Must have: utekväll

Jag har förvisso bara en natt i bagaget men jag är trött trött trött. Men det var en trevlig natt. Det är alltid kul att jobba med Simon, vilket händer sällan och nu framöver antagligen inte kommer att hända fler gånger. Han ska svika oss nattmuppar för att bli "vanlig" dagarbetare med sovrutiner (bah!). Men, det innebär å andra sidan att vi kanske kan lyckas synka ihop den där utekvällen som varit omöjlig hittills eftersom det alltid varit någon av oss som varit schemalagd.

Och på tal om utekväll har jag fortfarande inte riktigt fått mitt gå-ut-begär stillat helt och hållet. Jag är nog svulten både socialt och utgångsmässigt. Måste åtgärdas.

Nattens spartips!

Spektakulära helikopterrån i Sthlm och bomblarm på rättspsyk i Umeå... Händelserik dag nyhetsmässigt tydligen. Själv har jag mest suttit på ett konferensrum i stan och haft temadag med jobbet. Ganska givande faktiskt, beroende på utfallet då. Men det har varit bra diskussioner, högt till tak, raka puckar och en del trevligheter däremellan.

Efter lunch blev det fri gång på stan en liten stund och det tror jag faktiskt kan ha större betydelse än man tror. Jag menar, i ständig pengabrist är det inte som att vi får möjlighet att göra någon social aktivitet som kostar något, men att gå på stan i affärer blev också någon form av social gruppaktivitet där man fick chans att prata lite utanför jobbet. Mer nyttigt än man tänker sig.

Jag tror faktiskt att man i kristider (framför allt då, kanske) bör satsa några små kronor på att låta personalen få umgås halvorganiserat utanför jobbet, utanför brukargruppen, utanför huset, bortanför arbetskläder och invanda roller. Jag tror att det ger så otroligt mycket att man får tillbaka de pengarna mångdubbelt. Det är mitt spartips till Umeå Kommun!

Det osociala monstret

Idag har jag däremot umgåtts en massa hela dagen. Först med Mattias, som jag hjälpt städa (hur snäll är jag?), köra iväg saker osv. Sen med både han och hans föräldrar. I två omgångar. På vägen hem nu ikväll kände jag bara hur jag längtade efter ett eget hörn utan sällskap och inte alls var villig att göra upp planer för morgondagens umgänge. Inte så att det är nåt fel på sällskapet, utan för att jag är lite av ett socialt missfoster som verkligen både behöver och gillar att vara själv ganska mycket. Egen tid är ovärderligt för mig.

Och det ska vara självvald tid då jag inte behöver vara nyttig eller få så värst mycket gjort. Bara sitta och slösurfa, se film själv, läsa tidning/bok eller vad som helst. Jag verkligen behöver det. Annars blir jag grinig och frånvarande. Ibland räcker ett par timmar, ibland vill jag ha en hel dag. Jag gissar att det kommer kunna bli problem i framtiden. Ego-Sara. Men den dagen jag insåg att det faktiskt är så och då jag accepterade det och bestämde mig för att det är okej var en dag av betydelse. Är "alla andra" verkligen så übersociala som jag tror?

Tisdag och inget vårmirakel

Jag dras konstig nog fortfarande med en viss grad av förkylning. Börjar snart undra om det är ett kroniskt tillstånd. Märkligt.

Vaknade med samma önskan som tidigare mornar den sista tiden; att all snö ska vara borta, inte allt för mycket lera har tillkommit och att solen ska skina sådär alldeles lagom. Men inte. Visserligen återstår nu mest stora högar av smutsig snö, det täcker inte marken helt längre. Men himlen känns lite ledsen idag. Lite kallgrå. Oavsett ska jag försöka bege mig ut en stund. Tänkte promenera ner på stan idag, mest för att se lite folk och känna mig lite låtsassocial om inte annat.

Borde höra av mig till Anna och se om hon fortfarande lever och har tid att valla mig lite socialt en stund i veckan. Och så måste jag höra av mig och få en rapport från MissJ om hans Italienresa som tog slut inatt, om jag inte missminner mig.

Sara, det osociala djuret

Annars idag har jag känt mig fortsatt konstig. Inte haft lust till något. Hade planerat gå ner på stan men kände inte att jag orkade. Borde ha tagit en promenad men somnade istället i soffan för att vakna mer än två timmar senare med huvudvärk och fortsat ont i kroppen. Halsen är okej men kroppen känns som att den blivit utsatt för intensiv träning i ett dygn i sträck. Mycket märkligt.

Så jag har helt enkelt inte haft lust för något alls, kunde inte ens hitta en film jag var sugen på att se. Kanske haft en lite för lugn vecka också, känner mig ganska osocial. Bara umgåtts med Mattias de kvällar han kommit hit efter jobbet, vilket varit ganska få timmar på kvällen då han jobbat mycket. Och umgåtts vet jag inte, han har haft en ganska intensiv WoW-vecka (jag med, delvis iaf, i brist på annat mest faktiskt), så sådär väldigt sociala har vi kanske inte varit.

Därmed inte sagt att jag längtar till jobbet. Men efter lite socialt umgänge kanske. Ska försöka ge mig ut en sväng imorgon. Om inte annat så för att glo på folk.

In a nutshell

Hela dagen har jag återkommit till tanken att det är lördag. Vilket det ju inte är. Lite dagavill alltså. Men det har varit en stilla, bra dag. Spelat lite, tagit en promenad i kylan (jag måste tvångskommendera ner någon på stan och hjälpa mig; ska jag ha den vita, gröna eller svarta halsduken med matchande mössa till? its cold, people!), klippt Mattias lite lite kortare än vanligt (vi fegar lite, men det lär väl landa i no-hair lagom till sommaren), lagat god mat osv. Nu är jag själv; Mattias är hos en kompis och firar en anställning med lite öl. Så vad ska jag hitta på?

Jag skulle kunna spela lite, men är kanske lite småless för tillfället. Och ingen "kul" är inne att spela med. Det är fredag kväll så jag vägrar göra något nyttigt. Kanske jag skulle se en film och få lite stickning gjord? Eller spana in det där lastfm som Ulrika ville att jag skulle skaffa. Hm...

Imorgon vill jag vara lite social, kanske tvinga mig på Anna en stund. Eller gå på stan en sväng. Söndag ska jag antagligen fira Mattias syster som fyllde 46 igår och sen jobba.

My weekend.