Helgvila?

Nu är jag då ruggigt less på att inte vara fullt ut frisk. Varje kväll tänker jag att imorgon vaknar jag mycket piggare, men det tycks bara inte hända. I torsdags och fredags kände jag mig snarare nästan sämre, mer orkeslös. Efter halva arbetsdagen var det som att kroppen ville checka ut, jag kände mig matt och alldeles varm i ansiktet, som om jag överansträngt mig. Men viktiga möten båda de dagarna så jag försökte hålla mig så piss som möjligt och köra på. Kanske inte det bästa, det förstår jag ju.

Och vilan i helgen har inte heller riktigt blivit. Jag tror förvisso att jag somnade kring 21-tiden redan i fredags, men klev upp kl 5 igår för att jag hostade och störde stackars M som inte fick sova. Jag halvslumrade väl i soffan i ett par timmar men sen var jag uppe. M åkte till sina föräldrar och jag tog tag i städningen. Jag hann lyssna ikapp på två Kermode & Mayo-avsnitt på köksradion innan jag stängde för att kunna dammsuga, vilket innebär att jag städade i nästan fyra timmar. Men så blir det när det inte går så fort. Och så fastnade jag i bara fler och fler saker; skåpsluckorna först, sen listerna, sen underskåpet till diskhon osv osv... Ni vet när man börjar på en punkt och bara ska "städa lite" men bara ser fler och fler härdar att ta tag i. Och det finns nog många kvar.

Egentligen kanske M skulle ha städat med tanke på min dagsform, men jag gillar som sagt att städa, speciellt då jag är ensam, och det gör verkligen inte han. Han har en tendens att fastna i saker istället och så blir det inte "som jag vill". Han har andra fördelar i hemmet, men städning är inte riktigt hans grej. Jämställdhetsmässigt är det väl inte ultimat men det tror jag vi tar igen på andra områden faktiskt. 

Men när han kom hem mitt i min avslutande dammsugning så försökte han ta över (han sa innan han for att han skulle dammsuga sen, till hans försvar) men då var jag ju strax klar. Men det blev bra ändå för jag höll just på att med dammsugaren trycka runt alla datorer i vardagsrummet som jag beklagat mig över ett bra tag, och han insåg nog just då hur i vägen de var så då skyndade han att ta tag i det istället. Win! Lite färre sladdar och datorprylar där nu.

Idag blir det nog lite lugnare i vart fall. Jag har suttit i sängen och läst sedan sju medan M pysslar på med nåt serverprojekt och försöker tvätta tvättkorgen tom inför veckan. Till lunch ska vi till syrran och hjälpa till med något (sätta ihop saker?) efter deras flytt till en by på landet (låångt, bort, vilket känns drygt men samtidigt väldigt mysigt då man är där) och bli bjudna på lunch. Så det blir nog mest trevligt. 

Och imorgon vaknar jag utan bubbliga luftrör och rinnande näsa, visst?

Utanför min egen bubbla

Nån annan som haft en tung dag är väl moderaternas Anna Kinberg Batra, jag tror inte så många kommer i närheten av det faktiskt. Jag är som bekant inte särskilt mycket moderat men jag har faktiskt känt med Anna hela veckan då "drevet" gått (mestadels internt från de egna leden, inte så mycket från media, tycker jag). Att beslutet om avgång kom idag blev till sist inte så överraskande, men jag kan inte säga att jag var så säker på att det skulle komma tidigare i veckan. Men när snöbollen är i rullning så är den svår att hindra.

Som ledare (på en helt annan nivå, det är jag förstås medveten om) känner jag med henne, och som medmänniska. Inte kul att bli drabbad på det där sättet. Svensk politik har verkligen blivit personfixerat och i ständigt behov av att ha syndabockar. Helt tvärtemot vad alla "management-böcker" säger är framgången till en bra organisation och ett gott ledarskap. Det måste vara svårt att leda i det. Och jag sällar mig dessutom till de som anser att Anna döms och drabbas hårdare som kvinnlig ledare. Precis som andra före henne har gjort. Vem vågar snart ta klivet fram och försöka?

Det blir förstås spännande att se vem som väljs efter och vad det kommer att leda till inför valåret som kommer. Men vi är inte där än. 

8 mars

Ja, det är ju internationella kvinnodagen idag, men jag ska väl inte påstå att jag har "firat" eller uppmärksammat den riktigt. Jag har hört mycket på radio; idel bekräftelser på hur viktigt det fortfarande är med en sådan dag, både här i 'jämställda' Sverige som i andra delar av världen. Och det är bra att bli påmind. Både om hur långt vi kommit med jämställdheten som de delar där vi har en bit kvar.

Ibland saknar jag engagemanget som tog upp så mycket av min tid tidigare. Det finns ett litet tomrum efter det, även om jag vet att jag steg tillbaka av goda skäl. Jag vet inte om det måste vara just precis detsamma som jag skulle engagera mig i igen, men ibland får jag lust att ta tag i något annat. Det har susat förbi allt från Folkets Bio-medlemskap till nån form av djurrättsengagemang eller nåt mer praktiskt. Men vi får se, först ska jag känna att jag har tiden och orken. 

Hursomhelst är det ganska trevligt att stå lite vid sidan och se och höra engagemang på torget eller rapporterat i radion. Även om det rycker lite i mig att vilja vara en del utav det.

Helt apropå...

...Joss Whedon, och 8 mars också om du så vill:

Annars...

Annars har jag varit på en halvdagsutbildning i jämställdhet med jobbet, vilket var ganska intressant. Inte så väldigt mycket nytt för min del kanske, men ändå bra. Anna var där så för en gång skull var vi på jobb samtidigt och kunde luncha ihop.

Idag har jag mest hängt med Simon. Vi åt lunch och for sen runt i lite butiker. Bl.a tittade vi på nya högtalare till min bil. Simon har erbjudit mig sin expertis för att få lite bättre ljud i min lilla skorvbil. Jag skulle bli väldigt bra om det gick, just nu är det väldigt sådär med ljudet vilket gör att en del musik mest bara blir blekt skval.

Och imorgon är det spelkväll! Yeay igen!

Vänta inte 50 år till!

Låt oss hoppas att det här blir en fråga som lyfts igen inför den kommande valrörelsen. Ta en titt på de goda svallvågor som kommer av ett jämställt uttag och lyft fram dem. För även om det går mot en delad föräldraförsäkring så går det för långsamt. Att papporna i Västerbotten är "bäst" och tar ut 25,8 procent av föräldraledigheten är en ganska liten tröst.

Ett litet ljus i tunneln har jag dock sett på mitt eget jobb där den senaste generationen av nyblivna fäder verkar villiga att ta ut, om inte halva så åtminstone en stor del av, föräldraledigheten. Och då inte bara under sommarsemestrarna eller liknande, som de något äldre fäderna mest tycks koncentrera sitt uttag kring. Det inger helt klart hopp om framtiden.

Och ja, jag vet att det inte alltid bara handlar om bristande intresse från pappan utan ibland också en ovilja att dela med sig från moderns håll. Men jag tycker mig ändå se att den oviljan blir mindre i samma takt som intresset väcks från fädernas sida. Det är ju ett delat ansvar, inte sant?

På åskådarplats i kommunpolitiken

Hemma efter en halvdag på stan och åhörarbänken på Umeås kommunfullmäktige. Anna och jag var där mest för att lyssna på debatten och beslutet av jämställdhetsplanen för 09-11, men det hela förflöt lite långsammare än väntat/önskat så vi gav just upp. Jag behöver varva ner och vila inför jobbet också så det får bli att lyssna på fortsättningen på radion.

Det är ganska kul och intressant att besöka fullmäktige. Vi har gjort det tidigare ett par gånger då det varit jämställdhetsfrågor uppe. Man får en annan bild av kommunens styre. Inte bara som de framstår i media. Det finns ju vissa bitar man hade kunnat vara utan, som gnabbet mellan vissa ledmöter som ibland känns på gränsen till småaktigt. Interpellationerna och vissa debatter är också onödigt långrandiga. Samma argument upprepas för i stort sett döva öron, känns det som, då bilden man får är att de flesta redan vet vad de ska rösta i frågorna innan mötet startat. Visst är debatten viktig ändå, inte minst för utomstående, men när man begär replik eller åter går upp och med samma argument, då känns det onödigt och bidrar snarare till att man tröttnar. Eller som när en ledamot begärde replik och sa "Håller med!", det känns inte så tidseffektivt. Ibland svänger det också lite mot det interna, men det var ganska lite av det idag.

Vi lyssnade bl.a på debatten om huruvida man ska tillsätta utredning (dessa utredningar) om det finns behov av och vilka förutsättningar som finns för att öka användandet av husdjur inom omsorgen. Det var också en intressant interpellation med anledning av den sexistiska blogg som det stått om i media i veckan som var.

Det är helt klart ett lyft att man kan följa sammanträdet både via radio och direktsänd webb-tv, men jag vill ändå rekommendera alla att göra ett besök, om så bara för en stund, för att se det hela "live" någon gång. Det är intressant, oavsett om man anser sig vara politiskt intresserad eller inte, och man får en känsla av att klyftan mellan medborgare och beslutsfattare minskar något.

En on/off-knapp vore topp

Åh, min sömn liknar fortfarande ingenting. Somnade vid ett inatt bara för att slå upp ögonen igen kvart över fyra. Sen sov jag halvdåligt mellan fem och sju. Funderade en stund på att lägga mig nu när jag kom till stan, men då missar jag min date med Anna kl 10.

Jag lovade i ett svagt ögonblick att följa med och lyssna på kommunfullmäktige. Jämställdhetsplanen för 2009-2011 ska tas idag och så var vi väl lite nyfikna på hur en ev debatt om "tobaksfri kommun" skulle utvecklas efter vändningarna i media den sista tiden. Det kan bli en intressant dag alltså. Så jag försöker hålla mig vaken.

Lästips

Jo, jag måste också tipsa om lite bra läsning. Malin Rönnbloms krönika i dagens VK är som vanligt skärpt och bra. Den handlar främst om kvoteringen till högskolan., men även konstaterandet i slutet är ett uttryck för vad många i Umeå funderar över just nu.

Västerbottens kvinnor halkar efter allt mer

På tal om ny mobil så lär jag väl inte heller i fortsättningen kunna förvänta mig löneökningar som ger lite mer att leva på och utrymme för sporadisk "lyx" (aka att det finns pengar kvar när räkningarna och maten är betalda). Läser föga förvånad att löneglappet mellan könen i Västerbottens län bara ökar. No shit?

På sista ekonomikris-mötet på jobbet berättade min chef att vår kommunala verksamhet inte längre får kompensationer för löneökningar utan att dessa alltså måste tas från verksamhetspengarna (som i sin tur har minskat sedan årskiftet). Då är det inte så konstigt att löneökningarna är nästintill obefintliga; vem vill ta pengar från en redan krisdrabbad verksamhet för svårt dementa för att ge till personalen? Och att kicka folk för att andra ska få mer i lön är väl knappast heller ett beslut som någon vill ta.

De kommunalt anställda skulle helt klart vara betjänta av ett bättre fackförbund med lite ruter i som inte sitter i knäet på kommunledningen.

Utan döttrar inget rosa?

Läser fortfarande Amelia, en tidning som både innehåller bu och bä, får jag säga. Men den håller sig i vart fall långt över medelvärdet och innehåller faktiskt en del intressanta artiklar.

Jag har aldrig varit något fan av matprogram; de gör oftast kötträtter och det intresserar mig inte. Därmed inte sagt att jag inte vet vem "Mat-Tina" är. I det senaste numret är det en lång intervju med henne som jag läste en ledig stund på jobbet i söndags. Hon har visst fått barn nummer två och berättar glatt om hur det är att nu både en pojke och en flicka:

"[...] såklart var det kul att få en tös när man redan har en pojke - äntligen får jag leva ut mina rosa sidor!"

Underbart, grattis Tina.

På bä-sidan den här gången fanns bl.a. ett reportage om ett par kvinnor som skaffat barn själva som ensamstående genom inseminering i Danmark.

Kvotering, den ständiga tvistefrågan

Till något helt annat. Dagens ledare i VK är ett lästips. Analysen av läget är helt överensstämmande med min egen och det kändes väldigt fräscht att en tidning som VK faktiskt lyfter den nuvarande kvoteringen i börsbolagsstyrelserna på ett så ärligt sätt. Det hade jag gärna sett även i de större dagstidningarna.

Men sen går väl min resp VK:s ledares åsikt något isär vad gäller åtgärderna. I princip föreslår artikeln att man bara ska "vänta och se", då man menar att jämställdheten är på gång i samhället (hur länge har den varit det?) och då kommer problemen i styrelserna också att lösa sig per automatik. En inställning som faktiskt förvånade mig mycket. Jag kan hålla med om att en individualiserad föräldraförsäkring absolut skulle kunna ses som ett medel för att påverka jämställdheten även på detta området, men det räcker definitivt inte.

Jag tycker väl inte heller att en motkvotering, om man så vill, är den mest lysande lösningen, men för tillfället känns det som att inget annat lösningsförslag presenteras heller. Minst av allt av styrelserna själva som skulle kunna visa på handlingskraft och ta tag i det själva utan inblandning av staten. Kvotering, beroende på vad man menar med kvotering i fråga om kompetens osv, är en tråkig lösning och jag hade gärna sett en annan. Men om alternativet är en lam "vänta och se"-lösning hoppar jag hellre på kvoteringståget.

Om man skulle ta in på hotell och sticka lite?

Ja men vad säger man? Spontant skrattar jag åt eländet för att undvika att bli förbannad. Jag undrar om de har rum anpassade för män också? I så fall skulle man ju kunna kombinera de båda satsningarna genom att låta de kvinnliga inhysta stickerskorna stryka herrarnas skjortor också. För det är ju sånt som män inte kan/vill och som kvinnor gärna gör. Och så betalar vi båda dyrt för det och känner hur vi fylls av en pittoresk och käck känsla!

Någon har sett för många romantiska kostymfilmer med ljuva, lyckliga kvinnor som stickar glatt i sina vita bomullsklänningar med handsydd spets.

Roseanne, säsong 1, 1988

Bartender: -Roseanne, what are you doing here? Did you get Dan to babysit?
Roseanne: -Babysit? Hell, it's his kids too.

Och ändå sitter fäder barnvakt fortfarande...

Är det synd om de korkade?

Åkte just bil från stan norrut mot landet igen. Vi lyssnade på Studio Ett i P1 där det diskuterades manliga p-piller, denna eviga följetong. Efter studiodiskussionen spelade man upp svar från några tillfrågade män på Växjös gator om huruvida de skulle kunna tänka sig att äta p-piller. Den första svarade nåt i stil med:

-Nej, varför det? Jag kan ju inte bli gravid.
Reportern förklarade och nämnde nåt om jämställdhet varpå mannen åter svarade:
-Men jag kan ju inte bli gravid, ge mig viagra istället så blir det jämnt.

Jag stirrade håglöst framåt på vägen medan M började skratta. Sen tittade han på mig och sa:

-Men bli inte arg nu. Ha lite medlidande med dumma människor. Han har säkert jättesvårt att hänga med i vanliga diskussioner.
Jag fortsatte min tystnad.
M: -Han kommer säkert träffa en lika dum tjej och så kan de...ja, skaffa barn (och där nånstans insåg han det dumma), ja så blir det katastrof.
Jag: -Jag är besviken på evolutionen.
M fortsatte skratta.

Efterfunderingar

Efter att ha slukat dessa sk kostymdramafilmer är det framför allt två olika funderingar som uppehållit min hjärna. För det första måste jag säga att det känns än mer löjligt med monarkin som både Sverige och andra europeiska länder fortfarande vurmar för. Denna hysteriska jakt på manliga tronarvingar lär ha lett till alla möjliga och omöjliga förbindelser och hur kan man egentligen veta vem som faktiskt var far (eller mor, i vissa fall) till dessa arvingar? Jag skulle tro att den ädlaste DNA-spiralen är bruten sedan väldigt länge. Å andra sidan kan man undra hur det hade stått till med generna i dessa släkten om det inte hade tagits in fräscha stammar lite här och var.

För det andra; det sägs så ofta att vi "ändå kommit så långt" med jämställdheten, speciellt i västvärlden och Sverige och det är såklart sant på många vis. Men samtidigt finns flera av de grymma orättvisor som avspeglas i dessa historier på 1500-1700-talet fortfarande kvar. Samtidigt som mycket av det som fortfarande idag tvingar in män i föreställningar om manlighet också är en kvarleva från generationer, med massor av onöjda män som inte passat in.

Film 25/09: Allt flyter

Lite film på det kanske? Har plötsligt sett en hel del kostymdrama det sista, men innan dess måste jag berätta om nåt så ovanligt i min dvd som en svensk film.

Jag har sett Allt flyter en film av manusdebuterande Jane Magnusson samt av Måns Herngren och Brian Cordray. Den lär ska baseras på Magnussons egna erfrenheter av konstsim och som tränare av ett manligt konstsimlag.

Fredrik (Jonas Inde) är en arbetslös, frånskild man som delar vårdnaden om sin tonåriga dotter Sara (Amanda Davin) med sin mer framgångsrika ex-fru. Han spelar i ett innebandylag tillsammans med killpolarna men när deras träningstid plötsligt ges till ett tjejlag i jämställdhetssyfte surnar grabbgänget till. De kommer på, via en blöt svensexa, att de ska göra ett manligt konstsimlag och ställa upp i VM.

Jag har väl lite svårt för när det prompt ska visas på sk "omvänd diskriminering" på ett så hämndlystet, girigt sätt. Det känns ganska träigt. Man försöker genom att låta en av de kvinnliga konstsimmarna kommentera något om att det kvinnliga laget inte lyckats få någon uppmärksamhet trots både priser och idogt tränande i flera år, medan dessa lönnfeta, till en början väldigt osmidiga herrar kommer in och får mediafokus. Men tyvärr lyfts det inte upp mer än just i den kommentaren, vilket känns synd.
Det finns såklart även med en skopa homofobi, som dock magiskt bara försvinner i ett trollslag plötsligt. Och som vanligt en ganska tråkig, stereotyp föreställning om manlighet (riktiga män filar tydligen inte fötterna, tex). Lite nya tag eller vinklar i svensk film hade varit trevligt.

Trots detta är det en bitvis ganska skojig film. Mycket vägs upp av samspelet mellan Inde och Davin (dottern). Deras skådespel lovar mycket. Det finns namnkunniga i birollslistan men de verkar nästan begränsas av ett lite torrt manus. Speciellt känns Peter Gardiners roll väldigt konstlad och trist. Slutet är dock ganska bra och filmen efterlämnar en hyfsat nöjd känsla trots allt. Funkar bra som dagen-efter-film! Betyget blir godkänt; 5/10.

Fler recensioner finns på kritiker.se

Mer om humordebatten

Humor-debatten jag skrev om igår fortsätter som väntat. Idag släpper aftonbladet två artiklar till om humor och jämställdhet. Jan-Olov Andersson skriver tex:

"Har man några gånger suttit som ensam karl med kvinnliga vänner, druckit vin och lyssnat på deras mycket frispråkiga samtal om män, har man tyckt det finns en stå upp-komiker i var och varannan kvinna. Men var finns de på våra scener? Varför skriver inte de manus till humorserier? Varför vågar de inte ta plats, utan låter männen göra ännu en grabbig humorserie?"

Ja, varför? Det är klart att det är svårare att slå sig in och ta plats i en miljö och en genre som sedan länge haft män som normen (inte minst om man inte alltid är välkommen). Det blir inte riktigt samma sak (om man inte förväntar sig en konsolidering) och om så många redan förväntar sig en fortsättning av normen är det inte alldeles enkelt. Och det kan väl inte bara vara kvinnornas uppgift att förändra det?

Men det är sant som han säger; de roligaste personerna jag känner är kvinnor. Försök tex gå ut med Ulrika en kväll och håll dig för skratt. I dare you. Men, som i så många andra fall av begåvning; när det kommer till att satsa professionellt då är det plötsligt manligt att stå i köket, att rida hästar osv. Så också med humor tydligen.

Om integritetspolitik, klumpiga uttalanden och "unga män"

Det stormar visst lite kring den centerkvinna som bloggat lite halvklumpigt angående integritet och unga män idag.

Jag ska definitivt inte försvara den tolkning som så många tycks ha gjort (och som inte är alldeles glasklar för mig) att hon kopplar ihop unga män som röstat på PP med de unga män (?) som våldtar kvinnor.

MEN, jag kan, om jag anstränger mig, ändå gissa mig till vad hon var ute efter. Så många röstar på ett parti vars fråga handlar om att värna om integriteten på internet. Hur många hade röstat på ett parti vars enda fråga skulle vara att värna om unga kvinnors (och mäns) integritet i samhället i stort? För rätten att slippa få ett svettigt skrev tryckt mot sig på tunnelbanan eller få sina bröst berörda på en trött pub eller rädslan för att bli våldtagen ute såväl som hemma? Det är klart att det vore nåt stort om lika många (unga män) som röstade på PP skulle storma EU-parlamentet med enbart dessa frågor på sin agenda, men vi ser inte riktigt det hända. Jag tror att det är vad hon vill åt, och det är såklart nåt man borde fundera över.

För att förekomma kommentarer så tycker jag också att integritet på internet är en väldigt viktig aktuell fråga, jag tycker inte att (iaf så hon blivit tolkad) centerkvinnans koppling är logisk och jag hatar inte män. Ifall ni tvekade.

Grabbigt Skrattstock?

Helgen som var ägde årets Skrattstock rum på Långholmen i Stockholm. Jag var lite ledsen att jag missade det, har varit där ett par gånger förut då möten alltid lyckats sammanfalla med den helgen. I år var det inte så alltså. Det är en bra idé som borde exporteras utanför Stockholm.

Har inte läst så mycket om det efteråt men hittade en nyttig analys hos Tobias, vars blogg jag även f.ö kan rekommendera starkt.