Se framåt, Sara!

Mitt humör är alltså fortfarande inte direkt på topp. Eller ens i närheten. Snart får väl min soon-to-be-psykolog-vän sätta nån obskyr diagnos på mig. Fast det kanske bara är en släng av 'vintertrötthet', om nu det ens existerar utanför "damtidningarnas" värld. I alla fall så börjar jag bli lite less på att känna mig loj och behöva klistra på ett leende när jag mest av allt vill böla eller slå nån. Heja vuxen-Sara liksom.

Så jag gör mitt bästa och försöker koncentrera mig på aprilresan då vi ska återse Eddie Izzard, den här gången i Göteborg. Can't wait!!

Imorgon är en annan dag?

För att bättra på min, för veckan (?) speciellt kassa, självkänsla har jag dagen till ära haft en riktig frosseridag. Just idag finns det tydligen ingen botten. Underbart.

Slut på meddelandet.

Fisksorg

Tragik i huset ikväll. Upptäckte just att alla invånare i akvariet i källaren gått en kuslig (?) död till mötes under dagen/kvällen. Akvariet står i källaren där det är lite småkyligt, men det har gått bara bra eftersom det haft den där värmestickan som hållit vattnet vid rätt temperatur. Nu verkar det dessvärre som att den lagt av och vattnet blivit för kallt för att dess invånare skulle må bra. Så den gamla (och stora, ca 30cm) malen Malin som funnits med i närmare 15 år, kuhlii-ålen m.fl finns inte mer. Och M är inte glad. Mest arg, ganska mycket arg, för att han inte upptäckt det i tid.

Så vi har lite fisksorg för tillfället.

Mera Palme

Det är mycket Olof Palme nu igen och jag tänker spä på det genom att ge ytterligare ett Play-tips; dokumentären Palme (2012) som visas i tre delar och som finns att se fram till och med torsdag den här veckan. Jag såg de första två avsnitten nu ikväll och insåg att det var en del som jag faktiskt missat kunskapsmässigt.

Jag var bara sju år när Palme mördades den där februarinatten men likt många andra minns jag det väldigt tydligt. (Jag var redan då intresserad av nyheter och till viss del politik, så pass att jag minns att pappa började köpa både aftonbladet och expressen* för att han skulle hinna få läsa den ena själv när han kom hem, innan hans dotter snodde den åt sig.) Tiden före mordet har jag dock ganska sporadisk kunskap om när det kommer till just Palme. 

Jag vet inte om jag inbillar mig men när jag såg klipp från tal som Palme höll kände jag ganska direkt nån form av liknelse mellan hur han och min personliga husgud (nåja) Gudrun Schyman talar. Sansat, lite vitsigt och med välformulerade och välartikulerade ord på ett sätt som nästan gör mig lite avundsjuk. Hade jag besuttit den konsten hade kanske jag gett mig in i politiken på riktigt.

Oavsett färgtillhörighet tror jag att de flesta samhällsintresserade kan få ut något av att se dokumentären. Om inte annat så för att se ett lite annat Sverige och charmiga bilder från en annan tid.

*På den tiden var kvällstidningar inte det samma som skvallermedia

TV-tips

Kan för övrigt tipsa om en svensk tv-serie som jag faktiskt tycker är helt okej. En pilgrims död, om Palmemordet, baserad på Leif GW Perssons trilogi. Vi har sett två av fyra avsnitt än så länge (det tredje visades på tv igår) och är båda hyfsat nöjda faktiskt. Finns på Play.

The Rachel

För den som inte redan tröttnat på att höra historier om mitt föränderliga hår så kan jag meddela att dagen, trots viss ansträngning i morse, bjöd på en härlig 90-talsfrisyr. Tänk ungefär den där väldigt populära Rachel-frisyren som Jennifer Aniston själv sas avsky. Lite så. Fast mer virvelvind.

Mina kollegor var dock väluppfostrade och sa snälla saker, det var ju tur!

Ser med spänning fram emot morgondagens frisyr. Har, för att göra saken ännu lite mer komplicerad, dessutom handlat på mig nån form av stylingprodukt idag som, av priset att döma, antagligen innehåller flytande guld. Det måste ju bara bli bra.

Helgen

Så var helgen över, lat och vilsamt har det varit. Ganska just vad jag behövde. Känner mig på bättre humör nu än vad jag gjorde i veckan. 

Lite synd bara att man oftast måste välja mellan "vilsamt" och "händelserikt" när det kommer till helgen. Det är svårt att få till det där som är lagom. Igår var vi på väg till stan för lördagsbio, men det blev aldrig av. Jag nämnde det på dagen men då var M inte så sugen. Sen kom han vid sex-tiden och föreslog att vi skulle fata ändå men då fanns det inga biljetter kvar på de sena visningarna av filmerna vill helst ville se. Klart vi kunde sett nån annan, det går ovanligt mycket intressant på Ume-bio just nu, men det kändes inte riktigt värt det. Så det blev film i soffan istället. Två stycken. Och det var då mysigt nog.

Idag har vi också sett film på eftermiddagen. Fast först var vi faktiskt iväg en sväng. Lunch hos M:s föräldrar stod på schemat och det var både trevligt och (som vanligt) väldigt gott. Lite som att fara på restaurang varje gång.

Nu sitter vi dock på varsin våning i huset och slöar på varsitt håll. Imorgon är det måndag och det känns faktiskt helt okej.

Men jag ska försöka haffa ett par biofilmer i veckan. Sådetså.

Rimligt?

Idag läste jag att nästan 80 procent av Sveriges åkermark används till att odla djurfoder. 80 procent! Sug på den en stund...

Hair disaster

Det som såg så enkelt ut när frisören gjorde det "bara vrid plattången ett halvt varv när du drar den genom håret så är det klart" visade sig inte alls fungera när undertecknad stod framför spegeln nu på förmiddagen. Att jag inte har brännsår över hela ansiktet är ett under. Mitt tålamod med sånt där är inte det bästa, kan tilläggas. Arghn!

Får fara och köpa mig en mössa alternativt låna M:s apparat och göra en Britney...

Smokey and the Bandit

Spenderade just en del av kvällen med att se om Smokey and the Bandit (1977) för kanske femtonde (?) gången, men för första gången med M. Hans val dessutom. Det är nog den film som jag kopplar starkast till min barndom och min pappa framför allt, som älskade den (och det mesta Burt Reynolds gjorde). Och trots alla minnen bliev jag glad av att se den, den är faktiskt rätt charmig. Fast man kanske måste se den i perspektiv för det. Men ja, jag gillade den.

Och Sally Field är banne mig lika snygg idag som hon var då.

Det blir aldrig som man (jag) tänkt sig

Och shoppingen då? Tanken var att jag behövde lite nya kläder men jag insåg ganska snart att miTT humör enbart drog mig till att fingra på stora svarta kläder så jag gav upp det målet ganska snart. Istället kom jag hem med idel ointressanta saker såsom ett par krokar till jobbet (att hänga upp ytterkläderna på, på kontorsdörren), en dyr-men-bra mascara, senaste Empire, nåt skumt hårpuder (frisören övertygade mig), en tesil, linsvätska, en halv kexchoklad (den kan kanske ha varit hel när jag köpte den) och en plattång.

Jag kan det där med shopping!

Ledig fredag!

Idag har jag haft en ledig dag. En dag alldeles upp till mig själv. Det var välbehövligt, tror jag. Sovmorgon ända till kl 8 (!), lunch, klokprat och lite shopping med en god vän, besök hos frisören och så lite spridning av en bit för mycket av lönen. Men det var det värt tror jag. Jag har dock inte vågat mig in på kontot för att skåda resultatet.

Och klippningen då? Jo, nu är håret gott och väl 1,5 dm kortare, dvs typ axellängd, med inklippta kanaler (?) som ska göra det jämnare lockigt och vad det nu var. Jag hade en väldigt pratsam men klok frisör som berättade allt hon gjorde - me like! Hon hade dessutom ruggigt snyggt hår själv som jag satt och avundades hela tiden. Hon fattade ganska snart att jag behövde lite handfasta råd så efter ungefär 20 frågor (från henne) gav hon mig två förslag varav jag gick på det något mindre vågade.

Så inte kort utan halvlångt med lockar som nästan ser ut att komma från rullar. Min första tanke var Farrah Fawcett, då det känns som lite 70-tal över den nyklippta halvluggen och de stora lockarna. Ungefär samma längd också. Lite ovant och jag kanske inte blev nån pangbrud direkt men jag känner mig nog ganska nöjd. Lyckas jag få till det såhär på egen hand efter morgondagens dusch så lär jag ta bort ordet "ganska" i den meningen. Till min hjälp har jag en alldeles nyinköpt platt- och locktång som jag ska försöka lära mig bemästra också.

Frånvaro

En av anledningarna till den åtminstone lite ovanliga tystnaden från mig är att jag faktiskt känt mig lite under isen den här veckan. Mentalt frånvarande på ett sätt som jag inte upplevt på ganska länge. Inte minst idag, då allt kändes segt, tungt och lite smått meningslöst. Tur då att jag har kollegor som spontant börjar ful-catwalka på rad i korridoren eller målar och blåser upp en ballong som hittades i nån vrå, för att få mig att skratta lite. Det gjorde saker lite lättare.

Det ÄR lite mycket nu, mycket tankar, mycket klurande och negativa händelser omkring mig. Oro för personer som står mig nära och som jag bryr mig oändligt mycket om. Plötslig, och ibland halvakut, rädsla för att fler saker ska hända. Ångest över att livet står stilla och stampar men på samma gång rusar snabbt förbi utan någon som helst kontroll. Sen att jag egentligen inte primärdrabbats av något men ändå känner mig nedstämd bidrar på ett skönt sätt med lite dåligt samvete över egogenen.

Jag kommer snart igen, jag gör ju alltid det. Jag har mina svackar och har med åren fått vassa klor att klättra uppför med igen. Det har varit lite gnällblogg såhär långt 2013 med sjukdomar och annat, men det ska då rakt inte få lov att hålla i sig.

Challenge accepted!

Imorse läste jag om #blogg100; bloggutmaningen som går ut på att man ska blogga minst en gång om dagen i hundra dagar i sträck. Jag tänkte för mig själv att det nog inte var en utmaning för mig, jag som närapå nästan alltid skriver något, stort eller smått, intressant eller ointressant på min blogg.

Och så insåg jag just, efter att ha uppdaterat sidan ett par gånger, att jag faktiskt inget skrivit sedan i måndags.

Härmed ser jag mig själv som utmanad!

Mörmåndag

Hemkommen från jobbet och ganska nyäten sitter jag och typ stirrar rakt framför mig ikväll. Känner mig helt mör i kroppen. Har haft en lite underlig dag på jobbet, eller underlig...jag vet inte hur jag ska beskriva den. Saker kan vända fort iaf, och det kan vara både bra och dåligt.

Jag sov dåligt inatt, somnade alldeles för sent och vaknade sen några gånger av M som hostade. Han såg ganska mör ut imorse också. Så det är väl lite allt möjligt som gör att jag känner mig sliten ikväll. Humöret är som inte riktigt på topp. Hade jag varit 7 år hade jag antagligen legat och sparkat på golvet just nu, hulkgråtit av trötthet och uppgivenhet och hojtat att allt är orättvist. Hur skönt (och bra, egentligen väl?) det än skulle ha varit så gör man inte riktigt så när man passerat 30, tror jag... Inte så ofta i vart fall.

Så frågan är om jag ska skippa Guldbaggegalan på tv ikväll (jag har ändå knappt sett nån av filmerna) och sätta mig slå av mig lite trötthet på nån boss eller alliance-folk i WoW istället. Kanske skulle göra gott...

Intag position soffläge

Humöret gick från nästan extatiskt städhumör till platt fall på några minuter i eftermiddag. Så ingen bio ikväll, iddes inte göra mig iordning, packa grejer och fara till stan helt enkelt. Men istället lagade vi mat tillsammans, såg Modern Family och någon blev uppiggad av den sjuke som egentligen inte skulle behöva anstränga sig idag. Sötmannen. Så jag klagar inte.

Måndag imorgon, första dagen på en fyradagarsvecka. Fast då har jag i och för sig jobbat varje dag sedan i måndags. Men det känns helt okej. Precis som en långhelg kommer att göra. Lönelånghelg dessutom (yeay!). Ska jag ha några önskemål igen (de brukar ju sällan slå in, inte minst pga min egen lättja) hade middag ute på nåt trevligt ställe varit önskvärt. Vi får se om jag lyckas få till något sånt.

Hoppas ni har en trevlig söndagskväll!

Söndag

Så var jobbhelgen över och jag ska sannerligen inte klaga. Ca 400 anställda och ingen som kände för att vara sjuk eller behöva min assistans, det hade jag faktiskt inte riktigt förväntat mig. Men ja, då hinns annat med istället.

M har väl passerat gränsen till sjuk nu och låter lite som jag gjorde för en vecka sedan. Superbt. Min tur att vakna av honom på nätterna. Därtill har jag drömt skumt hela helgen, vet inte vad det är min hjärna försöker säga riktigt.

Nu väntar lite städande under eftermiddagen (yippie!) så får vi se vad det blir sen. Ev blir det filmkväll i stan med Lil'sis, om logistiken tillåter. Idag har annars varit en sån där vacker, gnistrande dag då jag önskar att jag faktiskt var lite mer outdoorsie, dvs hängde på mig längdskidor eller iddes promenera och göra grillutflykt nånstans. Men nu är det inte riktigt så, även om det hade varit trevligt.

Hacket i skivan

Med viss risk för att Anna börjar preppa mitt te med arsenik nästa gång vi ses måste jag åter ta upp den där evigt besvärliga frisyrfrågan. Håret är förvisso i fin form för tillfället (inga trasiga toppar, inte supertorrt och inte så elektriskt som det kan vara om vintrarna etc) men jag längtar efter nåt lite nytt. Jag är less på att antingen se ut som en plattpälsad efter-spöregnet-hund alternativt som en Kristina Lugn-wannabee (hände tre dagar i rad denna veckan). Kanske är det åter mina snygga kollegor som ger mig utseendeångest, eller så är det nåt slags kli efter förändring i allmänhet som åter ger sig på frisyrtankarna.

Och nej jag vill inte klippa tuppkam eller färga håret grönt. Inget sånt. Jag vill bara få det lite frisyrigt, känna mig lite snyggare. Kan man annonsera efter en frisör som begriper sig på sånt? Som förstår vad jag är ute efter, vad som skulle passa och samtidigt funka med min skumma hårkvalité (som alla säger sig förstå så bra tills dess att de börjar greja med det "ojdå")? För jag lyckas inte hitta den där perfekta personen på egen hand. Kanske för att hen inte existerar.

Så, slut på rant. Eller gnäll om ni så vill. Om en vecka är det över och glömt. Eller inte.

Borta-längtan

Börjar känna mig lite sådär semester- och resa-iväg-sjuk igen. Det går ju lite i perioder men jag gör aldrig något åt det. Nu har vi förvisso Göteborgsresan i april att se fram emot och det räcker för stunden. Men den där drömmen om en liten resa i sommar eller till tidighösten den tycks ihärdig. Vi får väl se om det blir nåt av det i år. Måste se till att bli bra på att spara igen (och att inte nalla av det sparade när det blir tight).

Jag vet inte vad det är som ger upphov till sådan längtan bort just nu. Jag trivs ju bra där jag är. Fast det är bra att längta hem ibland också och att få se lite annat än det gamla vanliga. Och så tror jag att det är lite åldersångest som spökar; jag har ju verkligen inte sett något alls av världen och snart är jag halvvägs till servicehuset! Så kan vi ju inte ha det liksom.

Oledig helg

Helgen är här men jag är inte riktigt färdigjobbad än. Det är min tur att ha helgtjänstgöring och med tanke på att jag inte haft det sedan före jul tänker jag då inte klaga. Även om det förstås hade varit rätt skönt att kunna ligga länge imorgon. Men, jag kan ju jobba hemma i nattkläderna så jag behöver inte stiga upp sådär väldigt mycket tidigare än sju då passet börjar, det är rätt tacksamt.

I övrigt finns det inte så mycket planer. M tycks ha blivit lite drabbad av den långvariga förkylning jag nu nästan blivit av med så vi får väl se om han håller sig på benen helgen ut. Det finns ett önskemål om ett biobesök men det beror lite på. Dels på pengaflödet och dels på om jag känner mig tillräckligt fri från hosta. Det är ju lite av en mardröm att sitta och tokhosta på bio faktiskt. Då kan jag hellre se film hemma. Men en filmkväll hemma med bästa minifamiljen är definitivt inte fy skam det heller. Fast just nu går det flera intressanta filmer på bio, det vore kul att haffa åtminstone någon.

Gengångare -tips!

På tal om spooky tv-serier så kan jag varmt rekommendera den franska thriller-serien Les Revenants (2012), eller "Gengångare" som den heter nu när den visas på SVT Play (visas enbart på webben). Vi började se de två första avsnitten på ikväll och det var ganska spännande. Framför allt annorlunda, sådär att man inte riktigt har vare sig självklara idéer eller förväntningar på vad som komma skall.

Serien utspelar sig i en liten fransk alpstad där märkliga saker plötsligt börjar hända. Unga människor som varit döda i flera år kommer plötsligt en kväll hem, utan minne av att de dött, och tas emot lite blandat av sina anhöriga som försökt vänja sig vid deras bortavaro. De är inte zombier utan ter sig som precis på samma vis som den dag de dog. Samtidigt sker några otäcka mord som också de påminner om en tid som varit.

Ingen nagelbitare på så vis att jag skulle kalla det skräck, men spännande och ganska välspelat. Intressant variant på alla zombiefilmer och -serier, skulle jag vilja påstå. Samtliga visade avsnitt finns att se på SVT Play ett tag till framöver, rekommenderas!

Defiance

Nytt år, nya tv-serier som ser dagens ljus. En av dem är Defiance (2013) som visas på Syfy med start i april. Inte alldeles i brådrasket alltså, men trots det har det ploppat upp en rad olika trailers för serien redan nu. Känns som en ordentlig satsning med andra ord.



Visst känns det som att ett flertal andra alldeles liknande tv-serier har försökt sitt bästa de senaste två åren? Kommer Defiance att klara sig bättre? På nåt vis hoppas jag faktiskt det.

I min värld...

Imorgon är det torsdag. På fredag morgon är sista lönekörningen. Imorgon ska jag göra färdigt de sista arbetsgruppernas löner. På torsdag är det ledig dag.

Dessa fyra påståenden har parallellt existerat i mitt huvud idag. Eventuellt kan det ibland ha sluppit in en föreställning om att det inte alls är torsdag imorgon. Eller att det kanske finns en dag till mellan torsdag och fredag för de där fyra påståendena går nämligen inte riktigt ihop. Ett måste bort. 

Det är dock lite sent för det så det är bara att inse att jag måste förbi jobbet imorgon iallafall. Inte för att det gör något, det lär ta max ett par timmar, timmar som jag kanske kan ta igen på fredag. Men det irriterar mig när jag snurrar runt saker sådär. Det är så onödigt. Jag hade ju hunnit färdigt idag om jag inte varit så korkad. Istället hjälpte jag till på lite andra håll och gjorde färdigt saker som det egentligen inte var lika bråttom med. Får jag skylla på att jag inte är så bra på att dela kontor med någon som gärna vill konversera och fråga mycket? Speciellt inte efter att ha haft kontoret för mig själv i en vecka. Det är egentligen inget problem och ganska trevligt, men jag tror att jag tappar lite fokus av det. Sicken tur att vi inte sitter i kontorslandskap...

För att tala i WoW-termer så skulle jag behöva träna upp min förmåga i Divine Shield en aning så att jag kan 'bubbla in mig' från alla utomstående när så behövs. Vars finns paladin trainern i Umeå?

Sovdags

Borde för övrigt sova men har lite svårt att få still på huvudet ikväll. Jag borde vara trött efter de senaste två veckornas dåliga sömn, men det känns inte så. Natten som gick var den första på två veckor som jag faktiskt fick sova hyfsat natten igenom med bara ett par uppehåll. Hostan har börjat ge med sig, åtminstone lite. Jag började nästan tvivla där ett tag när jag hostade tills jag kräktes flera gånger per dag och höll både mig själv och de som fanns intill vakna om nätterna. Vid ett par tillfällen fick jag lägga på luren i örat på folk på jobbet för att jag inte kunde prata. Väldigt professionellt. Jag har fortfarande ont i kroppen och sus i öronen, men bara hostan försvinner ska jag inte klaga mer, promise.

Ikväll försökte vi med lite spontanmys mitt i veckan och hämtade indiskt som vi åt framför tv:n tillsammans alla tre. Välbehövligt efter de turbulenta dagar som varit. Chocken har inte lagt sig men livet går som vidare oavsett, som det verkar. Det finns ingen stoppknapp.

Girls

På tal om Lena Dunham, som jag nämnde igår i samband med att hon drog hem två Golden Globes, så har säsong 2 av hennes väldigt populära tv-serie Girls (2012) just startat upp i USA. En serie jag brukar rekommendera och som jag själv efter många om och men sträcksåg just när första säsongen visats klart på amerikansk tv. Jag hör inte till skaran som tok-tokälskar den, kanske är jag just något för gammal för det (?), men jag gillar den helt klart en massa och fastnade för hur osnygg den är. På ett sätt känns människorna så riktiga och reaktionerna så genuina, men samtidigt är händelserna just sådär tv-serie-weird att jag har lite svårt att se hur man egentligen kan känna igen sig i den. Men många tycks kunna det.

Svammel, svammel. I korthet; har ni inte sett Girls än så gör det. Andra säsongen har börjat!

Verklighetsflykt: Golden Globe 2013

Golden Globe galan gick av stapeln natten till idag. Tråkigt nog visade ingen svensk kanal den live, å andra sidan gav det mig möjlighet till lite efterlängtad verklighetsflykt efter jobbet, in i en ganska bisarr men samtidigt rätt härlig värld som den amerikanska tv- och filmvärlden ändå erbjuder. Några höjdpunkter från den två timmar långa galan:

Ricky Gervais hade i år blivit ersatt av det underbara komikerparet Tina Fey och Amy Peohler:

En av de roligaste presentationerna (det var många torra, läsa-innantill-prestationer i år) stod Kristen Wiig och Will Ferrell för:

Det kanske roligaste och mest spontana/var-dig-själviga tacktalet stod Adele för:

50-åriga (!) Jodie Foster tog emot årets Cecil B.DeMille Award och höll ett förvisso ganska pratigt men ändå uppriktigt tal som var både roligt och insiktsfullt, och något av en liten känga till all den kritik som Foster fått genom åren för sin återhållsamhet i skvallerpressen:

Själva prisutdelandet då? Tja, det enda som egentligen kändes som nåt att höja på ögonbrynen åt var väl att Don Cheadle vann för bästa manliga i kategorin tv-serie för House of Lies. Nu skippade jag förvisso serien bara efter ett par avsnitt men lite förvånande kändes valet väl ändå.
Lite skojigt att Lena Dunhem både tog hem bästa skådespelerska och bästa drama-serie för Girls, samtidigt som halva den hyfsat ålderstigna Hollywoodpubliken såg väldigt frågande ut: "Girls? What girls?".

Galor ska förvisso vara extrema klänningar och höga klackar men det var mer än en gång då jag plockade fram skämskudden medan kameran filmade någon nyutnämnd vinnare som vaggande, stapplande och nästan ramlande försökte släpa sig fram på scenen i en utstyrsel som säkert var vacker stillastående, men som var allt annat i rörelse. Snacka om att det skulle behövas lite kvinnlig frigörelse på den fronten. Jag menar, att kunna gå är väl ändå rätt bra grundkrav?

Årets Golden Globe stack inte ut på något vis men var ändå den trivsamma, lite lättsamma gala som den brukar vara och gav mig precis vad jag behövde denna dag då hjärnan inte riktigt vill vara med i verkligheten. Så det tackar jag för.

Verkligheten

Många känslor ska få plats på samma gång just nu. Efter chockbeskedet igår eftermiddag att en vän gått bort kvällen innan efter bara en knapp vecka på sjukhus var det lite som att hela känsloregistret gick bananas. M och jag höll om varandra i köket en lång stund och jag väste "Ge fan i att bli sjuk, lova det!" i hans öra samtidigt som jag kände mig superego som ens tänkte på mig själv och mina egna i den stunden.

Jag som alltid har katastrofläge inställt, som alltid gör snabba riskbedömningar i huvudet och som tror det värsta på en rekordtid av ovisshet känner mig så oändligt mycket otryggare idag än i lördags. Livet känns bräckligare än någonsin. Och så ilskan. Ilskan att det kan vara så orättvist. Att min fina fina vän inte får leva hela långa livet med sin livskamrat, som vi ju tog för givet att hon skulle. Ilska över att inte kunna göra någonting alls för att underlätta, eller allra helst ändra utgången. Ledsamhet över att någon kommer att fattas.

Samtidigt, morgonen efter förlorade mina småsyskon en fadersgestalt. Inte riktigt lika överraskande, men ändå överrumplande och smärtsamt förstås. Och alldeles för tidigt. Och jag vill finnas där, vara storasyster och trösta, hjälpa till och underlätta men misslyckas ganska gravt då mitt huvud är så väldigt oklart redan.

Jag är inte primärdrabbad av något av det här egentligen, det är verkligen inte alls synd om mig, det är egentligen inte min sorg och jag menar inte att säga det. Men huvudet är fullt av saker som bara går runt och jag skulle behöva skriva av mig en hel roman tror jag. Om jag bara kunde hjälpa, vara nyttig.

Svart helg

Två besked om dödsfall på en och samma dag och den här dagen och helgen får gå till historien som en av de minst önskade någonsin. Tårar, chock, rädsla och ilska har varit ord för dagen. Så idag har vi samlat ihop oss; jag, Lil'sis och M och känner oss privilegierade som åtminstone har vår lilla familj intakt.

Tänk vad lite vi vet om framtiden ändå. Ta hand om varandra!

Lästips!

Med anledning av det jag svamlade runt om igår, den så kallade C-krisen så måste jag tipsa om en krönika som satte fingret på just det jag var ute efter men på ett betydligt bättre och (antagligen) mer febrfritt sätt; Ola Nordebo. Absolut läsvärt!

Kanske är det den gamla statsvetaren i mig som gillar när det poppar upp en kul idédebatt, även om det råkar vara från ett parti jag inte supporterar. Att diskutera idéer är alltid kul, oavsett om det är tankar man själv skulle rösta på eller inte.

Men ja, som sagt; någon annan fick ner det hela så mycket bättre i skrivna ord så läs det istället...

"Är du bigamist, är du det?!"

För övrigt undrar jag om jag är den enda som inte förstår vari den stora "C-krisen" ligger? Är det en reell kris eller en helt och hållet mediaskapad kris? Jag har knappt idats läsa om det, men visst var det där dokumentet, det nya programförslaget, något som var känt redan före jul? Varför blev det kris just nu? För att se om Lööf var beredd att avbryta sin semester eller? Kanske uppkom det nåt nytt som jag aldrig förstod.

Nu tillhör inte jag de som skulle gråta blod om C hamnade under spärren i nästa val, men den politiska debatten i Sverige just nu känns så väldigt...trist och opolitisk. När det kommer till "C-krisen" tex verkar det inte som att det är själva programförslaget som debatteras, mer andra saker. Som Annie Lööf själv. Förutom när det hojtas om månggifte på allehanda sociala medier. Det påminner mig om när jag satt på en partikongress och fick "bigamist!" argt väst åt mig från ett par äldre damer ett par rader bakom mig när jag röstade för ett förslag som menade att staten kanske inte ska lägga sig i hur medborgarna utformar sina familjer. Det var en spännande upplevelse.

Men åsikten står jag kvar i fortfarande. Även om jag är fullt nöjd med den partner jag har och inte har planer på att skaffa några fler.

My big plans

Annars är väl allt som det ska. Det är januari och den stora decemberlönen är blott ett gott minne och det känns evighetslångt till nästa lön. Jag hade en lite udda dag på jobbet med mina galna kollegor, det är verkligen sällan som den ena dagen är den andra lik där. And I like it!

I helgen ska jag vila upp mig lite, tvångsgosa katt och man (hostan verkar skrämma bort även de mest tålmodiga), försöka se lite film och fortsätta med stickandet som jag återupptog häromkvällen efter kanske ett års uppehåll. Inga stora planer med andra ord. Känns alldeles förträffligt det.

Klagan

Egentligen borde jag inte alls beklaga mig, inte nu. Jag "lever och har hälsan" (typ), eller vad man säger. Men huga denna hosta! Det var ju bättre igår och så på kvällen slog det till med all kraft igen. Hostade och hostade och fick inte sova. När jag låg på badrumsgolvet helt utmattad och med tokkramp i magen (jag såg hur det rent ryckte i övre magmusklerna) klockan tre på morgonen var det inte jättekul. Men sen fick jag ett par timmars sömn. Borde kanske egentligen varit hemma från jobbet men det hade bara blivit struligt, och jag är ju inte sjuk egentligen. Hosta är väl inte sjuk?

Sprang på rasten till apoteket och bad att få det bästa jag kunde mot hostan men jag måste säga att det inte gav någon märkbar effekt. Inte av något av det jag fick med mig ut.

Men ja, på måndag är det glömt och överlevt, inte sant?

Filmgalor ahead!

Ja och så släpptes nomineringarna till årets Oscargala idag. Som vanligt spännande att se hur många (få) jag hunnit se redan. Många, förstås, men flera finns på listan som jag velat se redan tidigare. Så det ska bli spännande! Lite udda att se Michael Haneke bland de nominerade (för sin film Amour). Nu har jag inte sett filmen, men av döma av det jag läst är den kanske inte riktigt lika skum och udda som många av hans andra filmer varit. Jag gillar Haneke så det är definitivt en av filmerna som står högst upp på vill-se-listan.

Idag släpptes även nomineringarna till BAFTA, Englands stora filmpris och det skiljde sig kanske inte så väldigt mycket från Oscarnomineringarna. Lite bredare spektrum kanske, men det är som det brukar vara.

Den 10 februari är det BAFTA-gala och den 24 februari är det nattvak framför Oscargalan som gäller. Who's with me?

Det här med översättningar...

På vägen hem från jobbet idag läste jag en twitter-länkad artikel om den underbara tv-serien Arrested Development (2003). Anledningen var ursprungligen att den, som jag tidigare hojtat om, åter är aktuell då nya avsnitt spelats in som kommer ha premiär på Netflix i april.

Men. Det jag fastnade på var att man nämnde den svenska översättningen av seriens titel som en möjlig anledning till att så många tycks ha missat den när den visades på svensk tv. Ja, tro jag det. I Sverige hette serien alltså "Firma Ruffel & Båg". Vilket i mina öron låter mer som en "trilla-roligt-serie" av och med Robert Gustavsson i minst fyra olika roller.

Seriöst? Vad är det med de som väljer svenska titlar på film och tv? I helgen såg jag en jättecharmig och lite udda film med originaltiteln The Giant Mechanical Man (2012). Den svenska översättningen; "Kärlek i Detroit". Som värsta dussinfilmen.

Andra käcka översättningar:

• Grosse Pointe Blank (1997) blev "Även en lönnmördare behöver en träff ibland"
• The Princess Bride (1987) blev "Bleka dödens minut"
• Them! (1954) blev "Spindlarna" (en film som f.ö handlar om myror (!!), lite småcharmigt dålig faktiskt)
• Equilibrium (2002) blev "Cubic"
• Barney's Version (2010) blev "Barneys många liv - en inte helt sann historia"
• The Lovely Bones (2009) blev "Flickan från ovan"
• Swingers (1996) blev "Du, var är brudarna?"

Listan kan förstås göras evighetslång. Sen inte att förglömma filmerna som inte alls är nån form av serie egentligen men som Sverige tyckte skulle vara det; alla "Det våras för..." och "Tjejen som...". Filmer var gemensamma nämnare egentligen bara är en person, Mel Brooks respektive Goldie Hawn.

När det kommer till tv-serier vill jag minnas att Scrubs från början hade den svenska titeln "Första hjälpen" och Just Shoot Me hette också nåt knasigt (kan dock inte komma på vad nu). Och när Curb Your Enthusiasm kom översattes den till "Simma lugnt, Larry!"

Kan vi sluta med sånt nu? De flesta kan väl engelska så pass bra i det här landet att det inte skulle bli några större bekymmer?

Lägesrapport

Inte mycket skrivande har det blivit. Jag har varit upptagen av jobbet och däremellan av att inte sova så bra på grund av det fortsatta hostandet. Behöver jag säga att jag är ganska less? Skulle behöva känna mig lite frisk, kry och stark istället just nu. Mycket nojande, hjärnspöken och annat som kommer upp i samband med bristande sömn, gissar jag. Därtill lite ordentligt illavarslande nyheter i vänskapskretsen som skakar om ganska mycket.

Så lite goda nyheter, god hälsa, mindre hjärtklappning, mera ork och lite extra närhet står på den absoluta önskelistan för tillfället.

Ledig hostdag

Om jag fortsätter med de här host-övningarna kommer jag, av döma av träningsvärken idag, få riktigt snygga magrutor lagom till sommaren! Fast riktigt så kul ska vi väl inte ha. Tror jag föredrar att jaga magrutor på det mer traditionella sättet. Nu börjar också hostan ge med sig lite, istället har det satt sig på stämbanden så jag låter lite raspig, minst sagt. Men det ska säkert också ge med sig fort. 

Idag har jag ju dessutom knappt vidtalat någon, mer än "Hejdå, kör försiktigt" i en halvviskning till låtsasmaken imorse har det mest blivit korta meningar till de tre svansdrönarna hemma.

Så mycket nytta har jag inte heller gjort. Jag har tvättat några maskiner tvätt, men i övrigt har jag legat lågt och vilat mest. Försökte vila bort huvudvärken men när jag vaknade upp från tantluren, som tydligen bestod av stress- och ångestdrömmar, var den snarare något värre än innan. Men nu känns det hyfsat okej efter att jag ätit och hällt i mig en del vatten.

Imorgon vankas det jobb igen och det ser jag fram emot. Skönt att få komma igång och vara lite nyttig.  Håller en tumme för att min telefonröst är tillbaka till onsdag också.

Söndag

Hostandet fortsätter att hålla mig från sömn och även om jag sovit på dagen idag så känner jag mig ganska slut. Men jag hoppas att det ger med sig lite snart. Känns i vart fall skönt att jag kan vara ledig imorgon från jobbet och slippa sitta där och hosta. 

Annars händer just inget, jag är snudd på uttråkad faktiskt. Har mest legat i soffan och tittat på sport på tv faktiskt. Jag såg betydligt mer sport tidigare, men då M är helt ointresserad brukar det inte bli så mycket. Och egentligen är jag kanske inte heller så intresserad men något händer ofta när jag väl börjar titta. Som att jag måste veta hur det går oavsett. Och just vintersporten i form av alpint och längdåkning är ju roligast.

Ikväll ska jag försöka hitta nån trivsam film att hänga framför tror jag. Får se om jag lyckas övertala M att bli med. Han, precis som 2/3 av kattorna, verkar inte tycka att det är så kul att umgås med mig när jag hostar hela tiden. Så jag gissar att han hellre går raid eller nåt. His loss, of course...

Host host

Igår natt hade jag svårt att sova på morgonsidan eftersom Lil'sis hostade så mycket. Idag vaknade jag av att jag själv hostar som en galning. Men bara jag kom mig upp ur sängen blev det lite bättre. Så nu får jag väl vara uppe. Jag som trodde jag skulle få sova länge-länge eftersom jag hade så svårt att somna igår och låg och vred mig fram till kl 2 minst, trots att jag var trött som en sill. Men ja, får väl ta en tantlur på dagen istället.

Annars är det ganska lugnt på schemat för helgen. Mamma kommer på middag ikväll vilket ska bli trevligt. Det var länge sedan vi sågs nu. Ska fundera ut nåt gott vi kan laga till och bjuda på bara.

Kungsgatans Quasimodo

Kom på imorse när jag suckande stod framför spegeln (som Lil'sis prompt ville köpa, jag som klarade mig så bra utan spegel förut...) att jag borde haft som nyårslöfte att bli lite snygg. Nu har jag i och för sig känt mig rysligt ful den här veckan. Alldeles tjock, oformlig och...ful. Hela veckan. Inte för att jag brukar gå runt och känna mig snygg annars heller, men den här veckan har jag tydligen tänkt mer på det. Och känt mig värre än vanligt.

Och åter längtat lite efter tiden då jag hade arbetskläder. Då var vi ju alla nästan lika eländiga på jobbet (även om vissa gjorde en beundransvärd insats ändå). Nu när jag jobbar på vad som antagligen kvalar in som det snyggaste kontoret i stan (seriöst!) längtar jag lite extra efter de där oformliga vårdkläderna.

Så tills dess att jag lyckas få igenom ett riksdagsbeslut om medborgaruniform måste jag bara komma på hur man blir snygg. Det verkar ju...enkelt. Kräver säkert ingen ansträngning alls (som att gå upp en timme tidigare på mornarna eller så).

(Och ja, jag bloggar ikväll med ett ytterst trött huvud, om nu någon inte redan förstått det. Jag är inte alltid såhär ytlig :)

Up and about

Med tanke på hur jag mådde där på kvällen igår (lite värre än vad jag ville erkänna faktiskt, jag är ganska feberkänslig) så trodde jag faktiskt bara till 50 procent på min egen teori att jag skulle vara fit för jobb när klockan ringde före sex imorse. Men det har faktiskt gått över förväntan. Jag vet inte om det varit iprenen jag tagit med lite jämna mellanrum idag, vitaminchocken, att jag tog till mitt eget anti-halsont-knep corsodyl eller om det bara var lite snabb 5-timmarsfeber jag drabbades av men... 

Jag ska väl inte påstå att jag känt mig pigg och studsig direkt, och varje fysisk aktivitet har varit jobbig, men jag har inte känt mig så sjuk i vart fall. Win.

Nu ska jag fortsätta på det spåret. Jag måste nämligen in och jobba på lediga dagen imorgon ett tag så då behöver jag huvudet en stund till. Jag tänker dock inte köra först-in-sist-ut som idag utan det blir förhoppningsvis en något kortare visit innan jag tar helg och vilar upp mig.

Team Mark

Veckans Parenthood-avsnitt var för ovanlighetens skull mer av ett 'mellanavsnitt', måste jag säga. Såg det just och även om det inte var dåligt så var det inget sånt där riktigt pangavsnitt heller. Men av trailern att döma kan nästa bli det.

Vi gillar Mark (Jason Ritter) tv, inte Hank (Ray Romano) th. Så ni vet.

Kanske var jag lite dömande idag för att det var något av ett 'Hank'-avsnitt. Och vi gillar inte 'Everybody-loves-Raymond-Hank' (Ray Romano). Eller jag gör inte det. Inte alls, jag är som pansar och försöker se förbi alla förmildrande omständigheter. Vill inte tycka om honom alls.

Men skönt att tv-serierna börjar komma igång igen. Jag som hade tänkt att utnyttja uppehållet med att se ikapp serier jag inte orkat/hunnit/idats med att se, såg inte sådär väldigt mycket under jul och nyår. Fast lite film blev det i vart fall, alltid något. Och nu lär det snart komma en stor film-tittarperiod när nomineringstiden snart är inne för allehanda filmgalor. Ska bli väldigt spännande!

Beslutsångest

Det vanliga sjukdomsdilemmat i undertecknads liv; är jag frisk nog eller för sjuk för jobb imorgon? Under dagen har det verkligen gått upp och ner. Ena stunden frös jag och kände mig alldeles tjock och okoncentrerad i huvudet. Sen plötsligt kändes det helt okej, bortsett från lite ömhet i halsen. Sen tog jag mig hem, alldeles frossig och matt och landade i soffan med nyponsoppa, det enda som kändes lockande. Tog en ipren mot ömhet i kroppen och förmodad feber (har ingen termometer), och somnade.

Nu, ett par timmar senare är jag vaken igen och svettas istället. Lite snurrig på benen och trött, men inte alls med samma sjukdomskänsla som tidigare.

Till saken hör att jag är ledig på fredag och verkligen skulle behöva göra färdigt alla siffror före helgen. Och jag vill inte att någon annan ska behöva lägga undan sitt för att göra det åt mig. Verkligen inte. Och så kanske jag är lite snål när det kommer till karensdagen, men det är mest en parentes.

Så; should I stay home or not?

Blä

Nåt skräp är på gång i kroppen känns det som. Jag har känt mig hängig hela dagen. Huvudvärken försvann visserligen efter lite axel- och nackknådning av M men i övrigt känner jag mig skum. Blev alldeles varm och trött av att hänga tvätten så kollade temp men låg precis över 37 så lär väl inte avlida i brådrasket ändå. Nu har jag normalt sett ganska låg temp, men det räknas ändå inte som feber i min bok och betyder alltså att det blir jobb imorgon om ingen utveckling sker.

Jag ser ju faktiskt fram emot jobbet, men det hade känts bättre om huvudet varit med mig imorgon helt klart.

Förkyld

På tal om frisk så känner jag mig lite halvrisig idag faktiskt. Hade jag fått i mig alkohol igår (mer än det från en folköl) så hade jag kanske trott det var det, men nu var det ju inte så. Jag har varit småförkyld ända sedan jag blev ledig i stort sett men idag känns det som att det slagit till lite hårdare. Känner mig alldeles tung i huvudet. Och så mår jag lite illa. Antagligen för att halsen är lite svullen, jag är hemskt känslig för sånt.

Bara att kurera sig. Imorgon börjar allvaret och jobbet igen. Eller, jag har tänkt att logga in och beta av lite jobb redan idag faktiskt. För att slippa stressen sen. Gjorde ett par timmar igår också för att få koll på lite saker. Och det känns bara bra. Längtar lite efter vardagsrutinerna och kollegorna faktiskt. Hur mysigt vi än haft det under ledigheten.

Nytt!

Men hörreni; Gott Nytt År då! För det blev ju nytt år vare sig jag var redo eller inte. Och det lär säkert bli bra, jag hoppas då det. Några önskemål för året finns trots allt på listan, men jag håller dem för mig själv tills vidare. Får vi bara vara friska kommer säkert några av dem att falla in. 

Mr M och jag hade en väldigt mysig nyårsafton i all stillhet igår. Det enda som störde friden var när den där vildkatten (som vi trodde hade dött, då det var så väldigt länge sedan den besökte oss sist) bestämde sig för att hälsa på inne i huset. Vi satt på övervåningen och åt middag när det plötsligt blev ett himla liv nere i köket. Vi fick ut den och kunde låsa luckan och ta hand om vår lilla slagskämpe, katten Rosa. Hon var lite blodig om tassarna men verkade inte ha gjort illa sig så väldigt mycket. Men sen var hon helt slut resten av kvällen. Vi som trodde det var lugnt nu och hade slutat låsa kattluckan om kvällarna sedan ett par månader tillbaka. Där ser man.

Utöver det så åt vi gott och tillbringade den mesta tiden i soffan. Vi såg lite film, bland annat fastnade vi framför Wild Wild West (1999) som gick på tv:n; ingen höjdarfilm direkt men okej att halvslumra lite framför. Innan dess såg vi The Five-Year Engagement (2012), som åtminstone var lite rolig och charmig även om det kanske inte heller direkt var en toppfilm.

Så ja, lugn och väldigt icke-festlig kväll igår. Men vi är nog nöjda båda. som skönt med den där extra tiden för varandra innan vardagarna tar vid igen.

Hoppas ni hade en trevlig nyårskväll och -natt!