De senaste kvällarna har jag plockat med mig datorn och en bricka och helt enkelt krypit ner i sängen och spelat WoW (a.k.a. veckans kvällsnöje). Bredvid mig har två av tre katter (den tredje ligger i källaren hos WoW-spelare nr 2) sovit nöjt och snarkat högt. Ikväll värmde jag min frusna kropp genom att elda i järnspisen i köket och stannade således nere vid köksbordet. Kring elvatiden kommer det så nertassande en ivrigt blinkade, gäspande, trött katt och börjar jama/gnälla på mig. "Kom upp och lägg dig!" typ.
När jag inte var lydig personal utan stannade kvar la hon sig helt enkelt protesterande på det mest obekväma ställe hon kunde komma på (på en stol med massa plastiga, osköna saker på) och såg mördande sur ut. Nu har hon vänt och vridit sig flera gånger för att visa hur eländigt hon har det. Så det är ju bara att packa ihop sina saker och tassa med henne upp nu då.
Inte undra på att det känns så eländigt ensamt att vara i lägenheten när inte kattorna bor där. Ingen ser ju till att jag lägger mig i tid. Till exempel. Klart man vill tjyvbo där ens familj är.
När jag inte var lydig personal utan stannade kvar la hon sig helt enkelt protesterande på det mest obekväma ställe hon kunde komma på (på en stol med massa plastiga, osköna saker på) och såg mördande sur ut. Nu har hon vänt och vridit sig flera gånger för att visa hur eländigt hon har det. Så det är ju bara att packa ihop sina saker och tassa med henne upp nu då.
Inte undra på att det känns så eländigt ensamt att vara i lägenheten när inte kattorna bor där. Ingen ser ju till att jag lägger mig i tid. Till exempel. Klart man vill tjyvbo där ens familj är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar