Lumière!

Nu ska jag lägga mig i sängen framför den gamla Beauty and the Beast från 1991, som jag hittade igen på Netflix. Jag tänkte se den lite som uppladdning inför nyfilmatiseringen som kommer ut på fredag. Jag ser fram emot den oväntat mycket, av någon anledning. Jag har inte sett den gamla på evigheter men jag minns det som att jag älskade musiken, detaljerna och humorn. Inte minst den torra "franska" i de talande inredningsdetaljerna. Vi får väl se om jag minns fel. Jag kom på mig själv med att nynna musiken härom veckan och den gjorde mig glad då iallafall. Den och Alladin minns jag av nån anledning som filmer vars speciellt musik jag gnisslade fram återkommande.

Tre dagar kvar...

Ikväll fortsätter jag på de Oscarsnominerade animerade filmerna och ser Despicable Me 2 (2013), och hoppas att jag ska hänga med trots att jag faktiskt inte sett den första filmen än.

De nominerade är...

Head over Heels

Om det finns fler Oscarsnerdar där ute kan jag tipsa om att man kan se de nominerade bidragen till kategorin "bästa animerade kortfilm" på Moviezines sida. Den första, Adam and Dog fungerade dock inte men den hittade jag på youtube. Jag vet att Paperman är något av en förhandsfavorit, men personligen gillade jag nog Head over Heels lite mer.

Vilken gick hem bäst hos dig?

The Muppets

Alltså, jag älskar Jason Segel och Amy Adams (Enchanted 2007 gjorde verkligen tricket), och som barn älskade jag the Muppet Show (jag spelade vhs-kassetterna om och om igen och sjöng högt till dem när jag fick chansen). Därför hoppas jag verkligen att den nya filmen The Muppets (2011) kommer till Sverige snart. I want to see it.

Edit: Enligt IMDb har den svensk premiär den 16 mars 2012. En evighet tills dess ju.

Inte Tintin, så vad?

Jag har varit lite slö med biotittandet på sistone så för att behålla mitt guldbiokort måste jag se en film i helgen. Jag vet dock inte vad jag är mest lockad att se. Tintin är ju den stora filmen till helgen, men bra betyg och Spielberg/Jackson till trots så är jag i ärlighetens namn inte så lockad. Jag läste lite i min storebrors Tintin-magasin när jag var liten men jag kan inte minnas att jag direkt fångades av det. Alla pratar om hur snygg filmen är, medan jag snarare får lite creeps av Tintins look, ser han inte lite scary ut ändå? Som märkligt len och rosa med klotrunt huvud och knepig frisyr. Jag kommer antagligen att se filmen, men även om bio kanske är rätta stället för en sådan film så är jag tveksam om det blir så.

Den film jag faktiskt var mer sugen på (trots lite sämre betygsnitt) visas såklart inte i Umeå i helgen. Our Idiot Brother med en av mina komedi-favoriter (varför så många har så svårt för honom förstår jag faktiskt inte alls) Paul Rudd. Hans motspelerskor utgörs dessutom av Zooey Dechanel (New Girl-tjejen, ni vet), Emily Mortimer (en annan favorit) och Elizabeth Banks (kul tjej som dock brukar välja kassa roller) så det känns som en film för mig även om jag inte direkt är beredd med lovord och toppbetyg. Men den skulle vara lagomt seriös den här helgen.

Men nähä. Så vad ska jag se istället då?

Film 25/11: Hop

Haren E.B (röst av Russel Brand) står näst i tur att ta över som Påskharen efter sin far som önskar pensionera sig. Men E.B vill hellre satsa på en karriär som rocktrummis och bestämmer sig för att rymma från Påskön till Hollywood. Väl där träffar han på Fred O'Hare (James Marsden), en drygt 30-årig arbetsskygg slacker som just flyttat tillbaka hem till sina föräldrar. Samtidigt som Påskharen skickar en räddningspatrull (the Pink Berets) efter den förrymda sonen gör en mexikansk påskkyckling statskupp på Påskön och försöker ta över som Påskhare.

Hop (2011), 'Hopp' på svenska, är förvisso en barnfilm men jag tror att man underskattar barns intelligens om man tänker att de på riktigt skulle köpa den här historien fullt ut. För de allra minsta är det säkert en rolig film men jag kan tro att de lite äldre har en del frågor. Som varför man gjort en julfilm om kaniner. För egentligen är det en julfilm där alla tomtar bytts ut mot kaniner och kycklingar (t.ex delas påskgodiset ut av en kycklingförsedd släde...) i en något virrig variant där David 'the Hof' Hasselhoff b.l.a gör ett inhopp som sig själv. Snyggt animerat, visst, men det räcker inte riktigt längre. Manuset får bottenbetyg men totalen vägs upp av animationerna till 2/5.

Upp eller ner?

Trots idel toppbetyg i media vet jag inte varför jag inte känner mig mer nyfiken på Pixars nya toppfilm Up. Jag har iofs sett ganska få klipp från filmen och den gör sig alldeles säkert allra bäst i 3D, men ändå är det som att jag inte riktigt hakar på den sammstämmiga beundran av de animerade bilderna på den tjocka scouten och den gamla ballong-farbrorn.

Jag måste kanske helt enkelt gå och se den för att fatta grejen. Guldläge, med andra ord. Film är väl aldrig så bra som när ens förväntningar är låga?

Matiné för vuxna någon?

Jag måste åter få klaga lite på Filmstaden i Umeå. Igår beklagade jag mig över att de visade Coraline kl 17.30 på vardagarna. Imorse tänkte jag att det kanske skulle se bättre ut på helgen?
Eller inte, i helgen visar de filmen kl 15 och sen verkar det som att den inte går längre. Så var det med det. Mitt tänkta sällskap M kan inte så tidigt så antingen får jag gå själv eller så får det vara.

Det är nästan som att de inte vill ha besökare?

Jag skulle så gärna vilja gå och se den animerade skräckisen Coraline i 3D på bio men vad är det för tider som SF har bestämt sig för i Umeå? Vem går på skräck-bio klockan 17.30? Skulle gå med M men han har ju knappt slutat när den börjar. Hade det varit med svenskt tal eller nåt hade jag förstått men nu är det en 3D-version med engelskt tal som inte har nån text. Inte direkt material för en matiné. Får se om jag lyckas få till det i helgen (som dock ska vara väldigt fin vädermässig så...).

Filmsågning

Jo, en filmpremiär jag glömde nämna är förståss Gnomes and Trolls, en svensk animerad film. Svd ger den bottenbetyg och det troliga är väl att alla som vuxit upp med numera legendariska Trolltyg i Tomteskogen skulle göra det samma. Personligen tycker jag nästan att animeringen är skrämmande och följande mening ur Svd:s recension ökar inte direkt min lust att se den:

"Ja, alla figurerna inklusive fåglar och igelkottar är av manskön förutom tomtemor med markant stora bröst"

Ingen risk för biobesök på den i helgen, alltså.

Film 5/09

Dags för lite filmbloggande igen kanske? Det går dåligt med projektet att försöka se så många nominerade som möjligt inför Oscargalan nästa söndag men jag har en vecka kvar på mig. Det ska gå.

Jag tänker börja med filmen jag skrev om på väg hem från Stockholm tidigare i veckan. Min ambition var att ändå se klart den, men jag tvivlar nu på att det kommer hända. Det är annars väldigt sällan jag ger upp en film. Böcker kan jag vara snabb på att ge upp, men inte film.
Filmen heter My Best Friend's Girl och inleds med att Dustin (Jason Biggs, American Pie etc) redan efter ett par få veckors dejtande verkar vara redo att gifta sig med Alexis (Kate Hudson) medan hon känner att det går för fort och snarare verkar vara redo att backa ur. Desperat vänder sig Dustin till sin kusin Tank (Dane Cook) som är känd för att hjälpa killar med liknande problem genom att gå på urusla dejter med tjejerna så att de ska inse vilka prinsar de egentligen har. Men Alexis reagerar inte som väntat på Tanks dejt och Tank i sin tur verkar få tycke för Alexis. Oväntat? Nej, inte särskilt. Dessutom lyckas man med konstverket att göra det så grymt tråkigt att jag känner mig totalt ointresserad inför vem som får vem eller inte. Klichéer, stereotyper och rollprestationer som går på rutin ger ingen känsla alls. Don't bother, 2/10.

Så till en komedi, Tropic Thunder. Som lyckades med konsttricket att överraska mig en del. Jag förväntade mig en traditionell Ben Stiller-film men fick ändå något ganska annorlunda. Kanske är det inblandningen av ena brodern Cohen bland författarna eller så har Stiller utvecklats sen sist. Filmen handlar iaf om ett gäng skådisar; en actionskådis på nedgång (Ben Stiller), en från fis-komediernas värld (Jack Black), en oscarbelönad galning som ständig söker nya (fysiska) utmaningar (Robert Downey Jr), en rappare med skådisdrömmar (med rap-namnet Alpa Chino...) och en total nykomling. Tillsammans ska de spela krigshjältar som på menige Ryan-vis räddade "Four Leaf", en sann krigshjälte som spelas av Nick Nolte. Problemet är att inspelningen inte går så bra och för att få skådespelarna att känna krigsallvaret körs de ut i djungeln i tron om att de fortfarande spelar in, men i själva verket hamnar de mitt i ett real-life knarkkrig.
Galet så det förslår, och så är också filmen. Bra skådespelarinsatser, annorlunda komedibas och faktiskt rolig humor gör filmen till en väldigt annorlunda Stiller-film. Ovanligt stor frånvaro från låga skämt som annars förknippas med Stiller (och Black, som dock inte går helt fri här heller) och lite djärva drag (vad sägs om en tonårig knarkkung eller en gränstänjande hollywoodskådis som opererar sig "svart"?) gör att jag nog gillar den här filmen. Visst, den spelar över i vanlig ordning och ibland känns det lite på gränsen, men överlag är det en film som överraskar och förtjänar lite cred. En stark 7/10 får det bli åtminstone.

Sen en film med "Umeå-koppling", om man så vill. Jag har sett Ping-Pongkingen en flerfaldigt prisbelönad och omskriven film av Obbola-födde Jens Jonsson. Den handlar om Rille, en fundersam kille på högstadiet som är bra på pingis (det enda stället där han tar makten är på fritisgårdens pingisrum), som är mobbad bl.a för sin övervikt men som har bra kontakt med sin lillebror, den desto mer populära Erik. Trots att de är bröder är de väldigt olika men ställer upp för varann och tycks gemensamt ställa sig lite mot sin mamma som försöker introducera en ny man i hushållet, Väg-Gunnar. På sportlovet kommer killarnas pappa på besök och när en familjehemlighet läcker ut blir det en del trubbel och känslostormar.
Trots att skådisarna är okända och historien utspelar sig i norrländsk glesbygd är det en ganska typisk svensk film, skulle jag vilja säga. Det cirkulerar kring människan, den lilla, udda människan, kring sociala problem och familjehemligheter. Ett drama som visserligen (tack och lov) är lättsammare gestaltat än de tunga svenska regissörerna brukar göra det men ändå följer den vanliga gången. Väldigt snyggt foto, men jag blir förvirrad av alla olika dialekter och pappan känns för mig lite för oklar och konstig. Helt okej, men känns inte så nytt. 6, möjligen 7/10.

Sist ut en söt film, som kanske inte heller är så annorlunda som jag förväntat mig, men som var trivsam att se; My Blueberry Nights. Mitt intressa väcktes kanske främst för att Norah Jones, en sångerska jag gillar mycket, gör debut i huvudrollen som Elizabeth.
Elizabeth kommer en sen kväll in på Jeremys (Jude Law) café efter att hon insett att hennes pojkvän träffat nån annan. Hon lämnar hans nycklar till Jeremy ifall pojkvännen skulle komma tillbaka dit. Men han kommer inte och Elizabeth blir en allt med frekvent besökare, som finner tillit i Jeremy. Plötsligt försvinner Elizabeth från stan och tar jobb på lite olika platser i USA. Hon skriver hela tiden till Jeremy om vad som händer utan att lämna adress så att han kan skriva tillbaka.
Filmen ändras ganska mycket i och med att Elizabeth ger sig av. Plötsligt uppkommer små historier om de människor hon möter på sin resa och relationen mellan Elizabeth och Jeremy blir sekundär. Jag gillar det, det känns lite nyskapande, men gör också att jag känner mig ovanligt mycket som åskådare, på nåt sätt. Filmen är betydligt stillsammare och betydligt mindre romantiskt drama än vad jag förväntat mig. Och det känns helt okej, men stillsamheten gör att något saknas. Trots allt helt klart sevärd en stilla kväll. Norah Jones debut ger mersmak. 7/10.

Film 2/09

Okej, jag drar igenom de sista sex filmerna jag sett också!

Först en komedi som jag trots allt trodde skulle vara lite bättre än den var. Jag pratar om Get Smart med Steve Carell och Anne Hathaway; två skådisar som jag normalt sett tycker gör bra filmer. De spelar två hemliga spionagenter som förs samman på ett mycket viktigt uppdrag. Maxwell Smart (Carell) har precis befodrats från att ha varit deras kanske bästa tekniker till en inte så smidig Agent 86, medan Agent 99 (Hathaway) är en väletablerad agent som kanske inte är så glad för sin rookie-partner.
Filmen börjar helt okej. Det känns stundvis lite som att man gränsar till att lägga filmen på en Leslie Nielsen-nivå, men humorn är tack och lov lite mer "mogen" än så; inte riktigt allt går ut på sexuella anspeglingar. Men Nielsen-trillandet finns där, trots allt. Det är dock inte det som tar ner filmen. Det är själva storyn. Den håller inte riktigt uppe intresset hela vägen. Kärlekshistorien mellan agenterna känns lika uppenbar som läskigt faderlig och storyn i sig känns inte särskilt spännande. Betyg 4/10

Nästa film tänker jag mest bara nämna i förbifarten. Den gick på tv när jag jobbade natt sist, en lugn natt då en bra film hade suttit fint. Istället visades The Hot Chick med Rob Schneider (och Adam Sandler som vanligt i en liten roll). Totalt värdelös humor som jag aldrig begripit mig på. Samtliga Schneider-filmer är likadana. Samma låga, grymt sexistiska, tråkiga humor rakt igenom. Inte ens lite underhållande. Den såg vi inte färdigt. 1/10

Samma natt visades Revenge från 1990 på tv för kanske tredje gången de sista två månaderna. Den här gången såg jag det mesta av den och den var väl sådär. Kevin Costner spelar en ex-soldat som blir förälskad och inleder ett förhållande med sin gode väns (Anthony Quinn) hustru (Madeleine Stowe). Vännen upptäcker det såklart, dödar nästan Cochran (Costner) och skickar sin hustru till blandade horhus på försäljning som hämnd. Filmen går i stort ut på att Cochran försöker hitta sin käresta och det blir såklart både våldsamt och tragiskt på vägen. Lite för tråksentimentalt och "hjälteaktigt" för min smak. 4/10

Igår hamnade jag också framför tv:n av en slump och bytte lagom över då Envy började. Idel kända komiker som Ben Stiller, Jack Black och Amy Poehler men också med Rachel Weiz i en av huvudrollerna. Nick (Black) får en idé att skapa en spray som gör att hundbajs försvinner och vill utveckla och ta patent på idén tillsammans med sin vän Tim (Stiller). Tim tycker att det är en idiotisk idé och lägger inte till de 2000 dollar som krävs. Något han sen får ångra när Nicks "Wapoorize" blir en miljardsuccé. Nick och hans fru (Poehler) bygger en kopia av Vita Huset mittemot för att slippa flytta ifrån sina goda vänner osv. Avundsjukan blir ett faktum och historien är igång. Lite småkul ibland men även här håller inte storyn uppe mitt intresse filmen igenom. Det blir lite långdraget, lite för mycket av det mesta även om slutet inte är alldeles givet kanske. 4/10

Och så idag har vi sett två filmer. Först ut blev Wall-E, den söta robotfilmen jag velat se länge. Och den var verkligen inte vad jag hade väntat mig. Inte alls som andra disneyfilmer jag sett. Ingen söt, lite för tillrättalagd historia med gulligt språk. Istället en film som till största delen inte innehåller något tal alls faktiskt, men i stort sett hela tiden en massa oerhört vackra, ej överanimerade bilder.
Filmen utspelar sig på 2800-talet, 700 år efter att jordens befolkning fått lov att utrymma planeten pga all nedskräpning. Kvar lämnades ett antal Wall-E-robotar med uppgift att paketera ihop allt skräp till små kuber. Men till synes finns alltså bara en kvar, 700 år efteråt. En smart liten sak som samlat på sig reservdelar till sig själv, plockar på sig fina saker och sparar i sin välorganiserade container som han bor i till skydd från de kraftiga oväder som drabbar jorden då och då. Hans enda sällskap är en videofilm han hittat så när den moderna roboten EVE kommer till jorden med uppgift att söka efter organiskt liv, blir det början på Wall-E:s kanske första relation, något han inte släpper i första taget. Det blir en rymdfärd, en kamp för jordens framtid och lite robotkärlek. Och jag smälte faktiskt också. Lite "otäck" var den ibland, men kanske inte så att barn uppfattar det så. Spännande var det i vart fall och som sagt bitvis väldigt vackert. 8/10

Sist ut blir en koreansk skräckfilm; A Tale of Two Sisters. Den handlar som titeln ger om två systrar som är i det närmaste oskiljaktliga och lever i en märklig symbios med varandra. De kommer hem till sin far och dennes fru (mamman är avliden) efter vad som verkar vara en lång bortavaro. Märkliga saker händer och samtliga familjemedlemmar verkar besitta konstiga sidor.
Den är väldigt koreansk i den bemärkelsen att man inte greppar allt, inte ens när filmen är slut faller allt på plats. Det är inte heller ovanligt med konstiga familjerelationer och denna är verkligen outtalad. Sen följer den bildmässigt det vi tidigare sett i både japanska och koreanska skräckisar vad gäller unga flickor med svart långt hängade hår (gärna lång lugg), hackiga bildsekvenser för att skapa onaturliga rörelsemönster hos karaktärerna, det obligatoriska "myrornas krig" på en tv, krälande kvinnor med böjda fingrar osv. Och det är bitvis lite småläskigt och bitvis lite roande. Som många andra liknande är fotot stundtals väldigt målande och ganska vackert, och konversationerna känns precis så konstlade som de ska.
Sen tycker jag att historien var lite för invecklad. Men precis när jag kände att det aldrig skulle bli klart började historien få lite förklaring iaf. Fortfarande förstår jag inte betydelsen av "morbroderns" besök, men det kanske kommer. Inte jätteläskigt, inte jättenytt men helt ok. 6/10

Sådär, lite tips och lite varningar. Jag har en massa filmer som bara väntar på att få bli sedda så det lär nog komma fler inlägg av det här slaget. Inte minst Barnhemmet som alla tipsar om, ska jag försöka få sedd snarast möjligt.

Film 1/09

Ok, vad sägs om lite filmtyckande medan syrran ser på Spiderman på tv? Det har ju hunnit bli några stycken under jul och nyår trots allt. En hel del tv-filmer jag liksom trillat över, vilket är lite kul. Och lite som ett lotteri.

Först just en sådan. The United States of Leland, en lite skum film. Nu är det ett tag sen jag råkade på den på tv (nån natt före jul på jobbet), men jag minns den framför allt som en lite för långsam film som aldrig riktigt nådde dit det kanske var tänkt. Leland (Ryan Gosling) är en en till synes ganska vanlig, fundersam tonåring som en dag hugger ihjäl sin flickväns autistiske lillebror. Och ser det som en bra sak. Han hamnar på ungdomsvårdshem och där försöker en vårdare (Don Cheadle) med författarambitioner att ta reda på vad som drev Leland till sin handling. Som sagt inte riktigt så bra som det skulle kunnat bli, trots godkända skådisinsatser (av tex Jena Malone och Michelle Williams). 5/10

Nästa film var mer av en positiv överraskning en mellandag då vi slöade i soffan. Keeping Mum, en brittisk komedi med blandade kända skådisar i oväntade roller var helt klar sevärd. Filmen kretsar kring en pastor (Rowan Atkinson) och dennes familj. Han tycks ha hamnat i en torr sterotyp av vad en pastor ska vara samtidigt som hustrun (Kristin Scott Thomas) har inlett en affär med den amerikanske golfläraren, spelad av Patrick Swayze. Maggie Smith gör en underbar roll som hushållerskan som får jobb hos familjen och som tycks ha ett lite speciellt sätt att se efter familjen på... Brittisk film är verkligen nåt extra! 7/10

En pedofil har bestämt möte på ett café med sitt nästa offer, en 14-årig lite lillgammal tjej. Ja, i vart fall är det så filmen får oss att tro till en början. Men vad som egentligen är vad blir ganska snart lite halvsnurrigt. Hard Candy är på pappret en bra film och många har hyllat den, men på nåt vis gick den inte hem helt hos mig. Jag köpte tyvärr inte Ellen Pages (Juno) ibland väldigt överspelade roll som den unga tjejen. Stundtals kändes hon visserligen som en lillgammal lite jobbig tonåring, för att i nästa sekund låta som en 23-åring som spenderat sina först två år av genusstudier och inte riktigt greppat den djupare bilden. Jag kan inte förklara det bättre än så. Till skillnad från andra recensioner jag läst så skrämmer filmen mig ingenting och slutet förvånar inte nåt särskilt. Den väntade tvisten i handlingen kommer aldrig i mitt tycke. Men det är ändå en snygg film som är ganska läckert filmad och ämnet är intressant. Men mer än 6/10 blir det inte, och då är jag nog lite snäll.
(Ska ni se en bra film på temat pedofili rekommenderar jag istället The Woodsman varmt. En film som ställer saker på sin spets där Hard Candy inte gjorde det.)

Nyårsdagen visades Corpse Bride på tv. En film jag velat se länge, men aldrig riktigt kommit mig för att se. Det är en animerad musikalfilm av Tim Burton m.fl. och som vanligt i hans produktioner hittar vi Johnny Depp (och Helena Bonham Carter, så magisk i Sweeney Todd) och som vanligt står Danny Elfman bakom musiken. Victor ska gifta sig med Victoria men har svårt att få till löftena inför ceremonin. När han övar i skogen på vad han tror är en gren råkar han sätta ringen på en "död" kvinnas finger istället och plötsligt hamnar han i ett giftemål med The Corpse Bride. Hemma tvingas istället Victoria till giftemål med en man som planerar att döda henne efter bröllopet och nu måste Victor välja mellan sina två, var och en på sitt sätt, vackra brudar. Underbart! 8/10

Efter det har jag sett Zach and Miri Make a Porno. Zack och Miriam är två barndomsvänner som bor delar lägenhet i samma stad de växte upp i, med usla jobb, inga pengar och inga direkta ambitioner. När elen och värmen stängs av i lägenheten söker de sig till drastiska åtgärder och beslutar sig för att göra en porrfilm att sälja på nätet.
Det här var en film jag tyvärr hade för stora förväntingar på. Jag gillar Seth Rogan som oftast och Kevin Smith ligger bakom kultfilmer som Clerks och Mallrats samt braiga Dogma (den där Alanis Morissette är Gud), så vad kunde bli fel? Ganska mycket, skulle jag vilja säga. Det börjar bra, ända fram tills själva filmgrejen kommer igång på riktigt. Då blir det plötligt bara dåligt. Inte nog med att självaste Traci Lords spelar porrskådis (minnet av hennes självutlämnande antiporrbranschbok är som bortblåst) alldeles för bra, stereotypt sett, när Zack och Miri under sin första filmade sexakt "oväntat" inser att de är kära i varandra är kräkpåsen inte så långt borta. Tyvärr, tyvärr, det här är bara sliskigt. 2/10

Fortsättning på filmtyckandet får komma om en stund!