Just Add Water visade sig vara en riktig feelgood-film. Egentligen borde den nog inte vara nån höjdare; historien är riktigt osannolik och karaktärerna är över lag ganska fåniga men det gick inte stå emot känslan av varm glädje när sluttexterna rullade. Kanske inte lika brilljant feelgood som Lars and the Real Girl, men absolut värd att se en grå dag.
Den nästan naivt godhjärtade Ray (Dylan Walsh) lever ett inrutat och ordnat liv i en nästan övergiven liten stad med förgiftat vatten och utan växtlighet efter att kemiska industrier härjat där. Staden styrs i stort sett av Dirk, en ung knarkhandlare och hans gäng, som kräver invånarna på spontana vägtullar och andra avgifter när han känner för det. Ray lever tillsammans med sin son Eddie (Jonah Hill) och sin hustru Charlene (Penny Balfour) som dras med psykiska problem och som inte varit utanför husets dörr på många år. Höjdpunkten i Rays liv är den korta stund på dagen då han besöker det nästintill tomma varuhuset där Nora (Tracy Middendorf) arbetar.
En dag öppnar affärsmannen Merl (Danny DeVito) en bensinmack i området och det visar sig att han liksom Ray är en drömmare, med den skillnaden att han försöker förverkliga sina drömmar. Han uppmanar Ray att göra det samma och när Ray plötsligt kommer på sin hustru med en annan man tar han chansen att försöka förändra sin tillvaro radikalt.
Det är en charmig, om än helt osannolik historia om lite udda människor med hjärtat på rätta stället, som det som sagt är svårt att värja sig för. Enkel, men söt. 7/10.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar