Kunskap är alltid kunskap

Vi har alltså en minifamiljen-helg, väldigt soft och trivsamt. Vi har sett film och i stort sett bott i soffan alla tre idag. Frunch så väl som middag har intagits här. Trivsel! Imorgon ska vi en sväng till mamma som fyllde år i veckan och på måndag är det vardag igen. 

Då börjar Lil'sis på universitetet för första gången och det är nog lika spännande för mig/oss som för henne. Det kommer att bli väldigt bra. Känns som att det verkligen var ett helt liv sedan jag först började läsa på högskola. Det var 1997 i Kristianstad och jag skulle bli lärare. Det skulle jag inte alls, insåg jag hyfsat snabbt och det är säkert så att B kommer att ändra sig en eller ett par gånger också innan hon hittar rätt. Men det är väl en del av grejen, man kan ju inte veta allt innan. Jag hoppas bara att det hon vill och visar sig trivas bäst med är något som ger möjligheter även efteråt. Jag känner alldeles för många som läst och sen aldrig fått praktisera det. Nästan hela nattgänget på boendet jag jobbade på förut hade en (eller i vissa fall flera) akademisk examen, som inte alls hade med vare sig vård eller omsorg att göra. Så kan det också bli.

I ärlighetens namn kändes det lite svårmotiverat att betala av det där studielånet då, även om jag aldrig någonsin ångrat mina studier. Jag vet inte om det kändes direkt roligare nu när jag fick årsbeskedet för några dagar sedan, men kanske lite tacksamt på nåt vis ändå.

Syrrornas kväll

Äntligen fick jag till en trevlig kväll på tu kvinns hand med Lil'sis. Det var som inte igår direkt. Jag har snarare känt att jag inte hunnit med henne som jag velat. Jag har ju faktiskt världens koolaste syster att hänga med.

Sista dagen att söka till universitetet är imorgon så vi tillbringade en del av kvällen med att kika på hennes alternativ. Dessvärre verkar hon inte kunna få sina betyg från komvux den här terminen i tid för sista kompletteringsdag i december, men söka kan man alltid och har hon tur finns det platser kvar på nåt spännande. Nackdelen var förstås att jag själv blev rätt sugen på ett par kurser. Men jag borde inte, jag har egentligen inte tid. Och att känna att jag misslyckas med något jag tar mig an är det inte perfekt läge för just nu kanske (någonsin?). Så vi får se.

Nu har jag spelat pekfingret av mig på lite bilspel på xbox (Sonic & Sega All-Star Racing, en gammal favorit) som för att fullända kvällen. Nu väntar sängen och sen tidig väckarklocka imorgon bitti. Blir ovanligt men skönt med en promenad till jobbet. Det var ett tag sen nu.

Sov gott!

7,5p Vampyrfiktion kanske?

Imorgon är sista dag att söka sommarkurs på högskola/universitet så jag har även suttit en stund med lil'sis och hjälpt henne med det. Förstå så många intressanta sommarkurser som ges! Det är svårt att inte bli lite lite sugen. Mycket intressant men en del...udda kurser också. Jag har sett allt från "Umesamiska" till "Livets Mening" (!) och "Queerperspektiv på Bibeln". Det fanns två kurser som faktiskt skulle vara ett bra komplement till min egen pott av högskolepoäng, men den gavs naturligtvis inte på distans utan var en veckoslutskurs i Göteborg*. Men kul ändå att se vad skolorna försöker locka med. Vi kanske har ett treterminssystem i Sverige snart ändå?

(*Och det var kanske tur, då jag kan återinträda i min bubbla där jag låtsas att jag aldrig läst på universitetet utan var tänkt som vårdbiträde hela tiden... /slut på självömkande rant)

Dumma jag, dumma uppsats, dumma allt!

Status för studierna? Det går inget bra. Alls. Faktiskt. "Utgå ifrån att jag är tillbaka i januari", sa jag när chefen ringde och frågade tidigare i veckan. Uppsatsarbetet har strandat helt, jag kommer inte igenom idén jag hade förut, dvs jag lyckas inte hitta en annan vinkel som är bra eller som känns intressant. Och jag hittar inget nytt ämne som jag kan landa i heller. Paniken är på god väg.

Den här veckan är det tänkt att en metodrapport (ett PM om tre olika metoder för samma frågeställning, ca 10 sidor) ska skrivas, och det utifrån det ämne vi valt till uppsatsen. Fast det måste inte vara just det ämnet och en stund tänkte jag att jag därför skulle kunna fabulera nåt ämne och göra metodrapporten ändå och lämna uppsatstänkandet för en stund. Men jag kommer oundvikligen in på det saknade uppsatsämnet hela tiden, och får därmed sällskap av ångesten igen. Det går bara inte.

Det känns verkligen som att jag inte hittar ut, som att jag är vilse i nån tunnel. Och google ger mig inga hintar alls om vad jag borde skriva om. Dumma google (I have to blame someone?). Så om nån sitter och klurar på ett intressant ämne ni aldrig kommer få användning av själva kan ni ju viska det till mig? Pretty please?

I'm not gonna party like it's 1999, but...

Förmiddagen har fö spenderats på universitetet. Jag har väl nämt i förbifarten att jag försökt ro i hamn en sk "annan lösning" för hösten och det har varit just det; återupptagandet av studierna (och därmed tjänstledigt från jobbet deltid). Nu är det fortfarande inte löst än och det ser mörkare ut än någonsin, men eftersom det fortfarande finns en liten dörr på glänt så ville jag inte slopa min plats utan gick på registreringen.

Det känns verkligen läskigt, som att backa bandet till 2001-2002 (då jag sist pluggade). Eller mer som en tidsresa dit med 2010 års Sara med alla erfarenheter som hon har med sig. Det är faktiskt lite annorlunda än när jag inte hade gjort så mycket annat än att plugga. Jag brukar säga att universitetsvärlden är lite av en skyddad verkstad på så vis, och det står jag fortfarande fast vid. Man lär sig hur saker funkar i (oftast) slutna system och tror att världen ser ut så när man öppnar dörren. Det ska bli spännande att se hur jag tar mig an det efter att ha levt utanför den där dörren ett tag.

Men som sagt, det är väl lite oklart om planen kommer att gå i lås. De närmaste fyra veckorna har jag inte mindre än tre små och ett större PM att lämna in, varav de små ska ske i grupp (inte min grej), plus tre aktiva seminarier, föreläsningar och allt som ska läsas. Och så ska c-uppsatsen gärna börja förberedas redan. Det lär inte bli lätt bredvid jobbet, men jag ska iaf börja så får vi se vad som händer. Kanske den önskade lösningen ändå kommer. Håll en tumme för mig?

Ibland är traditioner bara dåliga idéer som upprepas

Läser om studentfesten i Umeå som nu även blivit riksnyhet. Vad ska man säga? Jag suckar mest. En liknande fest hölls i höstas men då var det omvända roller. Lika illa det. Nu är det här studentinitierade fester men det går inte att blunda för att universitetsvärlden har starka traditioner på både gott och ont som oftast motiveras just genom att de är traditioner, något som spiller ner på deras studenter.

Jag har som bekant också befunnit mig i studentsvängen men fester av det här slaget har aldrig lockat. Där jag läste förbjöds de dessutom. De känns oerhört omoderna och lockar bara fram det sämsta ur människor. Och det oavsett om de är herr- eller dammiddagar. Det känns som fester där man inledningsvis "leker vuxen" i en formell middag och sen låter det hela spåra ut i chokladsås och halvnakna kroppar. Alla vet att det handlar om att bryta mot de tabun som finns i samhällets vardag, och som vanligt tycks det locka som inget annat. Ett annat exempel är det sunkiga "Ladies night" som blivit rikserkänd "underhållning" för vuxna kvinnor och vars legitimitet förbryllar mig.

Mest less blir jag som vanligt av kommentarerna till VK:s artikel som tycks locka åt sig ideliga idioter som inte kan tänka längre än "men det var ju en rolig, frivillig fest". Ja, eller hur?

Alla högre utbildningar borde ta större ansvar

Jag läste i dagens VK (kan tyvärr inte länka då DNS:en inte tillåter mig att besöka vk.se just idag) och i DN att man ska dra ner på intaget till polishögskolan här i stan, samt på övriga ställen i landet. Orsaken tycks vara att färre poliser än väntat går i pension och att behovet inte är lika stort. I vk fick jag känslan av att det var en artikel som ville visa på ett problem. Personligen tycker jag att det var ett riktigt sunt tecken, något jag väntat länge på i högskolevärlden.

Jag förstår att det skulle skapa ett mindre kaos om man tvingades göra det fullt ut; att det skulle bli svårt att planera för läraranställningar osv, men på något vis känns det viktigt att universiteten och högskolorna i landet börjar ta lite mer ansvar för vad som händer efter utbildningarna. När jag jobbade på studentkåren i Örebro och således även var ledamot i flertalet beslutande organ på universitetet var det en trend att skapa olika typer av "college"-utbildningar; inte riktigt högskolenivå men inte gymnasiet heller. Och floran av idéer som las fram och gick igenom var ibland häpnadsväckande och man undrade vad som skulle ske med alla dessa studenter efteråt med sin smala college-utbildning.

Jag tycker absolut att det är på tiden att högskolan anpassar sitt utbud efter arbetsmarknaden i större grad. När vi tex haft stort överskott av lärare, socionomer eller sjuksköterskor i samhället verkar det inte påverka strömmen som utexamineras alls. Och teoretiker ska vi inte ens tala om. Det man gör är att i ganska hög grad utbilda till arbetslöshet. Och det gäller många områden. Att som rikspolisstyrelsen se sitt ansvar och minska intaget när det inte längre behövs lika många nya poliser är sunt och något som jag skulle önska spred sig åtminstone i någon grad till högskolan.