Kvotering, den ständiga tvistefrågan

Till något helt annat. Dagens ledare i VK är ett lästips. Analysen av läget är helt överensstämmande med min egen och det kändes väldigt fräscht att en tidning som VK faktiskt lyfter den nuvarande kvoteringen i börsbolagsstyrelserna på ett så ärligt sätt. Det hade jag gärna sett även i de större dagstidningarna.

Men sen går väl min resp VK:s ledares åsikt något isär vad gäller åtgärderna. I princip föreslår artikeln att man bara ska "vänta och se", då man menar att jämställdheten är på gång i samhället (hur länge har den varit det?) och då kommer problemen i styrelserna också att lösa sig per automatik. En inställning som faktiskt förvånade mig mycket. Jag kan hålla med om att en individualiserad föräldraförsäkring absolut skulle kunna ses som ett medel för att påverka jämställdheten även på detta området, men det räcker definitivt inte.

Jag tycker väl inte heller att en motkvotering, om man så vill, är den mest lysande lösningen, men för tillfället känns det som att inget annat lösningsförslag presenteras heller. Minst av allt av styrelserna själva som skulle kunna visa på handlingskraft och ta tag i det själva utan inblandning av staten. Kvotering, beroende på vad man menar med kvotering i fråga om kompetens osv, är en tråkig lösning och jag hade gärna sett en annan. Men om alternativet är en lam "vänta och se"-lösning hoppar jag hellre på kvoteringståget.