Att raida eller inte...

Med undantag för fredag natt så har jag faktiskt sovit ovanligt mycket den här helgen, men trots det känner jag mig alldeles mör ikväll. Trött i både huvud och kropp. Jag ska försöka göra en tidig kväll ikväll. Såvida inte den WoW:ande mannen kommer sitta uppe och raida till sent ikväll...

Det har varit lite dataspel under sommaren, men det känns som att folk börjar komma tillbaka igen. Inte jag själv dock, men jag har märkt av ett visst sug hos låtsasmaken. Jag känner väl visst att det vore roligt, men samtidigt kommer jag inte ha så mycket tid i höst. Eller jag hoppas inte det, för det är en hel del annat som jag skulle vilja få gjort under de mörka månaderna. Vi har en hel del renovering kvar som enligt planen egentligen skulle ha varit nästan klart nu, till exempel. Och det lär ju inte bli mycket av det om det ska ägnas tre kvällar (dvs 4-5h/kväll) per vecka till raid (plus tid för övrigt spelande). Men ja, jag får väl se om vi är på samma planhalva när det kommer till det där. Jag kommer säkerligen spela en del själv också, men på samma låga nivå som i våras, dvs inte med något större engagemang eller mål att klara en massa saker. Tyvärr blir inte spelandet alls lika roligt då, det är lite allt eller inget egentligen, vilket är den stora nackdelen med WoW, men allt är inte riktigt ett alternativ just nu heller. 

Oavsett så lär nästa drag från undertecknad vara att flytta ut skrivbordet igen från sovrummet så att de som inte har orken att hänga uppe till efter midnatt för att sen stiga upp före kl 6, kan få sova...

Svarta hål är en bättre teori

Igår funderade jag över det här med vart all tid tar vägen. De sista veckorna har jag plötsligt så många saker som jag vanligen gör och gillar som jag plötsligt känner att jag försummar. Jag spelar hemskt lite WoW, läser knappt bloggarna jag gillar att följa, ser bara de 'viktigaste' tv-serierna och har sett ovanligt lite film. Men vad har jag gjort istället? Flyttat, visst, det tar ju tid. Men har det verkligen tagit så mycket tid? Fast vad har tiden annars försvunnit till? Det är ju inte direkt så att jag suttit och stirrat ut i tomma intet. 

Lite kanske det är jobbet också, att jag jobbar så mycket och aldrig hinner bli pigg mellan passen. Det tar väldigt mycket kraft. Det blir jobbigt när jag inte riktigt känner att jag har tid, ro eller ännu värre; samvete, att sova så mycket som jag borde och behöver. Resultatet blir istället en aldrig riktigt pigg Sara, som både haft återkommande yrsel och märkliga talsvårigheter (jag blandar och tappar ord som en crazy person!) sista tiden. Det är ju inte så bra.

Ja, jag vet inte. Kanske är det så; mycket att göra med flytt och mycket jobb/lite sömn som är grejen. Jag blir alltid så nojig över att det ska vara nåt elände på riktigt som drabbat mig. Hypokondrikern i mig poppar gärna upp då och då och lägger lite extra hjärtklappning som grädde på moset. Vi har haft (och har fortfarande) några allvarliga fall av c-ordet i nära familjen de sista två åren och för varje ny grej tänker jag att det snart är min tur också. Det är super-ego av mig att tänka så, jag vet, men jag kan inte låta bli. Det känns som att cirkeln blir tajtare och tajtare på nåt sätt. Jag måste sluta tänka på det viset. 

Tid är ett påhitt

Det är ju verkligen superbra att de tekniska prylarna numera är med i tideräkningen, men jag blir aningens förvirrad av att de alla visar samma tid en dag som denna. Har alla ställt fram sig en timma eller har ingen det? Har tid.nu gjort det?

Och så frågar jag mig som vanligt varför vi håller på med sånt här. Kan vi inte bara låta tiden vara, höst som vår?

"It's the end of an era, so to speak"

Det är så mycket annat jag skulle vilja skriva om, saker som inte cirkulerar kring min ständiga trötthet, saker som inte är så negativa, men orken och tiden finns inte riktigt just nu. Men det kommer. Efter helgen är jag långledig och efter sista helgen i mars kommer jag inte längre ha några formella uppdrag för Fi.

Det är första gången sedan partiet bildades som jag inte kommer ha en roll och ett uppdrag och det känns väldigt skumt och lite ledsamt nästan. Men det är ytterst självvalt och jag tror att det är en bra sak för mig. Jag behöver distans ett tag och tid att fundera över vad jag tycker och tror på. Åsiktmässigt vet jag var jag står, men vilka projekt tror jag på? Var vill jag personligen lägga krutet egentligen? Lite sånt finns i bakhuvudet.

Och så ska det, i ärlighetens namn, bli ganska skönt att få känna sig riktigt ledig ibland utan den där känslan av att jag alltid kan göra mer. Ideellt arbete har en tendens att skapa den känslan, i vart fall hos mig. Det finns liksom inga tydliga början och slut. Men snart kan jag vara ledig och spela WoW, se kopiösa mängder film och tv-serier eller bara göra ingenting på min lediga tid utan dåligt samvete. Det blir bra det.

Hur länge det nu varar innan jag saknar engagemanget, vill säga.

Bra planering...?

Sicken helg! Man skulle ju kunna tro att sista helgen innan en rapport ska in på universitetet borde hållas lite sparsamt planerad, men inte här tydligen. Och på något skumt vis blir jag nästan mer produktiv om jag har saker planerade så att jag måste speeda på lite. Märkligt. Men nog önskar jag att jag hade påbörjat själva skrivandet lite tidigare. Jaja, inte så mycket att göra åt nu. Jag har ju 18 timmar till på mig...

Krånglig kollektivmatematik

Dålig sovdag idag. Vaknade redan vid ett. Har legat och pressat men bara lyckats slumra till lite sen dess. Läge att stiga upp nu alltså.

Jag står ju utan bil eftersom jag måste besiktiga om den och innan jag kan göra det behövs två nya däck. Man skulle ju kunna tycka att det borde passa bra att åka buss när jag trots allt bor inne i Umeå, men inte. Bussarna som går förbi här passar inte med bussarna mot jobbet så till att börja med får jag gå till stadshuset. Det tar kanske tjugo minuter så det är väl inget stort problem. Problemet är att bussarna mellan stan och jobbet går så dåligt nu sommartid. På vägen dit har jag att välja på att antingen komma 40 min för tidigt till jobbet (och lämna hemmet 1,5 timme innan jag börjar) eller riskera att komma ett par minuter för sent. Och på morgonen nu på helgen gick det skapligt idag men imorgon måste jag vänta nästan en timme på bussen vilket innebär att jag är hemma kvart i nio eller så. När jag tar bilen är jag hemma före halv åtta och sover oftast före åtta. I sämsta fall tar det alltså 3 timmar att åka till och från jobbet, i bästa fall nästan två, om jag tar kollektivtrafiken. Med bilen tar det 2x max 15 minuter.

Så nej, det är inte jättekul. Och nästan dyrare dessutom. Nu ska jag få min cykel till stan så jag kan cykla de dagar som det passar sämt med bussen. Men jag måste erkänna att jag saknar min bil. Kalla mig lat men nånstans lockar det trots allt inte så väldigt mycket att cykla nästan en mil kl 7 på morgonen efter drygt tio timmar av ganska aktivt jobbande. Men jag får väl jobba på det. Det är ju trots allt det miljövänligaste.

Hur vore det om man anpassade busstiderna efter de som åker med dem? En gissning är att de flesta som åker bussen på helgmornarna är nattarbetare på väg hem. Iaf av döma av var de stiger på (utanför boendena). Möjligen några som ska till ett jobb också samt de som tar sig hem efter en hård natt av ett helt annat slag. Varför inte lägga bussen strax efter sju då de flesta, skulle jag gissa, har liknande arbetstider, dvs man slutar kring 7. Inte tio i.