Konstnärligt handikapp

Idag var jag på jobbet lite tidigare så jag kunde också smita hem lite tidigare. Skyndade förbi ett apotek och hämtade ut nya p-piller till Alice (40st, vilket kändes onödigt då hon ska kastreras om 3 veckor..., men det hjälps inte) och svängde förbi Lil'sis lägenhet och hängde en kasse med två chokladkalendrar på dörrhandtaget. En liten tradition vi haft i ett antal år nu. Hon (och sambo) får en och M får en. Jag får förvisso aldrig någon (hm...) men M brukar alltid dela sina små chokladbitar med mig då han öppnar sin, sötnöten min.

När jag kom hem satte jag nästan omedelbart igång med att stöka runt bland möblerna i vardagsrummet. Jag har hela dagen haft i bakhuvudet att jag ville försöka stuva runt dem efter "målbilden" för att se ungefär hur det skulle bli. Så jag släpade min stora byrå med min stora tv uppepå (risky business) tvärs över rummet och stuvade runt de två sofforna som två gigantiska pusselbitar under noga övervakning av tre unga, väldigt intresserade kattdjur.

Och jag vet inte om det blev riktigt som jag hoppats. Är det helt omöjligt att flytta en murstock några decimeter åt nåt håll? Det blev "sort of" bra, men inte riktigt. Jag behöver en bra finish på det hela. Det kanske blir i helgen då M kommer hem och Lil'sis dessutom förärar oss med sitt sällskap under fredag/lördag (yeay!). De är bättre på sånt än jag. Jag får alltid upp fina bilder i huvudet på hur saker ska se ut, men det blir nästan aldrig likadant när det är klart. Det gäller det mesta som har med utseende, konstnärlighet eller vad jag nu ska kalla det, att göra. Trädgårdsdekorationer, rabatter, make-up på mig själv, bakning och till och med målarböcker där jag bara behöver fylla innanför linjerna. Jag skapar aldrig vackra saker. Det är inget självkritiskt påstående, det är faktiskt helt sant.

Tur att jag har andra kvaliteter och tur att jag inte behöver skapa vackra saker i mitt arbete. Jag klistrar in en liten fin eller skojig googlad (rättighetslös) bild längst ner i mina veckobrev som jag mejlar mina medarbetare varje fredag, det är nog allt. Powerpoints snor jag grunderna till från kollegor, mina anteckningsböcker behöver inte vara snygga (mina to-do-listor är färgkodade efter skyndsamhet, det är det enda) och jag duckar alltid uppgifter som går ut på att skapa inbjudningar till saker. Jag arrangerar hellre hela rasket. Det är jag däremot väldigt bra på.

God Jul!

Så blev det julafton som varje år. Det känns som att vägen hit var i rekordfart. Förutom möjligen de senaste dagarna som på sätt och vis kändes sega och som något jag behövde ta mig igenom. Men mer om det en annan gång.

Jag har haft en lugn och fin julafton. Nu sitter jag i soffan framför Gilmore Girls på tv:n med Rosa bredvid mig och vi lyssnar både med glädje på hur M ligger i sovrummet vägg i vägg och skrattar åt Parks and Recreation på tv:n där. Jag ska snart gå dit också men just nu känns det bara väldigt fint att vara på lite avstånd och höra ljudet av att han är hemma. Det är bra på alla vis. Han har saknats mer än vanligt den sista tiden, och det tror jag att Rosa intygar också.

Julgran i vårt hus

Lil'sis och hennes Joel var här från förmiddagen och till och med Kalle och det var väldigt mysigt. Som vanligt fick jag lite skav av att vi inte riktigt är någon familj med en massa traditioner och julvanor som känns familjära och speciella och att hon därför ska tycka att det känns tråkigare här än hos hans familj. Jag vet, det är nojigt, men jag kan inte låta bli. Vi har ju våra egna små vanor, men det är inte familjetraditioner i dess djupaste betydelse kanske. Men jag tror att de hade det trevligt och jag hoppas att de har det nu ikväll hemma hos hans familj också.

M överraskade mig redan i morse med sin julklapp till mig. Så nu har jag en gigantisk hushållsmaskin som gör precis allt. Jag är så nöjd! Jag har kikat på en sån i evigheter men alltid backat på att det är lite mycket pengar. Men jag blev bortskämd, som alltid. Vi provade den direkt till julmaten och den verkade väldigt bra. Jag ska läsa på mer och testa den mer under julledigheten, det är då säkert.

Efter julklappsöppnandet fick förstås Smilla sitt roliga. Vi har låtit pappret ligga kvar så det roliga har kommit och gått hela kvällen. Sötnosen, det är så kul att se när hennes kattungebusiga jag dyker upp (vilket inte händer varje dag längre tyvärr). Och julklappspapper betyder bus.

Smilla Buskatt

Jag tror och hoppas att även övriga var nöjda med sina klappar. Det var ganska få klappar i år, men inte för få. Jag fick superfina koppar och en telåda av Lil'sis, hon fick en snugrug (så hon inte behöver avundas min längre) och ikea-presentkort, M en supertjusig skjorta och Joel fick ett nytt skal till sin platta och ett spel. Bl.a, alla öppnade mer än en klapp i vart fall. Dessutom hade "kattorna" köpt biljetter till Schyfferts föreställning i Sundsvall i vår. Med mitt visakort...

Imorgon väntar lite julfirande med M:s familj. Hans ena syster med familj är uppe så det ska bli extra roligt, det är inte så ofta vi träffar dem. Kanske spelar vi lite spel tillsammans och har det trevligt, med säkerhet blir det god mat som alltid. Det ska bli mysigt.

Jag hoppas att alla ni har haft minst lika mysigt och trevligt idag som vi. God Jul!

Alla helgons blodiga natt?

Jag tycker fortfarande inte att det verkar som att vår nation riktigt hittat en bra plats åt Halloween-firandet. Inte heller har det infunnit sig nån slags riktig vapenvila mellan den amerikanska bushögtiden och den (i brist på annat uttryck) sekulariserade kristna högtiden alla helgons natt. Ungarna tycks gilla det förstnämnda, men några riktiga riktlinjer har väl inte skapats, till mångas förtret, vad jag förstår. Och de är väl inte riktigt heller så enkla att kombinera; en nationell skojfrisk maskerad med den personliga sorgehögtiden.

Själv tar jag ett steg bort från båda egentligen. Jag har inget emot Halloween som sådant (bortsett ett dåligt minne från just en sådan helg ett antal år tillbaka) men är inte så väldigt förtjust i "bus eller godis"-grejen. Å andra sidan känner jag inte heller att jag behöver en särskild helg för att minnas de som inte längre finns att ringa. Jag bär dem med mig ändå, mest hela tiden. Men det är fint med alla ljusen på kyrkogården. Det skulle kanske få se ut så hela hösten och vintern? Det vore mysigt.

Majfirande

Ikväll blir det besök vid byns majbrasa som i vanlig ordning kommer stå i brand på ängsmarken mittemot vårt hus. Nära och bra alltså. Det brukar vara ganska mysigt. Icke uppklädda bybor som kommer dit och umgås, dricker kaffe, äter korv (vissa av oss skippar den dock) och hjälper den lite sporadiskt sammansatta kören med sången. Och så brukar någon från byarådet hålla tal. Det låter säkert jätteeljest men det är faktiskt mysigt.

I förebyggande syfte har vi just fyllt tre kattmagar med fisk så att de ska vara nöjda med att stanna hemma och inte följa med över vägen.

Efter majbrasan är det dags för att tanka ett raid med nya guildet. Nervöst men spännande. Visst är väl det vad man brukar göra på Valborg?

Törs man hoppas på förnyelse till nästa nyår?

Så var det då nytt år och det känns....hittills inte något speciellt. Det blev som sagt en väldigt lugn kväll för min del igår. M lagade till lite sen mat (vår dygnsrytm är lite snurrig efter dessa dagar av sjuka och hosta) som vi åt framför tv:n en stund före tolvslaget. Gott och lite smålyxigt i sin enkelhet, men jag hade inte så stor aptit.

Vi var lite traditionella och såg på firandet från Skansen i Stockholm på tv, eller i vart fall sista halvtimmen före tolvslaget. Tommy Körberg sjöng förvisso ganska fint men såg ut som att han roffat åt sig hela Sveriges pälsreserv och påminde på ett dåligt sätt om herr Pontare där han stod i sin farm av djurpäls på kroppen. Läskigt och inte särskilt snyggt någonstans. I övrigt var det väl inget att reagera på särskilt. Tycker nog att "Nyårsklockan" är lite trist och att Malmsjö mest såg uppjagad och förvirrad ut när han skulle förklara skillnaden på att räkna ner eller räkna upp.

Vi skålade i bubbel och hörde hur det sköts (lätträknade) raketer en bit bort i byn och var ändock ganska nöjda med vår kväll.

Ibland är traditioner bara dåliga idéer som upprepas

Läser om studentfesten i Umeå som nu även blivit riksnyhet. Vad ska man säga? Jag suckar mest. En liknande fest hölls i höstas men då var det omvända roller. Lika illa det. Nu är det här studentinitierade fester men det går inte att blunda för att universitetsvärlden har starka traditioner på både gott och ont som oftast motiveras just genom att de är traditioner, något som spiller ner på deras studenter.

Jag har som bekant också befunnit mig i studentsvängen men fester av det här slaget har aldrig lockat. Där jag läste förbjöds de dessutom. De känns oerhört omoderna och lockar bara fram det sämsta ur människor. Och det oavsett om de är herr- eller dammiddagar. Det känns som fester där man inledningsvis "leker vuxen" i en formell middag och sen låter det hela spåra ut i chokladsås och halvnakna kroppar. Alla vet att det handlar om att bryta mot de tabun som finns i samhällets vardag, och som vanligt tycks det locka som inget annat. Ett annat exempel är det sunkiga "Ladies night" som blivit rikserkänd "underhållning" för vuxna kvinnor och vars legitimitet förbryllar mig.

Mest less blir jag som vanligt av kommentarerna till VK:s artikel som tycks locka åt sig ideliga idioter som inte kan tänka längre än "men det var ju en rolig, frivillig fest". Ja, eller hur?

What's up with "fredagsmys"?

Jag har en tid nu konfundersamt åskådat den mediala explosionen av något så ovanligt som en ohäcklad Svensson-företeelse kallad "fredagsmys". Och tydligen existerar det inte bara i reklamen för chips och annat ätbart utan ideligen i tweets, bloggar såväl som i muntliga deklareranden om helgplaner. Inte minst tycks det vara en veckobaserad tradition bland småbarnsfamiljer.

Jag ventilerade min förvåning över detta "nya" fenomen till min vän J som dock snabbt sa att det inte alls är en ny företeelse utan även var en tradition i hans barndom. En stunds filosoferande senare kom vi fram till att det nog på den tiden var fråga om en medelklassföreteelse. Och jag kunde nog dra mig till minnes att många av mina kompisar var "tvugna" att spendera fredagskvällarna med sina familjer i något som nog var det här "fredagsmys". Enligt J är vanliga ingredienser lättlagad festmat typ tacos, godis och umgänge i soffan framför tv:n eller liknande samt att åtminstone en förälder somnar i soffan/fåtöljen innan kvällen är slut, ev med någon grad av promillehalt i blodet men kanske framför allt av trötthet efter en 7-16-vecka.

I min barndom var det dock helt fritt från fredagsmys (som så många andra "vanliga" familjeföreteelser) och kanske är det därför som jag känner mig som ett storögt barn som kikar in i alla dessa offentliga fredagsmys-planer som deklareras åt höger och vänster. Jag har nog inte riktigt förstått grejen, men känner mig ändå dragen till det och undrar om jag själv någon gång kommer att planera fredagsmys inför omvärlden. Vilka är kriterierna?

Nyårsdagen: Ivanhoe

Jag vaknade i vart fall i tid för att se Ivanhoe. Jag hoppas att han väljer rätt kvinna den här gången. Hur många gånger i rad kan man välja fel liksom?

Administratören Sören

Stressig dag idag. Jag höll på att glömma att jag tvättade (verkligen sista dagen, min garderob ekade imorse) eftersom jag satt klistrad fast i mobilen. Har varit lite besvärlig med ett tryckeri idag, men han som jobbade där var väldigt trevlig och verkade ta mina olika besked med lugn. Och resultatet blev bra, med undantag för ett stavfel som jag glömde informera om. Men ja, nu är den delen av utskicket klart iaf. Och kuvert har jag handlat. Kanske var det då det slog mig, när jag stod med dryga 1000 kuvert i min korg, hur många brev det faktiskt är. Och jag ska se till att alla ligger på posten helst på måndag. With a little help from my friends.

Sen har jag även varit i Ratan en sväng, för att kunna möjliggöra att Mattias kom hit och hjälpte mig lite med förberedelserna inför utskicket. Just nu sitter han och knäcker en pdf med stavfel som måste ändras eftersom jag inte iddes bråka med adobe nåt länge. Så jag har istället suttit och försökt få ihop olika listor med medlemmar som ska ha olika brev. Jag tycker att det är ganska kul egentligen, jag är något av en administratör. Det är mest mängden och stressen som är lite jobbig. Och att det är så många brev som ska iordningsställas. Annars gillar jag att ha tomteverkstad i lägenheten.

Imorgon är det skärtorsdag, första dagen av påsken. Lite konstigt att vi verkar bry oss så mycket ändå, det storhandlas och är arbetsfritt. I detta annars så okristna Sverige. Själv ska jag iaf plocka fram fjädrarna som jag tror att jag fick med mig i flytten. Kissarna gillar dem ungefär lika mycket som julgranskulorna.

Julgran!

Granen är klädd! Inte riktigt likadan gran som jag är uppväxt med, men vadå? Vi hade alltid en överfull gran, i stort sett öste vi ur lådor med grejer som säkert till stor del var trasiga sedan länge. Det blev ganska mycket saker, med sex barn som var och en hade årliga julpyssel i skolan.
En grej jag kom på nu när jag skulle börja med ljusen var att det kändes väldigt fel att jag skulle sätta dit ljusen. I min familj höll vi inte särskilt strikt på många saker, men julgranen togs in kvällen före julafton och det hela började med att pappa utan störande moment skulle placera ut ljusen och glittret. Ingen annan skulle göra det, det var pappas uppgift. Så vi fick sitta bredvid och vänta spänt på att ljusen skulle testas, ev bytas ut, och sättas dit, sen skulle glittret dit. Det nya glittret alltså. Det gamla fanns i lådorna tillsammans med allt det andra som var child-proof att sätta dit.
Men, insåg jag nu, trots att det var pappas uppgift så minns jag precis hur man ska göra, för det sa han varje gång. Ljusen ska alltid dit först. Börja i toppen, men den mittersta lampan och jobba dig nedåt. Sen kommer glittret. Så det har jag gjort. Exakt så. Kanske pappa skulle varit nöjd?

Nöjda eller inte, kissarna verkar lite förbryllade. De har redan tuggat på glittret och slagits lite med kulorna längst ner. Får se hur länge den håller.

Fotofunderingar

På tal om foto så kikade jag som sagt lite i Mattias pappas digitalkamera-tidningar. Själv läser jag vanliga tidningen Foto, som jag nog tycker håller lite högre klass, men han uppskattar alla test och de skivor med programvara som man får med varje nummer, och det kan jag förstå. För visst har de mycket intressanta saker.

Det jag funderade över var tävlingsinslaget. De visar upp de 10 bästa fotografierna varje gång, och det är väl ok. Men i stycket efteråt visar de upp några bilder under temat "bättre lycka nästa gång". En hel del av de bilderna tyckte jag var helt ok, men när jag läste kommentarerna under som "experterna" avgett så fick jag en ganska klar bild av vad de ansåg vara "foto" i det här fallet. Det handlar inte om att fånga situationer eller motiv på ett vackert sätt, utan på ett sätt som är...vad ska jag säga, lite konstlat kanske. Nästan samtliga förslag på förbättringar gick ut på att göra ändringar i bilden i datorn. "Lägg en mask där", "skapa stjärnmönster där", "gör en ljuseffekt där" eller "använd verktyg x och ta bort den störande delen i bilden". Vad hände med förslag som att använda längre slutartid, polariseringsfilter, vänta in ljuset, gå närmare objektet, höj exponeringen, byt iso-inställning? Idag skapas uppenbarligen bilden inte i fotoögonblicket utan i datorn efteråt. Du kan ta en bild med din kamera och sedan göra om den till något nästan helt annat efteråt. Jag tycker att det är lite svårt att ta in ibland. Kanske är jag passé och fast i det gamla som gammal analog "fotograf", men det känns lite som att känslan har försvunnit, eller i vart fall bytts ut mot något annat. Och jag tycker det är lite synd.

Samtidigt ser jag såklart fördelarna, enkelheten och bredden i det nyare sättet att se på fotografi. Och även jag utnyttjar det till viss del. Men det känns lite som att det andra blivit bortglömt. Ännu kan jag få det jag vill ha ur tidningen Foto, men det känns som att det är på väg bort.

Oavsett så måste jag ta tag i mitt eget fotograferande och komma igång igen. Jag vill verkligen gå nån kurs igen så att jag får lite press att göra saker, få utlopp för idéerna som finns i mitt huvud och få vägledning framåt. Det får bli när jag blir lite lite rikare, kanske till våren? Och någon gång kommer jag, åtminstone tillfälligt, att återgå till min gamla analoga systemkamera och låna tid i (eller allra helst själv ha) ett traditionellt fotolabb och se bilden skapas i plastbyttan med framkallningsvätska...