (och ofta är det) och då jag knasigt nog är rädd för att få veta att det är nåt, då jag av nån anledning alltid tänker att det skulle vara något massivt och ostoppbart.

Kanske jag borde följa rådet jag fick; föra nån slags dagbok för mig själv och sätta en maxlängd för hur länge jag får oroa mig innan jag faktiskt ringer och bokar tid.

Det är lite lättare att sortera funderingarna kring framtid och den lilla rastlöshet jag känner kring det. Där kan jag strukturera upp nån slags plan att följa, åtminstone vad jag själv kan göra för att ta reda på mina valmöjligheter. Men jag skulle behöva lägga lite mer tid på det. Istället för att oroa mig för annat. Det tar alldeles för mycket energi.

Konstnärligt handikapp

Idag var jag på jobbet lite tidigare så jag kunde också smita hem lite tidigare. Skyndade förbi ett apotek och hämtade ut nya p-piller till Alice (40st, vilket kändes onödigt då hon ska kastreras om 3 veckor..., men det hjälps inte) och svängde förbi Lil'sis lägenhet och hängde en kasse med två chokladkalendrar på dörrhandtaget. En liten tradition vi haft i ett antal år nu. Hon (och sambo) får en och M får en. Jag får förvisso aldrig någon (hm...) men M brukar alltid dela sina små chokladbitar med mig då han öppnar sin, sötnöten min.

När jag kom hem satte jag nästan omedelbart igång med att stöka runt bland möblerna i vardagsrummet. Jag har hela dagen haft i bakhuvudet att jag ville försöka stuva runt dem efter "målbilden" för att se ungefär hur det skulle bli. Så jag släpade min stora byrå med min stora tv uppepå (risky business) tvärs över rummet och stuvade runt de två sofforna som två gigantiska pusselbitar under noga övervakning av tre unga, väldigt intresserade kattdjur.

Och jag vet inte om det blev riktigt som jag hoppats. Är det helt omöjligt att flytta en murstock några decimeter åt nåt håll? Det blev "sort of" bra, men inte riktigt. Jag behöver en bra finish på det hela. Det kanske blir i helgen då M kommer hem och Lil'sis dessutom förärar oss med sitt sällskap under fredag/lördag (yeay!). De är bättre på sånt än jag. Jag får alltid upp fina bilder i huvudet på hur saker ska se ut, men det blir nästan aldrig likadant när det är klart. Det gäller det mesta som har med utseende, konstnärlighet eller vad jag nu ska kalla det, att göra. Trädgårdsdekorationer, rabatter, make-up på mig själv, bakning och till och med målarböcker där jag bara behöver fylla innanför linjerna. Jag skapar aldrig vackra saker. Det är inget självkritiskt påstående, det är faktiskt helt sant.

Tur att jag har andra kvaliteter och tur att jag inte behöver skapa vackra saker i mitt arbete. Jag klistrar in en liten fin eller skojig googlad (rättighetslös) bild längst ner i mina veckobrev som jag mejlar mina medarbetare varje fredag, det är nog allt. Powerpoints snor jag grunderna till från kollegor, mina anteckningsböcker behöver inte vara snygga (mina to-do-listor är färgkodade efter skyndsamhet, det är det enda) och jag duckar alltid uppgifter som går ut på att skapa inbjudningar till saker. Jag arrangerar hellre hela rasket. Det är jag däremot väldigt bra på.

Sovrum 2.0

Jag hade ju som mål för helgen att jag skulle möblera om vardagsrummet. Hur det gick? Ja, det beror på hur man ser det... Möblerat om har jag gjort men i sovrummet först och främst. Jag vaknade i lördags plötsligt bestämd att jag ville köpa de klädskåp som jag hittade på ikea helgen före och byta ut det trådbackskaos som var i sovrummet. 

Före-bild på halva väggen, den med trådbackar. På den andra
sidan stod en klädställning som inte riktigt gick in utrymmet
mellan vägg och murstock.

Jag hade egentligen ögonen på ett grön jättefint skåp som kändes mer traditionellt linneslåp men som så ofta så var det för stort för att få in där det var tänkt. Det är klurigt när det är en oflyttbar murstock att ta hänsyn till, samt snedtak som begränsar höjden rätt kraftigt. Så skåpen jag hittade fanns på ikeas barnavdelning. Men jag tycker inte att de ser "barnsliga" ut direkt och till sist bestämde jag mig alltså. Väl på ikea kom vi på att jag inte har världens största bil, men trots att paketen var nästan 2m långa så lyckades M stuva in dem på något vis. 

Ett skåp in the making, det med hyllor i.

Skåpen monterades ihop och ändrades lite. De var egentligen tänkta att hänga kläder i främst, med en hylla men jag ville ha en av varje. Så vi modifierade om dem lite, därav borrandet på kvällskvisten igår. Så nu är det hyllor i den ena och möjlighet att hänga vuxenkläder i det andra. Och jag tycker att det blev jättefint faktiskt. Ljusare och rymligare och mer lättstädat. Nu ska de bara fyllas på med kläder också.

En lite gul efterbild. Här syns också murstocken som är
i stort behov av att putsas om, något jag tänker ta mig an sen.

De är nämligen bara halvt genomsorterade och existerar i högar i vardagsrummet. I de bästa av världar hade jag hunnit det nu ikväll men orken fanns inte riktigt. Det får bli nya tag imorgon.
Jag plockade också ner byrån från sovrummet till källaren. Vi får se om det var smart eller om den egentligen behövs för att få plats med allt. Men det var så liten plats mellan byrån och fotändan på sängen att det knappt gick att dra ut lådorna bra så tv:n fick en plats på väggen och genast blev det betydligt mer utrymme även där.

Och vardagsrummet då? Ja, där är det ett fullständigt kaos då jag ändå passade på då jag hade ett par extra händer hemma i helgen så att vi tillsammans kunde bära ner en byrå, skrivbordet, datorn med mera ner i källaren. Och så har vi börjat mått upp lite hur sofforna ska stå. Så det är kläder, saker från skrivbordet som ska få ny plats, ännu mera kläder och gamla trådbackar huller om buller med möbler på konstiga platser. Så nu är nya målet att skapa nån slags organiserad trivsel i det här kaoset under veckan som är. Målbilden finns i huvudet och jag hoppas, hoppas att det blir som jag tänker. 

Trötthetens måndagspris

Sitter uppkrupen på sängen med datorn i knäet med tv:n igång och upplever nån slags rekord i trötthet. Eller kanske inte egentligen, men just nu känns det så. Jag gillar att vi fått nån slags rutin i att M åker hem med morgontåget vid 5 på måndagar istället för att åka på söndag eftermiddag (kvällståg är det ont om), men vi måste få till rutin att somna tidigt på söndagar också.

Igår var som inget riktigt i rätt ordning. Vi kom på ganska sent att vi inte ätit middag vilket slutade med att vi bakade scones och åt istället (inte så bra men gott) och när vi väl lagt oss så ångrade sig M och klev upp och borrade det som var kvar i ett av de i helgen nyinköpta klädskåpen. Han ville göra klart, vilket var tacksamt. Så vi hjälptes åt med det där sista.

Så det blev till sist lite sent. Om man tänker att klockan ringde 3.50 i vart fall. Men det gick bra och jag var ganska pigg på jobbet under förmiddagen också. Sen ställde en medarbetare in sitt utvecklingssamtal på eftermiddagen så då packade jag ihop före fikat och åkte hem. Väl hemma var jag toktrött och sov ett par timmar. Antagligen dumt, men det susade i huvudet. Sen har jag jobbat en liten stund igen och nu sitter jag här och tänker, som en repris på igår, att jag kanske borde fixa middag...

Ljus!

Det är mysigt väder ute nu. Snöigt och vackert och ganska lagomt kallt. Nu spenderar jag merparten av dagarna inomhus på kontor men så snart jag har möten på tex stadshuset så passar jag på att ta en promenad, har jag tid tar jag dessutom gärna en liten omväg. Allt för att få tanka lite extra dagsljus.

Jag är ju ingen stor julfirare så, men jag gillar alla extra ljuskällor som plockas fram såhär års. Jag som kattägare har sällan levande ljus tända faktiskt men har använt led-ljus i olika former i flera år och jag tycker att det är nog så mysigt bara det.  Och jag älskar batteridrivna ljuskällor! Så länge de inte behöver laddas alltför ofta vill säga, då blir det omständigt. Men annars är det bekvämt att slippa sladdar och grenkontakter. Batteridrivna ljuskällor med timer är kanske rent av det bästa.

Förra året köpte jag just några sådana som jag hade i de små fönstren på övervåningen. I år adderade jag med en till att ställa i fönstret där Rosa annars brukade sitta. De är kanske lite plastiga och inte så lyxiga, men jag tycker faktiskt att de är rätt fina. Och det ser mysigt ut utifrån.

I övrigt blir det inte så mycket pyntande för min del. Ett par tomtar har jag, annars är det mer vintertema på det som jag tar fram. Lyktor och ett par fulsöta prydnadsmöss med toppluvor tex. Jag vet inte om jag ska fixa med en gran i år igen eller inte. Det är nåt mysigt med gran, både lukten och lugna sken som det bidrar med i ett rum. Vi får väl se om det finns nån plats sen när jag (förhoppningsvis i helgen) möblerat om och fått en mysigare vardagsrum.