TV-tips

Kan för övrigt tipsa om en svensk tv-serie som jag faktiskt tycker är helt okej. En pilgrims död, om Palmemordet, baserad på Leif GW Perssons trilogi. Vi har sett två av fyra avsnitt än så länge (det tredje visades på tv igår) och är båda hyfsat nöjda faktiskt. Finns på Play.

30 grader -slutet

Allt som allt måste jag säga att jag var nöjd med den här serien och det känns extra roligt när svenska serier fixar att övertyga mig, jag är ju lite kräsen vad gäller sånt som bekant. Tyvärr tycker jag nog att den tappade lite där kring avsnitt 7 ungefär. Kände att jag mest störde mig på Joy (Hanna Ardéhn) och att jag inte riktigt köpte hennes beteende, som jag nog kände var ganska mycket "svensk-tonåring-i-svensk-filmproduktion" dvs problematisk på samma, för mig ganska obekanta, sätt som just tonårstjejer så ofta visas i svenska sammanhang. Över lag tycker jag nog att Happiness-familjen fortsatte att dra mitt intresse minst av alla. Samma sak lite med Majlis-historien (Lotta Tejle) när Bengt Jr (Björn Bengtsson) kom. Jag tror att hela det avsnittet kändes stapplande, vilket jag tror var ett manusproblem i första hand.

Slutet då? Tja, jag gillade det nog. Serien lyfte tillbaka ett snäpp igen vid avsnitt 9. Jag fick lite på känn att samtliga kanske skulle förlyckas innan serien var slut, och på ett sätt var jag nog lite besviken över att det inte blev så, hemskt nog. Det hade varit ett slut det. Men då hade förstås diskussionerna om en fortsättning på serien blivit lite ovidkommande.

Fortsatt bäst rakt igenom var helt klart Glenn-historen (Kjell Wilhelmsen). Jag gillar det sätt som de lyckades göra honom så naturligt mänsklig. Han hade ett gott hjärta men var långt ifrån en ängel. Tycker att han och de runt omkring honom var de bäst balanserade karaktärerna som kändes mest trovärdiga av alla. Och jag är nöjd med slutet där, trots allt.

Betyg allt som allt? Hm, ja jag tänker vara snäll och säga 4/5 även om det inte alls gällde alla avsnitt. Men så är det ju alltid i serier, det varierar. Så en fyra känns väl rättvist? Och en fortsättning kan nog faktiskt jag klara mig utan i det här fallet. Jag tycker att det lämnades tillräckligt med svar för att själv kunna skapa fortsättningen i huvudet.

30 grader i februari -halvtidsomdöme

Jag och M började se 30 grader i februari (2012) på SVT Play igår. Jag har hört så många prata om den så jag tänkte why not, delvis övertygad av den välbekanta och omtyckta rollbesättningen (Maria Lundqvist, Kjell Berqvist, Lotta Telje, och Rebecka Hemse). I mitten av avsnitt fyra gav M upp med orden "Jag orkar inte mer elände nu", helt förståeligt. Fast när jag såg även femte avsnittet så gick han fram och åter mellan tv:n och grannens dator som han höll på att installera om i sovrummet, oförmögen att släppa serien helt. "Händer det nåt bra snart?"

Jag vet inte vad jag ska säga riktigt som omdöme sådär i halvtid. Den är hyfsat välspelad, även om jag tycker att castingen är ganska väntad. Ingen av huvudrollsinnehavarna gör väl direkt någon ny typ av roll, vilket känns lite tråkigt och nog gjort att jag fastnat mest för historien om Glenn, spelad av Kjell Wilhelmsen, en skådespelare jag inte har så mycket koll på sedan tidigare (men som gör det absolut bra). Hans vän Oh (Djuangjai Hirunsri) är fantastisk. Minst intressant är Happiness-byggandet på stranden faktiskt. 

Mest imponerande är nog dialogen, som känns mer välskriven och 'naturlig' än vanligt vad gäller svenska produktioner. Och de ologiska stegen (varför inte bara säga att han föll?) köper jag för dramaturgins skull. Kanske. Nästan.

Samtidigt som jag på nåt vis gillar att det bara är elände och deprimerande utvecklingar hela tiden så gör det att den blir lite tung att se. Jag gissar att många gav upp efter ett par avsnitt. Självklart blir det än tyngre om man som jag/vi ser alla i ett sträck, men jag vet inte; kanske jag inte känner med karaktärerna tillräckligt mycket för att det ska bli för jobbigt.

Betyg i halvtid: 3,5/5.

Film 1/10: Detaljer

Jag brukar ju skriva om filmerna jag ser, men ligger för närvarande väldigt långt efter. Jag tänkte ändå försöka dra igenom dem i korthet for funsy. Först ut en svensk film jag alldeles just såg.

Detaljer (2003), regisserad av Kristian Petri efter en pjäs av Lars Norén. Den kretsar kring fyra personer; Erik (Michael Nyqvist), bokförläggare och gift med Ann (Pernilla August) som jobbar som läkare på psyket. Erik får besök på jobbet av en aspirerande författarinna, Emma (Rebecka Hemse). Hon är nästan tjugo år yngre men Erik blir genast förälskad. Men det är först några år senare som deras vägar möts igen och då är Emma tillsammans med en heroinmissbrukande pjäsförfattare, Stefan (Jonas Karlsson). Ann har då redan gjort sig bekant med Stefan då han legat inne på psyket (vilket Emma tydligen också har).

Ja, det är ungefär utgångsläget och så mycket mer än så kan jag inte riktigt berätta utan att säga för mycket om handlingen. Det är väldigt mycket pjäs över den här filmen med obegripliga och teatraliska dialoger som pendlar friskt mellan avslöjanden om övergrepp för att i nästa mening hantera vardagliga saker. I bakgrunden handlar den också om två kvinnors längtan efter barn och såklart en del om psykisk ohälsa.

Efter en dryg halvtimme står den svårmodiga dialogen mig lite upp i halsen och jag har lust att stänga av. Men jag bestämmer mig för att se klart filmen ändå och antingen blir den bättre eller så är det jag som blir mer förlåtande genom att jag ändå lockas lite av personporträtten. Och de är välspelade. Den är svår att betygsätta, men jag lutar åt en svag 3/5 eftersom den ändå inte griper mig riktigt och då jag troligen kommer att ha glömt den ganska snart.

Tips från coachen

Vad sägs om ett par webb-tv-tips? Som hittat för en tv-fri person. Jag ser med glädje att allt fler program, även inköpta serier (tex True Blood) numera visas på SvtPlay. Lite ledsen över att den brittiska serien om postcentralen i Manchester inte är en av dem.

En av Sveriges bästa humorgrupp kan man se på SvtPlay; Kvarteret Skatan. Smart humor där jag tror att den blekaste personen faktiskt också är den mest lysande; Anna Blomberg. Läste att det ska bli teateruppsättning av Kvarteret Skatan i Stockholm, men då med Josefin Bornebusch istället för Rakel Molin. Jag tokgillar Rakel men är dessvärre inte en av de som insett storheten med Josefin så jag ställer mig skeptisk. Kanske just därför jag borde gå och se den vid nåt tillfälle?

En annan Svt-serie är kortserien Mannen under trappan (av Daniel Lind Lagerlöf), vars första avsnitt gick på tv i söndags och som nu finns på Play. Ganska spännande faktiskt och en rejäl dos Jonas Karlsson för oss som gillar honom. En nackdel är att jag har svårt att se hans rollfigur Fredrik med en så glammig fru; de känns inte så maka på nåt vis. Jag hade nog hellre sett nån mer alldaglig roll, något i stil med de som Tova Magnusson-Norling brukar göra. Men, oavsett; so far so good.

Tredje tipset är andra delen av Kanal 5:s Roast, med Pernilla Wahlgren. Tuff brud. Precis som efter första avsnittet (med Björn Gustafsson) tycker jag kanske att komikerna nästan uteslutande ger sig på det uppenbara och hade gärna önskat lite mer djuptänkt humor (jag har liksom redan förstått att Soran Ismail är kurd, Petra Mede är kvinna, David Batra halvindier osv) , men det är trots allt ganska roligt bitvis.