Fest på the crazy people's vis!

Ja just det, jag har ju också hunnit vara på lite festligheter med mina gamla nattkollegor. Fem kollegor var vi, med några respektive och en mycket charmig nästan-3-åring. Och som ni ser på det här toppfotot hade vi väldigt roligt, även efter att barnet lagt sig:

På riktigt var det en lyckad kväll, även om den blev så sen att det blev lite extra gäspningar på jobbet dagen efter. Men det var det värt och jag hoppas att vi träffas för fler liknande kvällar snart!

Min helgutmaning?

Fick just veta att min helgkollega M på avdelningen bredvid är sjuk inatt så jag vet inte vem jag kommer att få samarbeta med. Alltid lite jobbigt för kontrollfreaket i mig. Men det blir nog bra ändå får jag hoppas. Det är bara så bekvämt att jobba med M, vi har gjort det i några år nu och börjar bli väl inarbetade med varandra. Inatt sa vi tex vid ett par tillfällen exakt samma sak i kör (med samma betoning dessutom) till boende vi hjälptes åt med. Humor.

Men det är skönt och tryggt att vara så väl inarbetade att man inte behöver säga så mycket längre kring arbetsmomenten. Det bara flyter och man kan lita på att den andra har ens rygg när det kniper.

Nattens spartips!

Spektakulära helikopterrån i Sthlm och bomblarm på rättspsyk i Umeå... Händelserik dag nyhetsmässigt tydligen. Själv har jag mest suttit på ett konferensrum i stan och haft temadag med jobbet. Ganska givande faktiskt, beroende på utfallet då. Men det har varit bra diskussioner, högt till tak, raka puckar och en del trevligheter däremellan.

Efter lunch blev det fri gång på stan en liten stund och det tror jag faktiskt kan ha större betydelse än man tror. Jag menar, i ständig pengabrist är det inte som att vi får möjlighet att göra någon social aktivitet som kostar något, men att gå på stan i affärer blev också någon form av social gruppaktivitet där man fick chans att prata lite utanför jobbet. Mer nyttigt än man tänker sig.

Jag tror faktiskt att man i kristider (framför allt då, kanske) bör satsa några små kronor på att låta personalen få umgås halvorganiserat utanför jobbet, utanför brukargruppen, utanför huset, bortanför arbetskläder och invanda roller. Jag tror att det ger så otroligt mycket att man får tillbaka de pengarna mångdubbelt. Det är mitt spartips till Umeå Kommun!

Förvisso passar jag i blått, men...

Vaknade lite för tidigt idag, men det får vara okej. Kanske hinner sova en timme till senare innan jobbet. Hade en bra natt på jobbet iaf. Trevligt arbetssällskap, stundvis lite som trilskande småsyskon, men det är jag å andra sidan kanske hemvan med. Ibland när jag jobbar med yngre arbetskamrater känner jag mig som en fossil som fastnat och som kommer att jobba kvar när de slutar, i typ fyrtio år till. Men så ska det ju inte bli, eller hur?

På tal om syskon så kommer troligen sötaste lillasystern på besök på sitt sportlov. Vet inte hur länge hon stannar, men söndag verkar hon trilla in. Trevligt trevligt. Fick ett "varnings-sms" idag av vilket jag förstår att det är en blå-hårig lillasyster jag ska leta upp på busstationen. Spännande. Själv känner jag mig lite osäker på min timida klippning (det känns lite för kort ibland), att färga håret blått ligger så att säga ganska långt bort på skalan. Hm, I AM old.

Grekisk utemiddag

Torsdag. Stressen har fortsatt. Jäkla klädjakt. Men nu är den över för den här gången. Nu har jag så jag klarar några ev festligheter ett tag framöver. Jag orkar inte jaga mer. Egentligen behöver jag stövlar men dels är det hutlöst dyrt och dels så ids jag inte. Kanske får jag ett ryck i Sthlm.

Ikväll har jag dock kunnat landa en stund. Vi var på den ganska nya grekiska restaurangen Costas i stan med nattskiftet från jobbet. Eller ja större delen av nattskiftet, ett par fd arbetskamrater och ett gäng pensionerade sådana. Syftet var att lite sent avtacka tre stycken som pensionerades i somras, varav två var de jag alltid jobbade med. Saknar dem faktiskt, det var som annorlunda att jobba med dem. Deras rutin och erfarenhet går faktiskt inte att ersätta hur som helst. Det var tryggare att ha dem på avdelningen bredvid på nåt sätt.

Iaf var maten väldigt god, jag var då nöjd och jag hörde inget annat heller. Det hade visserligen inte gjort något om det varit lite lite mer styrka i tzatzikin, men den var helt ok. Krämig, precis som jag gillar den.
Sällskapet var såklart också gott, det var trevlig stämning och väldigt kul att få prata lite med "pensionärerna", och med Linda, min gamla arbetskamrat som flydde till Volvo för ett år sen. Saknar henne med. Ja, det var en bra kväll, jag är då nöjd. Jag hoppas att resten också är det.

Catch up

Tysta leken, skulle man kunna tro, men inte riktigt. Stress, är väl snarare grejen. Gårdagen blev lite annorlunda än jag kanske trott, jag hann inte med så mycket av det som var tänkt. Mest pga att mamma hade fått fara hem redan i söndags så lillasyster behövde mat och inkvartering lite plötsligt igår och skjuts till bussen hem på kvällen sen. Dessutom så strulade det till sig med den middagsplanering jag helt ofrivilligt blivit ansvarig för på nåt sätt. Så jag fick tillbringa ganska mycket tid i telefon och på nätet med att jaga restaurang som inte börjat med uteslutande julbord och som dessutom ett gäng ganska kräsna vårdarbetare skulle trivas på både vad gäller mat och prisnivå. Inte alldeles enkelt kan jag lova. Men nu hoppas jag att det blir bra iaf.

Att prata ikapp tiden

Lite piggare idag. Skönt, trodde nästan att jag var på gång att bli sjuk. Falskt alarm, som det verkade. Bra det.

Idag har jag senlunchat med Linda, en gammal arbetskamrat. Det var supertrevligt, jag insåg plötsligt hur mycket jag saknat henne och våra roliga samtal på nätterna på jobbet. Visserligen blir hon friställd till våren från Volvo, men utsikterna att hon skulle komma tillbaka till sitt gamla jobb ser inte så ljusa ut. Och det är väl bra, för henne. Egoistiskt tänkt hade jag mer än gärna delat mina nätter med henne igen. Kan inte låta bli att reflektera över hur annorlunda det blivit på jobbet det sista halvåret med alla pensioneringar och andra som lämnat skeppet. Det var tryggt med de jag jobbat ihop mig med efter några år av arbetskamratskap. Man visste var man hade varann, hade koll på varann och behövde inte säga så mycket om det som skulle göras. Det saknar jag idag. Jag kände det tydligt just när Linda och jag pratade ikapp det år som gått sen hon slutade.

Ja, det var trevligt att träffa henne och jag hoppas vi gör verklighet av planerna att ses igen ganska snart. Vi pratade och skrattade och plötsligt hade det gått tre timmar, det var roligt. Kände mig nöjd och glad då jag gick i halvmörkret hem ikväll.