HP!

Det var säkert 15 år sedan som jag sist satt i en fullsatt lokal lite smått nervig över att skriva högskoleprovet. Men igår var det dags att göra om det. Mest som en kul grej, för att stötta Lil'sis (och sedermera M) som skulle skriva. Men bra att ha om jag skulle göra slag i saken att söka nån kurs. Och lite kul att se hur dålig/bra jag blivit av livserfarenheten. För jag hann inte riktigt göra några testprov i förväg som jag hade tänkt. Jag hade kollat hur det var upplagt och läst på lite kring varje typ av del, men inte mer än så.

Så ja, vi får väl se. Det var nervigare än jag trodde. Mest för att lokalen jag skrev i hade en oerhört sträng kontrollant, eller vad man nu kallar dem. En ung kvinna som verkligen tog sitt uppdrag på allvar, kan jag väl säga. M och Lil'sis, som skrev i en annan lokal, hade istället en smått spexande mattelärare av lite äldre sort istället som tycktes bidra till en betydligt mer avslappnad stämning.

Det är ju lite annorlunda än då jag sist skrev det, då varje del hade sin egen tid och sitt eget delprov. Idag var det uppdelat i en kvantitativ respektive verbal del och i dessa delar fanns alltså mindre delprov, så du kunde spendera de 55 minuterna som du önskade varje omgång. Det blev 3 verbala (varav en inte räknades utan var kontrollprov) och 2 kvantitativa. Alla gick lite olika, skulle jag säga. Jag har definitivt glömt alldeles för mycket matte, men tror att jag kunde göra hyfsade överslag rätt ofta i vart fall. 

Den kvantitativa efter lunch gick nog sämst då jag var sjukt trött i huvudet och fastnade på en uppgift vilket gjorde att jag inte hann med de två sista. Däremot kändes den sista verbala väldigt bra, jag var tom klar 15 minuter i förväg (varpå jag började tvivla och trixa med ett par svar, inte så smart).

På onsdag kan jag rätta mina svar och om en månad får jag veta slutresultatet. Lite spännande är det nog. Jag hoppas att det gått bra för M och Lil'sis; de verkade båda vid väldigt gott mod så jag tar det som ett gott tecken. De behöver det mer än jag så jag unnar dem det verkligen.

Ett steg fram, ett steg tillbaka

Och jag har oavsett redan utfört ett stordåd den här helgen så jag kan sitta nöjd oavsett vad. En gnagande ångest jag burit på över ett par försvunna låneböcker har fått sin lösning. 

De försvann för väldigt länge sen men jag har lyckats låna om dem i en hel evighet. Till sist var det någon mer än jag som ville läsa en utav dem och då tog turen slut och ångestklumpen i magen växte. Jag tycker mig över tid ha letat överallt, kollade igenom alla mina boklådor under senaste flytten och de fanns bara inte. 

Nånting fick mig idag, efter att ha fått ett sista krav med "hot" om vite på 1600:- om den inte återlämnades, att gå ut i lillstugan och kika igenom ett par lådor jag sett där. Pappas fortfarande svagt inrökta boklåda och en låda innehållande papper och saker från ett tidigare skrivbord. Halvvägs nere i den senare hittade jag en metodbok och fattade att jag åtminstone hade prickat in min av flera skäl gömda/glömda hög med saker från uppsatsen-som-aldrig-blev-klar. Och i den högen fanns de så båda två.

Stordåd. Och jag känner mig plötsligt lite rikare. Men den där högen den får då återgå till att vara en bortglömd ångestklump långt borta i det yttre medvetandet.

Kunskap är alltid kunskap

Vi har alltså en minifamiljen-helg, väldigt soft och trivsamt. Vi har sett film och i stort sett bott i soffan alla tre idag. Frunch så väl som middag har intagits här. Trivsel! Imorgon ska vi en sväng till mamma som fyllde år i veckan och på måndag är det vardag igen. 

Då börjar Lil'sis på universitetet för första gången och det är nog lika spännande för mig/oss som för henne. Det kommer att bli väldigt bra. Känns som att det verkligen var ett helt liv sedan jag först började läsa på högskola. Det var 1997 i Kristianstad och jag skulle bli lärare. Det skulle jag inte alls, insåg jag hyfsat snabbt och det är säkert så att B kommer att ändra sig en eller ett par gånger också innan hon hittar rätt. Men det är väl en del av grejen, man kan ju inte veta allt innan. Jag hoppas bara att det hon vill och visar sig trivas bäst med är något som ger möjligheter även efteråt. Jag känner alldeles för många som läst och sen aldrig fått praktisera det. Nästan hela nattgänget på boendet jag jobbade på förut hade en (eller i vissa fall flera) akademisk examen, som inte alls hade med vare sig vård eller omsorg att göra. Så kan det också bli.

I ärlighetens namn kändes det lite svårmotiverat att betala av det där studielånet då, även om jag aldrig någonsin ångrat mina studier. Jag vet inte om det kändes direkt roligare nu när jag fick årsbeskedet för några dagar sedan, men kanske lite tacksamt på nåt vis ändå.

7,5p Vampyrfiktion kanske?

Imorgon är sista dag att söka sommarkurs på högskola/universitet så jag har även suttit en stund med lil'sis och hjälpt henne med det. Förstå så många intressanta sommarkurser som ges! Det är svårt att inte bli lite lite sugen. Mycket intressant men en del...udda kurser också. Jag har sett allt från "Umesamiska" till "Livets Mening" (!) och "Queerperspektiv på Bibeln". Det fanns två kurser som faktiskt skulle vara ett bra komplement till min egen pott av högskolepoäng, men den gavs naturligtvis inte på distans utan var en veckoslutskurs i Göteborg*. Men kul ändå att se vad skolorna försöker locka med. Vi kanske har ett treterminssystem i Sverige snart ändå?

(*Och det var kanske tur, då jag kan återinträda i min bubbla där jag låtsas att jag aldrig läst på universitetet utan var tänkt som vårdbiträde hela tiden... /slut på självömkande rant)

Ett ljus tänds

Jag tror att jag behöver en nedvarvningshelg med trevligt sällskap och inga måsten. Och att någon säger med skarp röst att det här med uppsatsen kommer att gå bra bara jag slutar noja och börjar jobba med den. Ingenting blir ju bättre av att jag mest går runt och fasar för ett idag väldigt oklart januari.

Oj, jag tror jag hittade den ömma punkten minsann.

Uppsatsarbetet som ska vara igång

Back in the real world så gick handledningen ganska bra idag trots allt. Jag förstod till sist artikeln hyfsat (eller nja) och till min glädje (jepp, sån är jag) var jag inte direkt ensam om att ha tragglat med den rent språkligt, tvärtom. Jag vet fortfarande inte om jag tycker att den var så supermeningsfull för vårt uppsatsarbete, men visst. Efter den diskussionen gick vi över till själva grupphandledandet av uppsatsarbetet och på nåt vis tyckte jag nog att det var både mindre strukturerat (något jag eg ogillar) och skönare stämning på samma gång. Det kom några bra grejer ur det hela och handledaren uppmuntrade oss till att börja skriva.

Och det tror jag vore bra, oavsett vad jag skriver egentligen. Bara att få känslan av att något är på gång vore nog bra för min del. Imorgon ska jag dock leta lite mer material eftersom jag inte riktigt blev näjd med fångsten sist. Jag ska försöka ta hjälp av bibliotekarierna tror jag, för att få ett bättre resultat. Och sen börja på med bakgrunden och skriva ner den tänkta dispositionen. Det måste ju vara en bra start?

Jag, Ben & Jerry

Nu har jag läst noggrannt ungefär halva artikeln och tycker mig ha lov till en paus. Jag förstår ungefär innehållet nu men kan definitivt inte svara på frågan som ska diskuteras imorgon. Så mycket förstår jag inte. Hatar att känna mig såhär korkad.

Hela grejen med att vi måste läsa artikeln grundar sig i att man från ämnets sida ville få möjligheten att göra handledningen obligatorisk, vilket i sig skulle öka andelen godkända uppsatser i slutändan. För att göra dem obligatoriska behövs det moment som detta, men varför då välja en artikel som är apsvår att förstå? Jag blir bara frustrerad och får inte med mig så mycket ut på andra sidan.

Nej, nu tänker jag ta kväll och plocka fram Ben & Jerry-glassen som M hade med sig hem till mig som liten 'belöning' för mina andra, bättre studieresultat från tidigare idag. Glass och nattens avsnitt av Desperate Housewives. Sen kanske några sidor till om jag ids. Annars får det bli förmiddagens uppgift.

Jag ser att där står något men jag förstår inte vad...

I eftermiddag har jag dock kämpat med att förstå en artikel som ska diskuteras på grupphandledningen imorgon. Vi ska redovisa för om det finns en röd tråd i den eller inte, men problemet är att jag knappt förstår vad den handlar om. Eller, jag gör inte det. Än iaf. Jag vet inte om det bara är mina engelska språkkunskaper som inte räcker till, men jag tror faktiskt att det är en rätt svår text. Jag har övergett den en stund nu och tänker att jag får ge den en ny chans efter middagen. Just nu när jag läser ekar bara "jagkanintejagkaninte..." i huvudet när jag försöker läsa och då funkar ingenting. Så en paus och så upp i sadeln igen lite senare.

Dagens bästa

Och dagens bästa nyhet fick jag när jag kom på att jag kanske borde logga in på de olika internwebbgrejerna som vi har på skolan för att kolla om något nytt hänt (jag är så dålig på att minnas det). Min metodkurs hade rapporterats in, och rapporten och opponeringen som jag hade sån vånda inför tycktes ha gått bra. Jag hade inte bara klarat det utan dessutom fått VG på kursen! Jag är definitivt förvånad och fortfarande inte helt säker på att de satt rätt betyg på rätt person. Men stämmer det är jag ganska stolt över min prestation. Yeay me!

Måtte inte nyår komma alltför snart!

Handledningen idag gick ganska bra. Betydligt bättre än sist, även om jag var ganska nervös innan. Men jag fick en del god input (och en hel del annat som jag nog måste sålla lite bland) och känner att jag är på en bra väg, även om det känns som att jag borde hunnit längre än vad jag gjort. Men imorgon ska jag försöka förkovra mig lite på biblioteket, ta hjälp av den beundransvärda expertis som finns där och förhoppningsvis ha med mig en hög läsvärda saker hem.

Det kanske kommer en uppsats ur den här gamla tanten ändå!?

På rätt kurs

Tillbaka till allvaret. Nu har jag låtit arbetet med uppsatsen ligga orört i flera dagar trots att jag just (förhoppningsvis) gjort färdigt metodkursen. Inga fler ursäkter alltså.

Idag har jag bokat tid för handledning imorgon. Dessvärre har jag lite för lite att redovisa och utgå ifrån, men jag hoppas hinna få ihop något ikväll. Jag har varit på gång hela dagen men inte fått ner en enda rad. Däremot var jag förbi studentexpeditionen när jag ändå var på unviersitetet och kikade på lite gamla uppsatser. Fast jag hittade inte riktigt någon med samma typ av problemformulering som jag tänkt mig. Det var iofs lite svårt att lista ut vilka uppsatser administratören skulle plocka fram ur arkiven; jag fick välja utifrån listor med titlar på uppsatserna som godkänts de senaste åren, och titlarna sa mycket mindre än vad jag hade önskat. Något att tänka på. Men jag fick med mig fyra hem som rör sig i ungefär samma område, fast ändå inte. Jag tänkte åtminstone kika på upplägget så får vi se.

Jag tror att min akuta skrivkramp idag lite beror på det absoluta stopp jag kände efter förra handledningen. Jag hoppas så att det inte blir repris på det imorgon.

Inspiratörer och kursavslut

Jag höll mig på benen för opponeringen, även om jag inte kände mig helt pigg. Och den gick bra i övrigt också. Eller, tror jag i vart fall. Det kommer dröja en stund innan vi får veta. Men det var kul och intressant. Nu är metoddelen på kursen över och kvar är 'bara' att skriva uppsats.

Måste säga att det är synd att vi inte får med oss metodlärarna in i uppsatsarbetet. Det hade varit bra. De har båda varit väldigt engagerade och pedagogiska. Jag gillar verkligen lärare som visar ett genuint intresse för sina studenter, som sitter och ler under gruppredovisningar och verkar mena det på allvar när de säger att de uppskattat att läsa våra rapporter. Det känns kul och väldigt inspirerande. När lärandet är något de brinner för och inte bara ett nödvändigt ont i deras forskaranställning. Jag förstår att inte alla ser det så, men det är kul när man träffar på dem och universiteten bör hålla hårt i dem.

Ta i trä

Jag skulle kanske inte skrivit att jag håller på att bli sjuk för plötsligt så eskalerade sjukdomskänslan tvärt. Jag fryser som en galning, känner mig febrig och huvudet dunkar på ett 'trevligt' sätt. Plus att näsan rinner. Mys. En liten vinst är att jag är för seg i huvudet för att idas vara nervös inför morgondagen.

Jag har i vart fall suttit och läst rapporter nu och känner mig hyfsat förberedd till opponeringen imorgon. Jag lär inte kunna hålla låda i 20-25 minuter enligt instruktionerna, men det känns också som en väl optimistisk rekommendation när det handlar om en rapport om 7-8 sidor text.

Hoppas bara att jag piggnar till lite och får igång huvudet igen, för just nu är tankeverksamheten seg som sirap. Så kroppen; imorgon kl 8 är du på topp!

Bara nästan sjuk

Jag har som haft på känn i några dagar att det kanske närmar sig nån förkylning eller nåt, men inget bryter riktigt ut. Jag är trött och lite småhängig och ansträngning följs av matthet. Snörvlar och är tung i huvudet, men det är egentligen bara just på morgonsidan som jag känner mig sådär riktigt nära gränsen till sjuk. Jag hoppas att jag står på benen imorgon också, då det vankas opponering på den där ångestrapporten jag lämnade in igår. Jag vill inte missa ett obligatoriskt moment, det blir bara struligt.

Det gick vägen, kanske

Den välplanerade helgen är över och jag har mot förmodan ändå fått in min metodrapport i tid. Eller, jag laddade upp den kl 12.04, fyra minuter efter utsatt tid. Men det tycks ha gått bra. Jag trodde i ärlighetens namn inte att jag skulle få färdigt den, det satt så långt inne. Men så började det lossna i fredags och lördags och sen rullade det på. Men visst, jag klev upp sju imorse för att hinna göra det sista.

Och nu har jag ivrigt väntat vid datorn på att de skulle ladda upp alla rapporter så att jag kunde se om jag gjort helt åt fanders eller nåt som liknar de andras. Och efter att ha skummat igenom tre stycken så ser det ut som att jag åtminstone är i samma område, så kan vi väl säga. Nu väntar mer noggrann läsning av de andras och sen seminarie med opponering på onsdag.

Måtte det gå bra. Och måtte jag inte bli sjuk, vilket det känts som hela dagen.

Bra planering...?

Sicken helg! Man skulle ju kunna tro att sista helgen innan en rapport ska in på universitetet borde hållas lite sparsamt planerad, men inte här tydligen. Och på något skumt vis blir jag nästan mer produktiv om jag har saker planerade så att jag måste speeda på lite. Märkligt. Men nog önskar jag att jag hade påbörjat själva skrivandet lite tidigare. Jaja, inte så mycket att göra åt nu. Jag har ju 18 timmar till på mig...

Dumma jag, dumma uppsats, dumma allt!

Status för studierna? Det går inget bra. Alls. Faktiskt. "Utgå ifrån att jag är tillbaka i januari", sa jag när chefen ringde och frågade tidigare i veckan. Uppsatsarbetet har strandat helt, jag kommer inte igenom idén jag hade förut, dvs jag lyckas inte hitta en annan vinkel som är bra eller som känns intressant. Och jag hittar inget nytt ämne som jag kan landa i heller. Paniken är på god väg.

Den här veckan är det tänkt att en metodrapport (ett PM om tre olika metoder för samma frågeställning, ca 10 sidor) ska skrivas, och det utifrån det ämne vi valt till uppsatsen. Fast det måste inte vara just det ämnet och en stund tänkte jag att jag därför skulle kunna fabulera nåt ämne och göra metodrapporten ändå och lämna uppsatstänkandet för en stund. Men jag kommer oundvikligen in på det saknade uppsatsämnet hela tiden, och får därmed sällskap av ångesten igen. Det går bara inte.

Det känns verkligen som att jag inte hittar ut, som att jag är vilse i nån tunnel. Och google ger mig inga hintar alls om vad jag borde skriva om. Dumma google (I have to blame someone?). Så om nån sitter och klurar på ett intressant ämne ni aldrig kommer få användning av själva kan ni ju viska det till mig? Pretty please?

Alla dessa val, kan ingen bestämma åt mig?

Det känns som att jag precis börjat plugga men redan imorgon går tiden ut för ansökningar till vårterminen. Den stressen som uppkom när jag insåg det i början av veckan...

Nu beror det såklart på hur det går den här terminen, men jag utgår halvt om halvt från att jag pluggar färdigt till våren. Jag behöver en halv termin som minst för att få färdigt min kandidat men det är lättare sagt än gjort att bestämma vad den ska innehålla.

Jag var lite inne på att läsa något som verkar kul mest; kanske nån ledarskapskurs, nåt med genus eller kanske allra helst en journalistik-kurs. Men i brist på klockrena sådana har jag lagt undan den tanken för nu. Jag skulle egentligen mest behöva en spets, eller något som hottar upp min examen lite och det är inte så lätt att avgöra vad det skulle vara.

Tanken nu är någon form av juridik, och då är det "jöken" (juridisk översiktskurs) som gäller. Den är dessutom en halv termin, vilket är perfekt. Men så kikade jag och såg att den även ges i kombination med olika inriktningar. De två som lockade mig mest var miljörätt och förvältningsrätt. Den sista kanske inte låter så oerhört rolig, men passar kanske en statsvetare. Å andra sidan kan miljörätt vara en bra sak att ha dessa tider och kanske kan göra att min examen sticker ut lite lite från random stats-kandidat. Men jag vet inte.

Jag har sökt studievägledaren på stats vid ett par tillfällen utan att lyckas. Jag kanske skulle gjort ett mer seriöst försök (fast att vänta vid hennes rum mitt under mottagningstid i 10 minuter utan att hon dök upp är hyfsat seriöst?) såhär i elfte timmen. "Decisions, decisions."

Ett frustrerat arghn är på sin plats

Och mitt i all trötthet och hjärnstress är det svårt att inte vara arg på CSN, hur klyschigt det än må vara. För hade det inte varit för dem och deras trilskande så hade jag kanske kunnat fokusera på en sak istället för både jobb och studier, samt allt som är kring själva CSN-ärendet.

Igår var nog ändå max tålamod nått vad gäller just strulet med finansieringen. Först berodde protesten från CSN på att jag inte uppfyllt de nya kraven på studieprestationer som de har. Hade jag ansökt före 1 juli hade det varit en annan sak, men då hade jag ju inte hunnit komma in på kursen å andra sidan. Men, jag var sjuk under mitt sista studieår, vilket det finns dokumentation på vilket jag också har lämnat intyg på. Jag har även lämnat intyg på att den situationen/hälsoläget inte längre är aktuellt, vilket är vilkoret för att de ska ge undantag från prestationskravet. Intygen är skrivna av högst professionella och insatta och jag har kryddat det hela med ett personligt brev som beskriver sammanhanget. Någonstans där hoppades jag att det skulle räcka.

Igår fick jag då veta av en av de som skrivit intyg åt mig att CSN hört av sig dit och ifrågasatt, inte att jag tagit för få poäng utan snarare att jag tagit för många poäng med tanke på sjukdomsläget jag befann mig i. Så då är problemet plötsligt det omvända. I det så ifrågasätter de alltså om a) jag har varit för duktig när jag varit sjuk, alt b) kompetensen hos de som intygat de faktiska omständigheterna.

Hon som blev kontaktad av CSN (och som sen hörde av sig till mig) var duktigt irriterad själv och undrade hur en handläggare på CSN de fakto kan ifrågasätta något (eg hennes kompetens) som de inte själva har kunskap i. Sen när är CSN medicinskt kunniga, liksom? Det är ju i det närmaste förolämpande. (Lite som med försäkringsläkare som det talats om, med skillnaden att de trots allt är läkare.)

Så nu är vi där, det tycks som att min kontakt kan ha fört ärendet lite längre fram, förhoppningsvis mot ett godkännande, men jag vet inte. Jag skulle ju helst undvika att behöva skicka faktiska journaler till personer som jag inte anser behöver ha detaljer, men vi får väl se hur det blir. Det ironiska i hela situationen är att även om det borde vara i CSN:s intresse att jag faktiskt får färdigt min examen (och därmed kan få ett bättre betalt jobb och återbetala lånet bättre) så blir det allt svårare för mig att orka hänga med i studierna för varje dag som går som jag måste kombinera det med mitt jobb. Plus att jag säkert på sikt riskerar att passera deras idiotiska fribeloppsgräns allt eftersom jag fortsätter att jobba och tjäna pengar...

Hur var det nu det var tänkt?

Stressandet fortsätter och jag börjar så smått fundera på det där som Ulrika sa till mig i helgen; "var inte tanken med studier att du skulle få det lugnare, inte MER att göra?". Och så var det ju tänkt. Jag skulle inte jobba samtidigt, jag skulle göra något helt annat, ha en normal dygnsrytm och "vanliga" rutiner. Ladda om, stärka mig själv lite och må bättre. Nu blev det inte i närheten av just det. Det blev stress, mer dålig sömn och ännu starkare känsla av att inte räcka till.

Men jag tänker ändå att det ger sig*. Att jag snart får veta mina ekonomiska valmöjligheter och att jag utifrån det kan ta ett slutgiltigt beslut. Samtidigt känner jag någonstans att nu är jag ändå på gång med studierna och jag vill verkligen inte alls lägga ner det igen. Det var ju den här gången det skulle gå vägen. Hela vägen.

Och lite är det väl också så att om inte de ekonomiska förutsättningarna för att enbart läsa infinner sig nu så gör de inte det framöver heller. Såvida jag inte lyckas gifta mig rikt, men utsikterna för det är rätt dåliga som det ser ut just nu...

*Yeah, I'm that stupid.